Skip to main content

Full text of "Sveriges och Norges fiskar"

See other formats


^ ^^ :>s> • 



.^^ 






> ^->> 



^-^ :> z> 
• -'> >J> 






^»> >> :^ 






^S.> > 



J5»:> 












> 


o?^ 


' > 


T^rs 


^> 




o ■ 


'"^jTTi 


> 


-Xjn 


>> 


^s 


> 


^5f~^ 


^> 


^>r 


>^ 


:> 



^:>^> 



> 3 















^S2> >■■> 









^ ^ 



> > C> 3> > 



^>:^>^> >^ 



3 :>"» ^> y . 



>> > > 3". 



y ) > 

: >? ^ :^ :> ^ 















->> !> ;^^ 3 : 






J> > 



5> 3 > 1> 



>>§>:> 






5> > 3^^/:^:> 



^2> >o » 
>j> ^^)) y^ 






3 j :>^ 





















^^ ^ ^ 5> X> O^ 
» > >> :>) ^:>> y>:y> 





















S y ^ ^^ T> ) :> 5> >> 



:> 


> 


3. 


> 


■Z^'' 


~y 


-'^ 


> 


3 


^3 


Z> 


3) 


^^ 


3) 


:» 


:5> 






^ 3> 35 3 3 O 3> 

3> 30 :>5 :> ^ 3 >> 

l>vi3> 3> r> 3 3 30 

3> 3> ~» _> 3 3 .3>3 



:> 3 >-> 
^ > J>3 



>^^3Öli' 






lli»3> 



>3> 5 y 



' >3 


:^3 

l>3> 

3 3 


> 3.?> 


ii-* ^ 


3 >3 

3 >-0 


S5 

» 



> 3 33 
^3 >3 
X> 33 

3:/_^ 
r-^ y^ 

33:>j. 






1 



SVERIGES OCH HORGES 
FAUNA 



AF 



W. LILLJEBORG 



FISKARNE 



*<i>f- 



i ■ - 



^Ul H$0}v7^-N^ 



J:im^^]¥^ 



iÅL. 

52L71 

yol.2- 
Flshe^ 



SVERIGES OCH PRGES 



FISKAR 



AF 



W. LILLJEBORG 

f. d. zool. Professor vid Upsala Universitet 



ANDRE DELEN 







UPSALA 
W. SCHULTZ 



DPSALA 1891, 
AKADEMISKA BOKTBTCKEBIET 
EDV. BEBLING. 



Andre delens innehåll. 



Sid. 

J:dra underordningen: Malacopterygii (MJuk/enhigar) ... 1 

l:sta kohorten: Anacanthini {Slutenblåsingar) 2 

l:sta familjen: Lycodulce (Albrosraefiskar) 4 

2:dra ,, Gadidce (Torskfiskar) 29 

3:dje ,, AmmodytidcB (Tobisfiskar) . 209 

4:de „ Ophidiid<B (Ormfiskar) 232 

5:te ,, Macrurid<e (Långstjertfiskar) 240 

6:te ,, Pleuronectidte (Flundrefiskar) 277 

7:de „ Scombresocidce {Makrilgäddfiskar) 434 

2:(lra kohorten : Physostomi (Blåsraunnar) 473 

l:sta familjen: Esocidcc (Gäddfiskar) 475 

2:dra „ Salmonid<B (Laxöskar) 496 



Rättelser och tryckfel. 



Andre delen. 



Sid, 


, 49, 


rad. 


22 uppifrån 


står ; 


eapillata, 


läs: 


eapillata. 


„ 


90, 


„ 


13 nedifrån 


„ 


Viret, 


„ 


Veiret. 




266, 


,, 


5 


„ 


en. 


„ 


ett. 


') 


318, 


„ 


9 & 10 uppifrån står macoticus, 


„ 


maeoticus. 


„ 


319, 


,, 


5 u])pifrän 


står: 


3, 


fl 


2. 


,, 


„ 


fl 


7 nedifrån 


fl 


Bhomblus, 


^ 


Bhomhus. 


„ 


325, 


„ 


14 fl 


fl 


den, 


„ 


det. 


« 


341, 


fl 


9 fl 


fl 


megastoma, 


„ 


megalostoma. 


„ 


416, 


fl 


2 uppifrån 


fl 


IV, 


fl 


VII. 


„ 


465, 


„ 


3 nedifrån 


fl 


339, 


fl 


343. 


„ 


481, 


„ 


7 uppifrån 


fl 


dennes, 


„ 


deras. 


» 


501, 


y, 


2 nedifrån 


„ 


använda. 


fl 


använde. 


fl 


506, 


^ 


15 uppifrån 


„ 


hö rom, 


„ 


härom. 


„ 


507, 


fl 


2 nedifrån 


„ 


5), 


„ 


2). 


fl 


,, 


„ 


3 


„ 


4). 


fl 


!)• 


fl 


514, 


fl 


23 


,, 


F, 


„ 


0. M. 


„ 


546, 


„ 


8 fl 


„ 


en i Frysil, 


fl 


in i Trysil. 


» 


553, 


„ 


10 „ 


„ 


färsk vattenstisk 


) fl 


färskvattensfisk, 


„ 


594, 


„ 


18 


,, 


"laxöringne". 


„ 


"laxöringen". 


„ 


722, 


fl 


5 fl 


fl 


Vercius, 


,, 


Vereins. 


fl 


fl 


fl 


16 fl 


fl 


Clodocerernas, 


" 


Cladocerernas. 



Sveriges och Norges Fiskar. 

Andre delen. 
Malacopterygii, Plectognathi, LophobrancMi. 

2:dra Underordningen MALACOPTEEYGIl, Artedi. 1738. 

{Anacanthini é Plnjsostomi, J. MiiLLEE; Abh. d. Acad. d. Wiss. zu 
Berlin 18i4. — Arthropteri, F. H. Troschel; Handbuch d. Zoologie. 7:e 
uingearb. Aufl. 1871, pag. 229). 

Mjukfeningar. 

Gälarne äro kamformige, och of ver- och mellankäksbenen 
ära icke sammanvuxna. Alla eller nästan alla strålarne i 
rygg- och analfenorna äro mjuke och ledade. Simhlåsan, då 
sådan förefinnes, är utan eller ock med luftgång. Bukfenornas 
läge är vecclande, och de äro stundom saknade^). 

Denna underordning är mycket rik på arter, ehuru den i 
allmänhet ej är så rik, som den föregående, och en stor del af 
vare hafsfiskar samt den störste delen af vare färskvattensfiskar 
tillhör den samma. 

Vår nordiska fauna räknar väl så många arter af denna 
underordning, som af den föregående, eller mellan 90 och 100, 
men i sydligare och varmare haf är den föregående represen- 
terad af ett jemförelsevis större antal af både slägten och' arter. 
Då, såsom vi redan ofvan i förste delen, pag. 43, yttrat, de 
taggfenige fiskarne betraktas såsom stående på en högre grad 

1) Vi liäuvisa för öfrigt till den synoptiska tabell, soiu vi lemnat i 
l:sta bandet, sid. 42. 

Lilljeborg, Fiskarne. H. \ 



2 Slutenblåsingar. 

af utveckling än de mjukfenige, för b vilket deras skelettbygg- 
nad i allmänhet talar, så öfverensstämmer det med den all- 
männe lagen för djurens geografiska utbredning, att taggfenin- 
garne äro rikare på former i de varmare zonerna, och att de 
mjukfenige äro jemförelsevis talrikare i de tempererade och kalla. 
Vi indela den uti 2:ne kohorter, motsvarande i det när- 
maste de tvenne af J. Muller (anf. st.) inom denna grupp upp- 
tagna underordningarna, och med de af honom för dessa gifna 
namnen. 

Koborter: 

MALACOPTERYGiJ.futan luftgåiig 1. Änacanthini, J. Muller. 

Sirablåsan • • • .| 

[med luftgång 2. Physostomi, J. Muller. 



l:sta Kohorten ÄNACANTHINI, J. Muller. 
(Abhandl. d. Acad. d. Wiss zu Berlin 1844, pag. 199 & 202). 

Slutenblåsingar. 

Simblåsan, som stundom saknas, utan luftgång. Buk- 
fenorna, då de förefinnas, merendels belägna under eller framom 
bröstfenornas fästen. 

Här i fråga varande kohort omfattar i allmänhet ett mindre 
antal arter än den följande, ehuru båda inom vår nordiska fauna 
äro representerade af nästan lika många. Nästan alla äro 
hafsfiskar, och blott ett ringa antal tillhör de färska vattnen 
eller uppstiger ur hafvet mer eller mindre långt in uti dessa. 
Af desse senare fiskar hafva en del ackommoderat sig i dessa 
vatten och trifvas och fortplanta sig i dem, och någre få till- 
höra dem uteslutande. Någre få hospitera inuti ryggradslösa 
hafsdjur, företrädesvis Holothurier. En del tillhöra de stora 
djupen i oceanerne, och ganska månge äro migratoriske. De 
förete en synnerligen stor vexling i kroppsformen; från den 
ytterst smärte och långsträckte till den nästan cirkelrunde. 
En del förekomma i stora massor och äro för fisket af stor 
betydelse, och spela en vigtig rol i ekonomiskt afseende. De 
oss tillhörande fiskarne af denna grupp bilda sju särskilda 
familjer, öfver hvilka vi här lemna en synoptisk tabell. 



c« 




>- 








» 


ö 


2: 








UQ 


f6 











cr 




> 








tt> 




aj 








s 


O 
&- 


!2! 








O 


>-1 































Fl 








TO 




p? 













fD 








3 


s 


en 








B 


^ 

S" 


3 



p=? 



2. ''^ 



3 crq p- 



o 



b3 



Ii 

2. o: 



B B. 

rf ^' 

£•5. o? 







Oq 


3 


^ 


P 


crq 


cn 


as 





CO 



D3 
c 



S & 3 

o c» P: 

-! iri- B 

iX a '-' 



to 

B 


te 


-a 

p: 


to 


3 


-1 






c^ 




a> 








C2 


CO 

r-t- 


rf 

o- 




b 


en? 











po 
p" 


p 
o- 


^ 


p: 
P 








HP 










TO 





3 ^ 

er 3 

po O) 

^ B B P p:: 

Cu r-h er: 



TO " 



cc 2t 



U' 


TO 


rn 


<D 


S". 


B 









B 




rn 




P 


re 


3 






3 


:? 



^ 



cA 


s 


*^; 





« 


fö 


f 


r 


bd 



«-l 


W 


> 




c» 


►ti 


g 


^ 


> 
te 


a< 




H 


^1 




n 


c 






w 






?< 






-t> 


*-j 


V* 






V 



f 


5 




Ä, 





al 


f^ 


^ 


5Ö 


fä 








Si 


O 


^ 


i^ 


c5 



z 

v 



td 



o 

A, 



4 Älbrosraefiskar. 

l:sta Familjen LYCODID^, A. Gunthek 18()2. 
(Catal. of tlie Fishes in the British Museum, vol. IV, pag. 319. — 1862). 

Ålbrosmeflskar. 

Kroppsformen långsträckt och stundom mer eller mindre 
lih ålens och stundom liknande brosmens eller ock lakens. 
Kroppen vanligen betäckt af små i huden inbäddade cycloid- 
fjäll, men någon gång naken. Hu/vudet är temligen stort, och 
käkarne och merendels äfven plogbenet och gombenen äro be- 
väpnade med koniska tänder. Gälhinnorna äro sammanvuxna 
med gälnäset, långt åtskilda och icke bildande någon gemensam 
fri kant eller fiik. Gälöppningarne äro temligen små. Gä- 
larne äro 4 par och falske gälar förefinnas. En enda lång 
rygg- och analfena, hvilka äro sammanvuxna med stjertfenan, 
som icke är distinkt. Bukfenorna mycket små och belägna 
under strupen (jugulära), och någon gång saknade. Sidolinic 
förefinvies, men är ofta mer eller mindre otydlig. Simblåsa 
saknas och appendices pyloriccB äro rudimentära eller inga. 
Analöppningen är belägen ett godt stycke bakom hufvudct. 

De äro bottenfiskar, företrädesvis tillhörande arctiska och 
antarctiska zonernas haf, och i allmänhet förekommande på be- 
tydligt djup. 4 — 5 slägten, med ett obetydligt antal (23 — 25 1 
arter höra till denna familj. Blott ett slägte har hittills an- 
träffats inom vår nordiska faunas område, ehuru möjligen ännu 
ett 2:dra der kan komma att erhållas. 

Anm. Vi hafva i det föregående, med få undantag, upptagit familjerna 
i den ordning, hvari de blifvit stälda af Gunther i hans citerade »Cata- 
logue» och hans »lutroduction to the Study of Fishes», och hafva derför 
äfven stält den här i fråga varande familjen i öfverensstämmelse med 
nämnde auktoritet i början af Anacanthinernes grupp inom de mjukfenige 
fiskarnes underordning. GtrNTHER har emellertid a niimnda ställe anmärkt, 
att de hit hörande fiskarne förete en stor likhet med en del slemfiskar 
(BlenniidcB). Bland desse hafva de på grund af denna likhet förut blifvit 
räknade af Eeinhakdt, senior'), och H. Kröyer^). Sedermera har Th. 
GlLL^) äfven räknat dem till slemfiskarne, och ehuru han senare*) i öfver- 



1) Kongl. Danske Vidensk:s Selsk:s naturvid. o. math. Afhandl. 
7-.de Deel, pag. 114 & 115. 

2) Naturhist. Tidsskr. S.dje R^kke, l:ste Bd. 

3) Catalogue of the Fishes of the Eastern Coast of North America. 
Proceed. of the Acad. of Nat. Sciences of Philadelphia 1861, Appendix, 
pag. 46. 

4) Proceed. of the Ac. of Nat. Se. of Philad. 1863, pag. 254. 



Älbrosraefiskar. 5 

ensstänimelse med Gunther ansett dera böra bilda en egen familj, hav han 
dock genom att äfven i denna upptaga slägtet Zoarces antydt denna familjs 
nära anslutning till slemtiskarne. Nyligen hafva Jordan och Gilbert ') 
återgifvit Gills åsigt i detta afseende, och med upptagande af slägtet 
Zoarces uti fam. Lycodidce stält denna familj närmast efter fam. Blenniidce. 
Sedan vi fått tillfälle att taga kännedora om benbyggnaden hos en af de 
större arterna inora slägtet Lycodes, hafva vi, såsom vi i det följande skola 
söka visa, funnit, att desse fiskar i sina osteologiska karakterer sluta sig 
nära till slägtet Zoarces och Blenniiderne, och att, då de uppställas i sy- 
stemet såsom en egen familj, denna utan tvifvel i öfverensstämmelse med 
Th. GlLL, och Jordan & Gilbert bör ställas närmast intill fam. BlenniidcB. 
På grund af beskaffenheten af deras fenstrålar anse vi emellertid det vara 
rättast, att föra dem till Malacopterygierne och Anacanthinerne samt främst 
bland desse, men bland de föregående Pseudacanthinerne torde i så fall 
Blenniiderne böra ställas sist. 



I. Slägtet Lycodes, J. Eeinhakdt (senior). 1831. 

(Overs. över det Kong. Danske Vidensk. Selsk:s Forh. ; i Kong. Danske 
Vidensk:s Selsk:s naturvid. o. math. Afh. 5:te Deel, pag. LXXV, tr. 1832). 

Kroppen, Jivars långsträckte form stundom är smärtare och 
stundom tjockare, är täckt af små och i huden inbäddade, glesa 
fjäll. Käkarne, gombenen och plogbenet äro beväpnade med 
tänder. Öfverkäken räcker framom den undre, och skägg- 
tömmar saknas. Ögonen äro af medelmåttig storlek. Buk- 
fenor förefinnas, och deras längd är mindre än ögats längddia- 
meter. Gälhinnans strålar äro 6. JRyggfenan börjar något bakom 
bröstfenornas fästen. Aiypendices pyloricce äro 2 eller inga^). 

Detta slägte är det på arter rikaste inom denna familj 
och innesluter 15 — 20 arter, af hvilka 3:ne, som dock torde 
vara generiskt skilda från de andra, enligt Gunther tillhöra 
den antarctiske oceanen. 



1) Synopsis of the Fishes of North America, pag 783. — 1882. 

2) Denna karakteristik för slägtet äfvensom de följande diagnoserne för 
och beskrifningarne af arterna grunda sig hufvudsakligen på den förträff- 
liga redogörelse och beskrifning af de samma, som blifvit lemnade af R. 
COLLETT i »Den Norske Nordhavs-Expedition 1876—1878, Zoologi, Fiske»,, 
pag. 77 och följ. (1880), och i »Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 
1879—83», i Nyt Magaziu for Naturvidenskaberne, 29:de Bd. Den beskrif- 
ning af den l:sta arten, som vi i det följande meddela, grundar sig der- 
jemte på 2:ne fullvuxna exemplar, som genom Colletts välvilja blifvit 
från Christiania Universitets zool. museum skänkta till Upsala Universitets 
d:o. och för hvilka vi härmed hembära honom vår tacksamhet. 



6 Slägtet Lycodes. 

Enligt CoLLETT äro 4 af de 15 säkra arterna inom detta 
slägte att räkna till Norges fauna. Äggens betydlige storlek 
och ringa antal gifva stöd åt den af Jordan och Gilbert yttrade 
gissningen, att arterna af detta slägte, liksom de af si, Zoarces, 
föda lefvande ungar, men någon erfarenhet derom har ännu 
icke vunnits. Så vidt man känner, utgöras deras födoämnen 
förnämligast af kräftdjur, maskar, tagghudingar och någon gång 
smärre fiskar. 

De 4 till Norges fauna hörande arterna kunna på följande 
sätt;^ särskiljas. 



Lycodes. 

Kroppens 
största höjd 
innebålles i 
totallängden. 



7—10 

gånger 
Färgen 



brunsvart, med hvitgula 

tvärband och fläckar . . 1. esmarkii, CoLLETT. 



rödaktigt gråbrun, utan 

band eller fläckar ... 2. frigidus, COLLETT. 



omkring 12 gånger. Färgen ofvan 
och på sidorna gråbrun, med irre- 
guliere brun svarta fläckar eller 
skuggningar 3. sarsii, COLLETT. 

omkring 20— 22'/2 gånger i total- 
längden 4. murtena, Collett. 



1. Lycodes esmarkii, K. Collett. 
Esmarkske Ålbrosmen. 

Största hroppshöjdefi innehålles hos de äldre 6 till 8 och 
hos de yngre 9 till 10 ggr i totallängden. Hufvudet är fram- 
till icke ncdplattadt. Sidolinien är dubbel, d. v. s. den delar 
sig bakom fästet för bröstfenan uti 2:ne grenar, af hvilka 
den öfre, som ofta är otydlig, går långs midten af kropps- 
sidan^ och den nedre, som äfven stundom är otydlig, sänker 
sig samt går nära intill och nästan parallel med analfenans 
bas. Färgen är brunsvart, med en hvitgul fläck på hvardera 
sidan af nacken och med 5 till 8 hvitgula tvärband, hvilka 
hos de äldre äro upplösta i ringformige fläckar samt äro 
kedjeformiga. 

Rf 1 _j_ 95—111; af. 82-96; brf. 20—23; bf. 5; stjf. 13. 



Esraarkske Älbrosmen. 7 

Lycodes Vahli, Laur. Esmark: Bidrag till Fiumarkeiis Fiskefauna; 

Forh. v. Skand. Naturf:s 10:de Mode i Ohvist. 1868, 
. pag. 524. - 1869. 
^^^^Z ,. esmarkii, R. Collett; Norges Fiske. Christiania Vidensk. Selsk:s 

Forli. 1874. Tillsegsh. pag. 95. — 1875. 
^ vahlti, Idem: Fiske indsamlede under den norske Nordhavs- 
Expeditions 2 förste Togter, 1876 og 1877; ibm 1878. 

N;o 4, pag. 11. — (Aftr.) 1878. 
„ ,. IdeM: Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt, 

Somraeren 1878; ibm N:o 14, pag. 54. - 1879. 
„ „ Idem: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 — 78; 

ibm 1879, N:o 1, pag. 62. — (Aftr.) 1879. 
„ esmarkii Idem; Den norske Nordhavs-Expedition 1876 — 1878, 

Zoologi, Fiske, pag, 84, pl. II, fig. 19-21; pl. III. fig. 

22. - 1880. 
„ „ David S. Jordan and Charles H. Gilbert: Synopsis 

of tlie Fishes of North America; Bulletin of the United 

States National Museum, N:o 16. pag. 786. - 1882. 
„ „ R. Collett : Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879—83; Nyt Magaz. f. Naturvid. 29:de Bd, (aftr.) 

pag. 73. — 1884. 

Då arterna af detta slägte först på senare tiden i Norge blifvit iakt- 
tagna, och då de äro djupvattensfiskar, som endast jemförelsevis sällan er- 
hållas, så hafva de derstädes icke blifvit af fiskarena utmärkta med någon 
egen benämning. Deras allmänna likhet i kroppsformen dels med brosmen eller 
laken och dels med ålen föranleder oss, att för dem föreslå den för dem gemen- 
samma benämningen ålbrosmar, och följaktligen för den här i fråga varande 
arten den af Esmnrkske Älbrosmen. Då namnet brosme är Norskt, läm- 
par sig denna benämning för det förhållandet, att desse fiskar inom vår 
nordiska fauna endast tillhöra Norge. Skulle någon art blifva anträffad 
inom Sveriges område, kan det Svenska namnet ålluhbar tilläggas, då 
brosmen i Bohuslän är känd under benämningen lubb. 

Beskr. Den synes vara den största arten inom slägtet, 
och dess totallängd har enligt Collett befunnits stiga till 705 
mill. eller 23 ',2 tum dec.m. Vanligen äro dock de äldre af 
båda könen omkring 2 fot (stundom något mera och stun- 
dom något mindre) långe. Kroppen är ej synnerligen smärt 
och företer i sin allmänne form ganska stor likhet med lakens 
(Lota vulgaris) eller lubbens (Brosmius brosme) och är ej så 
långsträckt som tånglakens (Zoarces viviparus). Hos en rom- 
stinn hona, hvars totallängd är 2 fot Vio t^^' dec.m. eller 
621 mill., hafva vi funnit största kroppshöjden, belägen öfver 
bukens midt, vara 3Vio t. eller 108 mill. och hos en annan 
d:o d:o, med totallängden utgörande 2 fot eller 600 mill. och 



8 Slägtet Lycodes. 

med största kroppshöjden äfven öfver bukens midt, funno vi 
den senare vara 37io ^- ^ller 99 mill. Hos båda dessa inne- 
hölls således största kroppshöjden ungefär eller mycket nära 6 
ggr i totallängden. Hos den förra honan var kroppshöjden strax 
bakom bröstfenornas fästen (hvilken höjd hos icke romstinna 
synes vara lika med den öfver bukens midt) 2^1 o t- ^^^^^' ^^ 
mill., och denna innehölls således omkr. 7 ggr i totallängden. 
Hos en gammal hane af (JlO mill:s totallängd har Collett 
funnit största kroppshöjden vara 84 mill. och således innehållas 
ungef. 7 V'4 ggr i den nämnda längden ; och äldre hanen är således 
något smärtare än den romstinna honan. De yngre äro betyd- 
ligt smärtare. Hos ett exemplar af 81 mill:s längd har Collett 
uppgifvit kroppshöjden till 8 mill. och således blott utgörande 
7io af totallängden. Hufvudet är temligen högt, hvadan kropps- 
höjden framtill ej är obetydlig. Bakåt aftager den deremot starkt,, 
men dock gradvis, och stjertens höjd vid stjertfenans bas (allt 
utan inberäkning af fenorna) är betydligt större än dess tjock- 
lek derstädes. Stjerten, med inbegrepp af fenorna, är ej starkt 
tillspetsad, ehuru närmande sig till lancettformen. Framtill är 
kroppen ganska tjock, men bakåt är den starkt hoptryckt och 
tunn, så att stjerten 1 t- eller 30 mill. framom stjertspetseu 
blott är 3 mill. tjock hos den ofvan först nämnda honan. Störste 
tjockleken är hos de båda nämnda honorna belägen å bukens 
midt, samt är hos båda 2 7, o ^- eller 72 mill. och utgöi- således 
Va eller något litet mera af största kroppshöjden. Hos icke 
romstiuna är den belägen å locken, och utgör hos de äldre un- 
gefär V4 af största kroppshöjden och är hos de unge ung.efär 
lika med den senare. Detta utvisar, att kroppen framtill hos 
de icke romstinna och ännu mera hos de unge är trindlagd. 
Afståndet mellan nosspetseu och anus är hos den l:sta ofvan 
anförda honan 7 7,0 t. eller 234 mill. och hos den 2:dra d:o 
77io t. eller 237 mill. och anus är således hos båda belägen 
något bakom den förste V3 af totallängden, och det nämnda 
afståndet innehålles ungefär eller nära 272 ggi' i den senare. 
— Hufvudet är temligen stort och tjockt samt icke nedtryckt. 
Dess längd hos den större af de båda nämnda honorna är 4 7io 
t. eller 123 mill. och hos den mindre d:o 4 t. eller 120 mill. 
och denna längd innehålles således hos dem ungef. 5 ggr i 
totallängden och är betydligt större än största kroppshöjden. 
Såsom vanligt hos fiskarne utgör hufvudets längd hos de yngre 



Esraarkske Ålbrosmeii, 9 

eu jemförelsevis större del af totallängden, och innehålles t. ex. 
enligt CoLLETT hos ett 81 mill. långt exemplar ej fullt 4^\, 
ggr i den senare; men enligt samme författare är det något 
större hos hanarne än hos honorna, så att då han hos en hona 
af 630 mill:s längd funnit hufvudet vara 126 mill. långt, han 
funnit dess längd hos en hane med samma totallängd vara 145 
mill., och detta förhällande har vid jemförelse mellan 21 exempl. 
och nästan lika många af hvartdera könet, visat sig vara kon- 
stant. Hufvudets öfre profil är konvex eller bågböjd, ehuru 
baktill föga, och framtill från pannan temligen starkt stupande, 
med nosspetsen nästan snedt afhuggen eller subverticalt stupande. 
Dess undre profil är i det närmaste rät. Hjessan är plattad, 
men pannan och nosen ofvan äro något kullriga. Nosen är 
temligen kort och, sedd ofvanifrån, afrundad och öfverkäken 
räcker långt framom den undre. Nosens längd eller afståndet 
mellan ögat och nosspetsen hos den först nämnda honan är 
17,0 t. eller 39 mill. och innehålles således ungef. 3 ggr i 
hufvudets längd. Munnen är medelmåttigt stor, och munviuk- 
larne ligga nästan midt under ögonen och bakre spetsarne af 
öfverkäksbeuen räcka något litet längre tillbaka och äro belägne 
betydligt framom hufvudets midt. ^fståndet mellan nosspetsen 
och munvinklarne innehålles ej fullt 3:ne gånger i hufvudets 
längd. Inga spår till skäggtömmar förefinnas, men deremot 
gropar, i hvilka finnas slemporer, som hos de yngre äro mera 
och hos de äldre mindre tydliga. Ofvan öfveiläppen och pa- 
rallel med den hafva vi hos den ena af de nämnda honorna 
iakttagit en rad af 5 dylike gropai-, den främste vid nosspetsen 
och den bakerste ofvan och bakom munvinkeln. Läpparne äro 
mjuke och temligen tjocke. De främre uäsborrarne äro tydlige 
och tubformade samt belägne på sidorna af nosspetsen långt 
från hvarandra. Äfven ett bakre par näsborrar anse vi oss 
hafva funnit uti ett par små öppningar eller porer, som ligga bakom 
och ofvan de främre d:o — nästan vid slutet af den främre 
\'3 af afståndet mellan de senare och ögonen — och framför 
hvardera af hvilka är en rudimentär papill. Ögonen äro af 
medelmåttig storlek, horisontelt ovala och således med längd- 
diametern betydligt siörre än den vertikale. Huden går långt 
ut och betäcker ögongloberne till stor del. Deras längddiameter 
är hos den ofvan först anförda honan ''^o t. eller 25 mill. och 
innehålles således nära 5 ggr i hufvudets längd. Pannans 



10 Släktet Lycodes. 

minsta bredd mellan ögonen, utan inberäkning af den dessa 
betäckande huden, är blott Yso t. eller 10 mill. och innehålles 
således ungef. 2 '/o ggr i deras längddiameter. Gällocken, som 
äro obeväpnade, äro till följd af den tjocke huden otydliga. 
Locket och underlocket hafva tillsamman nästan formen af en 
liksidig triangel, och det senare, som är mycket tunnt och 
nästan hinnartadt samt skjuter öfver och bakom det förra, 
bildar i förening med det en trubbigt tillspetsad flik, som är 
)-igtad uppåt och bakåt, ofvan basen af bröstfenan, och hvars 
öfre kant är grundt konkav. Sjelfve spetsen af denne är bildad 
af underlocket. Mellanlocket och förlocket äro särdeles otyd- 
liga. Sedan huden aftagits, visar sig mellanlocket aflångt och 
jemnbredt och litet böjdt. Förlocket är nästan halfmånformigt. 
något bredare upptill, och med bakre kanten nästan jemnt af- 
rundad och med 2:ne låge ryggar upptill. Gälöppningarne äro 
temligen små och vertikale, med den nedre vinkeln framför 
bröstfenornas nedersta fästen. Gälhinnorna, hvilkas strålar äro 
6, äro vid sidorna af bukfenorna sammansmälta med den gäl- 
näset betäckande huden, och bilda således icke derstädes någon 
gemensam fri kant eller flik. Hufvudet saknar fjällbetäckning 
helt och hållet hos yngre, men hos äldre är nacken fjällbetäckt. 
och hos fullt utvuxne sträcka fjällen sig fram öfver hjessan. 
På den senare och på pannan är huden fint rynkig. — 
Tänderna äro starka, men något trubbiga hos de äldre, och 
förekomma på mellankäksbenen, gombenen och plogbenet. Bland 
dem förefinnas inga större huggtänder, ehuru de, som sitta 
främst i yttersta raden å mellankäksbenen äro störst. På dessa 
ben intaga de hos äldre hele benens längd, och bilda baktill eu 
enkel rad och framtill 3me rader. På underkäken äro tänderna 
väl så talrika som på den öfre, och sträcka sig bo'-t åt bakre 
änden af det tandbärande benet (os. dentale) samt äro nästan 
jemnstora. Underkäkens tandrad är längre än öfverkäkens. 
Liksom på mellankäksbenen bilda de äfven här hos äldre bakerst 
en enkel rad och framtill 3me och någon gång 4 rader. Gom- 
benens tandrad är i allmänhet ej längre och hos äldre vanligen 
mycket kortare än den på mellankäksbenen'). Tänderna äro 



1) Enligt CoLLETT är hos den närstående Lycodes vahlii från Grön- 
land tandraden på gombenen längre än den på mellankäksbenen, och denna 
skiljaktighet torde vara den vigtigaste för distinktionen mellan båda dessa 
arter, som eljest enligt den ofvan uppgifna synonymien af CoLLETT för en 



Esmarkske Älbrosiiien. 11 

här 9-11 till antalet, och sitta baktill i enkel och framtill 
ofta hos äldre i dubbel rad. Plogbenets tänder, som äro af 
samme storlek som de andra, sitta på dess främre ände, och 
äro hos äldre 5-7 till antalet. Enligt Collett äro hanarne 
utrustade med starkare tandbyggnad än honorna, och tand- 
raderna på mellankäks- och gombenen äro längre hos de förra. 
Svalgbenens tänder äro af samme form som de andra, men 
något mindre. — Byggfenan^ som är inhöljd i en tjock och 
till större delen fjällbetäckt hud, börjar hos den här ofvan först 
anförda honan 5V20 t. eller 154 mill. från nosspetsen och 
1 Vao t- ö^lör 40 mill. bakom bröstfenornas fästen. Den så väl 
som analfenan är utan märkbar gräns förenad med den lilla 
stjertfenan, och dessa fenor bilda tillsamman en hos de äldre 
mindre och hos de yngre mera tillspetsad stjertspets. Efter 
skelettering är gränsen mellan dem temligen tydlig, och vi 
hafva då hos den mindre af de ofvan anförda båda honorna i 
ryggfenan funnit 108 strålar, af hvilka den l:ste, hvars inter- 
spinalben är fästadt mellan 6:te och 7:de bålkotornas ueural- 
taggar, är liten (12 mill. lång), oledad och enkel, men mjuk 
och vid spetsen med antydning till klyfning framifrån bakåt i), 
och den 2:dre äfven är enkel, men ledad, och de öfrige grenige 
och ledade. Denna fena, som framtill är låg, är för öfrigt af 
medelmåttig höjd — hos den först nämnda honan 1 t. eller 30 
mill. hög — samt nästan jemnhög under större delen af dess 
längd, tills längre bakåt, der den så småningom sänker sig. 
Enligt Collett vexlar antalet af dess strålar mellan 102 och 
118 och är större hos de äldre än hos de yngre. — Analfenan, 
som hos den först anförda honan börjar 8^10 t. eller 249 mill. 
från nosspetsen och temligen långt bakom anus, är af samme 
form som ryggfenan, men något lägre än den — dess största 
höjd hos nämnda hona Vi o t. eller 24 mill. Antalet af dess 
strålar hafva vi hos den af oss skeletterade, ofvan anförda 2:dra 
honan funnit vara 92, som alla äro ledade, men de 3me främste 



tid blifvit ansedda såsom identiska. Ealigt LtJTKEN (Grönlands og Islands 
Lycoder; Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1879-80, 
pap. 314) är gombenets tandrad hos L. vahlii i allmänhet längre än den pä 
mellankäksbenet, och i alla händelser blott föga kortare än den senare. 

1) Det är möjligt, att denna antydning till klyfning blott är indivi- 
duel. — Denne stråle, som svårligen kan iakttagas förr än efter omsorgs- 
full skelettering, synes hittills hafva blifvit förbisedd. 



12 Slä2:tet Lycodes. 

enkle eller icke grenige. Äfven den är inhöljd i en i syn- 
nerhet framtill tjock och fet samt till större delen fjällbetäckt 
hud. Enligt Collett vexlar antalet af denna fenas strålar 
mellan 88 och 102 och är minst hos de yngre. — Bröstfenorna 
äro temligen stora och breda och hos de äldre jemnt afrundade, 
men hos de yngre enligt Collett i bakre kanten grundt utrin- 
gade, derigenom att en del af deras nedre strålar då äro något 
förlängde*). Deras längd hos den ofvan först anförda honan 
är 22/,„ t. eller 66 mill, och deras fäste är vertikalt och sam- 
manfaller med gälhinnans bakre kant. Enligt Collett äro de 
jemförelsevis störst hos de yngre, och hos en 81 mill. lång 
unge innehölls deras längd blott 6 7io gg^' i totallängden, då 
<len deremot hos den här nämnda honan innehölls omkr. 9 ggr 
i den samma. Den dem betäckande huden är, med undantag 
af deras spetsar, tjock, men blott vid basen af deras yttre sida 
fjällbärande. Hos den skeletterade honan hafva vi uti dem 
funnit 22 strålar i hvardera, som alla äro ledade och grenige. 
Enligt Collett vexlar detta antal mellan 20 och 23. — Buk- 
fenorna, som hafva sina fästen under strupen, ett stycke framom 
bröstfenornas d:o, samt temligen nära intill hvarandra, äro små 
och rudimentära samt omslutna af tjock hud, utan fjäll. Deras 
längd hos den först anförda honan är ^'/oo t. eller 16 mill., 
och innehålles således ungef. 4 ggr i bröstfenornas d:o. An- 
talet af deras strålar kan endast utrönas efter omsorgsfull ske- 
lettering samt strålarnes särskiljande med en fin nål under 
lämplig förstoring. Vi hafva på detta sätt hos den skeletterade 
honan uti dem funnit 5 strålar, som alla äro ungef. lika långe 
samt ledade och af hvilka den ytterste å hvardera sidan af 
fenan är enkel och de andre tvågrenige emot spetsen 2). — 
Stjertfenan, som, enligt hvad redan blifvit anfcrdt, är liten 
och utan gräns förenad med de andra vertikala fenorna, är lik- 
som de inhöljd i en temligen tjock och till större delen fjäll- 
bärande hud, och har, enligt hvad vi å den skeletterade honan 
tyckt oss finna, 13 strålar, i 2me afdelningar, af hvilka den 
öfre räknar 7 och den nedre 6. Alla äro tvågrenige, och de 
mellerste litet längre än de andre. — Den kroppen betäckande 
huden är tjock och hos de äldre mer eller mindre glest betäckt 

1) Detta S3'nes innebära någon antydning till hvad soui eger rum 
hos bröstfenorna hos Lumpenus macukdus. 

2) Collett uppgifver deras antal till 4. 



Esmarkske Älbrosraeu. 13 

af i den inbäddade små, rundade, ovala eller elliptiska cycloid- 
fjäll. Glesast äro dessa på buken, der de t. o. m. hos äldre 
nästan saknas på midten af dess undre sida, och tätast sitta 
de å de bakre delarne af stjertens sidor. Hos de fullvuxne 
eller äldre sträcker sig fjällbetäckningen fram öfver nacken och 
öfver större delen af de vertikala fenorna och t. o. m. ut till 
nära stjertens spets, men hos ungarne är buken midt åt naken, 
och de vertikala fenorna äro äfven utan fjäll, och de, som finnas 
å stjertens sidor, äro glesare än hos de äldre. — Sidolinien är 
dubbel och hos medelstora, väl bibehållna exemplar ganska 
tydlig. Den börjar enkel vid gälspringans öfre vinkel, gör eu 
båge ofvan den af locket och underlocket bildade fliken, och delar 
sig derefter strax bakom denne i 2:ne grenar, af hvilka den 
öfre eller mediolaterala, som i allmänhet är den tydligaste, går 
långs midten af kroppssidan ända ut till stjertfenau. Den nedre 
eller ventrale grenen går snedt nedåt öfver sidan af buken 
emot analfenan, och närmar sig dennas bas ungef. vid den 16:de 
strålen, hvarifrån den går långs nämnde bas bort emot stjert- 
fenau. Den främste enkle delen af sidolinien räknar ungef. 24 
tätt stående porer. Hos fullvuxna och i sprit länge förvarade 
exemplar är sidolinien ofta otydlig. Hos den ofvan först an- 
förda honan hafva vi dock funnit temligen tydliga spår till 
dess främre och mediolaterale delar, med omkring 30 mycket 
små porer, upphörande på öfre delen af bukens sida. — Färgen 
är enligt Collett mörkt brunsvart, hos de yngre med 5 — 8 
smala, skarpt begränsade hvitgula tvärband, af hvilka de främre 
äfven sträcka sig öfver ryggfenan och de bakre både öfver denna 
och analfenan, och det bakersta stundom intager stjertspetsen. 
Det främsta bandet har sitt läge på främre delen af ryggfenan. 
Dessutom förefinnes en hvitgul fläck påhvardera sidan af nacken. 
Den undre sidan af buken är obetydligt ljusare. Nedre delarne 
af hufvudets sidor och strupen äro något ljusare. Hos de fullt 
utvuxne äro dessa band upplösta i ringar, som bilda mer eller 
mindre tydliga tvärgående kedjor, och de båda fläckarne på 
nacken flyta då stundom samman, så att de bilda ett tvärband. 
Munhålan är svart. — Appendices pyloricce saknas. Ovariet 
och testis äro enkla, enligt Collett. 

Skelettet. Det fasta kraniet af det 2 fot långa exemplaret 
är 2V,o t. eller 84 mill. långt och 1 V^o ^- eller 43 mill. bredt 
samt 16 mill. högt. Då pannan mellan ögonen och kraniets 



14 Slägtet Lycodes. 

främre ände äro smala, så följer häraf, att kraniet har en lång- 
sträckt och nedtryckt form. Det är ofvan utan långsgående 
kölar, men det är dock der ojemut genom stora slemgropar på 
pannbenen samt ossa pterotica & sphenotica och mindre sådana 
på o. epotica & ectethmoidea. Långs midten af pannan mel- 
lan ögonhålorna är en stor grop. Basilarbenet är baktill platt- 
trindt. Sidonackbenen hafva hvartdera en väl utbildad, ur- 
hålkad men fullständig ledknapp, som skjuter ut bakom basilar- 
benet. Öfre nackbenet har sin bakre del snedt stupande bakåt 
och nedåt, och dess främre, horisontelie del stöter intill pann- 
benen samt är baktill genom en tvärgående rygg, i hvars midt 
är ett helt litet bakåt rigtadt utskott, afskild från dess bakre, 
stupande del. O. epoticum har ett bredt, ofvan urhålkadt och 
baktill afrundadt, utåt och bakåt rigtadt utskott, på hvars öfre 
sida den inre änden af posttemporalbenet är fästad, och detta 
utskott räcker något längre tillbaka än det i samma rigtning 
utstående utskottet å o. pteroticum, som har det vanliga läget 
utanför det förra benet. O. pteroticum sträcker sig så långt 
ned på hjernskålens yttre vägg, att det här stöter intill främre 
delen af sidonackbenet, och bakom dessa bens förening synes 
ett temligen litet och å yttre sidan i midten konkavt o. opistho- 
ticum, som bakåt och utåt har en tunn kant, på hvilken är 
fästadt ett från posttemporalbenets nedre rudimentäre gren ut- 
gående starkt ligament. Således är o. opistJioticum genom o. 
pteroticum och sidonackbenet afskildt från o. prooticum. Framom 
den å midten af o. prooticum varande benbryggan är ett stort 
hål, som är omslutet baktill och nedtill af sist nämnda ben, 
framtill till obetydlig del nederst af ett från pannbenet ned- 
skjutande utskott och till större delen af alisphenoidbenet, och 
upptill af sist nämnda ben och o. sphenoticum. Detta sist 
nämnda benet begränsar såsom vanligt ögonhålan baktill ytterst, 
och är här ungefär lika långt utstående som det yttersta och 
bakersta utskottet på o. pteroticum. O. sphenoticum har å 
undre sidan bakom ögonhålan en djup ledgrop för den främre 
ledknappen å hyomandibularbenet, som med sin bakre ledknapp 
artikulerar dels med samma ben och dels med o. pteroticum. 
Basisphenoidben saknas. Farasphenoidbenet är något litet båg- 
böjdt och å undre sidan plattadt. Från dess ala hasitemporalis 
går ett uppstigande utskott, som ligger framom det från pann- 
benet framför alisphenoidbenet nedskjutande utskottet, och 



Esrnarkske Älbrosmen. 15 

som här baktill begränsar den store öppningen mellan ögon- 
hålorna. Den bakre delen af paraspheuoidbenet har å undre 
sidan bakåt något divergerande fåror, men är ej klufvet i bakre 
änden. Plogbenet sträcker sig med sin bakre ände nästan till 
ögonhålornas midt, och dess främre ände, som räcker något framom 
tänderna, har formen af en afrundad långs midten undertill 
urhålkad och således dubbel knöl. Sidosilbenen, som äro fullt för- 
benade, äro temligen tunna, ofvau gropiga och framtill urhål- 
kade. Öfre silbenet är väl förbenadt, framtill bredt och der 
tvärt urhålkadt, och sträcker sig något litet längre fram än 
plogbenet. Hjessbenen hafva vanligt läge, å yttre sidorna af 
öfre nackbenet, och äro af medelmåttig storlek samt ofvan gropiga 
och ojemna. Mellan dem och o. pterotica är en temligen obe- 
tydlig fördjupning. Pannbenen äro skilda (d. v. s. med per- 
manent sutur dem emellan), och baktill utbredda, men starkt in- 
knipna mellan ögonhålorna, der deras gemensamma minsta 
bredd blott är 5 mill. å det anförda kraniet. Hvartdera har framtill 
i den ofvan anförda midtelgropen en mindre långsgående grop. 
Hyomandibularbenet är af vanlig form, med 3me ledknappar, 
af hvilka den främste är mest utbildad. Den bakerste, med 
h vilken locket artikulerar, har ej något långt skaft och är rig- 
tad nedåt och bakåt. O. symplecticum är upptill bredt och 
nedtill tillspetsadt. Quadratbenet är af vanlig form, men tunnt 
och till någon del genomsigtigt mellan dess tjocke balkar. Gom- 
benet är smalt, med ett långt och snedt utåt och framåt rig- 
tadt maxillärutskott och med en uppstående flik å öfre sidan. 
Mesopterygoidbenet är helt smalt (nästan jemnsmalt) under 
större delen af dess längd och endast något utbredt baktill, der 
det är förenadt med quadratbenet och metapterygoidbenet, samt 
tunnt och genomsigtigt. Pterygoidbenet är äfven smalt och 
något bågböjdt. Metapterygoidbenet är af jemförelsevis ringa 
storlek, af en nästan elliptisk form och med den största dimen- 
sionen i vertikal rigtning. Mellankäksbenen äro temligen korta, 
utåt jemnt tillspetsade, och saknande flik å öfre sidan samt 
försedda med 2me uppstigande utskott vid deras inre ände, af 
hvilka det innersta, som är smalast, är ungef. dubbelt längre 
än det andra, som är trubbigt, och å bakre sidan med en knöl- 
lik förtjockning, De båda mellankäksbenens innerste utskott 
konvergera och sammanstöta med deras spetsar. Öfverkäks- 
benen äro nära dubbelt längre än mellankäksbenen, och äro bakåt 



16 Slägtet Lycodes. 

eller utåt något men ej mycket utbredda i vertikal rigtning, 
med en afsats i öfre kanten bakom midten och med den bakre 
änden snedt afrundad. Underkäken är stark, å inre sidan kon- 
kav och å den yttre med en långsgående rygg, under hvilken 
äro 5 stora slemgropar, af hvilka den näst bakersta är dubbel 
och störst. Båda underkäkshalfvorna äro starkt men ej orörligt 
förenade och baktill såsom vanligt högre, ehuru ej der mycket 
höga. Ossa nasalia äro stora och tunna, nästan njurformiga. 
ofvan urhålkade och framifrån bakåt genomborrade af en stor 
slemkanal. Infraorbitalbenen äro nedtill försedda med stora 
slemgropar, och det främsta, största är af en irreguliert rhom- 
boidisk form samt räcker ej fram till nosspetsen. Gällocken 
äro redan ofvan anförda. Mellanlocket räcker icke fram till 
quadratbenets ledknapp, men dock till den nedre änden af för- 
locket. Os hasihranchiostegale är subtriangulärt, baktill tunnt 
och något utringadt och med undre kanten framtill utbredd. 
O. linyuale är af vanlig aflång form, framtill något bredare 
och der ofvan långs åt urhålkadt. O. ceratoliyale är uugef. 
dubbelt längre än o. epiliyale. O. stylohyale är ganska långt. 
Af de 6 strålarne i gälhinnan äro äfven de främre långe, och 
alla äro smale och tillspetsade. De förete det vanliga förhål- 
landet, att vara delade i 2:ne grupper, af hvilka den främsta 
blott utgöres af 2:ne. De nedre svalgbenen äro tjocka och smalt 
lancettformiga, med största bredden framom midten och med 
den bakre änden smal och tillspetsad. Deras tandbeväpning är 
stark, bildande 3 — 4 rader tänder. — Kotornas antal är å den 
af oss skeletterade honan 115, af hvilka 23 äro bålkotor och 
följaktligen 92 stjertkotor. CollettI) uppgifver kotornas antal 
å ett annat skelett af ett fullvuxet exemplar till 118, men 
äfven der bålkotorna till 23, så att äfven hos äldre stjertafdel- 
ningens kotor äro vexlande uti antalet. l:sta bålkotans neural- 
båge är rörligt fästad vid sin kropp, och urostyl saknas vid 
den homocerka stjertfenan. Sista stjertkotan är temligen lång. 
Pleurapophyserne äro små och smale, och på bälkotorna, med 
undantag af de främsta, äro parapophyserne långe och på de 
bakre af desse äro pleurapophyserne fastade långt ute från 
kotkroppen, och vid dem synas fastade ossa epipleuralia, hvilka 
saknas i stjertregionen. Neural- och haemaltaggarne äro långe. 



1) Nordhavs-Expeditionen, Fiske p. 93, 



Esmarkske Älbrosmen. 17 

— Af skulderapparatens beu är posttemporal benet smalt och 
nästan stafformigt samt icke klykformigt, emedan till dess 
nedre gren förefinnes endast ett ytterst obetydligt rudiment, 
och den är, såsom redan ofvan är aufördt, företrädd af ett starkt 
ligament. Öfre n3^ckelbenet är temligen stort, lancettformigt 
och förtjockadt i öfre änden och främre delen. Nyckelbenet är 
af vanlig form och storlek, upptill utbredt och utringadt samt 
här baktill mycket tunnt. Nedåt bildar dess yttre lamell 1 — 2 
starkt utstående och skarpe kanter. Båda nyckelbenen äro fast 
förenade med sine nedre ändar. Skulderbladet och korpbenet 
äro tunna och genomsigtiga, och det förra har en stor scapular- 
fenestra och det senare räcker ej ned till nedre änden af nyckel- 
benet. O. postclaviciilarc är enkelt, smalt och långt och något 
S-formigt böjdt, samt ligger löst i köttet, ehuru eljest i det 
vanliga läget tvärs öfver inre sidan af bröstfenans bas. O. 
hrachialia äro stora och till antalet 4, af hvilka de 3:ne nedre 
äro nästan quadratiska. Bäckenbenen, som äro fastade intill 
hvarandra vid nedre ändarne af nyckelbenen, äro mycket små 
och af elliptisk form, ofvan och under, i synnerhet det senare, 
långs åt urhålkade, och på senare stället baktill med ett ge- 
mensamt nedskjutande skiflikt utskott. På deras bakre ände 
bära de, såsom vanligt, de små bukfenorna. 

Anm. Då man jemför denne skelettbyggnad med den bos Gadidce 
och särskildt hos Gadus, så finner inan hos den förre åtskilliga vigtiga 
afvikelser, hvilka deremot visa öfverensstäramelse med skelettet hos si. 
Zources, såsom redan ofvan blifvit antydt. l:o i afseende på kraniet: Sido- 
nackbenen hafva hos Lycodes äfvensom hos Zoarces riktige och solide led- 
knappar, för artikulationen med l:sta kotan, då deremot hos Gadus dy- 
like ej förefinnas, emedan de utskott å dessa ben, som hos dem bilda denna 
artikulation, ehuru broskbärande, äro inuti ihåliga och således icke solida 
och icke kunna sägas hafva formen af egentlige ledknappar. Öfre nackbenet har 
hos Lycodes och Zoarces upptill blott ett rudimentärt bakåt utskjutande 
utskott, då detta deremot hos Gadidce är stort och långt och oftast fort- 
sättes i en köl på kraniets öfre sida. O. opisthoticwn är hos Lycodes och 
Zoarces litet och genom o. pteroticum och sidonackbenet afskildt från o. 
prooticum, samt utan ledyta eller fäste för den nedre grenen af posttem- 
poralbenet, emedan denne gren hos dera saknas eller blott finnes antydd 
af ett rudiment, då det (o. opisthoticum) hos Gadidce är mycket stort 
(lika stort som eller större än o. prooticum) samt stötande intill o. proo- 
ticum och i sin bakre kant försedt med artikulationsyta eller fäste för den 
nedre grenen af posttemporalbenet, som här är väl utbildad och gifver 
detta ben formen af en klyka. Vid främre kanten af o. prooticum är 
hos Gadus en öppen bugt och icke ett slutet stort hål såsom hos si. 

Lilljeborg, Fiskarne. H. 2 



18 Slägtet Lycodes. 

Lycodcs ocli Zoarces. Pannbenen äro hos båda dessa senare slägten mycket 
smala mellan ögonhålorna, då de hos Gaäidce i allmänhet äro mer eller 
mindre breda. Sidosilbenet är hos Gadidce, mer eller mindre horisontelt 
utbredt, med främre sidan nedtryckt, och den så väl som benet i sin hel- 
het är starkt rigtad bakåt, då deremot detta ben är transverselt stäldt hos 
si. Lycodes och Zoorces och har främre sidan urhålkad Hos Gadidce har 
öfre silbenet framtill och upptill formen af en hoptryckt knöl, då det der- 
städes hos si. Lycodes och Zoarces är mer eller mindre bredt ocli tvärt 
urhålkadt. Plogbenets främre ände har hos Gadidce mer eller mindre 
tydligen formen af en pilspets, då den hos si. Lycodes och Zoarces är 
formad såsom en dubbel knöl. De båda öfre ledknapparne å hyomandi- 
bularbenet äro hos si. Lycodes och Zoarces väl åtskilde, då de hos Gadidce 
äro sammanlöpande eller stöta intill hvarandra. Gombenet, mesopterygoid- 
benet och pterygoidbenet äro breda i vertikal rigtning hos Gadidce, då de 
hos si. Lycodes och Zoarces äro smala, och endast mesopterygoidbenet är 
baktill utbredt i nämnde rigtning, der, det deremot är afsmalnande hos 
Gadidce. Mellankäksbenet hos si. Ijycodes och Zoarces har det inre ut- 
skottet vid inre änden temligen långt och tillspetsadt, och å öfre sidan af 
nämnda ben finnes ingen flik, då det hos Gadidce har det nämnda utskottet 
kort, bredt och trubbigt, samt en starkt utbildad flik å öfre sidan af benet. 
Underkäkens tandbärande ben har hos si. Lycodes och Zoarces nedtill 
slemgropar, som saknas å detta ben \ws Gadidce. — 2:o i afseende på 
ryggraden: Slägtena Lycodes och Zoarces öfverensstämma med hvarandra 
nästan fullkomligt i afseende på ryggradens byggnad och kotornas antal, 
med undantag deraf att l:sta bålkotans neuralbåge är fast hos det senare 
och rörlig hos det förra, så vidt vi hafva erfarit det. Hos Gadidce är 
kotornas antal mycket mindre och stiger knappast till 50 i stjertafdelningen. 
Hos torsken (Gadus callarias) sakna de 5 första bålkotorna parapophyser, 
då hos Lycodes och Zoarces blott de 2;ne första sakna dessa utskott. 6:te 
till 10;de bålkotorna hos torsken hafva undertill ä hvardera sidan en stor 
grop, och ll-.te till 19:de d;o hafva undertill 3;ne gropar, då deremot dy- 
like gropar icke finnas hos Lycodes och Zoarces. Hos torsken äro bålko- 
tornas parapophyser, med undantag af de 2:ne främsta, breda, då de hos 
Lycodes och Zoarces äro smala. Stjertregionens neural- och hsemaltaggar 
äro hos Lycodes och Zoarces ej så fint och trindt tillspetsade, som hos 
torsken, utan något hoptryckte. — 3:o i afseende på skulderapparaten : 
Hos de båda nämnda slägtena är den af ungefår samme byggnad, och af- 
viker hos dem från den hos Gadidce (utom genom den redan anförde olike 
formen å posttemporalbenet) derigenora att hos de förra nyckelbenen äro 
kortare, fastare förenade nedtill och med mera utstående kant å yttre la- 
mellen, samt derigenom att brachialbenen äro m3'cket större än hos de senare. 
Dessa öfverensstämmelser i skelettbyggnaden mellan si. Lycodes och 
Zoarces samt deras gemensamma afvikelser i nämnda afseenden från fam. 
Gadidce synas oss utvisa, att fam. Lycodidce sluter sig närmare till fam. 
Blenniidce än till fam. Gadidce. 

Esmarkske Albrosmen är en högnordisk djupvattensfisk, som 
i vår nord endast erhållits vid Norge. Den sydligaste lokalen 



Platthufvade Ålbrosraen. 19 

vid Norge, der den blifvit tagen, är enligt Collett banken 
utanför Tränen i Helgeland, under 66" 41' nordlig bredd, och 
det djup, på livilket de 22 af Collett uppräknade vid Norge 
fångade exemplaren tagits, har enligt honom knappast varit 
mindre än 100 famnar och stundom varit 200. till 250 famnar, 
och de flesta hafva erhållits på så kallad djupvattensliua i Va- 
rangerfjorden under hösten och vintern. De i denne fjord er- 
hållna ex. hafva tagits vid Kjelmö och Bugö och några vid 
dess mynning utanför Vardö. Ett par ex. äro tagna i Öxfjord 
i Westfinmarken. Då så många ex. erhållits i närheten af 
Finmarkens kuster, är denne fisk sannolikt derstädes stationär, 
och synes icke, åtminstone i Varangerfjorden, vara särdeles 
sällsynt. Utom Norge har den enligt Collett under Norska 
Nordhavs-Expeditionen tagits vid Norsköarua å Spetsbergen på 
260 till 459 famnars djup, och enligt samme författare samt 
Jordan & Gilbert (anf. st.) utanför kusten af Nova Scotia i N. 
Amerika, 

I afseende på dess lefnadssätt känner man endast, att den 
håller sig på djupet och möjligen närmar sig kusterna under 
hösten och vintern, och sannolikt då [Oktober — Januari] fort- 
plantar sig, emedan alla äldre honor, som då erhållits, varit 
romfulla, med ovanligt stora romkorn eller ägg, nästan lika 
stora som laxens, och till jemförelsevis ringa antal [knappt öfver 
1200]. Dess föda synes i synnerhet bestå af Echinodermer, så 
väl Echinider som Asterider, och derjemte af kräftdjur och 
maskar, af hvilka alla man funnit lemningar i dess ventrikel, 
och den torde derför i lefnadssättet för det mesta öfverensstämma 
med arterna af si. ÄnarrhicJias. De äldres något trubbiga och 
nötta tänder antyda, att den företrädesvis förtär skaldjur. 

2. Lycodes frigidus, E. Collett. 

Platthufvade Ålbrosmen. 
Största hroppsliöjden innehållen hos de äldre ungcf. O V2 
och hos de yngre till och med 9 V2 99^ i totallängden. Huf- 
vudet är, i synnerhet framtill, nedtryckt och plattadt. Sido- 
linien är enJcel och lågt belägen eller ventral. Färgen är röd- 
aJctigt gråbrun, utan band eller fiächar. 

Ef. + V2 stjf. 99—104; af. + '/^ stjf. 85—90; brf. 
19—21; bf. 2? 



20 - Släktet Lycodes. 

Lycodes valiUi, R. Collett (uec Reinh): Fiske indsamlede under den 

norske Nordhavs-Expeditions 2 förste Togter, 1876 og 

1877: Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1878. N-.o 4, pag. IL 

— (Aftr.) 1878 
„ frigidus, Idem: Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt, 

Somineren 1878; ibm N:o 14, pag. 45. - (Aftr.) 1878. 
„ „ Idem : Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875 — 78 : 

Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 65. — (Aftr.) 

1879. 
^ Idem: Den Norske Nordhavs-Expedition 1876—1878. 

Zoologi, Fiske, pag. 96, pl. III, fig. 23 & 24. - 1880. 

Besh\ Det största af de 15 af Collett anförda exemplaren 
af denne fisk har en totallängd af 510 mill. eller 17 tum dec.m.. 
men det är alls icke omöjligt att den blir lika stor som före- 
gående art, livilken den i kroppsformen mycket liknar. Hos 
detta exemplar (en hane med blott den högre testis utvecklad) 
är kroppens höjd vid ryggfenans början 79 mill. eller S^io ^■ 
och innehålles således ungef 6 '/j &gi" i totallängden. Hos ett 
annat exemplar af 118 millrs eller nära 4 tums totallängd är 
största kroppshöjden å samma ställe 12 mill. eller 7io t- *^ch 
innehålles nära 10 ggr i den förra. Hos andra yngre men 
något större exempl. har samme författare funnit kroppshöjdeu 
innehållas ungef. 8 '/o ggi" i totallängden. Enligt den samme 
är dess kroppsform i det hela nästan öfverensstämmande med 
den hos föregående art. Afståndet mellan nosspetsen och anus 
innehålles ungef. 2 V2 gg^' i totallängden. — Hufvudet är bredt, 
upptill teraligen nedplattadt och med jemförelsevis låg nos, och 
dess längd hos det nämnda största exemplaret är 124 mill. 
eller 4 Vi o ^- och innehålles således hos det omkr. 4 V9 ggi" i 
totallängden. Hos det andra mindre ex. är det 28 mill. eller 
nära 1 t. långt, och denna längd innehålles således ungef. 41/4 
ggr i totallängden. Hos den fullvuxna honan utgör dess längd 
sannolikt en något mindre del af totallängden, liksom hos 
föregående arten. Nosens längd, eller afståndet mellan nos- 
spetsen och linsen är ungef. lika med hufvudets höjd öfver 
•ögonen, och innehålles 2 V^ till 3 ggr i hufvudets längd. Af- 
ståndet mellan ögat och bakre spetsen af locket och underlocket 
är ungef. lika med hufvudets största bredd öfver kinderna och 
obetydligt större än dess höjd midt öfver nacken. Öfverkäken 
räcker betydligt fram om den undre, och den förre är kortare 
än hufvudets halfva längd. De främre uäsborrarue likna dem 



Platthufvade Ålbrosmen, 21 

hos föreg. art till form ocli läge, och liksom hos den så väl 
som hos de andra arterna af detta slägte förefinnas slemgropar 
med porer långs båda käkarne. Ögonen äro jemförelsevis små. 
Afståndet mellan båda ögonens linser innehålles nästan 2me 
gånger i dessas afstånd från nosspetsen. — Tänderna äro icke 
stora. På mellankäksbenen sitta de baktill i en enkel rad och 
framtill i 3:ne rader. På underkäken bilda de öfver allt flera 
rader. På gombenen sträcka de sig tillbaka under ögonen och 
sitta i en enkel rad, och på plogbenet bilda de ungef. 3:ne 
rader. Hos yngre ex. äro tandraderna färre. — Byygfenan i 
förening med den öfre V2 af stjertfenan innehåller enligt Collett 
hos det ofvan anförda största exemplaret 102 strålar, och hos 
det minsta d:o 99 d:o. Dess afstånd från nosspetsen innehålles 
hos de större omkr. 3 och hos de mindre omkr. 3 '/o gg^' i 
totallängden, ehuru detta afstånd för öfrigt är underkastadt 
någon variation. Den har ungefär samme form som hos föreg. 
art, och har sin största höjd i den främre delen och sänker sig 
så småningom bakåt. — Änalfenan, som har sin början ett 
stycke bakom anus och är af samma byggnad och ungef. samma 
höjd som ryggfenan, har i förening med den nedre V2 ^f s^jö^'^" 
fenan 85 till 90 strålar. — Liksom hos föregående art bildar 
stjertfenan 2me afdelningar, af hvilka den öfre enligt Collett 
har G och den nedre 5 strålar. — Bröstfenorna, som hafva 
ungef. samme form som hos föreg. art, vanligen med den bakre 
kanten afrundad, men stundom genom de nedre strålarnes för- 
längning med denne kant svagt urbugtad, hafva 19 till 21 
(oftast 20; strålar, som alla äro klufne (tvågrenige) till roten. 
Då dessa fenor böjas framåt, nå de hos de yngste till, men hos 
de äldre icke till ögonen. — BuJcfenorna äro mycket små, och 
hos de äldre utgör deras längd ungef. '/g af hufvudets d:o samt 
är kortare än ögats längddiameter. De äro omslutna af tjock 
hud, och deras strålars antal har för Collett tyckts vara 2:ne,^ 
som båda äro klufne till basen'). — Fjällen, som äro väl så 
små som hos föreg. art, betäcka hos dem, som ej äro mycket 
små, hela kroppen, ända till hufvudet något tätare än hos föreg. 
samt sträcka sig ett stycke (hos de äldre ungef. till midten) 
ut på de vertikala fenorna. Hufvudet är utan fjäll, men hos 
de fullvuxne lära sådana förefinnas på nacken. För öfrigt är 



1) Sannolikt är desse strålars antal lika med det hos föreg. arten. 



22 Slägtet Lycodes. 

fjällbetäckningen underkastad någon individuel variation. — 
Sidolinien är enkel och ligger särdeles långt nere. Hos de 
fleste är den väl tydlig och är lätt att iakttaga, åtminstone 
i den förste halfdelen. Från gälspringans öfverste vinkel tager 
den sin början och går derefter hastigt och snedt nedåt ungef. 
under midten af bröstfenan, hvarefter den rigtar sig nästan rakt 
bakåt och löpei- parallelt med bukens profillinie i ringa höjd 
ofvan den, tills den når ungef. den 25:te strålen i analfenan, 
d. v. s. nästan midten af denna fena. Der tyckes den hos de 
fleste upphöra eller blifva otydlig. Hos somlige kan den dock 
fullföljas längre bakåt, sedan den å nämnda ställe gjort en 
krökning nedåt nästan till basen af analfenan, hvarifrån den 
då fortlöper ända till stjertens spets. Dess porer äro små, hvit- 
aktiga och sammanbundna genom en smal linie af samme färg. 
— Färyen är mörkt rödaktigt ^rå eller brungrå i alla åldrar, 
utan spår till band eller fläckar. Fjällen äro obetydligt ljusare 
än bottenfärgen. Buksidan är endast obetydligt ljusare än den 
öfre sidan, men hufvudets undre sida är något ljusare än den 
öfrige delen af kroppen. Munhålan är hvit. De yngre äro 
något ljusare än de äldre och hafva rygg- och analfenorna brun- 
aktigt röda, och den blåsvarta bukhinnan är hos dem genom- 
skinande. — Appendiccs pyloricce saknas. 

Tvenne små ungar, som af Collett med någon tvekan hän- 
föras till denna art, hafva tagits med bottenskrapa på "Hav- 
broens" yttre stupning utanför Lofoten och Helgeland i Norge 
på 350 och 457 famnars djup, och denne är, så vidt hittills 
blifvit utrönt, den sydligaste lokalen för den samma. Fem 
större och mer eller mindre utvuxna exemplar hafva tagits 
vester om Hammerfest i Norge på 1110 famnars djup. För 
öfrigt har den erhållits vid Beeren Eiland och Spetsbergen på 
260 till 1333 famnars djup, och tillhör således företrädesvis 
de stora djupen och den högre norden. A alla ställen der den 
tagits, med undantag af ett, har temperaturen varit under O 
(från — 0,7° C. till — 1,6" C.) och detta har gifvit anledning 
till artnamnet frigidus. 

Beträffande dess lefnadssätf känner man endast, att dess 
föda utgöres förnämligast af kräftdjur och bland dem i synner- 
het af Amphipoder och Isopoder. Såsom fångad visade den sig 
trög och höll sig liggande på bottnen i till hälften hoprulladt 
läge, ungefär på samma sätt som tånglaken. Då den lades pä 



Sarske Älbrosuien. 23 

sprit, visade den sig vara seglifvad. De flesta af de i dess 
ventrikel funna kräftdjuren äro sådana som uteslutande lefva 
vid hafsbottnen, och deraf framgår t3-dligen, att den liksom de 
andra arterna är en bottenfisk. 



3. Lycodes sarsii, E. Collett. 

Sarske Ålbrosmen. 

Kroppsformen är särdeles smärt och lånysträcld, och 
största liropjpshöjden innehåUes omlr. 12 och hufvudets längd 
nära 6 ggr i totallängden. Färgen är gråbrun, ined irregidiero 
hrunaMigt svarta skuggningar och fiächar^ och med en svart- 
aJctigt brun linie från ögat till nosspetsen. Buksidan är gulhvit, 
ojläckad, men blåaläigt genomskinande på buken. Fjällen be- 
täcka kroppens öfre sida bort åt stjertens midt. Hufvudet, 
buksidan och fenorna äro utan fjäll. Mycket fna tänder före- 
komma på käkarne och gombenen ^). 

Blott bröstfenornas strålar hafva kunnat utrönas, och 
deras antal är 15 till 16. 

Lycodes Sarsii, E. Collett: Lycodes Sarsii, n. sp. ex ordine Anacan- 
thiiiovura Gadoideoruin ; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 
1871, pag. 62, cuni tabula. - (Aftr.) 1871. 

,. sarsii, Idkm: Norges Fiske, pag. 102. — 1875. 

„ ,. Idem: Meddelelser om Norges Fiske i Aareiie 1879— 

83. (2:det Hoved-Suppleraent til »Norges Fiske»); Nyt 
Magaz. f. Naturvid. 29 Bd., pag. 78, pl. I, fig. 3-4.— 
(Aftr.) 1884. 

Beskr. Denna arts storlek i fullt utvuxet stadium är ännu 
icke känd, då man enligt Collett hittills af den blott erhållit 
4 unga exemplar, af hvilka det minsta är 44 mill. långt och 
de öfriga 57 till 62 mill. långa. Dessa unga exemplar äro 
mycket smärta och långsträckta, och antagligen har derför 
denna art en något smärtare kroppsform än de båda föregående, 
men i öfverensstämmelse med hvad som hos dem var förhål- 
landet har man skäl till den förmodan, att arten i fullvuxet 



1) Då denna diagnos, som är gifven efter den af Collett senast 
meddelade, grundar sig enligt honom på några exemplar af endast 57-62 
mill:s totallängd, och som derför antagligen äro helt unga, så torde den 
endast böra befraktas såsom approximativ och kan svårligen representera 
arten i fullt utbildadt eller fullvuxet stadium. 



24 Slägtet Lycodes. 

stadium på långt när icke är så smärt, som dessa exemplar. 
Hos det 62 mill. långa ex. är kroppshöjden 5 mill. och inne- 
hålles således något litet mera än 12 ggr i totallängden. Hos 
det 44 mill. långa ex. är kroppshöjden 3 mill. och innehålles 
nära 15 ggr i totallängden, hvaraf man kan finna, huru starkt 
kroppens smärthet aftager i mån af tillväxten. På grund af 
den smärte kroppsformen har den emellertid af Collett') blif- 
vit förd till en särskild afdelning af arterna inom detta slägte, 
utmärkt derigenom att kroppshöjden innehålles 12 — 24 ggr i 
totallängden och förut af honom benämnd Angiiilliforme Ly- 
coder. Till kroppsformen liknar denna art mycket tånglaken, 
men är något smärtare än denne. Enligt fig. 3 är stjertspetsen 
icke tillspetsad, utan aftrubbad. Afståndet mellan nosspetsen 
och anus är hos det större exemplaret 19 mill. och hos det 
mindre 14 mill. och innehålles således ungef. hos det förra 
3^4 och hos det senare 3 ggr i totallängden. — Hufvudet är 
hos det större af de 2:ne nämnda exemplaren 10 ^'o J^iill. och 
hos det mindre 7^2 ^^i^^- långt, och dess längd innehålles så- 
ledes hos båda ungef. 6 ggr i totallängden. Det har en jem- 
förelsevis lång och enligt figurerna bred och något nedtryckt 
nos, samt stora ögon, hvilkas longitudinelle diameter (enl. fig.) 
innehålles föga mera än 3:ne ggr i hufvudets längd. Öfver- 
käken räcker betydligt framom den undre, och långs båda 
käkarne är en rad djupa och öppna slemporer, 6 till antalet 
å hvardera sidan af den öfre och 8 å den undre käken. Collett 
har endast funnit 5 strålar i gälhinnan, men sannolikt är deras 
antal 6 hos de fullvuxna. — Ytterst fina tänder hafva af nämnde 
författare blifvit iakttagna på mellankäksbenen, underkäken och 
gombenen men icke på plogbenet, och detta förhållande antyder 
exemplarens outbildade tillstånd. — Afståndet mellan nosspet- 
sen och ry f/Q fenans början är hos det nämnda största exempl. 
17 mill. och hos det minsta 11 mill. och innehålles således hos 
det förra ungef. 3-/3 och hos det senare 4 ggr i totallängden. 
Strålarna i de vertikala fenorna hafva icke kunnat räknas. — 
Brösi fenorna^ som baktill enligt fig. 3 äro afrundade, hafva 
15 — 16 strålar. — BuJcfenornas längd är ungef. lika med 
ögats längddiameter. — Fjällen betäcka hos det största exem- 
plaret kroppens öfre del ned till midten af kroppssidorna från 



1) Den Norske Nordhavs-Expedition etc. Fiske, p. 84. 



Ällike Älbrosraen. 25 

uackea och bakåt till ungef. midten af stjertens längd. Det 
minsta exempl. saknar fjäll helt och hållet, och sidolinien synes 
hos båda vara otydlig och har icke blifvit afbildad. Uti be- 
skrifningen af de större exempl. uppgifves emellertid, att blott 
den främre delen af sidolinien kan spåras, gående snedt nedåt 
från underlockets öfre flik, bakom bröstfenan, men raden af 
dess porer försvinner innan kroppssidans midtellinie blifvit nådd 
af densamma. — Färgen är karakteristisk. Under det buk- 
sidan är enfärgadt gulhvit, med blåaktigt genomskinande skift- 
ning på buken, är den öfrige delen af kroppen gråbrun, med 
irreguliera brunsvarta skuggningar eller fläckar, som i formen 
äro mycket vexlande, och stundom äro skarpt begränsade och 
stundom äro mindre tydlige, stundom äro ojemne och stundom 
nästan linieformige. Enligt figurerna stå dessa skuggningar 
eller fläckar transverselt på ryggen och öfre delarne af kropps- 
sidorna. Hufvudet ofvan och nacken äro brungrå. Från ögat 
till främre näsborren är på hvardera sidan af nosen ett mörkt 
och distinkt brunsvart band, och mellan dessa är nosens öfre 
sida hvitaktig, liksom äfven hufvudets undre sida. 

Af denna art hafva, enligt hvad redan blifvit anfördt, hit- 
tills endast 4 exemplar erhållits, alla tagna med bottenskrapa 
af Prof. G. 0. Särs vid Norges vestra kust. Det först erhållna 
exemplaret (det minsta, 44 mill. långt) togs på 100—150 fam- 
nars djup i Hardangerfjorden i September 1869, och blef be- 
skrifvet af E. Collett 1871 å ofvan anförda ställe, och de 3me 
andra exemplaren blefvo tagna på 80 — 200 famnars djup den 
31 Augusti 1882 utanför Beian, vid inloppet till Trondhjems- 
fjorden, och de 2:ne af dem erhöllos i en och samme skrapning. 
Dessa äro beskrifna af samme författare 1884 å ofvan uppgifna 
ställe. På alla dessa 3: ne exemplar var fästad en parasit 
(ÄncJiorella), och på det ena satt en Änceus maxillaris fästad 
i kroppssidan. 

4. Lycodes muraena, E. Collett. 

ÅUike Ålbrosmen. 
Kroppsformen mycket långsträckt och smal samt ållikj 
så att största kroppshöjden innehålles 20 — 22 '/j 99''^ ^ total- 
längden. Hufvudet är nedplattadt^ med ögonen nästan helt 
och hållet riglade uppåt., och dess längd innehålles hos de 



26 Slägtet Lycodes. 

nåyot mera iitvKxne nngef. 8 ggr och hos ungarne 7 ggr i 
totallängden. Sklolinien är cnJicl och ventral. Färgen är en- 
färgacU gråbrun. Fullt utbildad är fjällhetäcknmgen utbredd 
öfvcr hela kroppen, men nacken, hufvudet och fenorna är o 
idan fjäll '). 

Rf. + V. stjf. 101-118; af. + V, stjf. 97-103; brf. 
13-17. 

Lycodes mureena, E. ColIjETT: Hske, iudsanilede under deu norske Nord- 
havs-Expeditions 2 förste Togter, 1876 og 1877; Christ. 
Vid. Selsk:s Forh. 1878, N:o 4, pag. 15. — (Aftr.) 1878. 
„ „ Idem: Den Norske Nordhavs-Exped. 1876-1878, Zoo- 

logi, Fiske, pag. IIG, pl. IV, fig. 29—31. — 1880. 

Beshr. Af de 4 hittills erhållna exemplaren af denna art 
är det största 217 mill. eller 77io ^^m dec.m. långt, men då 
detta var nästan ntan fjäll, ehuru ett betydligt mindre ex. 
hade fjällbetäckningen, utbildad, är det antagligt, att det pä 
långt när ännu icke var fullvuxet, och att dess totallängd 
åtminstone stiger till det dubbla af detta mått. Denna är den 
mest långsträckta och smala af alla hittills kända arter, samt 
liknar i kroppsformen ålen. Kroppens största höjd, vid rygg- 
fenans början, är hos det största exempl. 10 mill. och hos det 
minsta, af 112 milhs totallängd, 5 mill. och innehålles således 
hos det förra 21 '^a och hos det senare ungef. 22 72 ggi' uti 
totallängden. Bakåt blir kroppshöjden så småningom allt mindre, 
och stjerten är baktill smalt lancettformig. Anus är belägen 
ovanligt långt fram, så att afståndet mellan den och nosspetsen 
innehålles 4 ggr i totallängden, hvadan stjertafdelningens längd 
utgör ^/4 af den senare. — Hufvudet är stort och högt i för- 
hållande till kroppens höjd, påfallande nedtryckt eller plattadt 
och framtill temligen bredt, så att dess bredd öfver nosen är 
icke mycket mindre än den öfver kinderna, hvilken senare dock 
är betydligt större än dess största höjd. Hufvudets längd är 
hos det största ex. 26 mill. och hos det minsta d:o 16 mill. 
och innehålles således hos det förra 8 Va och hos det senare 7 
ggr i totallängden. Munnen är medelmåttig, och munviuklarue 



1) Då denna diagnos grundar sig på unge och outbildade individer, 
anse vi, att om den kan sägas ungef. det samma, som vi sagt om den 
näst föregående, och ehuru arten såsom fullvuxen utan tvifvel är betydligt 
smärtare än de andra, är den dock sannolikt icke så smärt som den i diag- 
nosen angifna proportionen mellan höjd och längd antyder. 



Ållike Ålbrosmeii. 27 

äro belägne ungef. midt under ögonen. Nosens längd, eller af- 
ståndet mellan uosspetsen och ögonen, inneliålles ungef. 3:ne ggr 
i hufvudets d:o. Öfverkäken räcker betydligt framom den 
undre. Läpparne äro särdeles tjocke, och de långs öfver- och 
underkäken varande slemgroparne med sina porer äro större och 
tydligare än hos de andra arterna, och till antalet 5 långs 
hvardera sidan af den förre och 6 långs den samma af den 
senare. På hufvudets öfre sida, på gällocken och pä nacken 
finnas dessutom ett stort antal smärre slemporer. Ögonen äro 
af medelmåttig storlek, och deras längddiameter, som är större 
än den vertikale d:o, innehålles 4 V-: till 5 ggr i hufvudets 
längd. Pannan mellan ögonen är mycket smal. De främre 
näsborrarne äro rörformige. Gälhinnans strålar äro endast 5. — 
Tänderna, som hafva den inom slägtet normala förekomsten, 
äro långa och något cylindriska. På mellankäksbenen bilda de 
en enkel rad, men på underkäken sitta de hos de större ex. i 
flera rader. På gombenen är tandraden särdeles kort*). — 
Ryggfenan, med tillägg af den öfre halfdelen af stjertfenan. 
räknar hos det största ex. 108 och hos det minsta d:o 101 
strålar, men å ett 141 mill. långt ex. räknade den 118 strålar, 
så att dessas antal företer en betydlig vexling. Den är af me- 
delmåttig höjd och sänker sig mycket långsamt bakåt, och bil- 
dar i förening med stjertfenan och analfeuan en mer eller 
mindre skarpt tillspetsad stjertspets. Den börjar långt bakom 
bröstfenornas fästen, och afståndet mellan nosspetsen och den 
är hos det största ex. 39 mill. och hos det minsta d:o 22 mill. 
och innehålles således hos det förra väl 5^2 och hos det se- 
nare väl 5 ggr i totallängden. Hos ett af exemplaren började 
den betydligt längre fram. — AnaJfenan, som börjar ett litet 
stycke bakom auus samt är af samme form som ryggfenan, räk- 
nar i förening med den nedre halfdelen af stjertfenan 97 till 
103 strålar. — Bröstfenorna, som hos det största ex. äro 18 
mill. långa, äro proportionsvis långa och smala samt trubbigt 
tillspetsade. De hafva ett ringa antal — 13 till 17 — strå- 
lar. — Bulxfenorna äro äfven temligen långa, dock kortare än 
ögats längddiameter, och deras längd innehålles 6 — 6^'., ggr i 
hufvudets d:o. Strålarnes antal i dem har icke kunnat utrönas. 



1) Hos fullvuxne individer bilda tänderna på mellankäksbenen san- 
nolikt flera rader. 



28 Slägtet Lycodes. 

FjäUhetächiingen har visat sig märkbart vexlande. Hos ett 
ex. af 141 mill:s totallängd var den temligen tät och betäckte 
hela kroppen, med undantag af hufvudet, nacken och fenorna. 
Med detta ex. öfverensstämde i detta afseende ett annat d:o af 
198 mill:s totallängd; men det största redan anförda ex. var 
dock ännu nästan utan fjäll. Såsom kunde förmodas, saknade 
det minsta ex. helt och hållet fjäll. Fjällen äro liksom hos 
de andra arterna små, rundade cycloidfjäll, och äro mer eller 
mindre glest inbäddade i huden, samt af hvitaktig färg. — 
Sidolinicn, som med svårighet kan iakttagas i hela sin längd, 
är dock tillstädes samt enkel och ventral. Den går från van- 
liga stället snedt bakåt och nedåt till ett kort stycke bakom 
anas, der den nästan når basen af analfenan och hvarifrån 
den går långs denne ett stycke bakåt, utan att dess slut kun- 
nat tydligen iakttagas. — Färgen är enfärgad och ljust grå- 
brun, och fjällen äro öfver allt ljusare än kroppens bottenfärg. 
Hos ett af exemplaren är kroppen nedanför kroppsidornas midt 
obetydligt ljusare än ofvanför den samma. Den svarta buk- 
hinnan var genomlysande, och utvisade, att alla de erhållna 
exemplaren voro outbildade. 

Do ofvan anförda 4 exemplaren af denna art äro alla under 
den "Norska Nordhavs-Expeditionen" tagna med bottenskrapa 
eller ock "trawl" i iskallt vatten och på betydligt djup — 350 
till 658 famnars — dels 325 kilom. vestsydvest från Bodö i 
Norge, på bankon utanför Trsenen i Helgeland, dels 108 kilom. 
vester ut från Beeren Eiland och dels 115 kilom. vester om 
Norsköarna vid Spetsbergen, och det är pä grund af den först 
nämnda lokalen som man kan hafva anledning att räkna den 
Till Norges fauna. 

Det största af dessa exemplar var en hona, med omogen 
rom i det ena ovariet. 1 dess ventrikel hafva funnits lemningar 
af Themisto lihellula och Nannoniscns bicuspis, således af 
kräftdjur af Amphipodernas och Isopodernas grupper. 

Anm. Dessutom hafva under den cNorska Nordhavs-Expeditionen» 
erhållits ännu 3;ne andra arter af detta slägte, som icke blifvit anträffade 
i granskapet af Norge och derför icke kunna räknas till detta lands fauna. 
Dessa arter äro: Lycodes lutkenii, Collett, L. pallidus, Collett, och L. 
seminudus, Reinhardt, s:r, alla 3:ne tagna västerut från Norsköarna vid 
Spetsbergen, den l:ste 115 kilom. derifrån, på 459 famnars djup, den 2;dre 
på samma lokal samt derjemte på 60 kilom-.s afstånd från Norsköarna och 
260 famnars djup, och den 3:dje på den sistnämnda lokalen. Dessa arter 



Torskfiskar. 29 

beskrifvas och afbildas af R. Collett i »den Norske Nordhavs-Expedition 
1876—1878, Zoologi, Fiske», pag. 103-113, pl. Ill, fig. 25-27, & pl. 
IV, fig. 28. — 1880 



2:dra Familjen GADID.^, Eisso. 1826. 

[Gadoides: RissO: Hist. nat. des princ. prod. de TEur. niér. T. III, 
pag. 214. - 1826). 

Torskfiskar. 

Kroppen är mer eller mindre långsträcM och haliåt hop- 
tri/cli, vanligen med små cycJoidfjall. Gälöppning ar ne äro store 
och gäJhinnorna i alJmänJiet iche sammansmälta med gälnäset, 
utan förenade der med hvarandra och hädande under det 
samma en gemensam fri hänt eller flili. 1, 2, eller 3 rijgg- 
fenor, intagayide nästan hela ryggens längds och 1 eller 2 
analfenor, upptagande större delen af stjertens d:o, och stjert- 
fenan i alhnänhet distinkt, men om den någon gång är för- 
enad med rygg- och analfenorna, så har ryggfenan en sär- 
skild främre afdelning. Bulfenorna fastade under strupen 
framom hröstfenorna, samt med flere strålar, och om de blott 
hafva 1 d:o, så är ryggfenan delad i 2:nc fenor. Alla fen- 
strålar äro ledade. Inga falska gälar. I allmänhet är sim- 
hlåsan väl utbildad och appendices pyloricce talrika, och de 
Senare saknas mycket sällan. 

Denna familj innesluter omkr. 35 slägten och 90 arter, 
dels från de tempererade och kalla zonerna och dels från den 
varma, ehuru i mindre antal från den sist nämnda. En del 
förekomma närmare stränderna på mindre djup och en del andra 
äro djupvattensfiskar, och desse senare förete vanligen vidsträck- 
tare geografisk utbredning. Endast 2 eller 3 arter tillhöra färskt 
eller bräckt vatten. De äro i allmänhet roffiskar, och sluka 
andre fiskar, men stundom derjemte kräftdjur, blötdjur och 
maskar. Bland dem förefinnas flera arter, som spela en vigtig 
rol i ekonomiskt hänseende både genom den välsmakande föda 
som de utgöra, och genom den betydliga mängd, hvarmed de 
uppträda. De hafva i allmänhet små och mycket talrika ägg, 
och mellan könen förefinnes vanligen föga eller ingen yttre 
skiljaktighet. 

Till vår nordiska fauna höra 8 slägten och 20 (möjligen 
21) arter, och öfver de förra meddela vi här en synoptisk tabell. 



30 



CfP 


C 


UQ 


> 


a> 


a 








o 


S 


Ö 



1^ to 



to < 



2 ^ 



13 S 



•^ c^ r^, 





o 


O 


o 




& 


s 


-! 




Cfi 


p 


o 


^7^ 


w 


a> 






p: 




-« 


rtQ 


UO 




■t—! 


OQ 


JQ 




O. 






pc 




Cl 




2 


^ 


Ö 


p 



Eb 



m 



-J 2 







• 


po 


- 










p 


Ö 












CD 




i_j: 








. — 


!= 


p: 




Ci 




Crq 


P 


J3 




CT> 




ft> 


pj 




&■ 




3 


•" 




o: 






r/3 


K 


3 
P 


•" 






O 

P 


ens 



P ^ c- :^ ft. 

^ P= CD p: S 

p C 3 — 

Pj O O -, 

ti cl- 3 



2, ^ 



P: o 






^i' ^ 



05 



►§ w 



c; 



S" 


f~- 


a 


OJ 


a 


•2; 


o 


■< 




K 




w 
t» 



w 



Slägtet Gadus. 31 

I. Slägtet Gadus, Artedi. 1738. 

(Genera Pisciuiji, pag. 19. — 1738).' 

Kroppen Dtedelniåttigt Jängaträckt, mer eller mindre hop- 
trycM och bakåt af smalnande, och täckt af mycket små fjäll. 
Sidolin/e förefinnes. Munnen medelmåttig eller stor, beväpnad 
med kardlikt eller oek i nästan enkel rad sittande spetsiga 
tänder på mcllankäksbenen, underkäken och plogbenet, men 
inga på gombenen. 3:ne skilda ryggfenor, 2:ne analfenor, 
stjertfenan väl skild från dem, och bukfenorna små, men nor- 
mala och med 6 till 7 strålar. Gälhinnans strålar 7. 

Detta det mest typiska slägtet är det på arter rikaste inom 
familjen och räknar 18 till 20 sådana, som alla tillhöra den 
nordliga hemisferens haf, dels inom den tempererade och dels 
inom den arctiska zonen. Till vår nordiska fauna höra 9 till 
10 arter, som kunna särskiljas på de i den å nästa sida med- 
delade synoptiska tabellen framstälda karakterer. 



1. Gradus callariaS; Linné. 

Torsken. 

Underkäken kortare, eller mindre framskjutande än den 

of re d:o. Ögats längddiameter hos äldre knappt hälften så 

stor som och hos yngre mindre än nosens längd, eller af ståndet 

mellan ögat och nosspetsen. En temligen lång skäggtöm under 

hakan. Sidolinicn hvitaktig och under 2:dra ryggfenan nedåt 

böjd. Stjertfenan tvär eller nästan tvär. Ryggen och sidorna 

med mer eller mindre tätt sittande små och rundade mÖrke 

fläckar, och ingen svartaktiy fläck vid basen af bröstfenorna. 

1 rf. 12—15; 2 rf. 16—20; 3 rf. 17—19; 1 af. 18—20; 

2 af. 15-18; brf. 19—21; bf. 6; stjf. 12 + 23 + 10. 

Gachis Callarias, Linné: Syst. Nat. ed. X:ma, T. I, pag. 252. — 1758. 

(Den mindre, i Östersjön förekommande formen och den 

yngre vid våra vestra kuster). 

„ Morhua, Idkm : ibm (Den äldre och större vid våra vestra kuster 

förekommande formen). 
„ Callarias, Idem: Fauna Svecica, ed. II:da, pag, 111. — 1761. 
„ Morrhua, Idem: ibm. 
„ barbatus, Idem: ibm, pag, 112. 

„ Callarias, Idem: Syst. Nat. ed. XII:ma, T. I, pag. 436. — 1766. 
„ Morhua, Idem: ibm. 



32 









Ä- =- (Z- 

?5: a CO a Jr;;' 

O) S 



P50 



« 



O 0-- ci^ g- r= 
p^ 5 



p' P c 



2- 5^ 



^5 5. 

Cl, ^' — 



p? --- 

era j;* 

a — 

s p 



o 
a 



S) 





^ a 
















era "-s 




P 




cr 








p P" 














rt> £: 








•■ o- 




en 



K rt- ^. 



„ o 



era" 





•-b 


cn;i 


q 


fC 


era 


(ra 




c 


era 


=-< 




eP 


era 




B 


era 





era 


p 






rm 




c^- 






03 


p 


c-t- 


O) 






po 


ri 


P3 


^> 


s 


p 




^ 


Ow 






era 


a 



s o 



(T) 


tu 


ö 


= 


-r 


Cf. 


B' 


< 
P 



era 2= ■- 



CD ;^ ;:- 



o g- era 



^ 




' ■ ■ 


135 


w 


- 


Cl- 3- 


CO 


Ct> 


CfJ 


pr 


P 


c: 


o < 


p: 


o 


p 


rt- 


err 


^ 1 


era 


?r 






P 


CD 


s 

3 


t_, 


era 
era 




era" 


B? 


p-< 




era 
2 


c? 

B 
P 


cc_ 

'o 


M 


pr 
p 


E^ 


et 


et 




cd' 


en 




2. 05 

CD 2 


B- 


2 




B 






f= o 


pr 

P 


o" 




C 

C- 
CD 


5 

o: 




3 o 

o- a. 




C+- 




■1 








w 




to 






r 





3^3 g 2- - 

3 CL. —!_..-' 



S 

s 



Torsken. 



33 



Gaäus barbatus, LiNNÉ; Syst. Nat. ed. XII. T. I, pag. 437. — 1766. 
„ Callarias, A. J, Eetzius, Faunse Svecicse Pars l:nia, pag. 318. — 

1800. 
„ Morrhua, Idem: ibni. 
„ barbatm, Idem: ibm pag. 319. 
„ ruber, L. Hollberg: Beskrifning öfver Bohuslänske Fiskarne; 

Götebrs K. Vet:s och Vitterhts Sarnhrs nj-a Handl. IV:de 

del. pag. 31. — 1821. (En rödaktig färgvarietet). 
„ Morrhua, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 39, — 

1832. 
„ Callarias, Idem: ibm, pag. 40. 
„ „ C. U. Ekström: Fiskarne i Mörkö Skärgård; Kongl. 

Vetensk. Akad:s Handl. 1834, pag. 38. — 1835. 
„ Morrhua, P. Gaimard: Voyage eu Islande et au Groenland, Atlas 

Zoologie. Poissons, pl. 16. — 1840—1844. 
„ Morhua, H. Kroyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 1. —1843. 
„ callarias, C. U. Ekström: Skandin:s Fiskar af W. v, Wkight, B. 

Fries & C. U. Ekström. 9:de haft., pag. 191, 8:de haft. 

pl. 47. — 1845—1846. 
„ Morrhua, é Callarias, S. Nilsson: Skandin. Fauna, Fiskarna, pag. 

537, — 1855. 
Morrhua callarias, W. Yarrell : Hist. of Brit. Fishes, 3:d edit. (Richard- 
son), vol. 1, pag. 524. — 1859. 
Gadus morrhua, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. 

vol. IV, pag. 328. — 1862. 
„ „ A. J. Malmgren: Kritisk öfversigt af Finlands Fisk- 

fauna, Akad. afh., pag. 27. - 1863. 
„ „ R. ColletT: Norges Fiske, pag. 103. 

„ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs 

djuren, pag. 480. — 1877. 
„ „ B. Benecke: Fische, Fischerei etc. 

preussen, pag. 87. — 1881. 
„ morhua, E. Moread: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. 

pag. 235. - 1881. 
„ callarias, D. S. Jordan & Charles H. Gilbert: Synopsis of the 

Fishes of North America, pag. 804. — 1882. 
„ morrhua, A. J. Mela: Fauna Animalium vertebratorura regionis 

Fennicae naturalis, pag. 298. — 1882. 
„ morhua, Francis Day. The Fishes of. Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 275, pl. LXXVIII. - 1882. 
„ morrhua, MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 72. — 

1883. 

Anm. Uti ""Skandinaviens Fiskar"", haft. 9, pag. 191, har C. U, Ek- 
STRÖM uppgifvit, att framl. Prof. B. Fries var den förste som sammanslog 
de båda förut såsom skilda antagna arterna Gadus callarias & morrhua. 
Detta har han gjort i 4:de häftet af samma arbete, sid. 77, år 1838, sedan 
han stadgat sina åsigter om denna sak under det han i Bohuslänska skär- 

LiUjeborg, Fiskarne. II. 3 



1875. 
Fauna, Ryggrads- 

in Ost- u. West- 



III, 



34 Slägtet Gadus.. 

gården samlade materialet för sina i K. Vet. Akad:s Handl. för 1837 of- 
fentliggjorda »Ichthyologiska Bidrag till Skandinaviens Fauna'". A samma 
ställe har Ekström i en not äfven hänvisat till den utförligare utredning 
af detta ämne, som blifvit lemnad af H. Kröyer i »Danmarks Fiske)\ 
2:det Bd. pag. 3 & följ. Den sist nämnde författaren är emellertid den 
förste, som har offentliggjort en utförlig och grundlig utredning af det 
verkliga förhållandet med den förmodade åtskilnaden mellan dessa båda 
former. Fabkr (Naturgesch. d. Fische Islands, pag. 105) har redan är 
1829 yttrat, att det är svårt att dem emellan finna något konstant känne- 
tecken, men han har dock upptagit dem såsom skilda arter. 

Denne allmänne hafsfisk, som i synnerhet efter ålder och lokaler 
företer en del vexlingar i form och färg, samt till följd af sin stora bety- 
delse för fisket utgör ett vigtigt föremål för fiskarenas iakttagelser, har 
också af dem erhållit diverse olika benämningar, antydande deras uppfatt- 
ning af desse former stundom såsom skilda arter och stundom såsom raser. 
Dess vanliga namn både i Sverige och Norge är Torsk. Den store och 
äldre torsken, som fångas i hafvet utanför våra vestra kuster, ansågs af 
fiskare och naturforskare länge såsom en egen art, enligt hvad redan blifvit 
antydt, och kallas i Sverige Stortorsk och Kabeljå och i Norge Wårtorsk, 
Sildtorsk eller Siiltorsk, Skrey och Havtorsk. Den vanlige mindre 
torsken kallas stundom, då den är af ringa storlek, Smäiorsk, och, då den 
håller sig på tångbevuxen botten, i Sverige Grästorsk och i Norge Tare- 
torsk (af tare = tång), och, då den håller sig på bergbotten, Bergtorsk. En 
rödaktig färgvarietet kallas både i Sverige och Norge Eödtorsk, och, då den 
merendels håller sig på bergbotten och bland tång, är det den som van- 
ligtvis i Sverige och Norge derjemte kallas bergtorsk och dessutom i Norge 
taretorsk och i Sverige Tångtorsk. Det är den, som af Hollberg på ofvan 
citerade stället blifvit beskrifven såsom en särskild art under namnet Ga- 
dus ruber. En svartaktig färgvarietet kallas enligt Nilsson stundom 
Svarttorsk. 

Beskr. Torsken ernår i hafvet utanför våra vestra kuster 
och i Nordsjön en betydlig storlek, och blir 4 till 5 fot eller 
1200— 1500 mill. lång, vägande ända till 40 — 50 skålpund 
eller omkr. 17—21 kilogram. Utanför södre delarne af vår 
vestra kust ernår den icke i allmänhet denne storlek. Dock 
säger framl. Doktor N. O. Schagerström i), att i Öresund i 
trakten af Landskrona icke sällan exemplar af 3 till 3^/3 fots 
längd erhållas, och bland de af honom derstädes tillvaratagna 
och i Upsala universitets zool. museum befintlige fiskarne före- 
finnes ett exemplar, som är ungef. 3 fot 8 '/a tum dec.m. eller 
1155 mill. långt, och enligt Schonevelde har man t. 0. m. i 
södra Östersjön vid Eckernförde tagit torsk, som varit 4 fot 



1) Physiografiska Sällskapets Tidskr. l:sta häftet, pag. 298. Lund 
1837. 



" Torsken. 35 

lång*). Enligt Benf:cke (anf. st.) blir den utanför Preussens 
östersjökuster vanligen blott 300—400 mill. lång. Denne stor- 
lek, t. 0. m. något större, har den ännu i nordlige delarne af 
Östersjön, i Stockholms skärgård, der vi funnit den ofta vara 
450 eller t. o. m. 500 mill. lång. 1 Bottniske Wiken är den 
föga mindre, och vi hafva sett ett i dess södre del vid Öst- 
hammar fångadt exemplar, hvars totallängd var 2 fot 2 Vj tum 
dec.m. eller 675 mill. och vigt 8'/^ skålpund. 

Den har en mer eller mindre långsträckt och hoptryckt 
spolformig kroppsform, tjockast framom midten af totallängden, 
och tjockleken vexlande i den mån buken är mer eller mindre 
utspänd af sitt innehåll. De äldre honorna äro i allmänhet 
något undersätsigare än hanarne och med icke fullt så långt 
hufvud 2). Bakom analöppningen afsmalnar kroppen starkt bakåt 
och är strax framom stjertfenan ganska smal, så att dess höjd 
derstädes innehålles omkr. 3 72 till ^ ggr i största kroppshöjdeu 
och omkr. 5 till 6 ggr i hufvudets längd. Hos romstinna 
honor och hos andra, som hafva buken mycket utspänd, är 
största kroppshöjden betydligt större än hos dem, der detta ej 
är förhållandet, och hos de förra innehålles den omkr. 4 ggr 
i totallängden^), då den deremot hos de senare (utan utspänd 
buk) innehålles omkr. 6 ggr hos något så när utvuxne hanar 
och omkr. 5 ggr hos honor och unge individer i den samma. 
Den rödaktiga färgvarieteten synes vara något undersätsigare, 
och hos ett 264 mill. långt exemplar af den hafva vi funnit 
kroppshöjdeu vara 60 mill. och således blott innehållas ungef. 
4 \^2 ggi" i totallängden, ehuru detta exempl. ej var romstint 
eller hade buken utspänd. Anus har sitt läge något framom 
midten eller hälften af totallängden och under början af den 
2:dra ryggfenan. — Hufvudet är stort, och, sedt fi-ån sidan, i 
allmänhet af en kouisk form, med den af nosspetsen bildade 
könens spets trubbig. Dess form är något vexlande efter åldern, 
då i allmänhet hos de äldre och utvuxne nosen är något längre 



1) Danmarks Fiske, 2:det Bd. p. 29. 

2) Hos ett par torskar från Stockholms skärgård af omkr. 400 mill;s 
totallängd, liafva vi funnit hufvudets längd hos hanen innehållas 3 och hos 
honan 3 '^ ggr i totallängden. 

3) Hos en romstinn hona med en totallängd af 741 mill. var största 
kroppshöjden 180 mill. och hufvudets längd 216 mill. Afståndet mellan 
nosspetsen och bakre änden af öfverkäksbenet 99 mill. 



36 Slägtet Gadus. 

än hos de yngre, men äfven individuella vexliugar i detta af- 
seende förekomma. Sedd ofvanifrån, är nosspetsen afrundad. 
Öfverkäken framskjuter mer eller mindre långt framom under- 
käken, hos de äldre mera än hos de yngre. Hos den rödaktiga 
färgvarieteten hafva vi stundom funnit nosen trubbigare än 
vanligt, samt ej mycket framskjutande framom underkäken. 
Hufvudets längd innehålles hos de äldre omkr. 3 till 3 V.» och 
hos de yngre omkr. 3 2/3 till 3 ^i\ ggr i totallängden, och no- 
sens längd, eller afståndet mellan ögat och nosspetsen, innehålles 
hos de förra omkr. 2 72 till 2 -/^ och hos de senare omkr. 3 
^g\- i hufvudets längd >). Munnen är stor och munvinkelu är 
under ögats främre kant och bakre änden af öfverkäksbenet 
under ögats midt, och afståndet mellan nosspetsen och bakre 
änden af öfverkäksbenet innehålles något mera än 2:ne ggr i 
hufvudets längd. Under hakan är en skäggtöm, hvars längd 
är ungef. lika med ögats längddiameter. Näsborrarne äro små 
och ovale samt något närmare intill ögat än intill nosspetsen, 
och hvardera har vid bakre och öfre kanten en skinnflik, som 
vid den främre näsborren är större och af elliptisk form, och 
vid den bakre är mycket liten. Ögonen äro af medelmåttig 
storlek, och deras längddiameter, som är föga större än deras 
vertikale d:o, innehålles hos de äldre omkring 7 och hos de 
yngre omkr. 4 till 5 ggr i hufvudets längd, och hos de förre 
omkr. 2 till 2 2/3 och hos de senare omkr. 1 1/4 till 1 -j^ ggr 
i nosens längd. Pannan är nästan platt och hos de äldre gan- 
ska bred, och dess bredd är större än ögats längddiameter, då den 
deremot hos de unge har bredden mindre än nämnde diameter. 
Midt åt nacken är en stundom grund och stundom djup fåra. 
Locket och underlocket, som äro obeväpnade, äro tillsamman 
af en subtriangulär form 2), med bakre vinkeln afrundad, och 



1) Hos små ungar är nosen naturligtvis ännu kortare, och lios en 
sådan af 58 mill:s totallängd hafva vi funnit hufvudet vara 15 mill. långt, 
nosen éYj miH- och ögats längddiameter 4'/2 mill. långa. Öfverkäken var 
redan hos den något litet framskjutande framom den undre. Enligt G. O. 
Särs har ungen ännu vid 30 till 40 railhs totallängd underkäken längre 
framskjutande än den öfre. Hos den anförde ungen hade anus det normala 
läget under början af 2:dra lyggfenan, då den deremot hos ungar af 30 — 
40 millrs längd befunnits ligga under de bakerste strålarne i l:sta rygg- 
fenan. 

2) Då nemligen den främre under huden dolde delen af underlocket 
icke räknas med. 



Torsken. 37 

utomkring bakre kanten af underlocket, som räcker bakom locket, 
är en temligen bred, afrundad flik af den dem betäckande hu- 
den. Den af de baktill och undertill afrundade gälhinnorna 
bildade gemensamme frie hudkanten eller fliken under gälnäset 
är bred. Gälhinnans strålar äro 7. På pannan, hjessan, kin- 
derna och locken äro mycket små och temligen glesa fjäll, men 
eljest är hufvudet utan sådana. Tungan är framtill temligen 
fri och mjuk och utan tänder. — Tänderna äro koniska, till- 
spetsade och vid spetsen något krökta inåt. På mellankäks- 
benen upptaga de nästan hela benens längd, och sitta kardlikt 
eller i flera irreguliera rader, och tandfältet är bredast framtill. 
De äro olikstora, och de, som sitta innerst, äro minst. De, 
som sitta i den yttersta raden, i synnerhet framtill, äro störst 
och flera gånger större än de innersta, ehuru de icke hafva ut- 
seendet af eller kunna betraktas såsom huggtänder. Äfven de 
allra bakersta i denna rad äro hos äldre betydligt större än de 
inre. På underkäken bilda de 2:ne temligen reguliera rader, 
och de i den inre raden förete motsvarighet emot dem i den 
yttersta raden på mellankäksbenen, samt äro större än de andra, 
ehuru de främsta ej äro större än de bakersta, utan snarare 
tvärt om. På plogbenet äro alla tänderna små, och bilda ett 
rätvinkligt, efter plogbenets främre ändes pilform sig lämpande 
främre fält eller band, bestående af 3^4 rader hos de äldre 
och 'ime rader hos de yngre. Svalgbenens tänder äro lika med 
de smärre på käkarne, samt bilda breda fält. — l:sta rygg- 
fenan, som är temligen hög och högre än de andra och af en 
triangulär form, med öfre hörnet afrundadt, har sin början 
ungef. vid slutet af den l:ste Va af totallängden och något 
bakom bröst fenornas fästen. Den har 12 till 15 (vanligen 14 
—15) strålar, som alla äro ledade och af hvilka de 2:ne främste 
och 2:ne bakerste icke äro grenige, samt den 3:dje är den längste. 
— 2:dra ryggfenan, som är skild från den l:sta genom ett 
afstånd, som är föga mindre än ögats längddiameter, är längre 
men lägre än den, och slutar öfver slutet af l:sta analfenan, 
samt har 16 till 20 (vanligen 16 — 18) strålar, som alla äro 
ledade och af hvilka äfvenledes de 2:ne främste och de 2:ne 
bakerste icke äro grenige, och 3:dje och 4:de äro de längste. — 
3:dje ryggfenan, som är väl skild från den 2:dra d:o, och som 
börjar öfver början och slutar öfver slutet af den 2:dra anal- 
fenan och på ett afstånd frän stjertfenans bas, som är något 



38 Slägtet Gadus. 

mindre än ögats längddiameter, är ungef. af samma längd som 
l:sta ryggfenan och af samma höjd som den 2:dra d:o, och har 
17 till 19 (vanligen 18) strålar, som alla äro ledade och af 
hvilka de 3:ne främste och den siste icke äro grenige. Dess 
3:dje till 5:te strålar äro de längste, och den l:ste är mycket 
kort, men de 2me siste dock kortast. — l:sta analfenan, som 
börjar strax bakom anus och nästan vid midten af totallängden, 
har ungef. samme form, längd och höjd som 2:dra ryggfenan, 
samt 18 till 20 (vanligen 19) strålar, som alla äro ledade och 
af hvilka de 3:ne främste och den siste icke äro grenige. — 
2:dra analfenan är skild från den l:sta d:o genom ett afstånd 
som är något mindre än ögats längddiameter, samt är kortare 
än den och till form och längd lika med den 3:dje ryggfenan, 
och har 15 till 18 (vanligen 17—18) strålar, som alla äro le- 
dade och af hvilka de 3:ne främste och den siste icke äro gre- 
nige. Den är något lägre än den l:sta d:o och dess 4:de — 7:de 
strålar äro de längste. — Bröstfenorna äro temligen små och 
icke på långt när räckande till anus, samt af en snedt ellip- 
tisk eller ovalt elliptisk form. Hos de äldre innehålles deras 
längd omkr. 2 74 till 2 2/3 ggr och hos de yngre omkr. 2 ggr 
i hufvudets längd. Deras strålar äro 19 till 21. — Buhfe- 
norna, som äro af ungef. samma längd som bröstfenorna, och 
äro fastade under strupen framom dessas fästen, äro tillspetsade 
derigenom att deras 2:dre stråle är något förlängd. De hafva 
6 strålar, som alla äro ledade, men den l:ste och 2:dre äro 
icke grenige, och desses spetsar äro frie. — Stjertfenan, som 
stundom är tvärt afhuggen, eller hos äldre t. 0. m. litet konvex, 
och stundom mycket grundt utringad, ehuru äfven då vid star- 
kare utspärrniug tvär, har 23 fullständige och ofvan 12 och 
nedan 10 ofullständige strålar, af hvilka senare de ytterste äro 
mycket små och icke ledade. — De kroppen betäckande fjällen 
äro små, rundade, ovala eller elliptiska cycloidfjäll, som till 
någon del betäcka hvarandra med kanterne och sitta spånlikt 
och äro något tätare stälda på stjertens sidor. Ytterst små 
sådana förefinnas på en stor del af stjertfenan och emot basen 
på främre delarne af de båda bakre ryggfenorna och af båda 
analfenorna, men eljest sakna fenorna fjäll. — Sidolinien, som 
framtill är smal och gråaktig och som i synnerhet baktill är 
hvit, är fullständig och tydlig, och gör ungef. under midten af 
2:dra ryggfenan en stundom svagare och stundom (i synnerhet 



Torsken. 39 

hos den rödaktige färgvarieteten) starkare böjning ne^åt, och 
går derifråu rät långs midten af kroppssidan till stjertfenans 
bas, der den försvinner. Dess främre del bildar öfver bröst- 
fenan en mer eller mindre märkbar båge. — Färgen är under- 
kastad många vexliugar, som synes vara beroende af ålder, föda, 
lokaler och stundom äfven af könet. På hufvudet of van och 
på sidorna, pä ryggen och på de öfre delarne af kroppssidorna 
är bottenfärgen gråaktig eller gråbrunaktig, med mer eller 
mindre märkbar olivgrön anstrykning och med mer eller mindre 
tätt sittande smärre rundade svartaktige eller brunaktige fläckar, 
som saknas på främre delen af hufvudets öfre sida, samt äro 
blekare eller grågule på kroppssidorna och saknas längst ned 
på dessa. Undre sidan af hufvudet, buken och undre sidan af 
stjerten äro silfvergrå, buken midt ät nästan rent hvit. Rygg- 
fenorna och stjertfenau hafva samme färg som öfre kroppssidans 
bottenfärg, de förra med mörke fläckar emot basen, och alla 
äfvensom analfeuorna ofta emot kanterne svartaktiga, de senare 
vid basen hvitaktiga. Bröstfenorna äro grågulaktiga, stundom 
mörkare gråbrunaktiga, och å bakre sidan med talrike grågule 
fläckar. Framtill äro de ofta ljusgrå och emot spetsen mörkare 
och utan fläckar. Bukfeuorna äro gråhvita, ofta emot spetsen 
svartgrå, och med strålarne undertill blekt grårödaktige, och 
stundom hos äldre ofvan med en tvär rad af glese svartaktige 
fläckar. De 2:ne förste strålspetsarne gråhvite. Iris är silfver- 
hvit, med svag messingsgul anstrykning hos de äldre, och hos 
yngre med grårödaktig eller mörkare messingsgul anstrykning, 
och undertill skuggad af svart. Detta är den vanlige färgen, 
som hos den i Östersjön förekommande torsken ofta är något 
dunklare än hos den i hafvet vid våra vestra kuster, derigenom 
att öfre sidans bottenfärg är mörkare och de mörke fläckarne 
tätare sittande och mörkare. StortorsJcen eller shreyen är i 
allmänhet ljusare till färgen: på ryggen blekt olivbrunaktig 
eller ljusare grå, med någon silfverglans, och med ljusare silf- 
vergrå kroppssidor och med buksidan rent hvit, samt med myc- 
ket talrike, små, grågule eller messingsfärgade rundade fläckar 
på ryggen och öfre delarne af kroppssidorna. Den så kallade 
grästorsken är olivgrönaktigt grå ofvan, tätt beströdd med grå- 
brunaktige fläckar. Den ofvan omnämnde svarttorsken från 
södra Östersjön är mycket mörk, nästan svartaktig på ryggen 
och öfre delarne af kroppssidorna. Den, som kallas rödtorsh 



40 Slägtet Gadus. 

och bergtorsk och i Norge derjemte taretorsh (enligt Hollbebg 
å ofvan anf. st. Gadus ruber), är ofvan och på sidorna mer 
eller mindre lifligt rödaktig eller t. o. m. cinoberröd, med röda 
fenor och med talrike något mörkare rödaktige eller rödbrun- 
aktige fläckar, som stundom enligt hvad vi erfarit kunna vara 
temligen otydlige. Iris är ljust rödaktig. Denne färg är emel- 
lertid mycket vexlande och stundom blekare och stundom mör- 
kare, och visande öfvergångar till den vanlige. Denne torsk, 
som i allmänhet är yngre, håller sig såsom namnen utvisa dels 
på bergbotten och dels bland tång, i närheten af stränderna, 
och lefver af de bland tången talrikt förekommande kräftdjuren 
(räkor och andra) och är derför vanligen fet och undersätsig 
samt fast i köttet, och anses särdeles god, och det är troligen 
födan som förorsakar färgen. Oftast synes det vara yngre ho- 
nor, som äro utrustade med denne färg. 

Missbildningar förekomma stundom hos torsken, t. ex. dels 
den så kallade torskeJcungen och dels dvergtorsk eller rachitisk 
torsk. Den först nämnde, af hvilken Kröyer gifvit en afbild- 
ning (anf. st. p. 27) utmärker sig genom en kullrig och framom 
ögonen starkt stupande panna och en kort nos, som icke fram- 
skjuter så långt som underkäken. Den senare kännetecknas 
genom ett proportionsvis stort hufvud och en kort, förkrympt, 
puckelryggig och stundom oq -formigt böjd kroppsform, och är 
uppkommen genom missbildning af ryggraden, som blifvit kor- 
tare än vanligt, derigenom att en del kotor blifvit förkortade 
och böjda, samt sammanvuxit. Liksom den ofvan, del. I, pag. 
49, omtalade rudaborren lär äfven denna rachitiska missbildning 
vara lokal. Enligt Collett har man äfven i Norge iakttagit 
att den siundom är lokal- — Någon gång har man enligt 
AscÅNius, Yarrell, Kröyer och Max Weber^) iakttagit herma- 
froditer af torsken. 

Skelettet. Det fasta kraniet är af en temligen långsträckt 
pyramidlik form, ehuru bredden öfver o. pterotica är mycket 
större än höjden öfver basilarbenet och öfre nackbenet. Pyra- 
midens bas bildas af kraniets bakerste delar och dess spets af 
plogbenets främre ände och det öfre silbenet. Det är för öfrigt 
utmärkt genom en temligen hög och skarp köl långs midten af 



1) Ueber Herraaphroditismus bei Fischen, Nederlandisch Tijdschrift 
voor de Dierkunde, Jaargaiig V, Aflevering 1, pag. 23. — 1884. 



Torsken, 41 

hjernskålens öfre sida, genom dess skarpe och bakåt jemnt di- 
vergerande sidokanter, genom de breda, sammansmälta och öf- 
ver ögonhålorna radiärt skulpterade pannbenen, och derigenom 
att de ihåliga utskott å sidonackbenen (motsvarande condyli 
occipitahs)^ med hvilka de främre ledutskotten å lista kotan 
artikulera, sitta långt framom och ofvan basilarbenets bakre 
ände, som således bakåt utskjuter bakom sidonackbenen. Basilar- 
benet är här temligen trindlagdt och öfver dess skarpe sido- 
kanter obetydligt bredare än högt. Det begränsar nack- 
hålet undertill, och sidonackbenen begränsa det på sidorna och 
äfven upptill, emedan öfre nackbenet blott stöter intill det upp- 
till, innanför sjelfva öppningen. De 2:ne större foramina å 
sidonackbenen, hvarom talas i l:ste delen, sid. 4, äro stora 
och tydliga och hos äldre individer ungefär lika stora, då der- 
emot hos yngre det öfre och bakre är mindre än det andra. 
Sidonackbenen äro icke, såsom hos föregående fiskarne varit 
vanligt, försedda med egentlige ledknappar för artikulationen 
med l:sta kotan, emedan de ofvan nämnda utskott å de samma, 
som förmedla denna artikulation, och således motsvara ledknap- 
parne, ehuru vid spetsen broskbärande, med affallande brosk^ 
dock äro ihåliga och således icke kunna betraktas såsom några 
egentlige ledknappar, enligt hvad redan ofvan, sid. 17 blifvit 
yttradt. Sidonackbenen äro stora och baktill urhålkade, men 
ä midten med en stark, med det nämnda utskottet samman- 
hängande rygg. Öfre nackbenet är starkt utbildadt och sträcker 
sig ned till nackhålets öfre vinkel. Det utlöper upptill och 
baktill i en tunn vertikal skifva eller köl, som är mycket stor 
och sträcker sig längre tillbaka än både basilarbenet och ossa 
pterotica. Denne köl fortsattes långs midten af samma bens 
öfre sida, och der framom till ungefär midt öfver ögonhålorna 
af en långs gränsen mellan de båda sammansmälta pannbenen 
gående köl. Såsom vanligt sträcker sig öfre nackbenet fram 
till pannbenen, och skiljer så väl ossa jyarietalia '&om o. epotica 
från hvarandra. O. epotica äro baktill nedåt tunna och hop- 
tryckta, men å öfre sidan något utbredda, der den öfre grenen 
af det klykformiga posttemporal benet är fästad. De utskjuta, 
bakåt på långt när icke så mycket som de bakre utskotten på 
ossa pterotica. Dessa senare utskott sträcka sig långt till- 
baka i öppningen mellan båda grenarne å posttemporalbenen. 
Det i synnerhet karakteristiska för detta kranium är den be- 



42 Slägtet Gadus. 

tydlige storleken af os opistliotictmi, som bildar en stor del af 
hjernskålens sidovägg samt är större än o. prootkum. Det 
gränsar nedtill till basilarbenet och parasphenoidbenet, baktill 
till basilarbenet och sidouackbenet, upptill till o., epoticmn & 
pteroiiciim och framtill till o. prooticuniy och det skiljer såle- 
des sidonackbenet dels ensamt från o. prootkum och dels i för- 
ening med 0. epotkum från o. pterotkum. O. opisthotkuni har 
baktill en djup bugt och der ofvan en tjock ledyta för artikula- 
tionen med den nedre grenen af posttemporalbenet. Ossa pjte- 
rotka äro stora och bilda de ytterste sidokanterne å kraniet. 
Deras yttre, skarpe sidokant bildar i förening med samme kant 
å 0. sphenoticum och pannbenet en nästan alldeles rät liuie, 
och båda dessa linier (en å h vardera sidan af kraniet) diver- 
gera jemnt bakåt, så att kraniets största bredd är öfver de 
bakre ändarne af o. p)^^'*'oika, A undre sidan och vid främre 
änden af sist nämnda ben är en stor ledgrop för den bakre 
delen af hyomandibularbeuets store främre ledknapp. O. spJie- 
notkum har det vanliga läget, och begränsar ögonhålan vid 
dess öfre bakre del, men är dock icke här utstående. Afståudet 
mellan detta bens främre, intill ögonhålan stötande kant och 
bakre änden af o. pterotkum är mycket mindre än afståndet 
mellan den förre kanten och främre spetsen af plogbenet, samt 
innehålles nära 1 7^ ggi' i det senare, och kraniet bakom ögon- 
hålorna är således betydligt kortare än den öfrige delen af det 
samma. O. prootkum^ som upptill stöter intill det föregående benet 
och är af medelmåttig storlek, saknar brygga å midten och har 
framtill en djup och öppen bugt. Framom detta bens öfre del 
och under o. sphenotkum och pannbenet är ett litet men distinkt 
alisphenoidben. Basisphenoidben saknas. Parasphenoidbenet är 
af vanlig form, baktill klufvet och å undre sidan på midten 
plattadt. Plogbenet är temligen långt, och räcker tillbaka un- 
gefär till midten af ögonhålorna. Dess främre ände, som utgör 
det fasta kraniets längst framskjutande del, är bred och trub- 
bigt pilformig. Sidosilbenen äro väl förbenade och tjocka", och 
deras bakre del är starkt rigtad bakåt. Öfre silbenet bildar 
en tjock men något hoptryckt knöl ofvan plogbenets främre 
ände, hvilken knöl hos äldre O är tjockare än hos yngre. Pann- 



1) Å ett fast kranium, hvars längd är8V,o tum, dec.m. eller 246 mill. 
från plogbenets främre ände till bakre kanten af basilarbenet. 



Torsken. 43 

benen äro stora och breda samt baktill sammansmälta, men 
framtill åtskilda genom sutur. Deras öfre lamell bildar å 
hvartdera en uppåt och utåt rigtad fri duplikatur eller ustå- 
ende kant, och båda desse kanter, som framtill hvardera äro 
genombrutne af ett aflångt hål, divergera bakåt och fortsättas 
öfver o. spJienotica och ett stycke på o. pterotica. Öfver ögon- 
hålorna äro pannbenen temligen tjocka och förete en utåt ra- 
diär skulptur, och deras största gemensamma bredd derstädes, 
vid gränsen emot o. sphenotica, är större än kraniets största 
höjd. Hjessbenen äro temligen stora, och förete det vanliga 
läget, framom o. epotica och mellan o. pterotica och det öfre 
nackbenet. A deras öfre sida hafva de en utåt och bakåt rigtad 
fri flik. — Det synes oss antagligt, att äldre individer af olika 
kön förete uti det fasta kraniets form icke obetydliga skiljak- 
tigheter, ehuru vi icke varit i tillfälle att med säkerhet iakt- 
taga detta. Vid jemförelsen mellan 2:ne stora kranier, ty värr 
utan angifvet kön, hafva vi nemligen funnit några skiljaktig- 
heter dem emellan, som häntyda på könsskilnader. Det ena') 
af dem, som vi förmoda vara af en hane, har den ofvan upp- 
gifna längden af 246 mill. från främre änden af plogbenet till 
bakre kanten af basilarbenet, och det andra, som troligtvis är 
af en hona, är, mätt på samma sätt, 6Vio ^- ^ller 198 mill. 
långt. Det förra är af en mera långsträckt form, och dess 
största bredd, öfver o. pterotica^ är 4 t. eller 120 mill., som 
således innehålles väl 2:ne gånger i längden. Det senare har 
nämnda bredd utgörande 3Vio t. eller 114 mill. och således 
betydligt större än 1/2 af dess längd. Det förra har pannbe- 
nens största bredd baktill varande 83 mill. och hos det senare 
är samma bredd 84 mill., således väl så stor, ehuru kraniet är 
betydligt kortare. Betraktadt från sidan, har det förra kraniet 
den öfre profillinien rät, då det senare kraniet har samme liuie 
framtill starkt bågböjd nedåt, och å det senare bilda paras- 
phenoid- och plogbenen äfvenledes en stark, med den öfre profil- 
linien parallel båge, då deremot dessa bens undre profillin ie 
hos det förra kraniet är föga bågböjd. I öfverensstämmelse 
med det senare kraniets bågböjda öfre profillinie är detta kra- 



1) Det må här nämnas, att detta kranium är uttaget ur ett upp- 
stoppadt men skadadt exemplar, som blifvit skänkt till Upsala Univ.s na- 
turaliekabinett af Linné och AlstköMEB. 



44 Slägtet Gadus. 

nium ofvan framtill ganska kullrigt, hvilket det förra icke är. 
Öfver midten af ögonhålorna äro pannbenen å det senare kra- 
niet tjockare än de å det förra, utvisande, att det senare kra- 
niet, ehuru något mindre än det förra, är af en åtminstone 
lika gammal individ som det. Detta ådagalägges äfven deri- 
genom, att den främre delen af parasphenoidbenet är betydligt 
tjockare å det senare kraniet än å det förra, och har den öfre 
långsgående urhålkningen mycket mindre än den derstädes va- 
rande hos det förra. Öfre nackbenets store köl är större å det 
förra kraniet än å det senare, och sträcker sig, såsom redan är 
anfördt, betydligt bakom de bakre ändarne af o. pterotica^ då 
den deremot gör detta endast obetydligt hos det senare. Dessa 
skiljaktigheter harmoniera med dem, som förefinnas mellan de 
äldre af båda könen uti hufvudets form. De blifva dock icke 
synnerligen märkbara förr än vid högre ålder, d. v. s. betyd- 
ligare storlek. En af oss undersökt romstinn hona af 741 mill:s 
totallängd hade det fasta kraniet 151 mill. långt och 80 mill. 
bredt öfver o.pterotica, och 60 mill. bredt öfver bakre delarne 
af pannbenen. Ehuru detta kranium är jeinförelsevis något 
bredare än det ofvan först anförda, är dock skilnaden dem 
emellan i detta afseende mindre än den mellan det l:sta och 
2:dra d;o. Det saknar äfven den kullrighet ofvan, soni 
det 2:dra har, och parasphenoid- och plogbenen förete icke den 
böjning, som de hafva hos detta senare, samt likna dem hos 
det l;sta. — • A hyomandibularbenet är det i synnerhet anmärk- 
ningsvärdt, att de hos de förut afhandlade fiskarne vanligen 
väl åtskilde och solide 2:ne ledknappar, hvarmed detta ben ar- 
tikulerar med o. pieroticum & splienoticum, här dels äro ihålige 
eller ofullständige och dels sammanlöpande, så att de blott 
bilda 2: ne afdelningar af en enda ledknapp, med en ende hals. 
Detta bens bakre ledknapp, för locket, sitter på ett långt ut- 
skott. O. symplecticum är nedtill smalt och upptill bredt, 
men dess bredd här innehålles mera än 2:ne gånger i dess 
längd. Quadratbenet är af vanlig beskaflFenhet samt är tjockt 
och starkt, med en å yttre sidan utstående kant, bakom hvilken 
den nedre änden af förlocket är fästad, Gombenet är temligen 
kort och starkt hoptryckt i vertikal rigtning och högt, så att 
dess höjd blott innehålles omkr. 2 Va ggr i dess längd. Dess 
undre kant är tunn och skarp, men dess öfre temligen tjock. 
O. mesopterygoideum är såsom vanligt tunnt men icke högt, 



Torsken. 45 

så att dess höjd innehålles omkr. 4 ggr i dess längd. Det har 
största höjden framtill och sänker sig bakåt, samt är här långt 
skildt från o. metapterygoidemn. O. pterygoideum är starkt 
hoptryckt och nedåt och bakåt tjockare, samt nästan rakt och 
af en betydlig längd, samt längre än så väl gombenet som 
mesopterygoidbenet. Det är högre vid sin bakre ände och är 
här till störste delen af sin höjd fästadt till quadratbenet och 
blott med sitt öfversta hörn fästadt till metapterygoidbenet. 
Detta senare benet är jemförelsevis litet och föga framstående, 
något aflångt samt litet smalare upptill, och med största di- 
mensionen i vertikal rigtning. Upptill har det en tjockare 
framåt omviken kant, som är fästad vid hyomandibularbenet. 
Mellankäksbenet har vid sin främre eller inre ände 2:ne korta, 
breda och trubbiga utskott och å öfre sidan närmare bakre 
änden en tunn och hög flik eller skiflikt utskott, mellan hvil- 
ket och benets kropp är å ett stycke af dess längd en öppen 
springa. Öfverkäksbenet, som är nästan jemnsmalt och något 
böjdt samt längre än mellankäksbenet, har vid sin bakre ände 
ett bredt nedskjutande utskott, hvarigenom denne ände är bre- 
dare. Underkäken är särdeles stark samt baktill ganska hög, 
och med en rygg långs midten af dess yttre sida. Den saknar 
slemgropar och dess bakre ändar äro nästan tvärt afhuggne. 
Locket är bredt njurformigt eller nästan rhomboidiskt, med 
den främre kanten afrundad eller ock vinklig och med den 
bakre utringad. Underlocket, som är större än locket, har en 
aflångt elliptisk form, med den främre och nedre änden betyd- 
ligt bredare och framtill afrundad och nedtill med en liten ur- 
bugtnig vid fästet för mellanlocket. Detta senare är smalt 
och aflångt, något smalare framtill, och tjockast vid sin bakre 
ände, der det har en artikulationsyta för artikulationen med 
underlocket. Förlocket är halfmånformigt och å yttre sidan 
med en fritt utstående tunn kant eller duplikatur, som är pa- 
rallel med dess bakre kant. Af infraorbitalbenen är det främsta 
stort och väl så långt som alla de andra tillsamman och af 
en framtill tillspetsad, nästan lancettformig form, och med en 
fritt utstående tunn kant å sin yttre sida, begränsande en slem- 
kanal. O. nasale är temligen litet, aflångt och något böjdt, 
och framtill smalare och långs öfre sidan försedt med en öppen 
slemkanal. Det är tunnt och något bugtigt. Os hasihranchio- 
stegah har formen af en enkel, hög, nästan halfmånformig eller 



46 Slägtet Gadus. 

njurformig, tunn skifva, som i den främre änden har en arti- 
kulationsyta för fästet till ossa hypoliyalia, och nära den bakre 
änden en annan mindre artikulationsyta, till hvilken medelst 
brosk de nedre ändarne af nyckelbenen äro löst fastade. O. 
linguale är litet och kort samt något hoptryckt och brosk- 
artadt. O. ceratohyale är mer än dubbelt längre än o. epi- 
hyale. Af gälhinnans 7 strålar äro de 4 bakre föga skiljaktige 
i storlek och alla jemusmale, med trubbig spets. De korta 
gälräfständerna a I:sta gälbågen äro 28 — 30. De undre svalg- 
benen äro aflånga och bakåt afsmalnande. De 2:ne öfre å hvar- 
dera sidan äro korta och breda och af en oval form. — I af- 
seende på ryggraden hafva vi i denna hos ett medelstort exem- 
plar räknat 54 kotor, af hvilka 19 tillhört bålen'). Den l:sta 
kotans främre ledutskott äro ihåliga och äro belägna långt 
framom denna kotas kropp och riglade uppåt och framåt. Denna 
kotas neuralbåge är orörligt sammanvuxen med kroppen, och har 
bredare neurapophyser än de å de följande kotorna. De 5 första 
kotorna sakna parapophyser och på den 6:te äro de mycket små. 
De tilltaga derefter i storlek bakåt till den 13:de bålkotan och 
äro breda och laucettformiga, samt af taga bakom den 13:de 
kotan i storlek bakåt. l:sta stjertkotan har sluten hsemalbäge 
äfvensom de följande. Alla neural- och hsemaltaggar äro af 
medelmåttig längd. Stjertfenan är fästad vid de bakersta 14 
kotorna, af hvilka den bakersta är baktill transformerad och 
hoptryckt skifformig samt längre än den närmast föregående. 
Ingen urostyl förefinnes. — Posttemporalbenet är stort och 
långt och gaffel- eller klykformigt, med klykans öfre gren längre 
än den undre, ehuru den senare är så läng, att den med änden 
är fästad till den för detta fäste befintliga ledytan å o. opistho- 
ticum. Den öfre grenen är såsom vanligt fästad på öfre sidan 
af o. epoticum. Öfre nyckelbenet är smalt och aflåugt, upptill 
halftrindt och nedtill tillspetsadt. Nyckelbenet är nästan sabel - 
formadt, upptill såsom vanligt, men grundt utringadt, med den 
främre här varande spetsen, å hvars yttre sida det öfre nyckel- 
benet är fästad t, utdragen. Nyckelbenets yttre sida är, med 
undantag af öfre änden, der den är radiärt fårad, slät och å 
midten konvex. A inre sidan är det urhålkadt. Postclavicular- 



1) Kruyer har uppgifvit 53 kotor, af hvilka 18 tillhöra bålen, och 
Malm 54 d:o, af hvilka 19 äro bälkotor. 



Torsken. 47 

benet är enkelt, smalt sabelformadt eller refbenslikt och löst 
fästadt till nyckelbenet. Skulderbladet och korpbenet äro jem- 
torelsevis små, det förra bredare framtill än baktill, och det 
senare med sin nedre spets räckande obetydligt nedom midten 
af nyckelbenet. Båda dessa ben omsluta ungefär lika mycket 
scapularfenestran. Brachialbenen, af hvilka man kan urskilja 
5, äro mycket små. Bäckenbenen, som äro mycket löst fastade 
vid nedre ändarne af nyckelbenen, samt temligen löst fastade 
vid hvarandra med främre ändarne, äro små, baktill utbredda 
och der irreguliert rhomboidiska till sin form, och framtill 
smala. Från deras bakre, utbredde ände utgå 2:ne grenar eller 
utskott, det ena större framåt och det andra inåt och bakåt, 
och mellan dessa så väl som mellan det senare och den bakre 
änden är en tunn lamell. Vid deras bakre kanter äro buk- 
fenorna fastade'). 

Torsken är en af vare allmännaste och i ekonomiskt hän- 
seende vigtigaste hafsfiskar, och förekommer från och med Bott- 
niska Viken i alla de våra nordiska kuster omgifvande hafven 
och i Ishafvet äfven längre öster ut. I Bottniska Viken är den all- 
män enligt A. J. Malmgren 2) ända upp till Qvarken, men norr 
ut derifrån är den sällsyntare och lär knappt derstädes före- 
komma norr om Uleåborg, och den upptages icke af Hj. WIde- 
GKEN bland Norrbottens fiskar. I sydligaste delen af Bottniska 
Viken, i Koslagens skärgård hafva vi funnit den allmän liksom 
äfven i Stockholms d:o, dock vanligen icke af större storlek än 
4:50 till 500 mill:s totallängd, och förekommande på sådana 
ställen, der strömming förefinnes, samt icke uppträdande med 
större stim, ehuru smärre sådana äro vanliga. Enligt C. J. 
Sundevall har den härstädes stundom vissa ställen, der den 
mera stadigt håller till. Enligt Malmgren (anf. st.) erhålles 
dock längre ut i hafvet på större djup torsk af vida större di- 
mensioner. Vid våra södra Östersjökuster och vid våra vestra 
kuster fångas den, såsom kändt är, jemförelsevis mest bland 
alla vare hafsfiskar, ehuru stora och fullvuxna exemplar van- 
ligen mindre ofta erhållas i närheten af kusterna, och meren- 
dels ej träflas förr än längre ut i hafvet, med undantag af 



1) Då torsken är typen för hela denna familj, hafva vi ansett oss 
böra lemna en något mera än vanligt utförlig redogörelse för dess skelett- 
byggnad. 

2) Kritisk Öfvers. af Finlands Fiskfauna, p. 28. 



48 Släktet Gailus. 

lektiden, då äfven stortorsken närmar sig stränderna, ocli med 
undantag af de tillfällen, då den senare af tobisen, sillen och 
loddan lockas närmare till kusterna. Torsken väljer emellertid 
gerna sådane lokaler, hvarest den kan finna rik tillgång på 
föda. Utanför alla Norges kuster, ända upp till Kyska Lapp- 
lands gräns, är den under alla årstider mycket allmän. För 
öfrigt förekommer den enligt Pallas och Lepechin i Isbafvet 
utanför Eyska Lappland och i Hvita Hafvet, och längre österut 
lär den äfven anträffats i närheten af Novaja Semlja^), och 
Pallas 2) uppgifver, att den finnes i hafvet mellan Kamtschatka och 
N. Amerika, och enligt Jordan & Gilbert (anf. st.) finnes den i 
detta haf ända ned till Oregon och Japan. Då den enligt Malmgren'^) 
och G. 0. Särs*) förekommer ymnigt vid Spetsbergen och en- 
ligt Fabricius^) och Chr. Lutken^) förefinnes vid Grönland, äf- 
vensom enligt Jordan & Gilbert vid N. Amerikas nordöstra 
kust ned till Wirginien, synes den inom den arktiska zonen 
hafva en så vidsträckt geogr. utbredning, att den kan betrak- 
tas såsom circumpolar. Inom Europa förekommer den ännu 
allmän vid kusterna af England och Irland äfvensom vid norra 
kusten af Frankrike, men är inom detta land enligt Moreau 
(anf. st.) sällsynt vid kusten af Bretagne, mycket sällsynt vid 
kusten af Poitou och utomordentligt sällsynt vid Gascogner- 
bugten, der den således har sin sydlige gräns inom denne 
verldsdel. 

Den är en omättlig roffisk, och slukar nästan alla slags 
hafsdjur, som den kan komma åt, såsom fiskar, blötdjur, kräft- 
djur, maskar, tagghudingar och maneter; dock synas fiskar och 
kräftdjur utgöra dess älsklingsföda. Detta antydes också af 
dess stora gap och temligeu starka tandbeväpning. Den griper 
med skicklighet och snabbhet sitt rof, ehuru den i allmänhet 



1) Heuglin: Eeise nach dem Nordpolarraeer etc. 3:er Theil, pag. 217. 

2) Zoographia Eosso-Asiatica, vol. III, pag. 182. 

3) Oin Spetsbergens Fiskfauna-, Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1864. 
N:o 10, p. 528. 

4) Indberetninger til Departementet for det Indre om de af ham i 
Aarene 1864—69 anstillede praktisk-vidensk. Unders, etc. pag. 13, Chri- 
stiania 1869, och B. Undersögelser vedkommende Saltvandsfiskerierne, p. 
215. Christiania 1879. 

5) Fauna Groenl. p. 145-146. 

6) Om nogle isser arktiske Gadus- Arter; Vidensk. Meddelels. fra den 
naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, p. 254. 



Torsken. 49 

synes vara en mera trög än liflig fisk. Den håller sig meren- 
dels vid eller nära hafsbottnen, oftast på 20 — 30 — 40 famnars 
djup, men stortorsken i vesterhafvet och i Ishafvet stundom på 
«tt djup af 80 — 100 famnar eller ännu mera. Djupet, som 
de söka, är stundom beroende af temperaturen, så att de, då 
lufttemperaturen är särdeles låg, söka större djup. Den är 
emellertid rörlig, och företager stundom periodiskt och stundom 
tillfälligt vandringar från ett ställe till ett annat, hvilket gör, 
att dess förekomst på samma trakt kan vara ganska vexlande. 
Denna vexling är emellertid beroende af 3me väsentliga fak- 
torer, nemligen skydd, föda och fortplantning. Strax ungarne 
blifvit kläckte äro de, enligt iakttagelser af G. O. Sars^), qvar 
på kläckningsstället mer eller mindre långt från land, och 
lefva, sedan de absorberat återstoden af ägget, af små pelagiska 
djur. Ännu ett par tre månader derefter och tills de hafva 
ernått en längd af 50 till 60 mill. hålla de sig på längre af- 
stånd från stränderna och föra ett pelagiskt lif, samt söka att 
skydda sig emot de dem förföljande roffiskarne, som till hufvud- 
saklig del utgöras af deras egne anförvandter — större torsk 
och dessutom äfven sej — genom att hålla sig under maneter 
(så väl Cyanea eapilllata som Aurelia aurita) på samma sätt, 
som vi ofvan anfört, att ungarne af taggmakrilen göra. De 
hålla sig dock äfven under andra flytande föremål. Då de 
vuxit till den nämnde storleken, vid omkring 4 månaders ålder, 
lemna de maneterna och söka granskapet af stränderna, och hålla 
sig gerna bland tång, för att dölja sig för sina fiender, samt 
lefva af diverse sådana ryggradslösa litorala djur, såsom blöt- 
djur, kräftdjur och maskar, som förekomma på mindre djup 
bland tången. Vid ungef. 5 månaders ålder och 70—80 milhs 
totallängd börja ungarne söka något djupare ställen i närheten 
af stränderna, och vid 8 till 9 månaders ålder och en total- 
längd af omkr. 200 mill. hålla de sig företrädesvis på 6 till 
12 eller möjligen några flera famnars djup, på stenig och tång- 
bevuxen botten, och lefva då i synnerhet af större kräftdjur 
och mindre fiskar-). De yngre af stortorsken, som hafva en 



1) Inclberetninger til Departementet for det Indre for Aarene 1864— 
1867. — En 20 mill. läng unge är i korthet beskrifven och afbildad af A. 
Agassiz: »On the young stages of osseous fishes; Part. III; Proceed. of the 
Amer. Acad. of Arts and Sciences, vol. XVII, 1882. pag. 296, pl. VIII,fig.5. 

2) G. O. Särs: Indberetninger etc. for 1868-1869. 

Lilljebora, Fiskarne. II. * • 



50 Slägtet Gadus, 

totallängd af 400—500 mill. och äro enligt G. 0. Särs») omkr. 
ett år gamle 2), hafva för det mesta lemnat de närmare strän- 
derna liggande grunden och sökt sådana bergiga och tång- 
bevuxna grund, som äro belägna i den yttre skärgården och 
ligga på ett djup af 20 till 30 famnar, i synnerhet sådana, 
hvarest hafvet starkt bryter sig och ett rikt djurlif förefinnes. 
Här finna de under sommarens lopp (Juni och Juli) dessutom 
en rik tillgång på föda uti den stora myckenheten af tobis, 
som under denna tid uppträder på dessa ställen, der hafsbottnen 
i granskapet ofta derjemte utgöres af skalsand, hvilken gifver 
ett tjenligt tillhåll för denne fisk. På samma ställen infinner 
sig då enligt Saks äfven större och äldre torsk eller skrej, dit- 
lockad af och fråssande på tobisstimmarne, och denne så väl 
som den något mindre torsken benämnes då af de Norske 
fiskarena Siiltorsk, emedan den lefver af tobisen, som af dem 
kallas sm. Under den senare delen af sommaren, då de äro 
orakr. 1 V2 är gamle och hafva åtminstone en längd af 500 
mill., begifva sig ungtorskarne (ungskrejen) ut till de längre 
ut i hafvet befintlige bankarne, hvarest de, sökande rof, föra 
ett kringstrykande lif, och hvarifrån de enligt den af Sårs fram- 
stälda förmodan vid omkring 3:ne års ålder såsom fullt utbil- 
dade återvända, för att fortplanta sig, till de ställen, der de 
blifvit kläckte. Då de minsta exemplaren af stortorsken, hos 
hvilka Saks funnit fullt utvecklade generationsorganer, haft en 
längd af omkr. 600 mill., synes det emellertid icke omöjligt, 
att den fortplantar sig vid 2:ne års ålder. Hvarest stortorsken 
egentligen håller till under den öfrige delen af året, sedan den 
förrättat sin lek, är enligt iakttagelser af Saes numera med 
temlig säkerhet kändt, och det kan antagas såsom afgjordt, 
att den håller sig i granskapet af de så kallade fiskbankarne, 
mer eller mindre långt utanför kusten i öppna hafvet eller 
oceanen, och dels i nordligare delar af Ishafvet, i närheten af Bee- 
ren Eiland och Spetsbergen, hvarest numera under sommaren af 
Norrmännen bedrifves ett mycket gifvande torskfiske, och hvari- 

1) Indberetninger etc. for 1870. 

2) I Östersjön växa sraåtorskens ungar mera långsamt, då de enligt 
C. U. Ekström vid 1 års ålder blott äro orakr. 100 mill. långe, men detta 
står naturligtvis i saraband derraed, att torsken i Östersjön är mindre. För 
öfrigt är den af Särs hos stortorsken iakttagne tillväxten ovanligt hastig 
i jemförelse med den hos de fleste andre fiskar. 



Torsken. 51 

från stortorsken antagligen vandrar ned emot Norges nordliga 
kuster, dels i och för leken och dels för att söka loddan. Då 
för öfrigt dess uppehållsorter, såsom redan är antydt, äfven äro 
beroende af tillgången på föda, så följer naturligtvis häraf, att 
den kan vexla vistelseort samt föra ett kringstrykande lif. Så 
hade Särs t. ex. i trakten af Lofoten tillfälle att erfara, att 
stortorsken under sommaren närmade sig kusten under det den 
förföljde de talrika stimmen dels af tobis och dels af småsill; 
och Konservator G. Kolthoff har benäget meddelat oss, att 
stortorsken i Bohuslän närmar sig kusten eller går in i skär- 
gården i Oktober och November månader för att taga räkor 
och andra större kräftdjur samt ål. Vid Norska Finmarkens 
kuster ingår stortorsken från Ishafvet under Mars, April och 
Maj månader, för att fråssa på de då der uppträdande enorma 
massorna af Mallotus villosiis eller loddan. På samma sätt 
fråssar den vid Spetsbergen på vingsnäckan Limacina helicina, 
enligt Gr. O. Saks. De nu anförda iakttagelserna öfver torskens 
vistelseorter hafva emellertid afseende på stortorsken eller skrejen. 
Småtorsken eller den ras, som ständigt håller sig inne i skär- 
gårdarne eller i fjärdarne, och derför ernår en mindre utveckling, 
företer, så vidt man vet, icke exempel på dylika i samband 
med fortplantningen stående reguliera vandringar, som stor- 
torsken, ehuru äfven den sannolikt har sina vissa lekställen. 
Den blir äfven vid Norge, enligt Särs, fortplantningsskicklig 
vid en totallängd af en fot eller 300 milL, och enligt C. U. 
Ekström') så väl som C. J. Sundevall 2) håller den sig inom 
vår östra skärgård gevna på djupare ställen, och är der vexlande 
i sin förekomst, så att den ett år är talrikare än ett annat. 
Enligt Nilsson^) är den större i södra Östersjön än i den norra, 
men äfven här, liksom i vesterhafvet, träffas den större längre 
ute till hafs på större djup, och här följer den stimmarne af 
strömming, liksom den i vesterhafvet följer sillstimmarne. 
Torskens förekomst i Östersjön utvisar, att den fördrager bräckt 
vatten, och detta visas äfven derigenom, att den enligt Malm 
uti Göta Elf uppgår ända till Hisingsbron och Jernvågen vid 
Göteborg. 



1) Kongl. Vet. Ak:s Handl. för ar 1834, p. 41. 

2) Stockh:s läns K. Hushålln:s Sällsk:s Handl. 6;te haft. p. 95. 

3) Skand. Fauna, Fiskarna, p. 540. 



52 Slägtet Gadus. 

Torskens lektid är m3'cket vexlaode, ehuru den i allmänhet 
inträffar under senare delen af vintern och under våren i). I 
Östersjöns nordlige del och i Bottniska Viken leker torsken 
sedan isen försvunnit i April, Maj och Juni, längre ned i Öster- 
sjön vid Gotland enligt G. Lindström-) i April, och i sydligaste 
Östersjön vid Kiel enligt Möbius & Heincke från Januari till 
slutet af Mars, och de mindre ännu i Maj, och enligt Nilsson^) 
i April och Maj i närheten af Skånes södra kuster, och i Mars 
och April vid nordvestra kusten af denna provins. Vid Bohus- 
län leker den större torsken enligt hvad vi erfarit och enligt 
hvad Malm anför i slutet af Februari och i Mars, men Malm 
har äfven iakttagit den derstädes med flytande rom i medlet af 
Januari, och då C. U. Ekstköm*) uppgifver, att den der icke 
leker förr än i Maj, har denna uppgift sannolikt grundat sig 
på iakttagelser å småtorsk eller yngre torsk, som öfver allt 
leker senare än stortorskeu. H. Kröyer (anf. st. p. 36) har 
vid kusten af Danmark iakttagit romstiun småtorsk ännu i 
slutet af April. Vid Norges nordvestra kust, i trakten af 
Lofoten inträffar stortorskens eller skrejens lek enligt iaktta- 
gelser af G. O. Särs vanligen i slutet af Februari samt under 
hela Mars månad, och de kunna uti tiden för leken förete en 
skiljaktighet af 1 — 2 månader. Olika torskstim leka på olika 
tid, och samme individer gjuta sin rom sannolikt under lek- 
tiden flere gånger eller åtminstone mera än en gång, emedan 
all rommen icke samtidigt är mogen till gjutuing. Kommen 
gjutes mer eller mindre långt från land, och är flj^tande 
liksom makrilens, samt undergår sin utveckling i hafsytan, 
efter förut vid gjutningen af hanarne verkstäld befruktning, 
emedan honor och hanar, bildande större eller mindre stim, 
då äro blandade om hvarandra och förete en ovanligt stor 
liflighet i sina rörelser. I och för förrättandet af denne lek 
har stortorsken någon tid förut (en eller annan månad) börjat 
ingå från dess längre ut i hafvet belägna vistelseorter, hvilket 
ingående i Norge kallas "Indsig", och vid Lofoten vanligen ta- 



1) Enligt G. C. CederströM (Fiskodling och Sveriges Fiskerier p. 
225—235) leker torsken under årets lista hälft från Januari till och med Juni. 

2) Om Gotlands Fiskar; Gotlands läns Hushålln.-Sällsk:s årsberättelse 
för 1866, aftr. p. 21. 

3) Skand. Fauna, Fiskarna, p. 543. 

4) Skand:s Fiskar, 9:de haft. p. 193. 



Torsken. 53 

ger siu början vid årets begynnelse och fortvarar till medlet 
af Mars. Derimder uppträder den stundom i sådana enorma 
massor, att de blifvit kallade fiskberg. Huru småtorsken i 
Östersjön och i skärgårdarne i detta afseende beter sig, har 
man icke iakttagit, men utan tvifvel samlar sig äfven den vid 
lektiden uti stim pä vissa ställen för att förrätta leken. På 
lekplatserna för stortorsken har Saks stundom i lugnt och vackert 
väder funnit hafsytan på vida sträckor vara upptagen af dess fly- 
tande rom och nykläckte ungar. Dess utomordentliga frukt- 
samhet i förening med dess talrikhet gör detta helt naturligt. 
Hos en enda större hona har man funnit 9 till 15 millioner 
ägg. Det senare antalet har blifvit räknadt af A. W. Malm 
hos en större hona från Bohuslän, som var fångad d. 2 Mars 
och hade nära fullmogen rom samt var 4 fot 2 '/a tum dec.m. 
eller 1270 mill. lång. Dess romsäck vägde 9 V2 skålpund. Dä 
torsken kan ernå en ännu betydligare storlek, kan den sanno- 
ligt hafva ännu flera ägg. Dessas stora talrikhet står i sam- 
band dermed att de äro mycket små. De äro vattenklara, och 
kunna derför lätt undgå sådane fiskars iakttagelse, som vilja 
sluka dem. Omkring 18 dygn efter befruktningen har Särs 
funnit ynglet utkläckt, men den tid, som dertill åtgår, är na- 
turligtvis något beroende af temperaturen. Dä ynglet är 14 
dagar gammalt, har det helt och hållet absorberat äggets åter- 
stod och börjar då visa tecken till att kunna röra sig sjelfstän- 
digt, men är ytterst ömtåligt. En mycket betydlig procent af 
detta yngel blir uppslukad af roffiskar. Någon anmärknings- 
värd skilnad mellan könen i antalet har man icke iakttagit. 

Torskfisket är ett af de allra indrägtigaste fisken vid alla våra 
hafskuster, ehuru det är af jemförelsevis större vigt vid de 
södra och vestra kusterna af Sverige än vid den östra, der 
torsken dels är af ringare storlek och dels uppträder i mindre 
mängd. Men ehuru fångsten af den samme utanför vår vestra 
kust icke är obetydlig, kan den dock icke på långt när komma 
i jemförelse med den, som i stor skala bedrifves utanför Norges 
vestra och nordliga kuster, dels på Storeggen eller bankarne 
utanför Söndmöre och Eomsdalen, dels vid Lofoten och dels vid 
Finmarken, uti hvilken fångst äfven en del fiskare från Bohus- 
län bruka deltaga å det först nämnda stället äfvensom något 
sydligare å Jederens bankar. R. Collett har i "Norges Fiske" 
pag. 104 lemnat en ungefärlig beräkning öfver utbytet af de 



54 Slägtet Gadus. , 

stora Norska torskfiskena å de 3:ne nämnda ställena, och en- 
ligt denna beräkning fångas årligen vid Lofoten under Januari 
till Mars månader omkr. 15 till 20 millioner torskar, utanför 
Söndmöre och Romsdalen under något när samma tid 6 till 7 
millioner d:o, och under Mars, April och Maj, då stortorsken 
lockas till kustens granskap af den då ingående loddan, vid 
kusterna af Norska Finmarken 12 till 15 millioner d:o. Flere 
tusen båtar och 13000 — 17000 man äro upptagna af dessa fisken. 
Det vid Lofoten är ett af de största som finnas någonstädes, 
ehuru det icke är af den betydenhet som det på Newfoundlands 
bankar. Fångsten af torsk sker för det mesta med krok me- 
delst handsnöre^ Slo-Dörj. Lina eller Backa, men derjemte 
tages den ofta i vår östra skärgård och vid kusterna af Skåne 
och Blekinge med så kallade torsknät. I handeln är torsken 
såsom beredd handelsvara känd under benämningarne kaheljå, 
klippJisTi och torr fisk. 



2. Gadus aeglefinus, Linné. 

Koljan eller Hysen. 

Underkäken mindre framskjutande än den öfre d:o, och 
ögats längddiameter mindre än af ståndet mellan det och nos- 
spetsen. En mycket liten skäggtöni under hakan. Sidolinien 
något litet höjd under slutet af 2:dra ryggfenan samt af svart- 
aktig färg. En stor svartaktig fläch vid sidolinien under l:sta 
ryggfenan, men ingen svartaktig fläck vid basen af bröstfenan. 
Stjertfenan grundt men tydligt utringad. 

1 rf. 14—16; 2 rf. 20—24; 3 rf. 19—22; 1 af. 23—27; 
2 af. 20—24; brf. 20—21; bf. 6; stjf. 12 + 25 — 26+ 10. 

Gadus Aeglefinus, Linné; Fauna Svec. ed. ILda, pag. 111. — 1761. 
„ „ W. v. Wkight, b. Fries & C. U. Ekström: Skand:s 

Fiskar. 4: de haft. pag. 86, pl. 19. — 1838. 
Morrhua eeglefinus, P. Gaimard: Voj^age en Islande et au Groenland, Atlas, 

Zoologie. Poissons, pl. 7. — 1840—1844. 
Gadus „ H. KröYER: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 42. — 1843. 

„ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 

550. — 1855. 
„ „ A. GuNTHKR: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. 

vol. IV, pag. 332. — 1862. 
„ „ Pl. CoLLETT; Norges Fiske, pag. 108. — 1875. 



Koljan eller Hyseu. 55 

Aeglefinus Linnet, A. W. Malm: Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 481. 

1877. 
Gaclus aeglefinus, E. Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aaiene 

1875—78; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879. N:o 1, 

pag. 66 — 1879. 
„ „ Francis Däy. The Fishes of. Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 283. pl. LXXIX. - 1882. 
„ „ Jordan & GilbfrT: Synopsis of the Fishes of North 

America; Bulletin of the United States National Museum, 

N:o 16, pag. 803. — 1882. 
„^ „ MÖBICS & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 75. — 

1883. 

I Sverige är den allmänt känd under benämningen Kolja och i Norge 
under den af Hyse. Af de Danske fiskarena vid Kattegat kallas den enligt 
Kröyer Kuller. 

Beshr. Dea blir icke så stor som torsken, och dess total- 
längd stiger hos oss i allmänhet på sin höjd till 2 fot 6 — 7 
tum dec.m. eller 780 — 810 mill. Enligt Francis Dat har man 
vid England någon gång tagit exemplar, som haft en längd af 
3 fot eller 900 mill. Dess vanliga längd hos oss är 10 till 
16 t. eller 300—480 mill. Kroppsformen liknar i det när- 
maste den hos torsken och är hoptryckt spolformig, så att krop- 
pens tjocklek öfver bukens midt eller ock öfver locken icke 
eller knappt är så stor som hälften af dess största höjd. Denna 
senare, som är något större hos honorna än hos hanarne, inne- 
hålles hos de förra omkr, •1741 ^^^^r, då de äro romstinna. 4 7-2 
ggr, och hos de senare omkr. 5 '/g d:o i totallängden. Stjertens 
höjd strax framom stjertfenans bas utgör knappt Vö af hufvu- 
dets längd, och stjerten är således här betydligt smal. Anus 
har sitt läge under början af 2:dra r3^ggfenan och något bakom 
slutet af den främste '/s ^f totallängden, men framom midten 
af den senare. — Hufvudet har en temligen kort konisk form, 
som framtill är mera tillspetsad, då det betraktas från sidan 
ån ofvanifrån, och dess största längd innehålles nära 4 ggr i 
totallängden samt är större än största kroppshöjden i). Nos- 



1) Uti hufvudets längd hafva vi icke funnit någon anmärkningsvärd 
skilnad mellan könen, — Hos mycket små ungar, af 40 milhs längd, utgör 
ögonhålan nästan '/g af hufvudets längd, och hos dem räcker underkäken 
ungef. lika långt fram som den öfre, och öfverkäksbenet når tillbaka till 
ögonhålans främre kant (R. Collett). De skiljas från likstora ungar af 
torsken genom den högre uppstående l:sta ryggfenan. 



56 Släktet Gadus. 

spetsen framskjuter ett godt stycke framom främre änden af 
underkäken. Midt åt hjessan och nacken är en långsgående 
köl, från hvars främre del hufvudets öfre profil sluttar temligeu 
starkt nedåt till nosspetsen. Pannan är mellan ögonen plattad, 
och dess minsta bredd derstädes är hos medelstora exemplar 
mindre än ögats längddiameter. Nosens längd eller afståndet 
mellan ögat och nosspetsen, som hos de äldre är större än hos 
de yngre, är märkbart större än ögats längddiameter, och den 
senare innehålles hos de förre ungef. 1 V2 och hos de senare 
omkr. 1 V'4 ggi" i den förra. Näsborrarne ligga nära intill hvar- 
andra, den ene ofvan den andre, och närmare ögat än nosspet- 
sen, och den öfre har vid undre kanten en liten skinnflik. 
Munnen är ej så stor som hos torsken, utan medelmåttig, och 
muuvinkeln är ungef. under midten af nosen och bakre änden 
af öfverkäksbenet är framom ögats framkant. Under hakan är 
en mycket liten skäggtöm, hvars längd knappt utgör mera än 
i/g af ögats längddiameter. Ögonen äro stora och deras längd- 
diameter innehålles omkr. 4 ggr i hufvudets längd. Den ge- 
mensamme frie kant eller flik, som gälhinnorna bilda under 
gälnäset, är smal. Tungan är obeväpnad och med främre 
spetsen fri. Små fjäll förefinnas på locken, hjessan och pannan,. 
ända framom ögonen. — Tänderna äro något svagare utbildade 
än hos torsken, men sitta liksom hos den kardlikt på mellan- 
käksbenen och bilda ett par irreguliera rader på underkäken. 
De i yttersta raden på mellankäksbenen äro större än de andra 
derstädes, -men dock smala och spensliga, nästan jemnsmala^ 
och alla äro böjda inåt. På underkäken äro båda radernas 
tänder ungefär lika stora, och ej fullt så stora som de i den 
yttersta raden pä mellankäksbenen. De på plogbenet äro små 
och sitta i ringa antal blott allra främst på detta ben, och 
bilda icke något vinkelformigt böjdt fält. Gombenen sakna tänder. 
— lista ryggfenan, som har sin början öfver fästena för bröst- 
fenorna och har formen af en likbent triangel, med den öfre 
vinkeln skarpt tillspetsad, samt är högre än de andra ryggfe- 
norna (höjden något litet större än afståndet mellan nosspetsen 
och bakre orbitalkanten) har U till \Q (vanligen 14— 15) strå- 
lar, som alla äro ledade och af hvilka den 2:dre är längst och 
den 3:dje föga kortare. De 2:ne främste och de 3:ne bakerste 
äro icke grenige. — 2. dra ryggfenan, som börjar öfver anus 
och slutar öfver slutet af l:sta analfenan, och är nära dubbelt 



Koljan eller Hysen. 57 

längre än den l:sta d:o och betydligt lägre än den, samt väl 
skild från den ocli med form af en trubbvinklig triangel, har 
20 till 2-i (vanligen 23 — 24) strålar, som alla äro ledade, och 
af hvilka de 3 förste och 5 bakerste icke äro grenige och 4:de 
till 7:de äro de längste. — 3:dje ryggfenan är väl skild från 
den 2:dra d:o samt från stjertfenan genom ett afstånd, som är 
något större än ^j^ af ögats längddiameter. Pen börjar och 
slutar öfver början och slutet af 2:dra analfenan, och är något 
längre än l:sta ryggfenan, men mycket kortare än den 2:dra 
d:o «amt har uugef. samme form som den senare, men är lägre 
än den. Den har 19 till 22 (vanligen 20 — 21) strålar, af 
hvilka 4:de till 6:te äro de längste och de 3 förste och 4 ba- 
kerste icke äro grenige. — l:sta analfenan, som börjar strax 
bakom anus, är ungef. af samme form och längd som 2:dra 
ryggfeuan, ehuru den är väl så hög och sänker sig icke fullt 
så hastigt bakåt som den, och den är väl skild från den 2:dra 
analfenan. Den har 23 — 27 (vanligen 25 — 26) strålar, af hvilka 
7:de till 9:de äro de längste och de 6 förste och 3 till 4 ba- 
kerste icke äro grenige. — 2:dra analfenan är af samme form 
och längd som 3:dje ryggfenan och är lägre än l:sta analfenan, 
och den slutar på ett afstånd från stjertfenan, som är lika med 
det mellan sist nämnda fena och 3:dje ryggfenan. Den har 20 
till 24 strålar, af hvilka 4:de till 6:te äro de längste och de 
2 främste och 2 till 3 bakerste icke äro grenige. — Bröst- 
fenorna äro temligen små och deras längd är ungefär lika med 
(stundom litet mindre och stundom litet större) afståndet mel- 
lan nosspetsen och bakre kanten af ögat, och de räcka till un- 
gefär midt för anus. De äro af en smalt elliptisk eller nästan 
lancettformig form och hafva 20 till 21 strålar. — Buhfenorna, 
som hafva sina fästen något framom fästena för bröstfenorna 
och äro starkt tillspetsade, derigenom att deras 2:dre stråle är 
temligen långt utdragen, äro betydligt kortare än bröstfenorna, 
och hafva 6 strålar, af hvilka de 2me ytterste icke äro grenige 
samt hafva spetsarne frie. — Stjertfenan, som är grundt men 
tydligt utringad, med trubbigt tillspetsade flikar, har 25 till 
26 fullständige och ofvan omkr. 12 och nedan omkr. 10 ofull- 
ständige strålar. — Fjällen äro något mera utbildade än hos 
torsken. De äro något större än hos den, ehuru små cycloid- 
fjäll af en rundad form, med tydliga radiära strimmor. De 
äro tätt sittande och betäcka hvarandra spånlikt äfven på buken. 



58 Slägtet Gadus. 

Mycket små fjäll förekomma öfver större delen af stjertfenan 
från basen utåt, och dylika förefinnas äfven närmare basen å 
främre delarne af rygg- och analfenorna, samt vid basen af 
främre sidan af bröstfenorna. — Sidolinien är mycket tydlig 
både genom dess bredd och dess svarte färg. Öfver bröstfeuan 
bildar den en nästan omärklig båge och under slutet af 2:dra 
ryggfenan en svag böjning nedåt, hvarefter den går rät till 
midten af stjertfenans bas. — Färgen: Hufvudet ofvau och 
ryggen hos den lefvande fisken mörkt grågrönaktiga, med vio- 
lett anstrykning, hvilken senare färg på de silfvergrå kropps- 
sidorna öfvergår i en ljus kopparröd glänsande färgskiftning. 
Buken och den undre sidan af hufvudet och stjerten äro mjölk- 
hvita. Sidorna af hufvudet hafva ungef. samme färg som kropps- 
sidorna. Midt under l:sta ryggfenan och vanligen under men 
intill sidolinien är en stor svartaktig fläck. Sidolinien är 
svartaktig. Kyggfenorna och stjertfenan hafva samme grågrön- 
aktige färg som ryggen, men äro mörkare, eller svartgråaktiga 
emot spetsarne, och den l:sta ryggfenau har denne senare färg 
äfven långs främre kanten. Bröstfenorna äro baktill gråaktiga 
och framtill gråhvitaktiga, hvilken senare färg äfven analfenorna 
hafva. Bukfenorna hvita, med svartprickig fenhinna. Iris silf- 
verhvit, med svag messingsgul anstrykning och svartaktig skugg- 
ning ofvan och under pupillen. Då den är död, saknar den den 
violetta och kopparröda anstrykningen eller skiftningen, och har 
ryggsidan blekt gråbrunaktig, med någon olivgrönaktig anstryk- 
ning. Sidolinien är då mera mörkt svartaktig. 

Koljans fasta kranium är temligen olikt det af torsken, 
derigenom att den långsgående höge kölen å öfre nackbenet och 
de sammansmälta pannbenen är mycket högre; derigenom att 
hjernskålen ofvan å hvardera sidan af denne köl är något kull- 
rig, med 2:ne små långsgående kölar ; derigenom att de ledytor 
å sidonackbenen, som artikulera med l:sta kotans främre led- 
utskott, sitta i jemnbredd med basilarbenets bakre kant och 
icke framom den; derigenom att pannbenen mellan ögonhålorna 
äro starkt urbugtade och der temligen smala, och slutligen der- 
igenom att parasphenoidbenet på midten undertill är köladt. 

Enligt benäget meddelande af Konservator G. Kolthoff 
förekommer ofta i Bohusläns mellersta skärgård, i en fjärd be- 
nämnd Koljefjärden en puckelryggig eller rachitisk missbild- 
ning af koljan, med sammansmältning af en del kotor och en 



Koljan eller Hysen. 59 

dermed förenad stark krökning af ryggraden. Endast på detta 
ställe har denna missbildning i Bohuslän blifvit iakttagen. 

Äfven koljan har en mycket vidsträckt geografisk utbred- 
ning, ehuru icke i den mån som torsken. I de till vår nor- 
diska halfö gränsande haf förekommer den från vestre delarne 
af södra Östersjön långs vår vestra kust upp till Norge och 
vidare vid alla Norges kuster ända till gränsen af Kyska Lapp- 
land. Vid vår vestra kust synes den hafva sin södra gräns i 
södre delen af Öresund, emedan den enligt Skand. Fauna icke 
erhållits vid Skånes Östersjökuster och den enligt Åström ■) är 
sällsynt i Öresunds sydlige del, och Kröyer (anf, st.) uppgifver, 
att den i Öresund sällan erhålles söder om ön Hven. Den lär 
icke fördraga bräckt vatten, och detta är troligen orsaken der- 
till, att den icke går längre in Östersjön. Den har af Kröyer 
anträffats i närheten af Spetsbergen, och Malmgren 2) förmodar, 
att den der är allmän och uppgifver, att den fiskas i mängd 
vid Beeren Island, och då den är talrik i Varangerfjorden och 
enligt Mela^) förekommer i Ishafvet vid Murmanska kusten, 
så är det troligt, att den äfven förefinnes i Hvita Hafvet, ehuru 
den der icke blifvit iakttagen, men här torde den emellertid 
hafva sin östra gräns. För öfrigt förekommer den i hafven vid 
vestra Europa ned till Gascognerbugten, der den enligt Moreau 
är sällsynt och har sin sydlige gräns, och den förekommer så- 
ledes icke i Medelhafvet. Enligt Faber förefinnes den vid Is- 
land och enligt Jordan & Gilbert vid östra kusten af N. 
Amerika. 

Den håller sig i allmänhet på betydligt djup (20—30—50 
famnars eller ännu djupare) och söker lös botten — ler- eller 
dybotten — samt är en bottenfisk, och icke ens dess ungar visa 
sig vid stränderna i Bohuslän. Den är ostadig och vexlande 
i sin förekomst och stryker gerna omkring i djupare rännor 
eller sund i skärgårdarne, och träffas i Norge i synnerhet inne 
i fjordarne. På grund af dess kringstrykande lefnadssätt kan 
man förgäfves söka den på ställen, der den kort förut varit 
talrik. Enligt hvad i Skand. Fauna anföres på grund af fiskares 



1) Några iakttag, rörande de Vertebr. djur, som förek. i trakten af 
Lomma, pag. 30. 

2) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1864, N:o 10, p. 529. 

3) Vertebrata Fennica, pag. 299. 



60 Slägtet Gadus. 

uppgifter skulle deu vid Kullaberg i Skåne förete ett slags perio- 
dicitet i sin förekomst, så att den under somliga (hvart 8:de 
eller 10:de) år skulle vara talrikare derstädes än eljest. Då 
den der uppträder i större antal, är den i allmänhet af mindre 
storlek än då den är fåtalig, b vilket antyder, att det der är 
yngre, som förekomma i större stim. I Norska Östfinmarken 
skall den enligt Collett bruka hålla sig i stora täta stim. 
Vid Tromsö hafva vi sett unga koljor hålla sig nära land i 
temligen stora stim på 4 — 6 famnars djup. Koljan är visser- 
ligen en roffisk, som stundom slukar mindre fiskar, men den 
är detta i mindre grad än torsken, hvilket antydes af dess 
mindre gap och något svagare tand byggnad, och den lefver före- 
trädesvis af kräftdjur, blötdjur, maskar och ormstjernor. 

Med afseende på tiden för koljans lek lärer denne försiggå 
under den senare delen af vintern på ungefär samma tid som 
stortorskens. Vid Lofoten iakttog G. 0. Särs') dess lek ungef. 
samtidigt med stortorskens eller skrejens, och fann dess ägg 
eller rom under dess utveckling flytande i hafsytan på samma 
sätt som den af nämnde fisk, och detta torde äfven vara för- 
hållandet med den af de fleste andre torskartade fiskarne, som 
icke leka i isbetäckt vatten. Dess ?Lgg äro små och talrika, och i 
N. Amerika har man hos en stor hona, som vägde omkr. 9 7-2 
skålpund, enligt Francis Day funnit 1,839,581 ägg. R. Collett 2) 
har den 14 Juni 1875 strax utanför Christiania i Christiania- 
fjorden fångat ungar, som endast voro 40 — 50 mill. långe, och 
som således troligtvis voro ett par tre månader gamle. Liksom 
de små torskungarne sökte äfven desse skydd under maneterne 
(Cyanea capillata). Malm-*) har den 15 Mars 1875 erhållit 
ett par dagen förut vid Winga i Göteborgs skärgård fångade 
honor, som då hade flytande rom och således blifvit fångade 
under full lek. Då denna iakttagelse öfverensstämmer med de 
af Särs gjorda, synes Mars månad vara dess egentliga lektid. 

Koljan fångas dels och bäst med små hackor eller så kal- 
lade koljebackor, agnade med blåmusslan, och dels med hand- 



1) "Indberetninger til Departementet for det Indre om de af ham i 
Aarene 1864— 1878 anstillede Undersögelser angaaende Saltvandsfiskerierne'"; 
II. Indberetning for 1865, pag. 31. — Christiania 1879. 

2) Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875—78; Christ. Vid. 
Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 66. 

3) Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 482. 



Hvitlingen. 61 

snöre eller dörj, hvarvid man får vara försigtig, emedan koljan 
gör våldsamma ansträngningar för att befria sig och sliter lätt 
sönder munnen. . Enligt Skand. Fauna fångas den äfven med 
garn, så kallade koljegarn, i Kullen i Skåne. I Bohuslän fån- 
gas den i allmänhet mest under vintern och tidigt på våren. 



3. Gadus merlangiis, Linné. 

Hvitlingen. 

UnderJcäken mindre framskjutande än den öfre d:o, och 
ögats längddiameter mindre än af ståndet mellan det och nos- 
spetsen. Hakan utan skägt/tötn, eller ock ined blott en rudi- 
mentär sådan. Anus under 3:dje — 4:de strålarne i lista rygg- 
fenan. SidoUnien mörk., med en svag eller långsam sänkning 
under den 2:dra ryggfenan. En svart fläck vid öfre delen af 
bröstfenans bas. Baktill på underkäken och framtill på öfver- 
käken förefinnas en del glesa större huggtänder. 

1 rf. 13—16; 2 rf. 18—23; 3 rf. 19—21; 1 af. 30—35; 
2 af. 20—25; brf. 19—21; bf. 6; stjf. 14 + 25 + 13. 
Gadus Merlangus, LmiiiÉ: Fauna Svecica, ed. ILda, pag. 112. — 1761. 
„ ^ S. Nilsson: Prodroraus Ichthyol. Scandin. pag. 42 — 

1832. 
„ „ W. v. Weight, b. Fries & C. U. Ekstköm: Skandiu:s 

Fiskar, 3:dje haft. pl. 18 & 4:de haft. pag. 81. - 1837 
—1838. 
„ „ P. Gäimakd: Voyage eu Islande et au Groenlaud, Atlas, 

Zoologie, Poissons, pl. 6, fig. 2. - 1840-1844'). 
Merlangus vulgaris, H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 83. — 

1843. 
Gadus Merlangus, S. Nilsson : Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, pag. 553. 
— 1855. 
„ merlangus, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the British Mu- 
seum, vol. IV, pag. 334. - 1862. 
„ „ Fr. Steindachner: Ichth}-©!: Ber. iib. eine nach Spanien 

etc. untevn. Reise; Sitzungsber. d. math. naturwiss. Cl. 
d. Kais. Akad. d. Wiss. iu Wien, LVII Bd. I Abth. 
pag. 703. - 1868. 
„ „ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 108. — 1875. 



1) Namnet å planchen undertill bar oriktigt blifvit hänfördt till fig. 
1 å samma planche, hvilken föreställer Gadus virens, och detta senare 
namn följaktligen äfven oriktigt blifvit hänfördt till fig 2. 



62 Slägtet Gadus. 

Merlangus Linnéi, A. W. Malm; Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 485. 
— 1877. 
^ vulgaris, E. Moreau : Hist. nat. des Poiss. de la France, T. Ill, 
pag. 239. — 1881. 
Gadus merlangus, Francis Day: The Fishes of Great. Britain & Ireland, 
Part. IV, pag. 290, pl. LXXXII. - 1882. 
„ vulgaris, MöBlU.s & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 76. — 

1883. 
Dess vanliga Svenska namn är Hvitling, men den benämnes äfven 
stundom af fiskarena Willing. I Norge bär den namnen Hvidling, Witting, 
KvitUng, Blege, Bleging och Lysing. 

Anm. Den har af Cdvier (Régne Anim. 2:e éd. T. 3 p. 332) blif- 
vit uppstäld såsom typ för ett särskildt genus eller generisk grupp, och 
många senare författare hafva följt hans exempel i detta afseende. Dess 
skelettbyggnad öfverensstämmer emellertid fullkomligt med torskens och 
leranar lika litet som dess yttre karakterer stöd för en sådan åsigt. 

Beskr. Den ernår icke någon betydligare storlek, och dess 
totallängd hos oss öfverstiger sällan 18 till 19 tum dec.m. eller 
540—570 mill. Dess vanliga längd är 7—10 t. eller 210— 
300 mill. — Hvitlingen är i allmänhet af en något smärtare 
kroppsform än torsken och koljan. Största kroppshöjden, som 
hos den romstinna honan naturligtvis är störst, innehålles om- 
kring 5 ggr i totallängden hos henne och äfven eljest då buken är 
utspänd, och omkring 6 ggr eller något mera i den samma hos 
hanen, då buken ej är utspänd. Hos unge individer af 5 — 6 
tums dec.m. längd innehålles största kroppshöjden, belägen öfver 
anus, omkr. 5 '/a ggi* i totallängden. Hos hanarne aftager 
kroppshöjden mera långsamt bakåt, tills den strax framom stjert- 
fenans bas blott utgör mellan Va och V4 ^f största kropps- 
höjden, eller mellan 7* och V5 af hufvudets längd. Kroppen 
är temligen hoptryckt, och dess tjocklek öfver locken är något 
större än ^/^ af största kroppshöjden. Anus har sitt läge ovan- 
ligt långt fram, föga bakom den främste '/s ^f totallängden, 
och under 3:dje eller 4:de strålen i l:sta ryggfenan. — Htif- 
vudet är temligen stort, och dess längd innehålles omkr. 4 ggr 
i totallängden. Sedt från sidan, har det en temligen långsträckt 
konisk form, med öfre och undre profillinierna konvergerande 
nästan lika mycket emot den snedt trubbige nosspetsen. Sedt 
ofvanifrån, har det nosspetsen afrundad. Munnen är stor och 
munvinkeln är under ögats framkant och bakre änden af öfver- 
käksbenet något framom ögats midt. Nosspetsen skjuter tem- 
ligen långt framom spetsen af underkäken. Hakan saknar ut- 



Hvitlingen. 63 

bildad skäggtöm. Hos unga ex. finnes ofta en ytterst liten och 
rudimentär sådan, men hos de äldre blott en liten knöl i dess 
ställe. Näsborrarne sitta tätt intill hvarandra, den ene snedt 
framom och ofvan den andre, och ingen af dem har vid kanten 
någon hudlob, och den bakre är något större än den främre. 
Ögonen äro stora, och deras längddiameter innehålles ^^/.^ till 
5 ggr i hufvudets längd samt är ungef. lika med pannans 
minsta bredd dem emellan, eller någon gång obetydligt mindre 
än denna senare. Nosens längd är i allmänhet betydligt större 
än ögats längddiameter, och hos äldre individer innehålles den 
senare väl 1 Vj §§^' i ^^^ f^örra. Pannan mellan ögonen är 
stundom något litet kullrig och stundom långs midten grundt 
konkav. Långs nackens midt är merendels hos de äldre en 
grund grop. Locket och underlocket äro baktill och undertill 
afrundade. Den af de båda under gälnäset förenade gälhinuorna 
bildade frie hudfliken är bred. Gälhinnans strålar äro 7. Myc- 
ket små fjäll förefinnas på gällocken, nacken, hjessan, pannan, 
på nosen upptill och på sidorna, på kinderna och på underkäks- 
grenarnes undre sida. — Tänderna äro något mera utbildade 
än hos de båda föregående arterna. På mellankäksbenen bilda 
de framtill ett smalt fält af trenue irreguliera rader, men bak- 
till blott ett par rader. Alla äro skarpt tillspetsade och tyd- 
ligen krökta inåt. De i den yttersta raden äro större än de 
andra, och en del glest sittande af de främre i denna rad äro 
så mycket större än de andra, att de hafva karakteren af hugg- 
tänder. På underkäken äro tänderna mindre krökta inåt än 
på den öfre, och de sitta i ett par irreguliera rader, och de i 
den inre raden äro större än de i den yttre, och af de förra 
äro en del af de bakre så mycket större än de andra, att de 
äro att betrakta såsom huggtänder. De bakersta af dessa se- 
nare äro dock något mindre. På främre änden af plogbenet 
äro ett par irreguliera, vinkelformigt stälda rader af tänder, af 
hvilka några få af de bakersta hafva karakteren af huggtänder 
och äro betydligt större än de andra derstädes. Gombenen 
sakna tänder. — l:sta ryggfenan, som är högre, men kortare 
än de andra ryggfenorna, och har formen ungef. af en liksidig 
triangel, då den är upprest, börjar något bakom bröstfenornas 
fästen och något litet längre fram än läget för anus, samt har 
13 till 16 (vanligen 14) strålar, af hvilka 3:dje är längst och 
de 2:ne främste och 2:ne bakerste icke äro grenige. Denna fenas 



64 Slä2:tet Gadus. 

höjd är ungef. lika med afståndet mellan nosspetsen och midten 
af ögat. — 2:dra ryggfenan är skild från den l:sta d:o genom 
ett mellanrum, som är något större än ögats halfva längddia- 
meter. Den är mycket längre än den l:sta, så att dennas 
längd innehålles väl 2^/3 SS^" ^^'^ ^®^ förras, och har formen 
af en trubbvinklig triangel, med den bakre sidan längre än den 
främre, och har 18 till 23 (vanligen 21 — 23) strålar, af hvilka 
2:dre till 4:de äro längst, och de 4 bakerste äro mycket korte, 
och de 3 främste och 7 till 8 bakerste icke äro grenige. Den 
slutar något litet framom slutet af l:sta analfenan. Från den 
bakerste strålen går en låg hudköl till början af den följande 
ryggfenau. — 3:dje ryggfenan är skild från den 2:dra d:o ge- 
nom ett afstånd, som är ungef. lika med ögats halfva längd- 
diameter, och den börjar och slutar öfver början och slutet af 
den 2:dra analfenan, och afståndet mellan den och stjertfenan 
är ungefär lika med det mellan den förra och 2:dra ryggfenan. 
Den sänker sig icke så starkt baktill som denna senare fenan, 
men eljest har den något så när dennas form. Dess strålar 
äro 19 till 21 (vanligen 20), af hvilka 5:te och 6:te äro de 
längste och de 4 främste och 2:ne bakerste icke äro grenige. - 

— l:sta analfenan^ som börjar strax bakom anus och slutar 
litet bakom 2:dra ryggfenan, och således är af betydlig längd 
och längre än den andra, är genom ett lågt hudveck förenad 
med 2:dra analfenan. Den är konvex eller långsamt afrundad 
i undre kanten och har sin största höjd på midten, der den 
dock knappt är så hög som 2:dra ryggfenan. Dess strålar äro 
30 till 35 (vanligen 32— 33j, af hvilka ungef. de 8 främste 
icke äro grenige. — 2:dra analfenan, som till sin form är 
lika med den 3:dje ryggfenan och slutar på V o ögondiameters 
afstånd frän stjertfenan, har 20 till 25 (vanligen 23 — 24) strå- 
lar, af hvilka ungef. de 4 förste och 3 bakerste icke äro gre- 
nige. — Bröstfenorna äro af en trubbigt tillspetsad elliptisk 
form, och deras längd är hos hanen väl så stor som och hos 
honan ungef. lika med hälften af hufvudets d:o. Deras strålar 
äro 19 till 21. — Bulifenorna äro fastade framom bröstfenornas 
fästen, äro smala och tillspetsade och hafva 6 strålar. — Stjert- 
fenan, som är nästan tvär eller mycket grundt utringad. har 

25 fullständige och ofvan 14 och nedan 13 ofullständige strålar. 

— Fjällen äro små, rundade, ovala eller elliptiska och sitta 
tätt samt betäcka hvaraudra spånlikt. De äro tunna cycloid- 



Hvitlingen. 65 

fjäll dels med koncentriska och dels med fina undulära radie- 
rande strimmor. På stjertfenan sträcker sig fjällbetäckningen 
långt ut, och finnes på de andra vertikala fenorna endast vid 
basen framtill. — Sidolinien, som är brunaktig eller gulbrim- 
aktig och något mörkare än ryggen, går i början rät och pa- 
rallel med ryggens profillinie, och sänker sig så småningom 
imder 2:dra rj^ggfenan, tills den under bakre delen af denna 
böjer sig rakt bakåt, och går derefter rät långs midten af stjer- 
tens sida till stjertfenans bas. — Färgen: Den är något för- 
änderlig, och i synnerhet olika hos den lefvande och den döde 
fisken, men äfven märkbart olika hos yngre och äldre. Hos 
äldre lefvande äro öfre sidorna af hufvudet och ryggen mer eller 
mindre mörkt gråbrunaktiga, med olivgrön anstrykning och 
gråviolett glans. Kroppssidorna och sidorna af hufvudet gra- 
hvita, med mer eller mindre stark grågulaktig anstrykning och 
med violett skiftning. Sidoliniens brunaktige färg har en stark 
messingsgul glans, och närmast öfver och under den äro sidorna 
af stjerten äfven starkt glänsande af messingsgult, och långs 
efter kroppssidorna äro rader af ljust grågulaktige fläckar, som 
dels äro nätformigt sammanbundne och dels bilda flera långs- 
gående undulära smala band. Undre sidan af hufvudet, buken 
och stjerten undertill äro mjölkhvita, med skarp färggräns, 
som sträcker sig upp till bröstfenornas fästen. Rygg- och 
stjevtfenorna ungef. af ryggens färg, den senare något mörkare. 
Bröstfenorna grågulaktiga, emot spetsen å främre sidan grå- 
grönaktige, och på öfre delen af deras bas samt strax ofvan 
den, i vecket, är en svartaktig fläck, som är mycket konstant. 
Analfenorna gråhvitaktiga, och de så väl som ryggfenorna hafva 
stundom föga märkbara långsgående bleka grågulaktiga band. 
Bukfenorna mjölkhvita. Iris silfverhvit, med en smal messings- 
gul ring närmast pupillen och svartaktig skuggning upp- och 
nedtill. Hos yngre lefvande, som hafva kroppen något genom- 
sigtig, är färgen i allmänhet blekare, dock på kroppssidorna 
med någon violett skiftning, och de grågulaktiga långsgåeude 
banden äro endast svagt antydda. Efter döden är den ofvan 
mer eller mindre blekt gråbrunaktig, gråhvit på sidorna och 
mjölkhvit under, utan eller med svag violett glans, men hos de 
äldre äro dq^^k de långsgående undulära grågulaktiga banden 
ännu i början märkbara, ehuru de sedermera snart försvinna. 

Lilljeborg, Fiskarne. H, S 



C)C) Slägtet Gadus. 

Missbildningar förekomma äfveu hos hvitlingen. Ett par 
dylika förefiunas bland de af framlidne Doktor N. O. Schager- 
sTRöM vid Landskrona insamlade och Upsala Universitets zoo- 
logiska museum tillhörige fiskarne. Den ene, hvars totallängd 
är 7Yio tum dec.m. eller 228 mill., utmärker sig derigenom 
att hufvudet, sedt från sidan, är framtill trubbigare än vanligt,, 
med dess öfre profiUinie från hjessan bågformigt böjd nedåt till 
nosspetsen och ganska starkt stupande. Nosen är något kortare 
än vanligt, men öfverkäken skjuter dock fram om den undre. 
Anus är belägen ungefär under midten af l:sta ryggfenan. — 
Den andre, hvars totallängd endast är 4 Vi o t. eller 147 milL 
är af samma beskaifeuhet, . som den så kallade torskekungen^ 
d. v. s. öfverkäken har blifvit förkortad, så att underkäken 
räcker ett godt stycke (med ungef. V2 ^f sin längd) framom 
den, och hufvudets öfre profillinie stupar tvärbrant ned från 
pannan till nosspetsen. Denne senare är beskrifven af Doktor 

ScHÅGERSTRÖM '). 

Hvitlingen är en allmän hafsfisk vid de vestra kusterna af 
Sverige och Norge ända upp till Nordkap, och förekommer san- 
nolikt äfven i Norska Östfinmarken, ehuru den derstädes enligt 
R. CoLLETT icke blifvit anmärkt, emedan den enligt Heuglin2> 
blifvit anträffad vid Waigatsch och vestra kusten af Novaja. 
Semlja. Den är ej så ömtålig för bräckt vatten som koljan, 
och går enligt Malm i Göta Elf upp till Hisingsbron, och går 
derför teraligen långt in i Östersjön, ehuru den icke anträffats 
i de nordlige delarne af detta haf. Enligt G. Lindström^) har 
den en gång anträffats vid Gotland utanför Visby, och enligt 
Skand. Fauna förekommer den sällsynt vid kusten af Blekinge. 
H. D. J. Wallengeen*) uppgifver den såsom sällsynt vid nord- 
östra kusten af Skåne, och C. A. Gosselman^) anför dess före- 
komst vid Carlskrona. Enligt Möbius & Heincke (anf. st.) före- 
kommer den endast under hösten och vintern vid Bornholm, 
men erhålles temligen ofta vid Preussiska kusten af Östersjön 



1) Physiografiska Sällskapets Tidskrift, 2:dra häftet. Lund 1838, p. 301. 

2) Eeisen nach dera Nordpolarmeer, 3:er Theil, pag. 219. 

3) Om Gotlands Fiskar; Goths Läns Hushålln. Sällsk:s årsber. 18Qi>, 
(aftr.) pag. 26. 

4) Öfvers. af K. Vet. Ak;s Förli. 1866, N:o 1, pag. 5* 

5 1 Zocilogiska och Botaniska Iakttagelser inom Blekinge, pag. 5. Lund 
1864. (Lektorsdisputation). 



Hvitlin<ren. 67 

vid Hela, och fångas alla årstider i Kielerbugten. I södre delen 
af Öresund är den enligt Aström') icke sällsynt och fångas 
mest vid Pingsttiden, men äfven under hösten och vintern. I 
norre delen af Öresund är den enligt N. O. Schagrkstköm en 
af de allmännaste fiskar och fås derstädes ej sällan af 13 — 15 
tums dec.m. eller 390 — 450 mill:s totallängd. Vidare emot 
norden är den under alla årstider allmän vid hela vår vestra 
kust upp till Norge, samt derefter vid Noi-ges kuster upp till 
Finmarken, der den är mera sparsamt föi-ekommaude, ehuru 
iakttagen upp till Nordkap. För öfrigt förekommer den söder 
ut allmän vid England och enligt Mokeau äfven vid norra och 
vestra kusterna af Frankrike ned till mynningen af floden Gi- 
ronde; men den är sällsynt i G-ascognerbugten. Enligt Stein- 
DACHNEE-) är den sällsynt vid Spaniens norra och östra kuster, 
men temligen allmän i Adriatiska Hafvet, och förekommer äfven 
i Svarta Hafvet, emedan den, enligt honom, till arten är syno- 
nym med den af Nordmann i Faune Pontique beskrifne Gadus 
euxinus. Den har icke anträffats vid N. Amerika eller Grön- 
land, och enligt Chr. Lutken^) ej heller vid Island, ehuru 
Kröyer (anf st.) uppgifver dess förekomst vid södra Island och 
vid Färöarna. 

Dess stora gap och starka tandbyggnad utvisa, att den är 
en glupsk roffisk, fullt jemförlig med torsken i detta afseende 
och vida glupskare än koljan, ehuru den på grund af sin rin- 
gare storlek icke besitter deras styrka. De, som sysselsätta sig 
med dess fångande med krok och handsnöre, erfara nogsamt 
detta af den snabbhet och glupskhet, hvarmed den sluker kro- 
ken med betet, hvilken omständighet gör denna fångst till ett 
af de angenämaste tidsfördrif, då det gäller att utöfva fisket 
såsom sådant, och till ett rätt inbringande fiske, då det är 
frågan om att skaffa sig en sund och välsmakande spis. Den 
slukar företrädesvis kräftdjur (räkor och tångloppor m. fl.) och 
smärre fiskar, i synnerhet silluugar och tobis och fiskyngel i 
allmänhet, men den försmår ej heller blötdjur och maskar, 



1) Några iakttagelser rörande Vertebrerade djur, som förekomma i 
trakten af Lomma. Lund 1859, pag. 30. 

2) Sitzungsber. d. niath. naturwiss. Cl. d. Kais. Akad. d. Wissensch. 
in Wien. Bd. LVII, l:ste Abtheil. pag. 703-704. 

3) Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, 
pag. 253. 



68 Slägtet Gadus. 

hvilket bevisas deraf att den gerna tager på krok, som är agnad 
med blåmusslan och sandmaskeii. Den håller sig i allmänhet 
på sandig botten eller på sådan med sandbl ändad dy eller lera, 
och håller sig gerna, i synnerhet de äldre, på djupt vatten 
under den varmare årstiden, då man vanligen finner honom på 
l'J till 16 till 20 famnars djup. Under hösten och vintern 
träffas den på mindre djup nära kusten, och kan då metas från 
bryggorna, men dessa äro dock i allmänhet mindre och yngre 
individer, som liksom ungtorskarne hålla sig närmare strän- 
derna och sedermera under tilltagande ålder aflägsna sig från 
dem och söka djupet. Den skall icke här hålla sig samlad i 
större stim, utan förekomma temligen spridd samt vara i stän- 
dig rörelse, och således visa sig såsom en liflig fisk. Den är 
i allmänhet stationär och företager inga längre vandringar. 

Dess lek inträffar på olika tid under månaderna Mars, 
April och Maj, enligt "Skandinaviens Fiskar" och "Göteborgs 
och Bohusläns Fauna", och försiggår utan tvifvel på samma 
sätt som torskens, och äggen utvecklas och kläckas säkerligen 
flytande i hafsytan på längre afstånd från land. Äfven dennes 
små ungar träffas under sommaren under maneten Cyanea ca- 
piilata, hvilket redan omtalas i "Skandinaviens Fiskar" och har 
sedan af flere blifvit bekräftadt. Man har under denna manet 
träffat ungar, som haft ända till 77 mill:s längd. 

Den fångas i synnerhet med handsnöre eller dörj, men 
äfven från bryggorna med vanligt metspö eller sänkspö. Djuret 
af Mytilus edulis eller blåmusslan anses vara det bästa agnet, 
men äfven räkor och små fiskar och maskar kunna dertill med 
fördel användas. Stundom fångas den med vad tillsamman 
med sill. Fisken fortares i allmänhet färsk. 



Gadus luscus, Linné. 
Skäggtorsken eller Bredtorsken. 

Öfverkälien skjuter något litet framom den undre d:o, och 
ögats längddiameter är Jios utvuxne ind. ungef. lika med af- 
ståndct mellan det och nosspetsen. Hakan med temligen stor 
skäggtöm, hvars längd är ungef. lika med ögats längddiameter. 
Anus är belägen under hörjan eller främre ^/^ af den l:sta 



Skägertorsken. 



69 



ryggfenan, och af ståndet mellan nosspetsen och anus innehålles 
omhr. 3:ne ggr eller något mera i totallängden. Bröstfenornas 
bas med en större svartahtig fläch. 

1 rf. 12— U; 2 rf. 20—28; 3 rf. 15—20; 1 af. 25—34; 
2 af. 17—21; brf. 18—19; bf. 6; stjf. 9 + 214-9. 
Gadus luscus, Linné: Sjst. Nat. ed. X:ma, T. I, pag. 252. — 1758. 
,, „ Idem: Museum Adolphi Friderici. Torai ILdi Prodromus, 

pag. 60. — 1764. 
„ „ . Idem: Syst. Nat. ed. XII. ma, pag. 437. — 1766. 

„ barbatus, Bloch: Naturgesch. der ausl. Fische, Th. 2, pag. 105, 

Taf. 166. - 1786. 
„ luscus, B. Fries: "Skand:s Fiskar" af W. v. Wright, B. Fries 

& C. U. Ekström, 4:de haft. pag. 78. — 1838 •)• 
„ barbatus, A. W. Malm: Göteb. K. Vetensk:s och Vitterh:s Samh:s 
Handl. nj' tidsföljd, 2:dra haft. pag. 107, med tig. — 
1851. 
lusens, S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 
545. — 1855. 
„ „ W. Yarrkll: Hist. of Brit. Fishes, 3:d edit. (Richard- 

son) vol. I, pag. 540. — 1859. 
„ ■„ A. GUNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. Museum, 

vol. IV, pag. 335. - 1862. 
Bib, J. COUCH: Hist. of the Fishes of the British Islands, 

vol III, pag. 70, pl. CXXXVIII. — 1866. 
Gadulus luscus, A. W. MalM: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 482. — 

1877. 
Gadus „ E. MoREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III, 

pag. 233. - 1881. 
„ „ Francis Day: The Fishes of Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 286, Pl. LXXX. — 1882. 
Af B. Fries har den i "Skandis Fiskar" fått namnet Skwjgtorsk och 
af S. Nilsson i Skandinavisk Fauna namnet Bredtorsk, och i Göteb:s och 
Bohusläns Fauna det af Bredglyse. Då den ytterst sällan hos oss har er- 
hållits, har den icke fått något namn af fiskarena, emedan den icke är 
känd af dem. 

Anm. Steindachner^) har ansett sig hafva funnit en fullständig 
öfvetgång mellan de af senare författare antagna arterna Gadus luscus & 
minutus, och på grund deraf sammanslagit båda till en art: Gadus minu- 
tus, Linné. Fullt giltiga skäl härtill hafva emellertid icke af honom blif- 
vit anförda, och derför har Ohr. Lutken'), som haft tillfälle att jemföra 



1) Prof. 15. Fries lär vara den förste af senare författare, som 
hänfört denne torsk till sin rätta art. 

2) Ichthyol. Bericht etc. Sitzungsber. d. math. naturvriss. Classe d. 
Kais. Akad. d. Wiss. in Wien, Bd. LVII, I:e Abth. pag. 704. 

3) Vidensk. Meddelelser fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, 
pag. 253. 



70 Slägtet Gadus. 

exemplar af Gadus lusern både från Nordsjön och från Medelhafvet med 
den rätte Gadus minutus från Skandinaviens kuster, kommit till det resul- 
tat, att båda arterna äro väl skilda, samt yttrar derjemte den förmodan, 
att möjligen den rätte G. minutus icke finnes i Medelhafvet. Häraf skulle 
således följa, att det varit yngre individer af G. lusens, som blifvit be- 
stämde till G. minutus. Vi hafva varit i tillfälle att undersöka 7 i Upsala 
Universitets zool. museum förvarade och af Prof. T. Thorkll vid Nizza 
tillvaratagna och till nämnda museum förärade exemplar af Monia ca- 
pelmms, Eisso (Hist. nat. des princip, product. de TEurope mérid. 
T. Ill, p. 226) och förvissat oss om, att dessa höra till »arten Gadus 
luscus och icke till Gadus minutus, såsom Guntheu och Moreau an- 
tagit, hvarigenom LtJTKENS förmodan, att G. minutus icke förekommer i 
Medelhafvet, vinner ökad sannolikhet för sig. MoREAU's beskrifning af G. 
mimdus (Hist. nat. des Poiss. de la Fraoce, T. III, p. 231) passar icke på 
vår, men väl på yngre ex. af G. luscus från Nizza, och han har således 
utan tvifvel förvexlat dessa arter. Äfven Francis Däy antager dem 
såsom väl åtskilda, och vi anse oss böra instämma i den af Lutken ytt- 
rade åsigten. — GtJNTHER (aiif. st.) har fästat sig vid kroppshöjden såsom 
lemnande en god distinktion mellan G. luscus k minutus, och då Stein- 
DACHNER funnit, att kroppshöjden hos G. luscus, såsom vanligt är hos 
fiskarne, i mån af åldern är betydligt veslande och således icke lemnar 
någon distinktion mellan de båda arterna, har han hufvudsakligen på denna 
grund sammanslagit dem. Vi hafva funnit, att äldre individer af G. mi- 
nutus äro ungef. lika höga, som yngre af G. lusern, och att denna karak- 
ter således icke duger för distinktionen dem emellan. Andra sådana, som 
äro goda, förefinnas emellertid, och dessa äro företrädesvis : att G. minutus 
har betydligt större ögon och kortare och trubbigare nos. samt anus be- 
lägen något längre tillbaka, ehuru dess läge hos G. luscus är underkastadt 
någon liten vexling. Dessa skiljaktigheter hafva enligt våra iakttagelser 
visat sig konstanta, och det är i synnerhet på grund deraf som vi anse 
dessa båda arter såsom skilda. Dessa karakterer hafva emellertid icke af 
Steindachner blifvit päaktade, hvilket tyckes antyda, att han endast jem- 
fört yngre och äldre af G. luscus med hvarandra, ehuru han äfven haft 
att tillgå den rätte G. minutus frän Bohuslän. 

Beshr. Dess storlek stiger till föga mera än en fot eller 
300 mill. Malm (anf. st.) omnämner ett exeuiplar, som var 11 
tum dec.m. eller 330 mill, långt, samt ett annat, som var 308 
mill. d:o, och Nilsson (anf. st.) beskrifver ett å zool. riksmu- 
seum i Stockholm förvaradt och enligt C. U. Ekström^) af framl. 
Professor B. Fries vid Fiskebäckskil i Bohuslän i November 
1837 tillvarataget exemplar, som var lOVio t. eller 312 mill. 
långt. Oftast erhålles den något mindre, och dessa exemplar 
kunna derför anses såsom fullt utvuxna, eller äldre ; och det 

1) Göteb:s K. Vetensk. och Vitterh:s Samh:s Handl. ny tidsf. l:sta 
haft. pag. 39. 



71 

äv således samma förhållande med den som med andra, sydligare 
länder tillhörande fiskar, att de individer, som förirra sig till 
våra haf, i allmänhet äro äldre och större. — Kroppsformen 
är nästan elliptisk och mer eller mindre hög och hoptryckt, så 
att störste tjockleken innehålles 2Vö till 2 '^ ggr i största 
kroppshöjden. De störste och äldste hafva kroppen högre än de 
yngre och mindre utbildade, och hos de förre innehålles största 
kroppshöjden, öfver anus, omkr. 372 till 32/3 och hos de se- 
nare 4 till 474 ggr i totallängden. Hos ett exemplar från 
Bohuslän af 308 milhs totallängd fann Malm (anf. st.) största 
kroppshöjden vara 86 mill., hufvudets längd 71 mill., ögon- 
liålaus längddiameter 20 mill., afståndet mellan uosspetsen och 
anus 93 mill. och störste tjockleken 39 mill. Samme förfat- 
tare uppgifver följande dimensioner å ett annat exemplar från 
Bohuslän: Totallängd 285 mill., största kroppshöjd 79 mill., 
hufvudets längd 68 mill., ögonhålans längddiam. 19 mill., af- 
ståndet mellan nosspetsen och anus 86 mill., kroppens tjocklek 
M mill., skäggtömmen 19 mill. lång. Stjerten afsmaluar myc- 
ket starkt bakåt, och dess höjd strax framom stjertfenan inne- 
hålles 4 till 5 ggr i största kroppshöjden. Analöppningen är 
till sitt läge något litet vexlande, ehuru alltid belägen under 
främre delen af den l:sta ryggfenan. Enligt Malm') är den 
belägen under början af den l:sta ryggfenan; Nilsson (Skand. 
Fauna) har funnit den "äfven" belägen under den 3:dje strålen 
af denna fena, och enligt . Francis Day sitter den under den 
främre delen och enligt Moreau under den främre 73 ^f den 
iamma, hvilket sist nämnda vi funnit vara förhållandet hos de 
M oss undersökta exemplaren från Medelhafvet. Afståndet mel- 
lan nosspetsen och analöppningen innehålles hos de äldre och 
större ungef. 3 73 och hos de yngre och mindre omkr. 3me ggr 
i totallängden. Långs midten af nacken är en grop, men bakom 
den är framryggen kullrig och bakåt hoptryckt, samt höjer sig 
ganska starkt emot l:sta ryggfenan. — Hufvudet är af medel- 
måttig storlek och, sedt från sidan, af en konisk, framtill trub- 
bigt tillspetsad form. Dess längd innehålles hos de äldre och 
större indiv. omkr. Vj.^ till 472 oa^ och hos de något mindre, 
■ehuru ej mycket unge (fr. Medelhafvet), omkr. 4 ggr i total- 



1) Göteb:s K. Vetenskis och Vitterh.s Samh:s Handl. ny tidsf. 2;drii 
haft. pag. 108. 



72 Slägtet Gadus. 

längden, och är hos de förre mindre än och hos de senare nä- 
stan lika med största kroppshöjden. Nosens längd eller af- 
ståndet mellan nosspetsen och ögat, hos dem, som icke ära 
mycket unge, innehålles omkr. 3V2 ggi' i hufvudets längd och 
är ungef. lika med ögats längddiameter. Hos ett mycket ungt 
ex. (från Medelhafvet), hvars totallängd är 147 mill. är huf- 
vudets längd 34 mill., nosens längd 9 mill. och ögats längd- 
diameter 11 mill., och nosens längd innehålles således hos det 
nära 4 ggr i hufvudets d:o samt är mindre än ögats längddia- 
meter. Pannan hos äldre är mellan ögonen något litet konvex 
och å sidorna temligen starkt utringad, och dess minsta bredd 
derstädes är något större än 72 ^^ ögats längddiameter. Öfver- 
käken skjuter något men ej mycket framom den undre, och 
munnen är temligen stor, så att munvinkelu ligger något bakom 
främre kanten af ögat och bakre änden af öfverkäksbenet ungef. 
under midten af detsamma. Under hakan är en större skägg- 
töm, hvars längd är ungef. lika med ögats längddiameter. 
Näsborrarne sitta tätt intill hvarandra och mycket närmare 
ögat än nosspetsen, så att afståndet mellan dem och den senare 
är 3 — 4 ggr , större än det mellan dem och det förra. Hvar- 
dera har vid kanten en liten hudflik, och den bakre näsborren,, 
som sitter litet lägre än den främre, är större än denne. Ögo- 
nen äro stora och deras längddiameter innehålles omkr. 3 '/o 
ggr i hufvudets längd. Den af de båda gälhinnorna bildade 
gemensamme frie hudfliken under gälnäset är bred, och gälhinnans 
strålar äro 7 '). Små fjäll förefinnas på hjessan, pannan, öfre 
sidan af nosen, kinderna, gällocken och underkäkens grenar. — 
Tänderna sitta kardlikt på mellankäksbenen, och de i den ytter- 
sta raden äro större än de andra, dock icke huggtänder. På 
underkäken sitta de i 2me irreguliera rader, och af dessa ära 
de i den inre raden störst. På främre änden af plogbenet bilda 
de ett trubbvinkligt band af 2:ne irreguliera rader och äro små. 
— l:sta ryggfenan börjar öfver bakre delen af bröstfenornas 
fästen och är tillspetsad samt högre men kortare än de andra 
vertikala fenorna. Den har 12 till 14 (vanligen 12) strålar^ 
af hvilka 2:dre och 3:dje äro längst och den siste mycket liten^ 
och blott den förste icke är grenig. — 3:dra ryggfenan, som 
är väl skild från den l:sta och betydligt lägre än denna, har 



1) Vi hafva någon gång funnit 8 strålar i gälhinnan. 



Skä^gtorsken. 73 

öfre kanten bågböjd och 20 till 28 strålar*), af hvilka redan 
den förste är ganska lång och ingen är enkel. — 3:dje rygg- 
fenan, som är väl skild från den 2:dra d:o och har formen af 
en nästan liksidig triangel, och är något högre än den 2:dra, 
har 15 till 20 strålar, af hvilka 4:de och 5:te äro de längste 
och de 3:ne förste och den siste icke äro grenige. — lista 
analfenan, som är den längsta af alla och har den undre kan- 
ten bågböjd samt börjar strax bakom anus, har 25 till 34 strå- 
lar, af hvilka endast de 5 förste icke äro grenige. Den har 
ungef. samme form och höjd som 2:dra ryggfenan, ehnrii längre 
än den. Dess längd utgör ungef. '/s ^-f totallängden, och dess 
l:ste stråle är mycket kort och de närmast följande tilltaga 
temligen långsamt i längd, så att 8:de till 10:de strålarne äro 
de längste. De bakre strålarne aftaga långsamt i längd, och 
3:dje och 4:de, bakifrån räknade, äro ännu temligen långe. — 
2.dra analfenan är framtill vid basen skild från, ehuru nära 
intill den l:sta d:o, och har ungef. samme form och höjd som 
den 3:dje ryggfenan, och börjar och slutar midt för dennas bör- 
jan och slut. Dess strålar äro 17 till 21, af hvilka 4:de — G:te 
äro de längste och de 3me förste och den siste icke äro gre- 
nige. — Bröstfenorna äro bredt och snedt lancettformiga samt 
väl så långa som afståndet mellan nosspetsen och bakre kanten 
af ögat, och hafva 18 till 19 strålar. Deras fäste är nästan 
vertikalt. — Bnhfenorna, som hafva sina fästen framom bröst- 
fenornas d:o, äro smala och långa, derigenom att l:ste och 
2:dr6 strålarne, i synnerhet den senare, äro starkt förlängde, 
med frie spetsar, och räcka bakom början af l:sta analfenan. 
Deras strålar äro (3. — Stjertfenan, som genom ett afstånd, 
som är hälften kortare än nosen, är skild från den 3:dje rygg- 
fenan och den 2:dra analfenan, och är mycket gruudt utringad 
eller nästan tvär, har 21 fullständige och ofvan omkr. 10 och 
nedan omkr. 9 ofullständige strålar. — Fjällen äro ej så syn- 
nerligen små, och de, som sitta på midten af kroppssidorna, 
äro temligen stora. De äro löst sittande samt rundade, ovala 
eller elliptiska cycloidfjäll, med täta koncentriska och talrika 
radiära strimmor. De sträcka sig långt ut på stjertfenan samt 



1) Hos dem från Nizza hafva vi i denna fena endast funnit 19 och 
i 3:dje d:o 18 strålar, och i l:sta analfenan 27 — 28 och i 2:dra d:o 17 — 18 
strålar. 



74 Slägtet Gadus, 

förefinnas närmare basen äfven på de andra vertikala fenorna, 
jemförelsevis mest på den l:sta analfenan och minst på den 
l:sta ryggfenan. — SidoUnien, som på den friske fisken enligt 
Malm') framtill är brunaktig och baktill guldgul, och på den 
spritlagde är brunaktig gör en svag båge ofvan bröstfenan och 
böjer sig något nedåt under den 2:dra ryggfenan, samt går 
derefter långs midten af stjertens sida till stjertfenan. — Fär- 
gen enligt Malm (anf. st.): Kyggen och öfre sidan af hufvudet 
samt kroppssidornas öfre delar rödaktigt bruna, med guldskim- 
mer, som sträcker sig ända ned åt basen af analfenorna. På 
somliga ställen har detta skimmer apelsinfärg och på andra en 
grönaktig skiftning. Öfre sidan af nosen har en svag rödviolett 
anstrykning. Undertill på hufvudet och kroppen är färgen silf- 
vergrä och öfvergår till hvitaktig på buken, och är på nedre 
kroppssidorna skuggad af blågrå färg. Med undantag af buken 
har den i de nämnde färgerne tätt sittande svartaktige punk- 
ter. Alla de vertikala fenorna äfvensom bröstfenorna hafva en 
blek rödviolett färg, och de förra äro vid kanterne svartgrå- 
aktiga. l:sta analfenan är å främre hälften, i synnerhet på 
midten, blåviolett. På basen af bröstfenorna och något framom 
och ofvan den är en större mörk fläck af svartaktig färg, med 
blåviolett anstrykning. Bukfenorna hafva ungef. bukens färg, 
med någon gråaktig skuggning emot basen å undre sidan. Iris 
är brun, med guldskimmer, men har närmast pupillen en smal 
messingsgul ring. 

Skäggtorsken tillhör egentligen mellersta och södra Europas 
haf, och dess förekomst hos oss är så sällsynt, att den, så vidt 
man ännu erfarit det, här måste betraktas såsom en tillfälligt 
uppträdande eller vilsekommen främling. Hos oss har den en- 
dast erhållits några få gånger i Bohuslänske och Göteborgske 
skärgårdarne. Den har, enligt hvad redan ofvan blifvit antydt, 
här första gången blifvit iakttagen och till sin rätta art hän- 
förd af framl. Prof. B. Fries, som i November 1836 enligt 
Skand. Fauna och 1837 enligt C, U. Ekström vid Fiskebäckskil 
i Bohuslän tillvaratagit ett exemplar, hvilket förvaras å zoo- 
logiska riksmuseum i Stockholm, och på grund hvaraf arten 
under benämningen Gadus lusens, Linné, sedermera af honom å 
ofvan citerade stället i "Skandinaviens Fiskar" upptogs såsom 



1) Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 483. 



Skäggtorsken. 75 

tillhörande Svenska faunan. Derefter blef den icke här anmärkt 
förr än A. W. Malm i Askimsfjärden i Göteborgs skärgård d. 
"20 Juli 1849 med dörj på 14 famnars djup fångade ett exem- 
plar, som af honom sedermera år 1851 uti Göteborgs K. Ve- 
tenskaps och Vitterhets Samhälles Handlingar, ny tidsföljd, 
2:dra häftet, pag. 107, under namnet Gadus harbatus, AVil- 
LUGHBY, beskrefs och afbildades såsom en nyhet för vår Skandi- 
naviska fauna. Uti "Göteborgs och Bohusläns Fauna" anför 
Malm ytterligare fyra exemplar, hvaraf de 3:ne från Göteborgs 
skärgård, som af honom blifvit tillvaratagna, och han är, med 
undantag af B. Fries, tills helt nyligen, den ende som hos oss 
iakttagit denne fisk. Dessa exemplar erhöllos: ett d. 23 De- 
cember 1853, ett d. 10 December 1859, ett d. 24 November 
1866 och ett d. 16 December 1874. Konservator C. A. Hans- 
son har för kort tid sedan i bref benäget meddelat oss, att 
han erhållit ett exemplar af denna art vid Strömstad och ett 
d:o vid Hvalöarna vid mynningen af Christianiafjorden, det 
förra den 19 November 1880 och det senare d. 7 Augusti samma 
år '). Således hafva hos oss i eller nära Bohuslänske skärgården 
inalles 7 exempl. af denne fisk erhållits, och alla dessa hafva varit 
äldre, med från 204 till 330 milhs totallängd. Märkligt nog 
har den ännu icke, med undantag af det af Konserv. C. A. 
Hansson vid Hvalöarna, tillvaratagna exemplaret blifvit iakt- 
tagen vid Norge, ehuru den utan tvifvel äfven dit någon gång 
förirrar sig. För öfrigt förekommer den icke sällan vid Tysk- 
lands Nordsjökust, vid Holland, England, Frankrike, Spanien 
och i Medelhafvet. Malm såg vid kusten af nordvestra Frank- 
rike i Avranches d. 20 September 1861 minst 1000 exemplar 
af denne fisk upplagda till afsalu, men intet af dessa hade 
mera än 200 milhs totallängd. Den tycktes der vara nästan 
allmännare än hvitlingen hos oss. Vi hafva redan ofvan an- 
fört, att det troligtvis endast är denne och icke Gadus minutus 
som ligger till grund för Rissos art Morua capelanus, och i 
så fall är den icke sällsynt i Medelhafvet, h var ifrån vi sett 



1) Enligt uppgiften var det förra exemplaret 314 niill. långt och en 
hane, och hade i l.sta ryggfenan 12, i den andra 23 och i den 3:dje d:o 15 
strålar, och i den l:sta analfenan 25 och i den 2:dra d-.o 20 strålar. Det 
senare exemplaret var 308 mill. långt och en hona, med starkt utbildade 
rorasäckar, och hade i l:sta ryggfenau 13, i den 2:dra 28 och i den 3:dje 
d:o l9 strålar, och i l:sta analfenan 30 och i den 2:dra d:o 18 strålar. 



76 Släoftet Gadus. 

exemplar dels tagna vid Nizza och dels vid Baleariska öarna. 
Chr. Lutken har enligt hvad redan är sagd t äfven sett den från 
Medelhafvet. 

Hvad lefnadssätt och föda beträffar synes den öfverens- 
stämma med följande art. Den håller sig ger na på hård botten: 
dels lerblandad sand och dels bergbotten, och skall enligt hvad 
som anföres af Francis Day vara mycket lokal i sin förekomst, 
så att den ständigt håller sig på ett och samma ställe, och är 
stilla under dagen, döljande sig i remnorna mellan klipporna, 
samt är i rörelse under natten, för att söka sin föda. Flera 
eller stundom tusentals bruka hålla sig tillsamman. Under 
köld och storm söker den djupare vatten. Den har temligen 
stort gap och är i öfverensstämmelse dermed glupsk, ehuru den 
för det mesta lefver af eyertebrerade djur, såsom blötdjur, kräft- 
djur och maskar, och mera sällan tager smärre fiskar. Vid 
England leker den emot slutet af vintern. 



5. Gradus minutiis, 0. F. Muller, 

Gly skölj an eller Glysen. 
■ Ofverhaken skjuter något litet framom den undre d:o, och 
ögats längddiameter är större än afståndet mellan det och 
nosspetsen. Hakan med medelmåttigt lång skäggtöm. Anus 
är helägen under slutet af lista ryggfenan, och afståndet mel- 
lan nosspetsen och anus innehålles icke 3:ne ggr i totallängden. 
Bröstfenans bas utan någon större svartaktig fläck, men stun- 
dom ujjptill skuggad af mörkt hrunaktig färg. 

1 rf. 12-15; 2 rf. 19—25; 3 rf. 17—22; 1 af. 25—29; 
2 af. 17—24; brf. 18—19; bf. 6; stjf. 7—8+24+7—8. 

Gadus minidus, O. F. Muller: Zoologis Danicse Prodromus, pag. 42, 

n:o 351. — 1776. 
„ „ A. J. Retzius: Faunse Svecicee Pars I:ma, pag. 3l9. — 

1800. 
„ luscus, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 41. — 

1832. 
Morrhua minuta, W. Yärrell: History of British Fishes, l:rst edit. vol. 

II, pag. 161. - 1836. 
Gadus minuttis, B. FkieS: Skandin:s Fiskar, af W. v. Wright, B. Fries 

& C. U. Ekström, 4:de haft. pag. 78. — 1838. 3:dje 

haft. pl. 17. - 1837. 



Glyskoljan. 



77 



Gadus ininiitus, 



Morrhua minuta, 

Gadus minutus, 

Power, 

Gadus minutus, 
Gadulus „ 

Gadus 



Morrhua minuta, W. Yarkell: Hist. of Brit. Fish. 2:d edit. vol. II, \yä.%. 

241. - 1841. 

H. Kböyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 61. —1843. 

S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 

547. — 1855. 

W. Yarbell: Hist. of Brit. Fish 3:rd edit. (Påchard- 

son), vol. I, pag. 544. 1859. 

A. Gunthek: Catal. of the Fiskes in the Brit. Mus. 

vol. IV, pag. 335. — 1862. 

J. COUCH: Hist. of the Fishes of the British Islands, 

vol. III, pag. 72, pl. CXXXIX. — 1866. 

R. COLLETT; Norges Fiske, pag. 109. — 1875. 

A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 484. 

- 1877. 

R. COLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1875—78; Christ. Vidensk. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, 

pag. 66. — 1879. 
„ „ Francis Day. The Fishes of. Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 288, pl. LXXXI. - 1882. 
„ „ MöBius & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 77. — 

1883. 
Uti "Skandinaviens Fiskar", pag. 80, anföres, att den i Bohuslän af 
fiskarena är känd under benämningarne Glyskolja och Glysa, och i "Skan- 
dinavisk Fauna" uppgifves, att den vid vår vestra kust derjemte bär nam- 
nen Glys och Bottenglys, och vid Kullen i Skåne namnet Lubh, och att 
den i Norge kallas Kolje. L. Esmark ') uppgifver, att den vid Christiania- 
fjorden är allmänt känd under namnen Blege, Ulsblege och Syepige. Enligt 
"Göteborgs och Bohusläns Fauna" kallas den i Bohusläns skärgård äfveu 
Glyse, Glystorsk och Glye. Enligt Astrum benämnes den vid Öresund 
mellan Landskrona och Malmö Lubba'^). 

Anm. Ehuru Linné är den som på grund af de af Aktedi i Genera 
& Synonyraia Piscium gifna beskrifningarna uppstält denna art, först i 10:de 
och sedan i 12:te upplagan af Systeraa Naturse, anse vi oss dock icke kunna 
citera honom för den samma, emedan den hos båda desse författare sam- 
manblandas med föregående art, och hos den förre hufvudsakligen endast 
är att betrakta såsom en yngre eller mindre utvecklad form af denna. 
Enligt Artedi benämnes den vid Marseille Capellan, och vi hafva, enligt 
hvad ofvan blifvit anfördt, haft tillfälle att iakttaga, att den torsk, som 
vid Nizza kallas Capelan, och af Risso blifvit beskrifven såsom en ny art, 
under benämningen Morua capelanus, är Gadus luscus, och att vår och 
de Engelske zoologernes Gadus minutus sannolikt icke förekommer i Me- 
delhafvet. Då LiNNÉ i de båda nämnda upplagorna af Systema Naturse 



1) Forh. ved de Skand. Naturforsk:s 4:de Mode i Christiania 1844. 
pag. 231. 

2) Några iakttagelser rörande de Vertebrerade djur, som förekomma 
i trakten af Lomma. Lund, 1859, pag. 29. 



78 Slägtet Gadns. 

uteslutande förlagt förekomsten för sin Gudus minutus till Medelhafvet> 
så är det således mer än tvifvelaktigt, att denna art kan sammanfalla med vår 
med samma namn benämnda. Linné har för öfrigt den från Artedi lånade 
och på ingen af dessa båda arter tillämplige kavakteren: ano in mediö 
corporis. Utom den)ie hafva desse författare ingen karakter, som ej lika 
väl kan tillämpas på en ung Gadus lusens. Under sädana förhållanden är 
det ej underligt, att Steindächneb, såsom vi ofvan anfört, ansett de båda 
Linnéanska arterna Gadns luscus & minutus såsom endast utgörande en 
art. Det enda härvid anmärkningsvärda är, att han, ehuru han haft till- 
gång till Svenska exemplar af vår Gadus minutus, dock förbisett de skilj- 
aktigheter, som förefinnas mellan den och G. luscus. Då Artedi på de af 
Linné citerade ställena äfven åberopat Willughby och Ray, som enligt 
den antagna åsigten beskrifvit G. minutus, har han på nämnda ställen sam- 
manblandat båda arterna. Denna sammanblandning är dock ursägtlig, då 
dessa arter stå hvarandra så nära, att äfven en del nyare författare, t. ex. 
Steindachner och MOREAU förvexlat dem, och öfverhufvud taget tyckas 
endast de Engelske och Skandinaviske författarne känna till den rätte G. 
minutus. Då O. F. Möller ä citerade stället upptagit den Gadus minutus, 
som tillhör Danmarks och Norges fauna, är det tydligt, att han med detta 
namn afser vår nu i fråga varande art. Uti "Danmarks Fiske" har KröYEB 
med ett ? upptagit Linné såsom auctor för denna art, och har redan då 
yttrat tvifvel om, att den i Medelhafvet förekommande "Cf/peZton" är 
samma art som vår Gadus minutus. På grund deraf att detta senare 
namn så länge och så allmänt varit i bruk, hafva vi ansett oss böra bibe- 
hålla det, ehuru det svårligen kan få behälla sin ursprungliga auktoritet. 

BesJcr. Glyskoljan blir icke fullt så stor som föregående 
art, ehuru skilnaden i storlek vanligen är obetydlig. S. Nils- 
son (Skand. Fauna) uppgifver den största af honom iakttagna 
totallängden vara 8 Vi o tum, dec.m. eller 261 mill. och han 
hade blott sett ett exemplar, som hade denne storlek. Dess 
vanliga längd är 5 till 7 t. eller 150 till 210 mill. Det stör- 
sta af oss iakttagna exemplar är från Bohuslän, och har en to- 
tallängd af 8V2 t. eller 255 mill. Vi meddela här några mått 

å olikstora individer. 

A. B. C. D. 

Frän Bohuslän. i'Norg^e!" ^^* ^'■°- ^''- ^•'^• 

Totallängd 255 mill. 210 mill. 204 mill. 135 raill. 

Största kroppshöjden 58 „ 51 „ 48 „ 27 „ 

Afståndet mellan nosspetsen 

och analöppningen 87 „ 75 „ 72 „ 48 „ 

Hufvudets längd 54 „ 46 „ 45 „ 30 „ 

Afståndet mellan ögat och nos- 
spetsen 13 „ 13 „ 12 „ 8 „ 

Ögats längddiaraeter IS'/, „ 15 „ 16'/3„ IOV2 r 

Pannans minsta bredd mellan 

ögonen 12 „ lO'/, „ 10'/^ „ 6 „ 



Glyskoljan. 79 

Uti kroppsformen öfverensstämmer den närmast med de 
yngre af föregående art, och är ej så hög som de äldre af den. 
Liksom den har den en något mera hoptryckt kroppsform än 
de 3:ne första arterna af detta slägte. Störste tjockleken, som, 
om buken ej är starkt utspänd, är belägen öfver locken, iune- 
hålles ungef. eller väl 2:ne ggr i största kroppshöjden, och den 
senare, som är belägen öfver auus, innehålles hos de äldre om- 
kring 4 ggr eller obetydligt mera, och hos de yngre omkr. 5 
ggr i totallängden. Den är således icke af någon synnerligen 
mera än vanligt hög kroppsform, och denne kan sägas vara 
aflångt elliptisk, och är starkt afsmalnande emot stjertfenan, 
så att kroppens höjd strax framom den innehålles nära 5 ggr 
i största kroppshöjden. Hos alla de af oss undersökta exem- 
plaren har anus eller analöppningen konstant haft sitt läge 
under slutet af l:sta ryggfenan, och ett dylikt läge för den 
samme uppgifves äfven af Kröyer, Nilsson och de Engelske för- 
fattar ne. Afståndet mellan nosspetsen och anus innehålles i 
allmänhet icke 3:ne ggr i totallängden, ehuru det enligt de 
meddelade måtten hos stora exemplar kommer nära Va ^f den 
senare längden. Hos äldre individer innehålles det ungef. 2 Y^ 
ggr och hos yngre d:o ungef. 2^^ ggr i den samma. — Huf- 
vudet är af medelmåttig storlek, och dess längd, som hos de 
äldre i allmänhet är mindre än största kroppshöjden, och blott 
hos yngre är större än denna senare, innehålles omkr. 4 72 till 
4 Va SS^' i totallängden. Nosen är mycket kort och, från si- 
dan sedd, trubbigt afrundad och, ofvanifrån sedd, afrundad, och 
något litet framskjutande framom underkäken. Afståndet mel- 
lan nosspetsen och ögat eller nosens längd, som är mindre än 
ögats längddiameter, ehuru hos äldre skilnaden mellan dessa 
dimensioner icke är stor, innehålles omkr. 4 eller nära 4 ggr 
i hufvudets längd. Munnen är stor, och munvinkeln är något 
bakom ögats framkant och bakre änden af öfverkäksbenet ungef. 
under ögats midt, och afståndet mellan denne ände och nos- 
spetsen är något kortare än hufvudets halfva längd. Näsbor- 
rarne sitta nära intill hvarandra och nära framom främre or- 
bitalkanten, och den bakre, som är större än den främre, har 
framtill och den senare baktill vid kanten en liten hudfiik. Den 
bakre näsborren sitter rätt bakom den främre. Skäggtömmen 
vid hakan undertill är kortare än ögats längddiameter, men 
dock temligen lång. Ögats längddiameter är något större än 



80 Slägtet Gadus. 

dea vertikale. Pannan mellan ögonen är plattad eller ock föga 
kullrig, och dess minsta bredd är något större än '/a ^f ögats 
längddiameter. Hjessan och nacken äro kullriga, och stundom 
är der långs deras midt en låg köl, och stundom på nacken en 
grund grop. Locket och underlocket bilda baktill och upptill 
«n bakåt rigtad, trubbig vinkel, och det senare är undertill af- 
rundadt. Den af de båda gälhinnorna bildade gemensamma 
hudfliken under gälnäset är bred, och gälhinnans strålar äro 7. 
Hufvudet är fjällbärande å öfre sidan ända fram till nära nos- 
spetsen och å sidorna på gällocken och kinderna, och undertill 
på underkäkens grenar. — Tänderna äro små och bilda på 
mellankäksbenen en smal karda, och några få och glesa (omkr. 
4 på hvartdera benet) i den yttersta raden framtill äro större 
än de andra. På underkäken sitta de för det mesta i en enkel 
rad, och blott framtill kan man tydligen spåra 2:ne irreguliera 
rader. En del glest sittande af dessa tänder äro större än de 
andra och äro framtill belägna innanför de senare. På plog- 
benets främre ände bilda tänderna ett smalt, trubbvinkligt band 
af 2:ne irreguliera rader. — l:sta ryggfenan^ som börjar öfver 
bakre delen af bröstfenornas bas och är starkt tillspetsad samt 
högre än de andra fenorna, med höjden större än längden, och 
något större än '/j ^^ afståndet mellan den och nosspetsen, har 
formen af en likbent, spetsvinklig triangel. Den har 12 till 15 
(vanligen 12 till 13) strålar, af hvilka de 2:ne förste icke äro 
grenige och 2:dra och 3:dje äro längst. — 2:dra ryggfenan, 
som börjar strax bakom den l:sta, men skild från den, är 
lägre men längre än den, och har ungef. formen af en trubb- 
vinklig triangel, med den öfre kanten rät och starkt stupande. 
Dess längd är något större än hufvudets d:o och innehålles 
ungef. 4 ggr i totallängden. Den har 19 till 25 (vanligen 21 
till 24) strålar, af hvilka 3:dje till 5:te äro de längste och den 
l:ste är temligen lång, samt de 2:ne förste och de 2me siste icke 
äro grenige. — 3:dje ryggfenan är något längre skild från den 
2:dra d:o än denna från den l:sta och är ungef. af samma höjd 
som den förra, men mycket kortare än den och föga längre än 
afståndet mellan nosspetsen och bakre orbitalkanten. Den har 
nästan formen af en rätvinklig triangel samt 17 till 22 (van- 
ligen 20) strålar, af hvilka 5:te till 7:de äro de längste och de 
3:ne förste och den siste icke äro grenige. Den l:ste strålen är 
kort. — l:sta analfenan är ungef. af samma form (en trubb- 



Glyskoljan. 81 

vinklig triangel) som den 2:di-a ryggfenan, men är något längre 
än den och har f]'ämre hörnet trubbigare. Dess. undre kant är 
nästan rät och starkt uppstigande bakåt, emedan dess bakre strålar 
äro mycket korte. Den börjar ett litet stycke bakom anus och 
slutar föga bakom slutet af 2:dra ryggfenan, och har 25 till 
29 (vanligen 26 till 28) strålar, af hvilka 6:te och 7:de äro de 
längste och de 5 förste och den siste icke äro grenige. Denna 
fena är något högre än den 2:dra ryggfenan, — 2:dra anal- 
fenan, som har samme form, höjd och längd som den 3:dje 
ryggfenan och börjar och slutar under dennas början och slut. 
har 17 till 24 (vanligen 20 till 21) strålar, af hvilka 4:de och 
ö:te äro de längste och de 3me förste och den siste icke äro 
grenige. Afståndet mellan stjertfenan och denna fena samt 
.3:dje ryggfenan- är ungef. lika med nosens längd. — Bröst- 
fenorna hafva ett nästan vertikalt fäste och en snedt och tem- 
ligen bredt lancettformig form, och deras längd är något större 
än afståndet mellan uosspetseu och bakre orbitalkanten. De 
räcka ungef. till analfenans början och hafva 18 till 19 strålar. 
— Bukfenorna äro fastade framom bröstfenornas fästen, äro 
smala och tillspetsade och hafva 6 strålar, af hvilka de 2:ne 
ytterste äro förlängde, med frie spetsar och den 2:dre längst, 
men knappt räckande så långt tillbaka, som bröstfenorna, och 
de räcka följaktligen icke bakom analfenans början. — Stjert- 
Jenan, som är grundt utringad, har 24 fullständige och ofvan 
och nedan 7 till 8 ofullständige strålar. — Liksom hos före- 
gående art äro fjällen äfven hos denna icke så små, och tem- 
ligen stora på midten af kroppssidorna, samt sitta något löst. 
De äro för öfrigt af samma beskaffenhet som hos den och be- 
täcka kroppen och de vertikala fenorna på samma sätt som hos 
den, men äro föga märkbara på den l:sta ryggfenan. Den 
enda skiljaktighet uti fjällens beskaffenhet mellan dessa båda 
arter, som vi kunnat iakttaga, är den, att de radiära strimmorna 
hos G. minutus icke sträcka sig så långt in på fjällens cen- 
trale del, som hos G. luscus, der de utgå från fjällens centrum. 
— Sidolinien bildar en svag båge öfver bröstfenau och en lång- 
sam böjning nedåt under 2:dra ryggfenan, samt är af brunaktig 
färg. — Färgen är något vexlande, och är stundom ljusare 
och stundom mörkare, med mera gråbrunaktig anstrykning. 
I friskt tillstånd är den på öfre sidan af hufvudet och på ryg- 
gen och öfre delarne af kroppssidorna gulbrunaktig eller röd- 

Lilljeborg, Fiskarne. U. " 



82 Slägtet Gadus. 

aktigt grågul, h vilken färg nedåt sidorna är ljusare, med stark 
skiftning i kopparglans. Hufvudet nedtill och buken stundom 
ljusare och stundom mörkare silfvergrå och glänsande, med 
skiftning i messingsgult upp åt sidorna. Fenorna, med undan- 
tag af bukfenorna, med en ljusare brunaktig färg, och emot 
eller vid spetsarue eller kanterne mörkare, svartaktiga, hvilket 
senare dock icke är förhållandet med bröstfenorna, hvilkas bas 
deremot ofta upptill är skuggad af en mörkt brunaktig färg. 
Bukfenorna hvita. Underkäkens spets ofta svartaktig. Kropp 
och fenor öfversållade med små svarte punkter. Iris silfver- 
hvit, med guldgul glans och svartgrå skuggning och en guld- 
gul ring närmast pupillen. En del förete en mörkt gråbrun- 
aktig eller t. o. m. nästan svartbrunaktig färg på ryggen och 
öfre delarne af kroppssidorna, och en mörkt skuggad silfvergrå 
färg på buken, samt en mörkare brunaktig sådan på de verti- 
kala fenorna och bröstfenorna. Hos desse äro de svarte punk- 
terne tätare hopade. 

Glyskoljan tillhör egentligen icke Östersjön och har aldrig 
anträffats vid någon Svensk Östersjökust, men har dock enligt 
MöBius & Heincke en gång i November 1874, erhållits i Kieler- 
bugten. Den går emellertid ganska långt söderut i Ökesund, 
då enligt C. P, Astköm (anf. st,) några få exemplar af den 
hvarje år fås i garn i trakten af Lomma derstädes. Den upp- 
gifves af N. O. Scha«erström*) såsom högst sällsynt i Öresund 
i trakten af Landskrona, och i Skandinavisk Fauna anföres den 
såsom sällan förekommande i Öresund. Att den icke egentli- 
gen förekommer i Östersjön och är så sällsynt i Öresund beror 
utan tvifvel derpå, att den dels skyr bräckt vatten och dels 
söker bergbotten. Enligt Skand. Fauna fås den icke så sällan 
vid Kullaberg i Skåne, i sydligaste Kattegat, på stenbotten i de 
så kallade lärarna vid de brante och öfverhängande bergväg- 
garne. Vid kusten af Halland och Bohuslän är den på pas- 
sande lokaler (bergbotten) icke sällsynt, och fås der alla års- 
tider på 12 — 20 famnars djup. Ehuru den icke fångas i större 
mängd, kan den dock der betraktas såsom en allmän fisk, en- 
ligt hvad som uppgifves af Carl Cederström ^). Talrikare är 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. 1838, pag. 298. Den 
upptages här under namnet Gadus lusvus, 

2) Öfvers. af K. Vet. Ak-.s Förh. 1876, N:o 4, p. 66. 



Sejen. 83 

den emellertid vid södra och vestra kusterna af Norge, der den 
enligt R. Collett i synnerhet under hösten erhålles i betydlig 
mängd, ehuru den på grund af sitt ringa värde fångas mera 
tillfälligtvis och icke utgör föremål för något eget fiske. Enligt 
Collett går den vid vestkusten af Norge åtminstone upp till 
Trondhjemsfjorden, men har icke ännu anträffats vid Nordlands 
och Finmarkens kuster. Enligt samme författare fångas små 
ungar af den talrikt i Christianiafjorden i sillgarn under hösten. 
För öfrigt förekommer den enligt Lutken') vid Färöarna och 
söderut enligt de citerade Engelske författarne vid kusterna af 
England, Skotland och Irland och sannolikt äfven vid norra 
Frankrike, men enligt hvad som ofvan blifvit anfördt är dess 
förekomst längre söderut tvifvelaktig, och den tillhör sannolikt 
icke Medelhafvet. 

Till lefnadssättet öfverensstämmer den med föregående art. 
Liksom den är den lokal och håller sig, med undantag af lek- 
tiden, stadigt på sina älsklingsställen, som utgöras af berg- 
hamrar med springor och fördjupningar på 12 till 20 eller 30 
famnars djup. Den lefver företrädesvis af kräftdjur, men för- 
smår dock icke diverse andra ryggradslösa djur, samt äfven 
småfisk. Dess lek torde enligt "Skand:s Fiskar" hos oss in- 
träffa i Februari och Mars och enligt Kröyer i Juni eller Juli 
emedan han då funnit dess romsäckar starkt utvecklade. Vid 
England förmodas den leka i April. Den fångas merendels med 
handsnöre eller dörj, men äfven stundom med garn. Den skall 
nappa begärligt på kroken. Dess kött anses läckert, men 
är löst. 



6. Gadus virens, Linné. 
Sejen eller Gråsejen. 

IJnderJcäJcen framskjutande något framom den öfre d:o. 
Hakan utan skäggtöm, eller ock med en rudimentär sådan. 
Sidolinien nästan rät och hvitaktig. Tänderna på Öfverkäken 
kardlikt sittande och små. ÄnaVöpimingen under den bakre 
delen af l:sta ryggfenan. Stjertfenan temligen djupt inskuren. 



1) Vidensk. Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881. 
pag. 253. 



84 Slägtet Gadiis. 

Färgen ofvan i allmänhet mörkt olivgrön eller svartgrön, och 
hos yngre ljusare olivgrön. 

1 rf. 12—14; 2 rf. 19—24; 3 rf. 20—22; 1 af. 23—29; 
2 af. 20—23; brf. 20—21; bf. 6; stjf. 11+30+ 10. 

Gadiis virens, Linné; Fauna Svec. ed. II:da, pag. 112. — 1761. 

^ „ IdeM: Sjsteina Naturs, ed. XILtna, pag. 438. — 1766. 

„ carbonarius. Idem: ibiii. 
^ virens, S. Nilsson : Prodromus Ichthyol. Scaiidin. pag. 43 — 

1832. 
,, carbonarms,lDEM: ibni, pag. 44. 

,. virens, P. Gaimakd: Voyage eu Islande et au Groenland, Atlas, 

Zoologie, Poissons, pl. 6, fig. 1. — 1840—1844)'. 
Merlangus carhonarius, H. Kröyek: Danmarks Fiske, 2. det Bd. pag. 102. 

1843. 
Gadus „ C. U. Ekström: Skand:s Fiskar af W. v. Wriglit, B. 

Fries och C. U. Ekström, 9:de liäft. pag. 195. — 1846. 
8:de haft. pl. 48. — 1845. 
^ virens, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, pag. 559. 

— 1855. 

Merlangus carhonarius, W. Yarrell: Hist. of Brit. Fish. 3:d edit (Eichard- 
son), vol. I, pag. 554. — 1859. 

Gadus virens, A. GuisfTHER: Gatal. of the Fishes in the British Mu- 

seum, vol. IV, pag. 339. - 1862. 
„ „ Pl. Collett: Norges Fiske, pag. 111. — 1875. 

PollacJiius „ , A. \V. Malm; Oöteb:s och Bohushs Fauna, pag. 488 

— 1877. 

Gadus „ R. Collett : Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1875—78; Christ. Vid. Selsk:s Forh.1879, N:o 1, pag. 

66. - 1879. 
Merlangus carhonarius, E. MoREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. 

III, pag. 243. — 1881. 
Gadus virens, Francis Day: The Fishes of Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 293, pl. 84. - 1882. 
„ „ JoKDAN & GlLBFRT: Synopsis of the Fishes of North 

America; Bulletin of the United States National Museum, 

N:o 16, pag. 806. — 1882. 
„ „ MöBlUS & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 79. — 

1883. 
„ „ R. Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879—83. Nyt Magaz. f. Naturvid. 1884. (Aftr.) pag. 

82. — 1884. 



1) Vi åberopa den ofvan, pag. 61 i noten gjorda anmärkniugeu 
om namnförvexlingen å planchen. 



Sej en. 85 

Dess allmänna nainn både i Sverige och Norge är Sej eller Gråsej. 
I Bohuslän kallas den stundom äfven Gråsida ocli Gråsik, och dess ungar 
NåUer. I Norge kallas den stundom dessutom Storsej, och ungarne Kriit 
Mört, Påle och Sejpale, allt efter som de äro stora till, och den l:sta be- 
nämningen afser de minste. 

Beskr. Ehuru den icke blir fullt så stor som de störste 
torskar, kan den dock ernå en betydlig storlek och är näst 
torsken den största arten inom detta slägte. Dess totallängd 
stiger ej sällan till 3 och till och med till 3 '/■> fot, och den 
väger då stundom öfver 1 lispund. Det största exemplar, som 
CoLLETT sett, var taget vid Tromsö, och hade en längd af 1079 
mill. eller 3 fot 6 tum, dec.m. Den har en kroppsform, som 
mycket närmar sig till laxens och är mera proportionerlig än 
de andra torskarternas. Den är hoptryckt spolformig, med 
störste tjockleken ungef. lika med V2 ^^ största kroppshöjden,, 
och denna belägen något framom midten af totallängden, och 
med kroppen äfven framtill temligen starkt afsmalnande. Största 
kroppshöjdeu. som är belägen öfver ahus och l:sta analfenans 
början, innehålles, då buken ej är utspänd, omkring 4 V, 
ggr i totallängden, och stjertens höjd strax, framom stjertfenan 
omkr. -4 ggr i största kroppshöjden. Afståndet mellan spetsen 
af underkäken och anus innehålles något mera än 2 '/o ggi" i- 
totallängdeu, och anus är således belägen framom midten men 
bakom den förste '/j af denna. Den ligger ungef. under början 
af den bakerste \^ af I:sta ryggfenan. — Hufvudet är af en 
medelmåttig storlek, ehuru temligen långt, och dess längd in- 
nehålles något mera än 4 (iVe -J^Vs) ggi" i totallängden, samt 
är hos de äldre märkbart och ho.^ de unge obetydligt större än 
största kroppshöjden. Det är af en reguliert, ehuru något hop- 
tryckt konisk form, och är, från sidan sedt, framtill temligen 
starkt tillspetsadt, och, sedt ofvanifrån, derstädes trubbigt till- 
spetsadt. Munnen är af medelmåttig storlek, med något upp- 
stigande munspringa och med munvinkeln framom och bakre 
änden af öfverkäksbenet under ögats framkant. Underkäkens 
spets fi-amskjuter framom spetsen af öfverkäken, hos de äldre 
betydligt och hos de unge obetydligt. Hos de yngre (ännu då 
de äro 1 Va fot långe) förelinnes vid hakvinkeln en liten och 
rudimentär skäggtöm, men hos de äldre saknas den helt och 
hållet. På nosen, på underkäken och hufvudets sidor synas 
en del spridda slemporer. Näsborrarne äro små, rundade och 



86 Slägtet Gadus. 

sitta nära intill hvarandra och nästan dubbelt närmare ögat än 
nosspetsen, den främre framom och något innanför den bakre, 
som är större. Den främre har baktill vid kanten en liten 
hudflik, men den bakre saknar tydlig sådan. Afståndet mellan 
ögat och spetsen af underkäken innehålles hos de äldre ej fullt 
och hos de yngre fullt 8me ggr i hufvudets längd, och afstån- 
det mellan ögat och nosspetsen eller nosens längd är ej fullt 
dubbelt större än ögats längddiameter, och innehålles något 
mera än 3:ne ggr i hufvudets längd. Ögats längddiameter in- 
nehålles nära 5 '/o »gi* i samma längd, och ögonen äro följakt- 
ligen temligen små. Pannan är något kullrig och ganska bred 
och dess bredd är hos äldre betydligt större än och hos unge 
ungefär lika med ögats längddiameter. Hjessan är äfven kullrig 
och långs midten af nacken är ingen eller ock en endast svagt 
antydd långsgående grop. Mellanlockets och uuderlockets undre 
och bakre kanter bilda en jemu cirkelbage, och upptill vid gäl- 
springans öfre vinkel bildar den locket betäckande huden en 
föga märkbar trubbig vinkel. Gälhinnan är äfven jemnt af- 
rundad, med 7 strålar, och den af de förenade gälhinuorna bil- 
dade gemensamma fria hudfliken under gälnäset är bred. Huf- 
vudet är fjällbetäckt öfver allt, med undantag af nosspetsen. 
spetsen af underkäken, läpparne och huden mellan underkäks- 
grenarne under hakan. — Tänderna äro små. På mellankäks- 
benen bilda de en karda, som framtill är temligen bred, men 
afsmalnande, så att den slutligen blott består af ett par rader. 
De i den yttersta raden äro föga större än de andra. På 
underkäken sitta de framtill i ett par irreguliera rader och 
baktill i en enkel rad. På plogbenets främre ände bilda de 
ett smalt trubbvinkligt (med vinkeln rigtad framåt) band af 
2me rader, och äfven dessa tänder äro små. Alla äro spetsiga och 
krökta inåt eller bakåt. — l:sta ryggfenan har sin början 
hakom bröstfenornas fästen och på ett afstånd från nosspetsen, 
som innehålles något mera än 3:ne ggr i totallängden. Den 
har ungef. formen af en liksidig triangel och är liten, ehuru 
högre än de andra rygg- och analfenorna. Dess höjd innehålles 
nära 2'^j^ ggr i hufvudets längd. Dess strålar äro till antalet 
12 till 14 (vanligen 13 till U hos äldre), af hvilka 3:dje till 
5:te äro de längste och den främste och de 2:ne bakerste icke 
äro grenige. — 2:dra ryggfenan, som är väl skild från den 
l:sta och är något lägre men betygligt längre än den, har for- 



Sejen. 87 

men af en trubbvinklig triangel, och sänker sig mera långsamt 
bakåt. Dess längd utgör ungef. Ve ^^ hufvudets d:o. Den har 
19 till 24 (vanligen 19 till 20) strålar, af hvilka 3:dje till 5:te 
äro de längste och den förste och siste icke äro grenige. Bakom 
denna fena är en låg hudköl, som dock icke räcker fram till 
den följande fenan. — 3:dje njggfcnan^ som är betydligt kortare 
och lägre än den 2:dra d:o och som är temligen långt skild 
både från den och från stjertfenan, samt börjar och slutar öfver 
början och slutet af den 2:dra analfenan, och äfven har formen 
af en trubbvinklig triangel, har 20 till 22 (vanligen 20 till 
21) strålar, af hvilka 4:de och 5:te äro de längste och de 3 
förste och den siste icke äro grenige. — l:sta analfenan^ som 
har ungefär samme form och höjd som den 2:dra rygo fenan, 
men är betydligt längre än den, har 23 till 29 (vanligen '1^ 
till 27) strålar, af hvilka 8:de till 9:de äro de längste och de 
5 förste och 3 siste icke äro grenige. De förste och siste strå- 
larne äro helt korte. Fenans längd är något större än huf- 
vudets d:o, och den börjar ett litet stycke (ungef. V3 ögondia- 
meter) bakom anus. — 2:dra analfenan, som till form, längd 
och höjd är lik den 3:dje ryggfenan och är skild från den l:sta 
genom ett afstånd, som ungef. är lika med i/, nosens längd, 
har 20 till 23 (vanligen 22 till 23) strålar, af hvilka 4:de till 
6:te äro de längste och de 3 förste och den siste icke äro gre- 
nige. — Bröstfenorna äro små, och deras längd ungef. lika 
med V2 äf hufvudets d:o och de räcka knappt till anus. Deras 
form är bredt och något snedt lancettformig och deras fäste 
är snedt uppifrån nedåt och bakåt rigtadt. Deras strålar äro 
till antalet 20 till 21. — Bnhfenorna, som äro fastade något 
framom bröstfenornas fästen, äro äfven små, och deras längd 
är mindre än bröstfenornas d:o. De äro smala och tillspetsade 
och hafva 6 strålar, af hvilka de 2:ne ytterste äro något för- 
längde och hafva frie spetsar, och af dem den 2:dre är längst, 
utan att dock hafva någon betydligare längd. — Stjertfenan 
är af medelmåttig storlek (dess längd till flikarnes spetsar nå- 
got större än Vs ^.f hufvudets d:o) och ganska djupt inskuren 
med trubbigt tillspetsade flikar. Den har 30 fullständige och 
ofvan omkr. 11 och nedan omkr. 10 ofullständige strålar. — 
Fjällen äro små, rundade, ovala eller elliptiska, spånlikt lig- 
gande och temligen fast sittande cycloidfjäll, med de radiära 
strimmorna utgrående från centrum samt tätt intill hvarandra. 



88 Släktet Gadus. 

De betäcka stjertfenan till större delen ocii de andra vertikala 
fenorna samt bröstfenorna vid basen, ehuru de sist nämnda och 
l:sta ryggfenan i jemförelsevis mindre grad. — SidoUnien bil- 
dar en mycket svag båge öfver bröstfenan, men är för öfrigt 
rät. Den är hos de större af en hvitaktig färg, men stundom 
framtill gråbrunaktig eller mörk, och hos de unge gråaktig och 
något mörkare framtill. — Färgen är betydligt vexlande, i 
synnerhet efter åldern. De äldre äro i allmänhet mörkare än 
de yngre, och hafva hufvudet ofvan och ryggen mörkt olivgrön- 
aktiga eller svartgrönaktiga eller ock svartgråaktiga. Denne 
färg öfvergår nedom sidolinien i en mer eller mindre mörkt 
silfvergrå, något glänsande sådan på hufvudets sidor och kropps- 
sidorna, och den är något ljusare på undre sidan af hufvudet 
och buken. Pannan, nosen och läpparne ofta svartaktige, och 
den silfvergrå färgen på midten af kroppssidorna stundom med 
gulaktig skiftning. Kyggfenorna, bröstfenorna och stjertfenan 
svartaktiga och en svartaktig fläck bakom roten af bröstfenorna, 
och stundom hafva alla dessa fenor ungef. samme färg som 
ryggen och äro endast något blekare vid roten. Analfenorna 
hafva stundom samme färg som de nämnda fenorna, men äro 
något ljusare eller gråaktiga vid basen, och stundom äro de 
blågråaktiga, med mörkare kant. Bukfenorna gråhvitaktiga, 
stundom blekt rödaktiga emot spetsen. Iris blekt messingsgul 
och med svartaktig skuggning, och med en messingsgul ring 
närmast pupillen. Munnen är inuti hos äldre svart, men tun- 
gan är hvitaktig, med svarta kanter. De yngre äro mycket 
ljusare: ofvan mer eller mindre ljust olivgrönaktige eller gräs- 
grönaktige, och på sidorna och undertill ljusare silfvergrå, nä- 
stan silfverhvite, och de vertikala fenorna och bröstfenorna un- 
gefär af rj^ggens färg, ehuru något blekare vid basen. Hös en 
lefvande unge af omkr. 75 mill:s längd iakttog Kröyer följande 
färg : Kroppen och alla fenorna guldfärgade, med öfvergång till 
orangefärg, endast trakten under strupen och till anus var lju- 
sare. Långs sidorna, så väl ofvan som under sidolinien, funnos 
en del irreguliere silfverfärgade och perlmorglänsande fläckar. 
Iris messingsgul, med svart skuggning. Hos något större lef- 
vande ungar (af 120—150 mill:s längd) var ryggen smaragd- 
grön och sidorna och buken silfverhvita. — En ovanlig färg- 
varietet, som var helt och hållet röd och var erhållen i Fin- 
marken, omtalas af Collett. Uti Stockhis .Dagblad, landsorts- 



Sej en. 89 

uppl. 1882. N:o 291, omnäinnes en vid Strömstad fkngSiå Gadtis 
oirens, som var hermafrodit. 

Sejen har eu särdeles vidsträckt geografisk utbredning i 
norra hemisferens haf, ehuru den tyckes företrädesvis vara ym- 
nig i Ishafvet. Vid Sverige förekommer den endast vid vår 
vestra kust frän och med Öresund norrut, och har icke er- 
hållits vid våra Östersjökuster, ehuru den enligt Schonefeldb 
uågon gång blifvit fångad vid den östra kusten af Schlesvig- 
Holstein. I Öresund fås den någon gång enligt N. O. Schager- 
STKÖM ') i trakten af Landskrona, och enligt Skandinavisk Fauna 
i närheten af Kåå mellan Landskrona och Helsingborg, men 
der är den sällsynt. Kedan strax norr om Öresund, vid Kulla- 
berg i Skåne är den icke sällsynt, och vidare upp emot norden 
vid Hallands och Bohusläns kuster är den att betrakta såsom 
en allmän fisk, som derstädes stundom visar sig i betydlig 
mängd, då rik tillgång förefinnes på sillyngel, hvilket förföljes 
och jagas af sejen, som är dess värste fiende, in till strandens 
närhet. Den är talrik vid alla Norges hafskuster upp till 
Kyske gränsen, och är allra ymnigast derstädes utanför de 
nordvestre och i Finmarken. Enligt A. J. Malmgren och A. J. 
Mela fångas den i mängd vid Murmanska kusten af Ryska 
Lappland, men är icke uppgifven såsom förekommande i Hvita 
Hafvet. Enligt Simonsen-) förekommer den ymnig vid Spets- 
bergen och enligt Chr. Lutken^) vid Island och Grönland, för 
hvilken senare lokalitet redan Fabrtcius upptager den. Enligt 
Francis Day är den allmän vid England, och Moreau uppgifver, 
att den är ganska allmän vid Fi'ankrikes vestra kust vid Bre- 
tagne, men är mera sällsynt söder om Loire och erhålles någon 
gång i Gascognerbugten, der den på det hela synes hafva sin 
sydlige gräns, emedan Steindachner icke träifat den vid Spanien. 
Den lär dock förekomma någon gång i Medelhafvet*). Enligt 
Jordan och Gilbekt är den allmän vid nordöstra kusten af N. 
Amerika. 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. 1838, pag. 301. 

2) Geogr. Mittheil. von Peterraann, 1872, pag. 463. 

3) Vidensk. Meddelelser fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, 
pag. 253. 

4) GiGLiOLI: Pesci della Fauna italica; Esposizione inteinazionale di 
Pesca in Berlino 1880, pag. 96. 



90 Slägtet Gadus. 

Den är en särdeles liflig och rofgirig fisk, ehuru den icke 
är utrustad med något stort gap eller grofva tänder. Den håller 
sig ofta i stim, och dessa kunna, åtminstone utanför Norges 
nordvestra och norra kuster, vara af betydlig storlek. När dessa 
nära under vattenytan förfölja sådane smärre fiskar, som utgöra 
dess älsklingsföda, såsom sillyngel och annan fiskyngel, sill och 
lödda, förorsaka de under den ifriga förföljelsen af rofvet en 
stark rörelse i hafvet, så att detta på en betydlig sträcka 
kommer liksom i ett sjudande tillstånd, och då sejen derunder 
ofta hoppar upp ur vattnet och klatschar med stjerten emot 
detta, så uppstår dervid ett starkt plaskande. Då nästan all- 
tid ett stort antal måsfåglar församlas till den plats, der sejen 
sålunda jagar småfisken, och hålla sig under starkt skrän sväf- 
vande och flaxande nära öfver vattnet, för att uppsnappa de 
småfiskar, som af sejen uppjagas till vattenytan, så erbjuda 
dessa sejens jagter efter småfisk, enligt hvad vi och andra er- 
farit, ett egendomligt och upplifvande skådespel. Det är i 
synnerhet då loddan går till vid Finmarkens kuster, som man 
får se detta skådespel i större skala, och det är onekligen nå- 
got upprörande att tänka på den storartade förföljelse, för hvil- 
ken småfisken vid dessa tillfällen är utsatt både från vattnets 
och luftens invånare. En Norsk författare, Peder Dass, har 
åt detta skådespel egnat ett litet qväde af följande lydelse: 

Du spralende Sej! see jeg nser hade glemt 

Din hoppende Springen og lystige Skjemt 

Udi inine Skrifter at teigne : 

Hvor smuk er Din Dands alt om Midsomraers Tid, 

Naar Solen er skinnend' og Viret er blid 

Et Menneskes Hjerte maa kveigne. 

Hvor tidt har jeg fundet dig springe heroni, 

At Havet stod ganske i fraadende Skum 

Alt omkring den tarefuld Skalle; 

Naar du haver Legen paa höjeste fat, 

Du vidst ei för Garnet er under dig sat, 

Saa endes din Glsedskab med alle. 

Vid norra Norges kuster ingår sejen under våren (Mars - 
Maj) förföljande loddan, som då närmar sig land för att leka, 
och den förre är då der föremål för ett gifvande fiske, men 
äfven under sommaren ingår den derstädes stundom, lockad af 
de då uppträdande enorma massorna af ett litet kräftdjur 



Sejen. 91 

(Thysanopoda inermis), hvilket utgör eu begärlig föda både 
för den och för vår störste bardhval, Balmnoptera sihhaldii. På 
sensommaren ser man den stundom der jagande yngel af sill 
och torsk m. fl. Vid vestra Norge närmar den sig i synnerhet 
under sommarmånaderna till September och Oktober kusten, då 
den förföljer sillyngel och sommarsill, tobis m. fl. Under vin- 
tern i Oktober och November begifver den sig längre ut på 
djupet och aflägsnar sig från land, och återkommer i början af 
April. G. 0. Saks har vid. Lofoten iakttagit den uppträdande 
i massa i slutet af Juli månad jagande yngel både af dess egen 
art och af torsk. Äfven i Bohuslänska skärgården närmar sig 
sejen icke sällan stränderna, förföljande sill och sillyngel dels 
under våren och dels under hösten och vintern. Det är dock 
icke synnerligen ofta, utom då sillen går till, att storsej der- 
städes erhålles i någon nämnvärd mängd. Ungar af sej träffas 
i allmänhet under den varmare årstiden vid stränderna, men 
de äldre hålla sig vanligtvis längre ut till hafs och söka djupet, 
med undantag af de tillfällen, då de, såsom redan är nämndt, 
närma sig kusten för att jaga småfisk. Sejeus föda utgöres 
hufvudsakligen af småfisk, men den tager äfven kräftdjur af 
diverse olika slag. — Dess lek, som sannolikt försiggår på 
samma sätt som torskens, skall enligt "Skand:s Fiskar" inträffa 
i Kattegat i Mars och April, och enligt R. Collett vid Norska 
Finmarken under vintern i början på året. När den under 
loddefisket om våren (vanligen i April eller Maj) vid Norska 
Finmarken närmar sig land, är den i ett ytterst afmagradt 
tillstånd, och har då tydligen någon tid förut förrättat sin lek. 
Då derstädes äfvensora i Bohuslän under Juni och Juli yngel 
af 50 — 60 mill:s totallängd anträffas, synes det antagligt, att 
den leker under vintern på samma tid som stortorsken eller 
skrejen. Liksom torskens ungar aflägsna sig äfven sejens från 
stränderna i den män de blifva äldre och större. I 4:de året 
skola de vara utvuxne, och hafva redan dessförinnan dragit sig 
ut åt djupet, och de lära således växa fort, liksom torskens 
ungar. — Det är i synnerhet utanför Norges och mindre utan- 
för Bohusläns kuster som sejen utgör föremål för indrägtiga 
fisken. Enligt R. Collett exporteras årligen från Norge i tor- 
kadt tillstånd och företrädesvis till Sverige och Finland 2 — 3 
millioner kilos, samt 30 — 40,000 tunnor färsk sej till Ryssar. 
Den anses ej eå god i smaken som torsk, ehuru de yngre äro 



92 Släktet Gadus 

rätt smaklige. Den är i handeln hos oss känd under namnet 
Gråsej. Den äldre sejen langas i allmänhet på samma sätt, 
som torsken, med handsnöre eller dörj och hackor eller linor. 



7. Gadus polLacliius, Linné. 

Lyrtorsken eller Lyren. 

Vnderhähen längre framskjutande än den öfre d:o. Hakan 
utan skäggtöm. Sidolinien brunaktig eller gråaktig och starkt 
höjd nedåt under bakre delen af l:sta ryggfenan. Tänderna 
på öfverkäken kardlikt sittande. Analöppningen under främre 
delen af den lista ryggfenan. Stjcrtfenan grundt utringad. 
Färgen ofvan stundom ljusare och stundom mörkare olivgrön 
eller ock svartgrå^ på sidorna och under silfvergrå, och färg- 
gränsen temligen skarp. 

1 rf. 11 — U; 2 rf. 16—21; 3 rf. 15—20: 1 af. 2^—32; 
2 af. 16—21; brf. 18—19; bf. 6; stjf. 8—9 + 26—27 + 8—9. 

^ Gadus Pollacliius, Linné; Fauna Svecica, ed. II:da, pag 112 — 1761. 
„ „ IdeM: Syst. Nat. ed. XII. ma, pag. 439. — 1766. 

„ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthj^ol. Scand. pag. 43. — 

1832. 
„ „ W. v. Wright, b. Fries & C. U. Ekstköm: Skandin:s 

Fiskar, 4:de haft. pag. 89, pl. 20 - 1838. 
Merlangus „ H. KröYER: Danmarks Fiske, 2:detBd. pag. 123. —1843. 

Gadus „ S. NlLS.sON: Skand. Fauna, 4:de del Fiskarna, pag. 

562. — 1855. 
Merlangus „ W. Yarrell: Hist. of Brit. Fish. 3:rd edit. (Richard- 

son), vol. I, pag. 559. 1859. 
Gadus pollachius, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. 
vol. IV, pag. 338. - 1862. 
„ „ Fr. Steindachner: Ichthyol: Ber. lib eine nach Spanien 

etc. untein. Reise; Sitzungsber. d. math. natuiwiss. Cl. 
d. Kals. Akad. d. Wiss. in Wien, LVII Bd. I Abth. 
pag. 706. - 1868. 
„ „ R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 111. — 1875. 

Pollachius Linnéi, A. W. Malm : Göteb:s och BohusLs Fauna, pag 487. 

- 1877. 
Merlangus pollachius, E. Moreau: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. 

III, pag. 241. - 1881. 
Gadus „ Francis Day. The Fishes of. Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 226, pl. 83, fig. 2. - 1882. 



Lyrtovsken. 93 

Gadus ijollachins, MöBIUS & Heinckk: Die Fische der Ostsee, pag. 80 
me.l fig. - 1883. 
„ ,, E. CoLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i Atireue 

1879—83: Nyt Magaz. for Naturvid. 1884 (aftr.) pag. 
82. — 1884. 

I Bohuslän erhåller denne fisk af fiskarena åtskilliga olika benämnin- 
gar, säsom: Lyrtorsk, Lyr, Lyra, Sejlyra, Lyrhlek och PlanJc qWqx Blank 
Längre söderut vid vår vestra kust kallas den äfven Blanksej. I Norge 
är den allmänt känd under namnet Lyr, och de mindre hafva vi der hört 
benämnas Sejlyr. 

Bcskr. Den blir temligen stor, ehuru hos oss ej så stor 
som sejen, och de största exemplaren äro af mellan 2 och 3 
fots längd, eller omkr. 700—770 mill. eller obetydligt mera 
långa. Enligt J. Couch ernår den vid England någon gång en 
vigt af 24 skålpund. — Till kroppsformen liknar den mycket 
sejen, men är icke fullt så proportionerlig eller laxformig, eme- 
dan kroppen är mera hoptryckt, så att den största kroppshöjden, 
hvilken hos äldre innehålles omkr. tt-y^ och hos yngre omkr. 
4 '73 ggr i totallängden, är något mera än dubbelt större än 
störste tjockleken, och den afsmalnar ej så starkt och så jemnt 
bakåt som sejen. Sedd från sidan, är den baktill något bredare 
än sejen, och stjertens höjd strax framom stjertfenan innehålles 
icke 4 ggr i största kroppshöjden. Ryggens profiUinie är icke 
jemn, utan bildar vid 3:dje ryggfenans början en mycket trub- 
big vinkel. En sådan, fastän mindre märkbar, förekommer 
äfven vid början af den 2:dra analfenan. Anus har sitt läge 
under slutet af den förste Vs af hsta ryggfenan och något 
bakom defi l:ste V3 af totallängden. — Hufvudet är temligen 
stort och af en hoptryckt konisk och framtill tillspetsad form. 
Dess längd innehålles nära 4 ggr i totallängden och är betyd- 
ligt större än största kroppshöjden. Afståndet mellan ögat och 
spetsen af underkäken innehålles hos de äldre ej fullt 3:ne 
ggr och hos ungar af 6 tums dec.m. längd nära 4 ggr i huf- 
vudets längd, och underkäkens spets skjuter hos de äldre med 
nära V4 ögondiameter och hos de yngre med en mindre del 
framom nosspetsen. Nosen, eller afståndet mellan ögat och nos- 
spetsen, är temligen lång, och dess längd innehålles omkr. 3:ne 
ggr eller föga mera i hufvudets d:o, och är hos äldre ungef. 
1 V2 gg^' och hos mycket unga ex. föga större än ögats längd- 
diameter. Gapet är medelmåttigt, ehuru ej så stort som sejens, 
och munvinkoln är framom och bakre änden af öfverkäksbenet 



94 Slägtet Gadus. 

under ögats framkant. Munspringan är något uppstigande. 
Skäggtöm under hakan saknas helt och hållet hos både yngre 
och äldre. Näsborrarne sitta väl dubbelt närmare ögat än nos- 
spetsen, och den främre, som är mindre än den bakre och sitter 
innanför den, har vid sin bakre kant en liten hudflik. Pannan 
mellan ögonen är plattkonvex, och dess bredd derstädes är hos 
de äldre ungef. lika med ögats längddiameter, hvilken inne- 
hålles nära 5 ggr i hufvudets längd. Hos yngre är pannan 
något smalare än nämnde diameter. Ögonen äro temligen stora, 
och deras longitudinelle diameter är obetydligt större än deras 
vertikale d:o. Underlockets och mellaulockets undre och bakre 
kanter bilda en jemn cirkelbåge, och lockets bakre kant bildar 
upptill en trubbig utstående vinkel. Gälhinnans strålar äro 7, 
och den af de båda gälhiunorna bildade gemensamme frie hud- 
fliken under gälnäset är temligen smal. Hufvudet är betäckt 
med små fjäll, med undantag af läpparne och trakten mellan 
underkäksgrenarne. — Tänderna äro små, spetsiga och krökta 
inåt eller bakåt, samt bilda på mellankäksbenen en framtill 
temligen bred och baktill smal karda, och de i den yttersta 
raden å dessa ben äro icke större än de andra. På underkäken, 
der en del af de mellersta äro något litet större än de andra, 
bilda de 2:ne irreguliera rader. På främre änden af plogbenet 
bilda de 2me framåt konvergerande enkla rader, och främst i 
öppningen mellan dessa rader, eller den af dem bildade vinkeln, 
om de råkat hvarandra, sitter en eller ett par tänder. Äfven 
der äro de små. — l:sta ryggfenan^ som börjar bakom bröst- 
fenornas fästen och på ett afstånd från spetsen af nosen, som 
är något litet mindre än 1/3 af totallängden, och hvars höjd 
är ungef. lika med afståndet mellan ögat och bakre kanten af 
locket, har formen af en nästan liksidig triangel, och dess 
strålar äro till antalet U till U (vanligen 12 till 13), af 
hvilka 4:de är längst och de 3: ne förste och den siste icke äro 
grenige. — 2:dra ryggfenan, som är skild från den l:sta d:o 
genom ett afstånd, som är något större än en 1/2 ögondiameter, 
och som är något lägre men betydligt längre (längden ungef. 
lika med ^/^ af hufvudets d:o) än. den, har formen af en trubb- 
vinklig triangel, med öfre kanten stupande bakåt, och har 16 
till 21 (vanligen 18 till 19) strålar, af hvilka 2:dre till 4:de 
äro de längste och blott den l:ste, som är temligen lång, icke 
är grenig. — 3:dje ryggfenan^ som är skild från den 2:dra 



Lyrtorsken. 95' 

d:o ungef. lika långt som denna från den l:sta d:o, och som 
äfVen nästan har formen af en trubbvinklig triangel, ehuru 
baktill jemförelsevis något högre än den 2:dra d:o, är lägre 
och kortare än denna, och börjar och slutar ungef. öfver början 
och slutet af den 2:dra aualfenan, samt är skild från stjert- 
fenan genom ett afstånd, som är ungef. lika med afstånden 
mellan ryggfenorna. Den har 15 till 20 (vanligen 18 till 19) 
strålar, af hvilka 5:te och 6:te äro de längste och de 4 förste 
och den siste icke äro grenige, — l:sta analfenan börjar ett 
litet stycke bakom anus och har ungef. samme form som 2:dra 
ryggfenan, d. v. s. den af en trubbvinklig triangel, ehuru den 
är längre och något högre än nämnda fena (något längre än 
hufvudet) och har den trubbige vinkeln något trubbigare. Den 
slutar bakom slutet af 2:dra ryggfenan och har 24 till 32 
(vanligen 27 till 29) strålar, af hvilka 9:de till ll:te äro de 
längste och de 6 förste och den siste icke äro grenige. — 2:dfa 
analfenan är väl skild från den l:sta d:o och har samme form, 
höjd och längd som den 3:dje ryggfenan, och har 16 till 21 
(vanligen 18 till 20) strålar, af hvilka 4:de till 6:te äro de 
längste och de 3me förste och de 2:ne siste icke äro grenige. 
— Bröstfenorna äro af ovalt-elliptisk form, med snedt afrundad 
spets, och deras längd är obetydligt mindre än '/2 ^f hufvudets 
d:o. Deras strålar äro 18 till 19. De räcka något bakom 
anus och ungef. till anal fenans början. — Bukfenorna, som 
äro fastade något litet framom bröstfenornas fästen, äro mycket 
små, så att deras längd ej är fullt hälften så stor som bröst- 
fenornas d:o, och de hafva en elliptisk, trubbigt tillspetsad 
form samt 6 strålar, af hvilka l:ste och 2:re hafva korte frie 
spetsar. — Stjerifenan är af medelmåttig storlek och grundt 
utringad, och dess längste strålar hafva ungef. '/a ^^ hufvudets 
längd. Den har 26 till 27 fullständige och ofvan och nedaa 
8 till 9 ofullständige strålar. — Fjällen äro något mindre än 
hos närmast föregående art, men för öfrigt af ungef. samma 
beskaffenhet som hos den. — Sidolinien är brunaktig, gråbrun- 
aktig, eller hos yngre stundom gråaktig, och gör under bakre 
delen af l:sta ryggfenan och under mellanrummet mellan den 
och den 2:dra d:0, en stark, ehuru icke tvär krökning nedåt^ 
hvarefter den går rät långs midten af kroppssidan till stjert- 
fenans bas. — Färgen är något vexlande efter åldern, och lik- 
som hos föregående ofvan mörkare hos de äldre. Desse äro ofvan 



96 Släktet Gadus. 

mörkt olivgröne eller svartgröne eller t. o. m. svartgrå, och på 
sidorna samt under mer eller mindre ljust silfvergrå, på sidorna 
med mer eller mindre märkbar messingsgul glans, bvilken 
stundom bildar långsgåeude vågformiga band. Mellan ryggens 
och sidornas färg är i allmänhet en temligeu skarp gräns. 
Kyggfenorna olivgröna eller ock gråbrunaktigai stundom med 
gråaktiga strimmor. Bröstfenorua ljusare olivbrunaktiga, men 
mörkare emot spetsen, och der stundom svartgrå. Stjertfenan 
och analfenorna ungef. af samme färg som ryggfenorua, men 
de senare äro något ljusare emot basen. Bukfenorna gråhvita, ofta 
med rödaktig anstrykning. Iris silfverhvit, med mörkare skugg- 
ning och messingsgul anstrykning, bvilken senare färg bildar 
6n ring närmast pupillen. De yngre äro ljusare olivgrönaktige 
ofvan och mer eller mindre ljust silfverhvite på sidorna och 
under, samt på sidorna med tydligare messingsgula band. som 
stundom nätformigt löpa samman, och stundom med dylika 
band på de ljust olivgrönaktiga ryggfenorna. Bröstfenorna lju- 
sare gulgrönaktiga. 

Lyrtorsken tillhör hos oss egentligen endast hafvet utan- 
för vår vestra kust, och förekommer blott undantagsvis vid 
Skånes östersjökuster. I Skandinavisk Fauna anföres blott ett 
tillfälle då ett exemplar blef fångadt i "ålhomma" vid Esperöd 
invid Stenshufvud, vid östra kusten af Skåne, under September 
månad. Enligt Möbius & Heincke förekommer den stundom i 
vestre delen af södra Östersjön, men går här icke längre österut 
än till Mecklenburgska kusten. Enligt N. O. Schagersteöm ') 
fås den någon gång i Öresund i trakten af Landskrona, men 
oftare i Skelderviken, och i Skand. Fauna uppgifves, att den 
icke sällan fångas i norre delen af Öresund mellan Landskrona 
och Helsingborg, samt torgföres i Lund i synnerhet under Feb- 
ruari och Mars månader. Kköyer uppgifver, att den vid Danska 
sidan af Öresund icke är sällsynt. Vid Kullen i Skåne fångas 
den i synnerhet under efterhösten nära intill de brante berg- 
väggarne på stenbotten. Under de andra årstiderna fås den 
der mera sällan. I Bohusläns skärgård är den allmän under 
alla årstider, men fångas der mest under sommaren med garn 
och vad under det den ingår, förföljande sillyngel, som den 
jagar ungef. på samma sätt som sejen, hvarvid man far se både 



1) Physiogr. Sällsk:s i Liuicl Tidskr. 2:dra liäft. 1838, pag. 302 



Lyrtorsken. 97 

den jagade fisken och l3Ttorsken i mängd hoppande upp öfver 
vattnet. Vid dessa tillfällen erhålles ofta större och äldre 1}^*- 
torsk. Under vintern fångas den derstädes merendels med hac- 
kor, ehuru i allmänhet icke pä större djup än 25 famnars. Vid 
Norges södra och vestra kuster är den under alla årstider tal- 
rikt förekommande upp till Trondlijemsfjorden, men norr om 
denne fjord är den fåtalig eller sällsynt, ehuru den någon gång 
erhållits ända upp i Varangerfjorden. Den är således i sin 
geogr. utbredning mera sydlig än sejen. — För öfrigt är den 
allmän vid kusterna af England och enligt Mokeau äfven vid 
Frankrikes norra och vestra kuster, men är sällsynt vid vestra 
kusten af Portugal, enligt Steindachnek, ehuru den enligt Gun- 
THER förekommer i vestra delen af Medelhafvet. Längre in i 
detta haf synes den emellertid att saknas, emedan Giglioli säger 
sig icke hafva iakttagit något Italienskt exemplar af den '). Den 
synes således egentligen hafva sin sydlige gräns vid sydvestra 
Frankrike och nordvestra Spanien, på hvilket sist nämnda ställe 
den enligt Steindachnku ännu är allmän. På andra sidan af 
Atlanten har den icke erhållits, och den tillhör således icke 
N. Amerikas fauna. 

Den är liksom föregående art en särdeles rofgirig fisk, som 
är liflig och rörlig och ofta är på jagt efter småfisk, i synner- 
het sillyngel och tohis, hvilka utgöra dess älsklingsspis. I dess 
yentrikel hafva dessutom äfven lemniugar af kräftdjur och 
maskar anträffats, så att den i brist på fisk äfven håller till 
godo med dessa djurslag. Den söker till vistelseort gerna bergig 
och stenig botten, meu stundom äfven sandbotten, då denne 
gränsai- till branta bergväggar, och den håller sig i allmänhet 
icke på större djup än det af 20—30 famnar. Ofta träffas den 
under sina jagter nära under vattenytan, och de yngre hålla 
sig närmare kusterna. Då den från det yttre hafvet närmar 
sig dessa för att söka rof, går den merendels i stora stim, 
liksom sejen, och detta intriiffiir både i Bohuslän och Norge före- 
trädesvis uiuler somuiaren och hösten, då yngel af diverse olika 
fisksorter förefinnes i tillräcklig mängd. Enligt Kröyeks iakt- 
tagelser skulle den leka under försommaren i Juni månad, men 
Francis Day anför en uppgift af Dunn, enligt hvilken dess lek 



1) Esposizione inteinazionale di Pesca iii Berlino 1880. Sezione ita- 
liaiia, Catalogo: Elenco etc. pag. 96 

Lilljeborg, Fiskarne. H. 7 



98 Släktet Oadus. 

vid England blifvit iakttagen i slutet af December eller i Ja- 
nuari. Den fållgas dels med vad och dels med garn och stun- 
dom på krok, ehuru i "Skandinaviens Fiskar" uppgifves, att 
den är föga glupsk och att det derför hör till de sälls^ynta un- 
dantagen, att någon lyrtorsk fångas på krok. Fuancis Day 
nämner emellertid, att den stundom glupskt nappar på krok, 
och dess temligen stora gap och hela byggnad för öfrigt antyda, 
att den är en glupsk roffisk, hvilket äfven ådagalägges af dess 
ifriga jagter efter småfisk. Dess kött är smakligare än sejens, 
men ej så smakligt som torskens och hvitlingens. Den utgör 
ej föremål för något * betydande fiske, och ätes i allmänhet 
blott färsk. 



8. Gadus esmarkii, Nilsson. 

Hvitlinglyran. 

TJnderhaken längre framshpdande än den ofre d:o. Ognts 
diameter större än nosens längd. Under hakan en liten smal 
sMggtöm. Sidolinien tnörJc, hrunaHig eller gråhrunahtig, och 
temligen starld höjd. Tänderna på öfverTcähen lardlikt sit- 
tande. Analöppningen under haJcre delen af l:sta ryggfenan. 
Stjertfenan temligen djupt utringad. Färgen ofvan oUvhrun- 
aJctig, på sidorna och undertill silfvcrhvit, och med en svart- 
ahtig fläch vid Öfre delen af bröstfenans bas. 

1 rf. 15—16; 2 rf. 22—25; 3 rf. 22—25; 1 af. 27—30; 
2 af. 24— 26; brf. 19; bf. 6; stjf. 10 + 24-flO. 

Gadus minutus, L. Esmaek: Forhan Jl. ved de Skand. Naturforskis 4:(le 

Mode i Christiania 1844, pag. 231. — 1847. 
„ Esmarkii, S. KiLSSON; Skandin. Fauna, 4;de del. Fiskarna, pag. 

565. — 1855. 
„ „ A. GtJNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. Museum, 

vol. IV, pag. 337. - 1862. 
" „ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 109. — 1875. 

„ ^ Carl Cederström: Anteckn. om norra Boliusls Verte- 

brat-fauna; Öfvers. af K. Vetensk:s Akad-.s Förli. 1876, 

N:o 4, pag. 66. — 1876. 
„ „ C. R. Sundström: Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur, 

pag. 248. — 1877. 
Boreoyadus minutus, A. W. MALM: Göteb:s och Boliusl:s Fauna, pag. 486. 

- 1877. 



Hvitlinglyran. 1)9 

Gadus esmarkii, R. Collett: MedJelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvidenskab. 29:(:le Bd, 

pag. 81. (Aftr.), — 1884. 

Enligt Cahl Ckderstköm (aiif. st) kallas den i trakten af Strömstad 

Htdllinghjrn och U. A. Hansson liar boniigct meddelat osa, att den derstädes 

iifven kallas Ihntlhigstörje, och enligt L. EsMARK (anf. st ) benämnes den 

af iiskarena vid Christianiafjorden Öienpaal = Ö.i^onpal, hvilket namn liar 

sin grund i dess stora ögon. 

Beshr. Vid första påseendet företer den någon likhet med 
ungar af lyrtorsken, men den skiljes dock lätt från dem genom 
<len lille skäggtömmen, de större ögonen och de längre buk- 
fenorna. Den är jemte glyskoljan den minsta af våra arter 
inom detta slägte, och dess totallängd stiger icke till en fot. 
De största exemi^laren äro i allmänhet föga öfver 200 mill. 
långa, men någon gång träffar man enligt Collett de, som hafva 
en totallängd af 240 mill., hvilken är den största hittills iakt- 
tagna. — Hos ett af de största af de af oss iakttagna exemplaren 
liafva vi funnit följande dimensioner. Totallängd 6 '/o tnm dec.ni. 
eller 195 mill. Största kroppshöjden, öfver bukens midt, 1 2/,^ 
t. eller 36 mill. Stjertens höjd strax framom stjertfenan y.,(, 
t. eller 7 mill. Störste tjockleken, ö^^^qy locken, 19 mill. Af- 
ståndet mellan spetsen af underkäken och anus 2''/,,, t, eller 
72 mill. Hufvudets längd 17.^,, t. eller 43 mill. Afståndet 
mellan ögat och underkäkens spets 13 mill. D:o mellan ögat 
och nosspetsen (d. v. s. nosens längd) 11 mill. Ögats längd- 
diameter, som är lika med dess vertikale d:o, 14 mill. Pan- 
nans minsta bredd mellaiji ögonen 7 V2 niill. Dessa mått ut- 
visa, att den har en ganska långsträckt och smärt kroppsform, 
ehuru icke lik laxens form, emedan hufvudet är tjockt och 
trubbigt, och största kroppshöjden ligger långt framom ki'oppens 
midt. Största kroppshöjden är emellertid såsom vanligt något 
vexlande. Hos det uppmätta exemplaret innehålles den nära 
r> '/j ggr i totallängden, men hos ett annat d:o, hvars total- 
längd är 192 mill. är den 40 mill. och innehålles således icke 
fullt 5 ggr i den samma. Hos romstinna honor innehålles den 
sannolikt ej mera än 4 Va ggr i totallängden. Bakom anal- 
fenans början aftager kroppen bakåt starkt i höjd, och stjertens 
höjd strax framom stjertfenan innehålles omkr. 5 ggr eller 
mera i största kroppshöjden. Störste tjockleken är belägen vid 
bakre delen af hufvudet, eller öfver locken, och utgör ungef. '/2 
af största kroppshöjden. Analöppningen har sitt läge under 



100 Slägtet Gadus. 

bakre deleu af l:sta ryggfenan samt framom midten, men något 
kikom försto '/;{ af totallängden. Hos unga ex. ligger den nå- 
got längi'e fram, nästan under slutet af den förste '/.j af total- 
längden, och hos äldre är den stundom under bakre kanten af 
l:sta ryggfenan och stundom något framom denne kant. — 
Hufvudet är af medelmåttig storlek, temligen tjockt och af en 
kort, hoptryckt konisk form, med snedt och trubbigt tillspetsad 
främre ände, d. v. s. dess öfre profillinie är framtill föga stu- 
pande eller nästan vågrät, då deremot dess undre d:o är der- 
städes starkt uppstigande. Dess längd är vanligen något, men 
ej mycket större än största kroppshöjden, och hos de romstinna 
torde dessa dimensioner vara ungefär lika. Underkäken räcker, 
då munnen är sluten, något litet framom den öfre d:o, och 
under hakan är en liten smal skäggtöm, hvars längd är ungef. 
lika med V.-j af ögats diameter. Gapet är temligen stort, och 
munvinkeln är under och bakre änden af öfverkäksbenet bakom 
främre kanten af ögat. Munspringan är temligen starkt upp- 
stigande. Näsborrarne sitta nära intill hvarandra och nära 
ögonen, och den främre, som är mindre än den bakre, sitter 
innanför den främre delen af denne och har vid sin bakre kant 
en liten hudflik. Nosen är kort och trubbig, och dess längd, 
eller afståndet mellan ögat och nosspetsen, innehålles ungef. 4 
ggr i hufvudets d:o. Ögonen äro stora och uppstiga till pan- 
nans profil, och deras longitudinelle och vertikale diametrar äro 
lika samt innehållas hos de äldre ungef. 3:ne ggr i hufvudets 
längd, och äro betydligt större än nosens d:o. Pannan mellan 
ögonen är plattad eller nästan konkav, och dess minsta bredd 
är föga mera än hälften så stor som ögats diameter. Under- 
lockets och mellanlockets undre kanter bilda en jemn cirkelbåge, 
och det förra samt locket bilda upptill en bakåt något utstå- 
ende trubbig vinkel. Den af gälhiunorna bildade gemensamme 
frie hudfliken under gälnäset är bred, och hvardera gälhinnan 
har 7 strålar. Hufvudet är fjällbetäckt ofvan till nära nos- 
spetsen, på gällocken och kinderna, och på undre sidan af un- 
derkilkens grenar. — Tänderna äro små och spetsiga och bilda 
på mellankäksbenen en smal karda, som framtill utgöres af 
3 till 4 irreguliera rader och baktill blott af ett par sådana, 
och de i den yttersta raden äro till en del något större än de 
andra. På underkäken sitta de för det mesta i en enkel rad, 
men framtill äro innanför denna några glest sittande, antydande 



Hvitlino;Iyran. 101 

en 2:di'ca rad, och de ävo här föga vexlande i storlek. På främre 
äuden af phigbenet bilda de en enkel, framtill trubbvinklig 
och uägot gles rad, och äro mycket smä. — l:sta ryiigfenan^ 
som börjar något litet bakom bröstfenoruas fästen och på ett 
afstånd från underkäkens spets, som är något större än 74 af 
totallängden, har formen af en nästan liksidig triangel, med 
den öfre vinkeln något spetsigare. Den är något högre än de 
andra vertikala fenorna och har 15 till 16 (vanligen 16) strå- 
lar, af hvilka 'Jidre till 4:de äro de längste och de 2:ne 
förste och 3:ne siste icke äro grenige. -- 2:dra rijijfjfenan är 
väl skild från den l:sta d:o, och har den hos dessa arter van- 
lige trnbbvinkligt trianguläre formen. Den börjar något bakom 
l:sta analfenans början och slutar något litet framom dennas 
slut, och har 22 till 25 strålar, af hvilka 2:dre till 4:de äro 
de längste och de 2:ne förste och de 5 siste icke äro grenige. 
— 3:dje ryggfenan är väl sä långt skild från den 2:dra d:o 
som denna från den lista, och böljar och slutar ungef. öfver 
början och slutet af den 2:dra analfenan, samt har formen af 
en trubbvinklig triangel, och är mycket kortare samt något 
lägre än den 2:dra ryggfenan. Afståndet mellan den och stjert- 
fenan är ungef. lika med det mellan den förra och 2:dra rygg- 
fenan samt äfven med en half ögondiameter. Den har 22 till 
25 strålar, af hvilka 5:te till 7:de äro de längste och de .3:ne 
föi'ste och de 3:ne siste icke äro grenige. — l:da analfenan 
börjar ett litet stycke bakom anus, och har ungef. samme form 
som 2:dra ryggfenan, ehuru den är något längre och högre än 
den. Den har 27 till .30 strålar, af hvilka de 2:ne förste och 
2me siste äro mycket korte, do 7:de till 9:de äro de längste 
och de 6 förste och 3:ne siste icke äro grenige. — 2:dra anal- 
fenan^ som är väl skild från den l:sta d:o och har ungefär 
samme form, höjd och längd som den 3:dje ryggfenan, har 24 
till 26 strålar, af hvilka 4:de till 6:te äro de längste, den l:ste 
och siste mycket korte, och de 4 förste och 3:ne siste icke gre- 
nige. — Bröstfenorna äro temligen långa och räcka bakom 
analfenans början, samt till formen smalt elliptiska och snedt 
tillspetsade. Deras strålar äro 19. — Bidf enarna, som äro 
fastade något framom bröstfenoruas fästen, äro smala och fint 
tillspetsade ocli långa, och räcka nästan till anus. Deras strålar 
äro 6, af hvilka l:ste och 2:dre äro starkt förlängde, med frie 



102 Slägtet Gadus. 

spetsar, och den 2:dre obetydligt längre än den l:ste'). — 
Stjertfenan är teniligen djupt iitringad, med trubbigt tillspet- 
sade hörn, och har 24 fullständige och grenige och ofvau och 
nedan omkring 10 ofullständige strålar. — 1'jäUcn (cycloid- 
fjäll) äro ej synnerligen små, samt äro stöi^re än hos näst före- 
gående art och sitta temligen löst. De äro för det mesta run- 
dade, och sträcka sig långt ut på stjertfenan, men förefinuas 
blott vid basen å de andra vertikala fenorna. — Sidolinicn, 
som är af mörk, brunaktig eller gråbrunaktig färg, bildar en 
svag båge öfver bröstfenan och böjer sig långsamt men tem- 
ligen starkt nedåt under främre delen af 2:dra ryggfenau, hvar- 
efter den går rät långs kroppssidan till stjertfenan. — Färgen 
ofvan olivbrunaktig, på sidorna ^och undertill silfverhvit och 
glänsande. Ryggfenorna af ryggens färg, med något mörkare 
gråbrunaktige kanter. Iris silfverhvit, med någon messiugs- 
glans och med mörk skuggning upptill. Vid öfVe delen af 
bröstfenans bas och strax ofvan den är en svartak tig fläck. 

Vid Sverige har denna art endast erhållits i trakten af 
Strömstad enligt C. CedeustkOm (anf. st.) och skall der vara 
sällsynt. Då fiskarena utmärka den med ett eget namn, måste 
den dock derstädes halva erhållits åtskilliga gånger. Vid Norge 
är den enligt K. Collett talrik i Christianiatjorden, hvarifrån 
den först blifvit känd, och fångas derstädes enligt honom dagli- 
gen i stort antal på lerbotteu under höst- och vintermånaderna. 
Enligt hvad vi der erfarit håller den sig gerna på temligen djupt 
vatten. Den är emellertid enligt den nämnde författaren i sin före- 
komst vid Noi'ge sporadisk, och har der utom Christianiafjorden 
blott blifvit tagen på ett par andra ställen, nemligen vid Floi-ön i 
Bergens stift, vid vestra Norge, och i Trondhjemsljorden, och 
skall på sist nämnda ställe vara en för fiskarena såsom egen 
art väl bekant fisk. — Dessutom förekommer den enligt Chk. 
LiJTKEN vid Färöarna-), men är icke anträftad vid någon annan 
utom Skandinavien belägen lokal., och synes derför hafva en 
ganska inskränkt geografisk utbredning. 

I allmänhet håller den sig i stim, vanligen i sällskap med 
hvitliugen (Collett). Dess temligen stora gap antyder, att den 



1) Bröst- och bukfeiioina hafva en helt annan f'_rni un sainnia fenor 
lios lyrtorsken. 

2) Vidcnsk. Meddelelser fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, 
pag. 253. 



Polartorsken. 103 

är en ganska glupsk voffisk, som företrädesvis lefver af småfisk. 
CoLLBTT anför, att han under hösten i dess ventrikel endast 
funnit slukade klarbultar. Den samme uppgifver, att han un- 
der Januari och Februari sett romstinna honor, hvarför det är 
sannolikt, att dess lek inträffar vid denna tid. Den fångas dels 
på krok och dels med garn. Den anses utan vidare värde såsom 
födoämne. 



9. (wadiis siiida, Lkpechin. 
Polartorsken. 

Underkäken något längre fr inskjutande än den öfre d:o. 
Ögats längddiameter hos de utvuxne mindre än nosens längd. 
Under hakan vanligen en liten rudimentär skäggtöni. Fjällen 
temligcn glesa^ och betacka icke hvarandra. Sidolinien ofta 
ojullständig, och, då den är tydlig, m<(l en böjning nedåt un- 
der slutet af l:sta och början af J2:dra ryggfenan. Tänderna 
på jncllankäksbencn framtill i 2:ne rader. Analöppningeii 
under början af 3. 'dra ryggfenan, och denna är föga eller icke 
längre än den 3:dje d:o. Stjertfenan mer eller mindre djupt 
inskuren. Färgen ofvan rödaktigt gråbrun eller brunaktig 
ocli nedan silfverhvit samt utan svartaktig fack vid bröst- 
fenans bas. 

1 rf. 11-14; 2 rf. ll>— Kifs rf. 17—23; 1 af. 1(3—19; 

2 af. 19-23; brf. 17—19; bf. G; stjf. 9— 10+23+9— 10. 

Gadus Saida, Lepechin: Descriptio piscis e Gadoiuin genere Russis 

Saida dicti; Novi Commentarii AcadeiuitB Scientiaium 

iiiiperialis Petropolitante, Toin. XVIII, pio anno 1773, 

pag. 512. — 1774. 

aeglefinus, O. Fabricius: Fauna Grooiilandica, pag. 142. — 1780. 

Merlangus polaris, Sabine: Supplem. Apeud. to Pan-y's First Voyage, pag. 

211. - 1824. 
Gadus fahricii, J. RiCHARDsON: Fauna Boi-eali-Aiiiericaiia, Part III, The 
Fisl), iiag. 245. - 1836. 
„ polaris, Idkm: ibni, pag. 247. 

,. ayilis, J. Reinhardt S:R: Ichthyol. Bidr. til den Grönlandske 

Fauna; K. Danske Vidcnsk:s Selsk:s naturvid. o. mathotn. 
Afhandl. 7:de Deel, pag. 115 & 127. — 1838. 
„ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 568. 

— 1855. 
„ polaris, IdeM: ibni, pag. 569. 



104 



Slägtet Gadus. 



Boreogadus polaris, 



Gadus glacialis, 



saida. 



(Boreogadus) fabricii, A. Gunther: Catal. of tlie Fish. in tlie Biit. 
Mus. vol. IV, pag. 336. — 1862. 
„ saida, Idkiii; ibiii, pag. 337. 

Th. GiLL: Synopsis of the North American 
Gadoid Fishes ; Proceed. of tlie Acad. of Na- 
tiiral Sciences of Philadelphia 1863, pag. 23b. 
- 1864. 

A. J. Malmgkkn: Om Spetsbergens Fisk fauna; 
Öfvers. af K. Vet Akad:s Förh. 1864, N:o 10, 
pag. 531. — 1865. 

W. Peteus: Sängethiere und Fische, in »Die 
Zweite deutsche Nordpolarfahrt in d. Jahr 
1869 u. 1870» etc. 2:er Bd. pag 172. - 1874. 
E. CoLLETT: Den Norske Nordhavs-Expedition 
1876-1878, Zoologi, Fiske. pag. 126, pl. IV, 
fig. 33. — 1880. 
„ „ Jordan and Gilbekt: Synopsis of the Fishes 

of North America ; Bulletin of the United 
States National Museum, N;o 16, pag. 807. — 
1882. 

Då denna art egentligen endast tillhör det norra polarbäckenet och 
således är en höguordisk art, få vi för den samma föresh°i det svenska 
namnet Polartorsk. 

Anm. Ehuru den ännu icke med säkerhet blifvit anträffad vid någon 
Svensk eller Norsk kust, upptaga vi den dock här i samma linie som vare 
inheraske fiskar, under den förmodan, att den förekommer vid Norges nord- 
ligaste kuster och der någon gäng kommer att blifva iakttagen. 

Beshr. Den är eu af de mindre arterna, ehuru den blir 
något större än den närmast föregående arten. Enligt Fabki- 
cius blir den vid Grönland stundom 11 till 12 tum dec.m. eller 
330 till 360 mill. lång, men vid Spetsbergen ocli i närheten 
af våra nordiska kuster torde den icke blifva så stor, emedan 
Lepechin uppgifver längden å det af honom beskrifua exempl. 
från Hvita Hafvet till 8 tum och 10 linier, gammalt Franskt 
mått, eller omkr. 210 mill., och Collett uppgifver det största under 
den Norska Nordhavs-Expeditionen erhållna exemplarets längd 
till 203 mill. Den torde emellertid vid Spetsbergen och Beeren 
Eiland ernå något större storlek än denne, emedan de hittills 
å dessa, lokaler erhållna exemplai-en i allmänhet varit yngre, 
som antingen händelsevis stannat i skrapan eller trawlen, eller 
också funnits uppkastade på isen eller stranden, och icke äldre, 
som sannolikt hålla sig något djupare och böra fångas med 
lämpligare fiskredskap : krok, nät eller not. — Skiljaktigheterua 



Polartorsken. 105 

mellan de äldre och de imge och outbildade, synas hos denna lik- 
som hos de andra arterna af detta slägte, vara särdeles betyd- 
liga, och möjligen större än hos dem. 

Vi vilja här törst beskrifva en äldre hona från Grönland, 
med store, svalde men tomme (utlekte) äggsäckar'). Den före- 
ter följande dimensioner: Totallängd 8Vio tum dec.m. eller 261 
mill. Största kroppshöjden, öfver bukens midt, 1 7io t- ^Her 
54 mill. Kroppens höjd öfver anus P/io t. eller 51 mill. och 
d:o d:o vid midten af l:sta analfeuan 1 7^0 t. eller 40 mill. 
Stjertens höjd strax framom stjertfenan 7in t. eller 9 mill. 
Kroppens störste tjocklek, öfver locken, 1 t. eller 30 mill. Af- 
ståndet mellan spetsen af underkäken och anus 4 2/10 t. eller 
126 mill. Hufvudets längd 2 t. eller 60 mill. Afståndet 
mellan ögat och spetsen af underkäken 19 mill. D:o mellan 
d:o och spetsen af nosen (eller nosens längd) 16 mill. Ögats 
längddiameter, som är något större än dess vertikale d:o, 13 
mill. Pannans minsta bredd mellan ögonen 12 mill. Afstån- 
det mellan nosspetsen och bakre änden af öfverkäksbenet 25 
mill. Underkäkens längd 31 mill. Denna hona har en vida 
mindre långsträckt kroppsform än sä väl förmodligen de äldre 
hanarne som de yngre af båda könen, och det som i synnerhet 
utinärker den vid jemförelsen med dessa, är dess betydliga kropps- 
höjd ännu vid anus och till och med vid midten af l:sta analfeuan, 
hvilken höjd härleder sig deraf, att bukhålan sträcker sig till- 
baka ända bort emot denna analfenas slut, och har äfven der 
varit utspänd af de store äggsäckarue, hvarigenom buksidans 
protillinie långs hsta, analfenans bas är starkt bågböjd, och 
stjertens höjd strax bakom denna fena är tvärt och starkt för- 
minskad. De yngre förete icke spår till något sådant, och för- 
modligen hafva de äldre hauarne den bakre utvidgningen af 
bukhålan mycket mindre utbildad, och det är troligt, att den 
äfven hos honorna är mindre under den tid, då äggsäckarne ej 
äro svalde. Hos den i fråga varande honan innehålles enligt 
de meddelade måtten den största kroppshöjden ej fullt 5 ggr i 
totallängden, då den deremot hos de yngre innehålles 6 till 7 
ggr i den samma. Då derjemte kroppens störste tjocklek, som 
är belägen öfver gällocken, är något större än hälften af största 



1) Vi hafva för omkring 30 är sedan af franil. Professor H. KröYKR 
erliällit detta exemplar, under benämningen Gadus polaris, Säbine. 



106 Släktet G ad US. 

kroppsböjden, så följer liäraf, att denna hona icke är smärt, 
utan snarare kan sägas hafva en undersätsig kroppsform. Den 
öfverensstämmer emellertid med artens förut angifna allmänna 
karakterer deruti, att stjerten bakåt särdeles starkt aftager i 
böjd ocb är helt låg eller smal strax framom stjertfenan, sa 
att dess böjd derstädes blott utgör '/u i^f största kroppsböjden, 
ocb innebålles ungef. 3 Vi ggi" i underkäkens längd. Dermed 
öfverensstämmer den äfven uti analöppningens läge under början 
af 2:dra r3'ggfenan ocb nästan vid midteu af totallängden. Hos 
de unge ligger denna öppning såsom vanligt något längre framme 
i förhållande till totallängden, men dock med ungef. samma 
läge i förhållande till 2:dra ryggfenan. — Hufvudet är af en 
medelmåttig storlek, men temligen tjockt, ocb af en föga hop- 
tryckt, framtill trubbigt tillspetsad, konisk form. Dess längd 
är något större än största kroppshöjden, och innebålles omkring 
4V3 ggi' i totallängden. Dess öfre prolillinie företer en tem- 
ligen jemn och obetydlig stupuing, och dess undre d:o är fram- 
till starkt uppstigande. Underkäken räcker tydligen något men 
ej mycket framom nosspetsen, och under hakan är en liten 2 '/.^ 
mill. lång skäggtöm. Munnen är temligen stor, med något 
uppstigande munspriuga, och med muuvinkelu under och bakre 
änden af öfverkäksbenet bakom ögats fränire kant. Hufvudets 
främre ände är, sedd från sidan, trubbigt tillspetsad ocb, sedd 
ofvanifrån, afrundad. Näsborrarne sitta ej så synnerligen nära 
intill hvarandra, den bakre, som är ungefär dubbelt större än 
den främre ocb af oval form, strax framom ögat, och den främre, 
som är rundad och bar en temligen stor hudflik vid bakre ocb 
inre kanlerue, 1 '/., ggr närmare ögat än nosspetsen samt något 
längre in på nosen än den bakre. Nosens längd, eller afstån- 
det mellan ögat och nosspetsen, innebålles 3^4 ggi' i hufvudets 
längd, och är större än ögats läugddiauieter, b vilken senare in- 
nebålles nära 5 ggr i den senare längden. Pannan mellan 
ögonen är något litet konvex, och med ett par bakåt diverge- 
rande låge ryggar, och dess minsta bredd är föga mindie än 
ögats längd diameter. Ögonen äro af medelmåttig storlek och 
synas jemförelsevis vara mindre än på de yngre. Långs midten 
af hjessan och nacken är en grund grop. Underlockets och 
mellanlockets undre och bakre kanter bilda »en jemn men svagt 
böjd cirkelbåge, och deu af underlockets öfversta ocb lockets 
bakersta hörn bildade bakre hudartade fliken är trubbigt af- 



Polartorsken. 107 

rundad, men midt framför den samma är ett tydligt, något 
tillspetsadt hörn af locket. Den af gälhinnorna bildade gemen- 
samma fiia luidiliken under gälnäset är bred, och hvardera gäl- 
hinnans strålar äro 7. Små rundade och något glesa fjäll före- 
komma på hela öfre sidan af hufvudet, med undantag af främre 
delen af nosen framom näsborrarne, samt på gällocken och kin- 
derna bakom och under ögonen. På nedre delen af förlocket, 
på mellanlocket och underkäksgrenarne äro reguliera rader af 
sleraporer, och några spridda sådana förefinnas äfven på nosen'). 
— Tänderna äro små, spetsiga och inåt eller bakåt krökta. 
På större delen af mellankäksbenen bilda de '2:ne temligen re- 
guliera rader och j)å den bakerste delen af dessa ben en enkel 
rad. De i den yttre raden äro märkbart större än de i den 
inre d:o. På underkäken sitta de i enkel rad, och en del af 
de bakre äro större än de andra. På främre änden af plog- 
benet sitta de i en gles trubbvinklig rad, och äro blott 5 till 
6 till antalet samt små, och på gombenen förmärkas inga spår 
till tänder. — l:sta ryggfenan^ som börjar något bakom bröst- 
fenornas fästen och på ett afståud från underkäkens spets, som 
innehålles omkr. 3 V3 ^gi' i totallängden, har nästan formen af 
en liksidig triangel, med den öfre vinkeln temligen spetsig, 
och med höjden lika med basens längd (27 mill.) samt något 
mindre än '/a ^f hufvudets d:o och större än höjden af de 
andra vertikala fenorna. Den har hos detta exemplar blott 11 
strålar, af hvilka 3:dje och 4:de äro de längste. — Den 2:dra 
ryggfenan, som börjar öfver anus och på ett afståud från den 
l:sta d:o, som är ungef. lika med ögats längddiameter, och slutar 
något framom slutet af den l:sta analfenan, har formen af en 
trubbvinklig eller nästan rätvinklig triangel, med basen nästan 
dubbelt längre. (40 mill. lång) än höjden och lika med -,3 af 
hufvudets längd. Den har 14. strålar, af hvilka 3:dje och 4;de 
äro de längste. — 8:dje ryggfcnan^ som börjar och slutar öfver 
början och slutet af den 2:dra analfenan, och det förra på ett 
afslånd från den 2:dra ryggfenan, som är nästan lika med det 
samma mellan denna och l:sta d:o, har en nästan rhomboidisk 
form, med det främre öfre hörnet afrundadt, och dess höjd, som 
är något större än 7., af den samma å l:sta ryggfenan, är ej 



1) CoLLETT har iakttagit dessa porer på åtskilliga andra ställen på 
hufvudet. 



108 . Släktet Gadus. 

hälften så stor som dess läugd, livilkeu är uästaii lika med deu 
samma å 2;dra ryggfenan, eller 39 mill. Den har 20 strålar, 
af hvilka 6:te till 8:de äro de längste. — l:sta aualfenan, 
som börjar nära bakom anns och hvars längd (43 mill.) är 
något större än deu af 2:dra ryggfenan, har en bågböjd bas') 
och den undre kanten afrundad, och dess höjd är lika med den 
samma å 3:dje ryggfenau, eller 15 mill. Den har 19 strålar, 
af hvilka den l:ste och siste äro mycket korte och 6:te till 
8:de äro de längste. — 2:dra analfenan, som börjar på endast 
5 mill:s afstånd från den l:öta d:o och har samme form, höjd 
och längd som deu 3:dje ryggfenan, och slutar liksom denna 
på ett afstånd från stjertfeuan, som är lika med stjertens höjd 
strax framom den senare, har 20 strålar, af hvilka 6:te till 
8:de äro de längste, — Brösffenorna äro temligen stora, men 
de räcka dock på långt när icke till anus, och deras längd är 
lika med den af 2:dra ryggfenan, eller 40 mill. De hafva en 
elliptisk form, med afrundad spets, samt 19 strålar. — Buk- 
fenorna^ som äro fastade ett godt stycke framcmi bröstfenornas 
fästen, äro icke så långa som dessa fenor (deras längd 34 mill.) 
och de äro lanceltformade och icke synneiligen smala, men dock 
utdragna i en lång spets, dei igenom att deras 2:dre stråle är 
betydligt förlängd utom de andre. De hafva (5 strålar, som 
alla hafva frie spetsar. — Stjertfenan är djupt inskuren, med 
afrundade flikar, och dess längd är 42 mill. eller något större 
än bröstfenornas d:o. Den har 23 fullständige och greuige och 
ofvan och nedan 9 till 10 ofullständige och icke grenige strålar. 
— Fjällen äro olika dem af de föregående arterna. De äro 
särdeles små och i allmänhet af en rundad form och mycket 
tunna cycloidfjäll, med nucleus belägen på sidan af centrum 
och de radiära strimmorna utgående rundt om.kring den, och 
de täcka hvarandra icke spånlikt, såsom hos de andra arterna, 
utan stöta'intill hvarandra med kanterne, eller ock beröra de hvar- 
andra alls icke, såsom förhållandet är till en del på buken. 
De förefinnas emot basen på stjertfeuan och de andra vertikala 
fenorna, med undantag af den l:sta ryggfenan, der de tyckas 
saknas. — Sidolinien är ofullständig. Blott den främre delen 
af den är tydlig, och denne utgöres af omkr. 12 glesa och af- 



l) En sådan böjning saknas förmodligen eller är föga märkbar hos 
de äldre hanarne. 



Polarlorsken. l09 

långa porer, som högre upp eraot ryggkanten bilda en svag 
båge öfver bröstfeiian, hvilkeu båge ett stycke bakom dennas 
spets böjer sig nedåt emot midten af kroppssidan. Sedan för- 
märkas å ena sidan några dylika isolerade porer ofvan bakre 
delen af l:sta analfenan'). Dessa porer äro icke utmärkta ge- 
nom någon egen färg. — Färgen å detta exemplar är natur- 
ligtvis för länge sedan helt och hållet förändrad, men af de 
lemningar af den samme, som ännu kunna skönjas, tyckes den 
hafva varit temligen mörk. Enligt Jokdan & Gilbkut är den 
ofvan brunaktig och nedan silfverhvit, hufvudet, kroppen och 
fenorna fint punkterade med svart. Ryggfenorna och bröst- 
fenorna nästan helt och hållet svarta, liksom den nedre hälften 
af analfenorna. 

Ett ungt exemplar från Spetsbergen har följande dimen- 
sionei': Totallängd 81 mill. Kroppens största höjd, öfver buk- 
fenornas bas 14 mill. Stjertens höjd strax framom stjertfenan 
3 mill. Kroppens höjd öfver anus 10 V2 i^i^l- Afståudet mel- 
lan spetsen af underkäken och anus 37 mill. Hufvudets längd 
21 mill. Afståudet mellan ögat och spetsen af underkäken G' /2 
mill. D:o mellan d:o och nosspetsen 6 mill. Ögats längd- 
diameter, som är lika med dess vertikale d:o, G mill. Pannans 
minsta bredd mellan ögonen 4^2 ^aill. — Kroppsformen är all- 
deles olik den af den gamla honan, och största kroppshöjden är 
belägen öfver bukfenornas fästen och öfver hufvudet, samt inne- 
hålles omkr. G ggr i totallängden. Från bukfeuoruas fästen 
af smal nar kroppen jemnt bakåt. Anus ligger ett temligen godt 
stycke framom midten af totallängden. — Iht/vudet är jerafö- 
relsevis större, och dess längd innehålles ej fullt 4 ggr i total- 
längden. Ögonen äro äfven jemförelsevis större och nosen kortare 
och pannan smalare, allt förhållanden, som äro en följd deraf, 
att den är helt ung. Deraf är det äfven en följd, att bröst- 
fenorna och bukfenorna äro längre, och de förra räcka till och de 
senare temligen nära anus. De vertikala fenorna hafva emel- 
lertid för det mesta redan flere strålar än de hos den nämnda 
honan. l:sta ryggfenan har 14, 2:dra d:o 15 och 3:dje d:o 21, 
och l:sta analfenan 17 och 2:dra d:o 23 strålar. 3:dje rygg- 



1) CoiiLETT har funnit en färglös sidolinje, som vid slutet af l:sta 
ryggfenan böjer sig snedt nedåt till kroppens medellinie, livilken den följer 
till stjertfenan. 



110 Släktet Gadus. 

fenan och 2:dra analfenan äro märkbart längre än 2:dra rygg- 
fenan. Detta senare liafva vi äfven funnit vara förhållandet 
hos etc ungt ehuru något större exemplar från Grönland. Stjert- 
fenans flikar äro trubbigt tillspetsade. Fjällen och sidolinien 
likna dem hos den gamla honan, och den senare böjer sig bakom 
spetsen af bröstfenan ned till den fåra, som går långs midten 
af kroppssidan och utmärker gränsen mellan de här varande 
muskelknippena, men är ej synlig längre tillbaka i denna fara, 
, och inga den tillhörande isolerade porer föi-märkas på stjertens 
sidor. Färgen synes hafva varit särdeles ljus. 

Det största under den Norska Nordhavs-Expeditionen er- 
hållna exemplai-et, hvars totallängd enligt Collett är 20.3 mill. 
har hufvudets längd utgörande 4'J mill och således varande 
ungef. '/4 ^^ totallängden. Hos det samma är nosens längd 
större än ögats diameter. 

Den är en af de fiskar, som blifvit iakttagne längst upp 
emot nordpolen och så långt, som polarexpeditionerna kunnat 
framtränga. Pakkv har vid Non^a Spetsbergen träffiit den vid 
82^4 grader nordl. br. och den höll sig der i sådana bugter, 
der sötvattensströmmar utföllo. Under den sista Engelska po- 
larexpeditionen 1875—76 erhölls den vid Gap Hayes vid Grin- 
nell Land enligt A. Gunther'), d. v. s. under ungef samma 
breddgrad norr om Grönland som den, der Parky träftat den 
vid norra Spetsbergen. För öfrigt förekommer den enligt så väl 
Fabuicius som senare författare här och deri fjärdarne vid Grön- 
land. Vid Spetsbergen har den äfven erhållits under de Svenska 
vetenskapliga expeditionerna dit och äfven under den Norska 
Nordhavs-Expeditionen, och den senare anträffade den äfven vid 
Beeren Eiland. Tu. von Heuglin^) har funnit den vid Novaja 
Semlja, och då den enligt Jordan & Gilbekt förekommer vid 
Alaska, så är den antagligen circumpolar. Från det norra po- 
larbäckenet går den, såsom redan ofvan är anfördt, stundom 
något söder om detta bäcken, och har af Lepechin beskiifvits 
såsom förekommande i Hvita Hafvet, livarifrån på senare ti<len 
enligt Collett Löjtnant H. Sandererg tillvaratagit och hemfört 
samt förärat exemplar till Ghristiania Universitets zoologiska 



1) Proceed. of the Zoolog. Soc. of London 1877, pag. 294. 

2) Reisen nach dein Nordpolarnieer in d. Jalir. 1870 u. 1871, 3:er 
Th. pag. 220. 



Polartorsken. Ill 

museiiiii; och Nilsson har beskrifvit deu såsom förekommande 
vid Island, hvilken förekomst äfven Chu. Lutken') konstaterat. 
Dä den gerna följer med di-ifi?en, har den utan tvifvel på detta 
sätt från sin nordligare vistelseort kommit ned till båda dessa 
lokaler, och vi hafva på den grund redan ofvan yttrat den för- 
modan, att den äfven på detta sätt från Spetsbergen eller Bee- 
ren Eiland kan komma ned till Norges nordligaste kuster. 
Enligt "Special Catalogue" öfver Svenska afdeln. vid den stora 
internationella fiskeriutställningen i London 1883, pag. 176, er- 
hölls den under Vegas expedition både vid Tajmyr och vid 
Pitlekaj. 

Man liar enligt Fabuicius och andra förf. iakttagit, att den 
vid Grönland ej sällan träffas i stora stim vid eller nära hafs- 
ytan, bland drifis eller i närheten af stränderna, och enligt 
Malmgren har man äfven vid Spetsbergen gjort en sådan iakt- 
tagelse, och stundom sett deu derstädes simma omkring i fjor- 
darne i dylika stim, och man hade der en gång sett massor af 
den uppvräkta på strandvallen, och hvalrossfängarne hade yttrat 
den förmodan, att de dit blifvit uppdrifna af Hvitfiskar (Bcl- 
plnnaidcrns Jcucas). Dessa stora stim, som visa sig i hafsytan, 
torde emellertid för det mesta endast utgöras af yngre, emedan 
det i allmänhet varit sådaue, som vid dylika tillfällen tillvara- 
tagits. CoLLETT nppgifver, att under deu Norska Nordhavs- 
Expeditionen en gåug vid Spetsbergen i ett enda drag i trawlen 
erhöllos 72 exemplar på obetydligt djup, men alla dessa voro 
yngre, af 90 till 110 mill:s längd. De äldre hålla sig sanno- 
likt vid bottnen på något större djup. I Hvita hafvet fångas 
den enligt Lepechin tillsamman med Gadns navaga. Den skall 
enligt Fabrtcius visa ett slags nyfikenhet, så att den, då den 
under aftonen förnimmer någon rörelse i hafsytan, kommer dit, 
och då lätt låter fånga sig. Enligt nämnde förf. fångas den 
vid Grönland genom hål på isen. Dess stora ymnighet i polar- 
trakterne gör, att den är ett vigtigt födoämne för diverse säl- 
djur, hvaldjur, foglar och fiskar. Dess föda utgöres förnämli- 
gast af kräftdjur (CaJanus finmarchicus S Thcmisto lihelhila) 
enligt CoLLETT. Enligt Fabkicius skall den leka under isen i 
Februari månad. 



1) ViJensk. Mecldelelser fra den naturhist. Foren. i Kjubenh. 1881, 
pag. 253. 



112 Slägtet Gadus. 

10. Gadus pontassou, Risso. 

Kolmunnen. 

VnderJcäJccn något hmrjrc framsJcjutandc än dm öfrr d:o. 
Tänderna på öfvrrkähcn bilda 2:ne rcgullcra rader ^ och de i 
den yttre raden äro mycket större än de i den inre. HaÅcm 
saknar skäggtöm. AnaJöj^pningcn belägen framom l:sta rygg- 
fenan. Sidolmien rät och paralhl med och tcmligen nära in- 
till ryggkanten. 8:dje ryggfenan längre än de föregående 
d:o, och ftf ståndet mellan den och den 2:dra d:o mycket större 
än den senare fenans längd. Stjertfenan djtqjt inskuren. 
Svalget och den inre sidan af gällockcn svarta hos de äldre. 

1 rf. 12— IM; 2 rf. 12— U; 3 rf. 22—25; 1 af. 3G— 41 ; 
2 af. 24—27; brf. 21; bf. 6; stjf. 9— 10 + 25— 2G + 9— 10. 

Merlangus 2^outassou, Eisso: Hist. nat. des princip, productioiis de TEu- 

rope in<'Tidionale, T. III, i)ag. 227. - 1826 '). 
Gaclus (Merlanrjufi) Potasson, M. V. Duhen & J. Korkn, ri-.K; Kongl. Vet 
Alvad:s Handl. 1844, pag. 88. — 1846. 
„ potdassou, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del Fiskarna, pag. 
556. — 1855. 
■ Merlavgus nlhns, W. Yarkell: Hist. of Brit. Fisli. 3:rd edit. (Richard- 
son), vol. I, pag. 551. 1859. 
Gadus 2iOutassou, A. Gunthek: Catal. of thc Fishes in the Brit. Mus. 
vol. IV, pag. 338. — 1862. 
„ „ R. CoLLETT; Norges Fiske, pag. 110. — 1875. 

Boreogadus „ A, W. Malm: Göteb:s och Bohuslis Fauna, pag 486. 

- 1877. 
Merlangus „ E. Moreau: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III, 

pag. 245. - 1881. 
Gadus „ Fkancls Day. The Fishes of. Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 292, pl. 83, fig. 1. - 1882. 
„ „ R. CoLLETT; Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879—83; Nyt Magaz. for Naturvid. 29;de Bd. (aftr.) 
pag. 82. — 1884. 
Enligt L. EsMARK^) beniinines den vid Christiania Kulmund, på grund 
af dess svarta svalg, och V. Duben & Koren anföra, att den af fiskarena i 
trakten af Bergen i Norge kallas Kuhnule. Da. den nij^cket siillan erhålle.s 
i Bohusläns skärgård, har den icke derstikles fatt något eget svenskt namn, 



1") Vi hafva jemfört Norska exemplar mod sådana från Medel- 
hafvet vid Nizza, och funnit dem fullkomligt öfverensstämmande med 
hvarandra. 

2) Forh. ved de Skand. Naturfor.«k:s 4:de Mode i Christiania 1844, 
pag. 230. 



Kolmunnen. 113 

och Malm har för deii föreslagit namnet Svartgäl-lyra. I Skand. Fauna 
kallas den Kobnule- Hvitling . Vi hafva ansett det lämpligast, att för- 
svenska det först anförda och närmast intill Sverige gifna Norska namnet. 

Beslir. Dess totallängd stiger till omkring 1 '/o fot eller 
450 mill., och den blir således icke fullt så stor, som hvitlingen 
stundom är, men dess längd understiger vanligen föga 1 fot, 
och derför kan man säga, att den i allmänhet icke är mindre 
än hvitlingen, utan snarare större. — Kroppsformen är mera 
långsträckt och smärt än den af de andra arterna af detta slägte, 
och hud och fjäll rifvas lätt utaf, och tisken är något bräcklig. 
A ett större exemplar hafva vi tagit följande mått: Totallängd 
14 tum dec.m. eller 420 mill. Största kroppshöjden, öfver anus 
eller ock öfver analfeuans början, 27io ^- ^l^^r G9 mill. Kropps- 
höjden vid början af 2:dra ryggfenan eller strax framom mid- 
ten af totallängden 2 7io t- eller G3 mill. Stjertens höjd strax 
framom stjertfenan '•V2o t- eller 19 mill. Störste tjockleken, 
öfver locken, 1 2/,,, t. eller 36 mill. Afståndet mellan spetsen 
af underkäken och anus 47io t- eller 132 mill. Hufvudets 
längd 3-/10 t* ^l^ör 96 mill. Afståndet mellan ögat och spet- 
.sen af underkäken 1 '/lo t- eller 33 mill. D:o mellan d:o och 
nosspetseu 1 t. eller 30 mill. Ögats längddiameter, som är 
större än dess vertikale d:o. 7io t- eller 24 mill. Pannans 
minsta bredd mellan ögonen "/20 ^- ^Her 16 mill. Enligt dessa 
mått innehålles stöi'sta kroppshöjdeu, som är belägen långt fram, 
omkring 6 ggr i totallängden'), och den aftager mycket lång- 
samt bakåt, då den ännu nära midten af totallängden är obe- 
tydligt mindre. Den är ej synnerligen smal strax framom 
stjertfenan, då dess höjd derstädes icke innehålles 4 ggr i största 
kroppshöjden. Den är således, betraktad från sidan, temligen 
jemnsmal. Kroppens tjocklek är medelmåttig och är störst öf- 
ver locken, samt innehålles omkring 2:ne ggr i största kropps- 
höjden. Mycket unga exemplar äro ännu smärtare och utmärka 
sig för öfrigt, såsom 'vanligt, genom större ögon och kortare 
nos. Läget för analöppningen eller anus är särdeles påfallande 
och ovanligt långt fram, då afståndet mellan spetsen af under- 
käken och den innehålles mera än 3:ne ggr i totallängden, och 
den således är belägen framom slutet af den l:ste '/j af denna 



1 ) Den romstinna honan har utan tvifvel kroppshöjden något större 
och möjligen utgörande V» ^f totallängden. 

Linjeborg, Fiskarne. U. 8 



114 Slägtet Gadus. 

längd, samt derjemte längre fram än början af l:sta ryggfenau. 
Hiifvudet är stort och dess längd är nära 1 V2 &gi' större än 
största kroppshöjden. Det har den vanlige hoptryckt koniske 
och framtill trubbigt och snedt tillspetsade formen, då dess öfre 
profil är föga stupande och dess undre d:o är något uppstigande. 
Nosspetsen är temligen trubbig, och underkäkens trubbige spets 
framskjuter blott obetydligt framom den förre. Munnen är 
stor, med något uppstigande raunspringa, och med munvinkelrk 
under ögats främre kant samt bakre änden af öfverkäksbenet 
bakom den samme. Intet spår till skäggtöm under hakan före- 
finnes. Näsborrarne äro nära intill hvarandra och ungef. dub- 
belt närmare ögat än nosspetsen. De äro båda rundade, och 
den bakre, som sitter nästan rakt bakom den främre, är något 
större än denne, samt har vid sin främre kant en liten hudflik^ 
och en något litet större sådan finnes vid den bakre kanten af 
den främre. Ögonen äro mycket stora, men deras longitudi- 
nelle diameter är dock kortare än nosens längd hos de äldre, 
och ungef. lika med den samme hos de mycket unge. Pannan 
är mellan ögonen midt åt urhålkad, och dess bredd utgör blott 
2/3 af ögats diameter. Lockets bakre kant bildar upptill en 
trubbig vinkel, och underlocket och mellanlocket hafva bakre 
och undre kanterne afrundade. Den af de båda gälhinnorna 
under det smala gälnäset bildade gemensamme frie hudflikeu 
är bred, och hvardera gälhinnan har 7 strålar. Hufvudet är 
fjällbetäckt på hela öfre sidan, med undantag af nosspetsen, på 
gällocken, på kinderna och på undre sidan af underkäkens gre- 
nar. På desse sistnämnde finnes en gles rad af slemporer, omkr. 
7 på hvardera. — Tänderna sitta på mellankäksbenen i 2:ne re- 
guliera rader, och de i den yttre raden äro glesa och flei-a 
gånger större än de i den inre, hvilka äro mycket små. Alla' 
äro spetsiga och krökta inåt eller bakåt. På underkäken sitta 
de i en enkel rad, och äro ungef. lika dem i den yttre raden 
på mellankäksbenen, men några af dem, som sitta midt på 
sidan, äro något större än de andra. På främre änden af plog- 
benet sitta i 2:ne långt åtskilda grupper, med 2 till 3 temligen 
stora tänder å hvardera sidan, och stundom i luckan mellan 
dessa framtill en eller ett par ytterst små. — Ryggfenorna., 
men i synnerhet 2:dra och 3:dje, äro långt åtskilda. — l:sta 
ryggfenan^ som börjar långt bakom bröstfenornas fästen och 
på ett afstånd från spetsen af nosen, som utgör ungef. '/s ^.f 



Koliiuinnen. 115 

totallängden (hos det uppmätta exemplaret 139 mill. bakom 
nosspetsen), har formen af en likbent triangel, med den öfre 
vinkeln särdeles spetsig, och med höjden mycket större än basens 
längd (hos nämnda ex. basens längd 33 mill. och höjden 51 
mill.)- Den har 12 till 13 (vanligen 13) strålar, af hvilka 
2:dre och 3:dje äro de längste och l:ste och siste icke äro gre- 
nige. — '2:dra ryrjgfenan^ som hos nämnda ex. är skild från 
den l:sta d:o genom ett afstånd af 27 mill., och har samme 
form, höjd och längd som den l:sta, har 12 till H (vanligen 
12 — 13) strålar, af hvilka de särskilde strälarne förete samma 
förhållande, som de i den l:sta. — 3:dje rygyfenan^ som är 
skild från den 2:dra d:o genom ett afstånd, som hos nämnda 
ex. är 48 mill. och som således är betydligt större än basens 
längd i den senare fenan, och som börjar något bakom början 
af 2:dra analfenan men slutar öfver dennas slut, har formen af 
en trubbvinklig triangel, samt är betydligt lägre än de 2me 
föregående fenorna (längd 60 mill. och höjd 30 mill.), men nära 
dubbelt längre än de. Den har 22 till 25 (vanligen 24) strå- 
lar, af hvilka {i:te och 7:de äro de längste och de 5 förste och 
den siste icke äro grenige. — l:sta analfenan^ som är den 
längsta af alla och mera än dubbelt längre än den 3:dje rygg- 
fenan (dess längd hos nämnda ex, 141 mill. och höjd 30 mill.), 
börjar strax bakom anus och slutar något litet framom 3:dje 
ryggfenan. Den är låg och har sin största höjd närmare sin 
början, samt har sitt främre nedre hörn afruudadt. Dess strå- 
lar äro 36 till 41 (vanligen 37—38), af hvilka 7:de till 9:de 
äro de längste och de 6 förste och den siste icke äro grenige. 
— 2:dra analfenan börjar något framom början af 3:dje rygg- 
fenan och slutar midt under dennas slut, och är således något 
längre än den (dess längd hos nämnda ex. 'c>'o mill. och höjd 
27 mill.), men har samme form som den och i det närmaste 
samma höjd. Afståndet mellan den och l:sta analfenan är blott 
7 mill. Den har 24 till 27 (vanligen 25—26) strålar, af hvilka 
5:te och 6:te äro de längste och de 4 förste och de 2:ne siste 
icke äro grenige. Afståndet mellan 2:dra analfenan och således 
äfven mellan 3:dje ryggfenan och stjertfenan är hos det nämnda 
ex. 12 mill. — Bröstfenorna, som äro af medelmåttig storlek 
och hvilkas längd hos samma ex. är 60 mill., hafva en ellip- 
tisk, snedt tillspetsad form, och räcka långt bakom början af 
l:sta analfenan. Deras strålar äro 21. — Bukfenorna, som 



116 Slägtet Gadiis. 

äro fastade något framom bröstfenornas fästen, äro små och 
knappt mera än hälften så långa som bröstfenorna samt räcka 
icke till anus. De äro lancettformiga och fint tillspetsade, deri- 
genora att deras 2:dre stråle, som är längst, är utdragen i en 
fin trådlik spets. Deras strålar äro såsom vanligt 6. — Sfjert- 
fenan, som är djupt inskuren eller utringad och livars längd 
hos det nämnda exempl. är 60 mill., har 25 till 26 fullstän- 
dige och greuige och ofvan och nedan D till 10 ofullständige 
och icke grenige strålar. Alla fenorna äro bräckliga, ehuru 
omslutna af en temligen tjock hud. Sjelfva fenhinnan är tunn. 

— Fjällen äro ej så synnerligen små och löst sittande, run- 
dade, ovala eller elliptiska och tunna cycloidfjäll, och betäcka 
kroppen spånlikt samt sträcka sig långt ut på stjertfenan, men 
på de andra vertikala fenorna endast vid basen. De äro ut- 
märkta derigenom, att de koncentriska och radiära strimmorna 
eller fårorna stå lika tätt, och der dessa korsa hvarandra upp- 
komma derigenom små knölar, hvarigenom fjällen synas vara 
försedda med en stor mängd från den centrale nucleus utgående 
radiära rader af dylike knölar. Derigenom äro de ganska olika 
fjällen af de andra arterna. — Sidolinien är rät, och går under 
hela sin längd nästan parallel med och temligen nära rygg- 
kanten. På sidan af bakre delen af stjerten aflägsuar den sig 
något mera från ryggkanten och går långs midten af nämnda 
sida till stjertfenan. Den är af ljust gråbrunaktig färg. — 

— Färgen på ryggen blågrå, hvilken på sidorna ljusnar och 
öfvergår i silfveigrå, glänsande färg. Buken silfverhvit. Si- 
dorna tätt beströdda med svarte punkter. Dylike, men ännu 
tätare och mindre, finnas på öfre sidan af hufvudet och på hela 
ryggsidan. Pa buken saknas de, men finnas på stjertens undre 
sida, och på analfenorna sammanlöpa de till mer eller mindre 
tydliga ringformiga vågor eller streck. Iris ljust guldgul (v. 
DijBKN & Koren). Stundom förefinnes en något otydlig svart- 
ak tig fläck vid öfre delen af bröstfenans bas. 

Denna art har enligt Malm en och annan gång erhållits i 
Göteborgs och Bohusläns skärgårdar, och är der blott tillfäl- 
ligtvis och mycket sällan förekommande. Enligt samme för- 
fattare fångades ett större antal exemplar under vaddragning 
tillhopa med skarpsill vid Fjellbacka d. 16 Decbr 1866, ett 
exemplar d. 3:dje April 1869 under dörjning på 16 famnars 
djup i närheten af Domsö, ett stort ex. d. 12:te April 1867 



Kolinuiiiieii. 117 

vid Winga och ett d:o med koljebacka pä 20 famnars^ djup 
d. 15 Mars 1873 vid Paternosterskären. Konservator C. A. 
Hansson har benäget meddehit oss i bref, att han erhållit den 
från hafvet vid Strömstad äfvensom i Christianiafjordens inre 
del. Enligt L. Esmark och R. Collett är den talrik i Christi- 
aniafjorden, och torgföres under Oktober och November månader 
dagligen och stundom i stort antal i Christiania. Enligt v. 
DiJBEN & Koren och Collett och enligt hvad vi sjelfve erfarit 
är den äfveu talrik vid vestra kusten af Norge utanför Sta- 
vanger och Bergen, i synnerhet under hösten, och till sist 
nämnda ställe införas då stundom hela båtlaster af den. Längre 
upp emot norden vid denna kust är den sällsyntare, ehuru den 
enligt Collett åtskilliga gånger tagits i Trondhjemsfjordeu och 
t. 0. m. blifvit fångad i Westfinmarken i Oxfjord, något söder 
om Hammerfest. På sist nämnda ställe synes emellertid dess 
förekomst vara tillfällig. — För öfrigt förekommer den vid 
kusterna af Belgien, England, Frankrike och Spanien (Stein- 
dachner) och i Medelhafvet, hvarifrån den först blifvit känd. 

Då den stundom erhålles i betydlig mängd, är det tydligt, 
att den brukar hålla sig i stim, och enligt hvad vi vid Bergen 
erfarit är den der en djupvattensfisk, som ofta erhålles på 80 
till 100 famnars djup. Dess stora gap och till en del temligen 
starka tand beväpning visa, att den är en glupsk roffisk, som 
företrädesvis slukar andra mindre fiskar, och enligt P. Olsson i) 
träifas vanligen småsill och skarpsill i dess ventrikel, men äf- 
ven någon gång räkor. Enligt Francis Day träftås vid Eng- 
land ungar af den stundom i stor myckenhet i Juni, och det 
är derför troligt, att dess lektid derstädes inträffar under vin- 
tern. Vid våra kuster har man icke i detta afseende gjort 
några iakttagelser, men det är troligt, att den äfven här leker 
under vintern. Dess kött är smakligt, men löst. 



Gadus uavaga, Koelrkutkr. 

Öfverkäkeyi framskjuter framom den undre d.o. Under hakan är en 
liten rudimentär skäggtöm, hcars längd är mindre än ögats längddiameter. 
Denne senare innehålles väl 1 '/j ggr i nosens längd och är mindre än 
pannans minsta bredd mellan ögonen. Sidoutskotten på bålens kotor äro 
förlängda, å undre sidan urhålkade och i spetsen slutna och med form af 



1) Lunds Univ:s Årsskrift, T. VIII, 1871 (aftr.) p. 8. 



118 Slägtet Gadus. 

ett pcnnrör, och dessa utskott bilda å nedre delen af kroppssidan ofvan 
buken en långsgående tridéig njgg eller konvexitet, samt förläna åt denne 
del af kro]}pen en temUgen betydlig bredd, sedd ofvanifrån. Anus har 
sitt läge under slutet af l-.sta ryggfenan. S.dje rygg fenan är ungef. lika 
lång som den 2:dra och längre än den l-.sta d:0. Ofvan ljust gråbrun- 
aktig. med talrike små rundade svartgrå aktige fläckar, under silfverhvit. 

1 rf. 12-14; 2 rf. 16-20; 3 rf. 20-24; 1 af. 21—24; 2 af. 22— 
24; brf. 21; bf. 6; stjf. 11-1-26+11. 

Gadus Navaga, Koelreuter: Novi Comment. Acad. Scient. imper. Petro- 
pol. Tom. XIV, pag. 484, tab. 12. — 1770. 
)i « Pallas: Zoographia Eosso-Asiatica, vol. 111, pag. 196. 

— 1831. 

W. LiLLJEBORG: K. Vet. Akad:8 Handl. 1850, pag, 305. 

— 1851. 

r. „ A. GuNTHER: Catal. of the P'ish. in the Brit. Mus. vol. 

IV, pag. 330. - 1862. 
„ „ A. J. Malmgren: Kritisk Öfvers. af Finlands Fiskfauna, 

pag. 29. — 1863. 

A. J. MelA: Vertebrata Fennica, pag. 299. - 1882. 

Beskr. Den är af obetydlig storlek och blir föga större än hvitling- 
lyran. Dess totallängd öfverstiger knappt 8 till 9 tum dec.m. eller 240 
till 270 mill. Den är mycket lik en liten torsk, men skiljes dock temligen 
lätt från den genom de förlängda och utstående och utanpå kroppen kän- 
bara sidoutskotten, som bilda en långs nedre delen af kroppssidan, intill 
buken gränsande utstående konvexitet eller rygg; och dessutom genom den 
mindre skäggtömmen, det något olika läget för anus, den jemförelsevis nå- 
got längre 3:dje ryggfenan och den smärtare kroppsformen. Hos ett exem- 
plar, hvars totallängd är 6 '/j tum dec m. eller 195 mill. är största kropps- 
höjden, öfver bukens midt, 1 t. eller 30 mill. och stjertens höjd strax framom 
stjertfenan 8 mill. Afståndet mellan nosspetsen och anus 2*/,,, t. eller 78 
mill. Störste tjockleken, som är lika öfver gällocken och öfver bukens 
midt, är 21 mill. Hufvudets längd 1 "/jn t. eller 46 mill. Nosens längd 
16 mill. Ögats längddiameter 9 mill. Pannans minsta bredd mellan ögo- 
nen 11 mill. 2:dra ryggfenans längd 25 mill. 3:dje rj'ggfenans d:o 25 
mill. Största kroppshöjden innehålles således 6 '/^ ggr i totallängden, och 
anus är belägen något framom niidten, men ett godt stycke bakom l:ste 
'/j af den samma, och störste tjockleken utgör ungef. ^/j af största kropps- 
höjden. — Hufvudets längd är ungef. 1 '/a g?'' större än största kropps- 
höjden, och hufvudet är således stort. Det är koniskt och framtill trubbigt 
tillspetsadt samt liksom kroppen föga hoptryckt. Nosens längd är väl 1 V2 
ggr större än ögats längddiameter, och denne är mindre äu pannans minsta 
bredd mellan ögonen Ofverkäkens spets är ganska märkbart framstående 
framom spetsen af underkäken, och den lille skäggtömmen under hakan är 
ej mera än hälften så lång som ögats längddiameter. Midt åt är pannan 
mellan ögonen konkav, och på nacken är en liten långsgående fåra. Den 
af de båda gälhinnorna bildade gemensamma fria hudfliken under gälnäset 



Gadus navaga. 1 19 

• 
av bred, och gälhiiinans strålar äro 7. Muunen är temligen stor, ocli mun- 
vinkeln är framom och bakre änden af öfverkäksbenet är under ögats fram- 
kant. Hufvudet är fjällbetäckt på hela öfre sidan, med undantag af nos- 
spetsen, samt på gällocken, kinderna och underkäkens grenar. Näsborrarne 
äro små och rundade och ungef. lika store och sitta närmare ögat än nos- 
spetsen, den främre något framom och innanför den bakre. — Tänderna 
äro små, spetsiga och krökta inåt eller bakåt, och sitta kardlikt på mellan- 
kilksbenen, och de, som der sitta i yttersta raden äro något större än de 
andra. På underkäken sitta de i 2 till 3 irreguliera rader, och på plog- 
benet bilda de ett trubbvinkligt band, och alla der äro små. På sidorna 
af underkäken äro några något större. — hsta ryggfenan börjar ett godt 
stycke bakom bröstfenornas fästen, och dess längd är större än dess höjd, 
■och dess öfre spets är temligen trubbig. Den slutar öfver anus och har 
12 till 14 (vanligen 12—13) strålar. — äulra ryggfenan, som är väl skild 
från den l:sta samt är något lägre än den, har den vanlige trubbvinkligt 
trianguläre formen samt 16 till 20 (vanligen 18—20) strålar. — 3:dje 
ryggfenan, som är något längre skild från den 2:dra d:o än denna från 
•den l:sta, samt är något litet lägre än den förra, har den öfre kanten af- 
rundad och 20 till 24 (vanligen 20-22) strålar. — l:sia analfenan är 
längre än de andra, och har undre kanten afrundad samt 21 till 24 (van- 
ligen 21—22) strålar. — 2:dra analfenan är väl skild från den l:sta, och 
börjar under början af den 3:dje ryggfenan, men räcker något längre till- 
baka än den, och har samme form som den samt 22 till 24 (vanligen 22) 
strålar. — Bröstfenorna äro temligen små och räcka icke till anus, samt 
äro af en elliptisk och trubbigt och snedt tillspetsad form och hafva 21 
strålar. — Bukfenorna, som äro fastade framom bröstfenornas fästen, äro 
kortare än dessa fenor samt äro lancettformade, med långt utdragen spets, 
•emedan deras 2:dre stråle är trådformigt förlängd. Deras strålar äro 6, 
som alla hafva frie spetsar, och af hvilka den l:ste är näst den 2:dre den 
längste. — Stjertfenan är mycket grundt utringad eller nästan tvär, och 
har 26 fullständige och grenige och ofvan och nedan 11 ofullständige och 
icke grenige strålar. — Fjällen äro mycket små och för det mesta rundade 
c.rcloidfjäll, och de sitta tätt och betäcka hvarandra mer eller mindre spån- 
likt. På fenorna förete de det vanliga förhållandet. — Sidolinien är full- 
ständig och hvitaktig, och bildar en svag båge öfver bröstfenan och kröker 
sig temligen tvärt nedåt under den 2:dra ryggfenan. — Färgen är ganska 
lik torskens, men är något ljusare än dennes vanligen är. Ofvan är den 
ljust gråbrunaktig eller gråaktig, med talrike smärre svartgråaktige eller 
brunaktige, icke skarpt markerade fläckar. På sidorna öfvergår denne färg 
i silfvergrå, med mörke punkter, och på buken är den silfverhvit. På si- 
dorna och undertill har den oräknelige svarte punkter. Iris silfverhvit, med 
.svag messingsgul anstrykning och svartaktig skuggning upptill. 

Enligt Mela (anf. st.) förekommer denna lilla torskart vid Murman- 
s'ca kusten vester om Hvita hafvet, ehuru der sällsynt, och vi hafva der- 
för velat fästa uppmärksamheten på den, då den möjligtvis någon gång 
kan blifva anträtfad vid Norska Östfinmarkens kust. Enligt KoelkeUTER och 
Lepechin och enligt livad vi sjelfve erfarit förekommer den talrik i Hvita 



120 Slägtet Gadus. 

* 
Hafvet, hvarifrån vi sett den införas till afsalu i Archangel under Juli 
månad, och Pallas anför, att den förekommer vid R^^sslands och Sibiriens 
Ishafskust åtminstone till mynningen af floden Ob. Enligt A. E. Norden- 
skiöld ') erhölls den under Vegas öfvervintring vid Pitlekaj vid Nordöstra 
kusten af Sibirien, och den förekommer således långs hela norra kusten af 
Asien. Enligt Pallas lär det i synnerhet vara under senhösten, emot vin- 
tern, som den fångas i stor myckenhet i Hvita hafvet samt föres ända till 
S:t Petersburg. 



II. Slägtet Merliicius, Rafinesque Schmaltz. 1810. 

fCaratteri di alcuni nuovi generi e nouve specie di animali e piante 
della Sicilia, pag. 26. — 1810. — Les Merluches, G. Cuvier: Eégne Aiii- 
mal, nouv. édit. T. II, pag. 333. — 1829). 

Kroppen långsträckt ock täckt med spånlikt sittande och 
ej så synnerligen små eller lätt af allande fjäll. Underkäken 
längre framskjutande än den öfre. Ingen skäggtöm. Tem- 
ligen starka och spetsiga tänder i 2 till 3 rader på käkarne 
och plogbenet, men inga på gombenen. Gälhinnans strålar 
7. Tvenne skilda ryggfenor, af hvilka äfven den lista är 
väl utbildad och har flera än 3:ne strålar., samt en analfena. 
Bukfenornas strålar onikr. 7. Stjertfenan distinkt. 

Omkring 4 arter tillhöra detta slägte, som har en mycket 
vidsträckt utbredning i tempererade haf både norr och söder 
om sequatorn. Till vår och Europas fauna hörer blott en art. 



1. Merlucius smiridus, Rafinesque Schmaltz. 
Kummeln 

Bakre ryggfenan och analfenan baktill högre. Munnen 
inuti och svalget samt gälkavitetens sidor svartaktiga. Sido- 
linien gråaktig eller gråbrunaktig och riästan rät. Bulfenoryia 
är o hos den äldre honan knappt hälften så långa som hufvu- 
det, och räcka hos henne ungefär till halfva af ståndet mellan 
deras fästen och anus, men de äro föga kortare än bröst- 
fenorna. 



1) Vegas färd kring Asien och Europa, förra delen, pag. 464—46 5. 
med figur. 



Kuraiiieln. 121 

1 rf. 10—11; 2 rf. 37—40; af. 37—40; brf. 14—15; bf. 
7; stjf. 8—9+ 19+8—9. 

Marbdius, Bklon: De Aquatilibus, pag. 122. — 1553. 

Äsellus x>rimus Rondeletii sive 
Merlucius, Rajus: Willughby, De Historia Pisciuin, liber IV;tus, 

pag. 174. - 1686. 
Gadus dorso diptenjgio etc, ArtedI: Synoiiymia Pisciuin, pag. 36, N:o 10 

— 1738'). 

„ „ Idem: Genera Piscium, pag. 22, N:o 8 — 1738. 

„ Merlucciiis, Linné-, Fauna Svec. ed. llrda, pag. 113. -• 1761. 

„ Idem: Systeina Naturae, ed XILma. pag. 439. — 1766. 

Merlucius smiridm,B.An'!^Ksq\]E Schmaltz: Caratteri di alcuni nuovi generi 

etc. pag. 26. — 1810. 
Gadus Mer luccius, L. Hollberg: Beskrifning öfver Bohuslänske Fiskarne; 
Göteb:s K. Vetensk. och Vitterhrs Samh:s nya Handl. 
5:te del. pag. 38. — 1822. 
Merluccius vulgär is, J. Fleming: History of British Aninials, pag. 195- — 

1828. 
Le Merhis ordinaire, G. Cuvirr: Régne Aniraal, nouv. éd. T. Il, pag 333. 

— 1829. 

Gadus Merluccius,S'. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 44 — 

1832. 

Merluccius oulgaris, C. J. Sundevall: Skand:s Fiskar af W. v. Wright, 

B. Fries och C. U. Ekström, haft. 7, pag. 145, haft. 6, 

pl. 33. — 1842 & 1840. 

„ » H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 140. — 1843. 

„ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 570. 

— 1855. 

Merlucius „ W. Yarrell: Hist. of Brit Fish. 3:d edit. (Richardson), 

vol. I, pag. 562. — 1859. 
Merluccius „ A. GIjnther: Catal. of the Fishes in the CoU. of the 
British Museum, vol. IV, pag. 344. - 1862. 
„ „ R. ColletT: Norges Fiske, pag. 114. — 1875. 

„ Linnéi, A. 'V. Malm; Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 489 

— 1877. 



1) ARTEDI har genom en felskrifning kommit att tillskrifva Belon 
benämningen Merluccius för här i fråga varande fisk, och det är för- 
modligen på grund häraf som Linné sedermera gifvit den artnamnet 
Merluccius i stället för Merlucius. Detta senare namn är utan tvifvel 
bildadt af de latinska orden mare : haf och Iticius : gädda, och den 
derur uppkomna Italienska benämningen Merluzo, som enligt Artedi 
tillkomrrer denne fisk. Det af Rajus gifna namnet Merlucius hafva 
först RafinesQue och sedan Bonapartb (Catal. metod, del Pesci Éu- 
ropei, pag. 44. — 1846) upptagit såsom slägtnamn. Cuvier har ej gif- 
vit den något eget latinskt genusnamn, ehuru han derför citeras. 



122 Slägtet Merlucius. 

3Ierluciiis vulf/aris,E MoREAC: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III, 

j.ag. 251. — 1S81. 
Merluccins _ Fraxcis Day: The Fishes of Great. Biitain & Irelaiul, 

Part. IV, pag. 300, pl. 85, fig. 1 - 1882. 
Merhicms smiridus, JoiiDAT!i & Gilrfrt: Synopsis of the Fishes of North 

America; Bulletin of the United States National Museum, 

N:o Ifi, pag. 809. — 1882. 
Merluccius viilgaris, W:)Biv>i k. Heinckk: Die Fische der Ostsee, pag. 80. — 

1883. 
Merlucius smmdus, H. CoiLKTT: Meddelelser oni Norges Plske i Aarene 

1879—83. Nyt Magaz. f. Natuivid. 29:de Bd. (aftr.) pag. 

83. — 1884. 
Dess allmänna namn i Bohusläns skärgård är Kummel (som är en 
förvridning af knlmule eller kolmun), men den benämnes der utanför Göte- 
borg äfven Silfcerfisk och Sölvjisk. Enligt N. O. Schagkrström ') kallas 
den af fiskarena vid Öresund Lubb. C. A. Haxsson har benäget meddelat, 
att den kallas vid Strömstad Sjögädda. 1 Norge kallas den enligt StröM 
vid Söndmör Lysing och Berglax, och enligt Nilsson bär den vid Bergen 
5ist nämnda namn. 

Beskr. Den ernår en betydlig storlek och blir ej sällan 
4 fot eller 1200 mill. lång. Collett har sett ett vid Norge 
taget exemplar, som var 1 350 mill. långt. — Kroppsformen är 
betydligt vexlande efter kön och ålder och i synnerhet efter det 
förra. Hanarne och de yngre äro smärtare än de äldre honorna, 
i synnerhet om de senare hafva buken utspänd af ägg eller 
annat innehåll. I allmänhet är den emellertid något smärtare 
än torsken. Hos en äldre hona, hvars totallängd är 3 fot ti 
tum dec.m. eller 1080 mill. är största kroppshöjden, öfver bu- 
kens midt eller öfver midten af l:sta ryggfenan, 6 '/o ^• 
■eller 195 mill. och hos en yngre hane, hvars totallängd är 
17 3/,j| t. eller 519 mill. är största kroppshöjden, öfver bukens 
midt, 2V2 t. eller 75 mill. och hos den förra innehälles den 
således ungef. 5 '/o <Jch hos den senare omkr. 7 ggr i total- 
längden. Kroppen är tjock och föga hoptryckt, och afsmalnar 
bakåt hos honan hastigare och hos hanen långsamt, och dess 
höjd strax framom stjertfenan innehälles hos henne omkring 
4 7-2 och hos honom ungef. 3 '/-i ggr i största kroppshöjden. 
Anus har sitt läge ungef. under den 2:dre strålen i 2:dra rygg- 
fenan, och afståndet mellan spetsen af underkäken och anal- 
öppningen innehälles hos hanen väl 2 V2 och hos honan föga 
mera än 2 V* ggi' i totallängden. — Hiifvudet är stort och af 



1) Physiogr. Sällskis i Lund Tidskr. 2:dra haft. 1838, pag. 302. 



Kumnielu. 123 

en nästan pyramidformig form. Dess längd är hos den nämnda 
honan S^io t- eller 264: mill. och hos den nämnde hanen 4 7-, 
t. eller loj mill. och innehålles således hos den förra väl och 
hos den senare knappt -Å ggr i totallängden, och är hos båda 
betydligt större än största kroppshöjden. Det är tjockt och 
bredt och ofvan plattkuUrigt eller nästan plattadt och, från 
sidan sedt, framtill trubbigt tillspetsadt, med öfre och undre 
profilkonturerne nästan lika mycket konvergerande. Långs mid- 
ten af nacken är en föga framstående köl. Äfven då hufvudet 
ses ofvanifrän, är dess främre ände trubbigt tillspetsad. Under- 
käken, hvars längd är större än \/^ af hufvudets d:o, räcker 
hos hanen mera än hos honan framom spetsen af öfverkäken. 
Under hakan finnes intet spår till någon skäggtöm. Munnen 
är stor, och munvinkeln är föga framom och bakre änden af 
öfverkäksbenet bakom midten af ögat, och munspringan är nå- 
got litet uppstigande. Afståndet mellan ögat och spetsen af 
underkäken iunehålies ej fullt 3:ue ggr i hufvudets längd, och 
det samma mellan ögat och nosspetsen. eller nosens längd är 
ungef. dubbelt större än ögats längddiameter, hvilken hos de 
äldre är ungef. lika med och hos de yngre något större än 
V-2 af pannans minsta bredd mellan ögonen, och innehålles omkr. 
6 ggr i hufvudets längd. Nosen är således ganska lång. men 
ögonen temligen små. Xäsborrarne sitta nära hvarandi-a och 
mycket (nästan 3 ggr) närmare ögat än nosspetsen. Den bakre, 
som sitter rätt bakom den främre, är oval och dubbelt större 
än den senare samt har en hudflik vid sin främre kant. men 
någon sådan finnes icke vid den främre, som är rundad. Locket 
och underlocket' äro tillsamman triangulära, med öfre och undre 
kanterne något bugtige och med en trubbig vinkel baktill och 
med en hudartad förlängning härstädes. Förlocket är halfmäu- 
formigt, med bakre och undre kanterne jemnt afrundade. Mellan - 
locket har den undre kanten jemnt och svagt afrundad. De 
båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset, men bilda icke 
någon gemensam fri hudflik. emedan de här ligga öfver hvar- 
andra (den venstra ligger öfver den högra), ett förhållande, 
som icke förekommer hos någon af arterna af det föregående 
slägtet. Hvardera gälhinnans strålar äro 7. Hufvudet är täckt 
af små fjäll på hela öfre sidan, med undantag af sjelfve nos- 
spetsen. samt på gällocken och kinderna. — Tändenia äro 
glesa, skarpt tillspetsade och temligen stora, och sitta både på 



12-4 Släglet Merliicius. 

mellankäksbeneQ och underkäken i "inie irreguliera rader, och 
de i den inre raden äro något större än de i den yttr-e, men 
inga hafva karakteren af huggtänder. På främre änden af 
plogbenet sitta de äfven till en del i ett par irreguliera rader^ 
som framtill med hvarandra bilda vinkel, och de äro der af 
samme storlek, som de på käkarne, samt äro äfvenledes glesa. 
Större delen af dem, i synnerhet på käkarne, förete den egen- 
heten, att de till en del äro rörliga, så att de kunna böjas 
inät men icke utåt. — 8 till y taggiga gälräfständer före- 
komma på den ytterste gälbågen. — lista ryggfenan^ som 
börjar något litet bakom bröstfenornas fästen och på ett afstånd 
frän spetsen af underkäken som innehålles nära 3 ' ., ggr i total- 
längden, har formen af en triangel, hvars bas hos äldre honan 
är större och hos den yngre hanen mindre än dess höjd, och 
har 10 till 11 (vanligen 10) strålar, af h vilka ^rdre och 3:dje 
äro de längste och den l:ste icke är grenig och derjemte temligen 
otydligt ledad blott nära spetsen. - 2:dra ryggfenan, som är 
väl skild från den l:sta d:o och är något lägre än denna, 
börjar nästan öfver anus och sträcker sig till nära stjertfenan, 
samt är baktill högre än framtill och å förra stället afrundad. 
Dess längd innehålles ungef. 2V3 ggr i totallängden, och den 
har 37 till 40 (vanligen 38—10) strålar, af hvilka 25:te till 
29:de äro de längste och de 3: ne siste icke äro grenige. Af- 
ståndet mellan den och stjertfenan är ungefär lika med en 
ögondiameter. — Analfenan börjar strax bakom anus och nå- 
got bakom början af 2:dra ryggfenan och slutar under dennas 
slut, och är således något kortare än den, men den har ungef. 
samme form och höjd som den samt är liksom den baktill högre 
än framtill samt å förra stället afrundad. Dess främste strålar 
äro kortare än de samme i den 2:dra ryggfenan, och dess 
främre nedre hörn är afrundadt. Den har 37 till 40 (vanligen 
38—10) strålar, af hvilka 26:te till 30:de äro de längste och 
de 2me förste och 2:ne siste icke äro grenige. — Bröstfenorna 
äro af medelmåttig storlek och elliptisk form, med snedt af- 
rundad spets. Hos den äldre honan äro de af hufvudets halfva 
längd och räcka icke till anus, och hos den yngre hanen äro 
de något längre än )iämnda längd och räcka till analfenans 
början. Deras strålar äro 14 till 15 (vanligen 14) och den 
siste är temligen lång. — BiiJcfenorna, som hafva sina fästen 
ett godt stycke framom bröstfenornas d:o, äro ovanligt stora i 



Kurameln. 125 

jemförelse med dem hos föregående slägte. De äro hos den 
äldre honan något kortare än bröstfenorna och hos den yngre 
hanen uugef. af samma längd som de, och hafva en elliptisk 
form, med trubbigt tillspetsad spets, samt 7 strålar, af h vilka 
den ytterste är kortast samt icke grenig. — Stjertfenan är 
mycket grundt utringad eller nästan tvär i) och af medelmåttig 
storlek (dess längd något större än '/-j ^^ hufvudets d:o), men 
temligen smal. Den har U) fullständige och grenige och ofvan 
och nedan 8 till \) ofullständige och icke grenige strålar. — 
Fjällen^ som tätt betäcka kroppen och äro spånlagda, äro ej så 
synnerligen små, samt äro ovala eller elliptiska och tunna cy- 
cloidtjäll, och sitta temligen fast. De äro olika dem af före- 
gående slägte derigeuom, att de sakna de radiära strimmorna 
och endast hafva koncentriska sådana, och dessa äro fram- och 
baktill mer eller mindre tydligt vinkligt böjda. De sträcka 
sig långt ut pä stjertfenan, men förekomma på de andra ver- 
tikala fenorna endast i närheten af deras bas och på den l:sta 
ryggfenan blott vid främre delen af basen. — Sidolinien går 
snedt nedåt från sidan af nacken och är under en stor del af 
sin längd närmare rygg- än bukkanteu, och har en nästan 
omärklig böjning under början af 2:dra ryggfenan, samt är för 
öfrigt lät och af gråaktig, eller hos de äldre af en något mörkare, 
gråbrunaktig färg. — Färgen är något mörkare hos de äldre 
än hos de yngre. Hos de förre är den ofvan svartgrå och på 
sidorna något ljusare gråaktig, och på nedre sidorna och under- 
till silfvergra och glänsande. Hos den friske fisken förekommer 
någon purpurglans på öfre sidan. Fenorna äro mörka, svartgrä- 
aktiga emot kanterne och spetsarne. En något otydlig svart- 
aktig fläck förekommer stundom vid öfre delen af bröstfenans 
bas. Iris silfverhvit, med messingsgul anstrykning och mörk 
skuggning upptill. De yngre äro ofvan gråbrunaktige och under 
silfverhvite. Munnen inuti och väggarne af gälkaviteten äro 
(med undantag af helt unge individer) svartaktige. 

Skelettet: Ehuru kraniet hufvudsakligen öfverensstämmer 
med det af torsken, företer det dock flera anmärkningsvärda 
afvikelser från detta senare. Basilarbenet och sidonackbenen, 
hvilka icke hafva några egentlige ledknappar, äro bildade på 



I Då den utbredes n:\got mera, är den tvär. R. Collett har en 
gång hos ett yngre exempUir funnit dess bakre kant konvex eller afrundad. 



126 Slägtet Merlucius. 

samma sätt, som hos torsken, men de senare omsluta icke nack- 
hålet upptill, utan detta begränsas här af öfre nackbenet, vid 
hvilket 2:ne framåt rigtade och mycket nära intill hvarandra 
varande utskott från l:sta kotans neuralbåge äro fastade. Öfre 
nackbenets vertikala skifva är stor, men den är ofvan framtill 
plattad, och derifrån utgå 2:ne framåt divergerande kölar öfver 
båda pannbenen, som här icke äro sammansmälta såsom hos 
torsken, och långs bakre delen af suturen dem emellan är ej 
här, såsom hos denne någon köl. Pannan är å midten mellan 
ögonhålorna konkav, och framom denna konkavering bilda de 
båda pannbenen långs suturen dem emellan en köl, som sträc- 
ker sig till det öfre silbenet, O. epotica, pterotica & splienotka 
äro bildade på samma sätt som hos torsken, men o. opistho- 
ticmn är något mindre och knappt så stort som o. prooticum^ 
och den hos torsken i främre delen af detta sist nämnda benet 
varande bugten är här ett slutet hål, som framtill synes vara 
omslutet af alisphenoidbenet. Sidosilbenen äro något mera ut- 
stående än hos torsken, men eljest likna de dennes, och detta 
göra äfven parasphenoidbenet, plogbenet och öfre silbenet. Ossa 
nasaUa äro något större än torskens, Suspensoriete ben likna 
dem hos torsken, men de båda ledknappar, hvarmed hyomandi- 
bularbenet artikulerar med o. spilienoticum & pteroticum, äro 
icke sammansmälte, utan temligen distinkte. Pterygopalatin- 
apparatens ben likna i det närmaste de samma hos torsken, 
men gombenet slutar baktill och nedtill tvärt och är här icke 
spetsigt utdraget bakåt såsom hos honom, och pterygoidbenet är 
icke baktill så utbredt. Underkäken är något spensligare och 
mera långsträckt och så äro äfven mellankäks- och öfverkäks- 
benen. De förra hafva sin inre ände mera utbredd, men de 
öfre utskotten derstädes äro mindre. Gällocksapparatens ben 
likna i det närmaste dem hos torsken, med undantag af för- 
locket som är olika derigenom, att den yttre hos honom ut- 
vikna lamellen här är föga utbidad och nästan icke utviken. 
De bakre infraorbitalbenen äro mycket större än de hos torsken 
och så utbredda, att de sträcka sig bort till nära kanten af 
förlocket. Tungbensapparatens ben likna äfven för det mesta 
dem hos den senare, men tungbenshornen äro smalare, med 
jemförelsevis något längre o. ceratohyaU, och o. basibranchi- 
ostegale är alldeles olikt dennes samt långsträckt och till större 
delen af sin längd treeggadt. — Eyggraden, hvars kotor äro 



Kummeln. 127 

50 till 52 till antalet, företer en egenhet, som erinvar om den 
hos Gadus navaga. Bålkotorna, hvilkas antal är 24 till 25. 
äro de som utmärka sig genom denna egenhet. Den l:sta har 
framom neuraltaggen 2:ne från neuralbågen ofvan de främre 
ledutskotten utgående och framåt sammanstötande samt uppåt 
och framåt rigtade utskott, som enligt hvad redan ofvan blifvit 
sagdt fästa sig ofvan på den nedre, intill nackhålet gränsanda 
delen af öfre nackbenet. Dessa utskott motsvara de 2:ne ut- 
skott å l:sta kotan hos torsken, som äro belägna ofvan de främre 
ledutskotten, men som hos honom äro långt åtskilda och korta 
samt fästa sig endast vid sidonackbenen. l:sta och 2:dra kotan 
bära inga refben. På 3:dje — 6:te kotorna äro korta och nästan 
klubbformiga, d. v. s. utåt tjockare och ihåliga refben, som af 
GuNTHEK benämnas parapophyser och jemföras med tvärutskotten 
pä bålkotorna hos en groda. De sitta rörligt fastade på kot- 
kropparnes sidor i fördjupningar, som äro mycket mindre på 
de 2:ne bakersta af dessa kotor än på de främsta. Kefben före- 
finnas endast på en del af de närmast följande bålkotorna, der 
de äro små och smala och af vanligt utseende, och de saknas 
på de bakre d:o. Från och med 7:de till och med 25:te kotan 
a det af oss undersökta exemplaret äro bålkotornas sidoutskott 
(parapophyser) väl utbildade och breda samt af en egendomlig 
beskaffenhet. På 7:de och 25:te äro de dock små, men på alla 
de andra stora, långa och vid spetsen afrundade och på 10:de 
— 14:de störst. De äro så breda, att de emot basen med kan- 
terne beröra hvarandra och der tillsamman bilda ett fullstän- 
digt tak öfver simblåsan och bukkaviteten. De äro utåt obe- 
tydligt smalare, på öfre sidan kullriga och å den undre låugsåt 
urhålkade, i hvilken urhålkning ligger i hvardera ett utskott 
fråj^i simblåsan. På den 7:de kotan äro de små och korta äf- 
vensom på den 25:te d:o och på den förra icke urhålkade på 
den undre sidan, och å den senare kotan utgår der från det 
högra sidoutskottet ett nedåt och bakåt rigtadt tillspetsadt ut- 
skott, som å denna kota bildar en antydning till den hsmal- 
båge och h^maltagg, som förefinnas å kotorna i den följande 
eller stjertafdelningen. Äfven neuralbågarne med sine neural- 
taggar förete å dessa kotor en egen byggnad. De äro jemfö- 
relsevis mindre än sidoutskotten. Mot vanliga förhållandet äro 
neuraltaggarne på l:sta och 2:dra kotan längre än på de föl- 
jande bålkotorna, och den å den l:sta är, sedd från sidan, äf- 



128 Slägtet Merlucius 

ven bred och trubbig, men den å den andra är tillspetsad, och 
dessa båda äro väl åtskilda. De följande (3:dje— 25:te) bål- 
kotornas ueuralbågar ligga tätt intill hvarandra, och de å dem 
varande främre ledutskotten omfatta eller ock blott artikulera 
med den föregående kotans neuralbåge, hvarigenom uppkommit 
en fast förening mellan alla kotornas ueuralbågar. Deras neu- 
raltaggar, med undantag af de 2:ue redan nämnde och de 3—4 
bakerste, äro korte och trubbige, sedde från sidan. Stjertkotorna 
som äro 2G till 28 (hos det af oss undersökta exemplaret 26), 
äro af vanlig beskaifenhet, och vid de 9 sista är stjertfenan 
fästad. — Till dessa egenheter i skelettbyggnaden kan läggas, 
att den blott har en kort och tjock a2}pendix pylori. — Post- 
temporal- och supraclavicularbenen äro spensliga och långsträckta 
i jemförelse med torskens, men eljest af enahanda byggnad med 
dennes. Nyckelbenet är deremot mindre långsträckt och har 
det öfre bakre hörnet mer spetsigt och utdraget. Scapular- 
fenestran är mindre och den nedre, tillspetsade delen af korp- 
benet är smalare och spetsigare. Postclavicularbenet har en 
särskild kort och bred, nästan rhomboidisk inre afdelning, men 
dess yttre d:o liknar torskens och har formen af ett refben, och 
detta ben ligger löst i köttet, blott fästadt med svaga band, 
liksom hos honom. Bäckenbenen, som äro löst fastade till 
nyckelbenen, äro, liksom hos torsken, små, med 2:ne från deras 
bakre, utbredde del utgående utskott: ett främre och ett inre, 
men den tunna lamell, som är utbredd mellan dessa utskott, 
är mindre än hos torsken, och det inre utskottet är här jem- 
förelsevis längre och mera rigtadt bakåt. 

Enligt MöBius & Heincke förekommer kummeln någon gång 
i sydvestra Östersjön i närheten af östra kusten af Schleswig- 
Holstein, men den har enligt Skandinavisk Fauna icke anträf- 
fats i Östersjön i närheten af Skånes kuster. Den förekommer 
emellertid, ehuru sällan i Öresund, enligt N. O. Schagekström') 
och Skand. Fauna, och den förre nämner, att den oftare före- 
kommer i Skelderviken, der den enligt honom sällan öfversti- 
ger 4 fot eller 1200 mill. i längd. I Bohusläns skärgård fås 
den icke sällan, ehuru numera icke i mängd, i synnerhet under 
vintern, inne i skärgården vanligen yngre individer och längre 
ute i hafvet äldre sådane, under storfiske med backa. Den är 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. 18.38, p. 302. 



Kuinraelii. 129 

egentligen en hafsfisk och är bet3'dligt vexlande i sin förekomst, 
så att den ett eller annat år kan vara talrik på ett ställe, der 
den sedermera försvinner. Enligt C. Cederström') är den icke 
sällsynt i trakten af Strömstad. Vid de södra och vestra kusterna 
af Norge förekommer den enligt K. Gollett icke sällan, ehuru 
i jemförelsevis mindre antal än arterna af föregående slägte, 
med undantag af skäggtorsken. Den torgföres enligt honom' 
derstädes företrädesvis under hösten, hvilket vi äfven sjelfve 
erfarit, men äfven då hafva vi icke der sett den torgförd i nå- 
gon mängd, så att den öfver hufvud taget vid våra nordiska 
kuster kan betraktas såsom fåtalig. I afseende på dess utbred- 
ning emot norden, går den normalt upp till Trondhjemsfjordeu, 
och har tillfälligtvis anträffats någon gång ända upp i Lofoten. 
— För öfrigt har den en mycket vidsträckt geografisk utbred- 
ning, och förekommer ganska talrik vid Englands kuster, ehuru 
den enligt Francis Day der är något sporadisk. Enligt Mokeau 
är den allmän vid alla Frankrikes kuster, så väl vid de At- 
lantiska som vid Medelhafskusterna, och Steindachner har funnit 
den särdeles talrik vid både norra, vestra, södra och östra kusterna 
af Spanien, hvarest den mycket värderas såsom ett smakligt 
födoämne. Söder ut går den till Madeira, men vester ut lär 
den icke gå till N. Amerika eller Grönland emedan den enligt både 
Kröyer och Chu. LiJTKEN icke lär föiekomma vid Grönland, ehuru 
den af O. Fabriciu^ blifvit upptagen i Fauna Gi"oenlandica. 
Den tillhör således egentligen blott Europas tempererade haf. 

Kummeln är i allmänhet en pelagisk fisk, som såsom full- 
vuxen sällan ingår i >kärgårdarue eller närmar sig kusterna. Den 
är dessutom rörlig och för ett vandrande och kringstrykande 
lif. Under dagen håller den sig dock i allmänhet mera stilla 
vid bottnen, och är då mindre rörlig, men under natten stry- 
ker den omkring och söker rof. Den håller sig såsom äldre 
vanligen på betydligt djup. Under större delen af året lär den 
hålla sig mera spi-idd, och samlar sig blott under fortplantnings- 
tiden i större stim. Enligt "Skandinaviens Fiskar" har den 
midt uti Kattegat för längre tid sedan brukat hålla sig i mängd, 
i och för leken, vid en bank eller ett grund, som deraf fått 
namnet Kummelbanken eller Kummelgrundet. Hollberg be- 
rättar, att den omkring 1780 fångades' i så stor ymnighet vid 



1) Öfvers. af K Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, p. 66. 

Lilljeborg, Fiskarne. U. 



130 Slägtet Molva. 

Bohuslänska kusterna, att den icke nog hastigt kunde afyttras 
och att en del måste bortkastas. Sedermera fångades den en- 
ligt samme förf. i Göteborgs skärgård åren 1801 — 1803 i så- 
dan mängd, att flera hundrade tunnor af denne fisk blefvo in- 
saltade. Men de följande åren erhöllos blott en och annan.. 
C. J. SöNDEVALL uppgifver i "$kand:s Fiskar", att den äfven på 
1830-talet var ymnig vid Bohuslän,, men att den sedermera 
hade aftagit, och Malm (Göteb. och Bohusl. Fauna) anför, att 
den på senare tiden blott undantagsvis fångats i Bohusläns 
skärgård och vid den ofvan omnämnde kummelbankeu längre 
ute i Kattegat. Allt detta utvisar, att den, såsom redan ofvan 
blifvit sagdt, i sin förekomst är betydligt vexlande. Den kan 
emellertid icke anses såsom en i Bohuslän sällsynt fisk, då den af 
C. U. Ekstköm uppgifves såsom allmän och af C. CedekstkOm så- 
som icke sällsynt derstädes. Den är en glupsk roffisk, hvilket 
antydes af dess stora gap och tem ligen starka tandbeväpning. 
Den förföljer stundom flockvis stim af makril och sill, och tager 
ofta sådane fiskar som fastnat i garnen samt fastnar stundom 
derigenom sjelf i dessa. Den slukar för det mesta blott andra, 
smärre fiskar men stundom äfven kräftdjur. Dess glupskhet 
gör, att den långas lätt med krok. Malm har vid Bohuslän 
hos den funnit romsäckarne stai'kt utbildade i slutet af Juni 
månad, och enligt "Skand:s Fiskar" skall dess lek iuträfta un- 
der midten af sommaren i Juli och Augusti. Hollkerg har hos 
en hona räknat 2 millioner ägg. Kummeln anses hos oss så- 
som färsk för en mindre smaklig fisk än torsken. Här fångas 
den i allmänhet icke i någon mängd, och den är derför icke 
af någon framstående ekonomisk betydelse för oss. 



111. Slägtet Molva, S. Nilsson. 1855. 

(Siand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 573. — 1855) 

Kroppen mychtt långsträclct och täcid med mpcJctt små 
spånlagda fjäll. VnderTiäken med en skäggtöm under hakan. 
Tänderna till en del stora, på mellankäkshenen kardlikt sit- 
tande och mindre, och på underkäken och plogbenet i 2:ne 
rader,- och af dessa äro de i den inre raden stora och grofva. 
Inga tänder pjå gombenen. Gälhinnans strålar 7. Tvenne 



Liui2:an. 



131 



skilda i-t/ggfenor, af hvilha den l:sta är väl utb/hlad, och en 
anal/ena samt från dem väl skild stjertfena. Bukfenorna 
med 6 strålar. Appendices p^jloricm flera. 

Detta slägte innesluter 3:ne arter från de tempererade och. 
kalla hafven i norra hemisferen, och alla tillhöra Europas och 
de 2:ne vår nordiska fauna. 



MOLVA. 

Pannans bredJ mel- 
lan ögonen .... 



lika med ögats vertikale eller 

horisontelie diameter 1. culgaris, Fleming. 

mycket mindre än ögats ver- 
tikale diameter 2. hijrkekmge, Valbaum. 



1. Moha vuli^aris, Flemtnc. 

Långan. 

Spetsen af nosen merendels mer eller mindre framskjutande 
framom den samme å underkäken. Pannans minsta bredd mellan- 
ögonen lika med ögats vertikale eller ock liorisontelle diameter. 
Stjertfenan starkt afrundad. Krojjpen ofvan och på sidorna 
mer eller mindre ljust gråbrunaktig och buken hvitaktig. B,ygg- 
och analfenorna (i synnerhet baktill) samt stjertfenan med 
ett mer eller mindre tydligt bredt mörkt band nära ytterkanten 
och med denne senare hvitaktig, och l:sta ryggfenan med en 
svartaktig fläck i bakre kanten. 

1 rf. 13—16; 2 rf. 62—70; af. 57—66; brf. 19—20; bf. 
6; stjf. 5 + 38-39 + 5. 

Gadus Molva, Linné; Fauna Svecica, ed. ILda, pag 113. — 1761. 
„ „ A. J. FiETZlus: Faunse Svecicae Pars Lma. pag. 322. — 

1800. 
Molva vulgaris, FleminG: History of British Animals etc. pag. 192. — 

1828. 
Gadus Molva, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 45. — 
1832. 
„ Raptor, Idem: ibm, pag. 46. (Förmodligen äldre individ). 
Lota Molva, H. Khöyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 153. — 1843. 

Molva vulgaris, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag, 573. 
— 1855. 
„ „ A. GuNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. Museum,. 

vol. IV, pag. 361. - 1862. 
,. ,. Pv. COLLETT; Norges Fiske, pag. 116. — 1875. 



132 Släcftet Molva. 

Molva Linnet, A. W. Malm: Göteb:s och BohusLs Fauna, pag 491. 

- 1877. 
Lota moln. E. MoreaU: Hist nat. des Poiss. de la Fraiice, T. III, 

]ydg. 258. — 1881. 
Molva L-ulf/aris, Francis Day. The Fishes of. Great. Britaiii & Ireland 

Part. IV, pag. 305, pl. 86. - 1882. 
Lota molva. MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 82. — 

1883. 
Molva vulgarts, R. Collett; Meddelelser om Norges Fiske i Aareiie 

1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvidenskab 29:de Bd. (aftr.) 

pag. 84. — 1884. • 

Den är i Sverige allmänt känd under namnet Långa och i Norge 
under det af Lange. I Bohuslänske skärgården kallas don dessutom enligt 
Malm stundom Långe och de yngre Långebarn. Enligt N. O. SchåGER- 
STRöm') kallas den af fiskarena vid Öresund Kungsål eller Alkung. 

Beslir. Den är en af vare större fiskar, och ernår ej sällan en 
längd af 5 fot eller 15U0 mill., men sällan den af 6 till 7 fot ; oftast 
fås den af 3 till 4 fots längd. — Kroppsformen är mycket lång- 
sträckt och framtill trindlagd, med nedtryckt rygg, samt en- 
dast baktill hoptryckt. Största kroppshöjden, som är belägen 
ungef. under midten af l:sta i-yggfenan och mycket långsamt 
aftager bakåt, innehålles, då buken ej är mycket utspänd, hos 
äldre omkr. 8 och hos yngre 9 till 10 ggr i totallängden. 
Kroppens störste tjocklek, öfver midten af l:sta ryggfenan, är 
föga mindre än största kroppshöjden. Vid analfenans början är 
kroppshöjden obetydligt mindre än den största. Härifrån blir 
kroppen bakåt allt mer och mer märkbart hoptryckt, och den 
är vid stjertfenans bas temligen tunn, men dess höjd här är 
jemförelsevis icke obetydlig, och innehålles omkr. 4 '/o gg^' i 
hufvudets längd och något mera än 2:ne ggr i största kropps- 
höjden. Anus har sitt läge under den 9:de eller 10:de strålen 
i ■2:dra ryggfenau och något framom midten af totallängden, 
men obetydligt framom midten af afståndet mellan nosspetsen 
och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan. — Hufvudet, 
som är medelmåttigt stort, är af en långsträckt och något ned- 
tryckt pyramidal form, från sidan sedt, med trubbigt tillspet- 
sad, och ofvanifrån sedt, med framåt något afsmalnande och 
afrundad nosspets. Hufvudets bredd så väl öfver midten af 
ögonen som öfver locken är större än dess höjd derstädes. Dess 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 1838, 2:dra haft. p. 302. 



Låncfaii. 133 

längd ionehälles omkr. 4'/;, till ■I74 §0^' i totalläugdeu, och är 
hos de yngre dubbelt och hos de äldre nära 1 -/a ggi" större än 
största kroppshöjden. Hos de äldre är i allmänhet den mjuke 
spetsen af nosen t3'dligen, men framkanten af mellankäksbenen 
föga eller icke framskjutande fi-amom framkanten af under- 
käken, och någon gång är underkäken t. 0. m. väl så långt 
framstående som nosspetsen '). Hos yngre framstår äfven sjelfve 
öfverkäken framom underkäken ganska märkbart, och följakt- 
ligen är hos dem nosspetsen ännu mer framstående framom den 
senare än hos de äldre. Skäggtömmen under hakan är stor och 
väl så lång som ögats longitudinelle diameter. Munnen är stor, 
med föga uppstigande munspringa, och med luunvinkeln bakom 
framkanten och bakre änden af öfverkäksbenet under midten af 
ögat. Längden af underkäken är något större än V2 ''^^ ^^^f* 
vudets d:o. Nosen är läng, och afståndet mellan ögat och nos- 
spetsen är något mera än P/a ggr större än ögats längddia- 
meter, och utgör nära V3 af hufvudets längd. Näsborrarne äro 
små och mycket närmare ögonen än nosspetsen, och de äro ej 
mycket nära intill hvarandra, den främre suedt framom och 
innanför den bakre, som är något litet större. Den senare har 
rundt omkring en låg hudkant, och den förre har baktill och 
intill en hög, tillspetsad hudflik. Ögonen äro temligen stora 
och med längddiametern betydligt större än den vertikale d:o, 
och den förre innehålles nära 6 ggr i hufvudets längd. Pannan 
mellan ögonen och hjessan äro plattade, och den förras minsta 
bredd är hos de yngre ungef. lika med ögats vertikale och hos 
de äldre med det sammas longitudinelle diameter. Locket och 
underlocket bilda baktill en trubbig vinkel, och det senares 
samt mellanlockets undre kant bilda en jemn och å det senare 
något starkare böjd båge. Hufvudet är täckt med mycket små 
tjäll på hela öfre sidan, med undantag af nosspetsen, på gäl- 
locken och kinderna samt på en del af nosens sidor, närmast 
framom ögonen. Det är äfven försedt med en del störi-e slem- 
porer. Den af de båda gälhinnorna bildade gemensamme frie 
hudfliken under gälnäset är mycket bred, och hvardera gälhinnan 
har 7 strålar. — Tänderna äro mycket olikstora, och en del 
af dem äro stora och grofva och alla äro spetsiga samt krökta 



1) Sä har förhållandet varit hos den form, som af Nilsson fått nam- 
net Gadus Raptor, som utan tvifvel varit en äldre individ. 



134 Släijut Molva. 

inåt eller bakåt. På mellaukäksbenen sitta de kardlikt i flera 
irreguliera rader, och äro tern ligen små samt för det mesta af 
föga skiljaktig storlek. På underkäken sitta de i 2:De ganska 
leguliera rader, och de i den yttre raden äro mycket små och 
sitta tätt, då deremot de i den inre d:o äro stora och många 
ggr större än de i den yttre, samt sitta temligen glest, så att 
de på hvarje käkhalfva i allmänhet äro 15 å 16 till antalet, 
med en eller annan något mindre mellan dem. På plogbenet 
sitta de på samma sätt, som på underkäken, i 2:ne rader, och 
de i den inre raden äro många ggr större än de i den yttre, 
samt väl så stora som de på underkäken, och göra tydligen 
tjenst som huggtänder. Dessa rader bilda vinkel med hvar- 
andra framtill samt äro för öfrigt parallela med yttre kanten 
af den pilformige framtill aftrubbade främre änden af plog- 
benet. Antalet af stora tänder på plogbenet är omkr. 10. 
Svalgbenens kardlikt sittande tänder äro små. — l:sta njgg- 
fenan, som börjar ett godt stycke bakom bröstfenornas fästen 
och på ett afstånd från nosspetsen som innehålles nära 3 V/2 
ggr i totallängden, och hvars höjd är mindre än halfva kropps- 
höjden, har en nästan rhomboidisk form, med främre öfre hör- 
net afrundadt och den öfre kanten något konvex. Dess strålar 
äro 13 till U) (vanligen U till 15), af hvilka de 3 till 4 
främste och 1 till 2 bakerste icke äro greuige. — 2\dfa rygg- 
fenan^ som genom ett obetydligt afstånd är skild från den 
l:sta d:o, och hvars längd utgör nära hälften af totallängden, 
och som sträcker sig något längre tillbaka än analfenan, men 
dock liksom denna är väl skild från stjertfenan, har främre 
och bakre hörnen afrundade, och är framtill något litet lägre 
än baktill, der den är ungef. lika hög som l:sta ryggfenan, 
och den är för öfrigt nästan jemiihög och blott på midten litet 
lägre än eljest. Dess höjd framtill är ungef. lika med afstån- 
det mellan dess bas och sidolinien derstädes, och dess höjd bak- 
till är något större än stjertens höjd strax framom stjertfenan. 
Den har 62 till 70 (vanligen 64 till 67) strålar, af hvilka de 
4 förste och den siste icke äro grenige. — Analfenan^ som 
börjar strax bakom anus. men ett godt stycke bakom början af 
2:dra ryggfenan, och som har samme form som denna, men är 
något lägre och betydligt kortare än den, har 57 till 66 (van- 
ligen 60 till 62) strålar, af hvilka de 4 förste icke äro grenige. 
— Bröstfenorna äro temligen små (deras längd något mindre 



Långan. 135 

än '/.j af hufvudets d:o) och af en aflångt och något snedt oval 
form. och deras stråhir äro 19 till 20. — Bul-fenorna, i^om 
äro fastade ett godt stycke framom bröstfeuornas fästen, äro 
väl så långa som bröstfenorna, men räcka dock icke till deras 
spetsar, samt äro smala och tillspetsade, och hafva 6 strålar, 
af hvilka l:ste— 3:dje hafva frie spetsar och 2:dre och 3:dje äro 
längst, men den 3:dje något längre än den 2:dre. — Stjert- 
fenan är af medelmåttig storlek och starkt afrundad. Dess 
längd innehålles föga mera än 1 '/o ggr i hufvudets d:o, cch 
den liar 38 till 39 grenige och å h vardera sidan omkr. 5 icke 
grenige strålar. Fenorna äro omgifna af en temligen tjock hud. 
— FjäUcn äro mycket små, tätt sittande och spånlikt lagda, 
elliptiska eller aflånga cycloidfjäll, med endast tätt intill hvar- 
andra varande koncentriska strimmor, och med de smala rum- 
men mellan dessa afdelade genom talrika tvärfåror, som meren- 
dels gå från den ena koncentriska strimman till den andra, och 
göra att fjällen synas försedda med tätt intill hvarandra stälde 
koncentriske, perlbandslike kretsar. De största fjällens längd- 
-diameter ungef. 2 VA^ mill. De betäcka till betydlig del äfven 
stjertfenan och de andra vertikala fenorna och basen af bröst- 
fenorna. — SidoUnien är i början något nedstigande och går 
sedan nästan rät, och med en knappt märkbar böjning nedåt 
något framom midten af den 2:dra ryggfenan. Den är af ljus 
färg. — Färgen är något mörkare hos de äldre: ofvan grå- 
l^runaktig, nedåt sidorna ljusare, och på buksidan stundom silf- 
Tergrå och stundom silfverhvit. Rygg- och analfenorna (i syn- 
nerhet längre tillbaka) samt stjertfenan med ett mer eller 
mindre tydligt och temligen bredt svartaktigt band nära ytter- 
kanten och med denne senare hvitaktig, och l:sta ryggfenan 
har en svartaktig fläck i bakre kanten. Bröstfenorna gråaktiga 
och emot spetsen gulaktiga. Bukfenorna hvitaktiga, med röd- 
aktig anstrykning. Tris har en smal messingsgul ring närmast 
pupillen. De yngre äro ljusare: ofvan grågulaktige och under 
hvite. — En färgvarietet, som var beströdd med glese, runde, 
svarte fläckar, store som större ärter, anföres i Skandinavisk 
Fauna. 

Uti Anuals and Magazine of Natural History, 5:th series, 
Tol. 15, pag. 435 (år 1885) beskrifver MTntosh färgteckningen 
hos en SVs engelska tum lång unge af denna art. Den ut- 
märkte sig genom långsgående band eller streck. Ett oliv- 



13(5 Slägtet Molva. 

brunt band gick från nosspetsen till ögats midt och fortsattes 
rätt bakåt till stjertfenans bas. Från samme spets gick ett 
vackert opaliserande och glänsande streck öfver ögat, och sträckte 
sig äfvenledes till basen af nämnda fena, och detta streck var 
på stjerten opakt hvitt. l:sta ryggfenan hade en svart fläck 
baktill, och en dylik förefanns äfven vid slutet af 2:dra rygg- 
fenan. Från hjernskålen gick bakåt ett smalt mörkt orange- 
gult streck. 

Skelettet. Det fasta kraniet, som i hufvudsaken är bildadt 
på samma sätt,, som torskens, företer dock, liksom det af före- 
gående slägte, några anmärkningsvärda afvikelser från den 
sammes. Öfre nackbenet omsluter nackhålet upptill, ocli de 
ledytor å sidonackbenen, som artikulera med fiämre ledutskotten 
å l:sta kotan, äro belägna nästan lika långt tillbaka, som 
bakre kanten af basilarbenet. Kraniet är i öfverensstämmelse 
med fiskens allmänne form mera långsträckt än torskens, och 
har icke någon långs midten af hjernskålens öfre sida gående 
köl, emedan det öfre nackbenet der är nedtryckt och plattadt, 
och vid sutureu mellan pannbenen, som icke äro sammansmälta, 
förefinnes ingen köl. Framom os. prooticnm är ett stort hål^ 
derigenom att den der hos torsken varande djupe bugten i detta 
bens främre kant här är framtill och till en del äfven upptill 
omsluten af alisphenoidbenet samt under detta af paraspheuoid- 
beuets aJa basitetnporalis, och det förra af dessa båda ben är 
betydligt större än hos torsken. Den främre öppningen för 
hjernskålen, på sidorna framtill omsluten af nämnde aJce hasi- 
temporahs och vertikala nedskjutande utskott från pannbenen^ 
är mycket mindre än hos torsken, samt är smal och vertikal. 
Plogbenet har, såsom vanligt hos de torskartade fiskarne, den 
främre änden pilforraig, men dess främre spets är trubbig eller 
nästan afrundad och dess sidospetsar sträcka sig långt tillbaka 
och hafva de yttre kanterue parallele. Suspeiisoriets ben förete 
ingen annan anmärkningsvärd skiljaktighet från torskens än den, 
att os symplecticum är bredare och större än dennes, och äfven 
nedtill bredt, ehuru der smalare än upptill. Det är större än 
0. metapterygoideum. I afseende på pterygopalatinapparatens ben 
är 0. pterygoideimi tjockare än torskens, och saknar den tunne 
öfre, af den inre lamellen bildade kanten, som detta ben har 
hos den senare. Eljest förete dessa ben ingen skiljaktighet. 
Mellankäksbenen likna fullständigt torskens, meti öfverkäksbenen 



Laiiifaii. 137 

äro proportionsvis längre än dennes och ungef. 1 -/s ggi' längre 
än de förra, då de hos torsken knappt äro 1 '/a Sa^' längre än 
nämnda ben. Derjerate äro de baktill starkare vridna. Under- 
käken är längre och dess grenar smalare än torskens, med 
större postglenoidutskott. Gällocksapparatens ben likna i det 
allra närmaste dem hos torsken, men lockets bakre kant är 
grundare urbugtad. I öfverensstämmelse med de längre käkarne 
äro tungbenshornen äfven längre än hos torsken. — O. basi- 
hrancliiostegale är tjockare och mei-a långsträckt, nästan med 
form af en strumpläst. Svalgbenen äro lika dem hos torsken. 
— Kotorna likna i det närmaste dem hos torsken, men den 
l:sta har neuralbågen, sedd från sidan, upptill bredare, och 
Hera (5 — 6) af de närmast följande kotorna hafva å sidorna af 
kroppen och till dels af nedre delen af neuralbågen en grop, hvari 
sitter ett tjockt och kort, utåt något utbredt refben. Kotornas 
antal är 64 — 65, af hvilka 26—27 äro bålkotor. Alhi bål- 
kotorna, med undantag af den l:sta, bära refben. — Post- 
temporal benen äro gaifel- eller klykformiga, liksom hos torsken, 
rnieu klykans undre gren är kortare och knappt hälften så lång 
som den öfre. Öfre nyckelbenet och nyckelbenet äro något bre- 
dare än dennes, och det senare jemförelsevis kortare och med 
den öfre ändens bakre hörn mera bakåt utstående. Skulder- 
bladet och korpbenet förete enahanda form med torskens. Bäcken- 
benen hafva samma utveckling som hos denne, men afvika der- 
igenom, att det inre utskottet vid bakre änden är längre än 
hos honom, och ungef. lika långt som det främre d:o. 

Långan har, så vidt kändt är, aldrig erhållits vid någon 
Svensk Östersjökust, men enligt Möbius & Heincke (anf. st.) 
har den en och annan gång fångats i sydvestra Östersjön i 
Kielerbugten under vintern, i December och Januari månader. 
Både enligt vår "erfarenhet och enligt hvad som anföres af S. 
Nilsson och N. 0. Schagerström ') förekommer den sällan i 
Öresund och blott i dess nordlige del, samt endast mindre och 
yngre individer. Utanför Öresund, i sydligaste delen af Katte- 
gat i närheten af Kullaberg i Skåne fås den deremot ej så 
sällan, ehuru icke ofta samt blott på större djup. 1 Bohusläns 
skärgård förekommer den temligen allmän, i synneidiet under 
efterhösten och vintern, men det är för det mesta blott yngre 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 1838, 2:dra haft. pag. 302. 



138 Släo;tet Molva. 

individer som erhållas inom skärgården, och de större och äldre 
träffas utanför den samme, längre ut till hafs och på större 
djup. Innanför Väderöarna och Kosteröarna, på grundet syd- 
vest om Winga äfveusom på flera andra ställen i skärgården 
fås dock enligt A. W. Malm stundom äldre och fullt utveck- 
lade exemplar, och C. Ckdekstköm^) uppgifver, att den i trakten 
af Strömstad är allmän. Den betj^dliga mängd långor, som 
genom Bohuslänske fiskare spridas i handeln inom vårt land, 
fångas emellertid icke utanför Bohuslän eller i Kattegat, utan 
vester om Skagen och företrädesvis på bankarne utanför Norges 
sydvestra kust. — Utanför alla Norges hafskuster förekommer 
den, och fångas i synnerhet i betydlig mängd utanför de syd- 
vestra, vestra och nordvestra kusterna till och med Westfin- 
marken, men förekommer enligt Esmark och R. Collett spar- 
samt utanför kusten af Östfinmarken. Den går emellertid än- 
dock längre öster ut i Ishafvet och fångas enligt A. J. Mkla 
(Vertebrata Fennica) utanför Murmanska kusten af Ryska Lapp- 
land. Vid Norge är det samma förhållande som hos oss, att 
inom skärgårdarne på mindre djup erhållas i allmänhet blott 
yngre, ehuru i de djupe fjärdarne äfven äldre individer före- 
komma. Så erhållas stundom i Christianiafjorden exemplai' af 
1700 mill:s längd enligt Collett. — För öfrigt har långan en 
mycket vidsträckt geografisk utbredning inom den del af norre 
Atlanten, som sköljer Europas och N. Amerikas kuster samt 
äfven i norra Ishafvet. Enligt Fabek förekommer den vid Is- 
land, men enligt Chr. Lutken-) förekommer den icke vid Grön- 
land, ehuru Fabricius upptagit den i Fauna Groenlandica. Vid 
Englands och Irlands kuster är den dels allmän och dels icke säll- 
synt. Enligt MoKEAu förekommer den vid de norra och vestra 
kusterna af Frankrike ned till Gascognerbugten, men är vid 
sist nämnda ställe ytterst rar, ehuru den enligt Francis Day 
lär förefinnas i den vestre delen af Medelhafvet. Dessutom 
förekommer den enligt sist nämnde författare utanför nordöstra 
kusten af N. Amerika å New-Foundlands bankar, ehuru Jordan 
& GiLBERT icke uppgifva denne lokal för den. 



1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förli. 1876. N:o 4, p. 66. 

2) Vidcnsk. Meddelelser fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1881, 
pag. 256. 



Birkelån^an. 139 

Den är i allmänhet en botteufisk och lär troligtvis, med 
undantag af leken, icke hålla sig i stim. De största förekomma 
på betydligt djup. der sådant finnes, på 80 — 150 famnars. Den 
är en mycket glupsk roffisk och lefver för det mesta af fisk, 
ehuru vi någon gång i dess ventrikel funnit större kräftdjur. 
P. Olsson') har en gång i den funnit lemningar af digererade 
sjöstjernor. De sluka stundom ganska store fiskar, och en gång 
hade man i England funnit i en långas ventrikel en lax, som 
var 27 engelska tum lång, och K. Collett uppgifver, att man 
i Norge en gång uti en långa påträffat en temligen stor och 
oskadad Chimcera monstrosa. Den slukar i synnerhet smärre 
torskar samt diverse flundreartade fiskar. Den leker troligen på 
samma sätt som torsken, och på grund af de underrättelser, 
som Malm (anf. st.) erhållit af fiskare frän Bohuslän, som fån- 
gat längor pä Jäderens bank, samt de iakttagelser, som denne 
författare sjelf gjort å en del längors äggsäckar, sannolikt långt 
ute i öppna hafvet och under slutet af April, hela Maj och 
början af Juni. De stora längorna fångas vanligen med så 
kallad storbacka på 80—100—150 famnars djup, och detta 
fiske är ofta ganska gifvande. Så uppgifver t. ex. G. v. Yhlen 
uti månadsbladet Fiskaren för 1878, N:ris 5 & 6, pag. 101, 
att under nämnda års såsom medelmåttigt ansedda bankfiske, 
på den så kallade Storeggens bank utanför sydvestra Xorge, af 
13 Svenska fiskefartyg fångades 41,024 "voger" långa. Den är 
en smaklig fisk, och bringas i handeln dels såsom torkad (spir- 
långa) och dels såsom saltad (kabiljå), och den kabiljå, som till- 
redes af långa, anses bättre än den af torsk och betales högre. 
Enligt Feancis Day anser man den i England bäst såsom saltad. 



2. Molva byrkelauge (Walbaum). 
Birkelångan, 

Pannans minsta bredd mellan ögonen mycTiet mindre än 
ögonens vertiJcale diameter. UnderkäJcen framsJijiiter framom 
nosspetsen. Stjertfenan tvärt a/rundad. Stjertens höjd strax 
framom stjertfenan imiehålles omhr. 8 ggr i hiifvudets längd. 
Färgen på hroppen och hnfvudet hos de ntvnxne of van och på 



1) Lunds Univ:s Årsskr. Tom. VIII. (Aftr.) pag. 8. 



140 Slägtet Molva. 

öfre delen af sidorna mer eller mindre mörkt hrunaläig, med 
hronzglans. Få nedre delen af sidorna och tmdertiU mörk- 
grå, med svag hronzglans. Rygg- och analfenorna med hvit- 
aktig kant. 

1 rf. 13-14; 2 rf. 78—85; af. 75—80; brf. 20—22; bf. 
5—6; stjf. 8 + 34 + 8. 

Gadus Byrkelange, J. J. WalbauM: Petri Arteeli sveci Genera Pisciuin, pag. 
135. — 1792. 
„ abyssorum, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol Scandin. pag, 46. — 
1832 
Lota „ H. Kröykr; Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 167. — 

1843 
Molva „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del Fiskarna, pag. 

577. — 1855. 
byrkelange, B,. Collett: Norges Fiske, pag 116, — 1875. 
„ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 492. 

- 1877. 
„ „ Pt. Collett : Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879—83; Nyt Magaz. for Naturvid. 29 Bd. (aftr.) pag. 
84. — 1884. 

Enligt Ström (Söndmörs Beskrivelse) är den vid Söndmör i Norge 
känd under namnet Byrkelange. Vid Bergen i Norge hafva vi hört den 
benämnas BirJcelange I Skandin. Fauna har den fått det Svenska nam- 
net Birkelånya. Då den vid vår Svenska hafskust är mycket sällsynt, har 
den icke af vare fiskare erhållit något eget namn. 

Anm. Uti Skandinavisk Fauna har Nilsson med rätta fästat upp- 
märksamheten derpå, att den i Medelhafvet förekommande Molva elongata, 
Piisso '), står mycket nära här i fråga varande art, med det tillägg, att 
den möjligen med den är nlldeles identisk. Då här varande Universitets 
zool. museum eger flera exemplar af Molva elonyata, som af Prof. T. Tho- 
rell blifvit tillvaratagna vid Nizza och förärade till museet, samt äfven 
eger i sprit förvarade exemplar af Molva byrkelange, som vi tillvaratagit 
i Norge, så hafva vi varit i tillfälle att dem emellan anställa jemförelse 
och att rätta en och annan, troligtvis från mindre tillfyllestgörande mate- 
rial härflytande, något afvikande uppgift af Nilsson. Genom dessa rättel- 
ser tyckas dessa båda arter komma ändå närmare hvarandr^a, än den af 
Nilsson gjorda jemförelsen antyder, men det oaktadt hafva vi på grund 
af den betydliga skiljaktigheten dem emellan uti fjällens beskaftenhet kom- 
mit till det resultat, att de utgöra 2:ne skilda arter. Vi vilja först med- 
dela några mått å 2;ne nästan fullkomligt likstora exemplar, som utvisa, 
huru mycket de öfverensstämma med hvarandra uti proportionerna, med 
undantag af kroppshöjden och läget för anus. 



1) Hist. nat. des princip. Prod. de rEurope méridionale, T. III 
p. 217, pl. XVI, fig. 47. 



Birkelångan. 141 

A. B. 

ilolva Molva 

burkelange. elongata. 

Totallängd 612 mill, — 621 mill. 

Största kröppshiijden 61 » — 45 » 

Stjeitens höjd strax framom stjertfenan . . 15 » — 13 » 

Afstaud mellan underkäkens spets och anal- 
öppningen 237 » — 255 » 

Hufvudets längd 117 » — 115 » 

Afständ mellan ögat och underkäkens spets 39 » — 39 » 

D:o mellan d-.o och nosspetsen 36 p — 36 » 

Ögats vertikale diameter 25 ji — 21 » 

D:o horisontelle d:o 30 » — 27 » 

Pannans minsta bredd mellan ögonen .... 9 » — 9 » 

Afständ mellan nosspetsen och l:sta rygg- 
fenan 159 B - 159 » 

l:sta ryggfenans längd 40 » ~ 36 » 

D:o d:o höjd 48 » — 40 » 

2:dra ryggfenans längd 321 » — 330 d 

Då man ser den stora och stundom fullständiga öfverensstämmelsen 
dera emellan uti de flesta måtten, kan man oaktadt skiljaktigheten uti 
fjällens beskaffenhet blifva böjd för att betrakta dem såsom varieteter eller 
lokala raser af en och samma art. Vi anse oss emellertid böra antaga dem 
såsom skilda arter. Den nämnda skiljaktigheten i afseende på fjällen be- 
står deri, att de hos M. byrkelange äro ovala eller elliptiska, med tätt 
stående koncentriska mycket tydligt perlbandslika strimmor eller kretsar, 
då deremot fjällen hos M. elomjata äro något bredare: rundade, ovala eller 
ovalt-elliptiska, med talrika enkla (icke perlbandslika) koncentriska strim- 
mor'). Ehuru birkelångan är särdeles smärt och långsträckt, är den dock 
icke så smärt som M. elongata, då nemligen buken icke hos någondera 
är utspänd. Största kroppshöjden innehålles enligt de meddelade måtten 
hos den förra omkr. 10 och hos den senare nära 14 ggr i totallängden. 
Stjertens höjd strax framom stjertfenan är hos båda nästan den samma, 
och utgör ungef. Vj af ögats vertikale diameter 2). Anus ligger något 
längre tillbaka hos M. elongata än hos birkelångan, och afståndet mellan 
den och spetsen af underkäken innehålles hos den förra ej fullt 2 '/j ggr 
och hos den senare ej långt frän 2^/3 ggr i totallängden. Hufvudet är nå- 
got litet längre hos birkelångan, och dess längd innehålles nära 5 ^j^ ggr i 
totallängden, då samma längd hos M. elongata innehålles nära 5 '2 gg»' i 
den senare längden. Ögonen äro något större hos birkelångan än hos M. 



1) Uti Skandia. Fauna namnes intet om denna skiljaktighet uti 
fjällens beskaflEenhet. 

2) Uti Skandin. Fauna angifves denna höjd hos båda arterna så- 
som olika. Der står nemligen, att stjertens höjd framom »fenornao 
(bör naturligtvis vara stjertfenan) är hos birkelångan lika med ^/3 och 
hos M. elongata knappt mera än ','2 af ögats vertikale diameter. 



142 Slägtet Molva, 

elongata, och då pannans minsta bredd mellan ögonen hos båda är lika, 
så utgör naturligtvis denna hos den förra en mindre del af ögats vertikale 
diameter än hos den senare, ehuru motsatsen uppgifves i Skand. Fauna'). 
l:sta ryggfenans höjd är hos bada större än dess längd, och den är detta 
jemförelsevis mera hos birkeiångan än hos M. elongata^ ehuru den enligt 
Skandinavisk Fauna skulle vara högre hos den senare än hos den förra. 
2:dra rj^ggfenan är längre hos Blolva elongnta än hos birkeiångan, och så- 
som uppgifves i Skandinavisk Fauna hafva äfven vi funnit bukfenorna med 
sin fine spets sträckande sig bakom spetsen af bröstfenorna hos den förra, 
men icke hos den senare. I öfverensstämmelse med uppgiften i Skand. 
Fauna hafva vi äfven funnit, att analfeiian sträcker sig något litet längre 
tillbaka än 2:dra r3'ggfenan hos M. elongata, då dessa fenor deremot gå 
lika långt tillbaka hos birkeiångan. Stjertfenan är nästan tvär eller tvärt 
afrundad hos birkeiångan, men teinligen starkt afrundad hos M. elongata. 
lista ryggfenan synes hafva ett ringare antal strålar (10 — 12, vanligen 10) 
hos den senare än hos den förra arten. 

BesJcr. Den blir icke så stor som föregående art, men 
den lär dock enligt hvad som anföres i Skandinavisk Fauna 
ernå en längd af 5 fot eller 1500 mill. och möjligen något 
mera. — Den är, i synnerhet å den bakre '/si '^^' ^^ mycket- 
smärtare kroppsform än den föregående arten, framtill trind- 
lagd och baktill hoptryckt. Dess största kroppshöjd, som är 
belägen under l:sta ryggfenan och början af den 2:dra d:0, in- 
nehålles enligt de i ofvan stående anmärkning meddelade måtten 
väl 10 ggr i totallängden, och hos äldre och större exemplar 
sannolikt ej så många ggr, i synnerhet om buken är utspänd. 
Mellan 2:dra ryggfenan och analfenan samt stjertfenan är stjerten 
jemförelsevis vida smalare eller lägre, sedd från sidan, än hos 
föregående art, och dess höjd derstädes innehålles ungef. 4 ggr 
i största kroppshöjden och nära 8 ggr i hufvudets längd. Från 
auus till stjertfenan afsmalnar den allt jemnt och ju längre 
bakåt desto starkare. Vid anus och analfenans början är krop- 
pen ännu obetydligt lägre än under 1 :sta ryggfenan. Anus 
har sitt läge under 7:de — 9:de strålarne i 2:dra ryggfenan, och 
afståndet mellan spetsen af underkäken och anus innehålles en- 
ligt hvad redan i anmärkningen är anfördt ej långt från 2-/^ 



l) Uti Skandin. Fauna uppgifves, att »ögonöppningarne» (här me- 
nas ögonhålorna) äro ovala hos birkeiångan och nästan runda hos M. 
elongata, och att deras vertikale diameter hos den senare är 3 ggr 
större än pannans bredd, men deremot blott 2 ggr större än den 
samma hos den förra. Vi hafva funnit ögonhålornas form lika hos båda 
arterna. 



Birkelångan. 143 

ggr i totalläDgden, och aniis är således belägen ett godt stycke 
framom midten af den senare. — Hiifvudet är af medelmåttig 
storlek, och har en långsträckt konisk och, från sidan sedt, 
snedt och trubbigt tillspetsad form. Det är icke nedtryckt, så- 
som hos föreg. art. Dess längd är nära dubbelt större än största 
kroppshöjden, och innehålles ungef. öV^ till 573 ggi' i total- 
längden. Underkäken skjuter märkbart framom nosspetsen, och 
dess längd utgör nära -/s ^^ hufvudets d:o. Under hakan är 
en liten skäggtöm, hvars längd utgör ungef. Vs ^f ögats ver- 
tikale diameter. Munnen är stor, med något uppstigande mun- 
springa och med munvinkeln bakom ögats framkant, och med 
bakre änden af öfverkäksbeuet bakom midten af ögat. Nosen, 
eller afståndet mellan ögat och nosspetsen. är temligen lång 
och dess längd innehålles 3 till 3 7.; ggi" i hufvudets d:o 
samt är något men ej mycket större än ögats longitudinelle 
eller horisontelle diameter. Hos äldre är den jemförelsevis nå- 
got längre än hos yngre. Sedd ofvanifrån, är nosen framtill 
afsmalnande men med afrundad spets, och den är ofvau kullrig. 
Den bakre näsborren är betydligt större än den främre d:o, och 
belägen nära framom främre kanten af ögonhålan samt njur- 
formig. Den främre d:o, som sitter ett godt stycke framom 
den bakre, har i bakre, inre och äfven yttre kanterne en tem- 
ligen hög hudflik. Ögonen äro mycket stora, med den longi- 
tudinelle eller horisontelle diametern märkbart större än den 
vertikale d:o, och med den förre utgörande omkring eller nära 
74 af hufvudets längd. Pannan mellan ögonen är platt men 
smal, och dess minsta bredd är något mindre än '/j af ögats 
vertikale diameter. Hjessan är plattkonvex, meå en låg köl 
långs midten. Uuderlockets undre och bakre kant är afrundad, 
och den af det och locket bildade bakre vinkeln är ofta af- 
trubbad, och bakom dessa gällock är en bred hud kant, som 
sammanhänger med gälhiunan. Den af de båda gälhinuorua 
bildade gemensamme frie hudfliken under gälnäset är bred. 
Hufvudet är ofvantill och på sidorna, med undantag af nos- 
spetsen och den främre delen af det främsta infraorbitallbenet, 
täckt af mycket små fjäll, och företer rader af stora glesa slem- 
porer. — Tänderna likna i det närmaste dem af föregående 
art. De på mellankäksbenen bilda en karda, som upptager hela 
benets bredd, och äro något mindre än de på samma ben hos 
föregående. De på underkäken bilda en inre rad af 10—17 



144 Slagtet Molva. 

glesa och stora tänder på hvardera underkäkshalfvan, af hvilka 
de mellersta äro störst, och utanför denna rad är en tät sädan 
af mycket små tänder. På plogbenet sitta de äfven å hvar- 
dera sidan af detta bens främre pilformige ände i 2:ne rader, 
och de i den inre raden äro stora och glesa och till antalet 
4 — 5 å hvardera sidan. De i den yttre raden äro täta och 
ytterst små. De stora tänderna både på underkäken och plog- 
benet hafva spetsen hoptryckt. — l:sta ryggfenan, som börjar 
långt bakom bröstfenornas fästen och på ett afstånd från 
nosspetsen, som innehålles nära 4 ggr i totallängden, är märk- 
bart högre än 2:dra ryggfenan och analfenau, och har formen af en 
likbent spetsvinklig triangel, hvars höjd är större än dess bas, 
samt har 13 till 14 (vanligen 13) strålar, af hvilka 4:de är 
den längste och den förste och siste icke äro grenige. = 2:dra 
ryggfenan börjar nära intill slutet af den l:sta d:o och något 
bakom bröstfenornas tillbakasträckte spetsar, och är något högre 
framtill än baktill, men för öfrigt nästan jemnhög och blott 
något litet lägre ungef. å midten, samt har främre hörnet af- 
trubbadt och det bakre afrundadt och 78 till 85 (hos äldre 
vanligen 83 — 85) strålar, af hvilka 5:te till I2:te äro de längste 
och den förste och siste icke äro grenige.' Denna fena slutar 
öfver slutet af analfenan, och afståndet mellan den och stjert- 
fenan är något mindre än pannans minsta bredd. — Analfenan 
börjar strax bakom anus och har samme form. som 2:dra rygg- 
fenan, men är något lägre och kortare än den, och har 75 till 
80 (vanligen 7G — 77) strålar, af hvilka 5:te till U:de äro de 
längste och de 3:ne förste och den siste icke äro grenige. — 
Bröstfenorna äro af medelmåttig storlek, och deras längd är 
något större än hälften af hufvudets d:o. De äro, då de ut- 
bredas, af en elliptisk form och snedt och trubbigt tillspetsade, 
samt hafva omkr. 20—22 stiilar. — Biikfenorna äro fastade 
ett godt stycke framom bröstfenornas fästen, äro smala och ut- 
dragna i en fintrådig spets, samt äro längre än bröstfenorna 
och räcka till eller nära spetsen af dem, och deras strålar äro 
5—6, af hvilka de 3 yttre hafva frie spetsar, och 2:dre är 
längst. Ingen stråle är grenig, men alla äro klufne ända till 
basen J). — Stjertfenan, hvars längd från basen af de främste 



1) Det är ett högst ovanligt förhållande, att bukfenornas strålar vexla 
uti antalet, och detta är hos denna arten vanligtvis 6, men vi hafva en 



Birkelångan. 145 

sidostrålarne utgör omkring 2/3 af Imfvudets d:o, och som i all- 
mänhet är tvärt afrundad, eller nästan tvär, men stundom är 
något mera afrundad; har 34 grenige och ofvan och nedan 
omkr. 8 icke grenige strålar eller stödjestrålar. Fenorna äro i 
allmänhet inneslutne i en temligen tjock hud. — Fjällen äro 
mycket små (de störstas längddiam. 2^2 miH-) och tätt sittande 
eller spånlagda, och bland de normala äro en del ytterst små 
blandade. De betäcka en betydlig del af stjertfenan ocli basal- 
delarne af de andra vertikala fenorna samt yttre sidan af bröst- 
fenornas bas. För öfrigt äro de beskrifna ofvan i anmärkningen. 
— Sidolinicn är rät, men går 1 början närmare ryggkanten 
och sänker sig så småningom bakåt tills den på stjerten går 
långs midten af ryggraden. Den bildar 2:ne ljusa linier och 
mellan dem en mörk d:o. — Färgen. Derom hafva vi å ett 
ny«ligen fångadt och friskt exemplar antecknat följande: Ofvan 
och på sidorna brun, med bronzglans och med hvit kant på de 
båda ryggfenorna och på analfenan. Nedre delarne af kropps- 
sidorna och buksidan mörkgrå, med svag bronzglans. De, som 
äro mycket unga, sakna bronzglans och hafva sammanlöpande, 
sneda hvita band, på sidorna af ryggen. KkOyer uppgifver 
färgen såsom nästan enfärgadt brunaktig öfver allt. — Kotornas 
antar är 78 till 79, af hvilka 80 till 31 äro bälkotor. 

Den ende, som lemnat uppgifter om birkelångans förekomst 
i granskapet af någon Svensk hafskust, är A. W. Malm (anf. 
st.), som anför, att under 16 års tid 7 utbildade exemplar af 
denna art blifvit fångade utanför södre delen af Bohusläns skär- 
gård och förvärfvats till Göteborgs museum. De hafva erhållits 
under alla årstider. Enligt de af honom uppgifna måtten var 
det största exemplaret 1 meter långt, och detta togs 372 ^^i^ 
vester om Käringön på 50 famnars djup. Ett ex. togs 1 mil 
vester om Kalfsund och ett annat d:o vester om Winga. 
Häraf visar det sig, att den stundom förekommer i Kattegat 



gång funnit det vara endast 5. Mat,m uppgifver deremot antalet t o. ni. 
till 8. Uti Skand. Fauna uppgifves det till 6, hvilket utan tvifvel är nor- 
malt. Den ytterste strålens öfre halfvas basaldel skjuter något litet framom 
den undres d:o, och man skulle derför lätt kunna vara böjd för att räkna 
denne stråle såsom 2:ne strålar, men då blifva de 2:ne j'tterste strålarne 
icke klufne och således olike de andre. I så fall skulle de exemplar, som 
nu hafva 6 strålar, få ett förökadt antal, nemligen 7. Antagligen har 
Malm räknat en del af halfvorna såsom hele strålar. 

Lilljeborg, Fiskarne. H. 1 



146 Slägtet Molva. 

utanför våra kuster, men att den är mycket sällsynt, och att 
dess förekomst så långt söder ut i Kattegat bör betraktas så- 
som tillfällig. — Vid sydvestra, vestra, nordvestra och norra 
kusterna af Norge är den deremot allmän, ehuru mindre talrik 
öster om Nordkap. Enligt Collett är den mindre talrik söder 
om Bergen, och den sydligaste lokal, der den vid Norge blifvit 
tillvaratagen, är Flekkefjonl vid dess sydvestra kust. Frän 
Bergen och upp till Hammerfest är den talrik i den yttre 
skärgården. På flera ställen vid Norges vestra kust, i synnerhet 
vid de yttre fiskebankarne, fångas den enligt Collett i så stort 
antal, att den är af betydelse för tillverkningen af den till 
export bestämde så kallade klippfisken. Vid Östfinmarken töre- 
koramer den ända till den Kyske gränsen, men A. J. Mela 
upptager den icke såsom anträffad vid Murmanska kusten. 
Denna art'^tillhör uteslutande hafven utanför den Skandinaviska 
hallons kuster och har, så vidt kändt är, icke anträffats annor- 
städes. 

Den håller sig i allmänhet på betydligt djup, och deraf 
hemtade Nilsson anledning till det af honom gifna artnamnet. 
Den fås stundom på ett par hundrade famnars djup inne i de 
djupe fjordarne, ehuru Collett uppgifver, att den träffas mest 
i den yttre skärgården och att den icke går långt in i de syd- 
ligaste fjordarne. Den fångas emellertid ofta tillhopa med 
långan på långref, lina eller storbacka, stundom enligt Skandin. 
Fauna äfven med handsnöre. Dess stora gap och starka tänder 
utvisa, att den liksom långan är en särdeles glupsk roffisk, som 
företrädesvis slukar andre fiskar. Då den tages på så betyd- 
ligt djup, är vanligen ventrikeln utskjuten i munnen och tom 
samt ögonen utskjutna ur ögonhålorna, )iär den kommei* upp. 
Om tiden för dess lek är intet kändt. Dess kött anses 
smakligare och finare än långans, och i Skand. Fauna yttras 
den förmodan,! att den deraf fått sitt Norska namn, emedan 
ordet Birke eller Bjärh betyder handel och namnet BirheUmga 
således är liktydigt med Köpnmnslånga^ liksom den bästa fet- 
sillen i Norge kallas Köpmanssill. 



Laken. 147 

IV. Slägtet Lota, G. Cuviek. I8291). 
(Kégne Aniin. 2:e édit. T. II, pag. 333. - 1829). 

Kroppen mcdehuåttigt långsträckt och täckt med mycket 
små, icke spånlikt lagda fjäll. Underkäken med en skäggtöm 
under hakan. Tänderna alla små och fina och kardlikt sit- 
tande, och inga på gombenen. 2:ne skilda ryggfenor, af hvilka 
den l:sta är väl utbildad, samt en analfna och stjertfenan 
distinkt. JBukfenornas strålar 6 och yälhinnans d:o 7. Appen- 
dices pyloricce stora och temligvn talrika. 

Eu till tvenne avter från de nordlige delarne af Gamla 
och Nya Verlden. En art tillhör vår och Europas samt norra 
Asiens faunor"^). 



1. Lota viilgaris, Jenyns. 

Laken 

l:sta ryggfenan börjar hos de utvuxne framom eller öfver 
spetsarne af de tillbakalagda bröstfenorna. 

] rf. 11 — U; 2 rf. 69—73; af. 66—70; brf. 19—21; bf. 
6; stjf. 4 + 35 + 5. 

Gadus Lota, Linné; Fauna Svec. ed. ILila, pag. 113. — 1761. 

„ „ Pallas: Zoographia Rosso-Asiatica, T. III, pag. 201. 

— 1831. 

Lota vulgaris, Jenyns: Manual of British vertebrate Aniinals, pag. 

448. - 1835. 

„ „ H. KkÖyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 169. —1843. 

„ „ W. v. Wright, c. U. Ekström & C. J. Sundevall: 

Skandin:s Fiskar, 8:de haft. pag. 170, 7:de haft. pl. 42. 

— 1845 & 1842. 

,. „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, pag. 580 

— 1855. 

„ „ Heckel & Kner: Die Siisswasserfische der Östreichi- 

schen Monarchie, pag. 3l3. — 1858. 



1) Hos CuviER omfattar detta slägte äfven det föregående. 

2) Den har af Gunther och Jordan & Gilbert ansetts såsom till 
arten identisk med N. Amerikas Lota lacitstris, men Chr. Lutken (Vid. 
Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöb. 1881, p. 256) har yttrat den 
åsigten, att dessa arter sannolikt äro skilda, på grund af anstäld jämförelse 
dera emellan. Hos L. lacustris börjar l:sta r3'ggfenan bakom spetsen af 
de tillbakalagda bröstfenorna. 



148 Slägtet Lota. 

JjOta vtdgaris, A. GCNTHEK: Catal. of tlie Fislies in tlie Britisli Mu- 

aeuni, vol. IV, pag. 359. — 1862. 
^ ,. C. Th. E. v. Siebold: Die Siisswasserfische von Mittel- 

europa, pag. 73. — 1863. 
„ ^ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 115. - 1875. 

„ Linnet, A. W. Malm; Göteb:s och Boiuisl:s Fauna, pag. 401 

— 1877. 
„ vulgaris, E. ColletT: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879—83; Christ. Vid. Selskrs Forli. 1879, N:o 1. pag. 

67. — 1879. 
,. „ E. MOREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III, 

pag. 256. — 1881. 
„ ^ Francis Day: The Fishes of Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 308. - 1882. 
lota, Gösta Sundman & O. M. Eeuter: I'inlands Fiskar, 

haft. IV, pag. 1, ])1. X. - 1885. 

Dess aUmänna svenska namn är Lake och enligt KröYER bär den 
samma namn i Norge. 

Beskr. Den blir ganska stor, och dess längd stiger till 
2 till 3 fot eller GOO till 900 mill. och någon gång troligtvis 
till mera, emedan dess vigt enligt "Skand:s Fiskar" stundom, 
ehuru sällan, uppgår till 11-15 skålpund. Oftast äro de ut- 
vuxne 17 — 22 tum dec.m. långe i mellersta Sverige och något 
mindre i de sydligare delarne af landet. — Den är af en medel- 
måttigt, d. v. s. ej synnerligen långsträckt kroppsform, och 
största kroppshöjden, öfver bukens midt eller början af l:sta 
ryggfenan, innehålles, dä buken ej är mycket utspänd, väl 5^4 
ggr i totallängden. Kroppen är framtill tjock, och störste 
tjockleken eller bredden, öfver locken, utgör mera än -/^ af 
största kroppshöjden. Baktill är den ganska starkt hoptryckt, 
men dess höjd aftager der långsamt och utgör ännu strax 
framom stjertfenan ungef. Vs af största kroppshöjden, och inne- 
hålles omkr. 32,3 ggr i hufvudets längd. Anus har sitt läge 
under början af 2:dra ryggfenan och ungef. midt emellan nos- 
spetsen och basen af de mellerste strålarne i stjertfenan. — 
Uufvudet är kort och bredt och, betraktadt från sidan, framtill 
trubbigt tillspetsadt och, sedt ofvanifrån, framtill föga afsmal- 
nande och med afrundad uosspets. Det är bredare än högt och 
har hjessan och pannan nedplattade och nosen ofvan plattkullrig 
och temligen tunn och nedtryckt. Nosspetsen skjuter framom 
spetsen af underkäken, och denne har under hakan en skägg- 
töm, som åtminstone är så lång som ögats horisontelie diameter. 



Laken. 149 

Munnen är stor, och munvinkeln är bakom ögats framkant och 
bakre änden af öfverkäksbenet är under dess midt. Nosen är 
bred och dess längd, eller afståndet mellan ögat och nosspetsen, 
iunehålles omkr. 3 V3 ggi' i hufvudets d:o. Näsborrarne äro 
temligen långt åtskilde, och den bakre sitter närmare ögat samt 
är föga större än den främre, hvilken senare är belägen nära 
midten af afståndet mellan ögat och nosspetsen, samt är baktill 
och på sidorna omgifven af en högt uppstående och tillspetsad 
hudflik. Ögonen äro små, och deras horisontelle diameter inne- 
hålles omkr. 7 ggr i hufvudets längd och nära 2 ggr i pannans 
minsta bredd dem emellan. Locket och uuderlocket äro baktill 
afrundade och utan utstående vinkel, ehuru den hud, som sträc- 
ker sig utom deras bakre kant, här företer spår till en trubbig 
vinkel. Undre kanten af underlocket är jemnt afruudad. Den 
af de förenade gälhinnorna under gälnäset bildade gemensamme 
frie hudflikeu är bred, och gälhinnans strålar äro 7, af hvilka 
den bakerste är bredare än de andre och sabelformig. — Tän- 
derna äro små och fina, men spetsiga och inåt krökta och ej 
så synnerligen korta, och bilda breda, kardlika eller nästan 
sammetslika fält på mellankäksbenen, underkäken och plogbenet, 
men inga finnas på gombenen. På främre änden af plogbenet 
bildar tandfältet vinkel framtill i midten, och dess form rättar sig 
efter den pilform, som denne ände har. Tänderna på svalg- 
benen äro likadana, ehuru något tjockare på de öfre d:o. — 
l:sta rygyfenan^ som hos de äldre i allmänhet börjar något 
framom spetsarne af de tillbakalagda bröstfenorna, ocb hos de 
unge uugef. midt öfver nämnde spetsar och på ett afstånd från 
nosspetsen som inuehålles nära 3: ne ggr i totallängden, är af 
samma höjd som 2:dra ryggfenan och af en rhomboidisk form, 
med öfre kanten afrundad, och har 11 till l-l (vanligen 12 — 13) 
strålar, af hvilka den förste och siste, som äro mycket smale, 
icke äro grenige. — 2:dra ryggfenan, som börjar nära intill 
den l:sta d:o och ungef. öfver anus, samt går något litet längre 
tillbaka än analfenan och vid slutet är sammanbunden med 
den ytterste stödjestråleu i stjertfenan, ehuru för öfrigt genom 
en djup inskärning väl skild från denna, har främsta och ba- 
kersta hörnet afrundade samt 69 till 73 (vanligen 70 — 72) 
strålar, af hvilka blott den förste icke är grenig. — Analfenan, 
som börjar ett litet stycke bakom anus samt har samme form 
som 2:dra ryggfenan, men är lägre och kortare än denna, har 



150 Slägtet Lota. 

66 till 70 (vanligen 67 — 68) strålar, af hvilka den förste är 
mycket liten och de 5 förste icke äro grenige. Denna fena är sam- 
manbunden med den hud, som betäcker basen af den ytterste 
undre stödjestrålen i stjertfenan, men är för öft-igt väl skild 
från denna fena. — Bröstfenorna äro temligen stora, och deras 
längd innehålles omkr. 1 y., ggr i hufvudets d:o. Då de något 
utbredas, äro de af en bredt oval och baktill något snedt af- 
rund form. Deras strålar äro 19 till 21. — BnJifcnorna^ som 
äro fastade ett godt stycke framom bröstfenorna, och äro myc- 
ket kortare än de, äro bredt lancettformiga och hafva 6 strå- 
lar, af hvilka de 3:ne yttre hafva frie spetsar och den 2:dre är 
längst, men icke synnerligen starkt förlängd. — Stjertfenan, 
hvars längd är ungef. lika med bröstfenans d:o, är starkt af- 
rundad och har 85 grenige och ofvan 4 och nedan 5 icke gre- 
nige stödjestrålar. Alla fenorna äro inneslutna i en tjock hud. 
— Fjällen äro mycket små (de störstas läugddiameter 2 — 2 V2 
mill.) och i allmänhet af en rundad eller oval form, samt äro 
mycket tunna cycloidfjäll, och sitta icke spånlikt, utan mer 
eller mindre glest (pä stjerten såsom vanligt närmast intill 
hvarandra), inbäddade i den slemmige huden. De äro olikstora, 
och ytterst små äro blandade med de normala. De hafva myc- 
ket tätt stående koncentriska, icke perlbandslika strimmor, som 
i den yttre kanten äro ojemna genom små tillspetsade utskott. 
De betäcka större delen af stjertfenan, och de andra vertikala 
fenorna vid basen mer eller mindre långt ut, och finnas äfven 
å yttre sidan- af bröstfenornas bas. — Sidolinien är icke full- 
ständig, och upphör ungef. under början af den bakerste '/:{ 
eller '/4 af 2:dra ryggfenan, samt är rät och hvitaktig. — 
Färgen äi' något vexlande, och är stundom ljusare och stundom 
mörkare, i allmänhet företer den en marmorering af svarte 
eller svartaktige, stundom till mer eller mindre tydliga band 
sammanlöpande fläckar på en gulbrunaktig, eller gulgrönaktig 
eller ock grågulaktig botten, som på buken är ljusare, gråhvit- 
aktig, utan mörka fläckar eller med mindre tydlige sådane. 
Kygg-, anal-, stjert- och bröstfenorna å yttre sidan hafva äfven 
svartaktige fläckar pä en botten, som är något ljusare än krop- 
pens bottenfärg. På 2:dra ryggfenan, analfenan och stjertfenan 
bildar den svartaktige färgen vanligen ett mer eller mindre 
bredt och ojemnt band långs kanten och ä den sist nämnda 
vid spetsen. Bröstfeuorna äro å inre sidan blåaktiga. På bakre 



Laken. 1 51 

delen af stjerten bilda de svartaktige fläckarne ofta något otyd- 
liga tvärband. Stundom äro de raörke fläckarne så utbredde, 
att färgen synes nästan helt svartaktig '), och stundom för- 
svinna de, så att färgen visar sig ljust grågulaktig, nästan utan 
marmorering. Bukfenorna ha samme färg som buken. Iris är 
skuggad af svartaktig färg, men har en smal guldfärgad ring när- 
mast den mörkblå pupillen. — A Upsala Universitets zoologiska 
museum förefinnes en färgvaridet^ erhållen från Stockholms 
skärgård i Januari 1882. I friskt tillstånd var den öfver hela 
kroppen jemte hufvudet höggul eller nästan pomeransgul, med 
endast helt små, för det mesta glese och irreguliere svarte 
fläckar pä ryggen och öfre delarne af kroppssidorna, och nästan 
inga sådane på fenorna, hvilka voro något blekare gula, med 
rödgule kanter. På buken och undre sidan af stjerten var fär- 
gen grågulaktig, med en ganska tät maimorering af svartak- 
tige fläckar, och från sidoi'na af bakre hufvudet gick genom 
hvartdera ögat till nosspetsen ett mörkt, brunaktigt band. Un- 
dre sidan af hufvudet företedde en svartaktig, mindre tydlig 
marmorering på en grågulaktig botten. Iris grågul. 

Sl-elettet. I öfverensstämmelse med den mera nedtryckte 
och phitte formen i allmänhet hos hufvudet å fisken är det 
fasta kraniet af en nedplattad form och lägre än långans d:o. 
Dess höjd utgör icke '/s '^^ ^^^s bredd. Sidonackbenens ledytor, 
för. artikulationen med de främre led utskotten på den l:sta 
kotan, utskjuta något längre tillbaka än bakre kanten af basilar- 
beuet. Öfre nackbenet begränsar nackhålet upptill, och det 
är på öfre sidan af hjernskålen helt och hållet nedplattadt och 
utan spår till den låge och nedtryckte rygg, som det derstädes 
har hos långan. Detta bens bakre vertikala utskott är tjockt 
och långt utskjutande bakåt. De gropar, som förefinnas å öfre 
sidan af hjernskålens sidodelar mellan ossa cpoticuni, pteroticum 
<£" parietale, äro grunda. O. opisilioticiim är mindre än o. 
prooticum, och vid detta senares främre kant är en öppen bugt, 
liksom hos torsken. O. pterotica äro vingformigt utbredda å 
yttre sidokanten. Pannbenen äro icke sammansmälta. Ali- 
sphenoidbenen äro små och mycket mindre än hos långan, der 
de äro stora. Plogbenets främre pilformige ände har sidout- 



1) Enligt Skandinavisk Fauna lär den i insjöar med torfbotten blifva 
svartaktigr. 



152 Slägtet Lota. 

skotten långa och starkt divergerande bakåt. Med undantag 
af dessa egenheter, företer det fasta kraniet inga anmärknings- 
värda afvikelser från det samma af torsken eller långan. Suspen- 
sorialapparatens ben öfverensstämma med torskens d:o. Samma 
förhållande eger rum med pterygopalatinapparatens ben, med 
undantag deraf, att metapterygoidbenet är kortare i vertikal 
rigtning. Mellankäks- och öfverkäksbenen öfverensstämma full- 
komligt med torskens d:o, men underkäksbenen äro något sva- 
gare och kortare än dennes. Det främsta infraorbital benet är 
smalare än torskens och har å midten af öfre kanten ett tem- 
ligen långt utskott, hvarmed det är fästadt till sidosilbenet, 
hvilket utskott saknas hos torsken, men finnes hos långan. Af 
gällöcksapparatens ben likna locket och underlocket torskens 
d:o, äfvensom långans, men mellanlocket är smalare och framåt 
ganska starkt tillspetsadt, och förlocket liknar nästan fullkom- 
ligt torskens d:o, men har en starkare böjning framåt vid öfre 
delen, så att denne del bildar en nästan rät vinkel med den 
nedre d:o på det ställe, der det utskott är beläget, som fäster 
detta ben till hyomandibularbenet och o. symplecticum. Tung- 
bensapparatens ben likna dem hos torsken. — Kotorna äro 58 
— 62, af hvilka 21 — 22 äro bålkotor. Den l:sta kotans neural- 
båge är orörligt sammanvuxen med kroppen. — Skulderappara- 
tens ben likna torskens d:o, med undantag deraf, att posttem- 
poralbenets nedre gren är kortare och knappt af den öfres halfva 
längd, och scapularfenestran är mindre samt korpbenet kortare. 
Bäckenbenen äro något svagare än torskens d:o derigenom, att 
deras bakre del eller kroppen är smalare och de tunna lameller 
som hos torsken sammanbinda det yttre och inre utskottet med 
hvarandra och med kroppen här saknas nästan helt och hållet, 
och derigenom att dessa ben dessutom i sin helhet äro propor- 
tionsvis mindre. 

Laken förekommer hos oss i strömmar, floder och insjöar 
såsom en allmän färskvattensfisk från de sydligaste till de nord- 
ligaste delarne af landet, d. v. s, öfver hela Sverige, men den 
lär vara talrikare i östre än vestre delarne af landet. Enligt 
LloydI) är den emellertid allmän i Wenern äfvensom i Göta- 
elf. Inom Sverige är den icke inskränkt endast till färskt 
vatten, utan förekommer äfven i hela vår östre skärgård, åt- 



1) Anteckningar under ett tjuguårigt vistande i Sliandinavien, pag. 65. 



Laken. 153 

minstone fvån och med Kalmar län upp till Finske gränsen, 
men den är fåtalig i den först nämnde delen af denne skär- 
gård. — 1 Norge är laken enligt R. Collett hufvudsakligen 
inskränkt till 2:ne skilda distrikter af landet, iiemligen ett syd- 
ligt, som omfattar de sydöstlige delarne af det samma, söder 
om Trondhjemstjorden, och ett nordligt, som utgöres af den 
nordlige delen af Tromsö amt och hela Finmarkens amt. Den 
saknas deremot i hela det mellanliggande, öfver -1 hreddgrader 
långa området, äfvensom i trakterne vid hela sydvestra kusten. 
Denna egenhet i dess utl)redning i Norge är redan antydd af 
Nilsson i Skandinavisk Fauna. — Utom den Skandinaviska 
halfön förekommer den i hela Europa, med undantag af de allra 
sydligaste delarne af denne verldsdel, såsom Iberiska Halfön, 
södra Italien m. fl. ställeu, och enligt Pallas förekommer den 
i Sibirien ända till floden Lena och till den Chinesiske oceanen. 
Möjligen är den i N. Amerika (i Nya England och de stora 
insjöarnes region och längre norr ut i Canada) förekommande 
Lota lacustris blott att betrakta såsom en varietet af den 
(ehuru såsom vi ofvan yttrat Chu. Lutken förmodar, att den 
utgör en skild art) och i så fall är den utbredd öfver en stor 
del af de nordliga trakterna af denne verldsdel. Den har så- 
ledes en mycket vidsträckt geografisk utbredning i den norra 
hemisferens tempererade och nordliga trakter. I Finland är 
den enligt Malmgren och Mela högst allmän så väl uti de 
färska vattnen som i skärgårdarne i Finske och Bottniske Vi- 
karne. I Danmark är den enligt KrOyer sällsynt och träffas 
der endast i några få insjöar. 

Den är i allmänhet trög och dåsig, ehuru den, då det 
gäller att taga ett rof eller fly undan någon fara, kan röra sig 
med stor snabbhet, och den är en bottenfisk samt håller sig 
(i synnerhet de äldre och större) gerna på lös botten. Såsom 
dess närmaste slägtingar är den en glupsk roffisk och förtär 
alla slags djuriska ämnen, t. o. m. sådana som äro stadda i 
upplösning. Den är äfven en stor romätare, och infinner sig 
på andra fiskars lekplatser, för att sluka deras lagda rom, men 
sparar ej heller sin egen. Den slukar emellertid helst småfisk, 
företrädesvis nors, då sådan finnes att tillgå, men derjemte di- 
verse andra vattendjur, såsom kräftor, maskar, blötdjur m. fl. 
Utom vid lektiden håller den sig i allmänhet spridd, och van- 
ligen träffas blott ett par eller tre individer i granskapet af 



154 Slagtet Lota. 

hvd]'andra Den leker hos oss imder December till och med 
Februari ^i mellersta Sverige vanligen i slutet af Januari och 
i Februari) månader, och de samla sig då enligt O. G. Nok- 
bäcrI) i stora skaror, och leka dels i insjöar på sten- och berg- 
grund eller på lerbankar, s. k. lakåsar, eller å lerblandad sand- 
botten samt på 3 till (5 fot djupt vatten; dels uppgå de gerna 
i floder och åar att leka och göra i sådant fall föga afseende 
på bottnens beskaffenhet. Fiskarne följa härvid djupaste ådran 
och gå ofta så tätt tillsamman, att öfver ett hälft hundratal 
följas åt och fångas i en enda ryssja-). Rommen är mycket 
fin, d. v. s. äggen äro mycket små, och deras antal Jios en 
hona stiger till flera millioner. Nämnde författare räknade 
hos en hona af 9 skälpunds vigt 5 millioner romkoru. Enligt 
honom fordrar den befruktade rommen för sin utveckling under 
vanliga temperaturförhållanden en tid af 3 månader. Rommen 
är anhopande och stannar vid bottnen, och då den i allmänhet 
lägges under isen, kan den naturligtvis icke komma att genomgå 
sin utveckling i vattenytan, såsom förhällandet eljest enligt 
de af G. O. Saks gjorda iakttagelserna torde vara med de fleste 
marine torskfiskarne. Enligt Nokbäck växer laken långsamt, 
och är vid ett års ålder blott 3 till 4 tum dec.m. eller 90 till 
120 millim. lång, samt blir ej förr än i 4:de året fortplant- 
ningsskicklig. I smärre sjöar och strömmar ernår den icke den 
storlek, som i större sådane. Den är seglifvad och kan enligt 
NoRBÄcK i vatten transporteras lång väg utan att dö, samt lef- 
ver flere dagar inpackad i snö. Laken fångas mest i ryssjor, 
men stundom äfven med krok, på långref etc. Den är särdeles 

1) Handledning i Fiskevård ocli Fiskafvel, Stockholm 1884, pag. 370. 

2) v. SlEBOLD (.Die Susswasserflsche von Mitteleuropa, pag. 7.5) anför 
en högst egeudorolig iakttagelse af D:r J. G. Steinbuch, enligt livilken 
den senare en gång hade fångat 2:ne lakar, som med buksidorna emot 
hvarandra voro fast sammanbundne genom ett elastikt, troligtvis af afsön- 
dring från huden bildadt starkt tvärband, som gick rundt om bådas krop- 
par på midten, och som förenade dem i ett sådant läge, att bådas genital- 
öppningar voro tryckte emot hvarandra. v. Siebold äfveusom Steinbuch 
sjelf förmodar, att denna sammanparning hade afseende på fortplantningen. 
Då den af Norbäck anförda iakttagelsen öfver leken antyder, att äggens 
befruktning i öfverensståmmelse med de vanliga förhållandena försiggår 
utom moderns kropp, så förefaller den af STEINBUCH under hans tidiga 
ungdom gjorda och sedermera år 1802 publicerade iakttagelsen något apo- 
kryfisk, eller åtminstone högst besynnerlig. 



Slägtet Phycis. 155 

välsmakande, och är i synuerhet under mid vintern, då den är 
romfull, en för bordet mycket omtyckt fisk. Den lake, som 
fångas i skärgården, anses bäst. Den är enligt vår erfarenhet 
icke så behäftad med parasitmasken Tri(Enopliorus nodidosus, 
som den, hvilken fångas i insjöarne i Upland, hos hvilken se- 
nare man ofta träffar lefvern starkt angripen af denne mask i 
ett outbildadt och icke könsmoget tillstånd, i synnerhet under 
Febi'uari månad. 



V. Slägtet Phycis, Schneider. 1801. 
("Blochii S3'stema Ichthyologiae, pag. 56. — 1801). 

Kroppsformen omvexlande: stundom mer och stundom 
mindre långsträckt^ ocli kroppen täcJct med temligen stora ^ spån- 
liTit lagda fjäll. Underkäken med en skäggtöm under hakan. 
Små kardUkt sittande tänder på mellankäksboien, underkäken 
och plogbenet, men inga på gombenen. 2:ne skilda ryggfenor 
af hvilka äfven den l:sta är väl utbildad, 1 analfena och 
distinkt stjertfena, och bulefenorna långt åtskilda, trådformiga 
och långa samt bildade af 2 — 3 förenade strålar, som emot 
spietsen äro delade i åtminstone 2:ne '). Rygg- och analfenorna 
inneslutna i lös hud. Gälhinnans strålar 7 . Appjendices pylo- 
ricm förefinnas uti medelmåttigt antal. 

Till detta slägte höra 9 arter från de nordlige delarne af 
Atlanten och Medelhafvet. Ungarne äro enligt Chr. Lutken 
betydligt olike de utbildade-). De hafva samma silfverblanka 
hud som ungarne af si. Onos, och utmärka sig bland annat 
genom 4 långe strålar i bukfenorna. Hos oss förekommer 1 art. 



1) A. W. Malm: Förli vid Skand. Natiirforsk:s 6:te Möte i Stockli. 
1851, p. 234 (tr. 1855). 

2) Vidensk. Meddelels. fra den uaturhist. Foreii. i Kjöbenh. 1881, p. 
252. — Äfven Facciola: Il Naturalista Siciliano; Giornale di Seienze Na- 
turali. Ragusa, Palermo. II, pag. 25—29. med träsnittsfigur. — 1882. — 
Carlo Emery: Coutribuzioni all' Ittiologia; Mittlieil. aus der Zoolog. Sta- 
tion zu Neapel, 6:er Bd, 2:es Heft., pag. 159—161. Tafel 10, %. 25. — 
1885. 



156 Släo^tet Phycis. 

1. Phycis blennioides (Bkunnich). 

Fjällbrosmen. 

l:sta rygyfcncui med den 3:dje eller 4:de strålett mer eUer 
mindre starkt förlängd. Bukfenorna räcka långt förbi början 
af anal fe nan. 5 eller 6 rader fjäll mellan den lista rygg- 
fenan och sidolmien. De vertikala fenorna med svart kant, 
och (jällocken på inre sidan svartaktiga. 

1 rf. 9—10; 2 rf. 54—63; af. 51—58; brf. 16—17; bf. 
3; stjf. 5— 6+17 + 5— 6 M 

Gadus blennoiäes, Brunnich: Icbtliyologia Massiliensis. pag. 24. — 1768. 
„ hifurcus, Walbaum: Petri Artedi sueci Genera Pisciiitn, Iclithyol. 
Pars III, pag. 137. — 1792. 
Phycis Tinca, Schneider: Blochii Systema Ichthyologiae, pag. 56, tab. 

11. — 1801. 
„ Blennoiäes, Idejs.: ibm, pag. 56. 
„ f urentus, Fleming: History of Biitish Aaiaials, pag. 193. — 

1828. 
„ bleniwides, G. Cuvier: Eégne Auimal, 2:e édit. T. II, pag. 335. 

- 1829. 

„ „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 49. — 

1832. 
„ furcatus IdeM: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 584. — 

1855 
„ blennioides, A. Gunther: Catal. of the P^ish. in the Brit. Mus. vol. 

IV, pag 351. - 1862 
„ „ Fr. Strindachner: Ichthyol: Ber. 6:te Fortsetz.; Sitz- 

ungsber. d. Kais. Akad. å. Wiss. niath. naturwiss Cl. 

LVII Bd. I Abth Heft 1— V. pag. 708. - 1868. 
r, „ K. COLLETT: Norges Fiske, pag. 114. — 1875 

„ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 490.— 

1877. 
„ „ R. Collett: Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875 

—78; Christ. Vid. Selsk:s Forh. 1879, N:o 1. pag. 67. 

— 1879. 

„ ,. G. WiNTHER: Prodromus Ichthyol. Danicte marina?; Na- 

turhist. Tidskr. 3:dje Riekke, 12:te Bd. pag. 32. - 
1879-1880. 

„ blennoiäes E. Moread: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. Ill, 
pag. 264. — 1881. 



1) Malm har räknat 7 + 19-}-7 strålar i stjertfenan (Förh. vid Skand. 
Naturforsk:s 6:te Möte, 1851, pag. 236). 



Fjällbrosraen. 157 

Fhycis hlennoides, Francis Day; The Fishes of Great. Britain & Ireland, 
Part. IV, pag. 303, pl. 85, fig. 2. — 1882. 
„ blennioides, R. Collett: Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 
1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvid. 29 Bd., (aftr.) pag. 
83. — 1884. 

Enligt livad oss blifvit benäget meddeladt af fraral. Doktor J. KOREN, s:r, 
benämnes den af fiskarena i trakten af Bergen i Norge Skjcelhrosme, livaraf 
vi ansett oss hafva anledning att gifva den det Svenska namnet Fjällbrosme. 
I Skand. Fauna har den fått namnet Vanlig Bartel och i Göteb:s och Bo- 
hushs Fauna det af Bartfisk, hvilka namn icke hafva sin grund i någon 
Skandinavisk lokal benänming. 

BesJcr. Dess läugd stiger vid Englaud enligt Francis 
Day till 4 fot. Hos oss är dess längd i allmänhet ej större 
än mellan 2 och 3 fot, och oftast 2 fot eller 600 mill. och 
t. 0. m. något derunder. — Kroppsformen är hos de äldre föga 
långsträckt eller nästan imdersätsig, men hos de yngre ganska 
smärt och långsträckt. Hos ett äldre exemplar från Xorge, 
med en totallängd af 16 tum, dec.m. eller 480 mill. är största 
kroppshöjden, belägen vid början af 2:dra rj^ggfenan, 4 t. eller 
120 mill. och inuehålles s^åledes 4 ggr i totallängden^). Hos 
ett yngre ex. från Nizza-), hvars totallängd är lOYio ^- eller 
312 mill. är största kroppshöjden 1 ^Voo ^- ^^l^r 49 mill. och 
innehålles således nära (i '/a g»'" i totallängden. Hos det förra 
ex. der kroppshöjden vid auus ännu är 31^20 t- ©Her 112 mill. 
aftager den derefter starkt emot stjertfeuan samt är strax 
framom denna blott 7io ^- ^l^^i' 24 mill. och utgör således '/s 
af största kroppshöjden. Stöi*te tjockleken, öfver midten af 
l:sta ryggfenan, är 2Vio t. eller 63 mill. och utgör således 
väl Vi ^f största kroppshöjden, samt utvisar, att kroppen fram- 
till är ganska • tjock. Stjerten är deremot starkare hoptryckt 
och aftager mycket i tjocklek emot stjertfenan, samt är framom 
denna tunn och der endast ^/^^ t. eller 6 mill. tjock hos det 
nämnda exemplaret. Anus har sitt läge ungef. under den 6:te 
strålen i 2:dra ryggfenan, och på ett afstånd från nosspetsen 
som är 7 Vi o t. eller 216 mill. och således något framom midten 



1) Enligt Francis Day innehålles största kroppshöjden hos de En- 
gelska ex. 4 ','2 till 5 ',2 ggr i totallängden, hvadan det här beskrifna Norska 
ex. synes vara ovanligt undersätsigt. 

2 1 Detta ex. jemte andra sådana och en större samling af andre 
fiskar från Medelhafvet vid Nizza hafva alla blifvit tillvaratagna och för- 
ärade till Upsala Universitets zool. museum af Professor T. Thorell. 



158 Slägtet Phycis. 

af totallängden ' .) — Hufviidet är kort, tjockt och trubbigt, 
och, från sidan sedt, af en kort kouisk och framtill trubbigt 
tillspetsad form, och, sedt ofvanifrån, framtill föga afsmalnande 
samt med afruadad nosspets. Hos det äldre ex. är dess längd 
37io t. eller 114 mill. och iunehålles således omkr. 41/5 ggr 
i totallängden. Nosen är temligen kort och trubbig, och af- 
ståndet mellan ögat och nosspetsen är 1 7,0 t. eller 33 mill. 
och innehålles således omkr. 3 72 ^^^ i hufvudets längd. Öfver- 
käken räcker tydligen framom den undre d:o, och under hakan 
är en skäggtöm, hvars längd är föga mindre än ögats längd- 
diameter. Munnen är stor, med något uppstigande munspringa 
och med munvinkeln under ögats midt och bakre änden af 
öfverkäksbenet under dess bakre kant. Öfverkäksbenets bakre 
ände är starkt utbredd. Näsborrarne sitta ungef. dubbelt när- 
mare ögat än nosspetsen, och den bakre, som är större än den 
främre samt oval, saknar uppstående hudflik vid kanten, men 
den främre har en temligen liten sådan baklill. Ögonen äro 
af medelmåttig storlek, och deras horisontelie eller längddia- 
meter är 25 mill. och är således något större än 7ö ^.f huf- 
vudets längd. Pannan mellan ögonen är plattad, och dess 
minsta bredd är ungef. lika med ögats längddiameter 2).. Långs 
hjessans midt är en låg köl. Mellanlockets och underlockets 
undre och bakre kant är något bugtig, och underlocket och 
locket bilda baktill en trubbigt tillspetsad vinkel, utanför hvil- 
ken är en hudflik. De båda gälhinnorna äro förenade under 
gälnäset, men den af dem derstädes bildade gemensamme frie hud- 
fliken är temligen smal. Hvardera gälhinnans strålar äro 7. 
Hufvudet är betäckt af fjäll ofvan och på sidorna, med undan- 
tag af nosspetsen och läpparne, och på dess undre sida finnas 
fjäll på underkäksgrenarne. — Tänderna äro mycket små, inåt 
krökta och föga spetsiga, och bilda på mellankäksbenen och 
underkäken nästan sammetslika band, som på de förra äro 
bredare än på den senare och utgöras af en mängd sneda irre- 
guliera rader. På plogbenet äro de af samme storlek och bilda 



1) Hos det nänindii ex. från Medelhafvet är anus belägen under den 
9:de strålen i 2:dra ryggfenan och 4Vio *• eller 129 mill. bakom nosspet- 
sen, och således i förhållande till totallängden något längre fram än hos 
det äldre exemplaret, såsom vanligt är hos de yngre af andre fiskar. 

2) Hos det unga ex. fr. Medelhafvet är pannans bredd mycket mindre 
än ögats längddiameter. 



Fjällbrosmen. 159 

ett trubbvinkligt tvärband, som äfven dev iitgöres af sneda 
radev. Svalgbenens tänder äro likadana. — l:sta ryggfenan, 
som börjar något bakom brösttenornas fästen och på ett afståud 
ixhw nosspetsen som innehålles nngef. 3 72 ggi" i totallängden, 
är högre än lång och med aftrubbad spets, men med den o:dje 
strålen borstlikt förlängd långt utom de andre d:o, som äfven 
till större delen hafva korte frie spetsar. Den har 9 till 10, 
(vanligen 10) strålar. Dess längd hos det nämnda Norska ex. 
är 1 ^.,0 t. eller 34 mill. och dess höjd, med undantag af den 
förlängde strålen, 1 'Yio t. eller 39 mill. Den förlängde strå- 
lens längd är "J^m t. eller G9 mill. — 2 :dr a ryggfenan höryåv 
strax bakom den l:sta d:o, men är väl skild från den. Den 
är något lägre än den samt lägre framtill än baktill, ehuru 
för öfrigt nästan jemnhög. Den har det främre hörnet afrun- 
dadt och det bakre trubbigt tillspetsadt, och bakre kanten nästan 
tvär och vertikal, samt 54 till 63 (vanligen 57 — 58) strålar. 
Den är väl skild från stjertfenan, ehuru afståndet dem emellan 
är obetydligt, och den slutar öfver slutet af analfenan. Dess 
längd är något större än '/2 ^^' totallängden, hos här i fråga 
varande exempl. 87io t. eller 264 mill. — Analfenan^ som 
börjar strax bakom anus, är af ungef. samme form, som 2:dra 
ryggfenan, ehuru kortare och temligen betydligt lägre än den. 
Den har 51 till 58 (vanligen 52 — 54) strålar. — Bröstfenorna 
äro temligen små samt af en bredt lancettformig, suedt till- 
spetsad form. Deras längd är hos nämnda ex. 2^/,o t. eller 
72 mill. och innehålles nära I-/3 ggi" i hufvudets längd. Deras 
strålar äro 16 till 17. — Buhfenorna äro fastade långt från 
hvarandra och ett godt stycke framom bröstfenorna, och äro 
trådformiga samt bestå af 3me förenade strålar, som hafva frie 
spetsar af olika längd, af hvilka den mellerste, som är bildad 
af den 2:dre strålen, är den läugste och räcker bakom början 
af analfenan. Hos nämnda exemplar är den l:ste strålen 3 t. 
eller 90 mill., den 2:dre 5V2 t- eller 165 mill. och den 3:dje 
1 Vio t- öllör 39 mill. lång, och den sist nämndes frie spets är 
mycket kort, men dock tydlig. Strålarne äro enkle, men ledade, 
och gränserne dem emellan äro märkbare, äfven då den om- 
slutande huden ej är aftagen'). — Stjertfenan, som är tvärt 

1) På det ofvan nämnda exemplaret från Medelhafvet är den l:ste 
strålen 2'/,^ t. eller 81 mill., den 2:dre 4^/,^ t. eller 129 mill. och den 
3:dje blott 7io t. eller 18 mill. läng, och den sist nämnde har icke fri spets. 



160 Slägiet Phycis. 

afrundad '), d. v. s. med afrundade hörn och nästan tvär spets, och 
hvars längd är något mindre än bröstfenans d:o, men större än 
halfva hufvudlängdeii, har 17 grenige strålar och ofvan och nedan 
5 till 6 icke grenige stödjestrålar. — Fjällen äro temiigen 
stora (mycket större än hos de föregående torsktiskarne). De 
störstas längddiameter är 10 — 12 mill. och tvärdiameter 8 — 9 
mill. och de betäcka stjertfenan till större delen och sträcka sig 
ett godt stycke ut från basen på de andra vertikala fenorna 
äfvensom å yttre sidan af bröstfenorna. De äro af oval eller 
elliptisk eller ock nästan rhomboidisk form, med tätt stående 
undulära strimmor, som vid deras frie ände till en del visa sig 
koncentriska och sammanlöpande, men eljest för det mesta gå i 
fjällens längdi-igtning, och vid deras iustuckne ände äro åt- 
skilda genom ett eller ett par smala ostrierade streck ■■^). — 
Sidolinien börjar ofvan gälspringan och går i början temiigen 
nära ryggkanten, samt bildar der en lång och svag båge öfver 
bröstfenan och bakom den till under midten af 2:dra ryggfenau, 
der denne båge har nått ned ungef. till midten af stjertens 
sida, hvarest den böjer sig bakåt och går sedan rät till stjert- 
fenan. — Färgen är gråaktig eller gråbrunaktig och något 
ljusare pa nedre kroppssidorna och på buksidan, och öfver allt 
beströdd med svartaktige punkter. Fenorna, med undantag af 
bukfenorna, som hafva buksidans färg, grägulaktiga, rygg- och 
analfenorna med svartaktige kanter, och stjert- och bröstfenorna 
med svartaktige spetsar. Gällockens inre sida svartaktige). 

Skelettet*). Det fasta kraniet företer temiigen stoi- likhet 
med långans, med undantag deraf, att det icke är så långsträckt, 
har hjessau något kullrig samt båda pannbenen mellan ögon- 
hålorna sammansmälta, liksom hos torsken. De ledytor å sido- 
uackbenen, med hvilka l:sta kotans främre ledutskott artiku- 
lera, sträcka sig nästan lika långt tillbaka som basilarbenet. 
Öfre nackbenet stöter intill nackhålets, öfre vinkel. Detta bens 



1) Ä Medelhafsexeniplaret är den starkare afrundad. 

2) Fjällen a Medelhafsexemplaret äro fullkomligt öfverensstämniande 
lued dem a det Norska. 

3) I Medelhafvet synes den enligt Risso och Mokeau hafva en något 
ljusare färg. 

4) För det vi fått tillfälle att taga kännedom om ett i Göteborgs 
Museum förvaradt skelett af denne fisk, uttala vi härmed vår erkänsla till 
Intendent en vid nämnda niuseum, Doktor A. Stuxberg. 



Fjällbrosraen. 161 

vertikalt skitformiga utskott är stort och vid öfre kanten något 
horisontelt iitbredt och der ofvau med en liten långsgående 
köl, hvilken dock icke fortsattes framåt öfver benets horison- 
telle, mellan hjessbenen liggande del, hvilken blott är något 
kull)-ig. O. opisthoticum är stort och väl så stort som o. proo- 
fiami, och i främre kanten af detta senare är en djup och öppen 
bugt, och alisphenoidbenet är litet, i livilka alla förhållanden 
detta kranie således öfverensstämmer med torskens. A plog- 
benet har främre änden ungef samme pilformige form, som 
hos torsken. Hyomandibularbenets öfre ände har båda led- 
knapparne sammanflytande, men detta ben har en enklare form 
än hos torsken, samt saknar det stora, tillspetsade och skiflor- 
miga utskottet vid nedre delen af basen af det utskott, med 
h vilket locket artikulerar, oih den fritt och starkt utstående 
kant af benets yttre lamell, som hos torsken sträcker sig från 
basen af detta utskott tvärs öfver benets yttre sida till dess 
främre kant, är här endast antydd af en låg och obetydlig 
skarp kant, som går snedt fiamifrån och uppåt och bakåt till 
det utskott, med hvilket locket artikulerar. Mellan detta se- 
nare utskott och hyomandibularbenets öfre ände är en tunn 
benlamell utbredd, upptagande hela den hos torsken der varande 
bugteii. Af pterygopalatinapparatens ben utmärker sig gom- 
benet derigenom att det är kortare, pterygoidbenet derigenom 
att det är längre och mesoptevygoidbenet derigenom att det är 
både längre och bredare än hos torsken, samt med sin bakre 
ände artikulerande med metapterygoidbenet. Detta sist nämnda 
benet är äfven bredare, så att dess bredd och höjd äro ungef. 
lika, Käkapparateruas ben likna torskens, med undantag deraf, 
att de äro spensligare och något mera långsträckta. Det främsta 
infraorbitalbenet, som är temligen smalt och långsträckt, har å 
midten af öfre kanten ett stort utskott, som artikulerar med 
sidosil benet. O. nasale är kortare och bredare än hos torsken. 
Gällocken likna dem hos torsken, men underlocket har den öfre 
änden smalare och mera tillspetsad. — Kotornas antal är 50, 
och af dessa äro 15 bålkotor. A den l:sta kotan är neuralbå- 
gen sammanvuxen med kroppen, och neuraltaggen är fästad till 
bakre änden af öfre nackbenets skiflformiga utskott samt är rät. 
De bakre bålkotornas neuraltaggar och stjertkotornas både neu- 
raltaggar och hijemaltaggar äro långe, smale och tillspetsade. 
De 4 främsta bålkotorna sakna sidoutskott, och på den 5:te 

Lilljeborg, Fiskarne. U. 1 1 



162 Släo;tet Phycis. 

kotan äro de mycket små, men pä de följande äro de stora ocli 
ganska breda samt tilltaga i längd bakat. De 2:ne främsta 
kotorna sakna refben, och pä de 3:ne följande, i synnerhet pä 
■i:de kotan, äro dessa ganska tjocka samt äro fastade vid kroppen 
å kotorna. På de derefter följande bålkotorna äro ref benen allt 
smalare och smalaie bakåt samt äro endast fastade ä sidont- 
skotten i närheten af dessas spetsar. Kedan på 1 :sta paret ref- 
ben uppträda epipleuralben. — Posttemporalbenen äro gaffel- 
formiga, men deras nedre gren är kort och artikulerar med ett 
starkt utstående utskott å O. opisthoticiim. För öfrigt öfver- 
ensstämmer skulderapparatens ben med torskens. Bäckenbenen 
äro deremot mycket olika deuues. De äro såsom vanligt fastade 
vid h varandra, men i en transversel rigtning, så att dt?l'as främre 
sammanstötande ändar äro rigtade inåt. och deras bakre utåt, 
hvarigenom bukfenorna kommit att blifva långt åtskilda. De 
äro för öfrigt smala och långsträckta och något bredare vid inre 
änden än å midten, men bredast vid den yttre d:o, som utgöres 
af deras kropp, hvarifrån utgår inåt och bakåt ett långt och 
smalt, nästan trådformigt utskott, och dessa utskott (ett å 
hvardera sidans bäckenben) äro så långa, att deras inre ändar 
räcka till hvarandra. De motsvara de bakre inre utskotten å 
torskens bäckenben, och de delar af här i fråga varande bäcken- 
ben, som äro rigtade inåt samt sammanstöta, motsvara de främre 
eller framåt rigtade utskotten hos torsken i). 

Denna art är mycket sällsynt i Kattegat, och har enligt 
Malm (anf. st.) endast några få ggr erhållits i närheten af 
Bohusläns skärgård. Ett exemplar blef i slutet af Juni 1851 
taget utanför Lysekil, ett 2:dra d:o i November ISGO 3 '/o mil 
vester om Käringön på 50 famnars djup, och ett 3:dje utanför 
Lysekil under våren 1874. — Enligt R. Collett (anf. st.) före- 
kommer den icke så sällan, ehuru sparsam, på ett djup af 100 
till 200 famnar vid Norges södra och vestra kuster, åtminstone 
upp till Trondhjemsfjorden, och han antager den för alt vara 
stationär i närheten af Norges vestra kust, fastän i allmänhet 
blott äldre och större exemplar derstädes erhållas. — För öfrigt 
förekommer den vid kulterna af England och Irland, der den 
dock i allmänhet enligt Fkancis Day tyckes vara sparsam, samt 



1) Skelettets beskaffenhet utvisar, att det tillluirt en ung individ, 
ehuiu dess liuiird är 540 luill. 



Slägtet Onos. 163 

enligt MoKEAu vid Fninkiikes iK/rni kust, iijeii ej med säkerhet 
vid dess vestra, eliiiru Steinhaciinkr erhållit den vid Lissabon 
och Cadiz. I MedelliatVet är den allmän och håller sig äfven 
der på betydligt djup, men den der lorekomDiande är vanligen 
något mindre och smärtare än den vid England och Norge. 

I afseende på dess lefnadssätt känner man endast, att den 
är en djupvattensfisk, som sannolikt för det mesta håller sig 
vid bottnen samt enligt Francis Day väljer dels sandig och 
dels dyig botten. Den erhålles oftust under senhösten och vin- 
tern, hvaraf det synes troligt, att den under denna tid närmar 
sig kustei'na. I dess ventrikel har man anträffat smärre fiskar 
och kräftdjur. I Medelhafvet lär den leka under slutet af våren. 
Dess kött skall vara särdeles smakligt. Den fångas vanligen 
på slorbacka eller långref tillsamuian med torsk och länga m. fl. 



Yl. Slägtet Ouos, Kisso. 18-26. 

(Hist. nat. des princip product. de rEurope inérid. T III, pag. 214. 
— 1826. ~ Motella, G. Cuvier: Régne Aiiimal, T. Il, pag. 334. — 1829). 

Kroppen mer cJler mindre hhigsträcld och täckt med små 
fjäll. Fm slcäggtöm under halicm och två till fyra sädane på 
nosen. Små tänder, som på mellanlcäkshenen och merendels 
äfven på underkäken och plogbenet äro kardlikt sittande, men 
inga förefinnas på gombenen, och ofta äro en del af dem på 
mellankäksbenin och underkäken större än de andra derstädes. 
2:ne skilda ryggfenor, af livilka den l:sta är rudimentär och 
försedd med små i en fåra långs ryggen liggande franslikc 
strålar, framom h vilka är en längre stråle. 1 anal fena, och 
stjertfcnan distinkt. Bukfenorna med 6 till 8 strålar. Gäl- 
Jiinnans strålar 6 — 7. Appendiccs pyloricee få eller i medel- 
måttigt tintaU). — De små ungarne äro olike de äldre, och 
äro utrustade med stark silfverglans, och hafva stjertfcnan ut- 
ringad eller tvär, samt hafra varit antagne såsom typer för 
(tt särskilcU slägte: CoucJtia, Thompson-). 



1) Hos 0)ws ciinlirinfi liatVa vi funnit 8 teniligen stora appendices 
pyloricfe. 

2) Natnral Histoiy of lieland, vol. IV pag. 190. — 1856, — Vid 
natuiforskareuiötet i Köpenli. 1873 u|iplyste A. W. Malm, att desse små- 
tisiiav äro ungar af slägtet Motella (Onus) ; Förh. p. 384. — Ungar i tidi- 



164 



Slägtet O nos. 



Till detta slägte höra åtminstone 8 arter från både Gamla 
och Nya Werlden inom norre hemisferen, och af dessa äro 4 
att räkna till vår nordiska fauna. 



Onds 

De längre 

skäggtöm - 

luarne på 

nosen (utan 

inberäkning 

af den på 

hakan) ... 



2;ne. 

Långs öfver- 

läppen . . . 



Arter: 
inga skäggtöramar. 
Stjertens höjd fram- 
om stjertfenan ut- 
gör 73 af Imfvudcts 
längd 1. maculatus, RiSSO. 



derjemte en rad af 
omkring 8 rudimen- 
täre skäggtömmar 



2. septemtrionaUs, Collett 



3.ne 3. cimbrius, (Linné). 



4 4. mustela, (Linné). 



1. Ouos maculatus, Risso. 

Tretömmade Skärlångan. 

På nosen finnas blott 2:ne sTiäggtömmar, utom den, som 
är under hakan, och långs öfverläppen äro inga riidimentäre 
sådane. Hitfvudets längd innchälles i V2 — -^ OU'' ^ totallängden. 
Stjertens höjd strax framom stjertfenan utgör itngef V3 ^^Z/er 
föga mindre del afhufvudets längd. Underkäkens längd större 
än längden af lista ryggfenan. Fannans minsta bredd mellan 
Ögonen ungef. l^j^ ggr större än ögats diameter hos de äldre^). 
Färgen mer eller mindre mörkt grågidaktig, med mer eller 
mindre tydlige svartaktige fläclcar. 

2 rf. 58— G4; af. 50—54; brf. 21; bf. 7—8; stjf. 6— 7 -f- 
23-f 6— 7. 



gare utvecklingsstadier äro beskrifne af A Agassiz: On tlie young stages 
of osseous Fishes; Froceed. of tlie American Acad. of Arts and Sciences, 
vol. XVII, 1882, pag. 294, pl. VII & pl. VIII, lig. 1-3. Med undantag 
af do alha tidigaste stadierna, äro de försedde uicd särdeles långa och 
stora bukfenor- 

1) Såsom öfver allt ofvan beräknas härvid icke don hud, som upjttill 
betäcker ögonen. 



Tretöramade Skärlångan. 165 

Onos maculata, Risso: Hist. nat. des princip, product. de FEurope mé- 

ridioii. T. III, pag. 215. — 1826. 
Motella tricirrata, S. Nilsson: Prodronius Ichthyol. Scand, pag. 48. — 

1832. (Non Briinnich). 
„ vulgaris, W. Yarrell: Hist. of Brit. Pishes, l:st ed. vol. 2, pag. 

186. — 1836. 

,, tricirrata, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 586. 

— 1855. 
„ vulgaris, W. Yarkell: Hist. of Brit. Fisli. 3:rd edit. (Richard- 
son, vol. I, pag. 575. — 1859. 
„ tricirrata, A. GuntheE: Catal. of the Fishes in the Brit. Museum, 

vol. IV, pag. 365. - 1862. (Partim). 
„ maculata, IdeM: ibm, pag. 366. 

„ macrophthalma, Idem: Annals and Magazine of Natnral History, 3:d 
series, vol. XX, pag. 290, pl. V, fig. B. — 1867. (Junior). 
„ tricirrata, R. Collett: Norges Fiske, pag. 121. — 1875. 
„ maculata, E. Mobeau: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III, 

pag. 270. - 1881. 
„ tricirrata, Idem: ibm, pag. 268 (Partim). 

„ vulgaris, Chr. Lutkfn: Om nogle nordiske Havkvabbe- eller Mo- 
tella (Onos-) Arter; Vid. Meddelels. fra den naturhist. 
Foren. i Kjöbenh. 1881, pag. 235. — 1882. 
tricirrata, Francis Day. The Fishes of. Great. Britain & Ireland 
Part. IV, pag. 317, pl. 89, fig. 1 & pl. 88, fig. 3. - 
1882. 
,. macrophthalma, Idem: ibm, pag. 319, pl. 88, fi. 2. 
Onos vulgaris, R. Collett ; Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 
1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvidenskab. 29:de Bd. (aftr.) 
pag. 93. — 1884. 
Enligt Skand. Fauna benämnes den vid Bergen i Norge Steenlänge, ■ 
men den har i samma arbete erhållit det Svenska namnet Tretömmad Skär- 
långa. Af R. Collett har den blifvit benämnd Tretraaäecl Tang-Brosme. 
Anm. CiiR. Lutken ocJi R. Collett hafva jiåvist, att Gadus tri- 
cirratus, Brunnicii (Ichthyol. Massil.) sammanfaller med Linnés Gadus 
mediierraneus, som är en annan art än den här i fräga varande, hvadan 
benämningen Onos iricirratus icke kan användas, och i allmänhet artnamnet 
tricirratus måste förkastas, och i afseende på den arten, för hvilken det 
blifvit gifvet, lemna plats för det äldre af Linné gifna namnet mediierra- 
neus. Sedan vi fått tillfälle att undersöka 3:ne exemplar af Onos maculata, 
Risso, tillvaratagna vid Nizza af Prof. T. Thorell och jemte ett ex. af 
O. mediterraneus från samme lokal förärade af honom till Upsala Univer- 
sitets zoologiska museum, hafva vi blifvit förvissade om, att Yarrells 
Motella vulgaris med- den förra är till arten identisk. Den har visserligen 
några få strålar mindre i 2:dra ryggfenan och analfenan än de större och 
äldre exemplaren från Norge vanligen hafva, nemligen det af Risso upp- 
gifna antalet 58 i den förra och 50 i den senare, men vi anse denna 
olikhet vara af mindre betydelse, då i allmänhet hos fiskarne inom 



IGG Slägtet Onos. 

denna familj antalet strålar i nämnda fenor är underkastadt en betydlig 
vexling hos samma arter. Uti bröstfenorna liafva vi funnit det normala an- 
talet 21 strålar, elinni Risso bloit n|)])gifver 17. Uti bukfennrna hafva 
vi funnit hos ett exonipl. 7 striilar och iios ett annat 8 dio. ocli således 
hos det ena ex. 1 stråle mindre ån O. vulgaris vanligen har i Norge '), 
men då detta antal vexlar och vi förut hafva sett, att antalet bukfenstrålar 
kan vexla hos hirkelångan, anse vi, att denna skiljaktighet i det ena fallet 
icke är tillräcklig att grunda artskilnad, då O maculatus från Nizza öfver- 
ensstämmer i det närmaste mod O. vulgaris i kroppens proportioner, d v. s. 
i förhällandet mellan hufvudets längd och totallängden samt mellan den 
förra längden och stjertens höjd strax framom stjcrtfenan, och i förhållan- 
det mellan l-.sta r3'ggfenans och underkäkens längd, hvilket förhållande 
lemnar ett godt kännemärke mellan den och O. mediierrdncus, samt har blif- 
vit framhållet af R. COLLETT. De öfverensstämma dessutom äfven i det 
närmaste uti färgen, enligt livad åtminstone det ena Medelhafsexemplaret 
synes utvisa. För jemförelses skull vilja vi här anföra några mått å det 
stiirsta exemplaret af Onos maculatus frän Nizza. Totallängd 9Vin tum, 
dec. m. eller 291 mill. Största kroppshöjden, öfver 2:dra ryggfenans början, 
I7..0 t. eller 43 mill. Stjertens höjd strax framom stjertfenan Vm ^- eller 
18 mill. Afstånd mellan nosspetsen och anus 47io t. eller 129 mill. Huf- 
vudets längd 2 t. eller 60 mill. Nosens längd eller afståndet mellan ögat 
och nosspetsen V2 t. eller 15 mill. Ögats längddiameter (lika med dess 
vertikale) V2n ^- ^l^^^ ^^ ™ill- Pii.nnans minsta bredd mellan ögonen Vio 
t. eller 12 mill. Afstånd mellan nosspetsen och bakre änden af öfverkäks- 
benet 1^20 *• ^^^^^ ^'^ ™ill' Underkäkens längd 1 720 *• ^l^^r 37 mill. 
l:sta ryggfenans längd 1 '/lo t. eller 33 mill. Längd af l:ste strålen i den 
samma '/,„ t. eller 9 mill. Bröstfenans längd IV20 t- ^l^er 37 mill. Stjer- 
tens höjd framom stjertfenan är proportionsvis något mindre än hos O. vul- 
garis, men detta kan utan tvifvel bero derpå, att exemplaret är mindre 
och yngre. 

Beshr. Dess längd stiger vid Norges vestra kust till nå- 
got öfver lfiV.3 tum, dec. m. eller 500 mill., ehuru de. som 
erhållas, oftast äro mindre än detta mått. — Den har en tem- 
ligen smärt och långsträckt, och framtill något trindlagd och 
baktill hoptryckt kroppsform. A ett i trakten af Bergen i 
Norge taget exemplar hafva vi funnit följande mått. Totallängd 
12 tum, dec. m. eller 3G0 mill. Största kroppshöjden, öfver 
början af 2:dra ryggfenan, 1 Vio ^- ^^^^r 54 mill. Stjertens 
höjd strax framom stjertfenan '7-jo t- ^^^öi" '^^ m\\\. Afståndet 
mellan nosspetsen och anus ö^/jo t. eller 157 mill. Kroppens 
störste tjocklek, öfver bröstfenornas fästen, l''V2o t- eller 49 



1) Risso uppgifver strålarnes antal i bukfenorna vara 6, och GfiN- 
THER uppgifver, märkvärdigt nog, det samma vara ö. 



Tretömmade Skärlångan. 1G7 

mill. Hufvudets längd 2V2 t. eller 75 mill. Nosens längd 
eller afståndet mellan ögat och uosspetsen Vio ^- ^ller 21 mill. 
<Jgats längddiameter, som är lika med dess vertikale, 11 mill. 
Pannans minsta bredd mellan ögonen '/j ^- ^^^^i' 1^ ^i^'- ^f" 
ståndet mellan nosspetsen och bakre änden af öfverkäksbenet 
P/jo t. eller 40 mill. Underkäkens längd 1 V2 t. eller 45 mill. 
l:sta ryggfenans längd 1 'Yoo t- ^Her 34 mill. och längden af 
l:ste strålen i den samma omkr. 7in ^- ^ller 9 mill. Bröst- 
fenans längd 1 V-i t. eller 45 mill. och skäggtömmens under 
hakan längd "/20 ^- ^^^^r 16 mill. — Enligt dessa mått inne- 
hålles största kroppshöjden, då buken icke är utspänd, 67.3 ggi' 
i totallängden, och störste tjockleken är icke mycket mindre 
än största kroppshöjden, hvilket antyder den trindlagde formen 
å den främre delen af kroppen. A stjerten är kroppen deremot hop- 
tryckt och är detta allt mera och mera bakåt, så att stjerten bakerst 
är helt tunn. Dess höjd strax framom stjertfenan utgör '/a af hufvu- 
dets längd och nära hälften af största kroppshöjden, och är således 
temligen betydlig, och utvisar, att kroppen bakåt aftager långsamt 
och obetydligt i höjd. Afståndet mellan nosspetsen och anus 
iunehålles något mera än 2'/3 gg'>^ i totallängden, och anus har 
således sitt läge ett godt stycke framom midten af denna, men 
bakom början af 2:dra ryggfenan och ungefär under den 13:de strå- 
len i den samma. — Hufvudet är framtill afrundadt eller mycket 
trubbigt och temligen kort, så att dess längd innehålles nära 
5 ggr i totallängden. Nosen är temligen kort, men öfverkäken 
skjuter framom den undre d:o. Sedd från sidan, är nosen myc- 
ket trubbigt tillspetsad, och, sedd ofvanifrån, afrundad. Dess 
längd eller afståndet mellan ögat och nosspetsen innehålles nära 
3 'A gg^' ^ hufvudets d:o. Den är bred och nedtryckt. Den 
har 2me länge och tillspetsade skäggtömmar (en vid hvardera 
främre näsborren) och under hakan förefinnes en dylik af ungef. 
samma längd och något längre än ögats diameter, men vid 
läpparne finnas inga spår till skäggtömmar. Munnen är stor 
och munvinkeln är under och den bakre änden af öfverkäks- 
benet ett godt stycke bakom bakre kanten af ögat. Läpparue 
äro tjocke och rörlige. Näsborrarne, som äro lika store, sitta 
ungef. midt emellan ögonen och nosspetsen, och äro temligen 
långt åtskilde, och vid bakre kanten af de främre äro nosens 
båda skäggtömmar belägne. Ögonen äro små och klotformiga, 
och deras diameter är ungef. lika med '/., af nosens längd och 



168 Släsiet Onos. 

innehålles omkr. 7 ggr i hufviidets d:o. Panuau och hjessau 
äro nedplattade, och deu förra är bred, så att dess miusta bredd 
mellan ögonen är ungef. 1 '/o SS^' större än ögats diameter. 
Locket och miderlocket, som omslutas af eu bred hudkant, förete 
baktill en föga märkbar aftrubbad vinkel. Den af de båda före- 
nade gälhinnorna bildade gemensamma fria hudfliken under gäl- 
näset är mycket bred, och hvardera gälhinnan har 7 strålar. 
Hufvudet är på sidorna och ofvan, med undantag af nosspetsen, 
täckt af mycket små fjäll, och sådana förefinnas äfven på under- 
käksgrenarne; och talrika slemporer synas på hufvudet ofvan 
och på sidorna. Dess hud så väl som huden i allmänhet på 
kroppen och fenorna är tjock och mer eller mindre lös. — Tän- 
derna äro till större delen mycket små och bilda kardlika band 
på mellankäksbeneu, underkäken och främre änden af plogbe- 
net. Mellankäksbenens band äro något bredare än de på under- 
käken, och i yttre kanten af de förra och deu inre d:o af de 
senare är en rad tänder, som äro flera gånger större än de an- 
dra. Det på plogbenet varande bandet, som är temligen bredt, 
är nästan rätvinkligt, med en framåt rigtad spets i midten. 
Alla tänderna äro krökta inåt eller bakåt, men de äro ej syn- 
nerligen skarpt tillspetsade. — l:sta ryggfenan^ som börjar 
midt öfver gälspringans öfre vinkel och något framom bröst- 
fenans fäste, och på ett afstånd från nosspetsen, som är lika 
med hufvudets längd, samt till större delen är dold i en djup 
långs främre ryggen gående fåra, är rudimentär och med ut- 
seende af ett smalt, i öfre kanten fransadt band, hvars frans är 
bildad af de mycket små och fine samt talrike strålarne, till 
ett antal af 55 till (50, af hvilka dock den l:ste är flera ggr 
större än de andre, med längden föga mindre än ögats diameter. 
Denna fenas längd är mindre än längden af underkäken, samt 
äfven något mindre än V2 ^f hufvudets längd. — 2:dra rygg- 
fenan, som börjar ett litet stycke bakom den l:sta d:o och på 
ett afstånd från nosspetsen, som är väl 1 '/o ggi' större än huf- 
vudets längd, är särdeles lång — så att dess längd utgör något 
mera än '/a ^f totallängden — samt slutar midt öfver slutet af 
analfenan och nära stjertfenan, från hvilken den så väl som 
analfenan är fullständigt skild. Den är låg och nästan jemn- 
hög, blott något högre baktill, der dess höjd är föga mindre än 
nosens längd. Den har både främre och bakre hörnet afrundade 
samt 58 till 64 (vanligen 60 — 62) strålar, och är liksom de 



Tretömraade Skärlångan. 169 

andra fenorna innesluten i en ganska tjock hud. — Analfcnmi, 
som börjar strax bakom anus, är af samme form som 2:dra 
rjggfenau, men är kortare och nägot lägre. Den har 50 till 
.54 (vanligen 51 — 52) strålar. — B röst fenorna, som räcka nä- 
got litet bakom början af 2:dra ryggfenan samt äro bredt ovala 
eller, då de utbredas, nästan rundade, hafva i allmänhet 21 
strålar. Deras längd iuuehålles ungef. 1 -/g ggr i hufvudets d:o. 
— Bukfenorna, som äro fastade framom bröstfenornas fästen 
och äro ganska långt åtskilda, äro bredt lancettformiga och spet- 
sigt utdragna, derigenom att l:ste och 2:dre strålarne, som hafva 
frie spetsar, äro trådlikt förlängde, i synnerhet den 2:dre, som 
är längst, men de räcka dock knappt till spetsarne af bröstfe- 
norna. Hos de yngre räcka de dock förbi dessa senare fenor. 
Deras strålar äro 7 till 8, hos oss i allmänhet 8, och de in- 
nerste af desse äro helt små. — Stjertfenan, som är af medel- 
måttig storlek och starkt afrundad, och hvars längd är något 
större än bröstfeuoruas d:o, har 23 grenige strålar och ofvan 
och nedan 6 till 7 icke grenige stödjestrålar. — Fjällen äro 
mycket små, aflångt ovala eller elliptiska på kroppen, och tunna, 
samt endast försedda med tätt stående koncentriska undulära 
och ojemna strimmor omkring en aflång kärna och afbrutna vid 
fjällens båda ändar, af hvilka den instuckne är urnupen. Deras 
längd är omkr. 3 mill. De äro temligen fastsittande, och be- 
täcka alla fenoi'na till större delen. — Sidolinien, som har tem- 
ligen glesa hvitaktiga porer, bildar en svag båge öfver bröst- 
fenan, der den går nära ryggkanten, och sänker sig starkt ett 
stycke bakom början af 2:dra ryggfenan och öfver anus, samt 
går derefter rät långs midten af stjertens sida, men är otydlig 
eller upphör på den bakerste delen af stjerten. — Färgen nå- 
got föränderlig och mer eller mindre mörkt grågulaktig och 
ljusare undertill, vanligen med talrike svartaktige eller svart- 
brunaktige fläckar, som stundom äro otydlige och i synnerhet 
äro märkbare hos de äldre. Stundom är bottenfärgen så mörk, 
att iläckarne äro otydlige. Iris guldgul. Ungarne af några 
tums längd äro vanligen af en enfärgadt brunaktig färg. En- 
ligt DuNN (hos Francis Day) varierar färgen stundom derhän, 
att bottenfärgen är gulhvit och de mörke fläckarne intensivt 
svarte. 

Uti karakteristiken öfver slägtet hafva vi anfört, att de 
små ungarne afvika så mycket från de äldre, att de under en 



170 Slägtel Onos. 

längre tid iippstäldes såsom typer för ett eget genus. Bet är 
sannolikt ungar af denna art, som beslcrifvas af Montagu') under 
namnet Gadus nrgcntcolns, och som hade '2:ne skäggtömmar 
på nosen och 1 under hakan. Eyggen var blågiön och kropps- 
sidorna och buken silfvorhvita och glänsande. l:sta ryggfenan 
började öfver gälspringan, och stjertfenan var nästan tvär. Deras 
längd var omkr. 2 Engelska tum. Fkancis Day har å pl. 88, 
fig. 3 afbildat en unge i Couchiastadiet af 31 mill:s längd, samt 
lemnat en allt för kort beskrifning. Hufvudets längd innehölls 
4 ggr i totallängden. Ofre sidan af hufvndet var plattad, och 
pannans bredd mellan ögonen var lika med deras diameter. 
Änddelen af bukfenan var djupt svart och en svart fläck före- 
fanns vid basen af bröstfenan. — Chr. Lutken-) har lemnat 
korta karakteristiker öfver 4 ungar, som han antager för att 
tillhöra den här i fråga varande arten, och som till större delen 
äro mindre än de af Montagu beskrifne. N:o 1: Tolall. 20 V2 
mill. l:sta ryggfenan ännu icke utbildad. Skäggtömnuirne 
icke synlige. På hvardera tinningen 2:ne korte utstående taggar. 
Nosen kort. Öfverkäksbenet når till pupillen. Bukfenorna äro 
hvita och nå till anus. Hufvudet utgör '/^ och kroppens höjd 
'/ä af totallängden. (Tagen i Atlantiske Oceanen). — N:o 2: 
Totall. 22 mill. Bröstfeuorua med 22 och bukfenorna med 7 
strålar, l:sta ryggfenan outbildad, men början till dess l:ste 
stråle är synlig. Alla ?):ne skäggtrådarne äro synlige men korte. 
Nosen är kort och ögonen stora. 2:ne korte utstående taggar 
på hvardera tinningen. Bukfenorna långa och nående till anus, 
samt svarta på ytti^e halfdelen. Hufvudet utgör ^/j, och kropps- 
höjden Vii ^f totallängden. (Fr. Atlantiske Oceanen mellan 
57'*-59'>N. Br.). — N:o 3: Totall. 35 mill. Bröstfenorna 
med 22 och bukfenorna med G strålar. Nosen kortare än hos 
N:o 4, men eljest liknar den denne senare i kroppsformen. l:sta 
ryggfenans l:ste stråle föga utbildad, men dock tydlig. Öfver- 
käksbenet räcker till midt under ögat. Hufvudets längd utgör 
'/j och kroppshöjden 7? ^-f totallängden. Taggarne på tinnin- 
garne äro försvunne. (Fr. 56" N. Br. och 15" 30' W. L.). — 
N:o 4: Totall. 49 mill. Bröstfenorna med 21 och bukfenorna 



1) Mem. of tlie Werner. Nat. Hist. Soc. vol. II, pag. 449. — 1818. 

2) Vidensk. Meildelels. fra den naturhist. Foren. i Kjölienli. 1881, 
pag. 245. 



Tretömmade Skärlångan. 171 

med 6 strålar. Färgen mörk på ryggen, men utan fjäll, och 
på sidorna matt silfverglänsande. l:sta ryggfenan och dess l:ste 
stråle väl utbildade, äfveusom de '2:ne skäggtömniarne ])å nosen 
och den 3:dje under hakan. Bnkfenorna hvita, ungef. så långa 
som bröstfenorna. Ögats diameter ungef. lika med pannans bredd 
och nosens längd. Öfverkäksbenet räcker icke helt och hållet 
till ögats bakre kant. Hufvudets längd utgör '7,, och kroppens 
höjd '/t '1^ totallängden. Af sidolinien synas porer ofvan gäl- 
locket och omki-iiig i) sådana bakom detta. Stjertfenan städse 
tvärt afskuren baktill. (Fr. 41)" N. Br. och 10" W. L.). — 
Den något större ungen, som redan lemnat Couchiastadiet, be- 
skrifves af A. Gunthkr') i korthet såsom en ny art, under nam- 
net Motella inacrophthalma. Dess totallängd var 3 Eng. tum 
eller omkr. 7ö mill. Med 3:ne skäggtömmar försedd, utmärkte 
den sig företrädesvis från de med detta antal försedda arterna ge- 
nom sina stora ögon, hvilkas diameter var lika med nosens längd 
och utgjorde 'Z* ^f hufvudets d:o samt var mycket större än 
pannans bredd mellan dem. Tänderna på underkäken voro myc- 
ket olikstora, och en del af dem hade utseende af huggtänder. 
l:sta ryggfeuans l:ste stråle ungef. så lång som ögats diameter. 
2:dra ryggfenan med 55 och analfenau äfven med 55 strålar, 
och stjertfenan enligt figuren starkt afrundad eller nästan trub- 
bigt tillspetsad. Enligt den samme inuehålles hufvudets längd 
ungef. 41/2 ggi" i totallängden. På ryggen hade den smala 
brunaktiga tvärband. (Från Hebriderna på 80—90 famnars 
djup, tagen med bottenskrapa). Francis Day har å pl. 88, fig. 
2 afbildat ett annat något större sådant exemplar under samma 
namn. Det var 4 '/i Eng. tum långt, samt var taget på 80 
famnars djup mellan Shetland och Färöarna. 

Vid Sverige är Trdömmadc SJcärlängan ytterst sällsynt, 
och vi känna blott ett exempel på, att den här erhållits. Kon- 
servator G. KoLTHOFF har nemligen meddelat oss, att han i 
Uddevalla köpt ett exemplar, som blifvit fängadt i skärgården 
der utanför i närheten af Södra Grundsund, och hvilket exem- 
plar sedermera blifvit förvar fvadt till Göteborgs museum, der 
det förvaras. — Enligt Norges Fiske förekommer den vid Nor- 
ges vestra kust i trakten af Bergen icke så synnerligen sällan, 
samt torgföres i nämnda stad företrädesvis under sommaren. 
Enligt Skand. Fauna är den dock derstädes temligen sällsynt, 



1 ) Ann. a. Magaz. of Nat. Hist. Sid ser. vol. XX, p. 290, pl. V, fig. B. 



172 Slägtet Onos. 

och detta liafva vi äfven sjelfve erfarit. Den går något längre 
npp emot norden, och har af P. Olsson ') iakttagits vid Aale- 
sund samt lär äfven vara anträffad vid Nordland. — För öfrigt 
förekommer den vid kusterna af England, Skotland, Irland och 
Frankrike samt i Medelhafvet. 

Den håller sig på ringa djup, på bergbotten, beväxt med 
tång, och rör sig der lifligt och snabbt. Ungar af den träffas 
dock stundom på betydligt djup. Dess föda utgöres dels af smärre 
fiskar och dels och förnämligast af kräftdjur. Enligt Yarrull 
lär den leka under vintern. W. Thompson-) har i början af 
Oktober hos hanen funnit mjölken starkt utvecklad. Den har 
snart efter fångsten en obehaglig lukt, och anses ej af värde 
såsom födoämne. 

2. Onos septemtrioiialis, E. Collett. 

Nordiska Skärlångan. 
2:ne sliägytmnmar på nosen och 1 d:o under hakan, samt 
derjemte omJcr. S rudimentäre (till en del hlott knölformige) 
sådane långs öfverläppcn, of hvilJca de 2:ne främste under 
nosspetscn äro störst. Hufvudets längd innehåUes föga mera 
än 4 ggr i totallängden. Anus ligger ungef. midt emellan nos- 
spetsen och shdet af analfenan. Sidolinien har omkring 20 
stora porer. Färgen enfärgadt gråhrim'-^). 

2 rf. 49—52; af. 41—43, brf 15-16; bf. 7; stjf. 28—30. 
Motella seiitemtrionuUs, 11. Collett : Annals and Magazine of Nat. Hist. 
ser. 4, vol. 15, N-.o 85, pag. 82. — J874. 
„ „ Idem: Norges Fiske, pag. 117. pl. II. — 1875. 

„ „ Idem: Fiske, indsamlede tuuler den Norske Nord - 

. liavs-Expeditions 2 förste Togter, 1876 og 1877; 
Christ. Vid. Selskis Forli. 1878, N:o 4, pag. 20 
(aftr.). — 1878. 
^ „ Idem: Meddelels. om Norges fiske i Aarene 1875 

-78; Christ. Vidensk. Selsk. Forli; 1879, N-.o 1, 
pag. 68 (aftr.) — 1879. 
Onos n IdeM: Den norske Nordhavs-Expedition 1876 — 

1878, Zoologi, Fiske, pag. 138, pl. IV, fig. 35 
—36. - 1880. 



1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1867, p. 650. 

2) The Natural History of Ireland, vol. IV, ]). 186. 

3) Denna diagnos s.å väl som följande beskrifning grunda sig på de 
af R. Collett lemnade beskrifningar och afbilduingar. 



Nordiska Skärlångan. 173 

Motellet septeintriGnalis, Chr. Lötken: Orn nogle nordiske Havkvabbe- 
eller MotolUi- (Onos) Arter; Vid Meddelels. fra 
den natiirliist. Furen, i Kjöb. 1881, pag. 234. 
1882. 

Onos „ R. COLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i 

Aarene 1879— 83: Nyt Magaz. for Naturvid. 29:de 
Bd. (aftr.) pag. 86. — 1884. 

Beskr. Det största hittills erhållna exemplaret, som är 
afbildadt i naturlig storlek i "Norska Nordhavs-Expeditionen", 
har en totallängd af nära 5 7in t- ^ller 173 mill., men det är 
antagligt, att den kan ernå vida större dimensioner, och möj- 
ligen blifva lika stor som Onos reinhardi, eller omkring 1 fot 
eller 300 mill. lång. — Den är af en jemförelsevis kort och 
undersätsig kroppsform. Collett^) anför följande mått å det 
största ex. Totallängd 173 mill. Hufvudets längd 42 mill., 
hvilken senare således innehålles föga mera än 4 ggr i total- 
längden. Hos ännu yngre ex. är hufvudet något kortare, och 
kan innehållas nära 5 ggr i den senare. Kroppens största höjd 
är betydligt mindre än hufvudets längd, och innehålles omkr. 
5-/3 ggi" i totallängden. Stjertens höjd strax framom stjert- 
fenan innehålles nästan 3 ggr i öfverkäkens längd. Anus har 
sitt läge ett godt stycke bakom spelsarne af de tillbakasträckta 
bröstfenorna, och nästan midt emellan nosspetsen och slutet af 
analfenan. — Hufvudet är stort, starkt nedtryckt och med 
tjocka, muskulösa kinder. Underkäken är icke så långt fram- 
skjutande som den öfre. Munnen är särdeles stor och störi^e än 
hos någon af de andra arterna. Muuspringan sträcker sig långt 
bakom ögat, och öfverkäkens längd är lika med afståndet mellan 
ögat och bakre kanten af locket, eller längden af hufvudets postor- 
bitale del. De egentlige skäggtömmarne på nosen äro 2:ne: en 
vid bakre kanten af hvardera näsborren (uasal tömmar), men 
utom desse förefinnas långs öfverläppens öfre kant en rad af 
omkr. 8 rudimentäre sådane, af hvilka de 2:ne främste ("rostral- 
trådarne"), som hafva sitt läge under nosspetsen, äro störst, och 
de andre trenue på hvardera sidan af desse äro helt korte och 
knölformige. Dessutom förefinnes en liknande knöl på hvar- 
dera sidan af hakans skäggtöm. Ögonen äro små, och deras 
diameter innehålles hos de större exemplaren 2 ggr i nosens 
längd och omkr. 7'/.^ ggr i hufvudets d:o. Hos de mindre ex. 



1) Den Norske Nordhavs-Exped. Zool. Fiske, p. 139. 



174 Slästet Onos. 

äro de jemförelsevis >;törre, och deras diametei- är hos dem ej 
mycket mindre än nosens längd, samt innehålles blolt 5 ygr i 
hufviidlängden. Pannan melhin ögonen är bred samt märkbart 
bredare än bingden af ögats diameter. Den af de båda förenade gäl- 
hinnorna nnder gälnäset bildade geiiiensamme liudHiken är bred, 
och gälhinnans strålar än» 7. — Täitdcn/a äro olikstora, ehniu 
för det niesta små, samt bilda kardlika l)and på käkarne och 
plogbenet. På mellankäksbenen är den yttersta radens och på 
underkäken den innerstas du) större än de andra, och de i 
nämnda i'ad på den senai'e äro större än de på de förra. Alla 
äro krökta inåt. Det på främre änden af plogbenet varande 
bandet är halfcirkelformigt, och dess tänder äro helt små. — 
l:s(a njfji/fenan är kort, och dess längd är ungef. lika med 
afståndet mellan nosspetsen och ögats bakie kant, samt betyd- 
ligt kortare än underkäken. Den börjar obetydligt framom 
bröstfenornas bas, och dess främste sti-åles längd är lika med 
fenans halfva d:o samt är dubbelt störi'e än ögats diametei". -- 
2:dra rygyfenan^ som har 4U till 52 strålar, böljar strax bakom 
den l:sta d:o och på ett afstånd från nosspetsen, som är obe- 
tydligt längre än afståndet mellan käkarne och auus. Den är 
nästan jemnhög, och slutar på en ögondiameters afstånd IVamom 
stjertfenans bas. Dess största höjd är ungef. lika med l:sta 
ryggfenans längd. — AnaJfvnan, som har 41 till 43 strålar, 
börjar omedelbart bakom anus och slutar nästan under slutet 
af 2:dra ryggfenan. Dess höjd är nästan lika med den af sist 
nämnda fena. Enligt figuren är bakre hörnet både af den och 
af 2:dra ryggfenan temligen spetsigt. — Br'6df<:norna, som 
äro korta, så att dei-as längd knappt är större än längden af 
underkäken, hafva \b till K) strålar samt äro breda och afrun- 
dade. - - Bulfcnonia hafva 7 strålar, och deras 2:dre stråle är 
något förlängd samt längst hos de yngre, der den når l)akom 
spetsarne af bröstfenorua. Hos de äldre (större) är deas spets 
aflägsnad nästan en lenlängd trån anus och når icke till bröst- 
feDornas spetsar. Den förste och siste strålen äro enkle, och 
de andre klufne till basen. — Stjertfenan har 28 till 30 strålar, 
och är något afrundad, ehuru dess hörn äro tydliga. — Fjällen 
äro små och fastsittande samt betäcka hela kroppen ända ut 
på nosen så väl som basen af fenorna, och förekomma till 
minsta utsträckningen på bukfenorna. Hos de smärre exempl. 
är fjällbetäckningen ofullständig. — Sidolinkn är icke tydlig 



Fyrtömmade Skärlångan. 175 

i hela sin längd, och ur i synnerhet otydlig på mellerste och 
bakerste delarue. Den består af en rad af omkr. 20 glest stälda 
porer, sträckande sig från öfre vinkeln af gälspringan under 
l:sta i'yggfenan, och böjande sig under början af 2:dra d:o ned 
emot kroppens iiiidtlinie, hvilken de följa ut emot stjertfenan. 
— Färgen är mörkt gråbrun, utan fläckar samt blott o-betydligt 
ljusare på den undre kroppssidan. Iris är blåsvart och mun- 
hålan hvit. De yngre äro något ljusare ofvau än de äldre. 

Denna art har aldrig anträftåts vid Sverige, och enligt K. 
CoLLETT hafva hittills blott 1) exemplar erhållits vid Norges 
vestra, nordvestra och nordliga kuster på 20 till 50 famnars 
djup, tagna vid Florö, vid Christiansund, i Trondhjemsfjorden, vid 
Bodö, vid Kost i Lofoten och i Öxfjord i Westfinmarken, de 
flesta med bottenskrapa. Dessutom är ett exemplar taget vid 
Grönland, men härtill inskränker sig vår kännedom hittills om 
dess geografiska utbredning. 

Om dess lefnadssätt är intet käudt. 



3. Ouos cimbrius (Linné). 

Fyrtömmade Skärlångan 

Å nosen 3:ne väl idblMade släggtönimar, af hvilka de 
2:ne vid de främre näsborrarne och den ene under nossjjetsen 
vid öfverläppen, och dcrjcinte 1 sliägijtöni under hakan. Kropps- 
formen smärt och Jånysträcld, och liitfviidets Uingd innehåJles 
omkr. 5 — 57, [/[/>' ' totallängden, och största hroppshöjdcn 
omkr. 7 — 8 ggr i den samma. Nosen hög och kiillrig. Blott 
ett ohetydligt tandfält på plogbenet. l:sta ryggfenans l:ste 
stråle lång och längre än denna fena., och bukfenorna räcka 
blott till midten af bröstfenorna. Munnen inuti och tungan 
samt inre sidan af gällocken blåsvarta. 

2 rf. 46-50; af. 39—45; brf. 16—17; bf. 5; stjf. 3—4 
+ 21+3-4. 

Gadus cinihrius, Linné; Systenia Nat. ed. XII:ma, T. I. juig. 440. — 1766. 
„ „ V. Strussenfelt: Kongl. Vet. Åki\d:s Handl. 1773, \>a,g. 

22, tab. 2, fig. A. — 1773. 
,. 3Instela, Idem: ibm, pag. 24, tab. 2, fig. B. 
Enchehjopus Cimhricus, Schneider: Blochii Systenia Ichthyologi*, pag. 50, 
tab. 9. — 1801. 



176 



Släsrtet Onos. 



Motella cimbrica, S. Nilsson : Piutlromus Ichthyol. Scandin. pag. 48. — 

1832. 
„ „ N. O. SCHAGKKSTRÖM; Föiteckii. på Fiskal- träffade i 

Skåne, i synnerhet vid och omkring Landskrona; Phy- 

siogr. SäUsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. pag. 302. - 

1838. 
„ cimhrin, H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det BJ. jiag. 198. — 

1843. 
„ „ S. Nilsson: Skaud. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 

587. — 1855. 
„ „ W. Yakrell; Hist. of Brit. Fishes, 3:d ed. (Ricliardson), 



vol. 1, pag. 579. 



1859. 



Onos cimbrius, 



A. Gunthkr: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. 

vol. IV, pag. 367. — 1862. 

G. Lindström: Om Gothinds Fiskar; Gotlands Låns Hus- 

hållningssällsk:s årsberättelse 1866 (aftr.), pag. 21. — 

1867. 

R. COLLETT: Norges Fiske, pag. 116 - 1875. 

A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Faniia, pag 498. 

- 1877. 

R. CoLLETT: Meddelels. om Norges Fi.ske i Aareiie 1875 
—78; Christ. Vid Selsk:s Forh. 1879, N:o 1, pag. 67. 

— 1879. 

Chr. LtJTKKN: Om nogle nordiske Havkvabbe- eller 
Motella (Onos-) Arter; Vid. Meddelels. fra den natur- 
hist. Foren. i Kjöbenh. 1881, pag. 235 1882. 
Francis Day: The Fishes of (ireat. Britain andlreland, 
Part. IV, pag. 316. pl. 88, fig. 1. — 1882. 
Jordan & Gilbert: Synopsis of the Fishes of North 
America; BuUet. of the United States National Museum 
N:o 16, pag. 797. - 1882. 

Motella cimhria, MöBius & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 83. — 
1883. 
I Skandinavisk Fauna har den erhållit namnet Fi/rtöininad Skärlånga 
och i Göteborgs och Bohusläns Fauna det af SvKrtmundt per muck. Enligt 
G. Lindström benämnes den at fiskarena vid Visby Lake. 

Bcslir. Hos oss ernår den i allmänhet ej mera äii omkr. 
1 fots eller 300 mill:s totallängd, eller migon gäng ett par tums 
dec.m. eller tiO mill. derötVer, men Upsala Universitets zoolo- 
giska museum eger ett exemplar frän Bohuslänske skärgärden, 
hvars längd är 13 '/lo ^^'"1 dec.m. eller 411 inill. Enligt 
Thompson har man vid Irland erhållit exemplar, som varit *J0 
Eng. tum långa. -- Den har en särdeles smärt och långsträckt 
kroppsform. Vi meddela här mått af 2:ne olikstora exemplar 
från skilda lokaler. 



Fyrtömmade Skärlångan. 177 

A. B. 

Från Bohuslän. Från Gotland. 

Totallänga 411 mill. — 315 mill. 

Kroppens största höjd, vid l:sta ryggfenans 

början 57 » — 39 » 

•Stjertens höjd strax framom stjertfenan . . 21 » — 13 » 

^fstånd mellan nosspetsen och anus . . . . _ 150 » — 130 » 

Hufvudets längd 75 » -- 66 » 

Afstånd mellan ögat och ■ nosspetsen 19 » — 16 » 

D:o mellan nosspetsen och bakre iinden 

af öfverkäksbenet 48 » — 39 » 

Underkäkens längd 45 » — 35 » 

Ögats längddiameter 15» — 14» 

Pannans minsta bredd mellan ögonen .... 14 » — 10 » 
Afstånd mellan nosspetsen och l:sta rygg- 
fenan 63 B — 54 B 

l:sta ryggfenans längd 35 » — 31 » 

:2:dra d:o d:o^ 240 » — 180 » 

Bröstfenans d:o 52 » — 43 » 

Bukfenans d:o 35 b — 30 b 

Stjertfenaus d:o 64 » — 47 b ') 

Största kroppshöjdeu, öfver början af 2:dra ryggfenau, iuue- 
Mlles enligt dessa mått omkr. 7 till 8 ggv i totallängden, och 
är jemförelsevis störst hos det största exemplaret. Störste tjock- 
leken, öfver locken eller ock öfver bnkens midt, är mindre än 
största kroppshöjdeu, hvadan kroppen äfven framtill är något, 
■ehuru obetydligt, hoptryckt. Bakåt är den deremot starkare 
hoptryckt, och bakre delen af stjerteu är ganska tunn. Kropps- 
höjden aftager mycket långsamt bakåt, och stjertens höjd strax 
framom stjertfenan är jemförelsevis större hos det större exem- 
plaret, der den innehålles endast omkr. SVi SS^' i hufvudets 
längd, då den deremot hos det mindre exemplaret innehålles 
5 ggr i samma längd, Anus ligger ungef. under den 10:de 
strålen i 2:dra ryggfenan och ett godt stycke framom midten 
af totallängden, äfvensom framom midten af afståndet mellan 
nosspetsen och slutet af analfenan. Bakom anus är en liten 
^euitalpapill. — Htifvttdet är temligen stort och af en konisk 



1) Dessa mått utvisa några anmärkningsvärda skiljaktigheter, som 
iitan tvifvel hafva sin grund uti lokalernas olikhet, och deruti att denne 
tisk vid Gotland är eu djupvattensfisk, som håller sig enligt G. Lind- 
ström på 50 — 70 famnars djup. — Det här beskrifna exemplaret från 
■Gotland är af nämnde författare föräradt till Upsala Universitets zool. 
museum. 

Lilljeborg, Fiskarne. H. ' ^ 



178 Slägtet Onos. 

och framtill trubbig form. Dess längd innehålles hos det mindre- 
ex. ej fullt 5 ggr och hos det större 51/2 SS^' i totallängden^ 
och det är således proportionsvis betydligt större hos det förra. 
Nosen, som är hög och kuUrig samt trubbig, med mjuk spetsv 
skjuter framom öfverkäken,och denne senare skjuter framom unde'-- 
käken, hvadan nosspetsen. är långt framstående framom spetsen 
af den sist nämnde. Nosens längd eller afståndet mellan ögat 
och nosspetsen är större än ögats läiigddiameter, och innehålles 
ungef. -i ggr i hufvudets längd. Munnen är stor och mun- 
vinkeln är bakom ögats bakre kant, och afståndet mellan nos- 
spetsen och bakre änden af öfverkäksbenet utgör vida öfver hälf- 
ten och stundom nära Va ^^ hufvudets längd. Läpparne äro 
tjocke och rörlige. Skäggtömmen under hakan äi- kortare än 
ögats längddiameter. Den öfver öfverläppen och under nosspet- 
sen varande skäggtömmen är mindre än den under hakan, men 
bakom hvardera främre näsborren är en fint tillspetsad och vid 
spetsen borstlik skäggtöm, som är vida längre än ögats längd- 
diameter. Näsborrarne äro långt åtskilde, och den bakre, som 
är aflång, sitter närmare ögat än nosspetsen. men den främre 
sitter närmare den senare än det förra. Ögonen äro temligen 
stora och ovala, med längddiametern störst, och denne inne- 
hålles 5 eller nära 5 ggr i hufvudets längd samt är större än 
pannans minsta bredd dem emellan. Pannan och hjessan äro 
något kullriga. Locket och underlocket bilda baktill en trubbig 
och något utstående flik. Den af de båda förenade gälhinnorna 
bildade gemensamma fria hudfliken under gälnäset är mycket 
bred, och hvardera gälhinnan har 7 strålar. Hufvudet är öfver 
allt, med undantag af läpparne, täckt af mycket små fjäll. — 
Tänderna äro små, men olikstora. På mellankäksbenen bilda 
de ett smalt kardlikt band, och de i den yttre raden äro glesa 
och betydligt större än de, som sitta innanför dem. På under- 
käken bilda de blott 2me rader och de i den inre raden äro 
glesa och mycket större än de i den yttre d:o. De på främre 
änden af plogbenet äro särdeles små, och bilda blott ett helt 
litet framåt tillspetsadt fält af '2me rader. Svalgbenens tänder 
äro små och spetsiga och kardlikt sittande. — l:sta ryggfenan 
börjar särdeles långt fram på nacken, och afståndet mellan den 
och nosspetsen är kortare än hufvudets längd, och fenans längd 
är mindre än V2 ^^ hufvudets d:o. Dess förste stråle är lång, 
med borstlik spets, och räcker tillbakalagd till eller förbi början 



Fyrtömmade Skärlåiis^an. 179 

af 2:dra ryggfenan'). Den öfrige delen af den rudimentära 
franslika fenan är för det mesta dold i en djup fåra och har 
37 till 42 m3'cket små strålar. — 2:dra ryggfenan, som börjar 
strax bakom den l:sta d:o och ett stycke framom spetsarne af 
de tillbakasträckta bröstfenorua, är nästan jemnhög och endast 
något litet högre baktill, der dess höjd äi- ungef lika med af- 
ståndet mellan nosspetsen och ögats midt samt med V^ af bröst- 
fenans längd, men är lägre än stjertens höjd deiamder. Dess 
längd är betydligt större än '/2 'i^" totallängden. Den har både 
främre och bakre hörnet afrundade och räknar 40 till 50 strålai-. 
— Analfenan börjar strax bakom anus och slutar obetydligt 
framom slutet af 2:dra ryggfenan, samt är liksom denna full- 
ständigt skild från stjertfenan, ehuru afståndet dem emellan är 
litet och något mindre än '/2 ^^ nosens längd. Den är af samme 
form som 2:dra ryggfenan, men något lägre och kortare, och 
räknar 39 till 45 strålar. — Bröstfenorna äro af en elliptisk 
och baktill afrundad form samt temligen stora, så att deras 
längd utgör ungef. -/g af hufvudets d:o, men de räcka dock 
icke till anus. De hafva 16 till 17 strålar, — Bukfenorna, 
som äro fastade framom bröstfenorna, äro små, lancettformiga 
och tillspetsade, och räcka blott ungefär till midten af bröst- 
fenorna, och deras längd utgör om kr. "-/.j af de senare fenornas 
d:o. De hafva 5 strålar, af hvilka de 3:ne yttre hafva frie 
spetsar och den 2:dre är längst, utan att dock vara mycket långt 
utdragen. — Stjertfenan, hvars längd utgör ungef. Vs af huf- 
vudets d:o, är temligen lång och smal samt starkt afrundad, och 
har 21 grenige strålar och ofvan och nedan 3 till 4 icke grenige 
stödjestrålar. — - Alla fenorna äro inneslutna i tjock hud. — 
Fjällen likna mycket dem af tretömmade skärlångan och äro 
mycket små, spånlikt lagda och fast sittande, samt betäcka 
äfven alla fenorna till stor eller större del. På kroppen äro 
de af en bredt oval eller stundom nästan rhomboidisk form, 
med tätt stående koncentriska och fint crenulerade strimmor. Hos 
det största exemplaret äro de största föga mera än 2 mill. långa. 
De concentriska strimmorna äro äfven här afbrutna genom ett 



1) Denne stråle beskrifves af V. Linné och v. Strussenff.lt såsom 
emot spetsen kuäformigt böjd framåt och försedd vid böjningen med en 
lång bakåt rigtad huUing. Detta är icke normalt, och har ej af oss blif- 
vit iakttaget hos normala exemplar. 



180 Slägtet Onos. 

inåt smalare mellanrum vid båda ändarue, men af brytningen 
sträcker sig ända till centrum. Den instuckne änden är också 
urnupen. — Sidolinien, hvars porer äro glesa och aflånga samt 
på den allra bakerste delen af stjerten mindre tydliga, går i 
början temligen nära ryggkanten och sänker sig bakåt öfver 
anus och främre delen af analfenan mycket långsamt ned till 
midten af stjerteus sida, hvarefter den går rät till stjertfeuau. 
Hos det ofvan anförda större exemplaret äro dess porer svarta 
och hos det mindre hvita. — Färgen är betydligt vexlande. 
Det stora ofvan anförda exemplaret hade i friskt tillstand öfre 
kroppssidan svartbrunaktig och buksidan silfvergrå, med stark 
svartaktig skuggning, som var ojemt fördelad, och på kropps- 
sidorna öfvergick den öfre kroppssidans färg så småningom i 
den undres d:o. 2:dra r3^ggfenan hade uugef. ryggens färg. 
ehuru något ljusare och med en smal hvitaktig kant. Bröst- 
fenorna och stjertfenan voro svartblå, de förra med blåhvit och 
den senare med rödhvit spets. Analfenan var äfven svartblå, 
med smal hvitaktig kant och ljusare, gråaktig bas. Bukfenorna 
voro gråaktiga med ljust rödaktige spetsar. Iris var silfverhvit 
med svag messingsglaus och svartaktig skuggning. Hakans 
skäggtöm var röd, men de andre skäggtömmarne äfvensom l:sta 
ryggfenans l:ste långe stråle voro svartaktige. Den korta an- 
tydning om färgen, som v. Stkussenfelt lemnar, utvisar en något 
så när med den här uppgifna öfverensstämmande färgteckning. 
Stundom har den, åtminstone i ()resund och Östersjön, en myc- 
ket ljusare färg. N. O. Schagerström uppgifver färgen å de i 
trakten af Landskrona erhållna exemplaren såsom ljust gulbrun, 
med mörkare, något i brunt stötande rygg och hvitaktig buk. 
Eygg- och analfenorna gråblå, med svartaktige kanter; bröst- 
fenorna gulaktiga, med svarte spetsar, och bukfenorna gulhvita. 
En dermed nära öfverensstämmande färg, auföres äfven af 
Kruyer och Nilsson, men den senare uppgifver bröstfenorna och 
.'r^tjertfenau öfver allt och 2:dra ryggfenan och analfenan baktill 
såsom svartaktiga, och iris såsom eldröd. 2:dra ryggfenan har 
merendels en smal hvit kant. Det vid Gotland erhållna, ofvan 
anförda exemplaret synes hafva haft en liknande färg, men 
l:sta ryggfenans förste stråle är svart, och 2:dra ryggfenau har 
en liten rund svart fläck ett stycke bakom början, hvilken fläck 
äfven Kröyer stundom iakttagit. Enligt Collett förefiunas 
stundom dylike svarte fläckar af ögats storlek spridde här och 



Fyrtömmade Skärlångaii. 181 

der äfven på kroppen. Iris har en messingsgul ring närmast 
pupillen. Hufvudets slemporer äro hvita. 

Ungen af denna, är beskrifven och afbildad af J. Couch 
under namn af Coiichia Edivardii i Journal of the Linnean 
Society, Zoology, vol. IX (1868), pag. 38. Den liknar de andre 
ungarne, men utmärker sig genom 3:ne skäggtömmar på nosen 
och en under hakan. Alla desse äro af temligen betydlig längd, 
och den å nosen ofvan öfverläppen är större än de 2:ne andre 
på nosen samt rigtad framåt. Längden af den beskrifne ungen 
var 1 78 tum, Engelskt mått. Bröstfenorna äro långa och till- 
spetsade och bukfenorna äro långa och smala, och l:sta ryggfe- 
nans rudimentäre strålar äro väl så långe och talrike som hos 
den lille ungen af följande art. Stjertfenan är nästan tvär ellei' 
obetydligt konvex baktill och med temligen spetsiga hörn enligt 
liguren. Såsom lefvande hade den färgen på ryggen mörkt grön 
och kroppsidorna och buksidan silfverhvita och glänsande, men 
på sprit blef ryggens färg strax blå. Den silfverhvite färgen 
på kroppssidorna gick högre upp emot ryggen än hos ungarne 
af de andra arterna. Iris var silfverhvit och pupillen blågröu. 
Fenorna och nasaltömmarne voro mörkt grå, men labialtömmen 
var af samme färg som ryggsidan. 

Denna art företer någon gång en monströs bildning af huf- 
vudet, som erinrar något om den hos torsken och hvitliugen, med 
undantag deraf att här äfven underkäken är kort. Eti sådant 
exemplar beskrifves å anf. st. af N. O. Schagerstuöm, och det 
har med hans samling kommit till Upsala universitets Zoolo- 
giska museum, der det fortfarande förvaras. Hufvudets öfro 
profil höjer sig något framåt och slutar i en trubbig, fyrkantig 
och nästan pyramidformig låg spets midt öfver ögats främre 
kant. Derifrån stupar nosens främre kant, som är mycket hög, 
nästan vertikalt ned till öfverkäkens framkant, och nosen äi- 
således ytterst kort. Dess längd är 6 mill. och dess höjd 1<S 
mill.'). Underkäken skjuter ej så långt fram som den öfre d:o. 
Labialtömmen är mycket kort och sitter snedt. l:sta ryggfe- 
nans l:ste stråle är bildad något så när på samma sätt, som 
den beskrifves af Linné ("hastato") och beskrifves och afbildas 
af v. Strussenfelt. Den har 2:ne spetsar, af hvilka den ene är 
en direkt fortsättning af strålen och den andre är fästad vid 



1) Exemplarets längd är mellan 250 och 300 mill. 



182 Slägtet Onos. 

den senare genom ett smalare skaft, tvärs öfver hvars ände 
denne spets är fästad, med 2: ne frie ändar, af hvilka den ene 
iir smal och borstlik och den andre tjockare samt kort och trub- 
big. Denna missbildning af strålen är troligen tillkommen ge- 
nom någon lajsion. 

Skelettet. Det fasta kraniet är bildadt efter samme typ 
som torskens, ehuru det företer en del afvikelser från detta. 
Ledytorna å sidonackbenen, som artikulera med l:sta kotans 
främre ledutskott, utskjuta lika långt tillbaka som basilarbenet. 
Öfre nackbenet begränsar upptill nackhålet vid dettas öfre vin- 
kel, och detta bens vertikala skiflika utskott är stort och sti'äc- 
ker sig längre tillbaka än basilarbenet. Både öfre nackbenets 
horisontelie del och kraniets öfre sida för öfrigt saknar köl, och 
kraniets bakre del är något nedtryckt samt jemförelsevis min- 
dre hög än å torskens kranium. Pannbenen äro, liksom å detta 
renare, saiumansmälta mellan ögonhålorna och äfven baktill. 
O. epoticuni har det bakre utskottet, vid hvilket den öfre gre- 
nen af posttemporalbenet är fästad, ungefär lika långt utstående 
bakåt, som bakre utskottet å c. pteroticum, och detta ben har 
å yttre sidan en tunn vinglik utvidgning. O. opisthotkuni är 
större äii o. prooticuni, och detta har i främre kanten en öppen, 
djupt iugående bugt. Alisphenoidbeuet är litet. Parasphenoid- 
benet är rakt och af vanlig form. Sidosilbenen hafva sitt yttre 
eller sidoutskott smalt, och deras bakre utskott är långt och 
rigtadt rätt bakåt, och dessa utskott (ett å hvartdera benet) 
ligga intill hvarandra samt äro framtill genom en öppning 
skilda från det underliggande plogbenet. Öfre silbeuet är fram- 
till starkt hoptryckt. Plogbenets främre ände är tjock och 
trubbigt pilformig, och har å sidorna en nedskjutande kant, som 
framtill omsluter det vinkelformiga smala och med jemförelse- 
vis få tänder försedda tandfältet, som blott har ett par rader 
tänder. Pannbenen äro melhm ögonhålorna smala och starkt 
urhålkade, men framom de samma utbredda och der betäckande 
sidosi] benens sidoutskott. Ossa nasalia äro mycket långa och 
sträcka sig långt framom öfre silbenet, och hafva hvartdera 
ofvan en långsgående slemkanal, samt äro framtill förenade ge- 
nom en ytterst tunn och böjlig benartad skifva, som ligger 
under deras främre ändar. De tjena framtill som stöd för 
de stora öfre skäggtömmarne (nasaltömmarne), samt äro olika 
dem hos de föregående torskfiskarne. Det främsta infraorbital- 



Fyrtömmade Skärlåiigan. 183 

heuet är långt och temligen smalt, och har vid öfre kanten ett 
långt uppstigande utskott, som är fästadt vid sidosilbenet. Hj'o- 
raandibulai'benet har de båda ledknappar, med h vilka det arti- 
kulerar med det fasta kraniet, sammansmälte till en, och det 
utskott, med hvilket locket artikulerar, är långt och smalt. O. 
siimpJccticmn är upptill bredare, men dock ej synnerligen ut- 
bredt. Af pterygopalatinapparatens ben är gombenet särdeles 
kort och litet och baktill tvärt afhugget, och dess maxillärutskott 
är temligen långt samt rigtadt starkt utåt sidan. Pterygoid- 
beuet är stort och långt, och räcker fram till basen af nämnda 
utskott, samt har en tunn utvidgning eller lamell i undre kan- 
ten. Mesopterygoidbeuet är smalt och nästan jemnbredt och 
långt, och räcker tillbaka till metapterygoidbenet, som är af 
medelmåttig storlek och nästan likt det hos torsken, samt med 
(len vertikala dimensionen störst. Mellankäksbenen äro af en 
mycket svagare byggnad än de hos torsken. De äro smala och 
l)aktill tillspetsade, men de båda vid deras främre ände varande 
uppstigande utskotten äro korta och breda samt af samme form 
som hos torsken. Det emot bakre änden å öfre sidan varande 
utkottet, som har samma läge som hos torsken, är smalt och 
litet i jemförelse med dennes. Öfverkäksbenen äro äfvenledes 
smala och spensliga och vid den bakre änden föga utbredda, 
och det yttre af de "irne utskott, som bilda klykan vid deras 
främre ände, är helt smalt, då det deremot hos torsken är bredt. 
Oällocken likna i det allra närmaste dem hos torsken. — Ko- 
tornas antal är 52 till 57, och af dessa äro 16 till 17 bålkotor. 
1 :sta kotan har neuralbägen fast och orörlig, och de 2:ne första 
kotorna sakna refben. — Främre extremiteternas Den äro spens- 
ligare än hos torsken. Posttemporalbenets nedre gren är ej 
mera än hälften så lång som den öfre, och supraclavicularbenet 
är helt smalt. Nyckelbenet har samme form som det hos tor- 
sken, men är smalare, och scapularfenestran är stor och korp- 
benet kort. Postclavicularbenet är ytterst smalt, men refbens- 
formadt. Bäckenbenen afvika från torskens derigenom, att det 
å inre sidan af deras kropp (corpus) varande utskottet är myc- 
ket smalt och långt samt rigtadt bakåt och nästan parallelt 
med bukfenan. 

Fyrtömmade skärlångan är hos oss i Sverige i allmänhet en 
temligen sällsynt fisk, af hvilken blott då och då ett exemplar er- 



184 Slägtet Onos. 

hålles. Enligt G. Lindström") fångas den vid Gotland tillfäl- 
ligtvis under vintern, och lefver der på 50—70 famnars djup 
Längre in i Östersjön går den sannolikt icke, emedan den icke 
blifvit anträffad vid Finland. Enligt Möbius & Heincke är den 
äfven temligen sällsynt i vestra delarne af Östersjön, ehuru deu 
nästan hvarje år fångas i Kielerbugten. Upsala Universitets 
zool. museum eger ett exemplar, som erhållits från Malmö ele- 
mentarläroverks zool. museum och som blifvit taget i t)'akten 
af Malmö i Öresund. Enligt v. Stkussenfelt, N. O. Schager- 
sTKöM och S. Nilsson är den sällsynt i Öresund. Äfven i Bo- 
husläns skärgård är den enligt C. U. Ekström 2) och A. W. Malm 
sällsynt, och den senare nämner, att han under den långa tid- 
rymden af .30 år endast erhållit 8 — 10 exemplar derifrån, alla 
tagna under våren dels i skäddegarn och dels i hummertinor. 
Den tages emellertid derstädes äfven under vintern, emedan det 
stora ofvau beskrifna exemplaret fångades der under förliden 
vinter (1885 i början af Mars)='). Enligt sist nämnde förfat- 
tare fångas den der i allmänhet på 8 — 16 famnars djup. — 
Vid Norges kuster lär den oftare erhållas, ehuru den äfven der 
enligt CoLLETT fångas i ringa mängd, och således icke kan sägas- 
vara någon der allmänt förekommande fisk. Den förekommer 
från det sydligaste Norge ända upp till Nordcap i de fleste fjor- 
dar, och erhålles på de djupare ställena under höst- och vinter- 
månaderne. Talrikast lär den enligt nämnde författare vara i 
den inre delen af Christianiafjorden, der den strax utanför Chri- 
stiania under höstmånaderne med långref så ofta fångas till-^ 
samman med torsk, att den under denna tid dagligen införes 
till fisktorget i nämnda stad. Dess små ungar hafva, märk- 
värdigt nog, aldrig anträffats hvarkeu vid Sverige eller Norge.. 
— För öfrigt förekommer den söder ut till England, der den 
enligt Francis Day är temligen sällsynt, och vester ut enligt 
LuTKEN vid Island och enligt Jordan & Gilbert vid nordöstra 
kusten af N. Amerika, men icke vid Grönland. 



1) Om Gotlands tiskar; Gotlands Hushålln. Sällsk:s årsberättelse för 
1866. 

2) Göteborgs K. Vetensk:s och Vitterh:s Samhälles Handl. ny tids- 
följd, l:sta haft. p. 39. 

3) Den torde emellertid icke vara så synnerligen sällsynt på en del 
lokaler, emedan konservator G. Kolthoff benäget meddelat oss, att haii. 
inom Gåsöskären under några års tid erhållit 20 — 30 exemplar af den. 



Kemtömmade Skärlåiinfau. 185 

Om dess lefnadssätt känner man endast, att den håller sig 
vid bottnen -och lefver företrädesvis af sådana kräftdjur, som 
förekomma vid bottuen. Vi hafva i dess ventrikel funnit Crati- 
gon vidgaris^ och Möbius & Heincke hafva der funnit Cuma 
rathkii samt äfven lemningar af en mask. Nämnde förf. hafva 
funnit dess ägg starkt utbildade, men dock icke mogna för lägg- 
ning, i början af April. I England har man träffat den med 
nästan mogna ägg i Juni månad, så att den lär leka under 
sommaren. 



4. OnOS miistela (Linné). 

Femtömmade Skärlångan eller Permucken. 

Nostu mtd 4 sliäfjgtönwiar, af hvilka 2:ne oid de främre 
näsborrarne (nasaltömmar) och 2:ne vid ÖfverJäppen under nos- 
spetsen (lahialtömniar), och dessutom 1 d:o under hakan (men- 
taltöm). Kroppsformen medelmåttujt smärt och långsträcJct, 
men hufondtt är litet, och dess längd innehåUes omkr. 5^/.^ ggr 
i totallängden. Nosen är något nedtryckt och kort, och dess 
längd är hos äldre föga större än pannans minsta bredd mel- 
lan ögonen. Tänderna äro kardlikt sittande, och alla små och 
ung<f. lika stora samt trubbiga. l:sta rgggfenans liste stråle 
knappt hälften så lång som samma fena, och hukfenorna räcka 
bakom midten af bröstfenorna. Munnen inuti hvitaktig. 

2 rf. -47—55; af. -40—46; brf. 16—17; bf. 7; stjf. 5 + 
21 + 6. 

Gadus Musteh, Linné: Syst. Nat. ed. XII:ma, pag. 440. — 1766. 
„ „ A. J. Retzius: Faunse Svec. Pars. I-.ma, pag. 323. — 

1800. (Blott diagnosen). 
,. ,. L. HoLLBERG: Beskr. öfver Bohusl. Fiskarne, 2:dra haft.; 

Götheb:s K. Vet-.s och Vitterh:s Sainh:s uya Handl. 4;de 
del. pag. 52, med pl. — 1821. 
Motella „ S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 49 — 

1832. 
„ „ N. O. ScHAGERSTRöM: Physiogr. Sällsk-.s i Lund Tidskr. 

2:dra haft. pag. 305. — 1838. 

H, KröYER: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 185. — 1843. 
Motella (Couchia) argenteola, M. v. Duben & J. Koren, s:v; K. Vet. Akad:3 
Handl. 1844, pag. 92 - 1846. (Ungen) 
,. Musteln, S. Nilsson : Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, pag. 589 
— 1855. 



186 Släoftet Onos. 

Motella ar(/enteolci, Ideu: ibm. pag. 590 (Ungen). 

quinquecirrata, W. Yarkell; Hist. of Brit. Fish. ."^d ed (Richavd- 
son), vol. ], pag. 583 — 1859. 
^ ylauca, Idem: ibm, pag. 586. (Ungen). 

^ mustela, A. Gunther: Catal of the Fish. in the Biit. Mus vol. 
IV, pag 364. - 1862 
Coucliia ghnica, Idem: ibm. pag. 363. (Ungen) 
Motella mustela, E. Collett: Norges Fiske, pag. 117. - 1875. 
glauca. Idem: ibm, pag. 121. (Ungen; 
„ mustela, A. W. Malm-. Götebrs och Bohushs Fauna, pag. 495. 
— 1877. 

E. MOEEAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III. 
pag. 2Ti. — 1881. 
y, „ Chr. Lutken: Om nogle nordiske Havkvabbe- eller Mo- 

tella (Onos-) Arter; Vidensk. Meddelels. fra den natur- 
liist. Foren. i Kjöbenh. 1881, pag. 234. — 1882. 
„ ,. FbanX'1S Day: The Fishes of Great, Britain & Ireland, 

Part IV, pag. 314, pl. 89, fig. 2. — 1882. 
Onos y. E. Collett : Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 

1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvid. 29 Bd., (aftr.) pag. 
85 — 1884. 
Af HoLLlsERG har den fått det Svenska namnet Sjövestu. men den är 
i Bohuslänske skärgården af fiskarena känd under benämningen Permuck 
både enligt Nilsson, C. U. Ekström och A. W. Malm och enligt hvad vi 
sjelfve erfarit. .\i Nilsson har den dessutom erhållit namnet Femtömmad 
Skärlånga, hvilket är lämpligt såsom betecknande för arten. 

BesJcr. Den är af ringa storlek, och dess totallängd öfver- 
stiger hos oss föga 9 tum dec.m. eller 270 iiiill. och hinner 
knappt till 1 fot eller 300 mill. Den vanliga längden af äldre 
individer är (i till 8 tnm eller 180 till 240 mill. — Hos en 
äldre hona, med buken något utspänd af den i ventrikeln inne- 
hållna födan, hafva vi funnit följande mått: Totallängd 6Yio t. 
eller 198 mill. Största kroppshöjden, öfver 2:dra ryggfenans 
början, 1 '/lo ^- ^ller 33 mill. Stjertens höjd strax framom 
.stjertfenan Vio ^- ^^l^r 12 mill. Störste tjockleken, öfver bu- 
kens midt eller ock öfver locken, är 22 mill. Afståndet mellan 
nosspetsen och anus 2720 ^- ^ll^^" ^^ mill. Hufvudets längd 
P/n, t. eller 36 mill. Nosens längd -V,,, t. eller 9 mill. Ögats 
längddiameter, som är lika med dess vertikale d:o, 5 mill. 
Pannans minsta bredd mellan ögonen 8 mill. Afståndet mellan 
nosspetsen och bakre änden af öfverkäksbenet '/^ t. eller 15 
mill. l:sta ryggfenans längd 'Voo ^- ^Her 25 mill. Längd af 
dess l:ste stråle 11 mill. Längd af 2:dra ryggfenan 3\,„ t. 
■eller 102 mill. Längd af bröstfenan Vio ^- ^Her 24 mill. Längd 



Femtömmade Skärlångan. 187 

af bukfenan ^n. ^- ^^^^^' -^ mill. Längd af stjertfenan från 
den ytterste stödjestrålen 82 mill. Den är således af en medel- 
måttigt långsträckt kroppsform, samt ej så smärt som de 3^ngre. 
Största kroppshöjden iunehålles 6 ggr i totallängden, och störste 
tjockleken utgör -/^ af den förra, hvadan den, ehuru temligeu 
tjock framtill, dock der är något litet hoptryckt. Ännu vid 
analöppningen är kroppshöjden föga mindre än den störste d:o, 
men derefter aftager den starkare bakåt, och är strax framom 
stjertfenan föga större än Vs ^f största kroppshöjden. Anal- 
öppningen har sitt läge under 7:de strålen i den 2:dra rygg- 
fenan, och afståndet mellan den och nosspetsen är betydligt 
mindre än ','2 af totallängden äfvensom mindre än '/a ^-f af- 
ståndet mellan nosspetsen och stjertfenans bas. — Hnfviidd är 
litet, och dess längd innehålles omkr. 5'/., ggr i totallängden. 
Sedt från sidan, är det framtill trubbigt tillspetsadt. med öfre 
och undre profilerue lika mycket konvergerande, och sedt ofvan- 
ifrån. har det nosen framtill afrundad. Nosen är temligen låg, 
och den så väl som pannan och hjessan äro något ned plåt tade. 
Öfverkäken räcker framom den undre. Munnen är af medel- 
måttig storlek, och munvinkeln är under ögats midt och bakre 
änden af öfverkäksbeuet är under dess bakre kant. Läpparne 
äro tjocke och rörlige. Skäggtömmarne, 5 till antalet, äro icke 
af någon betydlig längd. Den under hakan och de båda vid 
de främre näsborrarne (nasaltömmarne) äro ungef. af samma 
längd samt föga längre än ögats diameter, och de båda, som 
äro belägne under nosspetsen och intill öfverläppen (labialtöm- 
marne) äro betydligt kortare. De bakre näsborrarne äro nära 
intill ögonen, och hafva vid sin främre kant en liten hudflik, 
och de främre äro belägne ungef. midt emellan nosspetsen och 
ögonen, och hafva hvardera vid sin bakre kant en skäggtöm. 
Ögonen äro små, och deras diameter iunehålles ungef. 7 ggr i 
hufvudets längd och väl 1 >/', ggr i pannans minsta bredd dem 
emellan. Kinderna äro köttfulla och något konvexa. Locket 
och underlocket bilda tillsamman baktill en trubbig, af en hud- 
flik förlängd vinkel. Den af de båda förenade gälhinnorna bil- 
dade gemensamma hudflikeu under gäluäset är bred, och hvar- 
dera gälhinnans strålar äi'o G — ^7'). Hufvudet är täckt af 

1) Alltalet 6 har äfveu Kröyek funnit, och vi liafva funnit stundom 
6 och stundom 7. Detta senare talet uppgifves af SchaitERSTRöM och 
Francis Day, och torde derför vara det vanligaste. 



188 Släs^tet Oiios. 

mycket små fjäll ofvan och på sidorna, med undantag af nos- 
spetsen, och det har rader af glesa, hvitaktiga slemporer. — 
Tänderna äro små och trubbiga, och bilda på mellankäksbenen 
och underkäken kardlika band, som framtill bestå af 3 — -t irre- 
guliera rader, och de i den yttersta raden på de förra och den 
innersta på den senare äro föga större än de andra. På främre 
änden af plogbenet är ett nästan hästskoformigt band af lika- 
dana tänder i 2 — 3 irreguliera rader. — l:sta ryggfenan, som 
börjar på nacken ofvan gälspriugorna och hvars längd utgör 
ungef 'Va af hufvudets d:o, har ungef. 50 till 58 strålar, af 
hvilka den Irste ej är fullt hälften så lång som fenan och de 
andre äro rudimentäre. Den franslika, rudimentära fenan är 
till en del dold i en djup långsgående grop, liksom hos de 
andra arterna. — 2:dra ryggfenan, hvars längd är föga större 
än V 2 a.f totallängden och som börjar en ögondiameter bakom 
den l:sta d:o och ungef. öfver spetsen af den tillbakalagda bröst- 
fenan, samt är jemnhög, med höjden knappt utgörande '/s ''if 
kroppens höjd öfver anus, och som har främre och bakre hör- 
nen afrundade, har 47 till 55 (vanligen omkr. 50) strålar, och 
den slutar något litet bakom slutet af analfenan och hos de 
äldre på ett afstånd från stjertfeuan, som är lika med '/2 eller 
-/s af ögats diameter. Hos de yngre sammanhänger den vid 
basen baktill med den ytterste öfre stödjestrålen i stjertfenan. 

— Analfenan börjar strax bakom anus och liknar 'irdra rygg- 
fenan, men är något lägre och kortare än den, och är hos de 
yngre fullständigt skild från stjertfenan, samt har 40 till 46 
(vanligen 42 — 43) strålar. — Bröstftnorna äro temligen små, 
med längden utgörande ^/^ af hufvudets d:o, samt af en oval 
form, med snedt afrundad spets. Deras strålar äro 16 till 17. 

— Bukfenorna äro fastade ett godt stycke framom bröstfenor- 
nas fästen, och hafva en temligen bredt lancettformig form, med 
långt utdragen spets, samt 7 strålar, af hvilka de 3:ne ytterste 
hafva frie spetsar och den 2:dre är långt utdragen, dock ej 
mera än att dessa fenor blott räcka något utom bröstfenornas 
midt samt hafva dessa senares längd. — Stjertfenan är af 
medelmåttig storlek, med längden från och med de ytterste 
sidostrålarne något mindre än hufvudets d:o. Den är vid spetsen 
starkt afrundad, och har 21 grenige strålar och ofvan omkr. 5 och 
nedan 6 icke grenige stödjestrålar. — Fjällen äro mycket snaå 
och spånlikt lagda, och betäcka stjertfenan till större delen samt 



Femtörtrraade Skärlångan. 189 

sträcka sig äfven ut ett stycke mellan strålarne i 2:dra rvgg- 
fenan ocli den bakre delen af analfenan, och betäcka yttre sidan 
af bröstfenorna emot basen. Hos det exemplar, hvars mått 
ofvan blifvit anförda, är de störstas längd föga större än 1 
mill. De äro af en oval form, med båda ändarne lika breda, 
och deras struktur eller striering liknar den samma hos den 
närmast föregående arten. — SidoUnien har glesa och aflånga. 
hvitaktiga porer, som i dess främre del, ofvan bröstfenan bilda 
en nästan rät eller svagt bågböjd linie, som fortsattes närmare 
ryggkanten till något bakom 2:dra ryggfenans början samt der 
upphör, men något framom dess slut börjar ungefär midt på 
kroppssidan och under den förra en annan dylik linie. som går 
långs kroppssidans midt till bort emot bakre delen af stjerten, 
der den upphör innan den när stjertfenan. — Färgen är äfven 
hos denna art underkastad vexlingar, ehuru i mindre grad än 
hos närmast föregående arten. Hufvudet och kroppen ofvan 
mörkt gråbruna, sidorna glänsande af silfvergrå, i grönaktig 
bronzfärg stötande färg, och med ett rödgulaktigt slemmigt 
öfverdrag, som lätt afgår. "itdra ryggfenan brun och emot 
bakre änden svartaktig. Bröstfenorna nästan pomeransfärgade, 
med svart kant. Bukfenorna med pomeransfärgade strålar och 
hvitgul hinna. Analfenan rosenröd, med svartaktig kant. Stjert- 
fenan mörkbrun. Detta var färgen på ett friskt omkr. "i-iO 
mill. laugt exemplar enligt X. O. Schagerström. Enligt den 
samme hafva mindre exemplar stundom haft öfre kroppssidan 
mörkt brunaktig, och sidorna grågula. Vi hafva å exemplar 
från Bohuslän funnit färgen ofvan mörkt brunaktig. på sidornn 
något ljusare brunaktig eller gråbrunaktig och på buken silf- 
vergrå och under hufvudet hvitaktig. 2:dra ryggfenan, anal- 
fenan och stjertfenan mörkt gråbrunaktiga, de båda senare med 
svartaktig kant, och den sist nämnda gråhvitaktig framtill. 
Bröstfenorna svartblä, och bukfenorna af bukens färg, ehuru 
mörkare emot spetsarne. Iris silfvergrå. med svartaktig skugg- 
ning. Munnen inuti hvit. 

Ungarnc af denna art hafva oftare anträflfats än de af l:sta 
och 3:dje arterna, och det är desse som ligga till grund för 
Cocch"s slägte Ciliata^) och hans art CUiata ciJauca. och för 



Il Loudous Magazine of Nat. History, vol. V, p. 15, fig. 2. 



190 Slägtet Onos. 

W. Thompsons slägte Couchla^) och sannolikt äfvon tor den 
senares art Coucliia mmor. Äfven ligga de till grund för M. 
v. DuBENs och J. Korens utförliga och noggranna beskrifning 
af deras Motella (Coucliia) argenteola-), som dock icke är sy- 
nonym med ]\loNTAGu's Gadus argenteohis, hvilken enligt hvad 
vi ofvan anfört är ungen af Onos maciilatus. Den som först 
ådagalagt, att desse ungar verkligen äro ungar af Onos mustela, 
och således hvarken utgöra något eget slägte eller egen art, är 
A. W. Malm, dels i förhandlingarne vid de Skandinaviske Na- 
turforskarnes ll:te möte i Köpenhamn 1873, pag. 384 (tr. 1874) 
och dels och utförligare i Gröteborgs och Bohusläns Fauna, pag. 
495 — 497. Sedermera har detta förhållande äfven blifvit ut- 
redt af Chr. Lutken i "Videnskab. Meddelelser fra den natur- 
historiska Förening i Kjöbenhavn" för är 1881, pag. 240^). 
Liksom ungarne af de andra arterna utmärka äfven desse sig" 
vid en längd af 8 till 45 mill. från de äldre hufvudsakligen 
derigenom, att kroppen saknar fjäll eller har dem otydliga, 
samt är på sidorna och undertill täckt af en tunn, silfverhvit 
och starkt glänsande ytterhud. De kunna derför knappt skiljas 
från de andre ungarne genom något annat säkert kännemärke 
än skäggtömmarnes antal. Kroppen är hoptryckt, i synnerhet 
bakåt, och afsmalnar, sedd från sidan, temligen starkt bakåt 
från stjertens början till stjertfenan, ehuru den strax framom 
denna icke är särdeles låg. Största kroppshöjden innehålles 
omkr. (> ggr i totallängden. A hvardera sidan af ryggen, från 
öfre delen af bröstfeuans bas till bort emot stjertfenan, går en 
temligen utstående kant eller låg rygg, och en likadan förefinnes 
långs hvardera sidan af analfenans bas. Anus har ungefär 
samma läge som hos den utbildade fisken. — Uu/vudet, hvars 
längd innehålles 4 till 5 ggr i totallängden, är något hoptryckt 
samt med kortare nos än hos den senare, men något vexlande 
i sin form i mån af utvecklingen, och denne företer individuella 
skiljaktigheter, som icke äro bundna vid storleken, men deremot 
vid utvecklingen af skäggtömmarne. Der desse alla äro tydlige 
är nosen bredare och icke hoptryckt, samt framtill afrundad. 

1) Nat. History of Irelaad, vol. IV, p. 190. 

2) K. Vet Akad:s Handl. för år 1844, p. 96. 

3) Nyligen har G. Brook i "the Journal of the Linnean Society of 
London, Zoology", vol. XVIII, N:o 107, pag. 298 (1885) beskrifvit desse 
ungars tidigare utveckling. 



Femtömmade Skärlångan. 191 

Dev labialtömmarne, som sist utvecklas, äro otydlige, är noseu 
något hoptryckt och framtill afsmalDande, men den är hos båda- 
dera knappt så lång som ögats diameter. Hos dem med tyd- 
lige labialtömmar är pannan mellan ögonen bredare, och dess 
bredd väl så stor som ögats diameter, då den deremot hos de 
andre är smalare än nämnde diameter, och i öfverensstämmelse 
dermed är hela hufvudet bredare och mindi-e hoptryckt hos de 
förre än hos de senare. Hos alla skjuter öfverkäken framom 
den undre d:o, ehuru hos mycket små ungar skilnaden mellan 
käkarne i detta afseende är obetydlig. Munnen är mindre än 
hos de utbildade, och den bakre änden af öfverkäksbenet är un- 
der ögats midt och muuvinkeln under dess framkant. På ex.. 
af mellan 20 och 30 milhs längd hafva vi alltid funnit nasal- 
tömmarne äfvensom den under hakan, eller mentaltömmen tyd- 
lige, men deremot labialtömmarne ännu icke framkomiie. Hos 
ett exemplar af 30 mill:s längd hafva vi dock redan funnit 
desse senare tydlige, utgående från hudvecket ofvan öfverläppen 
och vertikalt nedskjutande öfver denne, men icke räckande 
längre än till dess undre kant. Hos ett ex. af 33 milhs längd 
hafva vi funnit dem längre samt räckande nedom öfverläppen, 
men hos ett annat d:o af 40 milhs längd hafva vi ännu funnit 
dem ytterst små och rudimentäre, ehuru nasal- och mental- 
tömmarne äro temligen länge, dock något kortare än ögats dia- 
meter '). Den senare ungen öfverensstämmer ock i hufvudets 
form med de mycket mindre ungarne, som sakna labialtöm- 
marne. Hos de ungar, der vi funnit skäggtömmarne mest ut- 
bildade, äro både nasal- och mentaltömmarne ungef. så långe 
som ögats diameter. På h vardera underkäksgreneu är en rad 
af 5 slemporer. — Fenorna äro med hänsyn till strålarnes 
antal betydligt vexlande, men i det närmaste enligt de af v. 
DuBEN & KoKKN vcrkstälde räkningarne öfverensstämmande med 
dem af de äldre. Rygg-, aual- och bröstfenorna öfverensstämma 
äfven uti formen med de äldres d:o, med undantag deraf, att 
l:sta ryggfenans l:ste stråle, ehuru större och längre än de 
andre strålarne i samma fena, är mycket kortare än hos de 
äldre, samt räcker på långt när icke till denna fenas midt, och 
deraf, att analfenan är jemförelsevis högre samt lika hög som 



l) Alla dessa exemplar hafva vi tagit på samma lokal och vid samma 
tid, som de af v. Duben & KOREN beskrifue ungarne togos. 



192 Slägtet Oiios. 

2:dra ryggfenau. På de större af desse ungar förete bukfenorna 
i det närmaste samma dimensioner, som hos de äldre samt äro 
ungef. af samma längd som bröstfenorna och räcka icke till 
dessas spetsar, men hos de mindre äro de mycket större och 
räcka icke endast bakom nämnde spetsar, utan t. o. m. bakom 
början af analfeuan. Hos ett ex. af 8 milhs längd iakttog Malm, 
att bukfenorna räckte till kroppens midt, med fränräkning af 
stjertfenan, och hos ett annat af 14 milLs längd iakttog han, 
att de räckte till roten af 8:de strålen i analfenan; och v. Dtl- 
BEN & Koren uppgifva, att hos ex. af 12 — 15 mill:s längd buk- 
fenorna utgöra 74 — '/g af totallängden och räcka långt förbi 
auus, samt äro, utspända, ungef. så breda som hele kroppens 
höjd. Hos mindre exemplar äro de vid spetsen och nier eller 
mindre långt inåt, stundom till deras halfva längd, svarta och 
deras inre del är ofärgad och klar. På exemplar af 27 milhs 
längd finnas ännu spår qvar af den svarte färgen vid spetsen, 
och vi hafva hos dylika exemplar-, som legat öfver 40 år i sprit, 
ännu funnit qvar dessa spår. Den 2:dre strålen är såsom van- 
ligt den längste, och den så väl som l:ste och 3:dje hafva frie 
spetsar. Stjertfenan är grundt urriugad och med afruudade 
hörn. — Ingen sidolinie är märkbar. — Färgen är på öfre 
sidan af hufvudet och på ryggen, då de äro lefvande, skönt 
skiftande i grönt och blått, med skarp färggräns långs den å 
hvardera sidan af ryggen varande kanten. Sidorna och buk- 
sidan äro silfverhvita och starkt glänsande. Alla fenorna, stun- 
tiom med undantag af bukfenornas yttre svarte del, ofärgade 
och vattenklare. Iris är silfverhvit. På sprit bibehåller sig 
den silfverhvite färgen, men den blågrönaktige på ryggen blir 
till en början mörkt blåaktig och ljusnar efter längre tids för- 
lopp, samt lemnar qvar mer eller mindre tydlige svartaktige 
punkter på en blekt grågulaktig botten. — Enligt R. Collett ') 
skola uugarne, då de ernått en längd af 35 mill., antaga de 
äldres drägt och erhålla fjäll, ehuru han medgifver individuela, 
sannolikt af könet beroende vexliugar i detta afseende. Dessa 
vexlingar äro betydliga, och vi hafva ofvan anfört exemplar af 
40 milhs längd, som ännu äro qvar i ett tidigt Couchia-stadie. 
Det minsta ex. hos hvilket Collett funnit drägtombytet fuU- 



1) Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1879-83; Nyt Magaz f. 
Naturvid. 29:de Bd., pag. 85. 



Feratömmade Skärlångan. 193 

ständigt afshitadt, var 40 mill. långt. Vi förmoda, att ungarne 
icke allmänt antaga de äldres fjällbeklädda och gråbruna drägt 
förr än de hafva ernått en längd af 45 mill., ehuru en del 
göra det tidigare. A Upsala Univ:s zool. museum förefinnes 
ett i Bohuslän under sommaren taget exemplar, livars längd är 
48 mill. och som fullständigt har lemnat Couchia-stadiet. Huf- 
vudet har fått sin normale form, och skäggtömmarne äro af 
normal längd. Fenorna äro äfven sådana som hos den utbildade, 
med undantag deraf, att bukfenorna äro i förhållande till bröst- 
fenorna något längre. Första ryggfenans l:ste stråle är nästan 
så lång som 7, ^^ samma fena, och stjertfenan är starkt af- 
rundad. Färgen är öfver allt gråbrunaktig, men blekare under 
hufvudet och på buken, och mörkare på de bakre spetsarne af 
l^:dra ryggfenan och analfenan och på den bakerste delen af 
stjerten och på stjertfenan. På en ljust gråbrun botten äro 
öfver allt tätt stående svarte punkter. De mycket små fjällen 
äro tydliga öfver allt, och sidolinien är tydlig och af normal 
beskaffenhet, d. v. s. dess främre afdelning, som går nära rygg- 
kanten, upphör strax bakom början af 2:dra ryggfenan, och dess 
bakre d:o börjar på midten af kroppssidan under den andras 
slut. 

Femtömmade Skärlångan erhålles enligt N. O. Schageeström 
(anf. st.) någon gång i Öresund i trakten af Landskrona, ehuru 
den derstädes är sällsynt, och i Upsala Universitets zool. mu- 
seum förvaras exemplar från nämnde lokal, ditkomna med Scha- 
GERSTRöMs naturalicsamling. Så vidt hittills är kändt, har den 
aldrig erhållits i Östersjön. Vid vår vestra kust norr om Öre- 
sund förekommer den deremot icke sällan, och enligt så väl 
Skandin. Fauna som Göteb:s och Bohushs Fauna är den allmän 
i Göteborgs och Bohusläns skärgårdar, ehuru den derstädes 
blott tillfälligtvis fångas med fiskredskap, som utsattes för fångst 
af annan fisk. Den träftås der i allmänhet på mindre djup 
(8 — 12 famnars) inom den nedre delen af tångregionen, och 
stundom till och med dold bland tång i vattenpölar i ebben 
("fjären"). — Vid Norges kuster är den enligt Collett mindre 
talrik, men förekommer derstädes från och med de sydligaste 
upp till Vestfinmarken, der den blifvit tagen i Öxfjord, vid 
inloppet till Altenfjorden. — För öfrigt förekommer den vid 
Danmark, England och Irland samt de norra och vestra ku- 
sterna af Frankrike och den Iberiska Halfön, och enligt Lutken 

Lilljeborg, Fiskarne. l\. 1 3 



194 Slägtet Raniceps. 

vid Färöarna och Island, men icke vid N. Amerika eller 
Grönland. 

Den håller sig i allmänhet på ringa djup i närheten af 
stränderna, på stenig och bergig samt tångbevuxen botten, der 
den döljer sig bland tång och under stenar. Ungarne äro lihi- 
gare, och hålla sig vanligen i smärre stim, kringstrykande nära 
vattenytan och företeende mycket snabba och lifliga rörelser, 
stundom hoppande upp öfver vattenytan. De äldre äro deremot 
mera tröge och stationäre samt enslige. ' De lefva hufvudsak- 
ligen af småfisk och tunnskaliga kräftdjur. Vi hafva i dess 
veutrikel funnit lemningar af Gobier och Palsemonider. Dess 
rom är mycket fin, och lägges enligt Cornish hos Fkancis Dat 
i Augusti samt fästes bland vattenväxter (Corallinu offcinaJis). 
Sannolikt leker den dock äfven något tidigare på året, då man 
under sommaren erhållit ungar af öfver 40 millrs längd; och 
Malm har ansett sig hafva skäl till att förmoda, att den vid 
Bohuslän leker i senare hälften af April. Såsom födoämne är 
den icke. af värde. 



VII. Slägtet Rauiceps, G. Cuvier. 1817. 

(Eégne Animal, l:re édit. T. II, pag. 217. — 1817). 

Kroppen undersätsiy och baJcåt starkt af smalnande, med 
stort och hredt hufviid. En skäe/gtöm under hakan, men ingen 
på nosen. Kardlila, krökta och spetsiga tänder på mellan- 
käksbenen och plogbenet och 2:ne rader dylika tänder på 
underkäken, men inga på gombenen, och en del af dem på 
mellankäksbenen och underkäken äro större än de andra. 
Tvenne skilda ryggfenor^ of hvilka den l:sta är mycket liten 
och rudimentär, med blott 3:ne strålar. En analfena, och 
stjertfenan distinkt. Bukfenorna små och med 6 strålar. Gäl- 
hinnans strålar 7. Inga egentliga appendices pyloricce. 

Blott en art, förekommande vid nordliga Europas hafs- 
kuster, tillhör detta slägte. 



Matfaren. 



195 



1. Raniceps raniims (Linné). 

Matfaren eller Sotkoljan. 

Framtill tjock och klumpig och baktill smal och starkt 
hoptryckt. Svart eller mörkt brunsvart, med inuti hvit mun. 
Bukfenornas 2:ne yttre förlängde strålar med hvite spetsar. 

1 rf. 3; 2 rf. fi5— GT; af. 57— <;0; brf. 22—23; bf. 6; 
stjf. 3 + 2U + 3. 

Blennins ninintis, Linné; Systema Natiirie, ed. X:iiia, pag. 258. — 1758. 
CBeskrifningen. men icke uppgiften: "Habitat in Svecise 
lacubus", hvilken beror på en förvexling med laken). 
„ „ iDEif: Fauna Svecica. ed. II:da, pag. Il3. — 1761. (Äfven 

här endast diagnosen. Den uppgifna förekomsten och den 
Svenska benämningen Ahlkussa antyda förvexling med 
laken, hvars mindre, i strömmar förekommande form 
ofta i Skåne kallas ålkusa\ 
Gadus raniniis, Brunnich: Velsens Beskrivelse; Skrifter, som udi det 
Kong. Vidensk:s Selskab ere fremlagde og nu til Tryk- 
ken befordrade, 12:te Deel, pag. 291, med 2:ne taflor. 
(1777). — tr. 1779. 
„ trifurcus, Walbaum: Petri Artedi sueci Genera Piscinm, pag. 139. 

— 1792. 

Batracocephalus hlennioides, Hollberg: Götheb-.s K. Vettenskaps och Vit- 

terh:s Samh:s nya Handl. 3:dje delen, l:sta haft. pag. 

39, med tafla, — 1819. 
Raniceps niger, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 50. — 

1832. 
„ „ W. v. Wright, b. Fries & C. U. Ekström: Skand:s 

Fiskar, irde & 5.te haft. pag. 92-94, pl. 21. — 1838. 
„ flisens, H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 231. — 

1843. 
„ niger, S. NiLSSON: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 

594. — 1855. 
„ fiiscus, W. Yareell- Hist. of Brit. Fishes, vol. I, pag. 598. — 

1859. 
„ trifurcus, Å. Gijnther: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. 

vol. IV, pag. 367. - 1862. 

„ raninus, E. Collett: Norges Fiske, pag. 125. - 1875. 

„ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag 498. 

- 1877. 

„ trifurcatus, E. Moreau: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III, 

pag. 275, — 1881. 
„ raninus, Francis Day; The Fishes of Great. Britain and Ireland, 

Part. IV, pag. 320, pl. 90, fig. 1. — 1882. 
„ „ MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 84. — 

1883. 



19G Slägtet Ilaniceps. 

Enligt '"Skandinaviens Fiskar'" benämnes den af fiskarena i Bohuslän 
Matfar, Paådål och Smed, och Hollbekg har äfven namnet Paddäl, med 
den uppgift, att det ursprungligen är Holländskt. I först nämnda arbete 
äfveiisom i Skandinavisk Fauna har den lått namnet Paddtorsk, i den se- 
nare med tillägget svart, hvilket namn dock icke förekommer i folksprå- 
ket. I näranda fauna uppgifves dessutom att den af fiskarena vid Mar- 
strand kallas Kolbjörn, samt i Norge vid Glesvår benämnes Urebrosme och 
å andra ställen Stenbrosme, af hvika namn vi hört det förra vid Haugesund 
och det senare vid Bergen ujjpgifvas. N. O. Schagkkström ') uppgifver..^ 
att den af fiskarena vid Öresund kallas Hafpadda, hvilket namn sannolikt 
beror på en förvexling med LojMus piscatorius. Enligt C. Cederstköji^j 
kallas den i trakten af Strömstad Sotkolja, och Konserv. G. Koltuoff har 
benäget meddelat oss, att den i trakten af Lysekil i Bohuslän bär namnet 
Sötare. A. W. Malm (anf. st.) uppgifver, att den i Bohusläns skärgårdar 
ända upp till Sj^dkoster benämnes Hulekolja. 

Bc.shr. Den är af obetydlig storlek, och dess totallängd 
stiger sällan till 1 fot eller 300 mill. och är vanligen 7 till 
8 tum, dec.m. eller 210 till 240 mill. — Den är af en fram- 
till tjock och klumpig samt föga långsträckt kroppsform, ehuru 
kroppen bakåt är starkt afsmalnande och hoptryckt. Största 
kroppshöjden, som är belägen öfver bukens midt, innehålles föga 
mera än 5 ggr i totallängden, och störste tjockleken, öfver loc- 
ken, är ungef. lika med största kroppshöjden. Bakåt afsmalnar 
den starkt, så att stjertens höjd strax framom stjertfenau är 
föga mera än '/ö af största kroppshöjden, och stjerten är bak- 
till mycket tunn. Analöppningen är mycket stor och liknar den 
hos Änarrhichas, samt äi' belägen under början af 2:dra rygg- 
fenan, och afståndet mellan uosspetsen och den saidma innehålles 
väl 2 '/o ggr i totallängden, samt är mindre än V2 'if afståndet 
mellan nosspetsen och stjertfenans bas. — Hufvudet är mycket 
stort och bredt (dess längd inneh. SVa ggi" i totall. och dess bredd 
utgör ^/^ af dess längd) och något nedplattadt,med öfverkäken fram- 
skjutande framom den undre d:o, och med från sidan sedd trub- 
big, och ofvanifrån sedd bred och afrundad nos. Denne så väl 
som pannan och hjessan äro nedplattade, och nosen har ofvan 
2:ne gropar och pannan midt åt 1 d:o. Under hakan är en 
liten och tjock men tillspetsad skäggtöm, hvars längd är ungef. 
lika med '/j ^f ögats längddiameter. Munnen är stor, och mun- 
vinkeln är bakom ögat, och afståndet mellan nosspetsen och 
bakre änden af öfverkäksbenet är väl så stort som '/a ^^ l^^^f^ 



1) Physiogr. Sällskrs i Lund Tidskr. 2;dra haft. 1838, pag. .SIG. 

2) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N-.o 4, p. 66. 



Matfaren. 197 

viidets längd. Då derjemte hufvudet är bredt, så följer häraf, 
att gapet är särdeles stort. Läpparne äro tjocke och rörlige. 
Nosen är temligen kort, och desslängd innehålles omkr. 4'/3 ggr 
,i hiifvudets d:o. Näsborrarne äro små, och den bakre är nära 
framom ögat och den främre är ungef. midt emellan det och 
nosspetsen samt har vid sin bakre kant en liten hudflik. Ögonen 
äro af medelmåttig storlek, och deras längddiameter, som är 
större än deras vertikale d:o, är något mindre än nosens längd 
och innehålles migef. 6 ggr i hiifvudets d:o. Pannan mellan ögo- 
nen är mycket bred och dess minsta bredd är ungef. I '/o ggi' 
större än ögats längddiameter. Locket och underlocket bilda 
baktill vid öfre delen af gälspringan en aftrubbad och af en 
hudflik förlängd vinkel. Den af de båda gälhinnorna bildade 
gemensamme frie hudfliken under gälnäset är temligen smal. 
Hufvudet är öfvor allt, med undantag af läpparne och trakten 
omkring näsborrarne, täckt af mycket små fjäll. — Tänderna 
äro krökta och spetsiga och bilda på mellankäksbenen ett tem- 
ligen smalt och pä främre änden af plogbenet ett bredare och 
böjdt kardlikt band, och på de förra benen äro de, som sitta i 
den yttersta raden, betydligt större än de andra. På plogbenet 
äro de alla små, ehuru något större än de mindre på mellan- 
käksbenen. På underkäken bilda de framtill 2:ne rader, och 
en del af de i den yttre raden äfvensom de bakersta äro större 
än de andra. Svalgbenens tänder äro alla små och trubbiga. 
— l:sta ryggfenan sitter i en liten grund grop något bak- 
om bröstfenornas fästen och på ett afstånd bakom nosspetsen, 
som innehålles nära 3:ne ggr i totallängden. Den har blott 
3me strålar, af hvilka den l:ste utlöper i en temligen hing fri 
spets och den bakerste är ytterst liten. Dess förste stråle är 
dock lägre än 2:dra ryggfenan. — 2:dra r^/^r^z/ewaw, som börjar 
strax bakom, ehuru väl skild från den l:sta d:o, samt nästan 
midt öfver anus, och som slutar en hårsmån bakom slutet af 
analfenau och pä ett afstånd från stjertfenans ytterste stödje- 
stråle som är ungef. lika med '/a af ögats längddiameter, och 
hvars längd är obetydligt mindre än y, af totallängden, är 
nästan jemnhög och af obetydlig höjd, så att denna blott är 
något större än stjertens höjd framom stjertfenan. Den har 
främre hörnet afruudadt och det bakre tillspetsadt samt 65 till 
67 strålar. Den så väl som de andra fenorna är innesluten i 
en temligen tjock hud. — Änalfenan^ som börjar ett litet stycke 



198 Släoftet Raniceps. 

bakom anus, har samma höjd och form som 2:dra ryggfenau, 
men är något kortare än den samt är liksom den väl skild 
från stjertfenan. Den har 57 till 60 strålar. — Bröstfenorna 
äro temligen små, och deras längd är knappt hälften så stor som. 
hufvudets d:o. De äro af en oval och baktill afrundad form, 
samt hafva 22 till 23 strålar. Då de sträckas tillbaka, räcka 
de ungef. till analfenans början, på grund deraf att bålen är 
kort. — Bukfenorna, som äro fastade ett godt stycke framom 
bröstfenornas fästen, äro små, ehuru långa till följd deraf, att 
deras l:ste och i synnerhet 2:dre strålar äro mycket förlängde, 
så att deras längd är betydligt större än den af bröstfenorna. 
De hafva H strålar af hvilka l:ste och 2:dre äro utdragne i 
långe, trådlike spetsar, hvaraf den å den 2:dre är ungef. dubbelt 
längre än den å den l:ste. — Stjertfenan är liten och starkt 
afrundad. Dess längd från och med ytterste stödjestrålarne är 
föga större än bröstfenans d:o, och den har 29 grenige strålar 
och å hvardera sidan 3:ne icke grenige stödjestrålar. — Fjällen 
äro små, men tydliga och spånlikt lagda och fast sittande, och 
betäcka en stor del af stjertfenan samt sträcka sig äfven på de 
bakre delarne af 2:dra ryggfenan och analfenan ett godt stycke ut 
från basen, och betäcka den yttre sidan af den senare å bröstfenorna. 
De äro merendels af en elliptisk men stundom af en oval form, och 
hafva tätt stående koncentriska, vågformiga strimmor, som äro 
mer eller mindre tydligen afbrutna vid deras båda ändar. De 
största fjällen äro ungef. 3 mill. långa. Kroppen är för öfrigt 
täckt af ymnigt slem. — Ingen tydlig sidolinie förefinnes. — 
Färgen är hos den friske fisken kolsvart eller ock mörkt brun- 
svart, med vacker blåaktig glans, som härflyter af det tjocka 
slemlägret, hvaraf kroppen är betäckt. Munnen inuti och tungan 
samt de öfre delarne af öfver- och underläppen äro hvita. Fenorna 
hafva samme färg som kroppen och hufvudet, men öfre kanten 
af 2:dra ryggfenau och främre delen af analfenans undre kant 
äfvensom de frie spetsarne af l:ste och 2:dre strålarne i bukfe- 
norna äro hvitaktige. Iris är gulaktig. Efter döden blekna 
färgerne, och i sprit blir den svarte färgen brunaktig. 

Malm (anf. st.) beskrifver en liten unge af 13 milhs längd, 
som redan hade erhållit den äldre fiskens karakteristiske kropps- 
form och feubildning, men hade hakans skäggtöm blott antydd 
af eii helt liten tapp, och hade kroppen och fenorna för det 
mesta hvitaktiga, med blott en stark svart pigmentering på 



Matfaien. 199 

l)ukfeMorna och en svartbrun sådan på hufvudet och kroppens 
sidor på mellersta halfvan af kroppens höjd, samt på nacken. 

Skelettet. Det fasta kraniet liknar mycket det samma af 
laken samt är bredt och nedplattadt, så att dess höjd blott ut- 
gör Ys 3.f dess bredd. Sidonackbeuens ledytor, som artikulera 
med l:sta kotans främre ledutskott, utskjuta väl så långt till- 
l)aka som basilarbenet samt äro väl utbildade, med form af 
ihålige ledknappar, öfre nackbenet begränsar nackhålet upptill, 
och dess bakre vertikale del eller skiflika utskott är starkt ut- 
bildadt, och utskjuter mycket längre tillbaka än basilarbenet, 
och detta utskotts öfre kant fortsattes framåt af en köl öfver 
detta bens främre horisontelle del till suturen mellan den och 
pannbenen, men sträcker sig icke öfver dessa senare. Ossa pte- 
rotica äro vingformigt utbredda åt yttre sidan samt baktill till- 
spetsade, men deras bakre spetsar sträcka sig icke så långt till- 
baka som basilarbenet, ehuru längre så än de aftrubbade och 
upptill knöliga o. epotica. O. pterotica hafva ofvan framtill en 
tunn, uppstående och utåt böjd lamell, som framtill fortsattes 
af en likadan på pannbenen samt bildar en slemkanal. Hjess- 
beuen äro små. O. opisthoticum är såsom vanligt stort och väl 
5å stort som o. prooticum. Detta senare har i sin främre kant 
«n temligen liten och öppen, ingående bugt. Alisphenoidbenet 
är litet. Parasphenoidbenet är bredt och å undre sidan platt. 
O. sphcnoticum är kort, men utstående åt sidan och begrän- 
sande ögonhålan baktill. Plogbenets främre utbredde ände är 
framtill afrundad. Pannbenen äro breda och jemförelsevis korta, 
samt äro icke hopsmälta, ehuru de å midten nästan äro det. 
Öfre silbenet har ofvan en uppstående knöl, och sträcker sig icke 
så långt fram som plogbenet. Sidosilbenet har sitt sidoutskott 
rätt utstående. Det har å sin yttre sida 2me ledytor: den öfre 
för artikulationeu med det främsta infraorbitalbenet och den nedre 
för den samma med gombenet. Hyomandibularbenet har båda öfre 
ledkuapparne ofullständigt skilde, och dess bakre utskott, vid hvil- 
ket locket är fästadt, är stort och framtill utbredt. O. sym- 
pJedicum är upptill ej synnerligen utbredt, och qvadratbenets 
ledknapp är starkt utbildad. Gombenet är nedtill tunnt och 
dess nedre tunne del sträcker sig längre tillbaka än dess öfre 
tjockare d:o. Dess maxillärutskott är böjdt nedåt och iuuåt. O. 
pterygoideum är stort och långt, men tunnt, samt har den hos 
torskfiskarne vanlige baktill utbredde formen, och sträcker sig 



200 Slägtet Kaniceps. 

baktill och nedtill nästan ända ned till qvadratbenets ledknapp. 
Mesopterygoidbenet är långt och dess bakre ände sammanstöter 
med metapter3^goidbenet, hvilket är litet samt af en triangulär 
form. Mellankäksbenen äro långa, men spensliga, med bakre 
änden smal och tillspetsad. A midten af deras öfre sida hafva 
de en blott framtill fästad tunn flik eller utskott, men de vid 
deras inre eller främre ände varande båda utskotten äro temli- 
gen stora och långa. Öfverkäksbenen äro något längre, och äf- 
ven de spensliga och vid den bakre änden utbredda. Underkä- 
ken är stark och bred samt ungef. af samma byggnad som hos 
torsken, men angularbenet är af afrundadt. Det främsta infra- 
orbitalbenet är aflångt och jemnbredt, å yttre sidan med en 
stor slemkanal och i öfre kanten å midten med ett temligen. 
stort utskott, som är fästadt vid sidosilbenet. Det 2:dra infra- 
orbitalbenet är äfven stort, men kort och bredt. O. nasalc är 
bredt, men kort och sträcker sig icke framom det främsta in- 
fraorbitalbenet. Det nästan triangulära locket har liksom hos 
torsken den bakre tunne kanten urbugtad, men dess spets ofvan 
denna urbugtning är längre utdragen och spetsigare än den,, 
som är under den samma. Underlocket är något smalare än 
torskens, och dess främre tjocke kant är jemnt bågformig. Mel- 
lanlocket är nästan lika bredt som underlocket och framtill 
tillspetsadt. Förlocket är något bredare än hos torsken och 
nästan njurformigt, med det vid hyomandibularbenets nedre 
ände fastade utskottet i främre kanten mindre utbildadt. De 
nedre svalgbenen äro temligen bredt lancettformiga. O. hnsi- 
hranchiostegale är nästan dolkformadt. — Kotorna äro 44 till 
45, och af dessa äro 11 bålkotor. — Posttemporalbenet har sär- 
deles kort kropp, men långe grenar, af hvilka den öfre är ungef. 
dubbelt längre än den undre. Öfre nyckelbenet är smalt ellip- 
tiskt, och nyckelbenet har samme form som hos torsken. Så 
är äfven förhållandet med skulderbladet och korpbenet, men 
scapularfenestran är något mindre. Postclavicularbenet har 2me 
afdeluingar, af hvilka den inre är tunn samt kort och bred, 
nästan rhomboidisk, och den yttre lång, smal och refbenslik. 
Bäckenbenen äro mycket små och spensliga, med både det inre 
och det främre utskottet smale, det senare dock något större; 
men dessa ben äro bildade efter samme typ, som hos torsken» 
ehuru jemförelsevis svagare. 



Matfarei]. . 201 

Matfaren förekommer, så vidt hittills käudt är, icke i de 
delar af Östersjön, som gränsa till Sveriges kuster, men fångas 
enligt MöBius & Heincke enstaka i Kielerbugten, och är i syd- 
vestra delen af Östersjön utbredd så långt öster ut som till den 
Mecklenburgska kusten. Den sydligaste lokalen för dess före- 
komst vid Sveriges vestra hafskust är Öresund, der den dock 
både enligt Skandinavisk Fauna och N. O. Sohagerstköm (anf. 
st.) är sällsynt. Norr om Öresund skall den enligt den förra 
i trakten af Kullaberg icke så sällan fångas i torskgarn under 
efterhösten, då stundom 3 till 4 stycken erhållas i ett och samma 
garn. I Bohuslänske skärgården förekommer den både enligt 
Skandinavisk och Göteb:s och Bohushs Faunor och enligt vår 
egen erfarenhet icke sällan, och träffas der enligt Malm på berg- 
botten på 5 till 1 2 famnars djup bland alger, samt oftast invid 
mer eller mindre stupande bergväggar. Oftast erhålles den der- 
städes i hummertinor. — Enligt K. Collett (anf. st.) är den 
icke sällsynt vid Norges södra och vestra hafskuster, åtminstone 
upp till Trondhjemsfjorden. — För öfrigt förekommer den söder 
ut till kusterna af England, der den dock är temligen sällsynt, 
samt till norra kusten af Frankrike, der den är mycket säll- 
synt, och den förekommer knappt vid Frankrikes vestra kust. 
Den har således en inskränkt geografisk utbredning, och har 
sitt egentliga hem i närheten af Skandinaviens kuster. 

I afseende på dess lefnadssätt känner man endast, att den 
är trög och föga liflig i sina rörelser samt är en bottenfisk, 
som håller sig på mindre djup på tåugbevuxen bergbotten, der 
den döljer sig bland tången. Den lefver företrädesvis af Echi- 
nodermer, i synnerhet Asterider och Ophiurider men äfven Echi- 
nider, samt derjemte af småfisk, t. ex. Anmiodytes, och kräft- 
djur, blötdjur samt maskar: således af diverse olika slags hafs- 
djur. Till sönderkrossning af Echinodermerna äro de trubbiga 
svalgtänderna lämpliga. Enligt den i "Skandinaviens Fiskar'^ 
anförda iakttagelsen i Juli månad af 2me individer, som med 
lekande åtbörder närmade sig stranden ända intill en brygga 
och på Vo alns djupt vatten, är det sannolikt, att dess lek in- 
träffar under högsommaren i nämnde månad, hvilket också upp- 
gifves af K. Couch, enligt Francis Day. Den värderas icke så- 
som födoämne, emedan den har en obehaglig lukt, ehuru dess 
kött enligt Hollbekg är hvitt och läckert. 



"202 Slägtet Brosmius. 

VIII. Slägtet Brosmius, G. Cltier. 1817. 

{Les Bros))us: Eegne Aniraal. l:ie éd. T. II. pag, 216. — 1817. 

Krop];)en nudehnåttigt JångsträcTit och täcli af mycJcet små 
fjäll. En sMggtörn under hålan. KardJiJct sittande tänder 
2)å ineUanJiäksbcncn och tmderkäJicn. och i dt pnr irregnliera 
rader sittande dylika på plogbenet, men inga förefinnas ijå 
gombenen. Blott en ryggfena och en analfena, och stjcrtftnan 
distinkt, ehuru vid basen förenad med rygg- och analfenorna. 
Bnkfenorna nud 5 strålar. Gälhinnans strålar 7 . Ett rin- 
ga antal af aijpendices pyloricce'^). 

Blott en art. förekommande i de nordlige delarne af At- 
lanten och dertill gränsande haf vid både Gramla och Xya Yerl- 
den, tillhör detta slägte. 



1. Brosmius brosme (Ascanius). 

Lubben. 

Underkäken föga framstående framom den öfre d:o. Sido- 
linien krökt. Färgen gråbriinaktig eller brnnaktig, :>timdom 
mörkare och stundom ljusare, eller nästan grågulaktig, och 
buken hvit. Stundom (yngre) med breda gidaktiga tvärband 
på kropjpen och ryggfenan. Denna fena så väl som analfenan 
och stjertfenan ha/va ett svartaktigt band långs kanten, men 
ytterste kanten hvit. 

Ef. 90—102; af. 71—76; brf. 22—2.3: bf. 5;stjf. 42 + 2. 

Gaclus Brosme, ASCANIUS: Icoiies reium naturaliuiu, second Cayer, pag. 
7, tab. XVII. - 1772. 
„ „ O. F. Muller ; Zoologiae Danicoe Prodromus, pag. 41. 

- 1776. 
Ltdh, B. A. Edpiirasén: K. Vetensk. Akad:s Nya Handl. T. 

XV för 1794, pag. 223, tab. VIII. - 1794. 
„ Brosme, A. J. Kktzius: Faunoe Saecicse Pars. I:raa, pag. 323. — 
1800. 
Brosmius vnhjaris. Flemming: Hist. of Brit. Aniinals, p. 194. — 1828. 
Gadus Brosme, F. Faber: Naturgesch. d. Fische Islands, pag 84. — 
1829. 
„ ,. S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 47. — 

1832. 



1) Vi bafva räknat 8 sådana, och H. Kröyer uppgifver 12. 



Lubheii. 203 

Gaditf: Brosme, P Gaimakd: Voyaue en Islamle et un Groenland. Atlas, 

Zuologie, Poissons, pl. 5. — 1840—1844 
Brosmius vidrjitris.YL. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 215 — 
1843. 
^ ,. S. Nilsson: Skaiul. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 597 

— 1855. 

hrosme, A. Guxther: Catal. of tlie Fishes in the Brit. Museum, 

vol. IV, pag 369. - 1862. 
,. flavescens, Idem: ibm. 
„ brosme. E. Collett: Norges Fiske. pag. 125. — 1875. 

A. W. Malm: Göteb-.s och Bohushs Fauna, pag. 499.— 

1877. 

E. Collett : Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875 

—78: Clnist. Vid Selsk:s Forh. 1879, N:o 1. pag. 69. 

— 1879. 

Francis DäY: The Fishes of. Great. Britain & Irelaud, 
Part. IV, pag. 323, pl. 90, fig. 2. — 1882. 

I Bohusläns skärgård är deu allmänt känd af fiskarena under nam- 
net Luhh. och i Norge bär den allmänt namnet Brosme.- 

BesJii: Den blir temligeu stor, ehuru icke så stor som 
låiigaii. Deu vanliga längden af de äldre och något så när 
fullvuxne individerne är omkring 2 till 3 fot eller 600 till 900 
mill., men man har stundom tagit sådane, som varit 3 '/., fot 
eller 1050 mill. långe, och någon gäng hafva sådane erhållits, 
som vägt något öfver 2:ne lispund eller 17 kilogram. — Den är 
af en medelmåttigt långsträckt kroppsform, och största kropps- 
höjden, som är belägen vid ryggfenans främre del, eller ock 
öfver bukens midt. innehålles hos de äldre omkr. 5 och hos de 
unge omkr. 6 ggr i totallängden. Kroppen afsmalnar långsamt 
bakåt, och kroppshöjden vid anus är föga mindre än den öfver 
midten af buken, så vida denne senare icke är starkt utspänd, 
och vid stjertfenans bas är stjertens höjd ungef. '/s af största 
kroppshöjden. Störste tjockleken, öfver buken, är föga mindre 
än största kroppshöjden, och den är på grund deraf framtill 
å bålen något trindlagd. Bakåt, från anus är den alltmera 
hoptryckt, och stjerten är framom stjertfenans bas ganska tunn. 
Den bakre delen af stjerten, som långt intränger i stjertfenan, 
är här hastigt tillspetsad. Analöppningen har sitt läge obe- 
tydligt framom midten af totallängden. — Hufvudet är af 
medelmåttig storlek, och dess längd innehålles hos de äldre 
nära 5 och hos de unge omkr. 4 V:? ggr i totallängden. Sedt 
från sidan, är det framtill trubbigt tillspetsadt, med den undre 



'20-J: Slägtet Brosmius. 

profilen derstädes uågot starkare uppstigande, och sedt ofvan- 
ifräu, har det nosspetsen afrundad. Pannan ^och hjessan äro 
nedplattade och nosen är nedtrj-ckt och föga konvex. Den undre 
käken framskjuter något litet framom den öfre d:o, och under 
hakan är en fint tillspetsad skäggtöm, hvars längd är något 
mindre än ögats längddiameter. Munnen är temligen stor, och 
munvinkeln är ungef. under ögats midt, och bakre änden af 
öfverkäksbenet något framom dess bakre kant. Afståndet mellan 
nosspetsen och bakre änden af öfverkäksbenet utgör hos de äldre 
väl hälften och hos de unge ej fullt hälften af hufvudets längd. 
Läpparne äro ganska tjocke och rörlige. Näsborrarne äro tem- 
ligen långt åtskilde, och den bakre, som är större än den främre, 
är belägen nära framom ögat, och den främre, som vid sin 
bakre kant har en tunn och utstående hudflik, är något när- 
mare ögat än nosspetsen. Ögonen äro temligen stora, och deras 
längddiameter, som är större än deras vertikale d:o, innehålles 
hos de äldre omkr. 6 och hos de unge omkr. 5 ggr i hufvu- 
dets längd. Pannan är bred, och hos de äldre är dess minsta 
bredd 1 -/a ggY större än ögats längddiameter, men hos de unge 
något litet mindre än den senare. Locket och underlocket bilda 
baktill en trubbig, af en hudflik förlängd vinkel, och den af 
de båda gälhinnorna under gälnäset bildade gemensamma fria 
hudfliken är mycket bred, och hvardera gälbinuau har 7 strålar. 
Hufvudet är öfver allt, med undantag af de temligen tjocke 
och rörlige läpparne, täckt af mycket små tjäll, samt har en 
del slemporer på hjessan, pannan, nosen, sidorna och under- 
käken. — Tänderna äro spetsiga och något krökta inåt samt 
temligen små, men något olikstora. På mel lan käksbenen äro 
de alla små, och bilda der ett temligen bredt kardlikt band. 
På underkäken bilda de ett något smalare kardlikt band, och 
de, som sitta i innersta raden, i synnerhet på midten, äro större 
än de andra. På plogbenets främre ände sitta 2:ne irreguliera, 
en rätvinkel framtill bildande rader af tänder, af hvilka de, som 
sitta i den inre raden, äro mycket större än de andra. Svalg- 
benens tänder äro alla små och spetsiga. — Ryggfenan., som 
börjar något bakom bröstfenornas fästen och på ett afstånd från 
nosspetsen, som är något större än hufvudets längd, är nästan 
jemnhög, blott något litet högre baktill, samt af temligen obe- 
tydlig höjd, så att den å sist nämnda ställe är nästan lika 
med stjertens d:o vid stjertfenans början. Dess strålar äro 90 



Lubben. 205 

till 102, och den har främre hörnet afrundadt och det bakre 
d:o trubbigt tillspetsadt, samt sammanhänger emot basen med 
stjertfenan, från hvilken den upptill är skild genom en inskär- 
ning. — Analfenan^ som börjar strax bakom anus, samt är af 
samme form som ryggfenan, ehuru något lägre och betydligt 
kortare än den, samt på samma sätt som den sammanhänger 
med stjertfenan, har 71 till 76 strålar. — Bröstfenorna äro 
korta och rundadt ovala, och hafva 22 till 23 strålar. Deras längd 
är något mindie än '/j ^^ hufvudets d:o, och de nå icke till 
midten af afståndet mellan deras bas och anus. — BuJcfenorna, 
som äro fastade ett stj^cke framom bröstfenornas fästen, samt 
äro aflångt elliptiska och trubbigt tillspetsade, och ungef, af 
samma längd som bröstfenorna, ehuru de icke nå till dessas 
spetsar, hafva 5 strålar, af hvilka de 3:ne yttre hafva korte 
frie spetsar. — Stjertfenan är starkt och viggformigt afrundad 
och kort, så att dess längd är obetydligt större än bröstfenornas 
d:o, och å hvardera sidan är den emot basen förenad upptill 
med ryggfenan och nedtill med aualfenan. Den har 44 strålar, 
hvilka alla äro grenige, med undantag af de 2:ne nederste, 
som dock äro ledade. Alla fenorna äro inneslutna i tjock hud. 
— Fjällen äro mycket små och å kroppen spånlikt lagda, samt 
betäcka äfveu de vertikala fenorna till betydlig del och bröst- 
fenorna vid basen. De äro betydligt olika dem af de föregå- 
ende, ehuru såsom de tunna cycloidfjäll. De äro af en elliptisk, 
å sid okanter ne något urbugtad och stundom något böjd form, 
samt i allmänhet smalare vid den instuckne änden. Xucleus 
är icke central, utan närmare den nämnde änden. De koncen- 
triska strimmorna äro tätt stående och icke afbrutna, utan full- 
ständiga, och från nucleus utgå ytterst fina och talrika och af- 
brutna eller intermittenta streck. De största fjällen äro 3 mill. 
långa. — SidoUnien är fullständig, ehuru de bakersta porerna 
i den samma äro glesa. Den går såsom vanligt i början när- 
mare ryggkanten, och bildar en svag båge öfver och bakom 
bröstfenorna, och har en temligen stark krökning nedåt till 
kroppssidans midt något framom midten af ryggfenan och ungef. 
öfver början af analfenan, och den är, åtminstone hos de äldre, 
af en mörk, brunaktig färg. — Färgen är föränderlig, i syn- 
nerhet efter åldern. De äldre äro i allmänhet af en mer eller 
mindre mörkt gråbrunaktig färg ofvan och på sidorna, och med 
hvitaktig buksida. Stundom är färgen ofvan och på sidorna Iju- 



206 Slägtef Brosmius. 

sare och nästan grågulaktjg. Langs öfre kanten af ryggfenan 
och långs den undre d:o å analfenau och långö den bakre d:o 
å stjertfenan är ett smalt svartaktigt band, men utanför detta 
är den ytterste kanten hvitaktig, bredast på ryggfenan och öfre 
delen af stjertfenans bakre kant, och helt smalt och något otyd- 
ligt på undre delen af den senare kanten samt på analfenan. 
Bröstfenorna äro ljust gråbrunaktiga, och bukfenorua emot spet- 
sen svartaktiga. Ögonringen silfverhvit, med stark bronsfärgad 
skuggning, som nästan helt och hållet döljer den silfverhvite 
färgen. De yngre äro ofvan och på sidorna ljust gråbrune eller 
grågulaktige, med 5 till 6 gulaktiga eller rödgula tvärband, 
som äfven sträcka sig öfver ryggfenan, och fenorna hafva för 
öfrigt nästan samme färg som hos de äldre, med undantag deraf 
att den hvite randen på analfenan är tydligare, och bröstfenorna 
äro rödgrå. Stundom äro långs hvardera sidan af ryggfenans 
bas 8 rödgule eller gulaktige fläckar. — K. Collett anför en 
färgvarietet, som på ryggen och sidorna var citrongul, och på 
buken hvit. Långs sidorna förefunnos en och annan svart fläck, 
och fenorna voro svarta. 

Skelettet. Det fasta kraniet är till sin allmänne form 
mycket likt torskens d:o, med undantag deraf, att det ofvan 
saknar långsgående köl. Dess längd är något mera än dubbelt 
större än dess bredd, och dess höjd innehålles icke fullt 2:ne 
ggr i den senare. Sidonackbenens ledytor äro väl utbildade och 
sträcka sig ungef. lika långt tillbaka som basilarbenet. Öfre 
nackbenet begränsar nackhålet upptill, och dess vertikala skif- 
lika utskott är mycket stort och i öfre kanten utbredt och der 
ofvan fint fåradt. Dess främre horisontelie del är platt. O. 
epoticum är aftrubbadt och står ej så långt ut bakåt som o. 
ideroticum. O. opisthoticiim är ej så stort som o. prooticum, och den 
i detta senares främre kant hos torsken varande bugten utgör här 
ett hål, som upptill omslutes af det teraligen stora alisphenoid- 
benet och framtill af parasphenoidbenets ala basitetnjwraUs, 
med hvilken ett nedskjutande lamellöst utskott från pannbenet är 
förenadt. Parasphenoid benet är å undre sidan plattadt. O. 
pteroticum är å yttre sidan utbredt och baktill trubbigt till- 
spetsadt. Sidosilbenets sidoutskott är upptill utbredt och rigtadt 
något bakåt. Öfre silbenets uppstående knöl är hoptryckt. Plog- 
benet har främre änden stor och pilformig. Hjessbenen äro af 
vanlig storlek och baktill med fina porer, och pannbenen äro å 



Lubben. 207 

midten mellan ögonhåloiDa sammansmälta, ehuru man hos yngre 
kan derstädes se suturen dem emellan. A h}'omandibularbenet 
äro båda ledknapparna sammansmälte, och strax nedom desses 
hals är ett skarpkantigt, utåt och framåt rigtadt, kölformigt 
utskott. Det utskott, vid hvilket locket är fästadt, är af medel- 
måttig längd. O. sijmplccticwn är upptill bredare, men dock 
icke särdeles utbredt. Ledknappen å qvadratbenet är bred. 
Gombenet har undre kanten skarp samt sträckande sig längre 
tillbaka än den öfre d:o, hvadan dess bakre kant är sned. 
Dess maxillärutskott är af medelmåttig längd. Pterjgoid- och 
mesopterygoidbenen hafva ungef. samme form som de samma 
hos torsken, och det senare benet räcker icke till metapterygoid- 
benet, utan är baktill fortsatt af en hinna. Pterygoidbenet har 
undre kanten skarp, och mesopterygoidbenet är tunnt och af en 
elliptisk form. Metapterygoidbenet är litet, nästan triangulärt 
och med den vertikala dimensionen störst. Mellankäksbenet är 
kort och mycket kortare än öfverkäksbenet, men det är tera- 
ligen bredt. Dess båda utskott vid den främre änden äro korta 
och trubbiga. Närmare dess bakre ände har det ofvan en en- 
dast framtill fästad, uppstående och tunn flik, eller utskott, som 
sträcker sig nästan lika långt tillbaka som benets bakre ände. 
Öfverkäksbenet är något spensligare, starkt böjdt inåt och vid 
den bakre änden tunnt och utbredt, samt med den hos torsk- 
fiskarne vanlige formen. Underkäken är spensligare och lägre 
än torskens, men liknar eljest dennes. O. nasalia äro smala 
och långa och sträcka sig framom främre änden af plogbenet, 
och hafva såsom vanliga en slemkanal långs öfre sidan. Det 
främsta infraorbitalbenet är jemnbredt, och sträcker sig knappt 
så långt fram som näsbenet, samt har i öfre kanten å midten 
ett kort utskott, medelst hvilket det artikulerar med sidosilbe- 
net. Locket är af en nästan rhoraboidisk form, med den bakre 
kanten urbugtad och med det nedre hörnet derstädes något 
mera utdraget än det öfre d:o. Underlocket har båda ändarne 
tillspetsade, men den öfre skarpare så. Mellanlocket är af ellip- 
tisk form, och har den bakre änden tjock och å inre sidan vid 
den der varande ledytan försedd med en starkt utstående kant- 
Tungbenshornen äro af vanlig form. O. hasihranchiostegale är 
temligen smalt och nästan dolkformadt. De nedre svalgbenen 
äro lancettformiga. Gälhinnans strålar äro alla smale. — Ko- 
tornas antal är 65 till ^^'o, och af dessa äro '20 bålkotor. Den 



208 Slägtet Brosraius. 

l:sta kotiins neuralbåge är fast, och de 2:ne första kotorna 
bära icke ref ben. -- Postteiuporalbenets gaffel är ej lång, och 
dess nedre gren är knappt hälften så lång som dess öfre d:o. 
Öfre nyckelbenet är smalt och nedtill tillspetsadt. Nyckelbenet 
har ungef. samme form som hos torsken. Scapularfenestran är 
liten, ehuru den till någon del äfven ömsintes af korpbenet, 
hvilket senare ben liknar torskens, och sträcker sig på långt 
när icke till nedre änden af nj^c kelbenet. Postclavicularbenet 
är enkelt och smalt och refbenslikt, något bredare vid den inre 
änden och fint tillspetsadt vid den 3'ttre d:o. Bäckenbenen äro 
små och korta, och deras framåt och inåt rigtade utskott är obe- 
tydligt längre än det bakåt rigtade, och båda utskotten äro jom- 
förelsevis korta. 

Lubben är vid Sveriges vestra kust en i allmänhet säll- 
synt fisk, och den förekommer, så vidt kändt är, icke i sydli- 
gaste delen af Kattegat och ännu mindre i Öresund och Öster- 
sjön. Enligt så väl Skandinavisk Fauna som Göteborgs och 
Bohusläns d:o är Göteborgs skärgård den sydligaste lokalen 
för dess förekomst hos oss, och den är derstädes så sällsynt, 
att Malm under 30 års tid endast erhöll 3:ne exemplar deri- 
fråu, och denne författare har uppgifvit, att den derstädes blott 
träffas på fast botten och 30 till 80 famnars djup. Samme för- 
fattare uppgifver, att den äfven längre norr ut i Bohuslänske 
skärgården, i Kosterfjärden är sällsynt, men erhålles der af myc- 
ket stora dimensioner. Att den i trakten af Strömstad är myc- 
ket sällsynt, framgår deraf, att den icke blifvit upptagen uti 
den förteckning öfver ryggradsdjuren i trakten af nämnda stad, 
som blifvit utgifven af C. Cederström. Äfven Euphrasén (anf. 
st.) uppgifver den såsom sällsynt i Bohusläns skärgård, och C. 
U. Ekström') säger, att den der är mindre allmän. Konserva- 
tor G. KoLTHOFF, som en längre tid varit bosatt i nämnde skär- 
gård, har benäget meddelat oss, att den under vintern icke så 
sällan fångas långt ute i hafvet utanför denne skärgård samt 
på större djup, och är af fiskarena allmänt känd under namnet 
Lubb. — Enligt Collett förekommer lubben sparsamt i närhe- 
ten af Norges södra hafskust, och är knappast normalt före- 
kommande i Christianiafjorden, der den kan anses såsom myc- 



1) Göteb:s K. Vetensk:s och Vitterh:s Samh:s Hamll. ny ticlsf. l:sta 
haft. p. 39. 



Tobisfiskar. 209 

ket sällsynt. Vid Norges vestra och norra kuster, ända upp 
till Varangerfjonleu, är den deremot normalt och mer eller 
mindre allmänt förekommande på större djup, i synnerhet på 
fiskebankarue i hafvet utanför liomsdalen. Betydliga qvanti- 
teter af den exporteras i torkadt tillstånd, såsom s. k. klipp- 
fisk, tillsamman med torsk, sej och längor. — För öfrigt före- 
kommer den söder ut enligt Kköyer vid vestra kusten af Jut- 
land, och enligt de Engelske författarue i ringa antal vid kusterna 
af England, ehuru talrik vid Shetlandsöarna, men dess utbred- 
ning sträcker sig icke till Frankrike. Dessutom förekommer 
den vester ut vid Färöarna och Island, och vid nordöstra 
kusten af N. Amerika ned till Cap Cod, men enligt Chr. Lut- 
KEN icke vid Grönland, ehuru Fabricius uppgifvit den såsom der 
förekommande. 

Den är i allmänhet en djupvattensfisk, och håller sig på 
50 till 100 famnars djup eller mera, ehuru Faber uppgifvit, 
att den under vintern vid Island närmar sig kusten på mindre 
djup. Den föredrager bergig botten. Dess temligen stora 
gap utvisar, att den är en glupsk roffisk, och man har i dess 
mage funnit lemningar af fiskar och kräftdjur. Hos flera exem- 
plar, som vi öppnat, hafva vi endast funnit större kräftdjur, i 
synnerhet Nephrops norvegkus. Ofta är magen tom och ut- 
skjuten i munnen, då fisken uppdragits från större djup. En- 
ligt Kruyers iakttagelser lär dess lek inträffa i slutet af April 
och i Maj. Dess kött är värderadt såsom läckert, och skall en- 
ligt EupHBAsÉN hafva någon likhet i smaken med hummerns, 
ehuru Kröyeh säger, att det ej är så godt som torskens, till 
följd deraf att det är hårdare och torrare. Saltadt och torkadt 
skall det vara bäst. Den fångas i allmänhet med krok på 
backa eller lina. 



3:dje Familjen AMMODYTIDiE, Bonaparte. 1846. 
(Catalogo metodico dei Pesci europei, pag. 40. — 1846). 

Tobisfiskar. 

Kroppsformen mycTict långsträdd och smärt samt trind- 
lagd, och Tiroppen mrrcnäcls betäclt af små cycJoidfjäU. Hnf- 
vudct tillspctsadt^ med stor mun, och Jcäkarne och gombenen 
utan tänder. De nedre svalghenen icke sammansmälta. Gäl- 

Lilljeborg, Fiskarue. l\, 14 



210 Slägtet Aramodytes. 

Öppningarna stora, och gälliinnorna äro irJie förenade^ climn 
nära intill hvarandrn. Gälarne äro 4 par, och falske gälar 
förefnnas. En enda lång ryggfena oeJi en d:o analfma, lerilka 
äro slcllda frän sfjerffenau. Bnlfcnor saJcnas. Sidolinie fö- 
refinnes, men sinihlåsa salnas, och af appendices 2yglortcce 
finnes vanligen hlott en (nda rudimentär. Analöppning <n be- 
lägen långt tillbaka. 

Till denna familj liöra 4 Rlägten från norra liemisferen, 
och af dessa är blott det ena tillhörande vår och Europas fauna. 



1. Slägtet Ammodytes, Aktkdi. 1738. 

(Geneva Pisciiiin, pag. 16. — 1738) 

Kroppen stundcm mer och stundom mindre cylindrisk, 
merendels fjällbetäckt och med fjällen ordnade ^jå kroppssidorna 
i sneda rader, hvarigenoni talrika uppifrån och nedåt och bakåt 
gående strimmor pjå de samma uppkommit. Sidolinien ligger 
högt uppe^ och långs livardera sidan af buken är en hudköl. 
Ofre nmnkantcn är endast bildad af mellankäksbenen, och un- 
derkäken framskjuter framom den öfre d:o. Främre änden af 
plogbenet är stundom beväpnad med ett par temligen stora 
tänder. Gälhinnans strålar 7 eller 8. 

Sju arter, af hvilka ett par eller tre blott torde vara va- 
rieteter, hafva blifvit beskrifna såsom tillhörande detta slägte, 
förekommande vid Europas och Nordamerikas hafskuster. Alla 
hålla sig i närheten af sandiga hafsstränder, och utmärka sig 
genom sin förmåga att med stor hastighet borra sig ned i den 
sandiga hafsbottnen, der de dölja sig. Simmande hålla de sig 
i stim. 3me arter tillhöra vår nordiska äfvensom Europas fauna. 

A r t e r : 
med 2:iie tänder 1. lanceolatus, Lesauvage. 



Ammodytes. 
Plogbenet . 



utan tänder. 

Kroppen 
framtill . . 



fjällbetäckt 2. lancea, G. Cuvier. 1-1 



naken, och utan sne- 
da hudlinier .... 3. cicerellus, Rafinesque. 



Tobiskungen. 211 

1. Ammodytes lanceolatus, Lesauvage. 
Tobiskungen. 

Flogbcnct hcväpnadt med 2:ne tänder vid den främre än- 
den. Kroppen framtill nästan trind och öf ver allt fjäUhetäcld. 
UnderJcäJcens längd hos äldre betydligt större än hropjpens 
största höjd. Öfverhähen föga eller icke fratnsJcjidbar. Bröst- 
fenorna räcla, tillbakalagda, hiappt under början af ryggfenan. 
Nosen å hvardera sidan med en svartahtig fläck. 

Rf. 53—59; af. 26—30; brf. 14; stjf. 7—8+15 + 7—8. 
Ammodytes Tolianns, LiNNÉ: Fauna Svecica ed. II:da, pag. 109. — 1761. 

(Partim). 
„ (Lcm^u) lanceolahis, Lesauvage ; Bulletin des Sciences, par 

la Société Philoraatique 1824, pag. 140—141. — 1824. 
„ lanceolatus, Idem; Bulletin des Sciences naturelies et de Géo- 

logie, par de Férussac, T. IV, pag. 261—262. - 1825. 
„ tobiantis, G. CuvieR: EéGNE Aniin. nouv. édit. T. II, pag. 360. 

— 1829. 

„ » S. Nilsson: Prodromus Ichtbyol. Scandin. pag. 63. — 

1832. 
„ „ C U. Ekström: Fiskarna i Mörkö Skärgård; Kongl. Vet. 

Akad:s Handl. 1834, pag. 67. — 1835. 
„ „ W. V. Wright, b. Fries, C. U. Ekström & C. J. Sdn- 

devall: Skandinaviens Fiskar, 9:de haft. pl. 54. — 1846. 
_ „ » H. Kröyer: Danmarks Fiske, 3:dje Bd. pag. 575. — 1846 

—1853. 
„ » S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 653. 

— 1853. 

„ lanceolatus, C. J. Sundevall: Skand:s Fiskar, af W. v. Wright, 

B. Fries, C. U. Ekström & C. J. Sundevall, 10:de liiift. 
pag. 209 (Sv. text) och pag. 127 (lat. text). - 1857. 

„ Tobianus, W. Yarrell; Hist. of Brit. Fish. 3.d ed. (Richard- 

son), vol. I, pag. 89. — 1859. 

„ lanceolatus A. Gunther: Catal. of the Fish. in the Brit. Mus. 

vol. IV, pag. 384. - 1862. 

„ „ A. J. Malmgren: Kritisk Öfvers. af Finlands Fisk-Fauna, 

pag. 32. — 1863. 

„ „ E, ColletT: Norges Fiske, pag. 126. — 1875. 

„ „ A. W. Malm-. Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 500. 

— 1877. 

„ „ E. Moread: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. III. 

pag. 217. — 1881. 

„ n B- Benecke: Fische, Fischerei n. Fischzucht in Ost- 

und Vestpreussen, pag. 99 — 1881. 



212 Slägtet Araraodytes. 

Ammodytes lanceolatus, Francis Dat: The Fishes of Great. Biitain & Iie- 
land, Part. IV. pag. 329, pl. 92, fig. 1. — 1882. 

„ „ A. J. MelA: Vertebrata Fennica, pag 295. 1882. 

^ „ MöBIUS & Heiucke: Die Fisclie der Ostsee, pag. 85, 

med fig. — 1883. 

Vid sydöstra kusten af Skåne, der denna art hos oss synes jemförelse- 
vis ymnigast förekomma, bär den vanligen namnet Tobiskuny, och enligt 
Skand:s Fiskar vid Ahus namnet Gröning, hvilket namn enligt Skandin. 
Fauna- äfven gifves den i trakten af Ystad. Enligt samma Fauna kallas 
den vid kusten af Blekinge Hvittobis, och vid Göteborgs skärgård Sandal. 
I förening med följande art benämnes den i Norge Siil. 

Anm. Vi anse oss böra instämma i den af C. J. Sondevall i Skan- 
dinaviens fiskar, pag. 209, yttrade åsigten. att Linné och andra äldre för- 
fattare sammanblandat denna och följande arten med hvarandra, och att 
följaktligen namnet Amniodjfes tohianiis, LiNNÉ, icke med fog kan bibe- 
hållas för någondera arten, ehuru Aktedi. som at LiNNÉ blifvit citerad, 
uti "Descriptiones Specierum Piscium'* i den der, pag. 55 & 56 lemnade 
utförliga beskrifningen af Ammodytes 1, å sist nämnda sida säger, i afse- 
ende på "dentes," "Palatum quoque totum glabrum," och således åtminstone 
der antagligen har haft den följande arten för sig. Liksom den först nämn- 
de författaren anse vi, att de äldsta med säkerhet tillämpliga namnen A. 
lanceolatus, Lesadvage och A. lancea, Cuvier för i fråga varande båda 
arter böra antagas, och att namnet A. tohianus åtminstone alls icke med 
fog kan gifvas åt den första arten. Det har på senare tiden vanligen till- 
delats den andra arten. 

Beskr. De fullvuxnes längd stiger hos oss vanligen till 
omkring 1 fot eller 300 mill., stundom något mera och stundom 
och oftast något mindre, eller 6 till 8 tum dec.m. eller 180 
till 240 mill. I England skall man någon gång hafva erhållit 
exemplar af 12 Va tums eller 375 mill:s längd'). — Kroppsfor- 
men är mycket smärt och långsträckt, nästan cylindrisk och 
ållik, med bred och kullrig rygg, som hos de äldre framom 
ryggfenan stundom har en grund långsgående grop. Största 
kroppshöjden, som från hufvudet ända till anus är nästan lika, 
innehålles hos de äldre omkr. 15 och hos de yngre mellan 13 
och 14 ggr i totallängden. Kroppens störste tjocklek, öfver 
locken, är hos de förre föga och hos de senare något mindre än 
största höjden. Bakåt aftager stjerten långsamt i höjd och tjock- 
lek, och är ännu strax framom stjertfenan föga hoptryckt, och 
dess höjd derstädes utgör ungef. Va ^.f största kroppshöjden. 



1) C. R. Sundström (Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur, pag. 253) 
uppgifver största längden till 475 mill. 



Tobi8kun2:en. 213 

Aiuis ligger långt tillbaka, och afståndet mellan underkäkens 
spets och den samme ntgör hos de äldre ungef. -/^ och hos de 
yngre ungef. •\'.^ af totallängden, och den ligger således långt 
bakom midten af denna längd. Bakom anus är en ganska stor 
urogenitalöppning. Från nedre delen af bröstfenans bas och 
något framom denne går bakåt långs hvardera sidan af buken 
eller undre kroppssidan en hudlist eller låg hudköl, som för- 
svinner på den bakre delen af stjerten. Långs bukens midt gå 
från bröstfenornas bas till bort emot anus 3:ne fina, räta och 
parallela liuier, med ytterst små porer. — Hufvudet är stort, 
långsträckt koniskt och framtill starkt tillspetsadt, samt med 
öfre sidan plattkonvex. Dess längd utgör hos de äldre nära '/ö 
och hos de yngre ungefär '/^ af totallängden, och det är såle- 
des, såsom vanligt hos andre fiskar, något längre hos de förre 
än hos de senare. Dess främre broskartade och mjuke spets är 
endast bildad af underkäken, som räcker ett godt stycke fram- 
om den öfre d:o, så att afståndet mellan nosspetsen och under- 
käkens spets hos de äldre utgör nära -Ye och hos de yngre ungef. 
Vs af ögats längddiameter. Munnen är temligen stor, ehuru 
både muuvinklarne och bakre ändarne af öfverkäksbenen äro 
belägne framom ögonen. Öf verka ken är föga eller icke fram- 
skjutbar, men genom en egen mekanism medelst band, hvarmed 
den samme är fästad till den bakre uppstigande delen af un- 
derkäkens dentaldel, uppreses den vertikalt, då munnen öpp- 
nas, derigenom att underkäken aflägsnas och böjes nedåt, och 
härigenom får munöppningen en trattformig form, och blir sär- 
deles lämplig för intagningen af de smärre kräftdjur, som ut- 
göra denne fisks hufvudsakliga föda. Läpparne äro tunne och 
omvikne, den öfre uppåt och den nedre nedåt. Tungan är lång 
och rörlig samt ofvau urhålkad långsåt. Nosen är lång, och 
dess längd utgör ungef. Vs ^f hufvudets d:o, och dess spets är 
trubbig eller med en mAxket liten tvär urbugtning, hvilken äf- 
ven finnes hos de följande arterna. Underkäken räcker tillbaka 
ungefär midt under ögonen, och dess längd är märkbart större, 
än största kroppshöjden, i synnerhet hos de äldre, der den är 
ungef. 1 Vi gg'' större än den senare, och den innehålles hos 
de äldre nära 10 ggr i totallängden. Hos yngre hafva vi fun- 
nit den ej vara fullt 1 '/4 ggi* längre än största kroppshöjden'). 



1) De yngre af denna och följande art närma sig hvarandra i afse- 
ende på förhållandet mellan uuderkäkeiiä längd och kroppshöjdeu- 



214 Slägtet Araraodytes. 

Näsborrarne äro små, iingef. likstora, och den bakre af en oval 
eller elliptisk och den främre af en aflång form, och de sitta 
temligeu nära intill hvaraiidra samt dubbelt närmare ögat än 
nosspetsen, och ingendera af dem har någon hudflik vid kanten. 
Ögonen äro små och rigtade åt sidan, och hvartderas longitu- 
dinelle eller horisontelle diameter utgör hos de äldre omkr '/s 
och hos de yngre något mera än '/g af nosens längd, och inne- 
hålles hos de förre nära 10 och hos de senare omkr. 8 ggr i 
hufvudets längd. Pannans minsta bredd mellan ögonen är hos 
de äldre ungef. I V2 g§^' större än ögats längddiameter och hos 
de yngre ungef. lika med denne senare. Gällocken äro stora, 
och locket har formen af en nästan liksidig triangel. Under- 
locket är väl så stort som locket, och sträcker sig ett godt stycke 
bakom det, och har en nästan rectangulär form, med undre kanten 
baktill temligen starkt urbugtad och med den främre änden 
böjd. A yttre sidan är både det och locket silfverglänsande, 
det senare dock endast nedtill, och det förra är der försedt med 
radiära strimmor, som äro mera tydlika och reguliera på dess 
främre än på dess bakre och öfre del. Förlocket har formen 
af en nästan rätvinklig vinkelhake, med vinkeln afrundad och 
rped den horisontelle skänkeln längre och smalare än den verti- 
kale d:o. De båda gälhinnorna äro nära intill hvarandra å 
undre sidan af gälnäset, men äro dock derstädes åtskilda, och 
bilda således icke någon gemensam hudflik. Hvardera har 7 
strålar, af hvilka den bakerste är störst. — Tänder saknas på 
käkarne och gombenen, men på den främre änden af plogbenet 
finnas 2:ne sådana, som äro temligen stora och spetsiga samt 
krökta bakåt och vid basen stöta intill hvarandra, men hafva 
spetsarne divergerande '). På hvardera underkäkshalfvan är 
vid främre änden en rundad, icke tandartad benkuöl, hvilka 
båda i förening med öfverkäkens främre ände äro bestämda att 
sluta till munnen framtill, och dymedelst hålla fast de smärre 
djur som inkommit i munnen eller blifvit gripna. Svalgbenen 
äro försedda med små, i ett par irreguliera rader sittande, spet- 



1) I Skandin. Fauna synes denna arten till en del liafva blifvit för- 
vexlad ined den följande, då der sägas, dels att yngre exemplar icke luifva 
tänder på plogbenet, och dels att kroppens undersätsighet är mycket vex- 
lande. Hos yngre exemplar, som endast varit halfvuxna, hafva vi funnit 
tänderna på plogbenet redan väl utbildade. 



Tobiskungen. 215 

siga tänder. Dessutom är den ytterste gälbågen försedd med 
omkr. 24 långa så kallade gälräfständer, som äfven lemna verk- 
sara hjelp vid de små djurens uppfångande medelst silning. — 
Ryygfcnan börjar hos de äldre något litet bakom och hos de 
yngre nästan öfver spetsen af den tillbakalagda bröstfenan, 
och på ett afståiid bakom undei-käkens spets, som hos de äldre 
inneliålles nngef. 3-/3 och hos de yngre ungef. 4 ggr i total- 
längden, och den slutar framom stjertfenan på ett afständ fi-ån 
den, som är något större än ögats längddiameter. Dess längd 
är större än hälften men mindi-e än två tredjedelar af total- 
längden. Den är jenmhög och af ringa höjd, så att denna är 
mindre än halfva kroppshöjden, och den har 53 till 59 ledade 
men icke grenige strålar, hvilkas leder äro långe. Dess främre 
hörn är afrundadt och det bakre spetsigt. Fenhinuan är tunn 
och genomsigtig. — Analfenan, som börjar strax bakom uro- 
genilalöppningeu och slutar under slutet af ryggfenan och icke 
är fullt liälften så lång som den, har samrae form och höjd 
som den samt 20 till 30 strålar, som äro af samma beskaffen- 
het som de i den samma. — B röstf triorna äro af en elliptisk 
form samt små, och deras längd är lika med kroppens höjd och 
utgörande ungef. '/.3 ^-f hufvudets längd. Deras strålar äro 14. 
— Stjcrtfcnan är djupt inskuren, med trubbigt tillspetsade fli- 
kar, och något kortare än ^j^_ af hufvudets längd, och den har 
15 fullständige strålar, af hvilka den ytterste å h vardera sidan 
icke är grenig och de öfrige grenige, samt derjemte å hvardera 
sidan 7 till 8 icke grenige stödjestrålar. — Fjällen äro mycket små 
och tunna men fast sittande cycloidfjäll, af rundad eller ovalt- 
rundad form, med dels koncentriska och dels radiära strim- 
mor, af hvilka de förra å ena halfvau af fjällen äro tätare, 
och de senare å den andra halfvan äro ofullständiga och en- 
dast representerade af rader af punkter. Nucleus är temligen 
central. Den störste diametern å de största fjällen är endast 
*/- mill. lång å ett äldre exemplar. På kroppssidorna mellan 
sidolinien och den på sidan af buken varande hudlisten sitta 
fjällen i reguliera uppifrån uch nedåt och bakåt gående paral- 
lela rader, som sålunda bilda sneda strimmor på nämnda sidor, 
till ett antal af omkr. 170 — 175'). Ofvan sidolinien äro fjäll- 
raderna mindre tydliga och reguliera, och på buken sitta fjällen 



1) Hos ett exemplar af 270 n)ill:,s längd hafva vi läkiiat 170 fjällrader. 



216 Slägtet Aramodytes. 

icke i reguliera rader. — Sidolinien är fullständig och rät, och 
går parallel med och nära intill ryggkanten ända till stjertfe- 
nans bas, der den böjer sig något litet uppåt. — Färgen är 
ofvan grönaktig och på sidorna och undertill silfverhvit och 
glänsande, och hos den lefvande fisken, som är något genom- 
sigtig, skifta kroppssidorna i regnbågens färger. Rygg- och 
aualfenorna äro bleka och nästan färglösa, stjertfenan af ryggens 
färg och bröstfenorna gråhvitaktiga. På hvardera sidan af no- 
sen, ungef. midt emellan ögat och nosspetsen är en stor svart- 
aktig fläck. Iris är silfverhvit. — Båda könen äro till det 
yttre hvarandra lika. 

SJcelettet. Kraniet är i flera afseenden betydligt olikt det sam- 
ma inom torskfamiljen. Det fasta kraniet är af en långsträckt 
form och temligen svag byggnad. Basilarbenet har å sidan 
framtill i förening med sidonackbenet och o. prootictim q\\ tunn- 
väggad ansvällning, innanför hvilkeu otoliteu har sin plats. 
De å sidonackbeneu varande ledytorna, för artikulationen med 
l:sta kotan, äro skarpkantiga och sträcka sig lika långt till- 
baka som basilarbenets bakre kant, samt bilda i förening med 
denne en rundad kavitet, i hvilken den l:sta kotans starkt kon- 
vexe och nästan halfklotformige främre ände är inpassad. Sido- 
nackbenen hafva således inga tydlige ledknappar, och de främre 
ledutskotten å l:sta kotan äro äfvenledes otydliga. Nackhålet 
omslutes uudertill och på sidorna af sidonackbeneu och blott till 
ringa del vid dess öfre vinkel af öfre nackbenet. Detta ben har sin 
bakre stupande del snedt rigtad bakåt och nedåt samt ofvan endast 
försedd med en låg långsgående köl, i stället för det derstädes 
vanliga stora skiffbrmiga utskottet. Detta bens öfre horison- 
telie del är slät och liksom hjessan ofvan utan låugsgående köl. 
Nämnde del är kort, emedan pannbenen sträcka sig långt till- 
baka. O. epotica äro såsom vanligt åtskilda genom öfre nack- 
benet, och deras konvexa parti, der den öfre grenen af posttem- 
poralbenet är fästad, är föga utstående. O. opisthoticum före- 
finnes, men är litet och mycket mindre än o. prootimm, hvil- 
ket är stort. Det senare benet är i främre kanten föga urbug- 
tadt. O. pteroticnm har sin sidokant ofvan ledytan för den 
bakre ledknappen å hyomandibularbenet föga utstående, och det 
har icke något bakåt rigtadt utskott. O. splienoticum bildar 
en föga utstående konvexitet bakom ögonhålan, hvars utskär- 
ning å pannbenet baktill begränsas af en utstående vinkel å 



Tobiskiin^en. 217 

pannbenet. Basisphenoidben förefinnes, men dess nedre, enkle 
eller vertikale del är kort, och räcker icke ned till parasplie- 
noidbenet. Alispbenoidbenet är stort, men orbitosphenoidben 
saknas, såsom vanligt. Parasphenoidbenet är långt, mycket 
smalt, något hoptryckt och nästan rakt. Baktill är det kluf- 
vet och sträcker sig nära bakre änden basilarbenet, och fram- 
till sträcker det sig nära främre änden af plogbenet. Sist 
nämnda ben är litet och, betraktadt från sidan, undertill kon- 
kavt. Det är framtill något utbredt, och bär på den nedåt 
böjde främre änden 2me tillspetsade och krökta, intill hvaran- 
dra sittande tänder. Af silbensapparatens ben äro endast sido- 
sil benen förbenade, och öfre silbenet är företrädt af en vertikal 
hinna. Sidosilbenen äro rigtade rätt ut åt sidan, äro tjocka 
och hafva ytterste änden trubbig. Hjessbenen äro små, åtskilda 
genom öfre nackbenet och framtill betäckta af de långa pann- 
benen. Dessa äro efter hela sin längd åtskilda genom sutur, 
och äro å sidorna ofvan ögonhålorna obetydligt urringade, samt 
sträcka sig framåt till midt öfver sidosilbenen. Hyomandibu- 
larbenets båda öfre ledknappar äro fullständige eller slutne och 
väl åtskilde, och detta bon är kort och bredt. Dess bakre ut- 
skott, med hvilket locket artikulerar, är kort. O. symplecti- 
cwu är långt och smalt och nedtill tillspetsadt. Qvadratbenet 
är litet, men dess bakre, bakåt och uppåt rigtade utskott, vid 
hvars bakre sida förlockets nedre skänkel är fästad, är långt. 
Gombenet är långt och smalt samt med undre kanten skarp. 
Det har ett teraligen långt maxillärutskott framtill och utsänder 
baktill ett långt utskott, som ligger utanpå o. pteryyoideum 
och betäcker detta ben till större delen, samt sträcker sig till- 
baka nästan ända till qvadratbenet. På midten af dess öfro 
tjockare kant har det en trubbig vinkel, der det är fästadt till 
sidosilbenet. O. ptcrygoidcum är smalt och svagt bujdt, bre- 
dast på midten och tillspetsadt emot båda ändarue. O. meso- 
pterygoideum är väl utbildadt, af en bredt lancettformig form 
och tillspetsadt vid båda ändarne, och med den bakre fästad vid 
o. metapteryyoideum, hvilket ben är temligen stort och af en 
nästan oval form. Mellankäksbenen äro smala och spensliga 
och baktill tillspetsade. A öfre sidan hafva de närmare främre 
änden ett flikformigt utskott och vid sist nämnde ände ett par 
korta utskott, af hvilka det ena är beläget på deras bakre sida 
vid nedre kanten, och det andra på deras öfre kant samt rigtadt 



218 Slägtet Ammodytcs. 

uppåt. Ofverkäksbenen äro äfven smala och speusliga och icke 
utbredda baktill. Det yttre af de vid deras främre ände va- 
rande utskotten är långt och teraligen smalt. Underkäken är 
af starkare byggnad, ehuru dess båda hälfter äro temligen tunna. 
Hvardera dentaldeleu har vid sin främre ände en uppstående 
afrundad benknöl, såsom redan ofvan är anfördt, och baktill är 
denne del starkt uppstigande och hög samt betydligt högre än 
den bakom varande artikulardelen, hvarigenom således hvardera 
underkäkshalfvan på midten är starkt upphöjd och sänker sig 
emot båda ändarne. Nämnda halfvas undre kant är böjd inåt, 
och till följd deraf är underkäken å undre sidan plattad. Med 
undantag af förlocket, äro gällocken tunna. Locket, underloc- 
ket och förlocket äro redan ofvan beskrifna, och det må endast 
tilläggas, att förlocket har 7 — 8 radiära slemkanaler. Mellan- 
locket är af lancettformig form och framtill tillspetsadt samt 
med bakre änden afrundad, och det har baktill en del radiära 
fåror, som dock äro mindre tydliga än de på underlocket. O. 
nasaJia äro långa och smala, men räcka ej fullt så långt fram 
som plogbenet. De hafva ofvan en långsgående slenikanal, och 
deras främre spetsar divergera. Framom dem betäckes nosspet- 
sen af ett par tunna benartade skifvor, som äro nästan njur- 
formiga och baktill något tjockare samt der skilda från hvar- 
andra genom ett mellanrum. O. lingnale är långt och trekan- 
tigt eller dolkformadt. O. hasihrancliiosteyalc är aflångt, fram- 
till smalt och tillspetsadt och baktill vertikalt utbredt. De 
nedre svalgbenen äro smala. Af de 7 strålarne i gälhinnan är 
den bakerste bredare än de andre samt jemnbred. — Kotornas 
antal är QQ till 67, af hvilka 8G till 39 tillhöra bålen, och 
redan l:sta kotan bär ref ben, och dess neuralbäge är orörligt 
fastvuxen vid dess kropp. Neuraltaggarne äro af temligen obe- 
tydlig längd. — Posttemporalbenet är gaffelformigt, med den 
öfre grenen bredare och längre än den undre, och med kroppen 
temligen lång. Supraclavicularbenet är upptill utbredt och ned- 
till smalt. Clavicularbenet är kort och upptill starkt utbredt 
samt nedtill helt smalt Skulderbladet och korpbenet äro jem- 
förelsevis stora, och det förra omsluter scapularfenestran helt 
och hållet ocli det senare räcker till clavicularbenets eller nyc- 
kelbenets nedre ände. Inga spår till bäckenben förefinnas. 

Tobiskungen förekommer vid alla våra sandiga hafskuster, 
från sydligaste delarne af Bottniske Viken rundt om till Norske 



Tobiskungen. 219 

gränsen, ehuru den öfver allt i jemförelse med följande arten 
är fåtalig och oftast t. o. m. sällsynt. Enligt C. U. Ekstuöm, 
som å anf. st. t3'dligen beskrifver denna arten, är den mycket 
sällsynt i Mörkö skärgård utanför Södermanland. Vid sydöstra 
kusten af Skåne, i trakten af Cimhrishamn, fås den under der 
pågående tobisfiske under sommaren oftast, och synes der icke 
vara sällsynt, ehuru C. J. Sundevall i "Skandinaviens Fiskar" 
uppgifver, att följande arten är väl 10 ggr talrikare än den 
derstädes. Vid norra Tysklands Östersjökust synes den vara 
talrikare, emedan Benecke (anf. st.) anför, att den under Juli 
till September i skaror eller stim närmar sig nämnda kust, 
och blir der fångad i mängd i så kallade tobisgarn. Enligt 
N. O. Schagerström') är den sällsynt i Öresund i trakten af 
Landskrona, ehuru den enligt Kköyek (anf. st.) och enligt Gr. 
WiNTHER-) skall vara talrik vid Danmarks kuster. Enligt A. 
W. Malm (anf. st.) är den mindre allmän i Göteborgs och Bo- 
husläns skärgårdar, och erhålles derstädes blott tillfälligtvis 
vid vaddragniug. — Enligt E. Collett-') är denna artens geo- 
gratiska utbredning vid Norges kuster ännu icke med säkerhet 
känd, och enligt hvad denne författare sedermera*) uppgifvit 
är den icke med säkerhet funnen norr om Trondhjemsfjorden. 
Enligt den samme är den allmän vid Norges sydliga kuster 
på för den passande lokaler, och han har undersökt exemplar 
tagna i trakten af Bergen. Sjelfve hafva vi tagit den på skal- 
sandsbotten på 10 — 20 famnars djup vid Haugesund, söder om 
Bergen. Collett antager, att den icke förekommer vid Norges 
nordligaste kuster. — För öfrigt är den söder ut utbredd till 
Englands, Irlands och Frankrikes norra och vestra kuster, ned 
till Arcachon, och skall enligt Mokeau vara talrikare vid den 
vestra än vid den norra kusten af sist nämnda land. 

Den lär enligt Francis Day och äfven J. Coucu-^) i allmän- 
het hålla sig i något djupare vatten än följande arten, och den 
senare förf. uppgifver, att man anträffat den slukad af fiskar 
vid inloijpet till Engelska Kanalen på 45 famnars djup, men 
såsom den följande förekommer den företrädesvis eller nästan 

1) Physiogr. Säll.'^k:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. 1838, pag. 314. 

2) Naturhist Tidskr. 3:dje Esekke, 12:te Bd p. 35. 

3) Norges Fiske, p. 126. 

4) Meddelels. om Norges Fiske i Aareii 1879—83; Nyt Magaz. f. 
Natiu-vid. 29 Bd. (särsk. aftr.) p. 94. 

5) Hist. of the Fishes of the British Islands, vol. 111, pag. 140. 



220 Släo^tet Amraodytes. 

endast på sådana ställen i hafvet, hvarest sandbotten finnes. 
Under vintern håller den sig på större djup längre ut i hafvet, 
men vid den varmare årstidens inträdande, i Maj och Juni 
månader, närmar den sig de långgrunda och sandiga stränderna, 
och uppträder då vid vissa tider under dygnet: under morgo- 
nen och aftonen och vid mulet väder äfven midt på dagen, 
simmande i större och mindre stim och sökande föda. Den är 
då mycket snabb och liflig i sina rörelser, och skjuter stundom 
med pilens hastighet genom vattnet, samt stryker omkring från 
ett ställe till ett annat. Dessemellan ligger den stilla, djupt 
nedborrad i sanden på bottnen, sökande hvila och skydd emot 
de förföljande roffiskarne. På sådana ställen, hvarest genom 
ebb och flod mera betydande fluktuationer i vattenståndet normalt 
förekomma, är den vanligen i liflig rörelse under den högsta 
floden, och borrar sig ned i sandbottnen vid ebbens starkare in- 
trädande, så att man, då hafsbottnen slutligen genom denna 
blifvit torrlagd, kan gräfva upp den ur sanden på en half fots 
eller stundom t. o. m. en hel fots djup i denna. Slappes den 
då lefvande på den fuktiga sanden, borrar den sig, äfven da 
den är ofvan vattnet, inom några ögonblick ned i sanden och 
försvinner. Hela dess byggnad : dess spetsiga hufvud och starka 
muskelspäustighet, är beräknad på denna egendomliga förmåga. 
Under slutet af September och i Oktober aflägsnar den sig från 
stränderna och söker djupet. Den är en stark och glupsk rof- 
fisk, och slukar ofta temligen stora exemplar af den följande 
arten och yngre af sin egen art äfvensom småfiskar, t. ex. Gobier 
och yngel af sill och andre fiskar, men den slukar ännu oftare 
kräftdjur af diverse slag, såsom Entomostraceer och Palwmo- 
nider, samt äfven blötdjur. Den blir ofta i sin tur igen ett 
rof för förföljande roffiskar, i synnerhet större torskfiskar, så- 
som torsk, sej och lyrtorsk, m. fl. Både den och följande arten 
utgöra på grund deraf ett eftersökt agn, som med fördel an- 
vändes vid fångst af nämnde fiskar. Tiden för dess lek är ej 
närmare känd, men A. W. Malm (anf. st.) har d. 5:te Juni 
erhållit en hona med fullt utbildad rom, och det är derför 
troligt, att den leker under sommaren i Juni eller Juli måna- 
der. I Skand. Fauna anföres en uppgift, att den vid Ystad 
skulle leka i April. Den fångas tillsamman med följande ar- 
ten, vanligen endast för att användas såsom agn, för fångst af 
findre fiskar, men i trakten af Cimbrishamn och äfven i när- 



Blåtobisen. 221 

lieten af Ystad, men i synnerhet å förra stället, har mau sedan 
äldre tid idkat tobisfiske, för att använda desse fiskar såsom 
födoämne, och i "Skandinaviens Fiskar" yttras den förmodan, 
att detta fiske gifvit upphofvet till staden Cimbrishamn. Fisket 
omnämnes redan af Linné i hans "Skånska Kesa". Enligt Fiskeri- 
Intendenten EijDOLF LuNDBKUG ') bedrifves detta fiske ännu der- 
städes, och vid Baskemölla hade år 1880 blifvit fångade 1400 
kannor tobis. Den fångas här med särskild t dertill inrättade 
finmaskade tobisnotar, som hafva ett lakan till bröst, och fångsten 
företages från början af eftermiddagen till solens nedgång-). 
Enligt hvad som namnes i Skaud. Fanna har Pastor i Gladsax 
pastorat vid Cimbrishamn årligen erhållit i tionde 6 tunnor 
torkad tobis. Såsom stekt anses tobisen (denna och följande 
art) af många för en läckerhet. Ofta torkas den och förvaras 
till vinterföda. 



2. Ammotlytes lancea, G. Cuvier. 

Blåtobisen. 

Plogbenets främre ände är a/rundad och titan tänder. 
Kroppen är framtill tydligen hoptrycht och med höjden betyd- 
ligt större än tjockleken, samt öfver allt fjällbetäcM. Under- 
TcäTiens längd är hos de äldre mindre än kroppens största höjd, 
och hos de yngre lika med eller t. o. m. något större än denna 
höjd. Ofverkäken är starkt framskjutbar. De tillbakalagda 
bröstfenorna räcka mer eller mindre långt bakom början af 
ryggfenan. Ingen svartaktig fläck på sidan af nosen. 

Rf. 53-62; af. 26—32; brf. 12—13; stjf. 8— 9 + 15-f 
8-9. 

Ammodytes Tobiamis, Linné: Fauna Svecica, ed. ILda, pag. 109. -^ 

1761. (Partira). 
„ „ O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag. 140. — 

1780, 
„ (Équille) tolmnus, Lesauvage ; Bullet.des Sciences par la Société 

Philomatique 1824, pag. 141. - 1824. 



1) Meddelanden rörande Sveriges Fiskerier 1883, p. 84. 

2) Enligt G. O. Särs (Indberetning til Departementet for det Indre, 
V, 1870) fångas tobis stundom i Norge med ett stort fyrkantigt och tätt 
tygstycke, sora man förer under stimmen och hastigt upplyfter. 



222 



Slägtet Amraodytes. 



Ammodytes lancea, 



chibhts. 



Lancea, 



tohiatms, 

lancea, 

tohianns, 



lancea, 
tohianns, 



G. CuviER: Eégne Animal, nouv. eJ. T. II, pag. 

360. - 1829. 

S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandiii. pag. 

63. - 1832. 

J. PiKiNHAKDT. s:r: Iclitliyol. Bidr. til den Giön- 

landske Fauna; K. Danske Vid. Selsk:s naturvid. 

og math. Afh. 7:de Deel, pag. 131. - 1838. 

H. Keöyer: Danmarks Fiske, 3;dje Bd. pag. 

593. - 1846—1853. 

S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 

pag. 656. — 1855. 

W. Yakrell; Hist. of Brit. Fishes, 3;d ed. (Ei- 

chardson), vol. I, pag. 94. — 1859. 

A. GtJNTHER: Catal. of the Fishes in tlie Brit. 

Mus. vol. IV, pag. 385. — 1862. 

A. J. Malmgren: Kritisk öfversigt af Finlands 

Fisk-fauna, pag. 32. — 1863. 

E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 126. - 1875. 

A. W. Malm : Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag 
500. - 1877. 

E. Moreau: Hist. nat. des Poiss. de la France, 
T. III, pag. 218. - 1881. 

B. Benecke: Fische Fischerei und Fischzucht in 
Ost- und Westpreussen, pag. 100, med fig. — 1881. 
Francis Day-. The Fishes of Great. Britain & 
Ireland, Part. IV, pag. 331, pl. 92, fig. 2. — 
1882. 

A. J. MelA; Vertebrata Fennica, pag. 296, med 
fig. — 1882. 

Möbius & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 
86 med fig. — 1883. 



Dess hos oss vanliga namn är Tohis, under hvilket den dock vanligen 
förblandas med yngre exemplar af föregående arten. Enligt Skand. Fauna 
benämnes den i Blekinge Blåtohis och Sandal, och det första af dessa namn 
har derstädes blifvit antaget. Å samma ställe uppgifves, att den vid Ystad 
kallas Blacking. I Göteb:s och Bohushs Fauna har den fått namnet 
Trut-tohis. 

Anm. Vi hafva jemfört ett 162 mill. långt exemplar af Ammodytes 
dubiiis, Eeinhardt, s:r, från Grönland med ett lika stort exemplar af A. 
lancea från det nordligaste Norge, och funnit, att de med hvarandra full- 
komligt öfverensstärama i alla delar. Det Grönländska saknar tänder lik- 
som det andra och har samma kroppsproportioner, samma längd af huf- 
vudet och af bröstfenorna och samme form af gällocken, samt äfven samma 
antal af sneda fjällrader på kroppssidan, nemligen omkr. 140. Det har 
äfven icke flere strålar i rygg- och analfenorna, nemligen 59 i den förra 
och 31 i den senare, då det norska exemplaret har 61 i den förra och 32 i 



Blåtobisen. 223 

ilen senare. Vi anse det devför afgjovdt, att A. duhius till arten samman- 
faller nied A. Inncea men icke med A. Irmceokitus, såsom blifvit antaget i 
Skandinavisk Fauna Det Gr(inländska exemplaret hafva vi fur många år 
sedan erhållit af framl Professor H KliöYKK. 

Beslcr. Den bliv föga mera än hälften så stor som iöre- 
gående art, och dess längd stiger knappt till mera än 170 mill. 
Vanligen äro de fullvuxne ej mera än 150 till IGO mill. långe. 
Den liknar mycket föregående, men kroppsformen är ej fram- 
till så trindlagd, som hos den, utan mera och ganska tydligen 
hoptryckt, med icke så tjock rygg. Kroppsformen är för öfrigt 
ej obetydligt vexlande. Hos de äldre, som hafva buken utspänd 
af 'Ägg eller föda, innehålles största kroppshöjden blott något 
mera än 8 ggr (enligt Francis Day blott TVs ggi') i^ien hos 
de yngre, utan utspänd buk, 11 till 12 ggr i totallängden, och 
störste tjockleken utgör hos de förre något mera än hälften och 
hos de senare ungef. -/s af största kroppshöjdeu. Der är såle- 
des en betydlig skilnad mellan tjockleken och kroppshöjden, och 
den förre är märkbart mindi^e än den senare, i öfverensstäm- 
melse med den hoptryckte kroppsformen. Hos dem, som hafva 
buken utspänd, är kroppens höjd öfver anus märkbart mindre 
än största kroppshöjden, och bukens profil är något bågböjd. 
Hos dem, i synnerhet yngre, der detta icke är förhållandet, är 
kroppshöjden vid anus föga mindre än den största d:o, och bu- 
kens profil är nästan rät. Stjertens höjd strax framom stjert- 
feuan utgör hos de förre föga- mera än Va och hos de senare 
något mera än '/4 ^^ största kroppshöjden, och hos de förre 
omkr. Vs ^ch hos de senare stundom något mera än »/s ^f l^^^f" 
vudets längd. Afståndet mellan spetsen af underkäken och anus 
utgör hos de äldre nära V.-i och hos de yngre något mera än 
'/o af totallängden. Bakom anus är äfven här en stor uroge- 
nitalöppning, och vid dennes främre kant är en tydlig genitalpa- 
pill. På hvardera sidan af buken är en låugsgående hudlist, 
som liknar den hos föregående art och är minst framstående 
då buken är utspänd. Långs bukens midt äro 3:ne fåror, lik- 
som hos föregående. — Hufvudct synes mindre än hos före- 
gående, och dess längd innehålles omkr. 5 74 å 5 '/g ggr i total- 
längden. Det har liksom hos föregående en långsträckt konisk, 
framtill tillspetsad form. Underkäkens längd är hos de äldre, 
med utspänd buk, betydligt mindre än största kroppshöjden, 
och utgör hos dem stundom föga mera än '/g af den senare, 



224 Slägtet Amraodytes. 

men hos de yngre, med nästan rät bukprofil, är dess längd nära 
eller ock fullt lika med ki-oppshöjden, och hos mycket unge 
stundom t. o. m. större än den senare. Nämnda längd inne- 
hålles hos de äldre omkr. 12 7. och hos de yngre omkr. 12 ggr 
i totallängden, och hos de förre omkr. 2 '/j och hos de senare 
omkr. 274 ggi" i hufvudets längd. Nosens längd eller af>tån- 
det mellan ögat och nosspetsen innehålles omkr. 3'/.^ ggr, eller 
hos mycket unge något mera i hufvudets d:o, och afståndet mel- 
lan nosspetsen och spetsen af underkäken utgör knappt hälften 
af ögats längddiameter. Munnen är medelmåttig, och både 
munviukeln och bakre änden af öfverkäksbenet är framom ögat. 
Öfverkäken eller rättare mellankäksbenen äi-o starkt framskjut- 
bara, och de uppresas icke vertikalt, då underkäken böjes nedåt, 
och munnen antager derför härvid icke den trattform, som den 
då erhåller hos föregående art'). Underkäkens spets skjuter ett 
godt stycke framom spetsen af nosen, men icke så långt som 
hos föregående art, och den är äfven här broskartad och mjuk, 
ehuru dess mjuke del är helt kort. Vid främre änden af hvar- 
dera underkäkshalfvan är äfven här en uppstående benkuöl eller 
utskott. Nosen är lång, och dess längd utgör hos äldre nära 
'/.j och hos yngre ungef. midt emellan Vs och V^ af hufvudets 



1) För vinnandet af denna franiskjutbarhet i öfverkäken hafva mel- 
lankäksbenen erhållit en något afvikande byggnad från den hos föregående. 
De äro, liksom öfverkäksbenen, kortare än hos den samt väl så spensliga. 
Hvartdera har vid kanten af den främste eller innersta änden baktill ett 
kort, snedt uppåt rigtadt utskott, och båda dessa utskott ligga intill hvar- 
andra. På deras förenade ändar är rörligt fästad en lång och smal ("ned- 
till smalare) benartad, ehuru böjlig staf, som är bildad af 2:ne långsät för- 
enade dylike. Denne dubble staf, som är något kortare än hvartdera raellan- 
käksbenet, sträcker sig tillbaka under främre delarne af ossa nasalia, och å, 
undre sidan af den samme är fästadt temligen löst ett mycket smalt, men 
äfvenledes dubbelt ligament, som är lika långt som stafven och ligger långs 
åt dennes undre sida, och med sin bakre ände är fästadt vid en fastare 
förtjockning i främre delen af den vertikala hinna, som intager platsen för 
öfre silbenet. Den rörlige dubble stafven motsvarar de eljest hos andre 
fiskar med framskjutbar öfverkäke varande starkt förlängda, uppåt och bak- 
åt rigtade utskotten vid mellankäksbenens främre eller inre ändar. Det 
yttre utskottet vid öfverkäksbenets främre ände är rigtadt framåt och är 
fästadt å undre sidan af den benartade skifva, som är framom o. nasale. 
Den främre änden af öfverkäksbenet följer derför icke med mellankäks- 
benets rörelse framåt, då det framskjutes, men detta gör den öfrige delen 
af det förra benet, hvilket dervid blir rigtadt rätt nedåt. 



Blåtobisen. 225 

é:o. Sjelfve nosspetsen är grundt urnupen. Näsborrarne likna 
dem hos föregående samt sitta närmare ögat än nosspetsen, men 
icke dubbelt närmare det förra än den senare. Ögonen äro 
medelmåttiga och deras längddiameter, som är nästan lika med 
deras vertikale d:o, utgör hos de äldre ungef. 72 och hos de 
yngre något mera än '/a ^-f nosens längd, samt innehål les hos 
de äldre omkr. 7 ggr och hos de yngre omkr. (i ggr i hufvu- 
dets läugd, och är äfven hos de äldre något större än pannans 
minsta bredd dem emellan. Gällocken likna dem hos föregå- 
ende, men under locket är i undre kanten baktill, framom bröst- 
fenans bas, helt grundt urringadt. Gälhinuorna och gälstrå- 
larne likna dem hos föregående. — Tänder saknas äfven på 
plogbenet, hvars främre ände har formen af en hel, i kanten slät 
och afrundad, nedböjd skifva, från midten af hvilken utgår bakåt 
en köl, som baktill fortsattes af parasphenoidbenet. Framom 
plogbenets främre ände är en af en långsgående skåra tvådelad 
broskartad och mjuk knöl, som framtill är fästad vid de bakåt 
rigtade utskott, som utgå från bakre sidan vid nedre kanten 
af mellankäksbenen. Denne knöl finnes icke hos föregående art '). 

— Ryygfcnan, som liknar den hos föregående art och som bör- 
jar på ett afstånd från underkäkens spets, som utgör ungef. V* 
af totallängden, och mer eller mindre långt framom den bakåt 
lagda bröstfenans spets, har 53 till 62 (hos äldre vanligen om- 
kring 60) strålar. — Analfenan, som börjar strax bakom uro- 
genitalöppningen och slutar under slutet af ryggfenan, är lik- 
som hos föreg. af samma höjd och form som den senare fenan, 
och har 26 till 32 (hos äldre vanligen omkr. 30) strålar. — 

— Bröstfenorna, som äro af en bredt lancettformig eller nästan 
elliptisk form och räcka, tillbakalagda, stundom med den ba- 
kerste Vs och stundom knappt med den bakerste V4 af sin längd 
bakom början af ryggfenan, hafva 12 till 13 strålar. — Stjert- 
fenan, som är djupt inskuren och liknar den hos föregående art, 
har 15 fullständige strålar och å hvardera sidan 8 till 9 ofullstän- 
dige stödjestrålar. — Fjällen äro liksom hos de föregående myc- 



1) Då i Skaud. Fauna vid beskrifningen af A. Tohianus (= lanceola- 
tus) uppgifves, att yngre exemplar af denne i stället för 2:ne spetsige tag- 
gar på plogbenet hafva en tvärt hoptryckt knöl, med ett hak i midten, så 
är det tydligt, att det der är frågan om den nu nämnde knölen framom 
plogbenet, och att det varit exemplar af A. lancea som blifvit tagna för 
yngre af A. lanceolatus. 

Lilljeborg, Fiskarne. H, * 5 



226 Slägtet Ammodytes. 

ket små, ovala eller ovalt rundade och med koncentriska och 
radiära strimmor, som å den ena halfvan stå tätare än å den 
andra. De bilda i allmänhet hos de äldre 130 till 140 
sneda rader eller strimmor '). — SidoUnien liknar den hos före- 
gående, men är bakom ryggfenan otydlig. — Färgen på öf"e 
sidan till nära midten af kroppssidan är olivgrön, med blågrä 
anstrykning, och på sidorna för öfrigt och på buksidan silfver- 
hvit, dock med svagare silfverglans på den senare sidan. Iris 
är silfverhvit och mörkare skuggad upptill. Nosens sidor äro 
utan någon svartaktig fläck. Fenorna äro nästan färglösa. I 
lefvande tillstånd är den något genomsigtig. 

Hos små ungar af 34 mill:s längd, karakteriserade så- 
som tillhörande denna arten genom sin redan starkt framskjut- 
bare öfverkäke, är kroppen klar och genomsigtig, och blott på. 
locket förefinnes silfverglans. På hjessan äro flere mörke pig- 
mentfläckar, å hvardera sidan af ryggfeuans bas en rad dylike,. 
vid basen af analfenan en rad sådane och äfven dylike vid ba- 
sen af stjertfenan och på sidan af stjerten strax framom den 
saaima. Ögonen äro stora och nosen kort. Anus är belägen 
strax bakom midten af totallängden, och stjertfenan är grundt 
inskuren och med afrundade flikar. Fenorna äro för öfrigt nor- 
mala, men bröstfenorna räcka föga bakom början af ryggfenan. 
Blåtobisen är hos oss mycket allmännare och talrikare före- 
kommande än föregående art, såsom redan ofvan är anfördt,, 
och vid långgrunda och sandiga hafsstränder förekommer den 
mer eller mindre talrik från och med Bottniske viken, åtmin- 
stone dennes sydlige delar 2), ruudt om upp till Norske gränsen,, 
samt derefter vid alla Norges hafskuster ända till Eyske grän- 
sen, och öster om denne gräns hafva vi sjelfve tagit den vid 
Ryska Lapplands kust midt emellan Kola och Hvita Hafvet^). 
Troligtvis förekommer den längre öster ut i Norra Ishafvet, och 
A. J. Mela (anf. st.) förmodar, att den finnes i Hvita Hafvet. 
Inom Sverige är den i synnerhet ymnig vid sydöstra och södra 
kusterna af Skåne, och under det tobisfiske, som, enligt hvad 



1) Man uppgifver vanligen ett mindre antal, (120 — 130), men vi hafva 
räknat det uppgifna. 

2) A Upsala Univ.s Zool. museum torvaras exemplar, som blifvit tagna 
i Koslagens skärgård norr om Ålands Ilaf. 

3) K. Vet. Ak-.s Handl. 1850, p. 309. 



Blåtobisen. 2'J7 

redan blifvit anfördt, bedrifves i närheten af städerna Ciiubris- 
hamn och Ystad, är det hufvudsakligen denna art, som utgör 
föremål för fisket och der uppti'äder i stor myckenhet under 
sommaren. På andra ställen utgör den i allmänhet icke något 
föremål för ett särskildt fiske, utan tages endast (dels med not 
och dels genom uppgräfning ur hafssanden under ebben) för att 
användas såsom ett utmärkt agn i och för fångst af andre fi- 
skar, i synnerhet torsk. — Utom vår Skandinaviska nord före- 
kommer den söder ut till Englands, Frankrikes och t. o. m. 
södra Spaniens (Cadiz enl. Steindachner) kuster, och lär enligt 
Francis Day i ringa antal förirra sig in i vestre delen af Me- 
delhafvet. Vid Englands och norra Frankrikes kuster är den 
på passande lokaler talrik, och Lesauvage (anf. st.) nämner, att 
han vid de senare dagligen kunde få tusentals af den. Vester 
ut förekommer den vid Island'), Grönland och nordöstra kusten 
af N. Amerika. Den har således en mycket vidsträckt geogra- 
fisk utbredning, och är sannolikt circumpolar^). Troligtvis är 
den samma art som Ammodytes americanus^ de Kay, och är då 
utbredd vid N. Amerikas östra kust ned till Cap Hatteras en- 
ligt Jordan & Gilbert. 

Den uppträder under sommaren stundom i mycket stora 
stim i närheten af kusterna, och öfverensstämmer i lefnadssättet 
med föregående art, men lär ofta hålla sig närmare intill strän- 
derna samt uppträda i större stim än den. Enligt samman- 
stämmande uppgifter både i Skand. Fauna och hos Kröyer och 
Francis Day leker den i Augusti, och enligt den sist nämnde äf- 
ven i September. Dess föda består företrädesvis af kräftdjur, 
men någon gång äfven af maskar och blötdjur, och utan tvif- 
vel tager den äfven smärre fiskar, såsom Gobier och fiskyngel. 
Den förföljes ifrigt af tumlaren. af fisktärnor och tobisgrislor 
samt af diverse roffiskar, i synnerhet de större arterna af sL 
Gadus. Den användes till födoämne på samma sätt som före- 
gående. 



1) Faber (Naturgesch. d. Fiscbe Islands, p. 63 — 64) beskrifver t)'dli- 
gen denna arten under namnet Ammodytes tobianus. 

2) Uti "Special Catalogne" öfver den Svenska afdeln. af den stora in- 
ternationella fiskeriexpositionen i London 1883, pag. 176, är den upptagen 
säsom erbällen vid "Vegas vinterstation Pitlekaj. 



228 Slä2;tet Aininodytes. 

3. Animodytes eieerellus, Kafinesqle. 
Slättobisen. 

Den främre och större delen of liroppen sahiar fjäll, och 
kroj^liens sidor sakna derstädes helt och hållet de sneda hud- 
strintmor, som förekonima hos föregående. Ployhenet är tdan 
tänder och öfverkäken är framskjtähar samt räcker tillhaka 
nä;iot bakom ögats främre kant. Ögats längddiameter utgör 
ungif. Ve ^f htifvndets längd. ligggfcncm börjar bakom spet- 
sen af den tillbaJcalagda bröstfenan, och både den och anal- 
fenan hafvn kanten bugtig. 

Rf. 53—51); af. 28—30; brf. 13; stjf. 8-9+15 + 8-9. 

Ammodijtes cicerehis, C S. EAFiNKSQUK Schmaltz.- Caratteri di alcuni nuovi 

geneii e_iiouve sj^ecie di aiiimali e piaiite della Si- 

cilia. pag .21, tabriX, fig. 4. — 1810. 
,, siciilm, SwAiNSON: Zoological Illustrations, l:st ser. Part. I, 

pl. 63, lower fig. (med tillhörande text) — 1820—21. 
,. urgenteus, El.sso: Hist. nat. des princip. proJuctions de TEurope 

mérid T. 111. pag. 209. - 1826'). 
,. sicnhts, SwAlNSON: Tlie Natural Historj- and Classificatioii of 

Fishes etc. vol. II, pag. 254 — 1838. 
„ „ Bonaparte: Catalogo metodico dei Pesci europei, pag. 

40. - 1846. 
,. „ A. GuriTHER: Catal. of the Fishes iii the Brit. Mus. 

vol. lY, pag 386. — 1862 
„ „ Idkm: Annals and Magaz. of Natural Historj, 3:d ser. 

vol. XX. pag. 290. - 1867. 
„ „ F. Stkindachner: Ichthvol. Ber. etc. 2:te Foitsetz ; 

Sitzungsber. d niatli. naturwiss. Classe d. Kais. Akad. 

d. Wiss zu Wien. Bd. 57. le Abtli. pag. 712. — 

1868. 
„ „ E. H. GlGLlOl.) : Catalogo degli Amfibi e dei Pesci 

italiani; Esposizione internazionale di Pesca in Ber- 

lino 1880, pag. 97. - 1880. 
„ cicerellus, E. MoreaU: Hist. nat. des Poiss. de la France, T. 

111, pag. 219. — 1881. 
_. „ ^ Fra>'CIS Day: Tlie Fislies of Great Britain & Ire- 

land, Part. IV, pag. 333, pl. 92. fig 3 — 1882. 

Beskr. Den lär knappt bli sä stor som närmast föregå- 
ende art, och dess totallängd lär föga öfverstiga 5 tum, dec.m. 



1) Risso's beskrifning är så ofullständig och äfven felaktig, att 
identifieringen är något osäker, men den har sannolikbeten för sig. 



Slättobisen. 229 

eller 150 mill. Guntheh omnämner ett exemplar af omkr. 162 
mill:s längd. Swainsons ofvau citerade afbildning af den, som 
enligt honom skall föreställa den i naturlig storlek, är 1(!5 
mill. lång, med en kroppshöjd af 14 mill. Den är af en nå- 
got smärtare kroppsform än blåtobisen, och liknar deri mest 
hvittobisen, men är dock t3'dligare hoptryckt än denne senare 
samt icke så tjock i ryggen som den. Enligt Francis Day (anf. 
st.) innehålles hos äldre ex. största kroppshöjden 1 1 '/j till 15 
ggr, och hnfvudets längd 4-3 till 5V4 gg^' i totallängden, och 
ögats diameter innehålles 5 V., till 6 V2 gg^' i hnfvudets längd, 
samt 1 7-2 ggi' i nosens d:o. A det, så vidt vi hafva oss be- 
kant, enda exemplar — ett yngre — som erhållits inom vår 
Skandinaviska nord, hafva vi tagit följande mått. Totallängd 
126 mill. Störsra kroppshöjden, öfver bukens midt och äfveu 
öfver anus, 7 mill. Stjertens höjd strax framom stjertfenan 2 '/o 
mill. Störste tjockleken, öfver locken, 6 mill. och tjockleken 
öfver bukens midt 5'/'2 mill. Afståndet mellan underkäkens 
spets och anus 71 mill. Hnfvudets längd 24 mill. Nosens 
längd eller afståndet mellan ögat och nosspetsen 6'/2 ^^i^'- ■^^^^• 
mellan ögat och underkäkens spets 9 mill. Ögats längddiame- 
ter, som är något större än den vertikale d:o, 4 mill. Pannans 
minsta bredd mellan ögonen 8 mill. Afståndet mellan nosspet- 
sen och spetsen af underkäken 2 mill. Afst. mellan underkä- 
kens spets och ryggfenan 34 mill. Eyggfenans längd 75 mill. 
Bröstfenans d:o 10 '/2 mill. Stjertfenans d:o, räknad från den ytter- 
ste stödjestrålen, 12 mill. Enligt dessa mått innehålles hos 
detta exemplar stöi'sta kroppshöjden 18 ggr i totallängden, och 
stjertens höjd strax framom stjertfenan utgör ungef. '/a af den 
förra, och det är följaktligen ovanligt smärt. Kroppens tjock- 
lek är visserligen obetydligt men dock märkbart mindre än dess 
höjd. Anus har sitt läge bakom midten men framom den ba- 
kerste '/s af totallängden, och detta synes i det närmaste öfver- 
ensstämma med det samma hos yngre af närmast föregående 
art. Den undertill å hvardera sidan varande hudkölen är starkt 
framstående å hvardera sidan af buken, men försvinner ungef. 
vid analfenans midt. A undre sidan af buken finnas 3:ne långs- 
gående fåror, liksom hos föregående. — Hufvndds form lik- 
nar hos detta exemplar mest den samme hos hvittobisen, och 
dess längd innehålles 5 '/^ ggr i totallängden. Det är af en 
särdeles långsträckt konisk form, och underkäkens spets skjuter 



230 Slägtet Amraodytes. 

ganska långt framom nosspetsen, så att afståndet mellan den 
senare och den förre utgör 7i2 ^f liufviidets längd och V2 äf 
det stora ögats längddiameter. Underkäken räcker tilllbaka 
midt under ögat, och dess längd är nära 1 '/^ ggr större än 
största kroppshöjden *), men mindre än ^'0 ^f hufvudets längd. 
Munnen är temligen stor, och munvinkeln är något framom 
och bakre änden af öfverkäksbenet något bakom främre kanten 
af ögat. Melhinkäksbenen äro starkt framskjutbara på samma 
sätt, som hos närmast föregående art. Nosen är lång och dess 
längd utgör något mera än V'4 ^-f hufvudets d:o. Näsborrarne 
äro båda aflånge samt sitta ej så nära intill hvarandra och 
närmare ögat än nosspetsen, och den bakre är mycket liten. 
Ögonen äro stora och deras längddiameter, som är större än 
den vertikale d:o, utgör '/g ^f hufvudets och ej fullt ^/^ af 
nosens längd. Pannans minsta bredd mellan ögonen är lika 
med ^,4 af ögats längddiameter. Gällocken hafva ungef. samme 
form som hos närmast föregående art, och underlockets undre 
kant är baktill mycket grundt urringad, men det är å yttre 
sidan äfven upptill ganska starkt radiärt strieradt. Gälhin- 
norna äro helt och hållet täckta af gällocken, och gäluäset är 
framtill ytterst tunnt. — Tänder saknas helt och hållet, och 
plogbenets främre ände är af samme form, som hos blåtobisen, 
och framom den samme är en likadan mjuk, dubbel, broskartad 
knöl, som den hos den senare 2). — Fiygfjfinan börjar något 
litet bakom spetsen af den tillbakalagda bröstfenan och på ett 
afstånd från spetsen af underkäken som innehålles ungef. 3-/3 
ggr i totallängden, och dess längd utgör något mera än V-» ^f 
den senare. Den har 53 till 59 strålar och i öfre kanten 
2:ue bugter samt bakre hörnet trubbigt tillspetsadt, och 
slutar öfver analfenans slut och på ett afstånd från stjertfenans 
ytterste stödjestråle, som är något kortare än ögats längddia- 
meter. — Analfennn börjar strax bakom urogenitalöppningeu 
och något bakom midten af ryggfenan, och är af samme form 
och höjd som den, men har i undre kanten blott en bugt, som 



1) Enligt GuNTHER är underkäkens längd lika med kroppens största 
höjd hos äldre exemplar. 

2) Steindachner (anf. st.) synes i afseende på denna arten på samma 
sätt, som Nilsson med hänsyn till den föregående, hafva ansett denne 
dubhle knöl såsom ett par tänder. 



Siättobisen. 231 

är belägen framom dess midt. Den har 28 till 30 strålar. — 
Bröstfenorna, hvilkas längd inneliålles ungef. 2 Va ggr i huf- 
vudets d:o, och som tillbakalagda icke räcka fullt till ryggfenans 
början, äro lahcettformiga och bafva 13 strålar i). — Stj^rt- 
fcnan är djupt inskuren, med trubbige eller nästan afruudade 
flikar, och har 15 fullständige strålar och å hvardera sidan 8 
till 9 stödjestrålar, och dess längd från den ytterste stödjestrålen 
utgör '/., af hufvudets d:o. — FjäU förefinnas endast på bakre 
delen af kroppen, från och med främre delen af analfenan, och 
de äro ordnade i otydliga sneda rader. De äro hos det nämnda 
exemplaret mycket små och mindre än hos de föregående. De 
störstas diameter är knappt V2 mill. lång. Deras form är run- 
dad, och de äro blott försedda med radiära streck, som äro 
breda, och de koncentriska d:o äro endast antydda såsom tvär- 
gående linier på dessa, der de äro reguliera, nemligen på Vs 
af fjällens yta. På den öfrige Sj förete strecken en retikulär 
anordning. Således äro fjällen hos detta exemplar ganska olika 
dem af de föregående arterna. — Sidolinitn har framtill tem- 
ligen glesa porer och går väl så nära ryggkanten (med hvilken 
■den är parallel) som hos föregående, och den upphör vid slutet 
af ryggfeuan. — Färgen är på ryggen olivgrön, med en långs- 
gående rad svartaktige punkter å hvardera sidan ofvan sido- 
linien. Långs hvardera sidan, från ögat till stjertfenan, är ett 
bredt silfverhvitt, glänsande och hos den friske fisken enligt 
Eisso i violet skiftande band. Buksidan är hvit, med svag 
silfverglans. På hjessan är ofta en blåaktig fläck. Iris är 
silfverhvit. 

Af denna art har,_ så vidt vi hafva oss bekant, enligt hvad 
redan ofvan blifvit antydt, blott ett enda exemplar anträffats 
inom vår Skandinaviska nord, och detta är det ofvan beskrifna, 
som af oss blifvit taget med bottenskrapa på skalsandsbotten, 
på omkr. 30 famnars djup vid fiskläget Grip i Norge, utanför 
Christiansund. d. 9:de Augusti 1858. Det är antagligt, att 
den pä detta ställe är stationär och normalt förekommande, 
men den är sannolikt derstädes mindre talrik än blåtobisen, 
af hvilken vi vid samma tillfälle erhöUo fiera yngre exemplar, 
då vi deremot af nu i fråga varande art blott erhöllo det enda. 
Den skal- eller snäcksand, i hvilken den togs, var grof, och 



1) Francis Day uppgifver 14 



232 Onnfiskar. 

på samma ställe erhöllos några sällsynta musslor, såsom Pec- 
tunculus gJycimeris, Venus casina och TeUina crassa. Arten 
tillhör eljest, så vidt man känner, företrädesvis södra Europa,, 
och blott ett exemplar har enligt Gunther och Francis Day 
tagits vid England, nemligen af G. Jeffkeys med bottenskrapa 
på 80 — 90 famnars djup vid Hebriderna. Dess egentliga hem 
är Medelhafvet, och i synnerhet dettas östlige del samt vid 
Sicilien och Neapel. Den vestligaste af Mobeau uppgifna loka- 
len för den derstädes är Nizza, hvarest Kisso erhållit sin Ammo- 
dytes argenteus. Enligt Mokeau är den temligen sällsynt, men 
Kisso uppgifver, att den på sådana ställen, der hafsbottnen är 
sandig, uppträder i Maj, Juni och September. Enligt samme 
författare leker den under våren. Sannolikt liknar den de båda 
föregående i lefnadssättet. 



4:de Familjen OPHIDIID.E, Bonaparte. 1831. 

(Ophidiiäce, Bonap.: Saggio di una distribuzione metodica degli ani- 
raali vertebrati. 1831. — Ophidiidoe, Idem: Catalogo metodico dei pesci. 
enropei, pag. 41. — 1846). 

Ormflskar. 

Kroppen mer eller mindre långsträckt, med eller utan 
fjäll. De vertikala fenorna i allmänhet förenade, och blott en 
ryggfena och en analfena, den förra intagande större delen af 
kroppens längd. Rudimentära och transformerade eller inga 
hukfenor^ och då de finnas, äro de fastade framom eller under 
bröstfenorna. Gälöppningarna äro stora, och gälhinnorna äro 
merendels förenade och bilda en gemensam fri flih under gäl- 
näset. Inga eller få appendices pyloricce. 

De till denna familj hörande fiskformerne äro hafsfiskar 
samt icke synnerligen talrike, men representanter för familjen 
förekomma i hafven i nästan alla jordens regioner. Familjen 
omfattar enligt Gunther flera underfamiljer, som stundom varit 
uppstälda såsom särskilda familjer. Blott den ena, nemligen 
den 3:dje af dessa underfamiljer, har en representant inom vår 
Skandinaviska fauna. 



Släktet Fierasfer. 



233 



Ophidiid^. 
Bukfeiior. . 



Underfamiljer: 
vid skuldergördelii 1. Brotulini, Gunther. 



löretimias och 
äro fastade .. 



saknas helt 
och hållet. 
Anus är be- 
lägen 



under os linguale . 2. Ophidiini, Glinther. 

under eller framom 

bröstfenorna .... 3. Fierasferini, Guntheb. /' 

långt bakom huf- 

vndet 4. Comjrogadini. Gunther. 



Underfam. FIERASFERINI, A. Gunther 

{Fieruaferina, A. GtiNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. Mus. 
vol. IV, pag. 381. — 1862). 

Kroppen är lioptryckt och mycket låtKjsträcId och med en 
långt utdragen stjert och utan fjäll. Bukfenor saknas helt 
och hållet, och anus är belägen under eller framom bröst- 
fenorna. Gälarne äro 4 par. Inga falske gälar och inga 
eller blott rudimentära appendices pyloricce finnas 

Till denua underfamilj höra enligt Gunther 2:ne slägten, 
omfattande små fiskar, som hospitera hos eller vistas uti andra 
lägre hafsdjur, företrädesvis Echinodermer och bland dessa Holo- 
thurier eller Sjökorfvar, i dessas digestionskanal eller ock i det 
så kallade respirationsträdet, och stundom förirra sig in i musslor 
mellan manteln och skalet. Hos dessa djur äro de egentligen 
icke parasiter, emedan de icke lefva på deras bekostnad, utan 
af sådana smärre djur, som af vattenströmmen föras till eller 
in uti de samma. De förekomma hufvudsakligen i tempererade 
och varma haf: i Medelhafvet, Atlantiske Oceanen, Indiske 
Oceanen och södre delarne af Stillo Oceanen. 



I. Slägtet Fierasfer, G. Cuvier. 1829. 

{Les Fierasfers, G. Cuvier: Régne Animal, nouv. éJit. T. II, pag. 
359. - 1829). 

Kroppen är genomsigtig och stjerten utlöper i en lång och 
smal spets, utan eller med otydlig stjertfena. Underkäken är 
kortare än den of re d:o och upptages inom den, då munnen 



234 Slägtet Fierasfcr. 

tiUshäes. Inga sliäggtömmnr. Ögonen äro medelmåttiga elltr 
stora. Gal'ö])pningarna äro stora. KardUht sittande tänder 
fnnas på l'äl:arne, ptoghenet och gombenen. Bröstfenorna äro 
fullständiga. Gälhinnans strålar äro 7. Simblåsa förefinnes 
äfvensom 2:ne rudimentära appendiees pyloricce^). 

GuNTHEK upptager imder detta slägte 9 arter, och dessutom 
har på senare tiden en art erhållits vid Amerika. Af dessa 
tillhöra 2:ne Europas fauna och en af dessa senare har en gång 
erhållits vid Norge. 



1. Fierasfer dentatus, G. Cuvier. 

Tandfirasfern. 

Ett till två par huggtänder framtill på öfverTxäJcen och 
ett 2)ar dglila pjå den iindre d:o, och de öfriga tänderna myc- 
let små och nästan jemnstora. Hufvudets längd innchålles 
omJcr. 51/3 ggr i totallängden, och kroppens höjd innchålles 
något mera än 20 ggr-) i den senare längden. Ryggfenan 
nästan lika hög som analfcnan. Anus har sitt läge under 
midten af den titlbalailctgda hröstfenan. I frisJd tillstånd är 
liroppien nästan vattenHar och utan tydlige p)igmcrdfläc],'ar. 

Ef. 144; af. 165; brf. IG^j. 
Fierasfer dentaUis, G. Cdvier: Eégue Aniiual, nouv. édit. T. II, pag 359. 

- 1829. 
Eehiodon Drummondii, W. Thompson: Proceed. of tlie Zoolog. Society of 
London, Part V, 1837, pag 55. - 1837. 
„ r^ Idem: Natiiral History of Irelanl, vol. IV, pag. 231. — 

1856 
Fierasfer dentatus,W. Yakrell: History of British Fislies, 3:d edit (Ri- 
chardson), vol. I, pag. 82. — 1859 
r, „ A. GiJNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. Museum, 

vol. IV, pag 383. - 1862. 



1) Ungarne äro betydligt olike de fullt utbildade, och den l:sttj strå- 
len i ryggfenan är hos dem enligt Emeky mycket lång och olik de andre 
Märkligt nog har denne författare funnit ungarne försedde med ett större 
antal kotor än de äldre och följaktligen med en jemförelsevis längre kropp. 

2) Enligt de af Collett lemnade måtten. Enligt FRANCIS Day in- 
nehålles största kroppshöjden 11 ggr och enligt Thompson omkr. 18 ggr i 
totallängden. 

3) Efter Emeky : Le Specie del Genere Fierasfer nel Golfo di Napoli. 
Leipzig 1880, pag. 17. 



Tandfirasfeni. 235 

Encheliophis temas, F. W. Putnam: Notes on Ophidiida aud Fierasferidse, 
etc. ; Proceedings of the Boston Society of Natural 
History, vol. XVI, 1873—1874, pag. 347, med fig, — 
1874. (Ung). 
Fierasfer dentatus. C. Emrry: Le Specie del Genere Fierasfei- nel Golfo di 
Napoli e Eegione liniitrofe, pag. 16, tav. I, fig. 3 & 4. 
— Leipzig 1880. 
„ „ E. COLLETT: Thyunus thunnina, Cuv. og Fierasfer den- 

tatus. Cuv. nye for Norges. Fauna; Vid. Selsk-s i Chri- 
stiania Forh. 1882, N:o 19 (aftr.) pag. 3 och en pl — 
1882. 
„ „ Fran'C'IS Day: The Fishes of. Great. Britain & Ireland, 

Part. IV, pag. 328, pl. 91, fig. 2. - 1882. 
„ „ E. COLLETT: Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 

1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvid. 29 Bd., (aftr.) pag. 
94 _ 1884. ~ 
Beshr. '). Det största hittilla erhållna exemplaret synes 
vara det af Thompson beskrifna, som var 1 1 Engelska tum eller 
omkr. 270 mill. långt, och dess totallängd torde således stiga 
till nära en fot. Collett har uppgifvit följande mått å det af 
honom beskrifna exemplaret. Totallängden 225 mill. eller 7 V2 
tum dec.m. Hnfvudets längd 24 mill. Kroppens största höjd 
11 mill. Afståndet mellan uosspetseu och anus 27 mill. Mel- 
lankäksbenets längd 12\2 ^^iH- Ögats höjd -1 mill. och dess 
bredd (längddiameter) 5 mill. Bröstfenaus längd 12 mill. De 
längste ryggfenstrålarnes längd 7 mill. De längste analfen- 
strålarnes d:o 10 mill. Artens allmänna utseende karakteriseras 
af honom på följande sätt. "Kroppen är särdeles långsträckt 
och ållik. med något tillspetsadt hufvud. Den jemförelsevis 
höga analfenan och den något lägre ryggfenan sträcka sig från 
nacken och från den långt framtill belägne anus långs hela 
rygg- och buklinien, till dess de löpa samman vid den starkt 
tillspetsade stjertspetsen, som saknar egentlig stjertfena. Hela 
kroppen är i friskt tillstånd transparent och utan fjäll eller 
pigment". Enligt de gifua måtten innehålles hos det af Col- 
LETT beskrifna exempl. största kropp.shöjden, som är belägen vid 
anus, väl 20 ggr i totallängden, och hufvudets längd ungef. 
9V3 ggi" i den samma-). Bakom anus aftager kroppshöjden 

1) Denna beskrifning är för det mesta grundad på den, som Collett 
lemnat ä det först citerade stället. 

2) ICnligt samme författare har exemplaret sannolikt blifvit något 
sammandraget i spriten, och det är derför troligt, att dess kroppshöjd i 
friskt tillstånd varit nå^ot större. 



236 SlSirtet Fierasfer. 

jemnt till deu tillspetsade stjertspetseu. Enligt Thompson är 
kroppens störste tjocklek lika med '/u af dess höjd, och hufvu- 
dets höjd lika med '/^ ^^ *^6ss längd, och dess tjocklek något 
mindre än '/a a^ '^en samma. Både hiifvudet och kroppen äro 
således hoptryckta, men kroppen är detta hakat allt mer cch 
mer, så att den hakre delen af stjerten är helt tunn. Anus. 
har sitt läge enligt Collett under midten af den tillbakalagda 
bröstfenan och enligt Fkancis Day under dess bas, och afståndet 
mellan nosspetsen och den är enligt den förre något stöi-re än 
hufvudets längd, och innehålles 8 '/s gRi" i totallängden. — 
Hufvudtt är temligen stort, ehuru i förhållande till fiskens be- 
tydliga längd icke så. Nosen är trubbigt tillspetsad, och dess 
öfre profil är jemnt bågböjd nedåt, och nosspetsen sträcker sig 
ett godt stycke framom spetsen af underkäken, hvilken är sma- 
lare än den öfre käken och omslutes af denne, då munnen till- 
slutes. Munnen är stor och något uppstigande, och både mun- 
vinkeln och bakre änden af öfverkäksbenet äro bakom ögat. 
Nosens längd är enligt Thompson och Collett lika med ögats 
längddiameter, och dermed är den af Collett lemnade figuren 
öfverensstämmande. Ögonen äro stora, och deras längddiameter 
innehålles enligt Collett nära 5 och enligt Thompson 4 72 gg^" 
i hufvudets längd. Näsborrarne äro temligen store och ligga 
ungef. midt emellan ögat och nosspetsen. Underlockets bakre 
kant är nästan vertikalt uppstigande framom basen af bröst- 
fenan, och underlocket och locket bilda en bakåt utstående 
trubbig spets ofvan nämnde bas. Gälhinnorna äro förenade 
under det smala gälnäset, n^en den af dem bildade gemensamma 
fria hudfliken är smal. H vardera gälhinnans strålar äro 7. — 
Täiidvrna äro i allmänhet mycket små och bildande kardlika 
band på mellankäksbenen, underkäken, plogbenet och gombenen, 
men på hvardera sidan å mellankäksbenen och underkäken 
finnas framtill 1 till *i huggtänder, som äro större än de andra 
och räcka något öfver dem. Collett och Emeby hafva endast 
iakttagit 1 sådan, enligt deu förre af '/o niill:s längd, men 
Thompson har funnit 2:ne dylika å hvardera sidan å mellan- 
käksbenen, och Kaup') har funnit 2:ne å hvardera sidan å både 
öfver- och underkäken. — Ryggfenan börjar på nacken ungef. 
midt öfver gälspringan, och är af medelmåttig höjd samt fram- 



1) Catal. of Apodal Fishes in the Brit. Mus. p. 158. 



Tandfirasferu. 237 

till uågot lägre än något längre tillbaka, eller ungef. vid mid- 
ten af ryggen, hvarest hos det af Collett l3eskrifna exemplaret 
strålarnes längd är 7 mill. Bakåt sänker den sig så småningom, 
och är mj-cket låg på den bakre delen af stjerten och försvinner 
vid dennes spets. Dess strålar äro enligt Emery (anf. st.) 144, 
och sannolikt hos större exemplar någre flere. Thompson har 
uppgifvit 180? — Analfenan börjar strax bakom anus och så- 
ledes längre tillbaka än ryggfenaus början och föga bakom 
midten af den tillbakalagda bröstfenau, och den är af samme 
form som ryggfenan, ehuiu något högre än den. Dess främre 
strålar äro ungef. 7 mill. och dess mellerste omkr. 10 mill. 
långe. Bakåt sänker den sig så småningom och försvinner vid 
stjertens spets. Dess strålar äro enligt Ejiery 165, och enligt 
Thompson 180? — Br'östfenoni<i äro af en aflångt oval eller 
elliptisk form samt trubbigt tillspetsade och temligeu små, så 
atl deras längd är lika med '/-i af den samma af hufvudet. 
Deras strålar äro enligt Emery IG och enligt Thompson 16? — 
Bukjtnor och stjertftna saknas ' ). Sannolikt hafva ungarne en 
rudimentär stjertfeua-) — Fjäll saknas äfvensom sidolinic, men 
från öfre delen af gälspringan går långs midten af kroppssidan 
en linie, som utmärker gränsen mellan öfre och undre muskel- 
knippena. — Färgen: I friskt tillstånd var det af Collett be- 
skrifna exemplaret genomsigtigt, nästan vatlenklart och utan 
tydligt pigment. Hjernan, inelfvorna och hela ryggraden voro 
synliga. I sprit är det gulhvitt och opakt, och några pigmentan 
samlingar hafva blifvit tydliga. Iris är hvitaktig med messings- 
färgad anstrykning. Hela bukhålan är silf ver färgad. 

De yngre och outbildade af denna art hafva en mycket 
mera långsträckt kroppsform än de äldre, med särdeles litet 
hufvud och mycket smal och trådformig stjert. Hos ett par af 
Emery beskrifna yngre ex. innehölls hufvudets längd 29 — 34 
ggr i totallängden, och det ena af dessa ex. var 205 mill. långt. 
Somliga fullt utbildade exemplar hafva en totallängd, som är 
icke obetydligt mindre än de outbildades d:o, hvilket antyder en 
reduktion af kotornas och fenstrålarnes antal under tillväxten. 

Af tandfirasfern har inom vår Skandinaviska nord blott 
ett enda exemplar erhållits, hvilket i Mars 1881 fanns flytande 



1) Thompson uppgifver för stjertfenan 12? strålar. 

2) Hos ungar har Emery räknat 160 — 175 kotor (då de äldre blott 
hafva 98 sådana) samt i rvggfenan ornkr. 180 strålar. 



238 Slägtet Rbodichthys. 

i hafsytan vid Kövaer utanför Stavangerfjorden i Norge, och blef 
tillvarataget af Doktor 0. Jensen, samt förvaras i Bergens mu- 
seum. Dessutom har den ett par gånger erhållits vid Irland 
och några få gånger i Medelhafvet. I detta haf har man fun- 
nit den hospiterande eller lefvande inuti Holotlmria tubtdosa, 
och CoLLETT yttrar, att, om den vid Norge lefver inuti någon 
Holothurid, man knappt kan antaga någon annan än Cucuma- 
ria frondosa såsom dess värd, då endast denna ernår tillräck- 
lig storlek för att kunna hysa den. Den, som de andre, lef- 
ver utan tvifvel af diverse smärre evertebrerade hafsdjur, som 
röra sisr fritt i vattnet. 



Vi anse oss här böra korteligen anföra en till denna familj och under- 
fani. Brotulini hörande högst egendomlig djupvattensfisk, som under den 
Norska Nordhavs-Expeditionen 1876—1878 från mycket stort djup blef 
upptagen i Norra Ishafvet midt emellan Jan Mayen, Beeren Eiland och 
Finmarken. 



Slägtet Rhodichthys, E. Collett. 1879. 
(Videusk. Selsk:s i Christiania Forh. 1878, N;o 14, pag. 99. — 1879). 

Kroppen något långsträckt, ehuru temligen hög, bakom bukhålan starkt 
hoptryckt, af lös eller nästan gelatinös konsistens, hälft geno)nsigtig,iita7t fjäll 
och sidolinie, och täckt af en tunn hud. Riifvudet är bredt och tjockt, med 
temligen små ögon och stor mun, som är beväjmad med ytterst fina, i flera 
rader sittande tänder endast på mellankäksbenen och underkäken. Gäl- 
locken äro obeväpnade. Gälöppningarna ära stora och gälhinnorna äro 
åtskilda under gälnäset, och hvardera gälhinnans strålar äro 6. Anns är 
belägen framom bröstfenornas fästen. En lång ryggfena och en d:o anal- 
fena, som äro förenade med basen af den distinkta stjertfenan. Bukfenor 
finnas, hvardera bestående af en lång och ungefär på midten tvådelad 
tjock tråd. Appendices pyloricce förefinnas i medelmåttigt antaV). 

Den enda kända arten af detta slägte är 

Rliodiclithy.s regina, R. Collett. 
Rf. 60; af. 57; brf. 11—12; bf. 1; stjf. 10. 
- Bhodichthys regina, B . CohhETi : Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste 
Togt Sommeren 1878; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 
1878, N:o 14, pag. 99. — 1879. 



1) Denna karakteristik och följande beskrifning äro grundade på 
den af Collett meddelade beskrifningen. Vi få tillägga, att sannolikt 
saknas simblåsa. 



Rhodichthys regino. 239 

Bhodichthys regina, Collett -. Den Norske Nordhavs-Expedition 1876— 1878, 
Zoologi, Fiske, pag. 154, pl. V, lig. 37—39. - 1880. 

• Det enda erliallna ocli kända exemplaret iir en hane, och har en to- 
tallängd af 297 mill. eller ungef. en fot. Sannolikt blir den större. Största 
kroppshöjden, vid ryggfenans början, innehålles 475 ggi' och hufvudets 
längd 4 ggr i totallängden. Kroppen är baktill starkt afsinalnande, och 
stjertens höjd strax framom stjertfenan utgör blott omkr. '/le ^' största 
kroppshöjden. Störste tjockleken, öfver locken, utgör ungef. ^|^ af största 
kroppshöjden, men bakom hufvudet är kroppen strax starkt hoptryckt och 
är detta bakåt allt mer och mer, så att den bakre delen af stjerten är 
helt tunn. Anus är belägen så långt fram, att afståndet mellan den och 
nosspetsen är kortare än hufvudets längd och utgör blott omkr. ^., af denna. 
Huden är tunn och på det i sprit förvarade exemplaret lös, men den satt 
fast på kroppen, strax fisken kom upp ur vattnet. — Hufvudet är stort, 
tjockt (>ch bredt, men baktill betydligt högre än bredt, och med bred och 
afrundad nos. Nosspetsen räcker något framom öfverkäken och denne se- 
nare räcker betydligt framom underkäken. Pannan och nacken äro starkt 
konvexa och nosen är något nedtryckt. Munnen är stor och munvinkeln 
är bakom ögat. Näsborrarne äro långt åtskilde, och den bakre är belägen 
en ögondiameter framom ögat, och den främre niidt emellan den bakre 
d:o och nosspetsen. Ögonen äro temligen små, och deras diameter inne- 
hålles omkr. 7 ggr i hufvudets längd, och pannans minsta bredd mellan 
ögonen är nära tre ggr större än nämnde diameter. Locket och under- 
locket bilda baktill en trubbigt tillspetsad flik. Långs hvardera under- 
käkshalfvan är en rad af 4 stora slemporer, och på hvardera sidan af öfver- 
käken är en sådan af 3:ne dylika. — Ryggfenan börjar öfver lockets och un- 
derlockets bakre flik och sammanhänger baktill ined basen af stjertfenan. Den 
är af medelmåttig höjd, låg fram- och baktill och högst ungef. på midten, 
der dess höjd är lika med öfverkäkens halfva längd. Dess strålar äro 60, 
hvilka alla äro ledade. — Analfenan, som ej börjar förr än nästan en half 
hufvudlängd bakom anus och på ett afstånd från nosspetsen som utgör '/j 
af totallängden, är ungef af samme form och höjd som ryggfenan, men är 
något kortare än den, och sammanhänger liksom den med stjertfenans bas. 
Den har 57 strålar. — Bröstfenorna äro temligen stora (deras längd något 
större än 72 ^•f hufvudets d:o) och aflångt ovala, med snedt afrundad spets. 
Deras strålar äro 11 till 12 — Bukfenorna äro fastade vid skuldergördeln 
under strupen ett godt stycke framom bröstfenornas fästen, och bestå hvar- 
dera af en tjock af hud omsluten tråd, som på midten är delad i 2:ne grenar, 
af hvilka den ene är längre än den andre. De förete till det yttre ganska 
stor likhet med bukfenorna hos si. Phycis, och äro långa, sä att deras 
längd är ungef. lika med '/j af fiskens totallängd. — Stjertfenan är smal 
och långsträckt och obetydligt tillspetsad, eller i bakre kanten konvex. 
Dess längd innehålles ungef. 2 '/a ggi' i hufvudets d:o, och den har 10 fine 
och icke grenige strålar. — Färgen var öfver allt mörkt köttröd, här 
och der något ljusare. Gälhinnan var intensivt karmosinröd, och iris blå- 
svart 



240 Långstjertfiskar. 

Af denne egendomlige djupvattensfisk, som tyckes komma närmast 
intill slägtet BatJiynectes, Gunther'), inom Brotulinernes underfamilj, 
ehuru derifråu tydligen generiskt skild, erhölls under Norska Nordhavs- 
Expeditionen d. 16:de Juli 1878 blott ett enda exemplar i iskallt vatten, 
på nära 1300 famnars djup, långt ute i norra Ishafvet, 465 kilometer nord- 
ost om Jan Mayen och ungef. lika långt från denna ö, Beeren Eiland och 
Norske Finmarken. Vattnets temperatur vid bottnen, hvarifrån den upp- 
togs med en stor s. k trawl, var —1,4" C I dess ventrikel fuunos kräft- 
djur (Bythocaris leucopis. Pseudomysis ahyssi och en förmodligen obe- 
skrifven Hyperid). 



5:te Familjen MACRUPJD^, Bonaparte. 1837. 

(A New Systeniatic Arrangenieiit of Vertebrated Auimals; Transac- 
tions of the Linnean Society of London, vol. XVIH, Part 3:d. pag. 295. 
Eead 1837. Print. 1840). 

Långstjertfiskar. 

Kroppen långsträckt, framtiU mer eller mindre tjock och 
bakåt a/smalnande och utlöpande i en lång, hoptryckt och 
tillspetsad stjert, utan stjertfena, och täckt af medelmåttiga 
eller temligen stora eller ock små fjäll, som vanligen äro myc- 
ket sträfva. Tänder förefinnas endast på käkarne. 2:ne rygg- 
fenor, af hvilka den bakre lång, och 1 lång analfena samt 
väl utbildade biikfenor, som äro belägna under eller framom 
bröstfenorna. Sidolinie förefnnes. Gälhinnans strålar äro 6 
till 7, och båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset. Gä- 
larne äro 4 par. Simhlåsa förefinnes och appendices pyloricm 
äro talrika. 

Till deuna familj höra enligt Gunthee^) omkring 5 genera 
och 40 arter, som alla äro hafsfiskar och som i allmänhet äro 
djupvattensfiskar, förekommande på omkr. 100 till 2600 fam- 
nars djup. På de stora djupen tyckas de vara temligen talrike, 
och förekomma i alla oceaner. Till vår nordiska fauna höra 
3:ne slägten, det ena med 2:ne arter och de andra hvartdera med 
1 art. — Om Emery's förmodan är riktig, undergå ungarne 
af hithörande fiskar betydliga förvandlingar^). 



1) An Introduction to the Study of Fishes, p. 547. 

2) An Introduction to the Study of Flshes, p. 552. 

3) Mittheil aus d. Zoolog. Station zu Neapel, l:er Bd. p. 588-589, 
Taf. XVIII, tig. 7-8. 



Slägtet Macrurus, 



241 



Macrurid^. 
Fjällen . . . 



Slägten ')• 
konisk eller pyra- 
mid forinig, och 
mer eller mindre 
förlängd 1. 3Iacrurus, Bloch. 

kort och trubbig 
samt snedt af- 
huggen 1. Corj/pÄffino?<?es, GUNNBRUS 



små. Gälhinnans strålar 7. • . . 3. Jf«Z«coeejj/«a/«s,GuNTHER 



medelmåttiga 
eller teniligen 
stora. 
Nosen .... 



I. Slägtet Macrurus, Bloch. 178G. 
(Naturgesch. der ausländ. Fische, 2;er Th , pag. 152. — 1786). 

Nosen är Jconisk eller hredt pyramidformig och mer eller min- 
dre förlängd framom munnen, som således har sitt läge undertill. 
Hufvudet stundom med fiere långsgående sträfvc ryggar.^ af 
hvilka en går från hvardera sidan af nosspetsen hahåt under 
ögat till förlochets vinkel och sammanbinder infraorbitalbenens 
kedja med nämnda ben, hvars nedre bakre hörn är trubb- 
spetsigt. Tänderna äro små, och bilda kardlika band på kä- 
karne, och inga större förefinnas i den yttersta raden. Under 
hakan är en skäggtöm. Biikfenorna äro belägna under eller 
strax bakom bröstfenornas fästen. 

Detta slägte, som är föga skildt från det följande, om- 
fattar 12 — 15 arter från alla oceaner. Af dessa höra 3:ne till 
Europas och af dem 2:ne till vår nordiska fauna. 



Macrurus, 
Anus är be- 
lägen 



Arter: 
bakom början af 2:dra rygg- 
fenan 1. fahricii, C. J. Sundevall. 



framom början af 2:dra rygg- 
fenan 2. coelorhynchus, (RiSSOV 



1) Denna synoptiska tabell är uppstäld i öfverensstämmelse med den 
öfversigt, som Chr. Lutken lemnat. (Vid. Meddelels. fra den naturhist. 
Foren. i Kjöbenh. 1872). 



Lilljeborg, Fiskarne. IL 



16 



242 



Släs:tet Maorurus. 



1. Macriirus fabricii, C. J. Sundevall. 
Fabricius' Långstjert. 

Nosen Jcort, pyramidformuj och fmmshjutande dt goM 
stycke framom mellanJcäksbenen, och dess länyd är ungefär^ 
lika med ögats längddiameter, som är större än a/ståndet 
mellan båda ryggfenorna. Dess sidokanter äro idståendcy. 
men temligen trubbigc, ehuru taggige, och midtelkölen är myc- 
ket trtibbig. Anus är belägen längre tillbaka än början af 
2:dra ryggfenan. l:sta ryggfenans l:ste stråle är framtill 
endast tandad emot spetsen. Fjällen äro temligen stora., och 
hvarje är vanligen försedt med en och stimdom med flere långs- 
gående taggige kölar, och mellan l:sta ryggfenan och sidolinien 
äro 5 — 6 fjällrader. 

1 rf. 11—12; 2 vf. 105—112; af. 108—113; brf. 18; 
bf. 8. 
Coryphcena rupestris, O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag. 154. — 

1780. 
Macrourus „ Bloch; Naturgeschichte der ausländ. Fische, 2:er 

Th. pag. 152, Taf. 177. — 1786. 
„ ^ J. Reinhardt, s:i-: Ichthyol. Bidr. til den Grön- 

landske Fauna; K. Danske Vid. Selskrs iiaturvid. 
og math. Afh. 7:de Deel, pag. 116. — 1838. 
„ Fabricii, C. J. Sundevall: Om de två nordiska arterna af 

tiskslägtet Macrourus (Lepidoleprus Risso) och 
bådas förekommande vid Norge; K. Vet. Akad:s 
Handl. för år 1840, pag. 6. - 1842. 
„ rupestris, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna^ 

pag. 604. — 1855. 
Macrurus ^ ^- Ountheb: Catal. of the Fislies in the Brit. 

Mus. vol. IV, pag. 390. — 1862. 
„ „ Laur. ESMARK: Bidr. til Finmarkens Fiskefauna; 

Forh. ved de Skand. naturforskarnes 10:de Mode 
i Christiania 1868, särsk. aftr. pag. 14. — 1869. 
„ „ Chr. LtJTKEN : Synopsis Macruridarura ; Videusk. 

Meddel. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 1872 
(aftr.), pag. 4. — 1872. 
„ fabricii, K. Collett: Norges Fiske, pag. 128. — 1875. 

„ „ Jordan & Gilbert: Synopsis of the Fishes of 

North America, pag. 811. — 1882. 
„ „ R. Collett .• Meddelelser om Norges Fiske i Aa- 

rene 1879—83; Nyt Magazin for Naturviden- 
skaberne. 29 Bd., särsk. aftr., pag. 95. - 1884. 



Fcibricius' Låni(stjert. 243 

Beshr. Deu blir ganska stor, och dess totallängd stiger 
till nära en meter enligt Collett, hvilken omnämner ett rom- 
stint exemplar, som var 9.35 mill. långt. Dess vanliga längd 
är omkr. 2 till -J "/i ^^^- Knligt nämnde författare hafva de 
största vid Norge erhållna exemplaren varit honor. Kropps- 
formen är i sin helhet långsträckt, ehuru kroppen framtill är 
temligeu hög och äfven tjock samt något bukig, men tydligen 
hoptryckt. Ryggen framtill och buken äro bredt afrundade. 
Största kroppshöjden, vid början af l:sta ryggfenan, innehålles 
ungef. 5 ggr eller något mera i totallängden. Störste tjock- 
leken, öfver förlocken, utgör ungef. Va ^f största kroppshöjden. 
Kroppens höjd vid anus är betydligt mindre än största kropps- 
höjden, och stjerten aftager bakåt starkt i höjd tills den vid 
spetsen blott är ett par mill. hög. Den blir äfven bakåt allt 
mer och mer hoptryckt och tunn, hvaraf följer, att dess bakre 
del är särdeles fin och bräcklig, och att fisken genom den långt 
utdragne och ytterst fine stjertänden, utan stjertfena, erhållit 
ett särdeles egendomligt utseende. Anus sitter icke långt fram 
och är abdominal, och afståndet mellan den och nosspetsen inne- 
hålles mellan 2 ^'3 och 2 V2 ggi' i totallängden, och den sitter 
således icke så synnerligen långt framom midten af deu senare, 
samt är belägen ett godt stycke längre tillbaka än den linie, 
som dragés vertikalt genom den 2:dra ryggfenans början. Framom 
l:sta ryggfenan är ryggen kouvex, men bakom den samma, 
mellan den och 2:dra ryggfenau, har den en låugsgående grop, 
och främre delen af 2:dra ryggfenan är belägen i en sådan. 
— Hufvudet är stort och tjockt och föga hoptryckt, och dess 
längd innehålles omkr. 4V.-{ (hos mindre) till omkr. 5 Vs (hos 
större ex.) ggr i totallängden, och är större än största kropps- 
höjden, så vida buken icke är starkt utspänd. Det har en 
kort pyramidformig och framtill trubbigt tillspetsad form, med 
nosspetsen framskjutande ett godt stycke — med ungef. % af 
nosens längd — framom mellankäksbenen och munnen, som 
derför har sitt läge undertill. Nosen är trubbigt pyramid- 
formig och framtill föga nedtryckt. Dess längd från ögat till 
nosspetsen är nära lika med ögats längddiameter och utgör 
nästan '/^ af hufvudets längd. Vid nosspetsen äro 3:ne rug- 
gige och taggige knölar, från hvilka utgå bakåt 5 låge och mer 
eller mindre märkbare ruggige ryggar, af hvilka den mellerste, 
som är trubbigast, går midt åt nosens öfre sida och upphör vid 
främre delen af pannan mellan ögonen. De andre gå dels långs 



244 Släirtet Macrurus. 

nosens sidor och följa kanten af det främsta infraorbitalbenet, 
och sträcka sig vidare bakåt till det nedre hörnet af förlocket, 
med ett litet afbrott ofvan ledgången för underkäken, och dels 
uppåt och bakåt i en båge till supraorbitalkanten, begränsande 
framtill det nakna fältet omkring näsborrarne. Från bakre 
orbitalkanten utgår en böjd och föga märkbar rygg, som sträc- 
ker sig till nära gälspringans öfre vinkel, och från pannan, 
innanför midten af supraorbitalkanten utgår a hvardera sidan 
en låg, men tydligare och med större fjäll utrustad rygg, som 
fortsattes till nacken och slutar vid os epoticum. Midt åt 
nacken är en annan låg och kort rygg, bildad af öfre nack- 
benet. Främre orbitalkanten är bakom näsborrarne temligeu 
starkt utstående. Munnen är af medelmåttig storlek, med nä- 
stan horisontel muuspriuga, och med bakre änden af öfverkäks- 
benet något bakom midten af ögat. Öfverkäken (i synnerhet 
mellaukäksbeneu) är rörlig eller extensil nedåt. Under hakan 
är en temligen lång skäggtöm, hvars längd är nästan lika med 
nosens halfva d:o. Näsborrarne äro nära intill hvarandra och 
strax framom den främre orbitalkanten, den bakre störst samt 
njurformig och den främre oval. Ögonen äro mycket stora, och 
deras längddiameter, som är något större än deras vertikale d:o, 
utgör ungef. '/s ^f hufvudets längd. Pannan mellan ögonen 
är något konkav, och dess minsta bredd är betydligt mindre 
än ögats längddiameter, och blott något större än '/2 ^^ ^^^ 
samnia. Locket och underlocket bilda baktill en utstående, af- 
trubbad, nästan rät vinkel, och det senare har bakre kanten 
konkav. Förlockets bakre och undre kanter bilda med hvar- 
andra en vinkel, som är mindre än en rät, men dess nedre 
bakre hörn är trubbspetsigt. Båda gälhinuorna äro förenade 
under gälnäset, och bilda der en gemensam fri och temligen 
bred hudflik, och hvardera har O strålar. Hufvudet är ofvan 
och pä sidoriia betäckt af fjäll, som äro mindre än de på krop- 
pen, men fjäll saknas på käkarne och på hufvudets undre sida 
och på trakten omkring uäsborrarne. En del af de fjäll, som 
sitta på hufvudets sidor, och de som sitta på ryggarne, på supra- 
orbitalkanterne och på sidorna af hjessan äro större än de öfriga 
på hufvudet, och större delen af hufvudets fjäll, i synnerhet de 
större, äro försedda med flere radiäre taggige kölar. — Tänder 
förefinnas endast pä mellankäksbenen och underkäken, samt äro 
små, krökta och spetsiga. Pä mellankäksbenen och på främre 



Fabricius' Långstjert. 245 

delen af underkäken bilda de ett kardlikt band. som är bre- 
dare på de förra. Tänderna på svalgbenen äro gröfre, nästan 
cylindriska och trubbigt tillspetsade samt kardlikt sittande. — 
l:sta ryggfenan, som börjar något litet bakom bröstfenornas 
fästen och på ett afstånd från nosspetsen, som är något större 
än '/^ af totallängden, är hög och tillspetsad. Längden af dess 
bas är något mindre än ögats längddiameter, men större än 
afståndet mellan båda ryggfenorna, och dess höjd är mycket 
större än dess längd och ungef. lika med '/j ^^ hufvudets d:o. 
Den har 11 till 12 strålar (utom ett knappt märkbart rudi- 
ment till stråle framtill), af hvilka den l:ste är tjockast och 
oledad och framtill har en skarp kant, och endast nära spetsen 
har någre få taggar, och den 2:dre är längst. — 2:dra rygg- 
fenan, som är skild från den l:sta d:o genom ett afstånd, som 
är betydligt kortare än ögats längddiameter och är upptaget 
af en rad af 6 — 7 fjäll, är till hela sin längd låg, men sänker 
sig något bakåt, och räcker till eller nära stjertspetsen samt 
har 105 till 112 strålar'), som alla äro ledade och endast emot 
spetsen visa spår till grenar. — Analfenan börjar under 2:dra 
ryggfenans 6:te stråle och strax bakom anus, och är ungefär 
dubbelt högre än nämnda fena och aftager helt småningom i 
höjd bakåt samt räcker ända till stjertspetsen. Den har för 
öfrigt ungef. samme form som 2:dra ryggfeiian, och antalet af 
dess strålar är 108 till 113 2). — Bröstfenorna äro af elliptisk 
form och snedt tillspetsade samt räcka icke till anus. Deras 
längd är något större än 72 af hufvudets d:o, och deras strålar 
äro till antalet 18. — Bukfenorna äro fastade under bröst- 
fenornas fästen och räcka ej till deras spetsar, emedan de förras 
längd icke utgör fullt '-/s af de senares d:o. De hafva 8 strå- 
lar, af hvilka den l:ste utlöper i en lång och fin fri spets. 
För öfrigt äro de vid spetsen afrundade. — Fjällen på kroppen 
äro temligen stora (på midten af kroppssidan hos större 
exemplar omkr. 14 mill. långa), spånlikt lagda samt temligen 
hårda, och stundom nästan ovala och stundom nästan rundade, vid 



1) Bloch har uppgifvit 124: strålar i denna fena, och Collett har 
räknat 105. Sjelfve hafva vi räknat 110 — 112. Fabricius har uppgifvit 
strälarnes antal till 112. 

2) Bloch har uppgifvit antalet till 148, Fabricius till 112. Sunde- 
vall till 113, Collett till 108, och sjelfve hafva vi räknat iingef. samma 
antal som i 2:dra ryggfenan. 



246 Slägtet Macrunis. 

den instuckue delen å sidorna inbugtade eller inknipua och med 
tätt stående vågiga och koncentriska eller ock långsgående strim- 
mor, som nästan saknas å deras frie spets. Från deras cen- 
trum utgår mot den frie änden en hög sågtandad eller taggig 
köl. hvilken vanligen slutar med en längre tagg, men som på 
stjerten ej är så framstående. Vid sidorna om kölen äro stun- 
dom 3—5 bugtiga och uiindre framstående radiära linier, som 
på ryggens fjäll äro beväpnade med 2 — 4 smärre taggar. Mel- 
lan sidolinien och l:sta ryggfenan äro 5 — 6 fjällrader, mellan 
den samma och 2:dra ryggfenan 6—7 d:o och mellan den samma 
och bukfenan omkr. 21 d:o. Då fjällen å den instuckne delen 
sakna radiära fåror och inskärningar i kanten samt der äro 
helt tunna, äro de icke några egentliga ctenoidfjäll. — Sido- 
Jmicn är fullständig, och går framtill närmare ryggkanten och 
bildar en liten båge öfver bröstfenans fäste samt en nästanomärk- 
lik sänkning öfver analfenaus början, men är för öfrigt rät. — 
Färgen. Enligt Bloch är den på ryggen och fenorna grå och 
för öfrigt silfverfärgad. På i sprit förvarade exemplar hafva vi 
funnit färgen å ryggen brunaktig och på kroppen för öfrigt 
mörkt silfvergrå, ljusast undertill. De vertikala fenorna och 
bröstfenorna emot spetsen mörkare, svartbrunaktiga. 

Skelettet^). Det fasta kraniet företer i ett och annat af- 
seeude en märkbar tendens till öfverensstämmelse med det hos 
slägtet Gaäus. Dess ben och skelettet för öfrigt visa dock i 
allmänhet en lösare och mera spongiös struktur. A det af oss 
undersökta skelettet, som äfven i stjertafdel ningen synes vara 
i det närmaste fullständigt och hvars längd är 612 mill. är 
det fasta kraniet 147 mill. långt (från nasalbenens spets räk- 
nadt) 45 mill. högt och 75 mill. bredt baktill. Dess längd 
från plogbenets främre ände till spetsen af öfre nackbenets ut- 
skott är 117 mill. Basioccipitalbenet är undertill afrundadt, 
och dess bakre kant sträcker sig något bakom sidonackbenens 
ledknappar, eller de ledytor, som artikulera med l:sta kotans 
ledutskott. Ofvan och framom dessa ledytor äro ett par andra, 
som artikulera med l:sta kotans neuralbåges nedre främre hörn. 
Öfre nackbenet, som sträcker sig ned till nackhålets öfre vinkel. 



1) För det vi blifvit i tillfälle att undersöka detta, hembära vi här- 
med Professor R. Collett och Doktor G. A. Guldberg vår skyldiga er- 
känsla. 



P'abricius' Långstjert. 247 

bar baktill ett stort hoptryckt och skifformigt utskott, som 
sträcker sig bakom bakre änden af basioccipitalbenet och har 
sin öfre kant tjockare och afrundad. Dess bakre spets sträcker 
sig intill eller nära intill spetsen af den l:sta kotans neural- 
tagg. Öfre nackbenets öfre, horisontelie del är utan köl samt 
liten, men sträcker sig dock fram till pannbenen. Kraniets 
bakre del är ofvan kullrig, och i öfverensstämmelse derraed 
ligga ossa epotica betydligt högre än o. pterotica. De förras 
bakåt utskjutande tillspetsade del eller utskott står på långt 
när icke så långt ut som öfre nackbenets utskott, och ej heller 
så långt ut som utskotten å ossa pterotica. Dessa senare be- 
nen äro stora, och deras bakåt och utåt rigtade bakre hörn 
eller utskott äro temligen starkt utstående och räcka ungef. lika 
långt tillbaka som bakre änden af basioccipitalbenet. A deras 
öfre sida förefinnes ett och annat mindre uppstående utskott. 
O. opisthoticum är mycket stort, liknande det hos torsken, samt 
väl så stort som o. prooticum. Öfre delen af dess bakre sida 
bildar en utåt och bakåt rigtad hoptryckt och tunn kant, å 
hvilken finnes en afsats, vid hvilken den korte undre grenen 
af posttemporalbenet är fästad. A yttre sidan har det ett fora- 
men, motsvarande det, som å samma ben förefinnes hos torsken. 
Det venstra o. opisthoticum företer den egenheten (troligen en 
individuel anomali), att det genom en nästan vertikal sutur, 
som går vid det nämnda foramen, hvilket der är mindre, är 
deladt i 2me ben: ett främre större och ett bakre mindre, vid 
hvilket posttemporalbenet är fästadt. O. prooticum har sin 
största utsträckning i vertikal rigtning och har i främre kan- 
ten en vid och djup bugt, som gränsar intill ögonhålan och 
icke framtill är begränsad af något ben, samt företer ungef. 
samma förhållande som hos torsken. O. splienoticum är såsom 
vanligt mindre än o. pteroticum., och bildar till en del den ba- 
kerste delen af ögonhålans öfre hvalf. Med det samma arti- 
kulerar hyomandibularbenets främste ledknapp eller rättare den 
främste delen af dess öfre ledknapp, emedan båda dessa led- 
knappar äro sammansmälta till en, och vid det samma är det 
bakersta infraorbitalbenet fästadt, hvilket i förening med det 
närmast intill det varande infraorbitalbenet bildar en lång, ver- 
tikal, å yttre sidan med en slemkanal försedd balk, som baktill 
omsluter ögonhålan. Basisphenoidben saknas. Alisphenoid benet 
är litet, och har sitt vanliga läge i bakre delen af ögonhålans 



248 Slägtet Macrurus. 

öfre hvalf, framom ossa prooticum & splienoticum. Parasphe- 
noidbenet är rakt, å undre sidan baktill plattadt, med bakre 
änden klufven samt icke räckande till den bakre änden af basi- 
occipitalbenet. Vid dess främre, intill öfre silbenet stötande 
ände, har det ofvan en högt uppstigande och tunn köl, hvari- 
genom det stora hålet eller öppningen mellan båda ögonhålorna 
framtill är mindre än baktill. Dess främre ände är alldeles 
olik den samme hos torskfamiljen, der den ofvan är långs åt 
urhålkad. Plogbenet är icke framtill pilformigt, såsom hos 
torskarne, utan klubbformigt, med främre änden bred och fram- 
till afrundad samt a undre sidan konkav. Dess bakre spets 
sträcker sig tillbaka ungef. till midten af ögonhålorna. Silbens- 
apparatens ben äro mycket olika dem hos torsken. Sidosilbenen, 
som såsom vanligt begränsa ögonhålorna framtill, äro breda,, 
nästan njurformiga och ej synnerligen tjocka, samt rätt utstå- 
ende och icke bakåt rigtade. I undre och inre kanterne äro de 
urbugtade, och i den undre urbugtningen är gombenets främre 
och öfre del fästad. Öfre si 1 benets främre del utgöres af en 
tunn, vertikal skifva, vid sidorna af hvilken de stora och enormt 
utbildade ossa nasalia med sine bakre delar äro fastade. Dess 
bakre eller undre del, som har en vertikal rigtning, stöter så- 
som vanligt nedtill till plogbenet, och baktill till pannbenen 
och parasphenoidbenet, upptill med en vertikal och nedtill med 
en transversel skifva. A denne bakre eller rättare undre del 
är framtill å hvardera sidan ett utskott, vid h vilket är fästadt 
ett ligament, som med dess andre ände är fästadt vid ett stort 
utskott upptill vid främre änden af öfverkäksbenet. Hjessbenen 
äro små och till stor del betäckta af pannbenen och o. epotica^ 
och äro synliga utanför de bakre ändarne af de förra och de 
främre d:o af de senare. Pannbenen, som baktill äro skilda, 
med en af hinna utfyld fontanell dem emellan, och framtill 
äro sammanvuxna, utan tydlig sutur, räcka baktill något bakom 
främre änden af öfre nackbenet, och sluta framtill midt för 
sidosilbenen och något litet bakom främre änden af plogbenet. 
Deras bakre del är något upphöjd och från denne upphöjning 
går framåt en upptill plattad och af ett större hål undertill 
genombruten rygg, som sammansmälter med deras supraorbital- 
del, som är bågböjd. Mellan ögonhålorna äro pannbenen ur- 
hålkade, men å midten af urhålkningen är en köl, som går 
långs deras förening eller långs den otydlige suturen dem emellan. 



Fabricius' Långstjert. 249 

Det fasta kraniets öfre profil är något bågböjd. Hyomandibular- 
benets båda öfre ledknappar äro sammansmälta, och detta ben 
har å yttre sidan en timn och ej synnerligen bred lamell, som 
från den främre ledknappen sträcker sig ned till nära benets 
nedre ände. Dess bakre undre ledknapp, med hvilken locket 
artikulerar, har en kort och bred hals och sitter långt nere, 
samt är rigtad nedåt och bakåt. Os. sympUcticum är upptill 
starkt utbredt. Quadratbenet är jemförelsevis litet och ej syn- 
nerligen starkt, men för öfrigt af vanlig form. Gombenet är 
starkt, kort, bredt och å yttre och öfre sidorna konvext samt 
baktill tvärt afhugget, och olikt det hos torsken, ehuru dess 
undre kant är något nedskjutande och skarp, liksom hos honom. 
Dess maxillärutskott är smalt och temligen långt. Mesoptery- 
goidbenet är af en bredt oval form, baktill bredast, och mycket 
bredare än hos torsken, samt baktill sammanstötande med me- 
tapterygoidbenet. Pterygoidbenet är temligen kort, nästan jemn- 
bredt och baktill, der det är fästadt vid quadratbenet, icke 
starkt böjdt. Metapterygoidbenet är stort och halfmånformigt. 
Mellankäksbenen äro korta och tjocka. Längden af deras kropp 
är mindre än höjden af deras främsta utskott {processus na- 
salis, C. J. Sundevall), hvilket har en betydlig längd och an- 
tyder en större protractilitet hos dessa ben. Med detta utskott, 
är det bakre och bredare men kortare utskottet, som artiku- 
lerar med öfverkäksbenet, vid basen sammansmält. Mellan- 
käksbenen äro vid den bakre änden trubbiga och höga, deri- 
genoui att de häi- å öfre sidan hafva ett afrundadt utskott, som 
mycket liknar det, hvilket derstädes förefinnes hos torsken, men 
är kortare. Öfverkäksbenet, som är mera än dubbelt längrer 
än mellankäksbenet, är dock jemförelsevis kortare än torskens.,, 
samt vid den främre änden tjockare och med större utskott,, 
men dess bakre, snedt afskurne och något bredare ände liknar 
i det närmaste den samme å torskens d:o. Underkäken liknar 
något torskens, men är något svagare och kortare, å yttre sidan 
med en skarp köl, under hvilken är en djup, långsgående slem- 
grop, och med angularbenet baktili snedt afskuret. Ossa na- 
salia & infraorhitalia äro särdeles egendomliga. De förra äro 
mycket stora (deras längd 47 mill. och deras gemensamma 
bredd framtill 35 mill. och baktill 25 mill.), långs inre och 
främre kanterne förenade, och bildande kraniets längst fram- 
stående spets. De äro baktill, der de stöta intill och äro fastade 



250 Slägtet Maci-urus. 

vid pannbenen och sidosilbenen, tvärt afhuggna, och långs öfre 
sidan djupt iirhålkade, så att hvartdeias. yttre kant är upp- 
stående och något utåt böjd, och bådas förenade inre kanter 
bilda en hög och rät gemensam köl. Hvartderas sidokant slu- 
tar i ett något utbredt, framåt och något litet utåt rigtadt ut- 
skott, och den gemensamme midtelkölen slutar i en fj^rkantig 
och trubbig spets, som framskjuter något mera än sidokanternes 
utskott. Kraniets nosspets utgöres således af 3:ne skilde spetsar 
eller framstående utskott, alla 3 bildade af nasalbenen, som 
framtill och undertill äro fastade vid mellankäksbeuens upp- 
stigande inre eller främre utskott, vid öfverkäksbenen och hvart- 
dera främsta infraorbitalbenet •). De senare eller infraorbital- 
benen äro äfvenledes starkt utbildade och utgöra en fullständig 
och sammanhängande kedja, som under- och baktill omsluter 
ögonhålan, och hvars 3:dje och 4:de ben äro fastade vid en ut- 
stående kant å förlockets yttre sida, så att denne tillplattade 
och något ruggige kant efter en mellanliggande lucka bildar 
en forfsättning af den af infraorbitalbenens hvälfde och å yttre 
sidan ruggige kant bildade ryggen under ögat. A alla infra- 
orbitalbenen är nemligen å yttre sidan en långsgående stor och 
vid slemkanal, som upptill eller framtill är till en del omslu- 
ten af ett af nämnda ben bildadt hvalf. Infraorbitalbenens 
antal är 6,' och af dessa äro de 4 första ungef. lika breda och 
bredast, och de 2:ne bakerste, som omsluta ögonhålan baktill, 
smalast och till en del ganska smala. Det l:sta är såsom van- 
ligt störst, framtill något bredare och äfven der å yttre sidan 
urhålkadt, och med ett något framskjutande, hoptryckt och un- 
dertill urhålkadt utskott fästadt vid nasalbeuet och öfverkäks- 
benet. A öfre sidan har det ett stort utskott, hvarmed det är 
fästadt vid sidosilbenet. 3:dje och ■itde infraorbitalbenen äro 
helt korta, och det 5:te är långt och upptill afsmaluaude. Loc- 
ket är temligen litet, nästan triangulärt, med det bakre hörnet 
trubbspetsigt, det nedre d:o längst utdraget och den bakre 
kanten urbugtad. Underlocket, som är betäckt af locket och 
förlocket, är af en elliptisk, tiågot böjd och upptill starkt af- 
smalnande och tillspetsad form. Mellanlocket är aflångt, nästan 
jemnbredt och å öfre kanten baktill med ett uppstående utskott. 



1) O. nasalia hafva af Gunther (Catal. of the Fish. in the Brit. 
Mus. vol. IV, pag. 394) blifvit förvexlade med ethmoidbenet. 



Fabricius' Långstjert. 251 

Förlocket är stort, nedtill bredare och der med en kort framåt 
rigtad spets. A yttre sidan har det en långsgåeude och nedtill 
spetsvinkligt fi-amåt böjd slemkanal, som i sin öfre del framtill 
och i sin undre d:o upptill är begränsad af en utstående kant 
af benets yttre lamell. Benets bakre och undre kanter, som 
äro bugtige, bilda en aftrubbad vinkel, som är något mindre 
än en rät. Os Unguale är litet och kort. O. hasibranchi- 
ostegale är äfven litet och kort, framåt afsmaluande och bil- 
dadt dels af en horisontel lamell och dels af en på denna stå- 
ende vertikal d:o, som upptill å hvardera sidan har en annan 
mindre utstående sådan samt räcker något upp öfver dessa, och 
vid hvars bakre ände nyckelbenens nedre ändar medelst brosk 
äro fastade. Tungbenshornen äro af vanlig beskaffenhet, hvart- 
dera bärande 6 temligen store, hoptryckte, böjde och tillspet- 
sade radii hranchiostcgaJes. — Kotornas antal hafva vi funnit 
vara 96 (på sin höjd hafva blott 1 eller 2, de bakersta, sak- 
nats, emedan den å skelettet bakersta blott är 1 mill. lång 
och Va uiill. hög vid bakre änden), och af dessa äro 18 bål- 
kotor. l:sta bålkotans neuralbåge är orörlig, och af dessa kotor 
sakna de 2:ne första refben. Dessa äro smala, men långa samt 
små på de bakersta bålkotorna. l:sta kotans neuraltagg är 
stor, men ej så stor som den 2:dra kotans d:o, hvilken af alla 
är den störste, och bakom hvars spets l:sta ryggfenaus l:sta 
interspinalbeii, som är stort, är fästadt. Bakom denna rygg- 
fena äro 2me interspitialben och framom 2:dra ryggfeuan äro 
3:ue d:o utan tillhörande fenstrålar. 2:dra ryggfenans alla in- 
terspinalben äro små. De 5 första kotorna sakna tydliga sido- 
utskott, men de äro antydda å den 5:te. På de andra bål- 
kotorna äro de temligen stora och breda, men tillspetsade. Buk- 
hålan räcker ett stycke bakom analfenans början. — Posttem- 
poralbenets öfre gren, som är fästad vid ö. epoticimi^ är tem- 
ligen lång. jemnbred och vid spetsen atrundad, och dess nedre, 
till o. opisthoticum fastade gren är mycket kort eller rudimen- 
tär. Öfre nyckelbenet är af samme form, som den förre gre- 
nen, men något bredare och större. Nyckelbenets öfre ände är 
ej synnerligen bred, och mycket smalare än detta bens meller- 
ste del, som är den bredaste samt är starkt utbredd bakåt. Med 
undantag häraf, har detta ben någon likhet med torskens d:o. 
Dess öfre ände har liksom hos honom en temligen lång upp- 
stående spets, och nedom och bakom den en tunnare och bakåt 



252 Slägtet Macrurus. 

tillspetsad flik eller utvidgning. Båda nyckelbenens nedre än- 
dar äro genom brosk löst förenade med hvarandra. Skulder- 
bladet och korpbenet äro små, men till formen något liknande 
dem hos torsken, och scapularfenestran är omsluten af båda. 
Korpbenets nedre utskott är mindre än det hos torsken, samt 
smalt och stafibrmigt, och är med sin nedre ände fästadt å 
inre sidan och nära bakre kanten af nj^ckelbenet långt ofvan 
dettas midt. Postclavicularbenet är långt, smalt och bakåt till- 
spetsadt samt refbenslikt, och liknar mycket det hos torsken. 
Dess inre ände är hoptryckt och nästan jemnbred, och dess yttre, 
tillspetsade ände är trind, samt räcker bakom bröstfenans midt. 
Bäckenbenen äro teraligen små och något lika dem hos torsk- 
familjen, men äro litet längre än dessa. De äro något båg- 
böjda inåt, framåt afsmalnande och med den främre änden, der 
de äro medelst brosk löst förenade med hvarandra och med 
nyckelbenen, snedt af huggen. A inre sidan hafva de baktill ett 
inåt rigtadt. trubbigt tillspetsadt utskott, och båda äro äfven 
med spetsarne af dessa utskott löst förenade medelst brosk. 
Deras längd är 40 mill. 

Fabricius' Långstjert är en högnordisk djupvattensfisk, som 
aldrig erhållits i närheten af någon Svensk kust, och enligt 
CoLLETT äfven vid Norge endast tillhör dess nordligaste tjärdar 
inom Finmarken, der den knappt går så långt söder ut som till 
hafvet vid Tromsö. Enligt nämnde författare fångas den med 
"lina" eller backa under loddefisket, och således i synnerhet 
under vårmånaderne, men sällan i större antal. Somliga år 
synes den dock vara talrikare än under andra, och den uppgafs 
således hafva blifvit fångad i icke ringa antal under våren 
1876 vid fiskestationen Kjelmö i Varangerfjorden. I allmän- 
het erhålles under hvarje år ett eller annat exemplar. Denne 
fisks förekomst vid Norske Finmarken har först blifvit upp- 
dagad af Prof. S LovÉN, som från Hammerfest hemförde exem- 
plar af den år 1 839. — Utom vår Skandinaviska nord före- 
kommer den vid nordöstra kusten af Norra Amerika samt vid 
Grönland, hvarifrån den först för vetenskapen blifvit bekant- 
gjord af 0. Fabricius (anf. st.), som dock förvexlade den med 
den af följande slägtet. Enligt denne förf. förekommer den endast 
i djupa fjärdar vid Sydgrönland. Enligt Jordan & Gilbert är 
den vid N. Amerikas nordöstra kust utbredd ända ned till 



Rissos Långstjert. 253 

Massachusetts, ocli har således der, liksom en del andre arc- 
tiske fiskar en sydligare utbredning än inom Europa. 

Den erhålles vid Norge enligt Collett alltid på betydligt djup 
(150 — 300 famnars). Den lefver af smärre fiskar och utan tvifvel äf- 
ven af kräftdjur, och man har enligt Collett stundom funnit 
lemningar af loddan i dess ventrikel, hvilken vanligen är tom 
och utskjuten, liksom ögonen, på grund af det stora djupet och 
vattentrycket, hvarifrån den upphemtas. Enligt Collett har 
man i Finmarken i maj månad erhållit romstinna honor, och 
han förmodar, att äggläggningen sker under sommaren på de 
vttre hafsbankarne. 



2. Macrurus coelorliynchus (Risso). 

Eisso's Långstjert. 

Nosen sliarplxantad och med skarp midtcJhöl, och, ofvan- 
ifrån sedd, truhhspetsig och framtill nedtrycht och tunn, och 
undertiJl nrhålJcad, och dess längd lika med ögonhålans längd- 
diameter, som är mindre än af ståndet mellan båda ryggfenorna. 
Ämis är belägen framom början af 2:dra ryggfenan. Fjällen 
på kroppen sakna kol, men äro p)å deras frie del beväpnade 
med flera rader af spetsige taggar. Mellan l:sta ryggfenan 
och sidolinien äro 4 — 5 fjällrader. 

1 rf. 9; 2 rf. 89—90; af. 83—98; brf. 18; bf 7. 

Lepidoleprus coelorliynchus. Eisso: Ichthyologie de Nice, pag. 200, pl. 7, 

fig. 22. - 1810. 
,. „ Idm: Hist. nat. des princip, productions de 

TEurope raéridionale, T. III, pag. 244. — 1826. 
Macrourus ,. Bonäparte: Iconographia delk Fauna Italica, 

T. III. Pesci, tav. 123, fig. 1 ')■ 
Macrurus „ A. Gunther: Catal. of the Fisli. in tlie Brit. 

Mus. vol. IV, pag. 392. - 1862. 
„ „ Fr. Steindachneb : Ichtyol: Ber. (6:te Fortsetz.) 

Sitzungsber. d. math. naturwiss Classe d. 

Kais. Akad. d. Wiss. in Wien, Bd. 57, l:ste 

Abth. pag. 713. - 1868. 



1) På planchen står namnet Macr. mystieetus, livilket i texten blif- 
vit rättadt till det ofvan uppgifna. 



254 Slägtet Macrurus. 

Macrurus coelorhynchus, Chr. Lutken: Synopsis MacruriJaruui; Vidensk. 

Meddelels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbenh. 

1872, aftr. p. 5. — 1872. 

„ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 129. — 1875. 

v „ E. MoREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, 

T. III, pag. 278. - 1881. 

Anm. Den öfverraskande uppgiften om denua arts förekomst vid 
Norges vestra kust, då den förut endast erhållits i Medelhafvet, föranledde 
till en början hos oss tanken på möjligheten, att ett ungt och ännu out- 
bildadt exemplar af föregående art blifvit bestämdt till denna, men den af 
COLLETT lemnade beskrifningen af det något skadade exemplaret har af- 
lägsnat hvarje tvifvel. Ett motstycke dertill har man dessutom i före- 
komsten vid Norge af Beryx decadactylus och Sebastes dactyJopterns, som 
till sin geografiska utbredning eljest äro sydlige, men dock icke blifvit an- 
träffade vid England. 

Beskr. af exempJar från Medelhafvet vid Nizsa. Total- 
längd 282 niill. 1). Största kroppsliöjden, vid lista ryggfenaus 
början 42 mill. Kroppens höjd vid anus 36 mill. Stjertspet- 
sens höjd 1 mill. Hufvudets tjocklek öfver sidoryggarne vid 
förlocken 32 mill. Kroppens tjocklek öfver basen af bröst- 
fenorna 27 mill. D:o d:o vid anus 22 mill. Afstånd mellan 
uosspetsen och anus 88 mill. Hufvudets längd 64 mill. Dess 
höjd öfver nacken 39 mill. och vid främre delarne af ögonhålorna 

24 mill. Nosens längd eller afståndet mellan ögat och nos- 
spetsen 21 mill. Afståndet mellan nosspetsen och munnen 19 
mill. Mellankäksbeuets längd 12 mill. Underkäkens längd 

25 mill. Ögonhålans längddiameter 21 mill. och dess höjd- 
diameter 16 mill. Pannans minsta bredd mellan ögonen 15 
mill. Afstånd mellan nosspetsen och Irsta ryggfenan 73 mill. 
l:sta ryggfenans höjd 34 mill. och dess längd 13 mill. Af- 
stånd mellan Irsta och 2:dra ryggfenorna 30 mill. Bröst- 
fenans längd 30 mill. Bukfenans d:o 21 mill. — Kroppsfor- 
men är något smärtare än den af föregående art, ehuru den 
framtill är temligen tjock, till följd af hufvudets betydlige 
storlek. Kroppens största höjd innehålles nära 7 ggr i total- 
längden, och dess tjocklek strax bakom hufvudet, vid basen af 
bröstfenorna utgör omkr. 2/3 af höjden, af hvilket senare följer, 
att kroppen är temligen starkt hoptryckt. Baktill är den allt 
mer och mer hoptryckt samt utlöper i en ytterst fin stjertspets. 



1) Eisso uppgifver dess längd till 340 mill. 



Risso's Långstjert. 255 

Eyggens profil bakom nacken är något uppstigande till l:sta 
ryggfenans början och strax framom denna litet konkav. Från 
nämnda början sänker den sig bakåt, sa att l:sta ryggfenans 
bas är stupande i denna rigtning. Ryggen är framom l:sta rygg- 
fenan takformigt afrundad och bakom den samma bredt afrun- 
dad, och mellan båda ryggfenorna finnes ingen tara. Anus har 
sitt läge något litet bakom slutet af l:sta ryggfenan, men långt 
framom början af ■2:dra d:o, och afståndet mellan den och nos- 
spetsen innehålles ungef. 3 74 ggi' i totallängden. — Hufvudet 
är särdeles stort och tjockt, men dess höjd är större än dess 
tjocklek eller bredd. Dess längd innehålles väl -i Va ggi' i 
totallängden. Det är af en nästan pyramidformig och framtill, sedt 
uppifrån, trubbigt, och sedt från sidan, spetsigt tillspetsad form. 
Sedd uppifrån, företer nosspetsen, som är tunn, formen af en 
aftrubbad, nästan rät vinkel, och sidokanterne strax bakom 
denne vinkel äro grundt urbugtade, och både desse och spetsen 
äro taggige. Sedd från sidan, är den spetsig, undertill urhål- 
kad') och med öfre profilen temligen starkt uppstigande ända 
till pannan. För öfrigt är hufvudet utmärkt genom flere skarpe 
och sträfve ryggar. De mest framstående äro de, som gå, en 
å b vardera sidan, från nosspetsen å hufvudets sidor långs undre 
kanterue af infraorbitalbenen och sträcka sig nästan ända till 
förlockets bakåt rigtade vinkel eller hörn, och der äro förenade 
med en utstående rygg å förlocket. Desse äro starkt utstående 
och särdeles taggige, och bilda en skarp gräns mellan hufvudets 
sidor och den undre sidan af det samma. Strax under dem är 
denna senare sidan grundt konkav, men för öfrigt något kon- 
vex och nedskjutande under dem. Från nosspetsen går midt 
åt nosens öfre sida en lägre rygg, som' upphör på främre delen 
af pannan. Från hvardera sidan af nosen, der dennes sidokant 
är konvex, utgår uppåt och bakåt, framom näsborrarne en af 
os nasale bildad låg rygg, som sträcker sig till supraorbital- 
kanten, och både denne kant och främre orbitalkanten äro skarpe 
och utstående. Från hvardera supraorbitalkantens midt utgår 
bakåt en rygg, och båda desse ryggar äro i början parallele, 
men divergera baktill, och mellan dem äro pannan och hjessan 
konkava. Vid gränsen mellan öfre och bakre orbitalkanterne å 

Ij Det är troligtvis denne urhälkning som gifvit anledning tiil art- 
namnet coelorhynchus. 



256 Släktet Macrurus. 

hvardera sidan utgår bakåt en iTgg, som slutar vid gälsprin- 
gans öfre vinkel, men ett stycke ofvan denne är ännu en myc- 
ket låg rygg, som ofvan ögonhålan utgår från den, som går 
långs sidan af pannan och hjessan, och den går parallel med 
den förre och slutar ett stycke ofvan dess slut samt just vid 
sidolinieus början, med hvilken den sammanfaller. Nosens längd 
är enligt ofvanstående mått lika med densamma af ögonhålan, och 
nosen skjuter långt framom munnen, så att afståndet mellan denne 
och uosspetsen endast är obetydligt mindre än den sist nämnda 
längden. Munnen är temligen liten, och muuviukeln är under 
ögats midt och bakre änden af öfverkäksbenet, som sträcker sig 
ett godt stycke bakom mellankäksbenet, är framom ögonhålans 
bakre kant. Underkäken passar in i den öfre d:o och dess 
främre ände är under ögonhålans främre kant och dess bakre 
ände under hennes bakre d:o. Haktråden är liten och smal och 
dess längd är knappt så stor som hälften af ögats längddia- 
meter. Näsborrarne hafva sitt läge i en fördjupning strax framom 
främre orbitalkanten, nära intill hvarandra, och den bakre, som 
är mera än dubbelt större än den främre, är ujurformig, och 
•den senare oval. Ögonen äro mycket stora, och deras längd- 
diameter, som är betydligt större än deras vertikale d:o, är nä- 
stan lika stor som nosens längd, samt nära 1 72 §S^' större än 
pannans minsta bredd dem emellan, och innehål les något mera 
än 2:ne ggr i hufvudets längd. Förlockets bakre kant är rig- 
tad något framåt och uppåt och således icke vertikal, och dess 
nedre bakre hörn så väl som dess undre kant äro afrundade. 
Underlockets bakre kant är urbugtad, och ofvan denne bilda 
underlocket och locket en afrundad utstående flik. De båda gälhin- 
norua bilda en gemensam smal fri flik under gälnäset, och hvar- 
dera gälhinnans strålar äro 6. Med undantag af läpparue och 
hakan mellan underkäksgrenarne, är hufvudet fjällbetäckt och 
med till en del temligen stora fjäll på sidorna. Fjällen äro af 
irregulier och vexlande form samt alla sträfva och taggiga. En 
•del af dem, som sitta på sidorna af nacken, ofvan postorbital- 
ryggen, hafva en långsgående låg rygg, och dessa fjäll i före- 
ning bilda den låge rygg, som förefinnes mellan den på sidan 
af hjessan gående ryggen och postorbitalryggen samt sträcker 
sig till sidoliniens början. — Tänderna äro mycket små och 
spetsiga och krökta, samt bilda ett temligen bredt, kardlikt 
band på mellankäksbenen och ett smalt d:o på underkäken. — 



Risso's Långstjert. 257 

l:sta ryggfenan, som börjar på ett afstånd från nosspetsen som 
innebålles nära 4 ggr i totallängden, samt föga bakom bröst- 
fenornas fästen, är hög och tillspetsad och bar 9 strålar (utan 
inberäkning af den rudimeutäre framtill), af hvilka den l:ste 
är tjockast samt slät i främre kanten. Denne stråle är oledad. 
Fenans böjd är imgef. hälften så stor som hufvudets längd 
samt mera än dubbelt större än dess egen d:o. Nedfäld räcker 
den ej fullt till den 2:dra ryggfenan. — 2:dra ryggfenan^ som 
är skild från den l:sta d:o genom ett afstånd som är nära 1 '/2 
ggr större än ögonhålans längddiameter, är mycket låg (de 
längste strålarne endast 4 mill. långe) och sänker sig något 
«mot stjertspetsen, till hvilken den är fortsatt. Dess strålar 
hafva vi funnit vara 89 till 90 *), alla ledade men enkle. — 
Analfenan, som börjar strax bakom anus och fortsattes till 
stjertspetsen, är något längre än 2:dra ryggfenan samt väl 3 
ggr högre än denna (de längste strålarne, på midten af fenan, 
15 mill. långe) har enligt vår räkning omkr. 98 strålar 2), som 
alla äro ledade och af hvilka de 4 förste äro enkle och de öfrige 
emot spetsen tvågrenige. — Bröstfenorna, som äro fastade obe- 
tydligt framom l:sta ryggfenans början och midt öfver buk- 
fenornas fästen, äro små, smala och tillspetsade samt icke fullt 
hälften så långa som hufvudet, men räcka dock tillbakalagda 
ungef. till analfenans början. Deras strålar äro 18. — Buk- 
fenorna äro äfven små och räcka knappt till anus (med läng- 
den utgörande ungef. '-/g af den samma af bröstfenorna) samt 
hafva 7 strålar, af hvilka den ytterste är något förlängd utom 
de andre. — Fjällen på kroppen äro temligen stora och hårda, 
samt alla på sin frie del försecida med talrike i rader sittande 
och bakåt rigtade, skarpe och temligen store taggar. De på 
kroppssidorna äro af en rundad form, med den instuckne delens 
främre kant med 2:ne urbugtningar, och de störstas diameter 
är 4 till 5 mill. De äro dessutom försedda med tätt sittande, 
för det mesta koncentriska och vågformiga strimmor. De mindre 
äro något vexlande i sin form, men alla äro korta och af en 
mer eller mindre rundad form. Mellan l:sta ryggfenan och 



1) Antalet 80 uppgifves af Steindachner. Kisso uppgifver 68, och 
MOKEAD 65—68. 

2) Steindachner uppgifver 83, Eisso 75 och Moreäu 75 å 83 strå- 
lar i denna fena. 

Lilljeborg, Fiskarne. H. 1 ' 



258 Slägtet Coryphaenoides. 

sidolinien äro 5 långsgående fjällrader, och mellan bukfeuorna 
och anus är en aflång naken fläck. — Sidolinien är fullständig 
och nästan rät. Den går i början närmare ryggkanten och har 
en helt obetydlig sänkning under främre delen af '2:dra rygg- 
fenan. — Färgen. Enligt Mokeau är ryggen grå, med vio^et 
anstrykning, och kroppssidorna silfvergrå, samt buken brunaktig, 
(enligt andra blåaktig); fenorna gråaktiga, rygg- och analfenorna 
kantade med svartaktig färg, och inre sidan af bröstfenoruas 
bas violetsvart. Svalget och gälhålornas väggar äro ännu svart- 
aktiga eller svartgrå på exemplar, som en längre tid legat 
i sprit. 

Denna art förekommer i Medelhafvet vid Spaniens, Frank- 
rikes och Italiens kuster, men den skall i allmänhet vara säll- 
synt och hålla sig pa stort djup. Enligt R. Collett fanf. st.) 
har ett exemplar af den i Februari 1842 af framl. Professor 
M. Särs blifvit uttaget ur ventrikelu hos en torsk vid Herlö- 
vaer norr om Bergen i Norge, och då exemplaret var obetyd- 
ligt skadadt, hade det antagligen blifvit slukadt der i trakten, 
och bör följaktligen tjena till bevis för artens förekomst der- 
städes. 

Enligt Risso fångas den i trakten af Nizza i Maj, Juli 
och September, och honan närmar sig i Maj de klippiga strän- 
derna för att lägga sina omkring 3,000 ägg. 



II. Slägtet Coryphaenoides, Gunnekus. 1765. 

(Det Trondhieniske Selskabs Skrifter, 3:dje Deel, pag. 50. — 1765). 

Nosen är kort och trubbig eller kort tillspetsad, samt från 
sidan sedd, snedt aflmggen och obetydligt framståetide framom 
munnen. Hifvudet är utan framstående skarpe ryggar, ehuru 
trubbige sådane kunna förefnnas, och infraorbitalbenens kedja 
är icke baktill sammanbunden med förlocket, hvars nedre bakre 
hörn är afrundadt. Tänderna äro fina och spetsiga., samt 
bilda på mellankäksbcnen en smal karda, och de i yttersta 
raden äro något större än de andra. På underkäken bilda 
de framtill några få irreguliera rader, men baktill en enkel 
rad. Under hakan är en skäggtöm. Bukfenorna äro fastade 



Skolästen. 259 

under bröstfenornas fäöte)i. Fjälhn äro af medelmåttig stor- 
lek, taggiga eller ock släta '). 

Under detta slägte hafva 14: till 15 arter från alla haf 
blifvit upptagna. De äro, liksom de af föregående slägte, djup- 
vattensfiskar och förekomma i allmänhet på 100 till öfver 2000 
famnars djup. En art tillhör vår och Norra Europas fauna. 



1. Coryplijenoides rupestris, Glnnkrus. 

Skolästen. 

l:sta ryggfenans liste stråle'^) har främre kanten hop- 
tryckt och nästan ända från basen väpnad med uppåt rigtade 
taggar. Fjällen å deras frie del tätt taggiga, men utan köl. 
6 — 9 rader fjäll mellan l:sta ryggfenan och sidolinien. Anus 
långt framom början af 2:dra ryggfenan. 

1 rf. 11; 2 rf. 152—170; af. U9— 190; brf. 19—21; bf. 8. 

Coryphcenoides rupestris, Gunnerus: Efterretning om Berglaxen etc; Det 

Trondliiemske Selskabs Skrifter, 3:die Deel. pag. 

50-358, tab. III, fig. 1. - 1765." 
Coryphcena „ O. F. Muller: Zoologiae DaniciB Prodromus, pag. 

43. - 1776. 
Macrourm Stroemii, I. Reinhardt, s.r: Overs. över det K. Danske 

Vid. Selsk:s Forh. i Aarene 1828-29; i Danske- 

Vid. Selsk:s naturvid. og niathem. Afh. 5:te Deel, 

pag. XVIII-XIX. - 1832. 
Lepidoleprus JSlorvegiciis, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 

51. - 1832 
Macrourus Strömii. C. J. Sundevall : Om de två Nordiska arterna 

af fiskslägtet Macrourus etc. ; K, Vet. Akad:sHandl. 

för är 1840. pag. 11. — 1842. 
JUacrurus „ H. KröYER: Voyages en Scandin. en Lapp. etc. 

par Gairaard, Atlas. T. IV, Zoologie, Poiss. pl. 

11. — 1845. 
Macrourus Norvegicus, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, 

pag. 600 — 1855. 



1) Den generiska skiljaktigheten mellan detta och föregående slägte 
är jemförelsevis obetydlig, säsom Collett redan anmärkt, och båda kunde 
med fog förenas till ett slägte. i hvilket fall namnet Macrurus finge vika 
för det af Coryplmnoides. men då de vanligtvis pä senare tiden blifvit be- 
traktade såsom skiljaktiga, hafva vi icke velat göra en sådan förening. 

2) Utan inberäkning af den främste rudimentäre strålen. 



260 Slägtet Corvpboeiioides. 

Coryphcenoides norvegicus, k. Gunther: Catal. of the Fishes in the British 
Museum, vol. IV, pag. 396. - 1862. 
„ „ Chr. Ldtken: S3'nopsis Macruridavum ; Vid. Med- 

delels. fra den naturhist. Foren. i Kjöbeuh. 1872, 
särsk. aftr. pag. 5. — 1872. 
„ ,. A. GuNTHEK; Notes on some Fishes obtained at 

consideiable Depths in the North Atlantic; An- 
nals and Magazine of Natural History. 4.-th series, 
vol. XIII, pag. 139. — 1874. 
„ ritpestris, K. Collett: Norges Fiske, pag. 131. — 1875 

„ „ A. W. Malm: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 

502. - 1877. 
„ ,. R. Collett : Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 

1875—78; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 1879, 
N:o 1. pag. 70. — 1879. 
„ ,. G. WiNTHER: Prodromus Ichth3'ol. Danicse marinse; 

Naturhist. Tidskr. 3:dje Rskke, 12:te Bd. pag. 
36. - 1879-1880. 
„ „ Jordan and Gilbert: Synoj)sis of the Fishes of 

North Arnerica, pag. 812. — 1882. 
„ ,. E. Collett-. Meddelelser om Norges Fiske i 

Aarene 1879—83; Nyt. Magaz. for Naturvid. 29 Bd., 
särsk. aftr. pag. 95. — 1884. 
Enligt Ström ') och Gunnerus har den vid Norges vestra kust er- 
hållit namnet Berglax, men Nilsson anmärker med rätta i Skandinavisk 
Fauna, att detta namn derstädes äfven tilldelas kummeln (Merhicins smi- 
ridus), och då han derjemte erfarit, att den i Norge kallas Skoläst, har 
han efter dess förste beskrifvare kallat den Ströms Skoläst. 

Beskr. Dess längd stiger enligt Collett till 3 fot och 
någon gång till något öfver 1 meter, eller till 900 till öfver 
1000 mill. Ofta är emellertid den ytterste, smale stjertäuden 
förlorad å de exemplar, som erhållas, och följaktligen både to- 
tallängden, 2:dra ryggfenan och analfenan ofullständiga. A ett 
exemplar (hane) från Norge, med nästan fullständig stjert, hafva 
vi tagit följande mått. Totallängd 2 fot 4Vio ^um dec.m. eller 
726 mill. Största kroppshöjden, vid l:sta ryggfenans början, 
S^^/io t. eller 108 mill. Störste tjockleken, öfver locken, 2 t. 
eller 60 mill. Tjockleken öfver bröstfenornas bas l^io ^- ellar 
54 mill. Stjertens tjocklek vid 2:dra ryggfenans midt 4 till 5 
mill. Kroppens höjd vid anus 3-Vio t. eller 99 mill. Stjertens 
höjd vid spetsen 1 '/2 ^i^l- Afståndet mellan nosspetsen och 
anus 5 7io ^- eller 159 mill. Hufvudets längd 4 t. eller 120 



1) Söndmörs Beskri velse, l;ste Part., pag. 267. 



Skolästen. 261 

mill. Dess höjd öfver nacken 3-/10 t- eller 96 mill, Nosens 
längd eller afståndet mellan nosspetsen och ögat i rak linia 1 t. 
eller 30 mill. Dess höjd framtill vid spetsen, eller det snedt 
vertikala afståndet mellan nosspetsen och munnen, 1 '/lo t- ^Her 
33 mill. Dess bredd framom näsborrarne 1 '/jo t. eller 33 
mill. Nosen framskjuter framom munnen 7io ^- ^Her 21 mill. 
Ögats längddiameter, som är föga större än dess vertikale d:o, 
l-/,o t. eller 36 mill. Pannans minsta bredd mellan ögonen 
lYio t- öller 42 mill. ' Afståndet mellan nosspetsen och l:sta 
ryggfenan 4%o t. eller 133 mill. l:sta ryggfenans höjd 27i(, 
s. eller 78 mill. Dess längd l-\'.^o t. eller 34 mill. Afståndet 
mellan l:sta och 2:dra ryggfenorna 2 '/o t- eller 75 mill. De 
längste strålarne i den 2:dra r3^ggfenan, långt bakom dess midt, 
Yl o t. eller 21 mill. långe. De längste strålarne i analfenan, 
något framom dess midt, l'^,o t. eller 39 mill. d:o. Bröstfenans 
längd 2Vio t- öller 81 mill. Bukfenans längd, med inberäk- 
ning af den starkt förlängde ytterste strålen, lika med den af 
bröstfenan. — Ett annat större exemplar (hona), äfvenledes från 
Norge, som dock har något mindre totallängd, till följd deraf 
att den bakerste delen af stjerten till en betydlig längd saknas, 
ehuru stjertspetsen blifvit läkt och bär några få fenstrålar, 
företer följande mått. Totallängden 2 fot 2^/,^ t. dec.m. eller 
669 mill. Största kroppshöjden -I '/,„ t. eller 123 mill. Tjock- 
leken öfver locken 27io t. eller 72 mill. D:o öfver bröstfenornas bas 
2^/20 t. eller 64 mill. Afstånd mellan nosspetsen och anus 6 '/o t. 
eller 195 mill. Hufvudets längd 47i(, t. eller 144 mill. Dess höjd 
öfver nacken 37io t. eller 117 mill. Nosens längd 1 Vjo ^• 
eller 36 mill. Den framskjuter framom munnen 17 mill. Dess 
bredd framom uäsborrarne 1 Vao ^" ^ller 43 mill. Det snedt 
vertikala afståndet mellan nosspetsen och munnen 38 mill. 
Ögats längddiameter r-Zu. t. eller 36 mill. Pannans minsta 
bredd mellan ögonen 17,0 t. eller 54 mill. Afstånd mellan 
nosspetsen och l.sta ryggfenan 5 t. eller 150 mill. Denna 
fenas höjd 2 7io t- ^Her 87 mill. och dess längd 1720 t. eller 
43 mill. Afstånd mellan l:sta och 2:dra ryggfenorna 3 t. eller 
90 mill. De längste strålarne i 2:dra ryggfenan 1 t. eller 30 
mill. och de längste d:o i analfenan, bakom denna fenas midt, 
2720 t- eller 64 mill. långe. Bröstfenans längd 3 2/10 t- eller 
96 mill. Bukfenans d:o 27io ^- eller 87 mill. Yid jemfö- 



262 Slägtet Coryphaenoides. 

relsen mellan dessa mått, är det i synnerhet anmärkningsvärdt, 
att hos honan nosspetsen icke framskjuter så långt framom 
munnen som hos hanen, och att den senare har lika stora ögon 
som den förra, ehuru han är mindre. Kroppsformen är, liksom 
hos arterna af föregående slägte, särdeles egen, men till följd 
deraf att hufvudet är jemförelsevis kortare och trubbigare, synes 
kroppen i sin helhet framtill klumpigare än hos dem, men 
den utlöper baktill, liksom hos dem, uti en mycket lång och 
slutligen ytterst smal stjert, utan egentlig stjertfena. Både 
hufvud och kropp äro ganska starkt hoptryckta, och kroppen 
är bakåt ä stjerten allt mer och mer hoptryckt och tunn, så 
att den vid stjertspetsen knappt är 1 mill. tjock. Den aftager 
från början af l:sta ryggfenan allt jemnt äfven i höjd bakåt, 
så att stjertspetsens höjd är föga större än 1 mill. Hos honan 
aftager kroppen i höjd bakåt bakom analfenans början hastigare 
än hos hanen, derigenom att främre delen af analfenans bas är 
starkare uppstigande hos henne än hos honom. Kroppen är 
framtill vid ryggkanten tjockare än långs basen af analfenan. 
der den är ganska tunn. Mellan nacken och l:sta ryggfenan 
är ryggen afrundad, men bakom denna fena har den mellan 
den och 2:dra ryggfenan en grund långsgående fåra, och den 
främre delen af sist nämnda fena ligger i en fortsättning af 
denna fåra. Anus är belägen långt fram, något bakom den ver- 
tikala linie, som dragés genom l:sta ryggfenans slut, och långt 
framom samma linie genom 2:dra ryggfeuans början, och af- 
ståndet mellan nosspetsen och anus innehålles väl 4 Va §§^ i 
totallängden — Hufvudet är stort, ehuru temligeu kort, och 
dess längd innehålles orakr. 6 ggr i totallängden. Det är vis- 
serligen tjockt, men dock ganska hoptryckt, så att dess störste 
tjocklek blott utgör ungef. Vs ^^ dess största höjd. Sedt från 
sidan, är det baktill ganska högt och framtill något afsmal- 
nande samt mycket trubbigt, med nosens öfre profil konvex, 
med nosspetsen mycket kort, men mera framstående på hanen, 
och med främre noskanten, mellan nosspetsen och munnen, snedt 
afhuggen eller snedt stupande nedåt och bakåt, samt mera rigtad 
bakåt på det mindre (hanen) än det större exemplaret. Från nos- 
spetsen utgå 3:ne trubbige och föga sträfve ryggar, af hvilka 
en går långs midten af nosens öfre sida och upphör midt öfver 
ögonen, och af de andre 2:ne går en å hvardera sidan af nosen 
upptill och böjer sig uppåt ofvan näsborrarue samt förenar sig 



Skolästen. 263 

med supraorbitalkanten^). Dessutom börjar innanför nämnde 
kant å hvardera sidan af pannan en mycket låg och trubbig 
rygg, hvilka båda ryggar konvergera bakåt och försvinna vid 
början af nacken, hvarest eii annan trubbig och mer eller mindre 
märkbar median rygg (bildad af supraoccipitalbenet) börjar och 
sträcker sig till bakre delen af nacken. Infraorbitalbenens undre, 
bågböjde kant bildar en låg rygg, som dock försvinner framom 
förlocket. Stundom förmärkes å nosens framkant, mellan nos- 
spetsen och öfverkäken, en låg vertikal rygg eller hudveck. På 
sidorna af nosens öfre midtelrygg förmärkas å hvardera sidan 
2:ue mer eller mindre märkbara urhålkningar, och en sådan 
finnes å hvardera sidan af nosen uiider sidoryggen, samt dess- 
utom en mindre dylik, i hvilken näsborrarne ligga. En föga 
märkbar antydning till rygg finnes å hvardera sidan bakom 
ögonhålan. En låg dubbel knöl förefinnes å hvardera sidan af 
nosen nedtill, ett stycke ofvan munnens främre del. Nosens 
längd i rak linie är lika med eller ock litet mindre än ögats 
längddiameter, och utgör 74 ^.f hufvudets längd. Då hufvudet 
äfven framtill är temligen starkt hoptryckt, så är nosen ganska 
hög, och dess höjd öfver näsborrarne är nägot större än dess 
bredd derstädes, ehuru denna senare bredd, på grund af den 
stupande öfre profilen af nosen, är ungefär lika med afståndet 
mellan uosspetsen och munnen. Nosen framskjuter framom 
munnen med ett stycke, som hos hanen utgör ungef. ^ 3 och 
hos honan ej fullt Yj af dess längd. Munnen är temligen liten, 
med något uppstigande muuspringa, och med munvinkeln bakom 
ögats midt och bakre änden af öfverkäksbenet (som icke sträc- 
ker sig långt bakom mellankäksbenet) under dess bakre kant. 
Underkäken omslutes af den öfre d:o, och under hakan är en 
liten skäggtöm, hvars längd är något mindre än 1/3 af ögats 
längddiameter. Näsborrarne ligga i en fördjupning strax framom 
orbitalkanten, nära intill hvarandra, och den bakre är njur- 
formig samt mera än dubbelt större än den främre, som är 
rundad. Ögonen äro stora, och deras längddiameter innehålles 
hos hanen 3Y3 ggr och hos honan 4 ggr i hufvudets längd, 
och är hos den förre större än och hos den senare lika med 



1) Hos friska exemplar lära desse ryggar vara föga eller icke riiärk- 
bare, och Collett ointalar, ett ungt exemplar, som hade nosen framtill 
fullkomligt afrundad, ehuru det var förvaradt i sprit. 



264 Slägtet Coryphfienoides. 

nosens längd. Främre, öfre och bakre orbitalkanterne äro nå- 
got utstående. Lockets och underlockets bakre öfre hörn är 
spetsvinkligt, och underlockets bakre kant är mycket grundt 
urbugtad eller nästan rät. Underlocket är litet. Mellanlocket 
är stort och bredt, ehuru upptill afsmalnande. Förlocket har 
den bakre kanten något bugtig samt rigtad nedåt och bakåt. 
Dess nedre bakre hörn samt dess undre kant äro afrundade, 
men kanten har å det förra spår till krenulering. De båda 
gälhinnorna äro förenade under det smala gäluäset och hafva 
en temligen bred gemensam fri hudflik, och hvardera har 6 
strålar. Hufvudet är fjällbetäckt, med undantag af läpparne 
och hakan mellan underkäksgrenarne. Fjällen äro hårda och 
tätt taggiga, med små och korta taggar eller "taggludd", samt 
utan spår till köl. De äro i allmänhet rundadt ovala eller 
ovala och af vexlande storlek. De äro minst på nosen och 
främre delarne af hufvudet samt på underkäksgrenarne, och störst 
på kinderna bakom ögonhålorna samt på hjessan och nacken, 
men dock äfven der mindre än på kroppen bakom hufvudet. — 
Tänderna äro mycket små, spetsiga och krökta inåt eller bakåt. 
På mellankäksbenen bilda de ett smalt kardlikt band af .3 till 
4 irreguliera rader, och de, som sitta i yttersta raden, äro nå- 
got större än de andra. På underkäken bilda de vid spetsen 
.S:ne irreguliera rader, der bakom 2:ne d:o och sedan blott 1 
rad, och alla äro ungef. lika stora. Tungan är framtill icke 
fri, och den så väl som gommen saknar tänder. — l:sta rygg- 
fenan^ som börjar öfver bröstfenornas fästen och på ett afståud 
från nosspetsen, som innehålles omkr. 5 '/j gö^' ^ totallängden^ 
är hög och tillspetsad, och dess höjd utgör väl -/^ af största 
kroppshöjden samt är ungef. dubbelt eller stundom mera än 
dubbelt större än dess längd. Den har 11 strålar, då ej den 
främste mycket rudimentäre d:o räknas med, och af desse är 
den främste tjockast och har i främre kanten en köl, som nä- 
stan från basen är försedd med uppåt rigtade sågtänder, hvilka 
äro längst och skarpast emot strålens spets. Denne stråle är 
enkel och oledad; de andre äro ledade och grenige, med undan- 
tag af den siste, som icke är grenig. — 2:dra ryggfenan^ som 
börjar på ett afstånd från den l:sta d:o som är ungefär lika 
med dennas höjd, är i början mycket låg och ofullständig, med 
korte och genom ofullständig fenhinna knappt förenade strålar. 
Dessas antal i hela fenan är underkastadt betydlig vexling och 



Skolästen. 265 

är i allmänhet störst hos de större exemplaren med fullständig 
stjert. De efter utseendet tillförlitligaste iakttagelserna antyda 
en vexling mellan 152 och 170. A det ofvan anförda exem- 
plaret, med nästan fullständig stjert, eller å hanen, hafva vi 
räknat 160 strålar, som alla äro ledade, men icke grenige, ehuru 
klufne i 2me sidohälfter. Bakom fenans midt tilltaga strålarne 
märkbart i längd och äro längst närmare stjertspetsen än mid- 
ten, och deras längd är der ungef. lika med -/g af nosens d:o. 
— AnaJfenan, som börjar strax bakorn anus, och således ett 
godt stycke längre fram än början af 2:dra ryggfenan, och slu- 
tar vid stjertspetsen, är redan i början flera ggr högre än den 
främre delen af 2:dra ryggfenan, och har hos hanen, så vidt de 
något skadade strålarne å det af oss undersökta exemplaret ut- 
visat, sin största höjd något framom och hos honan bakom 
midten, och är der ungef. dubbelt högre än den bakre högre 
delen af den 2:dra ryggfeuau. Allra bakerst är den lägre än 
framtill, ehuru äfven der högre än den bakerste delen af den 
nämnda ryggfenan. Der den är högst är den hos hanen ungef. 
lika hög som och hos honan betydligt högre än stjerteu på 
samma ställe. Den är betydligt vexlande i anseende till strå- 
larnes antal, och enligt de efter utseendet tillförlitligaste upp- 
gifterne vexlar detta antal mellan 149 och 190. Hos den ofvan 
anförde hanen hafva vi räknat 168 strålar i denna fena, och 
troligtvis har den blott haft 4 till 5 flere, då stjerten varit 
fullständig. Alla äro ledade men icke grenige, ehuru från ba- 
sen till spetsen klufne i 2: ne sidohälfter. — Hos båda de ofvan 
nämnda exemplaren äro der vid stjertspetsen någre strålar, som 
(såsom stundom händt) skulle kunna betraktas såsom rudimen- 
tära antydningar till en stjertfena, men som dock tydligen hos 
båda äro en fortsättning af den 2:dra ryggfenan. Desse strålar 
äro af lika beskaffenhet med denna fenas strålar. Hos hanen, 
som har stjertspetsen ytterst smal, äro de ytterst små och en- 
dast 3 till 4 till antalet; men hos honan, som har stjert- 
spetsen högre (7 mill. hög) äro de 8 till 9, ehuru betyd- 
ligt vexlande i storlek, så att en del äro mera än dubbelt större 
än de andre, hvilket tydligen utvisar ett patologiskt förhållande '). 



1) Uti "Voyage en Scandinavie" etc. är ett exemplar afbildadt, af livars 
stjert ett stort stycke (hela den bakre smalare deleu) varit förlorad, men 
livars stjertände blifvit läkt och blifvit alldeles omsluten af de här utan 



266 Slägtet Coryphaenoides. 

Bröstfenorna äro aflångt elliptiska och trubbigt tillspetsade 
samt temligeii låuga, så att deras längd utgör ungef. V3 af huf- 
vudets d:o. Deras strålar äro till antalet vexlande. Vi hafva 
hos hanen funnit 19 och hos honan 21, och af dem är den öf- 
verste rudimentär. Deras fäste är något snedt uppifrån nedåt 
och bakåt rigtadt. — Buhfenorna^ som äro fastade nästan midt 
under bröstfenornas fästen, äro mycket mindre än dessa, ehuru 
stundom, på gruud af den ytterste strålens betydliga förlängning, 
lika långa som de. De äro starkt tillspetsade, nå bakom bör- 
jan af analfenan och hafva 8 strålar, som äro tvåklufne, med 
hvardera halfvan hos de mellerste tvågrenig, och af hvilka den 
ytterste utlöper i en lång och fin borstlik och tvåklufven spets. 
— Fjällen på kroppen äro hårda och medelmåttigt stora, af 
en rundad eller rundadt fyrkantig, eller oval och vid den främre 
instuckne änden dubbelt urbugtad form, och med tätt sittande 
temligen fiue taggar på deras frie del, och för öfrigt med täta 
vågformiga, koncentriska strimmor och stundom med 3:ne eller 
flere från centrum utgående låge radiäre ryggar å den främre 
instuckne delen. Mellan främre delen af l:sta ryggfenan och 
sidolinien äro 8 till 9 fjällrader, men mellan den bakre delen 
af den förra och den senare blott 6 till 7 d:o. Mellan sido- 
linien och bukfenans bas äro omkring 20 fjällrader. — Sido- 
linien är fullständig och rät samt gråhvitaktig, och går, med 
undantag af den bakre stjerten, närmare ryggkanten än buk- 
kanten. — Färgen är gråaktig, något mörkare och stötande i 
gråbrunt på öfre delarne, samt med någon sidenglans, föror- 



afbrott sammanlöpande 2:dra ryggfenan och analfenan. Uti Skand. Fauna 
pag. 606, oinnämnes sedermera nägot sådant, dock med antydning af för- 
lusten af ett mindre stycke af stjerten ocli med den uppgiften, att en verk- 
lig stjertfena utvuxit från det afbrutna stället å ryggraden. Senast har E. 
COLLETT i sina ofvan citerade raeddelelser af år 1879, pag. 72, äfven an- 
fört dylika iakttagelser, och äfven tydt de vid den afbrutne stjertspetsen 
ut vuxne strålarne såsom ett slags stjertfena, men liksom vi iakttagit, att 
desse strålar bilda en oafbruten fortsättning af den 2:dra ryggfenan. — 
A det ena af de nedan anförda båda skeletterna har en icke obetydlig del 
af den bakre stjerten varit förlorad, och der har pä den afbrutne änden 
utvecklats en slags stjertfena, som är 30 mill. lång och 9 raill. hög vid 
basen och har 15 strålar. På grund af basens sneda rigtning synes den 
här snarare hafva öfvergått från analfenan än från 2:dra ryggfenan. Sista 
kotan är* nägot ofullständig, och mellan den och stjertfenans bas är ett 
stycke, som endast utgöres af hinna. 



Skolästen. 267 

sakad af de tätt sittande taggarne på fjällen. Fenorna äro 
svartaktiga och munnen och gälkaviteterna äro inuti svarta. 
Iris är blekt gulaktig. 

Ungarne äro enligt Collett redan vid något öfver 100 
milhs totallängd i det närmaste like de äldre. l:sta ryggfenan 
är dock hos dem något högre, och fjällen hafva färre taggar. 
Kölen midt åt nosen och nosspetsen äro försedda med en rad 
taggar. 

Skelettet^). Detta liknar mycket skelettet af Macrurus 
fabricii, och benen äro i allmänhet tunna och svaga samt förete 
en mer eller mindre lös och lucker struktur, såsom merendels 
förhållandet är hos sådane fiskar, som lefva på stort djup. Det 
fasta kraniet liknar hufvudsakligen det af nämnda art, men 
företer dock åtskilliga icke oväsendtliga skiljaktigheter. A ett 
vid stjertäuden nära fuU.-tändigt skelett, hvars längd är 720 
mill. är kraniet från bakre änden af basioccipitalbenet till främ- 
ste d:o af nasalbenen 99 mill. långt, öfver öfre nackbenets 
köl 3-1: mill. högt och öfver o. pterotica 39 mill. bredt. Sido- 
nackbenens ledknappar äro väl utbildade och utskjuta lika långt 
tillbaka som basioccipalbenet, och de förra benens öfre bakre 
hörn artikulera med de framstående nedre d:o af l:sta kotans 
neuralbåge. Öfre nackbenets bakre, hoptryckta, skiflika utskott 
eller köl ar stor och hög, men sträcker sig dock icke sä långt 
tillbaka som basioccipitalbenet. Denne köl sträcker sig älven 
öfver öfre nackbenets horisontelle del, samt fortsattes af en laugs 
den försvunna suturen mellan de båda med hvarandra hela vä- 
gen sammansmälta pannbenen gående köl, som baktill ofvan 
är något tjock och utbredd och framtill har ett par åt sidorna 
utstående utskott. De periotiska benen äfvensom alisphenoid-. 
och parasphenoidbenen förete ungefär samma förhållande som 
hos Macrurus fabncii, med undantag deraf att o. pterotica icke 
hafva det bakre utskottet så långt utstående bakåt som hos den, 
samt (leraf att på o. epoticum är en hög köl. som går framåt 
och förenar sig med en ännu högre sådan, som förefinnes å 
hvartdera pannbeiiet. Parasphenoidbenet är, liksom hos den, 



1) Äfven för tillfället att fä undersöka skelettet af denna art stå vi 
i förbindelse hos Prof. R. Collktt och Doktor G. A. Guldberg, som be- 
näget förskaffat oss till läns från Christiania Universitets zoologiska mu- 
seum 2:ne skeletter af den samma, för hvilken beredvillighet vi härmed 
uttrycka vår iifliga erkänsla 



268 Slägtet Con"pli;i?iioides. 

vid sin främre ände npptill tunnt och högt, och har en för 
desse fiskar utmärkande form. Plogbenet liknar äfvenledes det 
hos nämnda art, och så är äfven förhållandet med sidosilbenen 
och öfre silbenet. Hjessbenen äro nästan helt och hållet be- 
täckta af de omgifvande benen, hvilkas yttre lamell till en del 
är nästan hinnartad, och de äro derför föga synliga. Pannbenen 
äro stora, breda, öfver ögonhålorna hvälfda och tunna samt helt 
och hållet sammansmälta med hvarandra och utan fontanell. 
Såsom redan är anfördt, har hvartdera ofvan och baktill en hög 
köl, som till en del är mycket tunn, och framtill utsänder en 
hinnartad förlängning, hvilken sammanhänger med ett å öfre 
sidan af pannbenets orbitalhvalf varande uppstående utskott. 
Pannbenens minsta gemensamma bredd mellan ögonhålorna är 
ungef. lika med deras längd samt jemförelsevis mycket större 
än den hos Macrurus fahricii Långs den försvunne suturen 
dem emellan är, såsom redan är anfördt, en köl, som framtill 
höjer sig och der stundom har 2:ne skilda, uppåt divergerande 
lameller, som hvardera har ett utstående utskott. Pannbenens 
främre till silbenen och de stora nasalbenen stötande ändar äro 
brede och tvärt afhuggne. Suspensoriets ben likna ungefär dem 
hos Macrurus fahricii^ och så göra äfven pterygopalatinappa- 
ratens d:o, ehuru gombenet baktill är snedt afhugget, och mesop- 
terygoidbenet är smalare samt elliptiskt-ovalt, men baktill och 
nedtill berörande metapterygoidbenet, som liknar det samma 
hos den nämnda arten. Mellankäksbenen äro längre än hos 
den, med kroppen längre än deras främre uppstigande utskott 
(nasalutskott) samt mera än hälften så lång som öfverkäks- 
benet. A öfre sidan af kroppen, ett stycke framom dennes 
bakre tillspetsade ände, är ett stort, hoptryckt och triangulärt 
utskott eller flik, motsvarande det, som finnes vid kroppens 
bakre ände hos nämnda art. Öfverkäksbenen och underkäken 
likna dem hos den samma. Ossa imsalia & infraorhitalia äro 
äfvenledes i hufvudsaken bildade på samma sätt som hos den, 
och förete ingen grund till generisk åtskilnad, ehuru någon 
skiljaktighet förefinnes. De förra äro kortare och bredare, så 
att deras gemensamma största bredd, som är belägen baktill, 
är ungef. lika med deras längd. De äro mera intimt samman- 
vuxna med hvarandra, så att suturen dem emellan är otydlig 
och de tyckas bilda ett enda ben, som dock både baktill och 
undertill är tydligen skildt från silbenen. De äro ofvan långs 



Skolästen. 269 

åt starkt urhålkade, och deu gemensamme långsgående midtel- 
kölen, som åtskiljer båda urhålkniugarna, är mycket hög, i syn- 
nerhet baktill, samt högre än hos Macrurus fahricii. Den 
slutar i en temligen kort, framstående och nästan trind, af- 
trubbad spets eller utskott. Denne spets framskjuter mycket 
längre än nasalbenens främre sidohörn, som äro trubbiga och 
mycket mindre framstående än de samma hos nämnda art. 
Nasalbenens öfre urhålkuing är framtill, der den med dessa ben 
sänker sig nedåt, framtill omsluten af en hinna, hvars öfre kant 
går mellan midtelkölens främre spets och sidohörnen. Infra- 
orbitalbenen äro mycket stora och likna mycket dem hos Mac- 
rurus 'fahricii^ men de äro, i synnerhet baktill, väl så breda 
som de hos den, samt tunnare, och 3:dje och 4:de äro visser- 
ligen fastade till förlocket medelst benhinna, men sträcka sig 
dock icke till den å dettas yttre sida varande och nedtill ut- 
bredde ryggen eller utstående och utbredde kanten af detta ben. 
Af iufraorbitalbenen, hvilka tillsamman äfven här äro 6, äro de 
2:ne bakersta korta och breda, liksom de andra. Det främsta är 
mycket stort, nSstan rektangulärt och betydligt längre än bredt, 
samt å yttre sidan, liksom de andra infraorbitalbenen, med en 
vid långsgående och upptill till en del af ett hvalf öfvertäckt 
slemkanal, och har å yttre sidan vid främre änden ett utstå- 
ende, trespetsigt utskott, hvars 3:ne spetsar äro förenade med 
hinnor, som till en del betäcka de här varande store slemgro- 
parne. Locket, uuderlocket och mellanlocket likna mycket dem 
hos Macrurus fahricii^ men underlocket och i synnerhet mellan- 
locket äro bredare och större. Underlocket har sitt öfre hörn 
tillspetsadt, men ej så smalt och utdraget, och mellanlocket är 
af en elliptisk och framtill något bredare form. Förlocket är 
stort och betydligt olikt det af nämnda art. Det är af en 
nästan halfmånformig form, med bakre undre hörnet afrundadt 
och med bakre och undre kanterne tunne och nästan hinnlike 
och krenulerade eller trubbigt tandade. A yttre sidan har det 
upptill vid främre kanten en vertikal köl, som nedtill är ut- 
bredd till en skifva, som har 4 spetsar i kanten. Långs bakre 
och undre kanterne af kölen och skifvan är en slemkanal, som 
är öfvertäckt af en hinna. Tungbenshornen äro något smalare 
än de hos Macrurus fabricii, och basibranchiostegalbenet är 
något större än dennes samt dessutom olikt, derigenom att dess 
nedre, horisontella lamell är helt smal, men dess vertikala är 



270 Slägtet Coryphaenoides. 

betydligt högre och med sidolamellerna mera utstående, och den 
senare räcker högre upp öfver dessa. För öfrigt är dock detta 
senare ben bildadt på samm"a sätt som hos den samme. Gäl- 
räfständerna äro korta och trubbiga. De nedre svalgbenen äro 
temligen små, nästan klubbformiga och bakåt afsmaluande. De 
på dem sittande tänderna bilda på hvartdera en bakåt till- 
spetsad karda och äro tillspetsade samt likna dem på' käkarne, 
ehuru de, som sitta i den understa raden i kardan, äro något större 
än de andra samt större än de på nämnda ben. — Kotornas antal 
hafva vi å det ena (mera fullständiga) skelettet, der antagligen de 
8 — 10 sista kotorna saknas, funnit vara 88, och af dessa äro 14 
bålkotor. Hos det andra skelettet hafva vi räknat 13 bålkotor, och 
den 14:de kotans långe och tillspetsade parapophyser äro icke full- 
ständigt sammansmälte vid spetsen '). Kotornas antal är således 
antagligen omkring 1 00, liksom hos Macrurus fabricii, då ske- 
letten äro fullständiga, ehuru antalet sannolikt vexlar något 
efter åldern. l:sta kotans neuralbåge är orörligt sammanvuxea 
med sin kropp samt något bredare än de följande kotornas d:o, 
och dess neuraltagg äi- ungef. lika hög som* den '2:dras d:o, 
hvilka båda äro större och högre än de följandes. De 4 första 
kotorna sakna tydliga parapophyser och på den 5:te äro de ru- 
dimentära. På de följande bålkotorna äro de temligen stora^ 
breda och lancettformiga och likna dem hos Macrurus fabricii. 
De 2me första kotorna sakna refbeu. Hsemalbågarne med sine 
taggar äro något större än de dem motsvarande neuralbågarue 
och neuraltaggarne, och analfenans interspinalben äro många 
ggr större än de den 2:dra ryggfenan tillhörande interspinal- 
benen. l:sta ryggfenans 2:dra interspinalben, tillhörande dess 
l:ste riktigt utbildade stråle, är något längre än dess l:sta d:o, 
som tillhör dess l:ste rudime^täre stråle, men eljest äro dessa 
interspinalben ungef. lika stora och större än de följande. Mel- 
lan l:sta och 2:dra ryggfenan är i den der varande luckan en 
kontinuerlig rad af interspinalben utan strålar 2), och både dessa 



1) E. COLLETT har funnit kotornas antal vexla mellan 63 och 89, 
och har räknat 13—14 bålkotor. 

2) GOLLBTT j'ttrar (Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 1875—78, 
pag. 71) den förmodan, att närvaron af dessa interspinalben ant3'der, att 
hos fisken i en viss ålder (förmodligen den tidigaste ungdomen) de båda 
ryggfenorna möjligen äro mindre åtskilda. Han har dock sedermera (Med- 
delels. om Norges Fiske i Aarene 1879—83, p. 97) haft tillfälle att under- 



Skolästen. 271 

och alla de i 2:dra ryggfenan äro mycket små. Bukhålan sträc- 
ker sig ett godt stycke bakom analfenans början. — Posttem- 
poralbenet har sjelfve kroppen liten och till en del täckt af 
ett stort men tunnt hudben, men dess båda grenar äro väl ut- 
bildade. Den öfre, till o. epoticum fastade grenen, som såsom 
vanligt är längst, är smal och trubbigt tillspetsad. Den undre, 
till o. opistlioticum fastade grenen är nästan af den andres 
halfva längd. Öfre nyckelbenet är smalt och långt och nedtill 
något bredare, och med en trubbig utstående vinkel i främre 
eller inre kanten. Nyckelbenet liknar det hos Macrurus fa- 
bricii, ehuru det upptill är något bredare än dennes, men det 
har samma utbredning bakåt på midten som detta. Korpbenet 
och skulderbladet likna äfven dem hos den samme. Postcla- 
vicularbenet liknar äfven det samma hos nämnda art. Bäcken- 
benen äro mera raka och långsträckta än de hos den, samt till 
följd deraf olika dem. Tillsamman bilda de en spetsvinklig 
likbeut triangel. Deras yttre kanter äro räte, och de äro för- 
enade med hvarandra långs inre kanterne, ehuru deras förbeniug 
inuti är något ofullständig och hinnartad. Det vid deras bakre 
ände varande, inåt rigtade utskottet är kort och bredt, och båda 
dessa utskott äro med sine inre kanter fast förenade. Med sine 
främre ändar äro dessa ben medelst brosk löst fastade vid nyckel- 
benen. Deras längd å det skelett, hvars längdmått ofvan blifvit upp- 
gifvet, är 30 mill. och de äro således i förhållande till total- 
längden något mindre än de hos Macrurus fabricii. 

Skolästen är en i närheten af Bohusläns kust ytterst 
sällsynt fisk, och har enligt Göteborgs och Bohusläns Fauna 
blott en enda gång der erhållits, och detta exemplar förvaras 
uppstoppadt uti Uddevalla museum. Enligt benäget medde- 
lande af Konserv. C. A. Hansson fanns ett exempl. flytande 
dödt i hafsytan mellan Koster- och Väderöarna i Bohuslän d. 22 
Juni 1882. Hufvudets längd var 1413 mill. Enligt G. Winther') 
hafva 2:ne exemplar under Mars månad år 1877 funnits upp- 
kastade på stranden vid Skagen. Den har sitt egentliga hem 
i de djupe fjordarne vid Norges vestra kust, i trakten af Bergen 



söka ett par ungar af 107 — 122 millim:s totallängd, hvilka i det hela öf- 
verensstämde med de äldre och hade båda ryggfenorna väl åtskilda. An- 
tagligen bör det således vara i en mycket tidig ålder som dessa båda fenor 
äro närmade till hvarandra. 

1) Naturhist. Tidskr. 3:dje Rsfikke, 12:te Bd. pag. 36. 



272 Slägtet Coryphaenoides. 

och i Sognefjord, bvarest den på större djup fångas med linor 
eller långrefvar, som blifvit utsatte för fångst af större torsk- 
artade fiskar. Enligt E. Collett har den på senare tiden ut- 
bred t sig längre söder ut vid Norges kuster, och har fångats 
vid Flekkefjord samt på flera ställen vid kuststräckningen mel- 
lan Lindesnäs och den Svenska gränsen och äfven i Christiania- 
fjorden. Under den Svenska vetenskapliga expeditionen med 
kanonbåten Gunhild 1879 erhöllos ett par ungar af i 07 — 122 
mill:s längd mellan Arendal i Norge och Skagen på 335—370 
famnars djup. Öfver allt fås den dock i ringa antal, och den 
är på det hela att betrakta såsom en temligen sällsynt och 
fåtalig fisk. Någon gång har den emellertid visat sig mindre 
fåtalig, och Collett berättar, att man en gång på en dag vid 
Björnör i trakten af Helgeland fångade 20 stycken. På detta 
ställe skulle den emellertid förut hafva varit okänd. Mot nor- 
den sträcker den sig enligt nämnde författare vid Norges vest- 
kust upp till Helgeland, men har icke erhållits vid det egent- 
liga Nordland eller vid Finmarken. Söder ut har den enligt 
Gunther') erhållits i hafvet mellan Färöarna och Shetlands- 
öarna på 200 — 540 famnars djup. Vester ut förekommer den 
vid Grönland 2) och vid nordöstra kusten af N. Amerika, der 
den enligt Jordan & Gilbert går ner till New Foundlands 
bankar. 

Om dess lefnadssätt känner man endast, att den är en 
djupvattensfisk, som håller sig vid bottnen på 100 till öfver 
500 famnars djup, och att den lefver af diverse olika kräftdjur. 
Vi hafva i dess ventrikel funnit lemningar af långstjertade De- 
capoder och Hyperider. Collett antager, att dess romläggning 
inträffar under "höstmånaderne", och han har iakttagit en rom- 
stinn hona ännu så sent som den 12:te November, samt hos en 
sådan räknat ungef. 12000 romkorn eller ägg, med en diameter 
af 2 ttiill. hvartdera. Enligt vår erfarenhet är det företrädesvis 
under hösten som den erhålles i trakten af Bergen, men den 
fångas för öfrigt under alla årstider. 



1) Ann. a. Magaz. of Nat. Hist. 4:th ser. vol. XIII, p. 139. 

2) J. Reinhardt, j:r, i Einks "Grönland geographisk og statistisk 
beskrevet", 2;det Bd, pag. 25. 



Småfjällige Skolästen. 273 

III. Slägtet Malacocephaliis, A. Gdnther. 1862. 

<Catal. of the Fishes in the British Museum, vol. IV, pag. 396. - 1862). 

Kroppsformen lik den hos föregående släytc^ och stjert- 
spetsen är ytterst smal och nästan tagelformig. Nosen hört, 
truhhig och, från sidan sedd, snedt afhuggen. Httfvudet utan 
framstående slcarpe ryggar. Infraorbitalbenens kedja är icJcc 
fästad vid förlocJcet, och detta har en mycket otydlig rygg. 
Tänderna bilda på mellankäksbenen 2:ne rader och på under- 
käken 1 rad., med några få längst fram innanför denna, och 
de i den yttre raden på de förra äro större ätz de i den inre 
d:o. Gombenen och plogbenet sakna tänder. Hakan har en 
skäggtöm. Bukfenorna sitta under bröstfenorna. Kroppen 
är betäckt af mycket små och fint skråfliga eller sträfva fjäll. 

Till detta slägte hör blott 1 art, från Medel haf vet, hafvet 
Tid Madeira samt vid vår Skandinaviska nord. 



1. Malacocephaliis lapvis (Lowe). 

Småfjällige Skolästen 

Gråbrunaktig, mörkast på öfre sidan af hufvudet och på 
ryggen och stötande i silfvergrått på sidorna. Gällocken med 
någon silfverglans, som på förlocket öfvergår i messingsglans, 
hvilken senare äfven förefinnes på kinden. l:sta ryggfenan., 
bröstfenorna, bukfenornas spetsar och analfenans undre kant 
svartaktiga. 

1 rf. 12—13; 2 rf. 200: af. 200; brf. 17—18; bf. 8. 

Macrourus Icevis, Lowf- Fisbes of Madeira; Proceed. of the Zool. 

Soc, of Lond. Part. XI, 1843rpag. 92. - 1843. 
Malacoeephahis Imvis. A. GtJNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. 

Mus. vol. IV, pag 397. — 1862 
„ „ Chr. LiJTKEN: Malacocephalus laevis (Lowe) ved 

dansk Kyst; Videusk. Meddel. fra den naturhist. 

Foren. i Kjöbenh. 1872 (aftr.), pag. 1. — 1872. 
„ „ A. W. Malm; Götebts och Bohushs Fauna, pag. 

503. — 1877. 
« „ G. WiNTHER: Prodroraus IchthyologiiE Danicae 

marinse: Naturhist. Tidskr. 3:dje Eaekke, 12:te 

Bd. pag. 36. — 1879-1880. 
„ „ E MoREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, 

T. III:me. pag. 284. — 1881. 

LUljeborg, Fiskarne. H. 18 



274 Slägtet Malacocephalus. 

Dess ofvan anförda Svenska namn är gifvet i Göteborgs och Bohus- 
läns Fauna. 

Beslir^). De största hittills erhållna exemplaren af denne 
mycket sällsynte fisk hafva haft en längd af 157io ^il^ 17 "/^ 
tum dec.m. eller 474 till 525 mill., men sannolikt blir d3n 
större, om än icke så stor som Skolästen. Till kropps- 
formen liknar den i det närmaste denne, men den bakre delen 
af dess smale stjert är ännu finare eller smalare än hos den, 
samt enligt Moreau, som synes hafva haft tillgång till exem- 
plar med fullständig stjert, fin som ett tagel. Kroppen är 
framtill jemförelsevis både hög och bred ända till slutet af 
bukhålan, men derifrån aftager den hastigt bakåt i höjd och 
tjocklek. Största kroppshöjdon, vid l:sta ryggfenans början, 
som stundom är lika med och stundom något mindre än huf- 
vudets längd, iunehålles omkr. 6 V2 — 7 ggr i totallängden 2), och 
kroppens störste tjocklek, öfver bröstfenornas bas, är något 
större än '/2 ^f *^6ss största höjd. Dessa propoi-tioner förete 
temligen nära öfverensstämmelse med dem af den närmast före- 
gående arten. Bakåt är den, liksom den, allt mer och mer 
hoptryckt och tunn. Anus har sitt läge långt fram, under 
l:sta ryggfenans främre del, eller under dess 2:dre — 4:de stråle, 
och afståndet mellan nosspetsen och anus är något större än 
hufvudets längd. — Hufvudet är "stort, ehuru temligen kort 
och något hoptryckt, så att dess störste tjocklek utgör ungef. 
-/a af dess största höjd, hvilken utgör ^/^ af dess längd. Sedt 
från sidan, har det öfre och undre profilkonturerna ungef. lika 
mycket konvergerande framåt, och nosen är framtill snedt af- 
huggen uppifrån nedåt och bakåt, och afståndet mellan den 
trubbige nosspetsen och munnen är lika med nosens bredd mel- 
lan näsborrarne och äfven med afståndet mellan ögat och nos- 
spetsen, eller nosens längd, hvilken senare utgör '/4 ^.f hufvu- 
dets d:o samt blott ^/^ af ögats iängddiameter, och således är 
kort. Nosspetsen skjuter något, men obetydligt framom mun- 
nen. Sedt ofvanifrån, är hufvudet framtill afsmalnande, med 
afrundad nosspets. Under den mjuke hudbetäckningen för- 



1) Denna beskrifning grundar sig på de af Gunther, Lutken och 
A. W. Malm gifna beskrifningarna. 

2) Enligt MOREAD (anf. st.) innehålles största kroppshöjden 8 till 10 
ggr i totallängden. 



Småfjällige Skolästen. 275 

märkas å hufviidet flere mer eller mindre märkbare ryggar, 
bildade af beueu. Munnen är stor, med snedt uppstigande 
munspringa och meå munvinkeln framom samt med bakre än- 
den af öfverkäksbeuet nästan under och bakre änden af under- 
käken midt under ögats bakre kant. Under hakan är en smal 
skäggtöm, hvars längd är något större än Ys '^^ ögats längd- 
diameter. Näsborrarne äro store och belägna nära intill hvar- 
audra samt omedelbart framom ögonhålans framkant. Den 
bakre, som är större än den främre, är aflång och bredare upp- 
till, och den främre är rund, med utstående kant omkring. 
Ögonen äro stora, och deras längddiameter, som är större än 
den vertikale d:o, innehålles icke fullt 3:ne ggr i hufvudets 
längd, samt är något större än pannans minsta bredd mellan 
ögonen. Locket och underlocket bilda baktill och upptill ett 
afrundadt, något bakåt utstående hörn. Förlockets bakre kant 
är rigtad snedt bakåt och nedåt, och dess nedre bakre hörn är 
afrundadt. A gällockens yttre sida förmärkas 5 uppifrån och 
nedåt och bakåt gående radiära streck ("strålar"), af hvilka 
3me på locket. Båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset 
och bilda der en gemensam smal fri hudflik, och hvardera gäl- 
hiiinans strålar äro 7. Hufvudet är öfver allt ofvau, på si- 
dorna och på underkäksgrenarne täckt af små, sträfva fjäll. — 
Tänder förefiunas endast på mellaukäksbenen och på under- 
käken. De äro glesa och af ringa storlek. På mellaukäks- 
benen sitta de i 2:ne rader, och de i den yttre raden äro större 
än de i den inre, och inåt krökta (till antalet omkr. 21), samt afta- 
gande i storlek bakåt. På den undre käken sitta de i en enkel 
rad, med undantag af främre änden af den samme, hvarest en 
och annan tand förefinnes innanför den sammanhängande raden, 
och på denne käke tilltaga de i storlek bakåt, så att de ba- 
kersta äro de största af alla. — l:sta ryggfenan börjar något 
litet bakom den öfre delen af bröstfenans bas samt är tillspet- 
sad och hög, så att dess höjd utgör uugef. -/a ^-f största kropps- 
höjden samt är nästan dubbelt större än dess längd. Den har 
12 till 13 strålar, med inberäkning af den l:ste rudimentäre 
d:o, och af desse är den 2:dre den längste samt slät i främre 
kanten. — 2:dra ryggfenan börjar på ett afstånd från den 
lista d:o som är 27^ ggr större än denna senares längd. Den 
är ytterst låg, ehuru den baktill är något högre, och den är 
ofullständig derigenom att strålarne, hvilkas längd ätVen baktill 



276 Slägtet Malacocephalus. 

icke är större än '/,„ af pupillens diameter (Malm), icke äro för- 
enade genom fenhinna. Gitnthek uppgifver strålarnes antal till 
omkr. 200. — Analfenan börjar något bakom anus och ungef. 
under eller ock föga bakom midten af l:sta ryggfeuan, samt 
är i början låg, men höjer sig sedermera, så att dess längste 
strålar hafva en längd, som är lika med hälften af ögats längd- 
diameter, och dess bakre högre del är temligeu jemnhög. Den 
har enligt Gunther omkr. 200 strålar, som alla äro förenade 
genom fenhinna. — Bröstfenorna äro temligen stora och till- 
spetsade, och deras längd är nära ^/^ af hufvudets d:o. Deras 
strålar äro 17 till 18 till antalet. — Bukfenorna, hvilkas af- 
stånd från hvarandra är dubbelt större än bredden af den enas 
bas. äro fastade midt under bröstfenornas fästen samt äro smala 
och fint tillspetsade, därigenom att deras 3^tterste stråle är långt 
utdragen och med hårlik spets. De räcka bakom början af 
analfenan och hafva 8 strålar'). — Fjällen på kroppen äro 
mycket små och fint skråfliga, och de större på främre delen 
af kroppssidan äro särdeles breda, så att deras vertikale dia- 
meter är dubbelt så stor som deras longitudinelle d:o. Deras 
instuckne främre kant är nästan halfcirkelformig och deras 
bakre frie del har å yttre sidan omkr. 40 temligen långe taggar. 
På deras instuckne del ä]'o omkr. 26 vågformige och på deras 
bakre frie del omkr. 14 något otydliga koncentriska streck, och 
radiära linier eller fåror saknas. Mellan bakre delen af rygg- 
fenan och sidolinien äro omkr. 14 fjällrader. Mellan bukfenorna 
är en transverselt oval naken fläck, och ett stycke bakom den 
är en annan longitudinel sådan, som sträcker sig till anus. 
— Sidolinien är fullständig, ehuru otydlig på den bakerste, 
fine delen af stjerten. Den har en svag böjning nedåt öfver 
bröstfenans bas samt äfven en sådan något framom början af 
2:dra ryggfenan. — Färgen är gråbrunaktig på öfre sidan af 
hufvudet och på ryggen ofvan sidolinien, och på sidorna något 
ljusare, stötande i silfvergrått (enligt Moreau grågulaktig på 
kroppen, med en rad små svarta punkter långs basen af de 
vertikala fenorna). Gällocken äro något silfverglänsande, och 
förlocket och kinden med anstrykning af messingsglans. Trak- 



1) Detta antal uppgifves af Gdnther, LCTken och Moreau samt har, 
på grund af öfverensstämmelseii med föregående slägte, sannolikheten för 
sig, men Malm uppgifver antalet 9. 



Flunrlrefiskar. 277 

ten mellan bukfenorna är sotsvart, och en fläck bakom bröst- 
fenornas rot mörkt brunaktig, möjligen svartaktig. l:sta rygg- 
fenan, bröstfenorna, bukfenornas spetsar och analfenans undre 
kant mörkt pigmenterade och svartaktiga. Iris silfverhvit, san- 
nolikt något skuggad af svartaktig färg. 

Af denne mycket sällsynte fisk tillvaratogs enligt Malm 
(anf. st.) d. 10:de November 1852 vid Lysekil i Bohusläns 
skärgård af Kontrollör D. M. Deyenbekg ett exemplar, som en 
fiskmåse i närheten af Kosviken derstädes tappat på land, och 
som den troligtvis funnit der nära uppkastadt af hafvet på 
stranden samt dödt. Exemplaret, som saknar den bakre delen 
af stjerten, förvaras i Göteborgs museum. Enligt Chr. Lutken 
(anf. st.) blef i December 1871 ett dödt exemplar funnet upp- 
kastadt af hafvet på norra stranden vid Skagen, eller den norre 
spetsen af Jylland i Danmark. Dessa äro de enda exempel på 
dess förekomst i norra Europa. Den är eljest till sin geogr. 
utbredning sydlig, och ett par exemplar hafva erhållits vid 
Madeira, hvarifrån den först blifvit beskrifven af Lowe (anf. 
st.), samt några få d:o i Medelhafvet, hvarifrån British Museum 
enligt LiJTKEN erhållit den, och hvarest enligt Moreau (anf. st.) 
naturforskarena, bröderna Gal erhållit .3:ne exemplar i trakten 
af Nizza. 

Den, såsom de andre Macruriderne, är utan tvifvel en djup- 
vattensfisk, men om dess lefnadssätt är intet kändt. 



6:te Familjen PLEUKONECTID^, Kisso. 1826. 

(Pleuronectides, Eisso: Hist. iiat. des princip, product. de TEurope 
mérid. T. III, pag. 245. - 1826). 

flundrefiskar. 

Kroppen är starkt lioptrycht och hög samt af oval (stun- 
dom rimdadt-oval) eller elliptisk form, i allmänhet med blott 
den ena sidan (ögonsidan) färgad^ och på denna sida, som 
under desse f skars vanliga ställning är horisontel och öfre 
eller vänd uppåt, sitta båda ögonen, och, för erhållandet af 
detta läge, har det ena ögat under ungarnes tidigare tillväxt 
gått Öfver från den andra sidan^ och fått sitt läge uti en ögon- 
håla, som är omsluten af pannbenen, ettdera eller båda sido- 



278 Flundrefiskar. 

silbcncn och öfrc silbend, och det andra ögat är iclr hcläcfct 
i någon egentlig ögonJiäJa. Denna det ena ögats öfvergång 
står i förbindelse med en vridning af den främre delen af 
hraniet, som derför der är osgnunctrisli. Tänderna äro vexlande. 
Enlång ryggfena och en d:o anal fena samt vanligen distinlästjert- 
fena. Bröstfenorna belägna högt uppe, och stimdom saknade. 
Bnkfenorna fastade under bröstfenorna samt med flcre strålar, 
och stundom sahiade. I allmänhet är hroppen fjällbetäckt och 
försedd med fullständig sidolinic, som dock någon gång sak- 
nas. Gälarne 4 par, och falske gälar förefinnas. Simblåsa 
saknas i allmänhet^). Bukhålan är kort, men sträcker sig 
dock bakom amts, och är baktill begränsad af ett egendomligt 
formadf, transformcradt interspinalben. Apptendices p%jloriece 
äro korta och få (2-7). 

Omkring 40 slägten och 400 arter tillhöra denna mycket 
naturliga familj, och representanter för den samma förekomma 
i alla haf, och några få arter uppstiga från hafvet i färskt vatten. 
De äro i allmänhet bottenfiskar, och. på grund af deras starkt 
hoptryckte och höge kroppsform och saknad af simblåsa, samt 
den jemförelsevis ringa utvecklingen af deras pariga fenor, hafva 
de icke förmåga att hålla kroppen i vertikal ställning, eller 
med ryggen uppåt och buken nedåt, såsom andre fiskar, utan 
hvila eller röra sig med den ena (vare sig högra eller venstra) 
sidan nedåt, och denna sida är i allmänhet ofärgad och saknar 
öga, samt kallas derför vanligtvis blindsida. Till följd deraf 
kunna de tr3-cka sig tätt till hafsbottnen, eller t. o. m. mer 
, eller mindre gräfva sig ned i denne, och då färgen på deras 
uppåtvända kroppssida ofta mer eller mindre liknar bottnens 
d:o, så kunna de derigenom så mycket bättre dölja sig för sine 
fiender eller lura på sitt rof. Ögonen äro särdeles rörliga, och 
öfre ögat har nedtill och nedra ögat har upptill en mer eller 
mindre utbildad betäckande hud, som gör tjenst såsom ögon- 
lock. Deras öfra, färgade-) sida — "ögonsidan" — är i all- 
mänhet mera muskulös än den undra. De undergå under sin 



1) Enligt A. Agassiz finnes simblåsa hos en af de Nordamerikanska 
flundrorna; Proceed. of the Anier. Acad of. Arts and Sciences, vol. XIV, 
N:o 8. VI, p. 11. 

2) Under senare tiden gjorda iakttagelser tyckas ådagalägga, att den 
öfra sidans färg uppkommit genom ljusets inflytande pa nervsystemet, och 
till väsendtlig del genom ögonens medverkan. 



Flundiefiskar. 279 

utveckliug, sedau de lemnat ägget, betydliga föräudringar, be- 
stående för det mesta deruti, att de, från att i början såsom 
andre fiskar vara symmetriskt och bilateralt bildade, med ögonen 
belägna hvartdera på sin sida, och då simmande på samma 
sätt som andre, ganska snart blifva osymmetriske, med båda 
ögonen på samma sida '), med den främre delen af hufvudet 
vriden åt den sidan, der ögonen sitta, med denna sida färgad 
och, såsom nämndt är, mera muskulös och den andra sidan ofär- 
gad m. m. och då simmande på ena sidan. Denna tidigt in- 
trädande förvandling är för dem särdeles karakteristisk och 
skiljer dem frän alla andra fiskar. De lefva af diverse olika 
vid och på bottnen lefvande hafsdjur (både fiskar och andra 
lägre djur) samt äro ofta ganska snabba i sina rörelser. Flundre- 
fiskarnes ägg skola utvecklas och kläckas flytande i hafsytan, 
liksom torskarternas, enligt M. Intosh-), och ungarne äro ytterst 
små och outbildade då de kläckas. Då desse fiskar ofta äro temligen 
store och stundom mycket store, samt deras kött merendels är 
särdeles smakligt, äro de i ekonomiskt hänseende af icke ringa 
betydelse, och spela derför ofta en vigtig rol i fisket, ja stun- 
dom en af de vigtigaste. Flundrefiskarne tillhöra nästan endast 

1) De af P. J. Vall Beneden (BuUet. de rAcadémie Eoy des se. etc. 
de Belgiqne, T. XX. lll:e Partia, p. 206. — 1853), A. W. Malm (Öfver- 
sigt af K. Vet. Ak:s Förh: 1854, N:o 7, pag. 173, tab. I, och K. Sv. Vet. 
A-.ds Handl. Bd. 7, N:o 4, pag. 1—28, tafl. 1-2. — 1868), af Wyville 
Thomson (Annals a. Magazine ot Natural Histoiy, 3:d ser. vol. XV, pag. 
361, pl. XVIII. - 1865), af I C. Schiödte (Naturhist. Tidskrift, 3:dje 
Effikke. 5;te Bd. pag. 267, Tavle XI. - 1867), och af Alex. Agassiz 
(Proceed. of the American Acadeiny of Arts And Sciences, vol. XIV (särsk. 
aftr.) pag. 1 - 25, pl, III — X. — 1878) gjorda iakttagelserna synas ställa 
utom allt tvifvel, att blindsidans öga vid öfverflyttningeu går egentligen iitom- 
kring kraniet, ehuru hos yngeln af en förmodad Flagusia genom väfnaderna 
mellan detta och ryggfenan — och icke går igenom sjelfva kraniet, såsom det 
äfven blifvit påstädt. (Jap. Steenstrup: Om Skjaevheden hos Flyndrerne; 
Overs över d. K. Danske Vid. Selsk;s Forh. i Nov. 1863, och Fortsatte 
Bidrag til en rigtig Opfattelse af Öiestillingen hos Flyndrerne: Overs. 
över d. K. Danske Vidensk. Selsk:s Forh. 1876, p. 174—247, Tab. I- IV. 
— 1878). Då emellertid denna vandring af ögat försiggår i allmänhet 
mycket tidigt, och börjar stundom redan innan ungarne ernått 10 mili:s 
längd, så är det tydligt, att kraniets förbening och äfven broskbildning då 
ännu är högst ofullständig. 

2) Annals and Magazine of Natural Historj-, 5:th ser., vol. 15, pag. 
434. — 1885. 



280 Slägtet Hippoglossus. 

de allra yngsta geologiska perioderna, och man känner blott en 
art af slägtet Rhombus från tertiärperioden. 

Vi meddela å följ. sida en synoptisk tabell öfver de 7 vår 
Skandinaviska nord tillhörande slägten af denna familj M. 



I. Slägtet Hippoglossus, G. Cuvier. 1817. 
(Régne Aniraal etc. l:ie édit. T, II, pag. 221. — 1817). 

Kroppen af an långsträckt oval eller elUptish form, med 
högra sidan varande ögonsida^ och med mer eller mindre stor 
mun, som på öfverJcäken är beväpnad med 2:ne eller flera 
rader tänder, hvilha saknas på gombenen och plogbenet. De 
främre tänderna på mellankäksbenen äro större. Hyggfenan 
börjar Öfver öfre ögat, som sitter nära invid eller på Imfvudets 
öfre kant. Fjällen äro små och släta cycloidfjäll. Appendices 
pyloricm få. 

Detta slägte inneslnter blott ett par arter, från de tempe- 
rerade och nordlige delarne af norra hemisferens haf, och båda 
tillhöra vår Skandinaviske nords fauna. Den 2:dra i ordningen 
af dessa arter har först af Bleeker2) och sedermera af flere 
andre författare blifvit uppstäld såsom typ för ett eget genus: 
Platysomatichthys, men de karakterer, som utmärka detta slägte, 
synas oss snarare hafva betydelsen af artkarakterer, och vi 
anse oss derför böra i öfverensstämmelse med Gunthek upptaga 
den under slägtet Hippoglossus. 



Hippoglossus. 
Sidolinien . . 



Arter: 
bildar en båge öfver bröst- 
fenan 1. vulgaris, Fleming. ' 

är nästan rät och bildar icke 

båge öfver bröstfenan .... 2. hippoglossoides (Walbaum). 



1) 1 afseende på denna tabell få vi här anmärka, att slägtena Bo- 
thus och Zeugopterus här blifvit upptagna i öfverensstämmelse med de 
åsigter, som blifvit framstälda af Jap. Steenstrup för 22 år sedan (Overs. 
över det Kongl. danske Vidensk:s Selsk-.s Forh. 1865, pag. 95 — 112). 

2) Verslagen en Meddedeelingen der Kon. Akademie van Wetenschappen^ 
Afdeeling Natuurkunde, Dertiende Deel. Jaarg. 1862, pag. 425. 



281 



e- w 



3 s 



o §^ 3 





» EÖ 






O 






Z 






O s 












s' ^ 












3 






p;; ra 












•7* 




•^ 


X C" 3 




-• 


^ s^ ? ^; 


c 



■J:. W o 



P 55 OQ 



2 3 



p <T> 



1^ i 



:^. H 2; 



= sr ^ 



-c H E£- 
fl- 






03 



Ä> 



^3 



to 



fö 






> 

se 

1-3 



tö 



c 



fe 



Oj 



282 Slägtet Hippoglossus. 

1 Hippoglossus vulgsiris, Fleming. 
Hälleflundran. 

Största hroppshöjden (utan inbcrähning af fenorna) inne- 
JiåUes omlir. 3:ne ggr i totallängden. Ofra ögat är heJäqet 
nära intill hufvudets öfre l^ant ocli ungefär niidt öfver det 
nedra d:o. Tänder )ia bilda framtill på mellanMksbenen 2 — B 
irregidiera rader och på underkäken 1 — 2 d:o. Sidolinien 
bildar öfver bröstfenan en stark båge. Framom analfenan är 
en kort framåt riglad tagg. Rygg- och analfenornas största 
höjd, som å den förra är ungef. vid och å den senare framom 
midten., är mindre än V2 *'^^''* ^'^^^ ^^^^ ^^^^'^' större än Va <"(/ 
hufvudets längd., och deras strålar äro tvågrenige. 

Ef. 98—107; af. 73—82; brf. 14— IG; bf. 6; stjf. 3—4 
+ 15 + 3—4. 

■^Pleuronectes Hipxioglossus, Linné: Fauna Svecica ed. II:da, pag. 117. — 

1761. 
„ „ O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag 161. 

- 1780. 

Hippoglossus vulgaris. Fleming: Histoi\y of Britisli Animals, pag. 199. 

- 1828. 

Pleuronectes Hippoglossus, S. NissoN: Prodromus Iclithyol. Scaudin. pag. 
57. - 1832. 

Hippoglossus maximus, Gottsche; Die seeländischen Pleuronectes- Arten: 
Archiv fiir Naturgeschichte, von A. Wiegmann, 
l:er Jahrg. 2:er Bd. pag. 164. - 1835. 

Flettronectes Hippoglossus, N. O. SchagerstböM: Förteckning på Fiskar 
träffade i Skåne etc; Physiogr. Sällsk-.s i Linid 
Tidskrift, 2:dra haft. pag. 312. — 1838. 
,. ,. P. Gaimakd: Vo}'age en IslanHe et au Groen- 

land, Atlas Zoologique, Medical et Géographique, 
Poissons, pl. 14. — 1840—1844. 

Hippoglossus maximus, H. Köyer: Danmarks Fiske, 2;et Bd. pag. 381. 

- 1843—1845. 

„ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 

pag. 631. — 1855. 
„ vulgaris, A. GijNTHER: Catal. of the Fishes in the Brit. 

Mus. vol. IV, pag. 403. — 1862. 
„ „ K. COLLETT: Norges Fiske, pag. 134. - 1875. 

„ Linnéi. A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, 

pag. 508. — 1877. 
„ vulgaris, R. Collett; Meddelelser om Norges Fiske i Aa- 

rene 1875—78; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 

1879, N:o 1„ pag. 74. — 1879. 



Hälleflundran. 283 

Hippoglossus vulgaris, E. Morkau: Hist. nat des Poiss. de la Fiance, - 

T. III, pag. 287. - 1881. 
,. .. Jordan & Gilbert: Synopsis of tlie Fishes 

of North America; Bullet. of the United. States 
National Museum, N:o 16. pag. 819. — 1882. 
,. ,. Franx'IS Uay: The Fishes of Great Britain 

& Ireland, vol. II, pag. 5, pl 94. — 1880— 
1884. 
„ „ MöEius & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 

87. — 1883. 
,, „ E. COLLETT: Meddelels. om Norges Fiske i Aa- 

rene 1879-83; Nyt Magaz. f. Naturvid. 29 Bd. 
(scärsk. aftr.) pag. 98. — 1884. 
Af Linné anföres dess Svenska namn " Hilly flundra'' . I Skandinavisk 
Fauna uppgifvas namnen Hälleflundra och Helgeflundra. C. Cederström') 
uppgifver namnet Hällebarn säsom förekommande i trakten af Strömstad, 
och ilALM (anf. st.) anför namnet HälleflsJc såsom allmänt i Bohuslän, der 
den vid Sydkoster äfven kallas Hälleflundre. Dess va,nliga Norska namn 
är Qveite och stundom äfven HeVeflyndre. 

BesTcr. Den ernår en mycket betydlig storlek, och är en 
af de allra störste af vare fiskar, och den störste af dem, som 
äro matnyttige. Uti Skandin. Fauna anföres, att ett exemplar 
blifvit fångadt vid Bohuslänska Wäderöarna, som vägt 36 
lispund, och Kröyer uppgifver, att han i Lofoten undersökt ett 
exemplar, som var 7 fot långt, men Collett anför en uppgift 
af fiskare i Westfinmarkeu, att de iakttagit derstädes ett exem- 
plar af omkr. 18 fots längd, eller lika långt som fiskarenas 
"Ottringsbaad", hvilken är den störste uppgifne storleken. Van- 
ligen fås den af 3 till 5 fots längd och 2 till 4 lispunds vigt, 
eller 900 till 1500 milhs längd och 17 till 25'/., kilograms 
vigt. Kroppsformen är långsträckt oval. med höjden från nå- 
got framom midten starkt aftagande bakåt, och med öfre och 
und]'e profilkonturerne bakåt konvergerande ungefär lika mycket. 
Största kroppshöjden (utan inberäkning af rygg- och analfenorna) 
något framom midten, innehålles hos de äldre i allmänhet ej 
fullt 3me ggr och hos de yngre väl 3:ne ggr i totallängden, 
och störste tjockleken, som hos de äldre vanligen är belägen 
vid bukens midt, och hos de unge vid locken, innehålles omkr. 
4 eller nära 4 ggr i största kroppshöjden. Stjertens höjd strax 
framom stjertfenan innehålles nära 5 ggr i sist nämnda höjd. 
Kroppen är jemförelsevis temligeu tjock, ehuru något mera 



1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, pag. 66. 



284 Släartet Hippoglossus. 

muskulös på ögonsidan än på blindsidau. Dess tjocklek aftager 
långsamt bakåt, men stjerten äv framom stjertfenan icke så sär- 
deles tunn, så att tjockleken derstädes innehålles endast ungef. 
2 "2 ggi' i den samme öfver locken. Anus har sitt läge långt 
fram, mellan bukfenorna, något bakom dessas bas, och ett tcm- 
ligen godt stycke framom anal fenan. Dess afstånd från nos- 
spetsen är något, men icke mycket större än hufvudets längd, 
och afståndet mellan den och analfenan är stundom något större 
och stundom något mindre än bukfeuans längd. — Hufvudet 
är af medelmåttig storlek, och dess längd, från underkäkens 
spets till spetsen af lockets bakre vinkel, innehålles hos äldre 
och stora exemplar nära 6 ggr och hos yngre d:o stundom ej 
fullt 4 ggr och stundom omkr. 472 ggi' i totallängden. Det 
är ofvan eller å ögonsidan konvext och å blindsidau plattadt, 
och framtill trubbigt tillspetsadt, med öfre och undre profil- 
konturerna konvergerande ungef. lika mycket, och med under- 
käkens spets framskjutande något litet framom nosspetsen. då 
munnen är sluten. Munnen är medelmåttig, med uppstigande 
munspringa, med munviukeln, under nedra ögats främre kant 
och med bakre änden af öfverkäksbenet under dess midt. Un- 
derkäkens längd är något mindre än '/o af hufvudets d:o. Intet 
spår till skäggtöm förefinnes under hakan. Nosens längd, eller 
afståndet mellan nedra ögat och nosspetsen, innehålles omkr. 
4 V-, till nära 5 ggr i hufvudets d:o. Näsborrarne på ögon- 
sidan sitta nära intill hvarandra och ofvan nedra ögats främre 
kant samt något närmare det än öfra ögat, och äro små och 
rundade, och den främre är baktill försedd med en hiidtlik. 
Ögonen äro stora och likstora, och deras längddiameter, som är 
större än deras vertikale d:o, innehålles 4 7-2 till 6 */, ggr i 
hufvudets längd samt är ungef. lika med nosens d:o. Öfra 
ögat har sin öfre kant framtill under men nära intill hufvu- 
dets öfre d:o. Afståndet mellan båda ögonen är hos de äldre 
betydligt större än hos de yngre, och är hos de förre obetydligt 
mindre än ögats längddiameter, samt utgör hos de senare ungef. 
^3 af den samme. Det öfra ögat sitter nästan midt öfver det 
nedra, och detta senare sitter endast högst obetydligt längre 
fram. Mellanlockets och uuderlockets undre kanter bilda till- 
samman en jemn cirkelbåge, men det senare har bakre kanten 
framom bröstfenans bas grundt urbugtad, och upptill bildar det 
i förening med locket en aftrubbad bakåt utskjutande vinkel, 



Hälleflundran. 285 

ofvan nämnde bas. De båda gälhinnorna äro förenade under 
det mycket smala gälnäset och bilda der en bred och tunn 
gemensam fri hudflik, och hvardera gälhinnan har 7 strålar. 
Med undantag af läpparne, hakan mellan underkäkens grenar 
och trakten kring näsborrarne, är hufvudet öfver allt täckt af 
mycket små fjäll. — Tänderna äro koniska och tillspetsade 
samt krökta inåt, och ungef. lika mycket utbildade på ögon- 
sidan som på blindsidan, samt bilda framtill på mellankäks- 
benen hos äldre individer åtminstone 3:ne irreguliera rader, och 
på främre delen af underkäken 2:ue d:o d:o, men hos yngre 
och smärre individer synas framtill på de förra benen endast 
2: ne rader och på den senare blott 1 d:o. De, som sitta fram- 
till på öfver- och underkäken, äro större än de andra. Svalg- 
benens tänder äro af samme form som käkarnes d:o. De undre 
svalgbeuen äro smala, och på dem sitta tänderna i 2:ne rader, 
och de i den yttre raden äro mycket mindre än de i den inre 
d:o samt, med undantag af de främre, mycket små. På de öfre 
svalgbeuen sitta tänderna i flera sneda rader. — Ryggfenan, 
som börjar öfver öfra ögat, något framom dess midt, och slutar 
på ett afstånd från stjertfenan, som är föga mindre än ögats 
längddiaraeter, är låg framtill och baktill och har sin högsta 
höjd ungef. på midteu, der den innehålles 2 Ys till 3:ne 
ggr i hufvudets längd. Den är här jemnt af rundad, och den 
har 98 till 107 (vanligen omkr. 100) strålar, som alla äro 
ledade och af hvilka de 5 till 12 bakerste äro tvågrenige. — 
AnaJfenan, som börjar på ett afstånd bakom anus, som stun- 
dom är något större än bukfenans längd och stundom utgör 
blott -/a af denna, och framom hvilken är en kort framåt rig- 
tad tagg ("analtagg"), är obetydligt högre än ryggfenan samt 
har samme form som den, med undantag deraf, att den har 
sin största höjd framom midten. Den har 73 till 82 (vanligen 
76 till 78) strålar, som alla äro ledade och af hvilka de 8 till 
13 bakerste äro tvågrenige. — Bröstfenorna äro små, och den 
på blindsidan är något mindre än den på ögonsidan, hvars längd 
är ungef. lika med ' /, af hufvudets d:o. De sitta högt uppe, 
med snedt fäste, och äro af en elliptisk och snedt samt på 
ögonsidan något mera tillspetsad form, samt hafva 14 till 16 
strålar. — BtiTxfenorna, som äro fastade nära intill hvarandra 
och något framom bröstfenornas fästen, äro särdeles små, och 
deras längd utgör knappt '/o ^^ ögonsidans bröstfenas d:o. De 



286 Slägtet Hippoglossus. 

äro sins emellan lika länga, och af en elliptisk, vid spetsen af- 
rundad form, och hafva 6 strålar, som alla äro ledade och, med 
undantag af de 2:ne ytterste, tvågreuige. — Stjertfenan, hvars 
längd, räknad från början af dess ytterste sidokanter, är något 
mindre än hufvudets d:o, är temligen stor och i bakre kanten 
nrriugad, med spetsiga sidohörn. Den har 15 fullständige och 
å hvardera sidan 3 till 4 ofullständige strålar. — Fjällen äro 
mycket små cycloidfjäll, som äro släta och af en oval eller ock 
elliptisk form, med tätt stående koncentriska strimmor, samt 
med några glesa radiära sådana, utgående från den närmare 
intill den frie änden varande nucleus, och med den instuckne 
ändens kant bugtig. De störstas längd hos ett yngre exemplar 
är 2 mill. De sträcka sig långt ut på de vertikala fenorna 
äfvensom på bröstfenorna på den färgade sidan. — SidoUnien 
är fullständig och bildar en stark båge öfver bröstfenan, men 
går eljest rät långs midten af kroppssidan. — Färgen-ä.!' på 
ögonsidan hos de äldre mörk: svartaktig eller svartaktigt oliv- 
grön, eller ock svartbrunaktig, och på blindsidan, såsom van- 
ligt, hvit; och hos de yngre på ögonsidan olivgröuaktig eller 
olivbrunaktig, med mörkare eller svartaktig marmorering, och 
hos dem hafva de vertikala fenorna den ytterste kanten merendels 
gulrödaktig. Någon gång äi'0 äfven de äldre på ögonsidan för- 
sedde med talrike små svarte fläckar på olivgröuaktig botten. 
Det huden betäckande slemmet gifver åt den en fernisslik glans. 
Iris har närmast pupillen en glänsande gulrödaktig ring. 

E. CollettI) omnämner en af Professor Gr. O. Särs fråij 
stort djup utanför Christiansund i Norge upptagen unge, som 
han antager för att sannolikt tillhöra denna art 2), och som 
ännu vid en totallängd af 31 mill. är symmetriskt bildad, med 
tydlig pigmentering på båda kroppssidorna. Den utmärker sig 
för öfrigt genom en jemförelsevis säi-deles långsträckt kropps- 
form, som utan tvifvel antyder, att den ännu en tid skulle 
hafva bibehållit den symmetriske kroppsformen, och att således 
hos den det ena ögat vandrar senare öfver till ögonsidan än 
hos ungarne af vare andre flundreartade fiskar. 



1) Norges Fiske, pag. 134. 

2) Prof. Sårs har liaft den godheten att visa oss en af honom öfver 
denne unge utförd teckning, och vi kunna på grund deraf intyga, att den 
tillhör här i fråga varande art. » 



Hälleflundran. 287 

Det händer någon gång, men mycket sällan, att man er- 
håller exemplar, hvars venstra sida är ögonsida, eller så kallade 
afviga exemplar. 

Skelettet. A det fasta kraniet äro uackbensapparatens ben 
nästan helt och hållet symmetriska, och äfven de närmast framom 
denna apparat varande benen äro till en del temligen symme- 
triska och i mindre grad påverkade af den vridning åt höger, 
som egt rum i den främre delen af kraniet. Basioccipitalbenet 
är å undre sidan helt och hållet täckt af parasphenoidbenets 
bakre ände. Sidonackbenen, som äro försedda med fullständige 
och slutne ledknappar, för artikulationen med l:sta kotan, och 
utskjutande väl så långt tillbaka som basioccipitalbenet, om- 
sluta helt och hållet nackhålet. Öfre nackbenet är genom ossa 
epotica långt afskildt från sidonackbenen, och har sitt läge 
helt och hållet på hjernskålens öfre sida, och visar framtill nå- 
gon snedhet, då det åt höger om kölen är större och sträcker 
sig längre fram än åt venster. Långs dess öfre sida och mera 
åt venster är en åt sist nämnda håll böjd köl, som fortsattes 
af en skarpare sådan långs öfre sidan af det venstra pannbenet. 
Ossa epoiica äro stora och symmetriska och sammanstöta med 
hvarandra ofvan nackhålet och bakom öfre nackbenet. Deras 
bakre utskott äro rigtade ut åt sidan och sträcka sig knappt 
så långt tillbaka som sidonackbenens ledknappar, och mellan 
dessa utskott och ossa pterotica är en djup grop. De sist 
nämnda benen hafva såsom vanligt sin bakre del slutande med 
ett hoptryckt och temligen tunnt, bakåt och utåt rigtadt ut- 
skott, som dock är kort och sträcker sig knappt så långt till- 
baka som de nämnda utskotten å o. epotica. Äfven o. ptero- 
tica äro symmetriska, och samma förhållande är det med ossa 
opisthotica, som äro temligen små och med vanligt läge. Mel- 
lan dem och ossa prootica är en af benhinna utfyld öppning, 
hvilken sträcker sig ned mellan sist nämnda ben och sidonack- 
benen, och uppåt till 0. pterotica. Ossa prootica äro äfven 
symmetriska och af jemförelsevis icke betydlig storlek, men för 
öfrigt af vanlig beskaffenhet. Framom dem är ett hål, som 
framtill begränsas af alisphenoidbenen. Ossa splienotica äro 
osymmetriska deruti, att det högra sträcker sig längre fram än 
det venstra. Hvartdera har en djup ledgrop, för artikulationen 
med den främste ledknappen på hyomandibularbenet, och ofvan 
denne ledgrop är ett utstående utskott, som på det högra sitter 



288 Slägtet Hippoglossus. 

något längre fram än på det venstra. Basisphenoidben saknas. 
Alisphenoidbenen sträcka sig ned till parasphenoidbenet och 
äro osymmetriska, och det venstra är något större och sträcker 
sig längre fram än det högra, och har äfven en annan form 
än det. Parasphenoidbenet är framtill osymmetriskt och något 
vridet. Baktill sträcker det sig åtminstone till bakre kanten 
af basioccipitalbenet, och å den mellerste bredare delen är det å 
sidorna konkavt och undertill försedt med en skarp köl. Fram- 
till omfattar det, såsom vanligt, den bakre delen af plogbenet, 
men den venstra här varande halfvan af det samma är bredare, 
ehuru något kortare än den högra d:o. Plogbenet är osym- 
metriskt, men högst obetydligt vridet. Af de båda knölarne 
eller ledytorna vid dess främre ände, med hvilka mellankäks- 
benen medelst brosk artikulera, är den högra längre framstå- 
ende än den venstra, och dess ofvan och bakom denna senare 
ledytan varande sidodel sträcker sig något högre upp än den 
som är ofvan den högra d:o, hvadan plogbenets främre ände är 
sned. Inga spår till tänder förefinnas på detta ben. Silbens- 
apparateus ben äro högst osymmetriska, och hafva i hög grad 
påverkats af vriduingen af den främre delen af kraniet. Alla 
äro från sitt ursprungliga läge i och med det venstra ögats 
vandring öfver till högra sidan förflyttade eller vridna åt nämnda 
sida, ehuru det venstra sidosilbeuet är det jemförelsevis minst. 
Detta senare, öfre sil benet och det högra sidosil benet omsluta 
framtill, liksom båda pannbenen den stora ovala och slutna 
ögonhåla, i hvilkeu det ursprungligen venstra och sedermera 
öfra ögat har sitt läge. A det venstra sidosilbeuet, som är 
större och sträcker sig längre tillbaka än det högra d:o, bildar 
yttre kanten en oatbruten fortsättning af det venstra pann- 
benets ytterkant, endast böjande sig helt obetydligt utåt, och 
dess främre ände har utåt ett kort, afrundadt utskott, å hvars 
undre och yttre sidor äro 2:ne ledytor, för artikulationeu med 
öfverkäksbenet och gombenet. Inåt gränsar detta ben till öfra 
silbenet och bidrager här till att bilda ögonhålans främre och 
öfre yågg. På spetsen af det afrundade utskottet är fästadt ett 
helt litet ben, hvilket tydligen är ett rudimentärt främsta venstra 
infraorbitalben, som blifvit qvar, oaktadt ögat vandrat derifrån. 
Det högra sidosilbeuet, som baktill gränsar till det högra pann- 
benet, liksom det venstra sidosilbeuet baktill gränsar till det 
venstra pannbenet, är kortare än det venstra d:o, men sträcker 



Hälleflundran, 289 

sig något längre framåt än detta. Det har vid sitt yttre främre 
hörn ett stort och tjockt och i änden konkavt utskott samt å 
undre och främre sidorna en konkav ledyta, med hvilkeu det 
högra gombenet och d:o öfverkäksbeuet artikulera. Den yttre 
eller undre sidan af det nämnda utskottet så väl som af sjelfva 
benets bakre del bildar en konkav yta, som i förening med det 
föga utbildade främsta infraorbitalbenet utgör en antydning till 
ögonhåla för det högra eller nedra ögat. Vid utskottets kon- 
kave ände är det nämnda främsta infraorbitalbenet fästadt. 
Detta, som är litet och baktill tillspetsadt samt ligger framom 
ögats främre kant och är böj dt efter denne, är det enda infra- 
orbitalben, som vi här kunnat finna. Den inre delen af detta (högra) 
sidosilben gränsar intill öfre silbenet, samt bidrager äfveu till 
att bilda ögonhålans främre vägg. Bakre delen af det samma 
ligger under det högra pannbenets främre del. Båda sidosil- 
benen gränsa äfveu såsom vanligt till plogbenets främre ut- 
bredde sidodelar. På grund af sidosilbenens osymmetriska be- 
skaffenhet hafva äfven hålen för de båda luktnerverne blifvit 
osymmetriska. Öfre silbenet, som har sitt läge mellan båda 
sidosilbeuen, och äfven gränsar till det långt framskjutna, smala 
och tunna högra utskottet af venstra pannbenet, vid yttre kan- 
ten af det öfra ögats yttre eller undre orbitalvägg, och hvars 
nedre del är stäld midt öfver plogbenets främre del, ehuru det 
ej sträcker sig så långt fram som den, är osymmetriskt och 
vridet åt höger derigenom, att det har 2:ne knölar, och den 
öfre af desse, som bildar den allra främste delen af ögonhålans 
\ä.gg, och ofvan är porös och framtill är tillspetsad, är jemte 
benets hela öfre del dragen åt höger. Hjessbeuen äro ej fullt 
symmetriska, men hafva vanligt läge. De sträcka sig med sine 
bakre ändar till en del öfver ossa epotica, ehuru ej så långt 
tillbaka som dessa. Det högra hjessbenet sträcker sig något 
längre fram än det venstra. Pannbenen äro högst osymmetriska 
och äro de ben, som genom ögonens förflyttning blifvit mest 
förändrade. För att gifva plats för venstra ögat och bidraga 
till bildningen af dettas ögonhåla, hafva de framtill blifvit 
åtskilda och divergera framåt starkt med sine främre ändar, 
hvilka derigenom omsluta nämnda öga baktill. Det venstra 
pannbenet sträcker sig något längre tillbaka än det högra d:o, 
och går framtill med ett smalt och tunnt utskott, som ligger på öfre 
och yttre kanten af det högras främre del, vid yttre sidan af det 

Lilljeborg, Fiskarne. U. ' ^ 



290 Slägtet Hippoglossus. 

öfra ögats ögonhåla, lika långt fram som detta och ända till 
det öfre silbenet. Vid bakre delen af ögonhålan ligger det 
ofvan på det högra, och det bildar större delen af ögonhålans 
bakre \ägg. Bakom ögonhålan är det högra pannbenet ofvan 
starkt urhålkadt. Detta senare (högra) böjer sig vid bakve 
delen af ögonhålan starkt utåt, och bildar i förening med det 
venstras främre smala utskott och den underliggande bakre 
delen af det högra sidosilbenet den tjocke båge, som åt höger 
eller undertill omsluter det öfra ögats ögonhåla. Af suspen- 
soriets ben är det högra hyomandibularbenet något längre än 
det venstra, men eljest äro dessa båda ben nästan fullkomligt 
lika. Deras främste ledknapp, som är urhålkad, liksom de 
andre d:o, är rundad och sitter på en kort hals, och den mel- 
lerste d:o är mycket smal och lång. Den, med hvilken locket 
artikulerar, är större än den främste samt rundadt oval och 
med mycket kort hals. O. symplecticum är aflångt och nedtill 
starkt afsmalnande. Quadratbenen äro hvarandra fullkomligt 
lika och af vanlig form. Båda gombenen äro deremot hvar- 
andra betydligt olika, men båda jemförelsevis korta och tjocka. 
Det venstra är betydligt större än det högra, samt har den 
främre änden jemförelsevis bredare, och är baktill å inre sidan 
mindre urhålkadt. Det venstra mesopterygoidbenet är lägre men 
tjockare än det högra d:o och af en mera långsträckt form än 
detta, som är nästan rhomboidiskt, då det förra är elliptiskt. 
Pterygoidbenen äro äfven olika hvarandra. Det venstra är 
större och tjockare än det högra, men deras form är hos båda 
i det närmaste likadan och af vanlig beskafiénhet. Det högra 
är endast något mera böjdt. Metapterygoidbenen äro något 
olika hvarandra, derigenom att det venstra är något kortare. 
Mellankäksbenen och deras tänder äro fullt symmetriska, och 
de förra hafva vanlig byggnad. Vid deras inre ände äro såsom 
vanligt 2me uppstigande utskott, af hvilka det yttre, som ar- 
tikulerar med öfverkäksbenets inre eller främre ände, är lägre 
samt tjockt och knöllikt, och det inre är högre och tunnare samt 
tillspetsadt, och vid dessa senare utskotts (ett å hvartdera 
mellankäksbenet) öfre ändar är baktill det brosk fästadt, som 
förmedlar artikulationen mellan dem och öfre silbenets nedre 
knöl. På öfra sidan af mellankäksbenens midt är en skarp 
kant, men icke någon flik, såsom i allmänhet hos torskfiskarne. 
Båda öfverkäksbenen äro lika stora och nästan fullt symmetriska. 



Hälleflundran. 291 

Den uppstående ojemne kant eller köl, som förefinnes å deras 
öfra si'da strax bakom den afrundade ledytan vid deras främre 
ände, är större och mera uppstående på det venstra öfverkäks- 
benet än på det högra. Vid deras bakre ände äro de jemnt 
utbredda och afrundade i bakre kanten. Underkäkens båda 
halfvor så väl som de på dem sittande tänderna äro fullt sym- 
metriska, och de förras byggnad är stark. De äro höga, å inre 
sidan något konkava, och å undre sidan groft porösa eller pi- 
piga. Årtikulardelens ledyta är baktill begränsad af ett högt 
utskott. Det högra os nasale är större än det venstra d:o, 
samt har formen af en skära, hvars konkave kant är rigtad 
utåt. Med dess inre bredare ände är det genom brosk fästadt 
dels till det öfi'e silbenet och dels till det högra sidosilbenet. 
Dess yttre ände är fästad vid spetsen af det senare benets stora 
främre och yttre utskott äfvenledes genom brosk. Det venstra 
o. nasale^ som är föga mindre än det högra, är smalt och nå- 
got böjdt, och är med dess inre ände fästadt medelst brosk 
vid den venstre sidokanten af det öfre silbenets öfre knöl. Det 
högra locket är något större och bredare än det venstra d:o, 
men har för öfrigt samme trianguläre och i bakre kanten ur- 
bugtade form som det. Det högra underlocket är äfven större 
än det venstra d:o, och den långe, smale och böjde spets, hvar- 
med det sträcker sig upp till lockets öfre bakre hörn, är längre 
och smalare än den samme på det venstra, och dess nedre bakre 
hörn är trubbvinkligt, då det på det venstra är spetsvinkligt. 
Dess nedre utbredde del är å båda subtriangulär. Mellanlocket 
är stort, nästan lika stort som locket, och af en nästan rhom- 
boidisk och baktill bredare form, med bakre kanten grundt urbug- 
tad och den undre d:o konvex. Båda mellanlocken äro symmetriska 
och nästan lika stora. Det venstra är blott något litet bredare 
än det högra. Förlocken, som äro af den vanlige formen, lik- 
nande en vinkelhake, med nedre bakre hörnet afrundadt, och 
som sakna större slemgropar å yttre sidan, äro sins emellan af 
samme form, och de skilja sig blott från hvarandra deruti, att 
det högra har den öfre skenkeln något litet större än den på 
det venstra d:o. Tungbensapparatens ben äro fullt symmetriska, 
med undantag deraf, att os lingudle är något snedt. Ossa 
hypoliyalia äro stora och breda, och ossa ceratohyale & epihyah 
äro orörligt sammanvuxna och med otydlig gräns dem emellan, 
och äfven de äro breda. De nedre svalgbenen äro jemnsmala 



292 Slägtet Hippoglossus. 

och hoptryckta. O. hasihranchiostegale har formen af en lie 
med sitt skaft, med den skilnad, att dess Qgg eller tunnaste 
kant är rigtad utåt och bakåt, så att liens rygg fått sitt 
läge der eggen eljest är belägen. Detta ben är fullt symme- 
triskt. — I^otornas antal är 50 — 51, och af dessa äro IG bål- 
kotor. Såsom vanligt hos flundrefiskarne, begränsas bålen och 
bukhålan baktill genom en särdeles stor h^emaltagg å l:sta 
stjertkotan och ett mycket stort och egendomligt formadt och 
transformeradt interspinalben ("postabdominalben"), med en 
framåt rigtad tagg i nedre änden, och beläget vid analfenans 
början samt med sine bakåt vikte sidokanter omfattande de 
följande främre normala interspinalbenen. l:sta kotan, hvars 
kropp är kortare än den på de följande kotorna, har orörlig 
neuralbåge, och den och den 2:dra sakna tydliga sidoutskott. 
För öfrigt utmärka sig kotorna i allmänhet genom särdeles 
långe neuraltaggar, och stjertkotorna utmärka sig derjemte ge- 
nom likadana hseraaltaggar. Då dertill kommer, att interspi- 
nalbenen älven hafva en ovanlig längd, är denna byggnad i 
harmoni med och grundläggande för den desse fiskar utmär- 
kande höge kroppsformen. — Främre extremiteternas ben äro 
i det allra närmaste symmetriskt bildade. Högra posttemporal- 
benet är litet bredare än det venstra. Båda äro korta och 
gaifelformiga eller klykformiga, med den undre grenen mycket 
kort och genom brosk förenad med o. opisthoticum. Båda öfre 
nyckelbenen äro lika och af vanlig beskaffenhet. Båda nyckel- 
benen äro äfven i det närmaste lika, men det högra är nedtill 
litet bredare. Upptill äro båda temligen smala, och der ej så 
utbredda som hos torskfiskarne. De äro der nästan jemnbreda. 
Nedtill hafva de den yttre utstående lamellen bred. Scapular- 
fenestran är helt och hållet omsluten af scapulan. Korpbenet 
har ett långt och smalt nedskjutande utskott, men detta räcker 
dock icke till nyckelbenets nedre ände. Båda nyckelbenen äro 
nedtill löst förenade. Bäckenbenen äro små, baktill utbredda 
och framtill smala, tillspetsade och något böjda, samt löst för- 
enade med nyckelbenen och sins emellan. De hafva baktill i 
inre hörnet ett temligen långt bakåt rigtadt utskott, som äfven 
på benens öfre sida vid inre kanten bildar en fri kant och ett 
litet uppstående utskott eller spets. 

Hälleflundran förekommer icke i de östre delarne af Öster- 
sjön eller i närheten af Svenska Östersjökusterna, men hon er- 



HälleHuiidraii. 293 

hålles någon gång i sydvestre delarne af detta baf, enligt Mö- 
Bius & Hkincke i trakten af Kiel, dock icke längre ut än till 
Mecklenburgska kusten. Enligt jST. O. Schagerstköm') och G. 
WiNTHER-) fås den då och då i Öresund, men enligt den förre 
blott exemplar af mindre betydlig storlek. Den' senare upp- 
gifver, att den i nämnda sund erhållits så sydligt som vid Salt- 
holmen, der den utan tvifvel är mycket sällsynt, emedan den 
icke blifvit anmärkt af C. P. AsTKöM'^)'i trakten af Lomma. 
Norr om Öresund, utanför Skånes nordvestra kust samt i när- 
heten af kusterna af Halland och Bohuslän, d. v. s. i Kattegat 
och Skagerrack, är den deremot allmän, och erhålles ofta, ehuru 
den ingenstädes här fångas i någon betydligare mängd. — Vid 
alla iSTorges hafskuster, ända upp till den Eyske gränsen, är 
den enligt Collett och andre förf. och våra egna iakttagelser 
allmän, och fångas ofta, i synnerhet vid de vestra och nord- 
liga kusterna, i ganska betydlig mängd och af betydlig storlek, 
så att den här spelar en vigtig rol i fisket. A. J. Malmgren*) 
uppgifver, att den fångas i mängd vid Beeren Eiland, och han för- 
modar, att den äfven förekommer vid Spetsbergen. Enligt A. 
J. Mela^) går den längre öster ut i norra Ishafvet, och före- 
kommer äfven vid den Murmanska kusten. — Utom vår Skan- 
dinaviska nord förekommer den söder ut till England samt till 
Frankrikes norra och vestra kuster, men är vid dessa senare 
mycket sällsynt. Vester ut förekommer den vid Island, Grön- 
land, nordöstra kusten af N. Amerika ned till Cap Cod samt 
äfven vid denne verldsdels vestra kust ned till San Francisco. 
Pallas^) uppgifver, att den äfven förekommer i hafvet mellan 
Kamtschatka och N. Amerika. Den är således förmodligen uti 
sin geografiska utbredning circumpolar. 

Såsom de andra flundrorna håller den sig utan tvifvel mest 
vid bottnen, men den rör sig stundom äfven högre upp i vatt- 
net och söker der sitt rof, hvilket ådagalägges derigenom, att 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft., p. 312. 

2) Naturhist. Tidskr. 3:dje E^kke, 12:te Bd. p. 36. 

3) Några iakttag, rör. de Vertebr. djur, sora förekomma i trakten af 
Lomma. 

4) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1864, N:o 10, pag. 527. 

5) Vertebrata Fennica, pag. 303. 

6) Zoogr. Eosso-Asiat. vol. III, p. 421. 



294 Slägtet Hippoglossus. 

man i dess ventrikel stundom träffar lemningar af fiskar, som 
icke äro bottenfiskar, och t. o. m. simfåglar (Alca torda, en- 
ligt Collett). De större och äldre söka i allmänhet större djup, 
och fångas stundom med "lina" eller storbacka eller ock med 
stora ståndkrokar (vid norra Norge) på 80—100 famnars djup 
eller t. o. m. ännu djupare. Enligt A. W. Malm fångas de 
större i Bohuslänska skärgården i allmänhet icke på mindre 
djup än 25 famnar, och allmännast i Januari —April månader, 
ehuru för öfrigt året om; men de mindre träffas ofta på myc- 
ket grundare vatten, och erhållas i skäddegarn och på kolje- 
backor på 8 till 25 famnars djup, och små. exemplar fångas 
stundom nära intill, stranden på 4 till 5 famnars djup. Den 
älskar i allmänhet" bergig och stenig botten. I Skandinavisk 
Fauna anföres i afseende på dess lefnadssätt, att den, liksom 
andra flundrefiskar uppehåller sig mest vid Eafsbottnen, men 
längre ut från land och på mycket större djup, än någon annan 
af samma familj. "Hon säges i synnerhet ha sitt stamhåll vid 
sådana ställen på djupet, der ådror med sött vatten öppna sig. 
Dessa ställen, som af Norske Fiskarena uppsökas genom att 
"taga met", har jag hört af dem benämnas Hallir (hålor), och 
de mena, att hon af sitt uppehåll vid dessa fått namnet Hälle- 
flynder, och deraf kommer Svenska namnet HäHeflundrd'\ — 
Den är en glupsk roftisk^), och den slukar företrädesvis fiskar 
och kräftdjur och af dessa i synnerhet sådana, som hålla sig 
vid bottnen, men någon gång har man i dess ventrikel, såsom 
redan blifvit anfördt, träffat fåglar, och stundom äfven blötdjur 
och polypdjur, så att dess födoämnen bestå af diverse olika 
djur. — Enligt A. W. Malms iakttagelser har den vid Bohus- 
län flytande rom och är lekfärdig i Februari — April. Hos en 
hona af 7 lispunds vigt vägde romsäckarne 9 skålpund, och 
hos ett exemplar af 16 lispunds vigt beräknade nämnde för- 
fattare romkornens eller äggens antal till 3,500,000. — De, 
som icke äro mycket stora, hafva ett fast, fint och välsmakande 
kött, som ofta och med rätta anses för en läckerhet, men som 
icke lär lämpa sig för saltning. I Norge ätes den stundom 
torkad och okokt under namn af räkling. Den fångas i all- 



1) KröTER fann i ventrikeln hos en hälleflundra, som var 7 fot lång, 
3-ne store torskar, som tillsaraman vägde åtminstone 40 skålpund. 



Lilla Hälleflundran. 295 

mänhet på krok med lina eller storbacka, och i Finmarken 
liafva vi sett den fångas med stora vid lina och flöte fastade 
.ståndkrokar, som nedsläppts till bottnen på betydligt djup 



2. Hippoglossiis hippoglossoides (Walbaum). 

Lilla Hälleflundran 0. 

Största hroppshöjden (utan inherähiing af fenorna) inne- 
hades onikr. 3 V 4 — 3 ^j^ ggr i totallängden. Öfra ögat är be- 
läget på Imfvudets öfre Jca^it, sä att den öfra halfvan af det 
är vänd uppåt, och det nedra ögat är beläget längre tillbaka 
äti det. Tänderna bilda framtill på mellankäksbenen 2:ne 
rader och på underkäken en d:o. Sidolinien bildar icke nå- 
gon båge öfver bröstfenan, utan har tvärtom derstädes en obe- 
tydlig . sänkning. Framom analfenan är ingen framåt rigtad 
tagg. Rygg- och analfenornas största höjd är knappt så stor 
som Va of hufvudets längd, och äfven deras bakre strålar äro 
enkle. Blindsidans färg är obetydligt ljusare än ögon- 
sidans d:o-). 

Rf. 92—102; af. 71—75; brf. 14-15; bf. 6; stjf. 20. 

Fleuronectes cynoglossus, 0. Farricius: Fauna Groenlandica, pag. 163. — 
1780. (Non Linné). 
,. Hippoglossoides, Walbaum : Petri Aitedi sueci Genera Piscium, 

pag. 115. — 1792. " 

„ pinguis, O. Fabricius: Nye Zoologiske Bidrag; K. Danske 

Vidensk:s Selskabs naturvid. og matlieni. Afhandl. 
l:ste Deel. pag. 45. - 1824. 
Hippoglossus „ J. Reinhardt, s:r: Ichthjol. Bidr. til den Grön- 

landske Fauna; K. Danske Vid. Selsk:s naturvid. 
og nmth. Afh. 7:de Deel, pag. 116. - 1838. 
„ „ H. Kröyer: Gaimard, Voyage en Scandinavie etc. 

Zoologie Atlas, Poissons, pl. 22. — 1845. 
~ Meinhardtius hippoglossoides, T. Gill: Proceed. of the Acad. of Nat. Sci- 
ences of Philad. 1861. Append. pag. 50. — 1861. 



1) Detta namn är gifvet åt den af O. F'abrichjs. 

2) Denna diagnos och den följande beskrifuingen grunda sig dels på 
de af Fabricius, R. Collett och Jordan & Gilbert gifna beskrifningarna, 
och dels på den af H. Kröyer i.GAlMARD's "Voyage en Scandinavie etc. 
gifne förträfflige afbildningen. 



296 Slägtet Hippoglo?sus, 

Hippoff lossus groenlandicus, A. Gcnther: Catal. of tlie Fisli. in the Brit. 

Mus. vol. IV, pag. 404. - 1862. 
PlatysomatkhthyspinguiSjV. Bleeker: Sur quelques genres de la faraille 
des Pleuronectoides; Verslagen en Mededeelingen 
der Koninklijke Akademie van Wetenschappen, 
Afdeeling Natuurkunde, dertiende Deel, Jaarga.ig 
■ 1862, pag. 425. — 1862. 
HippOijlossus pinguis, L. Esmark: Bidrag til Finmarkens Piskefauna: 
Forh. ved de Skand. naturforskarnes 10:de Mode 
i Christiania 1868, särsk. aftr. pag. 13. — 1869. 
„ „ E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 135. — 1875. 

„ ,. IdeM: Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste 

Togt, Somuieren 1878; Vidensk. Selsk:s i Chri- 
stiania Forh. 1878, N:o 14. pag. 91. — 1879. 
,; „ Idem: Meddelels. om Norges Fiske i Aarene 1875 

—78; Vid. Selsk-.s i Christ. Forh. 1879, N:o 1, 
pag. 74. — 1879. 
PlatysomatichtJujs liippoglossoiäes, Idem: Den Norske Nordhavs -Expedition, 
Zoologi, Fiske, pag. 142. — 1880. 
„ „ Jordan & Gilbert: Synopsis of the Fishes of 

North America, pag. 819. — 1882. 
„ „ E. Collett; Meddelelser om Norges Fiske i 

Aarene 1879—83; Nyt. Magaz. for Naturvid. 29 Bd., 
särsk. aftr. pag. 98. — 1884. 

BesJcr. Den blir icke så stor som hällefliindran, ehuru 
den enligt Jordan & Gilbert skall kunna ernå en särdeles be- 
tydlig storlek. Den störste storleken, som vi sett uppgifveu, 
är den som anföres af Collett å sist citerade stället, efter mått 
tagna å ett vid Vardö i Norge fångadt och till Tromsö museum 
insändt exemplar, hvars totallängd var 920 mill. eller något 
öfver 3 fot, men sannolikt blir den vida större, ehuru de flesta 
exemplar, som erhållits, varit mindre och haft en totallängd af 
endast 600—800 mill. och ehuiii Fabricius säger, att den knap- 
past öfverstiger 26 Danska tum i längd. Den är något mera 
långsträckt än föregående art, och dess största kroppshöjd, utan 
inberäkning af fenorna, innehålles hos äldre exemplar omkring 
3 '/4 till 3V3 och hos mindre och yngre d:o väl 372 gg^' 
i totallängden. Stjertens höjd strax framom stjertfenan inne- 
hålles ej fullt 4 ggr i största kroppshöjden. Kroppen är jem- 
förelsevis tjock, och bliudsidan är lika muskulös som ögonsidan. 
Anus har ungefär samma läge som hos föregående, mellan buk- 
feuorna. — Hufviidet är af medelmåttig storlek, och dess längd 
innehålles omkr. 4 ggr i totallängden. Munnen är temligen 



Lilla Hälleflundran. 297 

stor och större än hos föregående art, och munvinkelu är ungef. 
under ögats midt och bakre änden af öfverkäksbeuet är under 
dess bakre kant. Munspringan är något uppstigande, och spet- 
sen af underkäken skjuter fram om öfverkäkens d:o. Nosens 
längd, eller afståndet mellan nedra ögat och nosspetsen inne- 
hälles ej fullt 4 ggr i hufvudets d:o. Ögonen äro temligen små, 
och deras längddiameter innehålles omkr. 8 ggr i hufvudets 
längd och är något mindre än '/j ^f nosens d:o. Det öfra ögat 
sitter med nära öfi'a hälften belägen på hufvudets öfre kant 
och rigtad uppåt, och det nedra d:o sitter något längre tillbaka 
än det öfra, samt långt nere och intill öfverkäksbenet. Det 
minsta afståndet mellan ögonen är hos de äldre bredare men 
hos de yngre smalare än ögats längddiameter. Gällocken och 
gälhinnorna tyckas likna dem hos föregående art, och hvardera 
gälhinnans strålar äro 7. Hufvudet är, liksom hos föregående, 
täckt af mycket små och släta fjäll. — Tänderna äro krökta, 
koniska och spetsiga, samt ungef. lika utbildade på båda sidorna 
af så väl öfver- som underkäken. På mellaukäksbenen bilda de 
framtill 2:ne rader, som baktill konvergera, och ett par af de 
främre i den inre raden å hvartdera benet äro större än de 
andra på dessa ben, men eljest äro de i den inre raden de 
minsta. På underkäken sitta de i en enkel och gles rad, och 
äro alla temligen långa och liknande nålspetsar. Plogbenet 
och gombenen sakna tänder. Nedre svalgbenens tänder sitta i 
enkel rad. — Eyggfenan, som börjar öfver bakre delen af det 
öfra ögat och hvars största höjd, som är bakom dess midt, 
knappt utgör Vs ^f hufvudets längd, har 92 till 102 strålar, 
som alla äro ledade men enkle. Afståndet mellan den och 
stjertfenan är något större än stjertens höjd framom denna. — 
Analfenan, som börjar ett godt stycke bakom anus och som 
har samme form som ryggfenan samt slutar under dess slut, 
och framför hvilken icke är någon analtagg, har 71 till 75 
strålar, som alla äro ledade och äfvenledes enkle. — Bröst- 
fenorna hafva 14 till 15 strålar, samt äro små och af en ellip- 
tisk och baktill afrundad eller aflångt oval form, och längden 
af den på ögonsidan utgör ^/- af hufvudets d:o. — Bnhfenorna 
äro betydligt mindre än bröstfenorna och helt små, samt äro 
fastade något framom desras fästen, och äro af en elliptisk 
form samt hafva 6 strålar. — Stjertfenan är grundt utringad 
och har omkr. 20 strålar. — Fjällen äro små och släta samt 



298 Slägtet Hippoglossoides. 

betäcka fenorna långt ut. — SidoUnien är nästan rät och sän- 
ker sig så småningom något ofvan och strax bakom bröstfenan. 
— Färgen är på ögonsidan mörkt gråbrun eller ock gulbrun- 
aktig, samt på blindsidan obetydligt ljusare. 

Lilla Hälleflundran är hufvudsakligen en arctisk art, och 
har inom vår Skandinaviska nord endast erhållits i närheten 
af Finmarkens kuster. Der torde den dock enligt Collett icke 
vara så synnerligen sällsynt och är utan tvifvel stationär, samt 
är känd af fiskarena, ehuru den sällan erhålles. och endast ett 
ringa antal exemplar blifvit tillvaratagna. Den är en rigtig 
djupvattensfisk, och har vid vår nord anträffats på mellan 200 
och 450 famnars djup. Under den norska Nordhavsexpeditionen 
erhölls den 215 kilometer sydvest om Beeren Eiland på det 
sist uppgifna djupet. Oftast har den erhållits i Vara uger fjorden 
och vid Vardö. — För öfrigt förekommer den vid Grönland, 
hvarifrån den först blifvit känd, och äfven der är den en djup- 
vattensfisk, som enligt Fabkicius håller sig i de djupaste fjordar 
och i allmänhet på större djup än den vanliga hälleflundran. 
Den skall derstädes, enligt nämnde författare, på de ställen der 
den förekommer, uppträda i temligen stor mängd och vara 
långt talrikare än den senare arten. Från Grönland är den 
utbredd söder ut till nordöstra kusten af N. Amerika, der den 
går ned till Gap God, enligt Jordan & Gilbekt. Enligt Fabri- 
cius lefver den af fiskar och kräftdjur, och bland de förra upp- 
räknar han Gadiis ogak, Eichardson (G. barhatus, Fabricius), 
Cottiis scorpms, Ammodytes lancea {A. tohianus, Fabr.) och 
MaUotus viUosus. 



II. Slägtet Hippoglossoides, Gottsche. 1835. 

(Uie seeländisclien Pleuronectes-Arten ; Arcbiv fur Naturgeschichte, 
von Wiegmaiin, l:er Jahrg. 2:er Bd. pag. 164. — 1835). 

Högra sidan i allmänhet ögonsida. Ryggfenan börjar 
öfver öfra ögat, stimdom öfver dess främre hänt, och både den 
och analfenan väl sJcilda från stjertfenan. Framom anal- 
fenan är en anaJtagg. Munnen stor, beväpnad med små och 
i enJiel rad sittande samt im båda sidor liha utbildade tänder 
endast på öfver- och underhähen, och saknande tänder på 



Storgapen. 299 

plogbenet och gomhenen. Stjertfenans spets honvex. Fjällen 
på ögonsidan sträfva och taggiga i den frie kanten. 

Enligt Jordan & Gilbekt höra till detta slägte 5 arter, 
från nordlige delarne af Atlantiske Oceanen, från norra Ishaf- 
vet och från de vestra och nordvästra kusterna af N. Amerika. 
En art tillhör vår och Europas fauna. 



1. Hippoglossoides platessoides (O. Fabrkius). 

Storgapen. 

Ryggfenan börjar bal-om öfra ögats framkant. Största 
kropxjshöjdm innehålles omkr. 3 — 5 1/2 90^' ^ totallängden. TJn- 
derkälxcns längd ungff. lika med '/o ^f hifvudets d:o. Öfver- 
käksbenet på ögonsidan fjällbetäckt. Det nedra ögat midt un- 
der det öfra, och hvartderas längddiameter är större än nosens 
längd och innehålles 4 till 4 '/2 ^ö'^ i hufvudets d:o. Fjällen 
jemförelsevis temligen stora och sidolinien är nästan rät. 
Stjertfenan är i midten af bakre kanten vinkelformigt idstå- 
ende. Färgen är på ögonsidan grårödaktig eller gråbrunaktig, 
ofta med otydlige mörke fläckar. 

Ef. 76—93; af. 64-75; brf. 10—11; bf. 6; stjf. 2 + 
14 + 2. 
' Pleuronectes platessoides, O. Fabricius: Fauna Groenlandica, pag. 164. — 
1780 '). 
„ limandoides, Bloch; Naturgescliichte der ausländ. Fische, 3:er 

Th. pag. 24, Taf. 186. — 1787. 
„ „ C. QuENSEL: Försök att närmare bestämma och 

naturligare uppställa Svenska Arterna af Flundre- 
slägtet; K. Vet. Ak:s nya Handl. för år I8O6, T. 
XXVII. pag. 222. - 1806. 
„ ,. S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandiu. pag. 

57. - 1832 
Hippoglossoides Lhnanda,Go'TTSCaE : Die seeländischen Pleuronectes-Arteu; 
Archiv fiir Naturgescliichte, von Wiegmann, l:er 
Jahrg. 2:er Bd. pag. 168. — 1835. 
Pleuronectes Limandoides, N. O. SchagerströM: Physiograph. Sällsk:s i 
Lund Tidskr. 2:dra haft. pag. 312. - 1838. 



1) R. CoLLETT har först påvisat, att Fabricii Pleuronectes pla- 
tessoides och Bloch's Pl. limandoides äro en enda art. 



300 Släktet Hippoglossoides. 

Pleitroncctes Limandoides, C. J. Sundevall: Skandinaviens Fiskar, af W. v. 

Wright, B. Fries, C. U. Ekström & C. J. Sunde- 
vall, 6:te haft. pag. 117, 5:te haft. pl. 27. - 

1840 & 1838. 
Platessa limandoides, H. Kroyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 358. 

— 1843-1845. 
Citharus plaiessoides, Idem: Gaimard, Voyages en Scandin. etc. Zoolo- 

gie, Poiss. pl. 21. — 1845. 
Pleuronectes limandoides, S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, 

pag. 629. — 1855. 
prepanopsetta plaiessoides, Th. Gill: Catal. of the Fishes of the easteru 

coast of North America, etc: Proceed. of the 

Acad. of Nat. Sciences of Philadelphia 1861, Ap- 

pend. pag. 50. — 1862. 
Hippoglossoides limandoides, A. Gijnther: Catal. of the Fishes in the Bri- 

tish Museum, vol. IV, pag. 405. — 1862. 
„ „ R. Collett: Norges Fiske, pag. 136. — 1875. 

„ „ A. W. Malm : Göteb:s och Bohuslis Fauna, pag. 

509. - 1877. 
„ plaiessoides, U. Collett: Fiske fra Nordhavs-Expeditionens 

sidste Togt, Sommeren 1878; Vid. Selsk:s i Chri- 

stiania Förh. 1878, särsk. aftr. pag. 92. — 1879. 
„ „ IdeM: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1875—78; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 1879, 

N:o 1, pag. 74. — 1879. 
„ „ Idem: Den Norske Nordhavs-Expedition 1876— 

1878; Zoologi, Fiske, pag. 144. — 1880. 
„ „ Jordan & Gilbkrt: Synopsis of the Fishes of 

North America, pag. 826. — 1882. 
„ limandoides, Fancis Day: The Fishes of Great. Britain & 

Ireland, vol. II, pag. 9, pl. 95. — 1880-1884. 
,. „ MöBIUS & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 

88. — 1883. 

I '"Skandinaviens Fiskar" har den fått namnet Ler-Flimdra och i 
Skandin. Fauna det af Ler-Skädda. N. O. Schagerström uppgifver, att 
den vid Landskrona kallas Horntunga och vid Kullen Jiidcpiga och Siormun. 
I Göteborgs och Bohusläns Fauna anföres, att den i Bohusläns skärgärd 
benämnes Storgab och Glib eller Glihsjädda, och det första af dessa namn 
uppgifves af C. Cederstköm såsom tillegnadt den i trakten af Strömstad, 
och oss synes det derför, att detta således inom vårt land har den mesta 
användningen. Vid Christiania hafva vi hört den kallas Engelsman. 

Beskr. Den ernår ringa storlek, och dess totallängd öfver- 
stiger hos oss sällan 300 — 350 mill., eller något öfver 1 fot 
och är vanligtvis mindre än denna längd. Dess kroppsform är 
något vexlande efter åldern, och hos de äldre är kroppshöjden 
större än hos de yngre, och innehålles hos de förre omkring 



Storgapen. 301 

3:iie ggr och hos de senare omkring 3V4— 3V2 gg^" i total- 
längden. Kroppen är långsträckt oval eller bredt elliptisk. 
Stjertens höjd strax framom stjertfenau iunehålles 4 till 4^2 
ggr i största kroppshöjdeu, och är något större än afståndet 
mellan rj-ggfeuan och stjertfenan. Kroppen är tunn, och under 
vanliga förhållanden är störste tjockleken belägen vid locken, 
och inuehålles omkring 4 till 5 ggr i största kroppshöjden. 
Anus har sitt läge pä bukkanten, ungef. midt emellan buk- 
fenornas fästen och analfenans början och ej synnerligen 
långt framom denna senare. — Hufviidet är af medelmåttig 
storlek, och dess längd innehålles 4V2 till 4% ggr i total- 
längden. På högra eller ögonsidan är det något konvext och 
på den andra sidan nästan platt. Framtill är det trub- 
bigt tillspetsadt, med den undre profilen mera uppstigande. 
Munnen är stor, och munvinkeln är under ögats midt och bakre 
änden af öfverkäksbenet under dess bakre kant. Munspringan 
är starkt uppstigande. Underkäken framskjuter något litet 
framom den öfre d:o, då munnen är sluten, och dess längd är 
ungef. lika med ^/o af hufvudets d:o. Under hakan är en tyd- 
lig knöl. Bliudsidans öfverkäksben är något längre än ögon- 
sidans d:o, och det förras längd innehålles omkr. 2V5 ggi' i 
hufvudets d:o. Nosen är kort, och dess längd, eller afståndet 
mellan nedra ögat och nosspetsen innehålles omkr. 5 ggr i 
hufvudets d:o samt är något mindre än ögats längddiameter. 
Ögonen äro af medelmåttig storlek samt lika stora, ocji deras 
längddiameter innehålles 4 till 4 V2 ggi' i hufvudets längd. 
Mellanbalken mellan ögonen är smal och konvex. Näsborrarne 
äro små, och på- ögonsidan temligen långt åtskilde. Den bakre 
derstädes liggei- of van ögats framkant och den främre, som har 
formen af en kort tub, ligger vid hudvecket intill öfverkäks- 
benet. Locket, underlocket och mellanlocket hafva sina bakre 
och undre kanter bugtigt och ojemnt afrundade, och den bakre 
kanten af locket är något utstående öfver bröstfenans fäste. 
Förlockets nedre bakre hörn är trubbvinkligt, och dess bakre kant 
är svagt bågböjd. De båda gälhinnorna äro förenade under gäl- 
näset och bilda der en gemensam fri och bred hudflik, och 
hvardera gälhinnans strålar äro 8. Hufvudet är fjällbetäckt, 
på ögonsidan blott med undantag af läpparne, trakten kring 
näsborrarne och hakan mellan underkäksgrenarue, samt har der 
fjäll äfven på öfverkäksbenet, men på blindsidan med undantag 



302 Slägtet Hippoglossoides. 

både af detta och underkäksgrenen. — Tänderna äro i all- 
mänhet små, spetsiga och krökta, och bilda en enkel rad 
på både mellankäksbenen och underkäken, och tänder saknas 
på plogbenet och gombenen. De, som sitta framtill på mellan- 
käksbenen samt på sidan af ögonsidans underkäksgren, äro större 
än de andra. Tänderna på de nedre svalgbenen bilda en enkel 
rad. — Ryggfenan^ som börjar bakom öfra ögats framkant, men 
framom dess midt, och som är jemnt afrundad samt lägst fram- 
och baktill och högst bakom midten, der dess höjd är något 
mindre än V2 ^f hufvudets längd, har 7G till 93 (vanligen 
omkr. 80) strålar, som alla äro ledade men enkle. Afståndet 
mellan ryggfenan och stjertfenans ytterste tydlige sidostråle är 
något mindre än stjerteus höjd framom stjertfenan. — Anal- 
fenan, som börjar ett litet stycke bakom anus och framför 
hvars bas är en temligen lång och spetsig analtagg, och som 
har samma höjd och form som ryggfeoan, med undantag deraf, 
att den har största höjden ungef. på sin midt, har 64 till 75 
(vanligen 65 — 70) strålar, som äro af samma beskaffenhet som 
de i ryggfenan. Den slutar ett litet stycke längre tillbaka än 
denna'). — Bröstfenorna, som äro små och af elliptisk och 
snedt tillspetsad form, och af hvilka den på ögonsidan är 
något längre än den på blindsidan, med längden utgörande nära 
V2 af hufvudets d:o, hafva 10 till 11 (vanligen på ögonsidan 
11 och på blindsidan 10) strålar, som på ögonsidan äro enkle. 

— Bukfenorna, som äro fastade något litet framom bröstfenor- 
nas fästen samt vid bukkanten, dock något snedt, så att den 
högra sitter på kanten och den venstra strax inom den samme, 
hafva 6 strålar. De äro små och tillspetsade och något när af 
samma längd som bröstfenorna, samt räcka bakom analfenans 
början. Den venstra (blindsidans) är litet längre än den högra. 

— Stjertfenan, hvars bakre kant är vinkligt kouvex, d. v. s. 
i midten af bakre kanten har en trubbig utstående vinkel, och 
hvars längd, räknad från och med de ytterste, tydlige strålarne, 
är något men ej mycket kortare än hufvudets d:o, har 14 full- 
ständige eller till spetsen nående strålar, af hvilka 1 å hvar- 
dera sidan är enkel och de öfrige tvågrenige, samt dessutom 
å hvardera sidan 2:ne ofullständige stödjestrålar. — Fjällen 



1) I den högre norden och vid Grönland äro strålarne i rygg- och 
analfenorna något flere. 



Ötorgapen. 303 

äro jemförelsevis temligen stora och tunna och på kroppen på 
ögonsidan i allmänhet af en rundad eller bredt oval form. I 
en vertikal linie vid spetsen af tillbakalagda bröstfenan äro mellan 
sidolinien och ryggfenan 27 till 28 ijällrader. De på ögonsidan 
äro sträfva af temligen grofve taggar vid deras bakre frie kant, 
och stundom äro äfven de på blindsidan, som sitta närmast 
rygg- och analfenorna, sträfva af dylike taggar, men der äro 
de eljest i allmänhet icke sträfva. De hafva tätt stående kon- 
centriska, vågformiga streck, och temligen många radiära gröfre 
d:o å den instuckne änden. A ett 300 mill. långt exemplar 
äro de största på ögonsidan 4 mill. långa. De på blindsidan 
äro något mindre och mera allmänt rundade. På ögonsidan 
betäcka fjällen äfven fenstrålarne ut emot spetsen på alla fe- 
norna, men på blindsidan saknas de på dem alla, med un- 
dantag af stjertfeuan, eller förefinnas i ringa utsträckning på 
en del strålar i midten af rygg- och analfenorna. — Sidolinien 
är fullständig och nästan rät, samt bildar blott en mycket 
svag båge öfver bröstfenan. Den sträcker sig ut på stjertfenan. 
— Färgen på ögonsidan är stundom något mörkare, gråbrun- 
aktig, och stundom ljusare, grårödaktig, och ofta med smärre 
mer eller mindre otydlige mörke fläckar '). På blindsidan är 
den hvit. Iris har en smal messingsgul ring närmast pupillen. 

Hos en unge af 19 railhs totallängd hafva vi funnit största 
kroppshöjden vara 7 ^/^ mill. Det venstra ögat hade gått öfver 
till sin normala plats, men fjäll saknades helt och hållet. 

Storgapen förekommer icke, så vidt kändt är, i närheten 
af våra Östersjökuster, men den ingår i sydvestre delen af Öster- 
sjön, och erhälles enligt Möbius & Heincke hvarje år i bugten 
vid Kiel. Enligt C. P. Astköm'^) är den emellertid allmän i 
södre delen af Öresund vid Lomma, och det är derför troligt, 
att den åtminstone en och annan gång förekommer vid syd- 
vestra Skånes Östersjökust. Från och med Öresund är den vid 
hela vår vestra hafskust allmän, ehuru den ingenstädes fångas 
i någon större mängd. — I Norge är den enligt Collett en af 
de allmännaste arterna vid alla hafskuster inom detta land ända 



1) Färgen ljusnar något, då lisken en stund varit uppe ur vattnet 
och är död. 

2) Några iakttagelser rörande de Vertebrerade djur, som förekomma 
i trakten af Lomma, p. 30. 



304 Slägtet CorypliEtnoides. 

upp till den Ryske gränsen, och enligt A. J. Mela förekom- 
mer den äfven öster om denne gräns vid Murmanska kusten. 
Den går enligt A. J. Malmgren ocli R. Collett längre norr 
ut, och förefinnes vid Beeren Eiland och Spetsbergen. Söder ut 
går den till Englands och Irlands kuster, men är icke funntn 
vid Frankrikes, och vester ut förekommer den vid Grönland 
och nordöstra kusten af N. Amerika ned till New-Englatid. 

Under sommaren träffas denna flundra hos oss i allmänhet 
på mindre djup — 5 till 20 famnars — och den söker van- 
ligen sandbotten. Enligt Kruyer förekommer den dock äfven 
på dybotten. Under vintern söker den djupare vatten. Enligt 
Skand. Fauna förekommer den vid nordvestra Skåne talrikast i 
April och Maj månader och är dä fetast. I dess ventrikel har 
man funnit lemningar af småfisk samt diverse olika lägre hafs- 
djur, såsom blötdjur, kräftdjur, maskar och sjöstjernor. Enligt 
de i Skandinavisk Fauna anförda uppgifterna lär dess lek in- 
träffa i April och Maj, men i Göteborgs och Bohusläns Fauna 
anföras uppgifter, enligt hvilka den lär leka i Februari och 
början af Mars. Då den är tunn och föga köttfuli, är den ej 
mycket värderad såsom näringsämne. Den fångas mest med 
fluudre- eller skäddegarn. 



III. Slägtet Bothus, Rafinesque Schmaltz. 1810. 

(Caratteri di alcuni nuovi generi e nuove specie di animali e piante 

della Sicilia, pag. 23. — 1810. — Ehomhua, G. CuvieR; Régne Animal, 
l:re éd. T. 2, pag. 222. - 1817)') 

Den venstra sidan ögonsida. Munnen medelmåttig eller 
stor. Tänderna äro små och hardliht sittatide på mellanhähs- 
henen och underJcäken, och några förcfimias äfven på främre 
delen af plogbenet, men inga på gombenen; och käkarne och 
tänderna äro nästan lika utbildade på båda sidorna (ögon- 
och blindsidorna). Ryggfenan börjar framom öfra ögat, och 
nästan alla strålarne i den och i analfenan äro grenige, och 



1) Eedan Klein har, såsom Gunther uppgifvit, för här i fråga va- 
rande fiskar i sin Historia Pisciura, Missus quartus, pag. 34, af är 1744, 
namnet Rhomhus, men dä Klein icke följt den binominala nomenclaturens 
grundsatser, kan detta namn svårligen hos honom anses hafva generisk be- 
tydelse. 



Pigghvarfven. 305 

dessa fenors halcre ändar äro icJce höjde öfver hlindsidan 
BuTifenorna äro sJcilda från aualfenan samt äro framtill fa- 
stade vid den nedre grenen af hasibrancliiostegalhenet. Ingen 
analtagg. Fjäll saknas eller ock äro de mycket små och släta. 
Gälhinnorna äro föga eller knappt förenade under gälnäset, 
och hvardera gälhinnans strålar äro 7. Skiljeväggen inellan 
båda gälhålorna är hel. 

Till detta slägte höra 3:ne arter från Europa och N. Ame- 
rika, och 2:ne af dem tillhöra vår och Europas fauna. De äro i all- 
mänhet temligen tröge, men rofgirige bottenfiskar. 



BOTHDS. 

Ooronsidan . 



beströdd med talrike spetsige ben- 
knölar eller taggar 1. maximus, LlNNÉ. 

slät 2. rhomhus, Linné. 



1^ 



1. Bothus maximus (Linné). 
Pigghvarfven eller Buttan. 

Ögonsidan och stundom äfven hlindsidan beströdd med tal- 
rike spetsige henknölar, som, då de finnas på den senare sidan, 
der äro något mindre. Fjäll saknas. Kroppsformen rundadt 
oval, och största kroppshöjden^ utan inheräkning af rygg- och 
analfenorna, innehålles omkr. 1 Va till 1 Ve 99'^' i totallängden. 
Hnfvudets längd innehålles omkr. 3^j^ till S^j-^ ggr i samma 
längd, och underkäkens längd är något litet större än V2 '^/ 
hnfvudets d:o. 

Kf. Gl— 72; af. 43—56; brf. 11—12; bf. 6; stjf. 2-f 14 
— 15 + 2. 

Pleuronectes maximus, Linné: Fauna Svecica, pag. 116. — 1761. 

„ „ C. Quensel: Försök att närmare bestämma etc. 

Arterna af Flmidreslägtet ; K. Vetensk. Akad:s 

nya Handl. T. XXVII, år 1806, pag. 203. — 1806, 
„ ,.3. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scandin. pag. 

58. - 1832. 
„ „ C. U. Ekström: Fiskarne i Mörkö Skärgård; Kongl. 

Vet. Akad:s Handl. 1834, pag. 56. — 1835. 

Lilljeborg, Fiskarne. II. "O 



30B 



Släfftet Bothus. 



Rhomhus aculeatua Gottsche: Die seeländisclien Pleuronectes- Arten; 

Archiv fiiv Naturgeschichte, l:er Jahvg. 2:er Bd. 

pag. 172, — 1835. 

maximus, H. Kröykr: Danmarks Fiske. 2:et Bd. pag. 424. 

- 1843—1845. 

^ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarn;., 

pag. 636. — 1855. 
„ „ A. Gunther: Catal. of the Fislies in tlie Brit. 

Mns. vol. IV, pag. 407. — 1862. 
„ „ A. J. Malmgren: Kritisk öfversigt af Finlands 

Fisk-fauna, pag. 24. — 1863. 
E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 137. — 1875. 
„ „ A. W. MälM: Göteborgs och Bohusläns Fauna, 

pag. 510. — 1877. 
„ „ K. Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aa- 

rene 1875—78; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 
1879, N:o 1, pag. 76. — 1879. 
„ E. MoreaU: Hist. nat. des Poiss. de la France, 

T. III, pag. 338. — 1881. 
„ „ A. J. Mela; Vertebrata Fennica, pag. 305. — 

1882. 
„ „ MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 

89. — 1883. 
„ „ Francis Day: The Fishes of Great Britain 

& Ireland. vol. II, pag. 11, pl. 96. — 1880— 
1884. 
Botlms „ E. Collett : Meddelels. om Norges Fiske i Aa- 

rene 1879-83; Nyt Magazin for Naturvid. 29 Bd. 
(särsk. aftr.) pag. 99 — 1884. 
Linné (anf. st.) uppgifver för den såsom förekommande i Östersjön 
den Svenska benämningen Butta, som således redan då var i bruk vid den 
Svenska stranden af nämnda haf, och sannolikt är af T3'skt ursprung, eme- 
dan den ännu på plattyska kallas Steinhutt eller Steenbutt. Det först nämnda 
namnet är ännu i bruk vid våra Östersjökuster. I Eoslagen hafva vi hört 
den benämnas Botta, och C. J. Sundevall') uppgifver, att den i södre 
delen af Stockholms skärgård kallas Butta, och enligt G Lindström-) har 
den vid Gotland namnet Butta. och enligt S. N)LSSON (anf. st.) har den 
vid Abekås' fiskläge vid södra kusten af Skåne samma namn. Vid kusten 
af Södermanland kallas den enligt C. U. Ekström ^) äfven Stenflundra. Vid 
vår vestra kust har den emellertid fått andra benämningar, som troligtvis 
äro af Danskt ursprung. Vid Öresund och sydligaste delen af Kattegat be- 
nämnes den vanligen Piggvar (af Danskarnes Piggvarre) eller någon gång 
Pifvare, och i Bohuslän allmänt Pigghvarf, samt någon gång Pigghvarfvel. 



1) Stockh:s Läns K. Hushålln-.s Sällskaps Handl. 6:te haft. p. 82. 

2) Gotlands Läns Hn.shålln. Sällsk:s Årsberättelse 186(1, särsk. 
•iftr. p. 24. 

3) K. Vet. Ak:s Handl. 1831, p. 57. 



Pigghvarfven. 307 

Beslo". Vid våv vestra kust ernår den ej sällan en längd 
af 2 till 3 fot eller GOO till 900 mill. och 15 till 20 skålpunds 
eller omkr. 6—8 kilograms vigt, men någon gång erhållas de, 
som äro ännu större och väga omkr. 2:ne lispund. Enligt 
hvad vi erfarit och enligt hvad C. J. Sundkvall (anf. st.) upp- 
gifver blir den i uorre delen af Östersjön och i Koslagen i all- 
mänhet endast 10 till 14 tum dec.m. eller 300—420 mill. 
lång, med en vigt af 3—4 skålpund, och är vanligen mindre 
än detta mått, men C. U. Ekström (anf. st.) säger sig någon 
gång hafva erhållit den vid Södermanland af G till 7 skålpunds 
vigt. — Kroppsformen är mycket hög, och, sedd från sidan, då 
stjertfenan och den henne närmaste delen af stjerten undantages, . 
nästan rundad, och med nämnde delars inberäkning rundadt 
oval, med hufvudets främre del bildande en trubbig fram- 
stående vinkel. Största kroppshöjden, något litet bakom mid- 
ten mellan underkäkens spets och stjertfenans bas, innehålles 
ungef. 1 -/, och hos större exemplar stundom nästan 1 Ve ggi' i 
totallängden. Kroppen är, i synnerhet hos de mindre och hos 
den i Östersjön varande formen, temligen tunn, så att dess 
störste tjocklek, öfver locken eller ock ötver buken, innehålles 
7 till 8 ggr i största kroppshöjden och 3 Vs till 4 ggr i huf- 
vudets längd. Hos större exemplar är kroppen något tjockare, 
och dess störste tjocklek innehålles hos dem 6 till 6 Vs SS'-' i 
största kroppshöjden. Ögonsidan är något konvex och tydligen 
mera muskulös än blindsidan, som är plattad. Stjertens höjd 
strax framom stjertfenan är mera än 3:ne ggr större än af- 
ståndet mellan ryggfenan och stjertfenan, och utgör något mera 
än V3 af hufvudets längd. Afståndet mellan underkäkens spets 
och anus är lika med denna längd. Anus har sitt läge. 
bakom bukfenornas fästen och strax framom analfenau samt på 
blindsidan strax innanför bukkanten. — Hiifviidet är temligen 
stort, och dess längd innehålles hos de äldre omkr. S-V.i och 
hos de yngre omkr. 3 — S^/o ggr i totallängden. Underkäken 
skjuter, då munnen är sluten, med den under hakan varande 
knölen något framom den öfre d:0. Munnen är stor, med nästan 
vertikalt uppstigande munspringa, med munvinkeln under nedra 
ögats midt och med bakre änden af öfverkäksbenet under dess 
bakre kant'). Underkäkens längd är något, men icke betydligt 

1) öfverkäksbenet har liksom muiispriugan en starkt uppstigande eller 
nästan vertikal rigtning. Hade det on horisontel sådan, skulle det räcka 
bakom nedra öcrat. 



308 Slägtet Bothus. 

större än V2 af hufvudets d:o, meu längden af ögonsidans öfver- 
käksben är något mindre än sist nämnda dimension. Nosen, 
som i förening med underkäkens spets bildar en trubbig fram- 
stående vinkel, bakom hvilken hufvudets öfre och undre profiler 
divergera ungef. lika m3^cket bakåt samt äro föga böjde, är 
kort och trubbig, och dess längd, eller afståudet mellan nos- 
spetsen och nedra ögat, är något större än det senares längd- 
diameter och innehålles nära 4 Vo ggr i hufvudets längd. Näs- 
borrarue äro små och på ögonsidan temligen långt åtskilde, och 
der har den bakre, som sitter rätt bakom den främre d:o samt 
ungef. midt emellan båda ögonens främre ögonvrår, formen af 
en springa, och den främre, som sitter något närmare ögat än 
nosspetsen, är njurformig och baktill och på sidorna omsluten 
af en temligen hög hudflik. På blindsidan sitta näsborrarne 
något närmare hvarandra samt nära under främre delen af 
ryggfenan. Ögonen äro temligen små, det öfra obetydligt större 
än det nedra, och de sitta ej tätt intill hvarandra, det öfra 
nära intill ryggfenans bas och det nedra nästan midt under 
det öfra och högst obetydligt längre fram än detta. Deras 
längddiameter innehålles 6^/., till 673 ggi" i hufvudets längd. 
Det öfra ögat har denne diameter betydligt större än den ver- 
tikale d:o, men skilnaden mellan båda är hos det nedra ögat 
obetydlig. Iris bildar å det öfra ögat nedtill och å det nedra 
d:o upptill en afrundad flik, som sträcker sig ett stycke ut i 
pupillen. Minsta afståndet mellan båda ögonen är hos de äldre 
nästan lika med det nedra ögats längddiameter, och hos de 
yngre mindre än denne s&nare. Mellanrummet dem emellan är 
något konvext, men gällockeu äro bakom nedra ögat plattade. 
Locket och underlocket bilda baktill en trubbig utstående vinkel, 
och det senares bakre kant är under denne grundt konkav. 
Förlockets nedre bakre hörn bildar en nästan rät men aftrubbad 
vinkel, och dess bakre kant är något konvex eller böjd. Gäl- 
öppningarne äro mycket store, och de båda gälhinnorna äro 
föga förenade under det smala gälnäset samt bilda der en helt 
smal gemensam fri hudflik, och hvardera gälhinnans strålar äro 
7. Hufvudet är på ögonsidan tätt beströdt med tillspetsade 
men ej skarpe smärre benknölar, som på kinderna bakom nedra 
ögat äro större och glesare, och som äfven finnas på öfverkäks- 
benet och underkäksgrenen, men icke på den främre delen af 
nosen eller på läpparne. På blindsidan förefinnas de i allmänhet 



Pigghvarfven. 309 

endast på den öfre delen af den samma, men stundom äro de 
äfven der något mera utbredde, ehuru dock icke förekommande 
på käkarne. — Tänderna äro små, spetsiga och krökta inåt 
eller bakåt, och äro nästan likstora samt lika utbildade på ögon- 
och blindsidorna. De främre äro något litet större än de bakre. 
De bilda ett smalt band eller karda pä mellankäksbenen och 
underkäken, och äro tillstädes i ringa antal (10 — 12) på främre 
delen af plogbenet, innanför dettas något nedskjutande kanter, 
men saknas på gombenen. De äro af samma beskaffenhet på 
svalgbenen, och på de nedre af dessa bilda de ett smalt band 
af omkr. .3 rader. — B,yggfenan, som börjar framom öfra ögat 
på nosens öfra sida och ungef. midt emellan detta öga och nos- 
spetsen, då mellankäksbenen icke inberäknas, och som slutar 
midt öfver analfenans slut samt på ett afstånd från stjertfenan, 
som är mindre än det nedra ögats vertikale diameter, har siu 
största höjd belägen bakom midten samt utgörande något mindre 
än '/2 af hufvudets längd, och den är låg fram- och baktilL 
Hvarken den eller analfenan går baktill öfver på blindsidan. 
Den har 61 till 72 (oftast 62 — 65) strålar, som alla äro ledade 
och oftast äfven alla äro grenige, men stundom äro uågre af 
de främste enkle. Den så väl som de andra fenorna är innesluten 
i en tjock hud. — Analfenan, som börjar strax bakom anus 
och ungef. under bakre delarne af bröstfenoriias fästen, och fram- 
för hvilken ingen analtagg förefinnes, har sin största höjd, som 
är föga större än den af ryggfenau, något framom midten, samt 
är låg fram- och baktill. Den har 43 till 56 (vanligen 44 — 
46) strålar, som alla äro ledade och i allmänhet äfven grenige. 
— Bröstfenorna sitta högt uppe och hafva sneda fästen. Af 
dem är den på blindsidan något kortare och trubbigare än den 
på ögonsidan, som är föga kortare än \ o ^^ hufvudets längd 
och har spetsen snedt tillspetsad. De hafva hvardera 11 till 
12 (vanligen 12) strålar. — Bulifenorna äro fastade på buk- 
kauten nära intill hvarandra och fi-amom bröstfenornas fästen. 
Baktill äro de fastade till bäckenbenen och framtill vid den 
nedre grenen eller utskottet af basibranchiostegalbenet. De 
hafva en särdeles lång bas, som för den venstra eller ögonsidans- 
sträcker sig något framom den andras d:o och ungef. till midt 
för bakre änden af underkäken samt till änden af den frie trub- 
bige spets, som förefinnes bakom gälhinnorna, och som är bil- 
dad af bukfenorna och basibranchiostegalbenet i förening. Bakre 



310 Slägtet Bothus. 

kauten af deras bas är ett obetydligt st3'cke framom auus. 
Deras strålar äro till antalet 6, äro temligen långt åtskilde och 
äro ej af någon sj^nnerlig längd. De bakre å ögonsidans buk- 
fena sträcka sig ungef. till analfenans början, och de å blind- 
sidans d:o räcka något litet bakom denna början, men skiluaden 
i längd mellan bådaderas . är obetydlig. Alla strålarne äro le- 
dade och klufne, men de 2:ue främste äro icke grenige. Buk- 
fenornas längd från början af deras bas till deras bakre spetsar 
är något stöi're än underkäkens d:o, och längden af ögonsidans 
bukfenas bas är något kortare än längden af samma sidas bröst- 
fena. — Stjcrffenan är stor, och dess längd utgör ungef. - 3 af 
hufvudets d:o. Dess bakre kant är kouvex eller svagt afrundad, 
ocli den har 14 till 15 fullständige och grenige strålar och å 
hvardera sidan 2:ue icke grenige stödjestrålar. — Fjäll saknas^), 
men kroppen är öfver allt på ögonsidan, och på blindsidan långs 
öfre delen af hufvudet och vid basen af främre delen af rygg- 
fenan samt stundom på hela blindsidan beströdd med talrike 
tillspetsade benknölar, som äro mindre på blindsidan och äfveu 
stundom förefinnas emot basen på de längste strålarne i rygg- 
och analfenorna på ögonsidan, och vanligen på stjertfenans strå- 
lar på samma sida. Pa kroppen sitta desse knölar ej så tätt 
som på hufvudet, men äro större. Huden är för öfrigt mellan 
knölarne försedd med små, tätt sittande och rundade eller ovala, 
mjuka och skarpt begränsade uppstående ojemnheter, som vid 
torkning visa sig såsom en antydning till rudimentära fjäll. — 
Sidolinicn är fullständig och bildar en stark nästan cirkelfor- 
mig båge öfver bröstfenan, men är för öfrigt rät. — Färgen 
på ögonsidan är något vexlande : stundom är den mörkare, svart- 
gråaktig, med svartaktig marmorering på en gråaktig eller grå- 
grönaktig botten; stundom är den der grågulaktig, med mör- 
kare brunaktig marmorering, som är mindre stark. Blindsidan 
hvit. Iris med en smal messingsgul ring närmast pupillen. 
Kauten af rygg-, anal- och stjertfenorna rödaktig, och dessa 
fenor hafva för öfrigt på ögonsidan samme färg som kroppen. 
Så är äfven förhållandet med ögfonsidans bröst- och bukfenor. 



1) Enligt Steindachneb (Sitzungsber. d. iiiath. naturwiss Clusse d. 
Kais. Akad. d. Wiss. iu Wien, Bd. LVII, l:ste Abth. pag. 714) är den 
stundom, i synnerhet i sydligare haf, helt och hållet eller ock delvis fjäll- 
betäckt. 



311 

Enligt K. Collktt') äro små ungar släte och utan ben- 
knölar, och hafva färgen på ögousidau hvitaktig, med svartbrune, 
irreguliert grupperade pigmentans amliugar, som icke bilda 
skarpt begränsade fläckar. På den hvita blindsidan förefinnas 
svarte punkter, som äro större och sitta tätare på interspinal- 
delarne än på den öfrige delen af sidan, der de äro ordnade i 
räta linier, med regelmässiga mellanrum mellan punkterne. 
A en unge, som har totallängden 4() mill., största kroppshöjden 
26 mill. och hufvudets längd 13 mill. hafva vi funnit färgen 
å ögousidan mycket ljust olivgrönaktig, med talrike större och 
mindre brunaktige punkter. På den hvita blindsidan voro glese 
svartbrunaktige punkter, som voro störst på buken och icke 
stodo tätare på interspinaldelarne, men på bakre delen af krop- 
pen till en del bildade långsgående rader. Knölar saknades 
helt och hållet, och det nedra ögat var midt under det öfra, och 
detta senare satt under men nära intill hufvudets öfre, kant. 
Kyggfenau började öfver öfra ögats främre kant. Från ungar 
af följande art skilde den sig genom sin högre kroppsform och 
konvexe mellanbalk mellan ögonen. 

Någon gång, ehuru sällan, har man erhållit exemplar, hos 
hvilka högra sidan varit ögonsida, och sådana, hos hvilka äfven 
blindsidan varit färgad. R. Collett^) beskrifver ett missbil- 
dadt exemplar, som erhölls på fisktorget i Christiauia och hos 
hvilket hufvudet var bildadt på samma sätt, som hos det af 
Yakrell'') af bildade dylika exemplaret af följande art. Hela 
det öfra partiet af hufvudet, från nosen till bakom öfra ögat, 
tillika med de främste strålarne i ryggfenan, saknades, och den 
främre delen af ryggkanten framstod med en framåt rigtad 
spets öfver nämnda öga, som således var stäldt på den nybil- 
dade eller rättare abnorma öfre profil kan ten. Kroppens båda 
sidor voro uugef. lika starkt färgade, med undantag af hufvu- 
dets bliudsida, som var hvit, och blindsidan var försedd med 
samma antal bentaggar, som ögonsidan, och hade dem blott 
något lägre. Exemplaret var 315 mill. långt, och hade 60 
strålar i ryggfenan och 44 d:o i analfenan. 

1) Norges Fiske pag. 137. 

2) Meddelelö. om Norges Fiske i Aarene 1875— 7S; Vid. Selsk:s i 
Ohristiania Forli. 1879, N:o 1, p. 76. 

3j Hist. of British Fishes, 3:d ed. (Pdchardson), vol. I, p. 643. 



312 Slägtet Bothus. 

A. W. Malm ^) beskrifver och afbildar en af honom förmo- 
dad hybrid form af denna art, under benämningen Rhombus luj- 
bridiis. Största kroppshöjden innehålles något mera än P^ 
ggr och hufvudets längd nära 4 ggr i totallängden. Nedra 
ögat är beläget midt under det öfra. Kroppen är på båda sidoi 
tätt beströdd med små koniska benknölar, som på ögonsidan 
och till en del på blindsidan äfven förefinnas på de vertikala 
fenornas strålar. Kyggfenans strålar 64, och analfenans d:o 48. 
Uti kroppsformen och feustrålarnes antal öfverensstämmer den 
således mest med Bothus maximus, och torde derför blott vara 
en tillfällig afart af den, ehuru Malm^j, sedan det först be- 
skrifna exemplaret erhölls, fångadt vid Skagen, erhållit ett 2:dra 
likadant men något större exemplar från samme lokal ^). 

Skelettet. Det fasta kraniets bakerste del är i det när- 
maste symmetrisk. Utskottet å det venstra o. epoticum och 
det venstra o. pterotkum är något mera utstående än samma 
utskott å nämnde ben på den högra sidan. Basioccipitalbenet 
är fullt symmetriskt. På hvardera sidan af dettas främre del 
är ett utskott, med hvilket de öfre svalgbenen medelst brosk 
artikulera. Sidonackbenen omsluta på sidorna, undertill och 
för det mesta äfven upptill nackhålet, men det öfre nackbenet 
sträcker sig ned till dettas öfre vinkel samt skiljer ossa epo- 
tica från hvarandra. Ledknappen å hvartdera sidonackbenet är 
väl utbildad och är utstående bakom bakre kanten af basiocci- 
pitalbenet. Öfre nackbenet är äfven symmetriskt, och dess öfre 
utbredde del är försedd med en midt åt gående hög och med 
spår till sågtänder utrustad köl, som sträcker sig långt fram 
och fortsattes af en kort och sned köl på det högra pannbenet, 
hvilken senare sammansmälter med det öfra ögats öfre orbital- 
kant, och tjenar till fäste för den främste delen af ryggfenan. 
Den venstra sidans ossa epoticum & pteroticum äro för öfrigt 
ungef. lika stora med de samma å högra sidan, men de förra 
äro å yttre sidan mera ruggiga och ojemna än de senare, och 

1) Göteb:s och Bohusläns Fauna, p. 511, tafl. IX. 

2) Göteborgs naturhistoriska Museum. Zool. Zoot. afdehiingarna. III. 
Årsskrift 1881, pag. 24. 

3) Äfven Francis Day (anf. st.) anför uppgifter om dylika förmodade 
hybrida exemplar, tagna vid England. Det ena skulle hafva vägt 17 '/i 
skålpund samt hafva haft på blindsidan stora fjäll, icke olika dem hos föl- 
jande art. Dess rygg- och analfenor skulle hafva varit ovanligt stora. 



313 

det riiggiga, framåt gående fält, som är bildadt af dem och 
hvartdera o. sphenoticimi och hvartdera pannbenet, är något 
bredare och ojemnare på den venstra sidan än på den högra. 
Från det bakåt och uppåt rigtade utskottet å hvartdera o. epo- 
ticum utgår framåt en köl, som fortsattes af en liknande mel- 
lan hvartdera hjessbenet och o. pteroticum baktill och å hvart- 
dera pannbenet framtill. Mellan desse kölar och den långs- 
gående midtelkölen är kraniet ofvau slätt och grundt urhålkadt. 
O. opistlioticum är litet och inklämdt mellan sidonackbenet och 
0. pteroticum^ och saknar tydlig artikulationsyta, emedan den 
undre grenen å posttemporalbenet är rudimentär samt medelst 
ett ligament eller brosk fästad vid nämnda ben. Det bakåt 
rigtade utskottet å o. pteroticum är kort och trubbigt samt 
beläget långt under och knappt utstående utanför utskottet å 
o. epoticum. O. sphenotica äro osymmetriska, ehuru belägna 
midt för hvarandra, men det högra är större och sträcker sig 
något längre fram än det venstra. Hvartdera har ett kort, 
trubbigt, utstående utskott framom den djupe ledgropen för den 
främste ledknappen å hyomandibularbenet. Venstra sidans o. 
sphenotictim sträcker sig icke fram till det öfra ögats ögonhåla. 
O. prootica äro i det närmaste symmetriska samt såsom van- 
ligt stora. De begränsas framtill af de temligen stora och 
osymmetriska alisphenoidbenen, af hvilka det venstra är större 
än det högra. De hafva strax bakom deras främre ände nedtill 
ett hål, som är större på den venstra sidan än på den högra, 
och som står i samband med ett annat bakom det samma va- 
rande hål, och till en del är öfver båda en benbrygga. Paras- 
phenoidbenets ala hasitempioralis sträcker sig upp till det förra 
hålet, och gränsar framtill och upptill till alisphenoidbenet. 
Basisphenoidben saknas. Parassphenoidbenet är i synnerhet fram- 
till något osymmetriskt eller vridet. Det har å undre sidan 
något framom bakre änden en skarp köl, och den senare änden 
sträcker sig ända till bakre kanten af basioccipitalbenet. Plog- 
benet är framtill osymmetriskt och något vridet åt venster, 
samt har å undre sidan af den främre något pilformade änden 
innanför de nedskjutande kanterne ett knippe af 10 — 12 bakåt 
krökta, spetsiga tänder. Plogbenet utgör det fasta kraniets 
längst framskjutande ben. Silbensapparatens ben, nemligen 
både sidosilbenen och öfre silbenet äro särdeles osymmetriska 
och vridna åt venster. Det venstra sidosilbenet är mindre än 



314 Slägtet Bothus. 

det högra samt beläget längre ned. Det är upptill betäckt af 
den främre delen af det venstra pannbenet, som här sträcker 
sig ända fram till det öfra silbeuet, och det bidrager derför 
icke till bildandet af det öfra ögats ögonhåla. Vid det uedra 
hörnet af detta ben är fästadt ett litet främsta iufraorbitalben, 
det enda iufraorbitalben som förefinnes. Det högra sidosilbenet 
sträcker sig längre tillbaka och bildar större delen af det öfra 
ögats ögonhålas öfre \'ägg, och dj^medelst äfven af den främre de- 
len af det lästa kraniets öfra sida. Det gränsar baktill till det 
högra pannbenet och framtill dels till plogbenet och dels till 
det öfra silbenet, samt är tjockt och på sina öfre och yttre 
sidor gropigt och ruggigt, samt försedt med 2:ne mer eller mindre 
tydlige långsgående ryggar, af hvilka den ene vid orbitalkanten. 
Vid dess främre och yttre, till plogbenet stötande hörn hafva 
vi icke funnit spår till något iufraorbitalben, som förefinnes 
hos det motsvarande venstra eller blindsidans sidosilben hos 
Hippoglossua och Fleuronectes, men hos äldre exemplar hafva 
vi här funnit ett nedskjutande koniskt och tapplikt utskott. 
Hvartdera sidosilbenet är genomborradt af ett stort hål för 
hvardera luktnerven. Öfra silbenet är snedt, med den öfre de- 
len dragen åt venster och med den venstra sidan konkav. Det 
bildar den främre vrån af det öfra ögats ögonhåla, och vid det 
är fästadt det venstra os nasalc och till större delen äfven det 
högra d:o, som derjemte äfven är fästadt vid det högra sido- 
silbenet. Båda näshålorna äro dragna åt venster, och o. nasalia 
äro osymmetriska, och det högra är något större än det venstra. 
Hjessbenen äro i det närmaste symmetriska samt såsom vanligt 
belägna framom o. epotka och ulauför hvardera sidan af öfre 
nackbenet. Pannbenen äro såsom hos flundrefiskarne i allmän- 
het mycket osymmetriska, och det venstra sträcker sig längre 
fram än den hufvudsaklige och större delen af det högra, och 
det förra bildar större delen af mellanbalken mellan ögonen. 
Såsom redan är anfördt sträcker det förra (venstra; sig .ända 
fram till det öfra silbenet. Det högra pannbenet, som in i 
ögonhålan med ett tunnt utskott sträcker sig ända fram till 
den främre änden af det venstra d;o, och här bekläder dettas 
inre emot ögat vända sida, och bildar ögonhålans bakre och 
till en ringa del dess öfre \ägg, sträcker sig knappt till denna 
hålas midt, samt är på båda sidor om midtelkölen urhålkadt 



Pigsjhvarfven. 315 

och tiinut vid ögonhålan. H3^omandibularbenets Mda öfre led- 
knappar äro väl åtskilde, och den främre är liten och rundad 
samt sitter på längre hals än den bakre, som är aflång. Den, 
med h vilken locket artikulerar, har mycket kort hals. Ögon- 
sidans hyomandibularbeu är något längre än blindsidans d:o, 
men eljest äro de hvarandra, i det närmaste lika, och framtill 
försedda med en af en bred och tunn lamell bildad utvidgning. 
Ögonsidans och blindsidaus ossa symplecticiim & quadratum 
likna hvarandra, och äro symmetriska och af vanlig byggnad, 
och det förra är låugt och smalt. Ögonsidans gomben är något 
olikt blindsidans d:o, derigeuom att det är smalare, med något 
smalare maxillärutskott. Båda hafva det nedre bakre höi-net 
långt utdraget bakåt. Inga spår till tänder förefinnas å gom- 
benen. Båda ossa ptaryyoidea äro hvarandra lika, och samma 
förhållande är det med o. viesopterygoldea och »letapterygoklea. 
Bådadera äro breda, de förra af en baktill bredare, elliptisk och 
de senare af en nästan rundad form, och bådadera äro förenade 
med h\araudra. Mellankäksbenen äro hvarandra fullkomligt 
lika och fullt symmetriska. Hvartdera är vid sin inre eller 
främre ände försedt med 2:ue vid basen förenade utskott, af 
hvilka det inre eller främre är högst, ehuru ej särdeles högt, 
samt af en elliptisk, trubbigt tillspetsad form och upptill tuunt, 
och det yttre eller bakre är afrundadt och baktill vid spetsen 
med en tjock ledyta, for artikulationen med öfverkäksbenet. 
Ungef. å midten af öfre kanten af mellankäksbenets kropp före- 
finnes en uppstående och tunn flik. Öfverkäksbeneu äro nästan 
fullt symmetriska. De äro lika stora och lika formade, med 
undantag deraf, att det å ögousidau har å öfre sidan bakom 
främre änden ett mindre uppstående utskott eller muskelfäste 
än det, som därstädes förefinnes å blindsidans d:o. Båda äro 
obetydligt böjda och mycket längre än mellankäksbenen, och 
vid bakre änden snedt af huggna, med afrundade hörn, samt för. 
öfrigt af vanlig byggnad. Underkäken är äfvenledes symmetrisk 
och stark samt hög, med båda haltVorna lika stora och lika 
formade. A artikulardelen är ledgropen baktill begränsad af 
ett temligen lågt uppstående utskott. Båda sidornas gällock 
äro äfven symmetriska och lika hvarandra. Locket är triangu- 
lärt, med den nedåt och bakåt rigtade kanten grundt urriugad. 
Underlocket är nedtill elliptiskt, men dess öfre ände är smal 



316 Slägtet Bothus. 

och tillspetsad samt förlängd till lockets bakre hörn. Mellan- 
locket är något större och bredt elliptiskt, med den främre 
änden smalare och med undre kanten konvex och bildande i 
förening med imderlockets d:o en jemn afrundning. Förlocket 
är smalt halfmånformigt. Basibranchiostegalbenet, vid hvars 
undre kant de båda intill hvarandra stötande bukfenorna med 
sine främre delar äro fastade, har framtill en djupt ingående 
bugt, som gör, att det nästan fått formen af en bila. Dess 
nedre, tunnare del bildar sjelfva bilan och dess öfre tjockare 
d:o skaftet. Detta s-euares bakre ände är afrundad. Vid den 
förre delen äro, såsom nämdt, bukfeuornas främre delar fastade och 
den senare är med den främre änden fästad vid föreningen af ossa 
hypohyalia. Dessa senare äro stora och o. ceratohyalc är kort 
och bredt, ehuru längre än o. eptliyalv. O. linguale är temligen 
kort. Af radii hranchiostegales, som äro 7. äro de 4 bakre 
nästan lika store och såsom vanligt smalt sabelformade. De 
pariga tungbenen äro i allmänhet symmetriska. De nedre svalg- 
benen äro små och smala samt väl skilda, och bära hvartdera 
omkr. 3:ne irreguliera rader af små, men något olikstora, krökta 
och tillspetsade tänder. De öfre svalgbeneu äro af vanlig form, 
och storlek, och deras tänder likna dem på de undre. Gälbå- 
garnes gälräfständer äro taggiga, men den ytterste gälbägens 
d:o äro längre än de andra och till antalet omkr. 18. — Kotor- 
nas antal är 30 till 31, och af dessa äro 11 till 12 bålkotor. 
l:sta kotans neuralbåge. som har kort neuraltagg, är orörligt 
sammanvuxen med sin kropp. — Posttemporalbenet är nästan 
triangulärt, med den öfre, till o. ejioticnm fastade grenen bred 
och kort tillspetsad, och med den nedre d:o, såsom redan blif- 
vit anfördt, mycket kort och rudimentär, ehuru tydlig. Öfra 
nyckelbenet är, såsom vanligt, nedtill tillspetsadt och upptill 
ungef. af samma bredd som öfre delen af nyckelbenet. Detta 
senare är smalt, med den öfre delen jemnbred samt något sma- 
lare än den nedre d:o. som har 2me bakåt divergerande la- 
meller och mellan dessa baktill är urhålkad. Scapularfenestran 
är liten och rundad, och korpbenets nedre del är smal och trind 
och vid spetsen löst fästad vid nyckelbenets inre lamell, och 
räcker på långt när icke till detta bens nedre ände. Bäcken- 
benen äro temligen små och förenade med hvarandra långs 
deras inre kanter. De hafva ett emot det vanliga omvänd t 
läge, i det att deras egentligen bakre och utbredde ände är 



Pigghvarfveii. 317 

rigtad framåt. För öfrigt hafva de med sin egeatligen främre 
del en nästan vertikal rigtuing, och äro med denne del löst 
fastade vid skuldergördeln i granskapet af korpbeuens nedre 
ändar, och nyckelbenen ligga här mellan deras nämnde del 
och basibranchiostegalbenet. Deras bakre (efter utseendet främre) 
ände är triangulärt utbredd och baktill med en åt sidan ut- 
stående utvidgning, och vid denne ändes framåt rigtade kant 
är den bakre delen af hvardera bukfenan fästad. Deras ut- 
bredde del är vertikalt stäld och bådas främre, bukfenorna bä- 
rande kanter äro förenade. Ofvan (egentligen framom) sidout- 
vidgningen äro de nästan tvärt afsmalnande, samt derefter helt 
smala och nästan trinda och något bågböjda. 

Pigghvarfven eller Buttan förekommer i hafven både vid 
vara östra och vestra kuster, och är vid de senare allmännare 
samt blir der större och tjockare. I Skandinavisk Fauna an- 
föres, att den i Bottniske Viken icke skulle gå så långt norr 
ut som till Sundsvall, men A. J. Malmgren') uppgifver, att 
den i nämnda haf går ända upp till Qvarken och erhålles stun- 
dom i Hvittisbofjärd pä Finska sidan derstädes. Enligt C. J. 
Sundevall-) och enligt hvad vi sjelfve erfarit fås den icke så 
sällan i de yttre delarne af Stockholms och Eoslagens skärgår- 
dar, och i södre delarne af Östersjön äfveusom i Öresund erhål- 
les den i allmänhet oftare, men är dock derstädes icke så all- 
män som i Kattegat. Enligt C. A. Gosselmann-^) och H. D. J. 
Wallengren*) är den t. o. m. sällsynt vid Blekinge samt vid 
östra kusten af Skåne. Enligt Benecke^) håller den sig vid 
Preussiska Östersjökusten gerna i närheten af flodmynningar 
och går t. 0. m. in i desse. A. W. Malm (anf. st.) uppgifver, 
att den förekommer i hela Bohuslänske skärgården, der större 
exemplar erhållas på 7 till 16, och små d:o på 3 till 6 fam- 
nars djup, men att den dock allestädes är mindre allmän och 
i allmänhet blott fångas i skäddegarn. — Enligt K. Collett 
(anf. st.) är den allmän i Norges södra och vestra tjordar, men 
af tager der emot norden och är redan vid Bergen sparsamt före- 



1) Kritisk öfversigt af Finlands Fiskfauna, p. 24. 

2) Stockh.s Läns Kongl. Hushålln;s Sällsk:s Handl. 6:te haft. pag. 82 

3) Zoologiska och Botaniska Iakttagelser inom Blekinge, pag. 5. 

4) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1866, N:o 1, pag. 5. 

5) Fische, Fischerei und Fischzucht in Ost- und Vestpreussen, p. 95. 



318 Slägtet Botlius. 

kommande, ehuru den blifvit anträffad vid norra sidan af Lo- 
foten. Den erhälles emellertid enligt den samme icke vid Norge 
i någon mängd, utan mati fångar blott enstaka exemplar i garn. 
— För öfrigt förekommer den söder ut -till kusterna af Eng- 
land, Frankrike, Spanien och Portugal, och går in i Medel- 
hafvet och är der utbredd till Italien, Adriatiska hafvet, Grek- 
land och Turkiet, och skall enligt Steindachner t. o. m. före- 
komma i Svarta Hafvet, emedan enligt honom Bothus maco- 
ticus (Pallas) med den är synonj^m. Den förekommer således 
vid alla Europeiska hafskuster, med undantag af de allra nord- 
ligaste, emedan den icke förefinnes i Ishafvet. 

Den uppehåller sig gerna på sandbotten eller sandblandad 
dybotten, under den blidare årstiden på 7 till 20 famnars och 
under den kalla årstiden på något större djup. Den, såsom de 
andra flundrorna, gräfver ned sig i bottnen och har blott en 
del af hufvudet med ögonen uppe, då den lurar på rof. Den 
lefver företrädesvis af högre kräftdjur, men den tager äfven 
smärre fiskar, såsom strömming och småsill, samt diverse lägre 
hafsdjur och bland dem t. o. m. tagghudingar (Echinodermer). 
Den är ganska glupsk, och P. Olsson*) har hos ett fullvuxet 
exemplar t. o. m. funnit en stor kolja. Dess lek inträffar en- 
ligt Skandinavisk Fauna och enligt Göteborgs och Bohusläns 
d:o i Maj och Juni. Dess dig^ äro små och mycket talrika. 
K. CoLLETT har hos ett 775 mil!, långt exemplar räknat 1,056,000 
romkorn, och Francis Day anför en räkning af Buckland af 
14,311.200 sådana hos ett exemplar, som vägde 23 skålpund 
Äggen kläckas utan tvifvel i hafsytan, och de nykläckte un-, 
garne hålla sig vid denna simmande såsom vanlige fiskar. Fran- 
cis Day anför en iakttagelse, enligt hvilken ungar, som varit 
instängde i Southport Aquariet under 2 V2 är växte till en vigt 
af 10 skålpund, och efter ytterligare 2:ne år hade de ernått en 
vigt af 20 skålpund. Detta är en jemförelsevis snabb växt. — 
Denna art anses af de fleste för att vara den smakligaste af 
alla flundrefiskarne, och hålles derför ofta i högt pris. Enligt 
hvad vi erfarit äro de exemplar, som fångas i Östersjön, i detta 
afseeude icke jemförliga med dem från Vesterhafvet. J Skan- 



1) Iakttagelser öfver skandinaviska fiskars föda; Lunds Universitets 
Årsskrift, Tornen Vill, 1871. särsk. aftr. pag. 10. 



Släthvarfven. 



319 



dinavisk Fauna, anföres, att den i det sydligaste Kattegat skall 
vara bäst i Juni och Juli månader. Hos oss fångas den i all- 
mänhet med flnndregarn och icke i någon mängd. 



Pleuronectes Icevis, 
„ Bhomhiis, 



/ 



3. Bothiis rliombus (Linné). 

Släthvarfven. 

Kroppen slät och utan tagfjar eller hnölar, samt täcld 
af små och släta fjäll. Kroppsformen hredt oval, och största 
Jcroppshöjden innehålles omkring 2.ne ggr i totallängden (stun- 
dom något mindre och stundom något mera), och Inifvndets 
längd innehålles omkr. 4 ggr i den senare. Underkäkens 
längd är ungef. lika med '/o af hufvudets d:o. 

Rf. 70—85; af. 52— r.3; brf. 11-12; hf. 6; stjf. 1 + 15 + 1. 

Linné: Vestgöta-Resa, pag. 178. — 1747. 

Idem: Sj^stema Naturse ed. X:ma, Tomns I, pag. 

271. — 1758. 

iDEii: Museum Aclolphi Friderici, T. ILdus pag. 

69. — 1764. 

IDEM: Syst. Nat. ed. XII:ma, pag. 458. - 1766. 

A. J. Retzius: Faunae Suecicae Pars I-.ma, pag. 

332. — 1800. 

C. QUENSEL: Försök att närmare bestämma etc. 

Arterna af Flundreslägtet; Kongl. Vet. Akad:s 

Handl. för 1806, pag. 207. — 1806. 

S. Nilsson : Prodromus Ichthj'ol. Scand. pag. 59. 

— 1832. 

Gottsche: Die seeländ. Pleuronectes-Arten : Ar- 
chiv fiir Naturgesch. l:er Jalirg. 2:er Bd. pag. 
175. — 1835. 
H. KröYER: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 405. 

— 1843-1845. 

S. Nilsson: Skandin. Fauna. 4:de del. Fiskarna, 
pag. 638. — 1855. 

A. GtJNTHEE: Catal. of the Plslies in tlie Brit. 
Mus. vol. IV, pag 410. — 1862 
R. CoLLETT: Norges Fiske, pag. 137 — 1875. 
A. W. MalM; Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 
513. — 1877. 

E MOREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, 
T. III:me. pag. 340. — 1881. 



Rhomhus 


laevis, 


- 


vulgaris. 




Icevis, 


Rliombhus 


■ . 


,. 


Linnéi, 


„ 


Icevis, 



320 Släktet Bothus. 

Bhomhm Jcevis, Francis Day: The Fishes of Great. Britain & 

Ireland. vol. II, pag. 14, pl, 97. 1880-1884. 
„ MöBius & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 

90. - 1883. 

Den är vid Skånes vestra hafskust allmänt känd under benämningen 
Slätvar, och vid Bohuslän under den af Släthvarf, och enligt Göteb-.s och 
Bohushs Fauna stundom under den af Släthvarfvel och Sandhvarf, hvilket 
sist näranda namn äfven enligt C. CederströM ') tilldelas den i trakten af 

Strömstad 

Beshr. Deu blir icke så stor som föregående art, och öf- 
verstiger sällan 2:ne fot eller 600 mill. i längd och 6 till 8 
skålpund i vigt. Den är ock i allmänhet tunnare i kroppen, 
Kroppsformen är temligen bred t oval, då fenorna icke tagas 
med i beräkning, och största kroppshöjden, som har sitt läge 
något framom midten af totallängden, är ungef. lika med hälf- 
ten af den senare, ehuru deu stundom hos äldre är något litet 
mindre och stundom hos yngre något litet större än denna 
hälft. Kroppen är tunn, och dess störste tjocklek, som vanligen 
har sitt läge något ofvan spetsen af ögonsidans bröstfena, utgör 
ungef. ^/^ af största kroppshöjden. Stjerten är strax framom 
stjertfeuan temligen hög, och dess höjd derstädes innehålles 
mellan 4 och 5 ggr i största kroppshöjden. Anus har sitt läge 
på blindsidan strax ofvan bukkanten och intill, ehuru med större 
delen framom basen af analfenans l:ste stråle. Afståndet mel- 
lan spetsen af underkäken och anus är stundom nästan lika 
med och stundom något litet mindre än hufvudets längd. — 
Hufvudet är af medelmåttig storlek, och dess längd innehålles 
omkr. 4 ggr (stundom något litet mera och stundom d:o mindre) 
i totallängden. Underkäkens längd är ungef. lika med 72 ^f 
hufvudets d:o, och den skjuter framom den öfre d:o samt har 
under hakvinkeln en knöl, och dess halfvas bakre hörn är skarpt. 
Munnen är temligen stor, med starkt uppstigande munspringa 
och med munvinkeln ungef. under det nedra ögats framkant och 
bakre änden af öfverkäksbenet, hvars längd är något mindre 
än Y2 äf hufvudets d:o, ungef. under dess midt. Näsborrarne 
å ögonsidan sitta i longitudinel rad efter och temligen nära in- 
till hvarandra, samt dubbelt närmare det nedra ögat än nos- 
spetsen. Den främre är något större än den bakre och har bak- 
till en temligen stor tillspetsad hudflik. På blindsidan äro de 



1) Öfvers. af K. Vet. Ak:s Förh. 1876, N:o 4, p. 66. 



Släthvarfven. 321 

ungef. lika sstore och sitta nära under och bakom början af 
ryggfenan. Ögonen äro af medelmåttig storlek och nästan lika 
stora; det öfra ögats längddiameter är helt obetydligt längre 
än det nedras d:o, hvilken innehålles nära 7 ggr i hufvudets 
längd. Det öfra sitter ett godt stycke innanför ryggfenaus bas 
och något längre tillbaka än det nedra, och afståndet mellan 
båda ögonen är temligen stort samt stundom ungef. lika med 
och stundom något litet mindre än det nedra ögats längddia- 
meter. Iris bildar, liksom hos föregående, en flik, som hos det 
öfra ögat nedtill och hos det nedra upptill sträcker sig ut i 
pupillen. Trakten mellan båda ögonen är nedplattad och jemn. 
]S"osens längd eller afståndet mellan nedra ögat och nosspetsen 
är mycket större än detta ögas längddiameter, och innehålles 
ungef. 4 ggr i hufvudets längd. Locket och underlocket hafva 
en gemensam utstående och afrundad hudfiik ofvau bröstfenans 
bas, och det senares bakre kant är grundt urbugtad eller kon- 
kav. De båda gälhinnorna äro förenade, men bilda endast en 
ytterst smal gemensam fri hudflik under gälnäset, och hvar- 
dera har 7 strålar. Gälspringorua äro mycket stora. Hufvu- 
det är försedt med en fjällbetäckning, som liknar den på krop- 
pen, men är till en del något finare, och den är något mera 
utbredd på hufvudets ögonsida, och förefinnes der öfver allt, 
med undantag af nosspetsen och underkäken. På blindsidan 
saknas den på nosen och käkarne. — Tänderna äro likstora, 
mycket små, tillspetsade och krökta inåt eller bakåt, och sitta 
kardlikt samt bilda ett bakåt afsmalnande och tillspetsadt och 
af flera rader bestående baud på mellankäksbenen och under- 
käken och ett helt litet, af omkring 5 till 8 tänder bestående 
fält på främre änden af plogbenet. De på svalgbenen äro af 
samma beskaffenhet, och bilda ett smalt band på hvartdera af 
de undre d:o. — Byggfenan börjar på nosen, strax bakom öfver- 
käksbenens främre ändar och något framom ögonsidans främre 
näsborre, och sträcker sig så nära stjertfenan, att afståndet 
dem emellan är något mindre än det nedra ögats längddiameter, 
men den går derstädes icke öfver på blindsidan. Den är jemt 
afrundad och af medelmåttig höjd, och denna senare är störst 
något bakom dess midt och är der något litet mindre än stjer- 
tens höjd strax framom stjertfenan. För öfrigt utmärker den 
sig derigenom, att dess 2 till 3 främste strålar äro något längre 
än de närmast följande och hafva temligen långe och frie och 

LUljeborg, Fiskarne. \\. 2.1 



322 Slägtet Bothus. 

starkt förgrenade spetsar. Alla strålarne äro för öfrigt grenige 
och äro till antalet 70 till 85 (vanligen 70 — 75). — Änalfenan 
börjar under främre delen af ögonsidans bröstfenas bas och un- 
der bakre delen af anus, samt slutar under slutet af ryggfenan^ 
och på samma afstånd från stjertfenan som ryggfenan, samt 
är af samme byggnad och höjd som den senare fenan, med un- 
dantag deraf, att de främste strålarne icke äro längre eller mera 
grenige än de närmast följande, och deraf, att denna fenas 
största höjd är belägen ungef. vid dess midt. Dess strålars 
antal är 52 till 63 (vanligen 52—57). — Bröstfenorna ära 
små och af en aflångt oval eller elliptisk och vid spetsen ä 
ögonsidan snedt samt å blindsidan mera reguliert afrundad 
form. Längden af den på ögonsidan, som är något större än 
den på blindsidan, är något litet mindre än underkäkens d:0, 
och längden af den på blindsidan utgör ungef -/s ^f samme 
käkes d:o. Strålarnes antal är vanligen 12 i den på ögonsidan 
och 11 i den på blindsidan. Deras fäste är snedt uppifrån 
nedåt och bakåt. — Btd-fenorna, som hafva samme form som 
de af föregående art, och hvars bas är lång och för den vid 
ögonsidans bukkant något litet längre, sträckande sig från strax 
bakom underkäkens bakre ände till strax framom anus, och 
som med bakre spetsarne sträcka sig lika långt tillbaka och 
något bakom analfenans början, hafva längden ungef. lika med 
underkäkens d:o samt 6 strålar. — Stjertfenan är bred och 
baktill starkt afrundad, och dess längd utgör ungef. ^4 ^f ^^^f" 
vudets d:o. Den har 15 fullständige och till spetsen räckande 
strålar och å hvardera sidan 1 ofullständig stödjestråle. — 
Fjällen äro mycket små (de störstas längddiameter 3 mill. hos 
ett exemplar af 260 milhs totallängd), men tydliga, bredt ovala 
eller ock rundadt ovala, med tätt stående koncentriska och med 
något mindre tätt stående radiära, från den närmare den frie 
änden varande kärnan utgående och till den instuckne kanten 
sig sträckande strimmor. De äro utan taggar samt tunna* cy- 
cloidfjäll, och tegellagda, samt betäcka kroppen på båda sidor 
likformigt, och sträcka sig på båda långt ut på de vertikala 
fenorna, på blindsidan dock uied undantag af de främre delarne 
af rygg- och analfenorna. På ögonsidan sträcka de sig äfven 
ett stycke ut på bröstfenans yttre sida. — Sidolinien är full- 
ständig och bildar öfver bröstfenan en mycket stark båge, som 



Släthvarfven. 323 

på blindsidan är något slingrig, och den går derefter rät långs 
ryggraden till midten af stjertfenans bas. — På hufviidets si- 
dor förmärkas ett par biigtiga och upphöjda linier af slemporer, 
som i synnerhet äro tydliga på ögonsidan, och der utgöras af 
en öfre linie, som från främre delen af ryggfeuans bas bildar 
en båge öfver öfra ögat och sträcker sig till ungef. midt öfver 
förlockets bas, samt af en undre d:o, som halfcirkelfoi^aiigt om- 
sluter nedra ögat undertill och uppstiger bakom detta öga samt 
upphör bakom nedre delen af det öfra d:o. En liten kort 
och rät dylik linie går från öfre änden af förlocket till gäl- 
springans öfre vinkel. — Färgen på ögonsidan är underkastad, 
någon vexling, och är stundom mörkare och stundom ljusare: 
antingen mörkgrå eller ock gråbrunaktig eller olivbrunaktig, 
marmorerad dels med talrike brunaktige punkter och dels med 
svartaktige sådane samt smärre irreguliere fläckar af sist nämnde 
färg, af en ärtas eller vickas storlek. Den ytterste kanten å 
rygg- och analfenorna vanligen af en ljust gråröd färg. Alla 
fenorna på samma sida för öfrigt med ungef. samme färg som 
kroppen. Blindsidan är hvit, och dess bröst- och bukfenor äro 
rödaktiga eller nästan rosenröda. Iris har närmast pupillen en 
helt smal messingsfärgad ring. Stjertfenan är stundom till be- 
tydlig del färgad på blindsidan, och stundom finnas här och 
der smärre perlfärgade fläckar på kroppen, på ögonsidan. Un- 
garne äro mycket ljusare än de äldre, med en ljusgrå, i det 
blåaktiga stötande färg på ögonsidan, samt der med bleke, röd- 
aktige eller brunaktige smärre fläckar (Kköyer). Då de äro 
mycket unge, hafva de äfven blindsidan något färgad genom 
mörk punktering, samt hafva Ijusbrunaktiga, vertikala band på 
rygg- och analfenorna, samt på kroppen derintill. Nämnda 
fenor äro eljest nästan vattenklara. På den förra äro omkr. 7 
och på den senare 5 sådana band. 

Ungar. Vi hafva den 29 Juni 1880 i hamnen vid Lands- 
krona tagit någre små ungar, af hvilka den minste är 1 5 mill. 
lång, med inbegrepp af stjertfenan, och har största kroppshöjden, 
utan rygg- och analfenornas inberäkning, 6 '/j mill. och huf- 
vudets längd 5 mill. De visa sig tydligen genom sin venstra 
ögonsida och genom hufvudets form såsom ungar af si. Bothus, 
och äro på grund af den ovale kroppsformen möjligen ungar af 
B. rJiornbus, samt öfverensstämma med de beskrifningar och 



324 Slägtet Bothus. 

afbildningar, som A. W. Malm') lemnat. Det högra eller 
vandrande ögat sitter hos den minste redan på den öfre kon- 
kava kanten af hufvudet, framom men intill främre änden af 
ryggfenan, dock så, att dess pupill är rigtad något åt höger 
och att en del af det är qvar på högra sidan, h vadan det sy- 
nes mera från denna än från den venstra d:o. Ehuru desse 
ungar således länge legat i sprit, äro de dock ännu till en del 
genomsigtige, och vi hafva derigenom kunnat erfara, att an- 
sigtsbenen äro redan under tiden för ögats vandring rätt väl 
utbildade, fastän Agassiz påstår, att de då ännu äro broskartade 
och följaktligen föga utvecklade; men vi hafva deremot iakt- 
tagit, att ett par andra ben, som stå i det närmaste samband 
med ögats vandring utomkring, äro mindre utbildade än man 
förmodat, och att derigenom det vigtigaste af de af Steenstrup 
emot denna vandring anförda argument är undanröjdt, nemli- 
gen det, att om ögat dervid skulle gå utomkring pannbenet, 
såsom Agassiz uttryckligen sagt, skulle ögonnerven komma att 
ligga utomkring detta ben, hvilket den naturligtvis icke kan 
göra och icke heller gör. Vi hafva nemligen iakttagit, att det 
högra pannbenet och det högra sidosilbenet ("forpandeben" Steen- 
strup), eller de, som äro belägna på det vandrande ögats sida, 
då äro jemföi"elsevis mindre utvecklade än de på den motsatta 
venstra sidan, samt äro så långt skilda från hvarandra, att 
detta öga fått plats mellan dem, och att följaktligen intet af 
dessa ben förorsakad t hinder hvarken för ögats eller dess nervs 
öfvergång från den högra till den venstra sidan i verkligheten 
förefinnes. Det högra pannbenet, åtminstone dess högre och 
större del, slutar bakom ögat genom en jemn och tydlig samt 
framtill konvex eller afrundad kontur, och det högra sidosil- 
benet företer framom ögat en tydlig jemn vertikal kant, och 
det slutar nedtill med en något litet bakåt böjd spets. Under 
ögat förefiunas endast mjuka hinnor, genom hvilka ögonnerven, 
som är lång, går i början framåt och derefter böjer sig rätt 



1) Kongl. Sv. Vetensk. Akad:s Handl. Bd. 7, N:o 4, pag. 21-23, 
tafl. I, fig. 7 — 9. — Denne författare har sedermera (Göteb:s och Bohushs 
Fauna, p. 514 & följ.) beskrifvit ännu mindre ungar, af hvilka en blott 
var 8 mill. \i\ng och hade ögonen nästan symmetriskt bilateralt belägna, 
samt den heterocerca stjertfenan upptill försedd med en särskild lob, i 
hvilken chordan ingick. 



Siäthvarfven. 325 

upp till ögat. Denna försening af de nämnda benens utveck- 
ling står utan tvifvel i samband med det förhållandet, att på 
den fullt utbildade fisken det högra pannbenet på högra sidan 
ej går så långt fram som det venstra, och att det högra sido- 
silbenet fått en starkare utbildning än det venstra. Hos denne 
unge är det venstra pannbenet, som egentligen bildar mellan- 
balken mellan båda ögonen, fullständigt och förenadt med det 
venstra sidosilbenet. Hos en något större unge (af de samme) 
som är 20 mill. lång och 9 ' U d:o hög, sitter öfra ögat ännu 
på den öfre urbugtade kanten af hufvudet, men det har i'edan 
till större delen kommit öfver på venstra sidan, och dess pupill 
är rigtad något åt venster, och den främste änden eller spetsen 
af i-yggfenan skjuter fram öfver ungef. den bakerste Y3 af ögon- 
globen. Äfven på detta exemplar är ännu det högra pannbenet 
skildt från det högra sidosilbenet, och upptill är afståndet dem 
emellan ungef. lika stort som ögats längddiameter, men nedtill 
är det något litet mindre, emedan sidosilbenets nedre bakre 
spets är något mera utdragen bakåt under den främre delen af 
det nämnda ögat. Det högra pannbenets främre kant är ojemnt 
afrundad, och den hud, som här betäcker hufvudets högra sida, 
äfvensom de under den varande hinnorna synas vara tjockare 
och mindre genomsigtiga, och betäcka ögonglobens högra sida 
helt och hållet. Ett stycke under ögat synes en långs hufvu- 
dets midtellinie gående benstaf, hvilken utgöres af parasphe- 
noidbenet och plogbenet. Hos en unge från Bohuslän, hvars 
totallängd är 24 mill. och största kroppshöjd 1 1 '/i d:o, har 
ögat kommit öfver p^ venstra sidan, och den har pupillen starkt 
rigtad åt venster, ehuru ögats öfre del synes genom väfnaderna 
från högra sidan. Den främre änden af ryggfenan sträcker sig 
fram ungef. till midten af ögat. Den mörke pigmenteringen 
på den högra eller blindsidan har blifvit glesare och pigment- 
fläckarue mindre. Hos detta exemplar går det högra sidosil- 
benets bakre kontur icke vertikal, utan något sued uppifrån 
nedåt och bakåt, och dess nedre bakre spets är utdragen till en 
smal benstaf, som går höger om det öfra eller öfverflyttade 
ögats nedre kant tillbaka ända till det högra pannbenets främre 
trubbvinklige kant, med hvilken denne staf ännu är blott 
rörligt förenad. Här först hafva vi således början till den 
store och tjocke y'ågg, .som hos den fullbildade fisken upptill 
omsluter det öfra ögats ögonhåla, och som, såsom redan blifvit 



326 Slägtet Bothus. 

anfördt, enligt Steenstkup skulle utgöra ett hinder för det van- 
drande ögats förflyttning utomkring hufvudet, och hvilken x'å.gg 
följaktligen icke uppträder förr än ögat blifvit öfverflyttadt ' ). 
Uti det förevarande unga stadiet är denne Xdigg eller rättare 
det högra sidosilbenet helt smalt samt starkt urhålkadt emot 
ögats främre kant. Hos alla desse ungar sitter det vandrande 
eller öfra ögat högst obetydligt längre fram än det andra d:o. 
Hos denne sist anförde unge synas icke de brunaktiga tvärband 
och fläckar, som tillkomma de andre mindre ungarne, och den 
saknar den genomsigtighet, som de ega. — Hos de flundrefiskar, 
som såsom utbildade hafva osymmetrien eller snedheten i huf- 
vudets byggnad större än den hos arterna af si. Bothus, för- 
siggår sannolikt det ena ögats vandring öfver till den andra 
sidan i allmänhet tidigare än hos de senare, ehuru A. Agassiz 
(anf. st.) beskrifvit och afbildat ungar af si. FJeuromctes, 
som ännu vid en längd af 7 — 8 mill. varit fullkomligt sym- 
metriskt bildade och haft ögonen bilateralt belägna, samt i detta 
afseende liknat vanligt fiskyngel. Hos en unge af si. Pleuro- 
nedes, hvars totallängd är 10 mill., största kroppshöjd 3 mill. 
och hufvudets längd 2 '/j mill. -), hafva vi iakttagit, att det 



1) Pä grund liäraf kan det icke heller komma i fråga, att ögat skulle 
vid sin vandring gå under detta ben, såsom nämnde Författare antagit. 

2) Dä enligt M'Intosh (Annals and Magaz. of Nat. History, 5:th se- 
ries, vol. XV, pag. 435. — 1885), flundvefiskarnes ungar kläckas så out- 
bildade, att de dä sakna både mun och anus, har utan tvifvel denne lille 
unge icke varit så särdeles ung, utan möjligen öfver 14 dagar gammal. 
Agassiz har afbildat en nykläckt unge af Pseuc^rJwmbus melanoguster af 
omkr. 4 mill;s längd, som saknade mun men hade anus. — Konserv. C. A. 
Hansson har benäget meddelat oss ett par mycket sma ungar af en Pleu- 
ronectid, som af honom i Juni raänad blifvit tagne vid Strömstad och som 
pä grund af sin mera långsträckte kroppsform och längre samt tydligen 
tillspetsade stjertfena, utan särskild lob upptill, ehuru stjerten har hetero- 
cerk ryggsträng, icke synas tillhöra slägtet Bothus, utan antingen slägtet 
Hippoglossoidcs eller si. Pleuronectes. De äro nästan lika store, och den 
mindre är blott 7 mill. lång. De äro i det närmaste fullständigt bilateralt 
symmetriske och af en långsträckt och ungef. lancettformig kroppsform, 
med mycket tunn och genomsigtig kropp. Mun och anus äro utbildade, 
och då den förre är temligen stor och räcker tillbaka nästan under midten 
af ögat och underkäken räcker något litet bakom det samma, synes det 
oss troligt, att de tillhöra slägtet Hippoglossoides, hvarför äfven stjertens 
form talar. Hos den mindre ungen sitta båda ögonen midt för livarandra 
och något litet under kanten af den smala och mjuka pannan dem emellan, 



Släthvai-fveu. 327 

frän vensti-a till högra sidan vandrande ögat redan sitter på 
öfre kanten af hufvudet, alldeles på samma sätt som hos den 
ofvan anförde minste, eller 15 mill. långe ungen af Bothm. 
Den har emellertid något kortare och trubbigare nos, än denne, 
och det öfra ögat synes i förhållande till det nedra vara belä- 
get något längre fram än hos den. Det venstra pannbenet och 
det venstra sidosilbenet förete här samma förhållande, som samma 
ben på högra sidan hos ungarne af Bothus, till följd deraf, 
att här är det venstra ögat som vandrar, då det deremot är 
det högra hos sist nämnda slägte; och äfven här är redan det 
pannben (det högra), som bildar större delen af mellanbalken 
mellan båda ögonen, förenadt med det högra sidosilbenet. Hos 
en unge af Fleuronectes platessa, som är 26 V2 ^^^^^- läng, 
hafva vi funnit blindsidans sidosilben, eller det venstra d:o, 
mycket väl utbildadt samt bredt och fast förenadt med det 
venstra pannbenet'). 

Släthvarfven förekommer enligt Skandinavisk Fauna i södra 
Östersjön, och erhålles under hösten ej sällan på ringa djup 
nära stranden i åltinor vid fiskläget Abekås, vid södra kusten 
af Skåne. Enligt Möbius & Heincke^) förekommer den i Kieler- 
bugten icke talrik och går vid Tyska kusten österut till Meck- 
lenburg. Den går icke upp i de öfre delarue af Östersjön, och 
är icke uppgifven af G. Lindström såsom förekommande vid 
Gotland, men C. A. Gosselman-*) anför den bland fiskarne vid 



som ännu icke tyckes förete någon förbening. Hos den större ungen, som 
är 8 mill. lång, sitter det venstra ögat något litet högre upp än det högra, 
men räcker dock icke upp öfver kanten af pannan. Nosen är mycket 
kort och betydligt kortare än ögats längddiameter. Ryggfenan börjar på 
nacken eller öfver bakerste delen af hufvudet, och den och analfenan sam- 
manhänga baktill med stjertfenan medelst en qvarstående del af embryonal- 
fenan, ehuru de båda till störste delen af sin längd, framifrån räknad, lik- 
som stjertfenan äro försedda med fenstrålar. Den sist nämnda fenan, som 
är ungef. lika lång som hufvudet, har homocerkt fäste och är ej sned. 
Bröstfenorna äro rudimentära och sakna strålar, och bukfenorna saknas. 

1) Wyville Thomson (Ann. a. Magazine of Natural History, 3:d se- 
ries, vol. XV, pag. 369 & 370) har, märkligt nog, genom en blott supposi- 
tion kommit nära verkliga förhållandet, men misstager sig dock deri, att han 
förmodar, att det högra pannbenet hos ungen af Bothus af det vandrande 
ögat blifvit undanträngdt eller absorberadt. 

2) Die Fische der Ostsee, p. 91. 

3) Zool. och Bot. Iakttagelser inom Blekinge, p. 5. Lund 1864. 



328 Slägtet Bothus. 

liusten af Blekinge såsom förekommande i trakten af Karlshamn. 
Detta är, så vidt man hitintills känner, den östligaste lokalen 
för dess utbredning i Östersjön. Då Fischkr') uppgifvit, att den 
finnes sällsynt i Finske Viken, beror detta utan tvifvel på nå- 
got misstag, emedan den upptages icke af Mela bland Finlands 
fiskar. I Öresund fås den enligt Skandinavisk Fauna ej sällan,, 
men N. O. Schagerstköm ^) och C. P. Aström^) uppgifva, att 
den derstädes är fåtalig eller sällsynt. Vår egen erfarenhet 
öfverensstämmer emellertid med den i Skandinavisk Fauna lem- 
nade uppgiften. I sist nämnda arbete uppgifves, att den i syd- 
ligaste delen af Kattegat vid Kullaberg oftare fångas än pigg- 
hvarfven, och att den derstädes blir större än i Östersjön, 
hvarest den knappt blir en fot eller 300 mill. lång. Enligt 
Gröteborgs och Bohusläns Fauna är den allmänt utbredd i Göte- 
borgs och Bohusläns skärgårdar, men fångas ingenstädes talrikt, 
utan jemförelsevis blott i mindre antal, ehuru oftare än pigg- 
hvarfven. Enligt C. Cederstköm'') är den äfven allmän i norre 
delen af Bohusläns skärgärd i trakten af Strömstad, och kallas 
derstädes, såsom ofvan är anfördt, sandhvarf. — Enligt K. Col- 
LETT förekommer den tem ligen talrik i Christianiafjordeu, hvarest 
den fångas i synnerhet under hösten, och den förefinnes för öf- 
rigt vid Norges södra och vestra kuster, och går vid de senare 
sannolikt åtminstone upp till Bergen, men dess utbredning emot 
norden derstädes är enligt nämnde författare ännu icke med 
säkerhet känd. — Söder ut förekommer den vid kusterna af 
England, Frankrike, Spanien och Portugal samt är vida utbredd 
i Medelhafvet. Francis Day säger, att den är i synnerhet tal- 
rik vid Englands södra kuster, och Moreau uppgifver, att den 
vid Frankrikes kuster fås i större mängd än pigghvarfven, och 
han anför en varietet från Medelhafvet, som hav de främste 
strålarne i ryggfenan mindre grenige än vanligt. 

Den söker i allmänhet sandig eller sandblandad botten (så 
kallad skäddesand, enligt Malm) på 6 till 16 till 20 famnars 
djup, och fångas der vanligen med skäddegarn. Mindre exempl. 



1) Zoolog. Garten, XVI Jahvg. 1875, pag. 289. 

2) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2;dra haft. 1838, p. 312. 

3) Några iakttag, rörande de Vertebr. djur, som föiekomma i tr. af 
Lomma, p. 31. 

4) Öfvers. af K. Vet, Ak-.s Förh. 1876, N:o 4, pag. 66. 



Tungehvarfven. 329 

fångas stundom på 3 till 5 famnars djup. Någon gång går 
den upp i flodmjamingar, och enligt Bloch fångas den i Elben 
i trakten af Hamburg och kallas der Elhbutt. Den är ganska 
rofgirig, och slukar ofta smärre fiskar såsom skarpsill, hvitling 
och tobis samt dessutom räkor, enligt P. Olsson ^). Enligt 
vSkand. Fauna inträffar dess lek i Maj och Juni, och i Götebrs 
och Bohushs Fauna uppgifves senare hälften af Maj såsom dess 
lektid. Den anses bäst under våren och hösten, men är mindre 
värderad än pigghvarfven, såsom tunnare och lösare i köttet. 



IV. Slägtet Arnoglossus, Bleeker. 1862. 

(Verslagen eu ]\Iededeelingen der Kon. Akad, van Wetenschappen, 
Afdeel. Natmuk. Dertiende Deel, Jaarg. 1862, pag. 427. — 1862). 

Käkarne och tänderna äro ungefär lika ntbildade im båda 
sidor. Munnen är stor^ och små tänder förefinnas i enhet 
rad på Icäkarne, men inga på plogbenet eller gombenen. Venstra 
sidan är ögonsida. Ryggfenan börjar framom öfra ögat, och 
dess och analfenans bakre ändar äro icke böjde öfver på blind- 
sidan, och bådas strålar äro icke grenige. Bukfenorna äro 
skilda från analfcnan Fjällen äro temligen stora och affal- 
lande, och deras frie kant på ögonsidan är hårtaggig. Gäl- 
hålornas mellanvägg är sluten eller hel, och hvardera gälhin- 
nans strålar äro 6^ och båda gälhinnorna äro under gälnäset 
förenade och der med en gemensam bred, fri hudflik. 

Till detta slägte höra 7 arter från de Europeiska och In- 
diska hafven, och vår nordiska fauna räknar 1 art. 



1. Anioglossus laterna (Walbaum). 

Tungehvarfven. 

Kroppens största höjd, med f rånräkning af fenorna, inne- 
hålles omkring 3:ne ggr, och hufvudets längd omkr. ^^/o— 5 
ggr i totallängden, och långs sidolinien förefinnas omkr. .55 
fjäll. Bakom bukfenorna äro 2:ne bakåt rigtade taggar. Fär- 



1) Lunds Univ:s Arsskr. Tom VIII, aftr. p. 10. - 1871. 



330 Slägtet Anioglossus. 

gen på ögonsidan gråbrunaJctig, merendels med mer eller mindre 
tydlige i rad stälde punldlilie svarthrimalxtige fiäcliar långs 
sidolinien och innanför basen af rygg- och analfenorna. 

Kf. 85—93; af. 64-71 : brf. 9—11 : bf. 6; stjf. 3 + 11 -h3. 

^Pleuronectes Laterna, Walbaum: Petri Arteeli sueci Genera Piscium, 
pag. 121. — 1792. 
„ Arnoglossus, Sciineider: Bloch, Systema Ichthyologise, pag. 157. 

— 1801. 
JRhombiis nudiis, Kisso: Hist. nat. des princip, productions de l'Eu- 

rope mérid. T. 111. pag. 251. - 1826. 
Fleuronectes arnoglossus, Bonaparte: Iconogr. della Fauna Italica, T. III, 
pag. 22, 3:dje arten i ordn. Tav. 97. — 1832— 
1841. 
Arnoglossus laterna, A. GiJNTHER: (Jatal. of the Fislies in tlie Brit. 

Mus. vol. IV, pag. 415. - 1862. 
Ehombtis solecEformis, A. W. Malm: Förh. vid de Skandin. Naturforsk:s 
nionde möte i Stockh. 1863, pag. 413. - 1865. 
Arnoglossus laterna, E. Collett: Norges Fiske, pag. 140. — 1875. 
,. soleccformis, A. W. Malm: Göteb:s och Bohusl:s Fauna, pag. 

519, tafl. 8, tig. 1. — 1877. 
„ laterna, R. Collett: Meddel. om Norges Fiske i Aarene 1875 

—78; Vid. Selsk-.s i Clirist. Forb. 1879, N:o 1, 
pag. 77. — 1879. 
■^ Pleuronectes arnoglossus, E. MoreaU: Hist. nat. des Poiss. de la France, 
T. 111, pag. 328. — 1881. 
Arnoglossus soleceformis, A. W. Malm: Ichthyolog. meddelanden; Göteb:s 
naturhist. musei Årsskrift, III, 1881, pag. 24 — 
1882. 
„ laterna, Fancis Day: The Fishes of Great. Britain & 

Ireland, vol. II, pag. 22, pl. 99, fig. 2. - 1880 
-1884.. 
r „ E. Collett ; Meddelelser om Norges Fiske i 

Aarene 1879—83; Nyt. Magaz. for Naturvid. 29 Bd., 
särsk. aftr. pag. 101. — 1884. 

I Göteborgs och Bohusläns Fauna har den af A. W. Malm fått det 
Svenska namnet Radfläckig Tungehvarf. 

BesJcr. Den är eu liteu art, och dess totallängd stiger 
knappt till mera än 200 mill. Det största i vår nord erhållna 
exemplaret är 187 mill. långt, enligt Collett. Den vanliga 
längden af dem, som erhållas, är omkr. 120 till 150 mill. Den 
är af en aflångt oval eller elliptisk kroppsform, och liknar här- 
iiti mycket den vanliga tungan. Största kroppshöjden, utan in- 
beräkning af fenorna och något litet bakom den l:ste ^3 ^f 
totallängden, innehålles i allmänhet omkring 3:ne ggr (stundom 



Tun2:elivarfveiu 331 

litet mera och stundom litet mindre) i totallängden, och krop- 
pen är mycket tunn, så att dess störste tjocklek innehålles 
omkr. (j ggr i största kroppshöjden. Vid stjertfenans bas är 
den temligen hög, och höjden derstädes utgör ungef. '/4 af den 
största kroppshöjden. Ögonsidan är något konvex och blind- 
sidan är nästan plattad. Anus har sitt läge på blindsidan in- 
till anal fenans början, och afståndet mellan den och spetsen af 
underkäken är föga större än hufvudets längd. Vid den finnes 
ingen analtagg, men strax bakom bukfenorna finnas 2:ne bakåt 
rigtade taggar, som sitta på bäckenbenen. — Hufvudet är af 
medelmåttig storlek, och dess längd innehålles omkring 4 72 
till 5 ggr i totallängden ^). Munnen är stor, och, då den är 
sluten, är munvinkeln ungef, under det nedra ögats framkant 
och bakre änden af öfverkäken under dess midt, till följd deraf 
att munspringan är starkt uppstigande. Underkäken har en 
knöl under hakvinkeln, och räcker, äfven hos exemplar från 
Medelhafvet, något framom den öfre d:o. Dess längd utgör 
ungef. eller föga mera än Va '^^^ hufvudets d:o, och är större än 
öfverkäksbenets d:o, Ögonsidans näsborrar äro små och run- 
dade, ungef. lika store, och ligga mycket närmare ögonen än 
nosspetsen, den bakre lika nära öfra ögat som den främre, som 
ligger under och framom den förre, ligger nära det nedra d:o. 
Blindsidans näsborrar ligga såsom vanligt nära intill början af 
ryggfenan. Nosens längd, eller afståndet mellan det nedra ögat 
och nosspetsen, är hos de yngre ungef. lika med och hos de 
äldre något större än det nedra ögats längddiameter. Ögonen 
äro af medelmåttig storlek, och deras längddiameter, som är 
något större hos det öfra än det nedra ögat, utgör hos de äldre 
ungef. eller nära 'g ^^^^ ^os de yngre omkr. V» af hufvudets 
längd. Det öfra ögat sitter väl under ryggfenans bas och något 
längre tillbaka än det nedra. Iris bildar å det öfra ögat ned- 
till och å det nedra upptill en liten afrundad opak flik, som 
utskjuter i pupillen. Det öfra ögats pupill är rigtad uppåt och 
utåt och det nedras d:o utåt och något nedåt. Mellanbalken 
mellan båda ögonen är konvex och helt smal, så att dess min- 
sta bredd hos de äldre utgör ungef. Vä ^.f det öfra ögats längd- 



1) Hos ett exemplar från Medelhafvet, som är 123 iiiiU. långt, hafva 
vi funnit hufvudets längd blott innehilhis 4 V3 oa"-' i totallängden, eller med 
en längd af 28 '/j uiill. 



332 Slägtet Anioslossus. 

diameter. Locket och iinderlocket hafva den bakre gemensamma 
kanten på ögonsidan afrimdad och på blindsidan särdeles trubb- 
vinklig, och det senare har i samme kant en liten bugt framom 
basen af bröstfenan. Förlocket har det nedre bakre hörnet af- 
trubbadt, med vinkeln något större än en rät. Gälöppningarne 
äro store och skiljeväggen mellan båda gälhålorna är hel. Gäl- 
hinnorna äro förenade under gälnäset och bilda der en bred 
gemensam fri hndflik, och hvardera gälhinnan har 6 strålar'). 
Gälräfständerna äro smala och temligen långa och tillspetsade. 
Hufvudet är pä ögonsidan nästan öfver allt, med undantag af 
den främste delen af nosen, äfvensom till en stor del på blind- 
sidan fjällbetäckt, med mindre fjäll än på kroppen. — Tän- 
derna äro små, spetsiga och något krökta och nästan likstora, 
samt bilda en enkel rad-) på raellankäksbenen och underkäken 
och saknas på plogbenet och gombenen. — Hijggfenan börjar 
framom öfra ögat och strax bakom öfverkäksbeuens främre ändar 
samt slutar nära intill (ungef. 1 mill. från) basen af den ytterste 
öfre strålen i stjertfenan, samt är jemnt afrundad, och har sin 
största höjd, som utgör mellan '/s och V4 af största kropps- 
höjden, något bakom sin midt. Antalet af dess strålar vexlar 
mellan 85 och 93 (vanligen 88—89), som alla äro ledade, men 
icke grenige^). — AnaJfenan, som börjar på ett afstånd från 
underkäkens spets, som är obetydligt större än hufvudets längd, 
samt slutar under slutet af ryggfenan och nära intill stjert- 
fenan, är af samme form och höjd som ryggfenan, men har 
den största höjden vid midten. Antalet af dess strålar vexlar 
mellan 64 och 71 (vanligen 66 — 67), och de äro af samma 
beskaffenhet som de i ryggfenan. — Bröstfenorna äro små, 
elliptiska eller nästan lancettformiga och snedt tillspetsade, och 
den på ögonsidan, hvilkens längd är ungef. lika med '/^ af 
hufvudets d:o, är något längre än den på blindsidan. Antalet 
af strålarne är uti den på ögonsidan 11 och uti den på blind- 
sidan 9 — 10. — Bulifenorna hafva samme form och samma 
fäste (dels på bäckenbenen och dels på basibranchiostegalbenets 



1) Francis Day uppgifver antalet af gälhinnans strålar till 7, men 
vi hafva liksom Collett endast funnit 6. 

2) Malm uppgifver, att de framtill sitta i flera rader, men vi, äfven- 
som Collett hafva endast funnit en enkel rad. 

3) Enligt Malm skulle strålarne t. o. m. icke vara "ledade, men le- 
derne äro tydlige. 



Tuiigehvarfven. 333 

nedre gren, uära intill hvarandra) som hos slägtet Bothus, ineu 
ögOQsidans bukfena är betydligt längre än blindsidans d:o, och 
det är blott den förra som är fästad äfven på basibranchioste- 
galbenet. Dess längd är något större än den af ögonsidans 
bröstfena. Strålarnes antal är i båda 6. Ögonsidans bukfenas 
främre ände bildar i förening med basibranchiostegalbenet en 
fri spets bakom de båda gälhinnornas förening. — Stjcrifenan 
är starkt afrundad och af medelmåttig längd (ungef. lika med 
2/3 af hufvudets d:o). Den har 1 1 grenige strålar och å hvar- 
dera sidan 3:ne icke grenige stödjestrålar. — Fjällen äro tem- 
ligen stora, tunna och lätt affallande. De större på ögonsidan 
äro hos ett större exemplar omkr. 3 mill. långa. De förete på 
olika ställen på denna sida en vexlande form. De på ögonsidans 
mellerste delar äro af en ojemnt rundadt oval form, med den 
frie änden trubbvinklig och den instuckne d:o bugtig. En del 
af feidoliniens fjäll äro elliptiska, och dessa hafva i allmänhet 
en långsgående halfkanal. Deras frie del företer på ögonsidan 
en rhomboidisk form, men är på blindsidan mera afrundad. 
Deras skulptur har tätt stående koncentriska och vid den in- 
stuckne änden ganska tätt stående och talrika radiära strimmor, 
med nucleus decentral eller närmare den frie änden. Denne 
ände har å ögonsidan i kanten en rad af spetsige och temligen 
långe taggar, till antalet vanligen 20 — 40 å de större fjällen. 
Oaktadt denna beväpning äro dessa fjäll dock egentligen att 
betrakta såsom transformerade cycloidfjäll, men kunna äfven 
benämnas ctenoidfjäll. Blindsidaus fjäll äro mer rundade och 
sakna taggar. På ögonsidan sträcker sig fjällbetäckningen långt 
ut på de vertikala fenorna, men på blindsidan endast på stjert- 
fenan, ehuru de här betäcka hela kroppssidan. Uti en nästan 
vertikal rad öfver spetsen af den tillbakalagda bröstfenau äro 
25—28 fjäll, och uti sidoliuien omkring 55 d:o, af hvilka 15 — IG 
i bågen. — Sidolinien bildar en starkt uppstående och ojemn 
båge öfver bröstfenan, från hvars spets den går rät långs rygg- 
raden till stjertfenan. — Färgen är på ögonsidan gråbrunaktig 
eller stundom något ljusare, grågulaktig, ofta med i rad stälde 
punktlike, svartbrunaktige fläckar långs sidolinien samt innan- 
för och långs basen af rygg- och analfenorna. Fenorna på 
samma sida svart punkterade. Blindsidan är hvit. Iris är 
gröngulaktig och till en del fläckig af gråbrunt. 



i 



334 Slägtet Arnoglossus. 

Tungehvarfven har inom Sverige endast erhållits i Bohus- 
länske skärgården, hvarest innalles hittills, så vidt kändt är, 
omkr. 20 exemplar tagits på ringa djup, omkr. 5 famnars 
eller något mera. Då under en 20 års tid enligt Malm endast 
detta antal erhållits, fastän arten blifvit flitigt eftersökt, får 
den betraktas såsom sällsynt derstädes, ehuru den enligt nämnde 
författare är utbredd öfver hela skärgården. — Vid Norge har 
den enligt Collett endast erhållits i Christianiafjorden, hvarest 
hittills 17 exemplar blifvit fångade med garn tillsamman med 
småsill och skarpsill eller brisling på 5 — 10 famnars djup, på 
lerbotten, och i synnerhet under hösten. — För öfrigt förekom- 
mer den vid kusterna af England och Irland, hvarest den stun- 
dom enligt Bläke-Knox (hos Fkancis Day) erhålles i hundradetal 
under våreii, samt vid kusterna af Frankrike och Spanien, och den 
är vida utbredd i Medelhafvet, hvarest den egentligen har sin 
allmännaste förekomst. På grund häraf kan den betraktas så- 
som en ursprungligen och hufvudsakligen sydlig art. Enligt 
MoREAu är den sällsynt vid Frankrikes norra kust och» är ej 
känd från dess vestra d:o. 

I afseende på dess lefnadssätt känner man endast, att den 
förekommer dels på sandig och dels på lerig eller lerblandad 
botten på mindre djup, och att den jemte smärre evertebrerade 
hafsdjur, troligen i synnerhet kräftdjur, slukar småfisk, såsom 
Gobiider enligt Malm, hvilken funnit i dess ventrikel Aphya 
pellucida. Denne förf. uppgifver, att han erhållit den med rin- 
nande rom och således i lek omkring d. 20:de Augusti, och han 
antager derför, att den bland våra Pleuronectider är den som 
leker längst fram på sommaren. K. Collett har hos den räk- 
nat omkr, 50,000 romkorn eller ägg, hvilka äro mycket små. 



V. Slägtet Zeugopteriis, Gottsche. 1835. 

(Die seeländischen Pleuronectes-Arten; Archiv fiir Naturgeschichte^ 
l;er Jahrg. 2:er Bd. pag. 178. — 1835. — Jap. Steenstrup; Overs. över 
det K. danske Vidensk. Selsk:s Forh. 1865, pag. 112. — 1865). 

Käharne och tänderna äro ungefär I/ka utbildade på båda 
sidor. Munnen är af vexlande storlek, och små Jcardlikt sit- 
tande tänder förefinnas på käkarne och plogbenet^ men inga 
på gombenen. Venstra sidan är ögonsida. Skiljeväggen mel- 



Lepidorhorabus. 



335 



lan gälhålorna är (jenomhruten af dt hål. Byggfenan börjar 
framom öfra Ögat, och dess och analfenans bakre ändar äro 
mer eller mindre böjde öfver på blindsidan, och dessa fenors 
strålar äro mer eller mindre grcnige. Buhfenorna äro stun- 
dom skilda från och stundom förenade med analfenan. Fjällen 
äro stundom temligen stora och stundom små, och åtminstone 
på ögonsidan vid den frie Icanten taggiga. Gälhinnorna äro 
föga förenade under gälnäset och hvardera har 7 strålar. 

Detta slägte omfattar 4 arter, tillhörande uteslutande den 
Europeiska faunan, och af dessa tillhöra de 3:ne vår Skandi- 
naviska nord. De bilda enligt Steenstrup 3:ne underslägten, i 
öfverensstämmelse med nedanstående tabell. 



Zedgopterus. 
Bukfenorna . 



icke förenade 
med analfenan. 
Plogbenet . . 



Underslägten: 
med tänder 1. Lepidorhombtis, GCnther. 



utan tänder 2. Fhrynorhomhus, Gunther. 



förenade med analfenan . . 3. Zeugopterus, Gottsche. 

Af dessa underslägten tillhör det andra i ordningen icke vår 
fauna. Typen för detta är arten Fhrynorhombus unimaculaius 
(Eisso); A. Gunther. 



Underslägtet Lepidorhombns, A. Gunther. 

Tänder förefinnas på främre änden af plogbenet. Fjällen äro jem- 
förelsevis temligen stora. Rygg- och analfenorna äro vid bakre ändarna 
endast i mindre grad höjda öfver på blindsidan, och buhfenorna äro skilde 
från analfenan. Appendices pyloricce förefinnas. 
Vår fauna räknar 2:ne hithörande arter. 



Lepidorhombus 
Munnen . . . . 



Arter: 
temligen liten 1. norvegicK^, Gunther. 



stor 2. megastoma, (Donovan). 



L 



336 



Slägtet Zeugopterus. 



1. Zeugopterus uorvegieus (A. Gunther). 

Småhvarfven. 

Munnen temligcn liten, och iDiderJcäkens längd mindre 
än 'o ''/ hiifvudtts d:o. Största hroppslwjden innehålles 2 -/g 
till 3 ggr i totallängden. Afven hlindsidans fjäll äro taggiga 
i bakre kanten. De baJcerste strålarne i rygg- och analfenorna 
äro riglade snedt inåt och, baTiåt öfver stjertens blindsida. 
Ryggfenan börjar nästan micU öfver öfra ögats främre orbi- 
talkant. Färgen på Ögonsidan gulbrunaktig, med mörkbrnne 
tvärgående molnfläckar. 

Ef. 79—84; af. 58—67; brf. 7—9; bf. 6; stjT. 2+12 + 2. 

Tleuronectes cardina, B. Fries: Ichthyolog. Bidr. till Skaiuliir.s Fauna; 
Kongl. Vet. Akad.s Handl. för är 1838. pag. 184. 
— 1839. (Non Cuvier;')- 
Hhombus ,, H. Kröyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 464 

(ej figuren). — 1843—1845. 
Phuronectes ,. C. J. Sundevall: Skandinaviens Fiskar, af W. v. 

Wright, B. Fries, C. U. Ekström & C. J. Sunde- 
vall, 9:de haft. pag. 200, pl. 50. - 1846. 
JRliomhiis ,. S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, 

pag. 643. — 1855. 
^ norvegicus, A. Gunthek: ^tal. of the Fishes in the British 

Jtuseum, vol. IV, pag. 412. - 1862. 
J. Couch: History of the Fishes of the British 
Islands, vol. III, pag. 175, pl. 167. ~ 1866. 
E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 139. — 1875. 
A. W. Malm: CTÖteb:s och Bohushs Fauna, pag. 
518. - 1877. 
„ „ C. R. Sundström: Fauna öfver Sveriges Rygg- 

radsdjur, pag. 256. — 1877. 
' Lepidorhombus „ E.Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1875—78; yid^Selsk:s i Christiania Forh. 1879, 
N:o 1, pag-^TTT— 1879. ' 
„ „ Idem: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1879—83 ; Nyt Magaz. for Naturvid. 29 Bd., särsk. 
aftr. pag. 100. — 1884. 
Den har af B. Fries (anf. st.) erhållit namnet Små-hvar och i Skan- 
din:s Fiskar det af Små-Hvorf. 



Ekstrom's Topknot, 

Zeugopterus norvegicus, 
Hhomhus 



\) Cuvier's Pleur. Cardina (Régne Animal, 2:de éd. T. II, p. 341) 
är tydligen Zeugopterus niegastoma, hvilket äfvea anföras af Gunther 
och MOREAU. 



Småhvarfven. 337 

Beshr. Den är, så vidt man hittills känner, den minste 
af alla vare flundreartade fiskar, och den största hittills upp- 
gifna totallängden af densamme är blott ungef. 4Vio tum dec.m. 
eller 124 mill. A ett yngre exemplar hafva vi tagit följande 
mått. Totallängden 77 mill. Största kroppshöjden 25 V2 ™ill- 
Störste tjockleken, öfver förlocken. 5V2 ^^iH- Stjertens höjd 
vid stjertfenans bas 5 V2 ^^i^^- Afståndet mellan underkäkens 
spets och anus 18 V 2 mill. — Hufvudets längd 19 mill. Un- 
derkäkens längd bVo i^il^- Öfverkäksbenets d:o på ögonsidau 
7 mill. Afståndet mellan nedra ögat och nosspetsen 3V2 mill. 
Öfra ögats längddiameter 4 mill. Mellanbalkens mellan ögonen 
minsta bredd '/., mill. Ryggfenans största höjd 8 mill. Dess 
l:ste stråles längd 3 '/j mill. Dess siste strålars d:o 3 mill. 
Afståndet mellan ryggfeuan och stjertfeuan 3 mill. Ögonsidans 
bröstfenas längd 12 mill. Bliudsidans d:o d:o 8 mill. Ögon- 
sidans bukfenas d:o 7 mill. Stjertfenans d:o 16 V2 ^^ill- Kropps- 
formen är långsträckt oval eller elliptisk, fram- och baktill 
starkt afsmalnande och framtill tillspetsad. Största kropps- 
höjden, som är belägen nästan midt emellan nosspetsen och 
stjertfenans bas, innehålles hos de äldre omkr. 2V3 och hos de 
yngre omkr. 3:ne ggr i totallängden, och något mera än 2:ne 
ggr, då stjertfenan frånräknas. Störste tjockleken, öfver för- 
locken eller ock ett stycke bakom bröstfenornas fästen, utgör 
ungef. Y- af största kroppshöjden, och en lika stor del af den 
senare utgör stjertens höjd vid stjertfenans bas. Kroppen är 
således tunn, något konvex på ögonsidan och plattad på blind- 
sidau, och stjerten är jemförelsevis temligen låg vid stjertfenans 
bas. Anus har sitt läge på sjelfva bukkanten, strax framom 
analfenans början och något framom bakre kanten af locket, 
men afståndet mellan den och spetsen af underkäken är föga 
mindre än hufvudets längd. — Hufvudet är framtill temligen 
starkt tillspetsadt, med den undre profilen något mera uppsti- 
gande än den öfre är stupande, och den senare är vid rygg- 
fenans början något urbugtad. Hufvudets längd innehålles 4 
till 41/2 ggr i totallängden och ungef. 3:ne ggr eller något 
mera, då stjerten frånräknas. Munnen är temligen liten, med 
ej synnerligen starkt uppstigande munspringa, och med mun- 
vinkeln framom och bakre änden af öfverkäksbenet under främre 
kanten af det nedra ögat. Gomseglet bakom öfverkäken är väl 
utbildadt. Underkäkens bakre ände är ungef. under raidten af 

LUljeborg, Fiskarne. H, 22 



338 Slägtet Zeugopterus. 

nämnda öga, men dess längd äv något mindre än V2 ^f ^^^f"' 
vudets d:o. Under hak vinkeln är icke någon knöl. Underkä- 
kens spets skjuter något framom spetsen af öfverkäken, äfven 
då munnen är sluten. Näsborrarne äro små, tubformade och 
rundade samt nära intill hvarandra. De på ögonsidan sitta i 
långsgående rad midt framom mellanbalken mellan ögonen, den 
bakre ofvan det nedra ögats främre orbitalkant och den främre 
nära den till öfverkäksbenet stötande kanten. Blindsidans näs- 
borrar sitta strax framom ryggfenans främre ände, och deras 
kanter äro mindre uppstående. Ögonen äro temligeu stora, det 
öfra obetydligt större än det nedra, och bådaderas längddiameter, 
som är större än den vertikale d:o, innehålles 4 till 5 ggr i 
hufvudets längd. Pupillen är rigtad på vanligt vis. Den flik,, 
som iris hos slägtet Bothus bildar vid pupillen, å det öfra ögat 
nedtill och å det nedra upptill, är här föga märkbar. Ögonen 
sitta tätt intill hvarandra, och mellanbalken dem emellan är 
mycket smal, dess minsta bredd utgörande ungef. '/s ^^ nedra 
ögats längddiameter, och detta öga sitter med ungef. sin 
främre Vs ^ller något mindre del framom det öfra, som sitter 
väl under basen af ryggfenan. Locket och underlocket hafva 
baktill ofvan bröstfenans bas en utstående afrundad flik, och 
under den är underlockets bakre kant framom nämnde bas grundt 
urbugtad, och detta ungefär lika på båda sidor. Förlockets 
nedre bakre hörn är afrundadt. De båda gälhinnorna äro föga 
förenade, och de bilda blott en mycket smal gemensam fri hud- 
flik under gälnäset, och hvardera har 7 strålar, af hvilka äfven 
den främste är väl utbildad, ehuru såsom vanligt minst. Huf- 
vudet är på båda sidor betäckt af något mindre fjäll, med un- 
dantag af den främste delen af nosen, läpparne, blindsidans 
underkäksgren och hakan, som äro bara. — Tänderna äro myc- 
ket små och bilda framtill kardlika band på mellankäksbenen 
och underkäken, och äro något mindre på ögonsidan, och några 
få ytterst små förefinnas äfven på främre änden af plogbenet. 
Alla äro spetsiga och något böjda. — Ryygfenan börjar något 
litet in på blindsidan och ungef. midt för öfra ögats främre 
orbitalkant, och således ett godt stycke bakom nosspetsen, men 
föga framom öfra ögat, och den liksom analfenan slutar med en 
liten, fem strålar bärande flik eller spets, som sträcker .sig nå- 
got in på stjertens blindsida, och på ett afstånd från stjert- 
fenans bas, som är något litet mindre än det nedra ögats längd- 



Småhvarfven. 339 

diameter. Dess främste och bakerste strålar äro ej synnerligeu 
korte, och de 4 till 5 främste äro ungef. lika långe och föga 
kortare än nedra ögats längddiameter, och de hafva spetsarne 
långt ned frie. Den har sin största höjd, som innehålles mel- 
lan 3 och 4 ggr i största kroppshöjden, ungef. vid början af 
den bakerste ^|^ af dess längd, samt aftager derifrån bakåt 
starkt i höjd, och längden af dess bakerste strålar är ungef. lika 
med dess afstånd från stjertfenan. Antalet af dess strålar är 79 
till 84, h vilket sist nämnda tal vi räknat hos det nämnda jmgre 
exemplaret, och det blir sannolikt stundom större. Alla strå- 
larne äro ledade och, med undantag af ett mindre antal af de 
främste, grenige. — Analfenan^ som börjar strax bakom anus, 
är af samme form, höjd och beskaffenhet som rjggfenan, och 
har 58 till 67 strålar, hvilket sist nämnda antal vi räknat. 
Framom denna fena finnes ingen analtagg. — Bröstfenan å 
ögonsidan är lång och temligen smal, nästan lancettformig och 
snedt tillspetsad '), och dess längd utgör nära 2/^ af hufvudets 
d:o. Dess strålar äro 9, och alla äro ledade, men inga grenige. 
Blindsidans bröstfena har ej mera än -/a ^f längden af ögon- 
sidans d:o, och äfven den är temligen smal och tillspetsad, 
ehuru ej lika mycket som den senare. Dess strålar äro 7 till 
8, som alla äfvenledes icke äro grenige. — Bukfenorna äro 
bildade på samma sätt som hos si. Bothus^ samt äro skilda 
från analfeuan och omfatta baktill anus, och sträcka sig båda 
fram till den frie spetsen bakom gälhinnornas förening, bildad 
af bäckenbenen och den nedre grenen af basibranchiostegalbenet, 
och räcka båda ungef. lika långt tillbaka och bakom början af 
analfenau. Deras längd är något större än '/s ^^ hufvudets 
d:o, och deras strålar, som äro ledade men icke grenige, äro 
till antalet 6. Bakom bukfenorna äro inga taggar. — Stjert- 
fenan är stor och lång, så att dess längd utgör ungef. Vö af 
hufvudets d:o, och den är baktill tvärt afrundad samt har 12 
grenige strålar och å hvardera sidan 2:ne icke grenige stödje- 
strålar, af hvilka den inre når nästan till fenans spets. — 
Fjällen äro temligen stora, och deras frie del är å kroppen 
nästan rhomboidisk och i bakre kanten på både ögon- och blind- 
sidorna taggig. Långs sidolinien äro omkr. 43 till 44 fjäll, 



1) Ä figuren i "Skandis Fiskar" hav bröstfenan enligt vår iakttagelse 
blifvit tecknad väl bred och afrundad. 



340 Slägtet Zeugopterus. 

hvaraf 15 — 16 i dess båge, och i ea snedt vertikal rad öfver 
slutet af denne båge äro omkr. 37 till 38 d:o mellan rygg- 
och analfenorna. De äro tunna och temligen fast sittande, trans- 
formerade cycloidfjäll, eller om man så vill ctenoidfjäll, med 
tätt stående koncentriska strimmor och mer eller mindre tal- 
rika radiära fåror å den iustuckne delen, med kärnan nära den 
frie änden och med mer eller mindre talrike (stundom 20 — 30) 
och ganska store taggar i den frie kanten. Deras form är vex- 
lande : å kroppssidorna äro de stundom rundadt ovala och stun- 
dom rundadt rhomboidiska, med den frie änden trubbvinklig 
och med den instuckne d:o vanligen af rundad. På de, som äro 
rundadt eller bredt ovala, äro sidokanterne ofta temligen räte 
och parallele. De äro föga mindre på blindsidan än på ögon- 
sidan, men på den förra vanligen mera närmande sig den ovale 
formen och med ett mindre antal (10 — 20) taggar i den frie 
kanten. Hos ett 117 mill. långt exemplar är de störstes dia- 
meter 2 mill. och hos ett 77 mill. långt d:o ej fullt så stor. 
De betäcka hela kroppen och sträcka sig på ögonsidan långt ut 
på de vertikala fenorna och äfven något ut på bröst- och buk- 
fenorna, men på blindsidan endast på stjertfenan närmare ba- 
sen. — Sidolinien bildar öfver bröstfenan en liten ej syn- 
nerligen stark båge, som slutar vid början af den bakerste Vs af 
dennas längd, och går derefter rät långs ryggraden till stjert- 
fenan. — Färgen är på ögonsidan gulbrunaktig, med talrike 
mörkbrune tvärstälde molnfläckar utmed rygg- och bukkauterne. 
En större, nästan bandformig, något tydligare tvärgående fläck 
går öfver sidolinien vid slutet af l:ste Vj af kroppslängden 
och en otydlig d:o vid slutet af den 2:dre '/s af d:o. Desse 
fläckar utgöra lemningar af 8 breda tvärband, nemligen det 
lista framom ögonen, det 2:dra öfver locket, det 3:dje öfver 
slutet af sidoliniens båge, det 4:de, 5:te och 6:te längre bakåt, 
det 7:de, tydligt och helt, öfver stjerten vid rygg- och anal- 
fenornas slut, och det 8:de öfver stjertfenans bas. Fenstrålarue 
äro fläckige. (Hufvudsakl. efter "Skandis Fiskar"). Iris är 
mörk, med en mycket smal ljus ring närmast pupillen. Blind- 
sidan är hvit. Färgen på ögonsidan är för öfrigt något vex- 
lande med hänsyn till de mörke molufläckarne. 

Småhvarfven är en hos oss mycket sällsynt fisk, och har 
här nästan endast erhållits i mynningen af GuUmarfjärden i 
Eohuslänske skärgården, i trakten af Fiskebäckskil. Sedan de 



Glashvarfven. 341 

första 5 exemplaren af framl. Prof. B. Fries tillvaratogos den 
6:te April 1838 hafva, så vidt vi erfarit det, endast 3:ne andra 
exemplar hos oss erhållits, af hvilka ett blifvit taget med bot- 
tenskrapa på nämnda ställe 1856 af Prof. G. Lindström och 
förvaras i Upsala Universitets Zool. museum, ett blifvit taget 
på samma ställe 1854 och föräradt till Göteborgs zool. museum af 
framl. Prof. C. J. Sundevall, och ett blifvit taget i Kattegat i 
Juli 1872 af Dokt. J. Lindahl och skänkt till sist nämnda 
museum. Alla lära hafva blifvit tagna med bottenskrapa på 
15 till 20 famnars djup, enligt de för handen varande uppgif- 
terna. Malm förmodar, att dess ringa storlek är orsaken till 
att den icke fastnar i flundregarnen, och på grund deraf äfven 
dertill att den så sällan erhålles hos oss. — Enligt R. Collett 
förekommer den vid Norges södra och vestra hafskuster ända 
upp till norr om polcirkeln, der den tagits vid Bodö, och han 
förmodar, att den vid Norge icke är så synnerligen sparsamt 
förekommande, ehuru den äfven der icke ofta erhålles. De flesta 
hafva derstädes blifvit tagna i Christianiafjorden, der Collett 
sett både unga och äldre ex. årligen fångade i garn under 
hösten, utan tvifvel på mindre djup. Äfven utanför Bergen 
skall den icke sällan blifva fångad. — Den tillhör ej uteslu- 
tande vår Skandinaviska nord, emedan den en gång enligt J. 
CoucH (anf. st.) blifvit tagen vid England i Bristol Channel. 
Det af CoucH beskrifna och afbildade exemplaret hörer tydligen, 
i öfverensstämmelse med denne förf:s antagande, till denna art, 
ehuru Francis Day identifierat det med Zeuyopterus imimacu- 
latus. — Om dess lefnadssätt är intet kändt. 



2. Zeiigopterus megastoma (Donovan). 

Glashvarfven. 

Munnen stor, och. underkäkens längd större än 7, <*/ 
hufcudets d:o. Största hroppshöjden innehålles väl 3:ne ggr i 
totallängden. Blindsidans fjäll är o utan taggar. De baJcerste 
strålarne i rygg- och analfenorna äro icke rigtade inåt öfver 
stjertens blindsida. Myggfenan börjar imgef. midt emellan 
öfra ögat och nosspetsen samt knappt in på blindsidan. Färgen 
på ögonsidan är ljust gulbrunaktig eller grågulaktig, med ett 



342 



Slägtet Zeugopterus. 



svagt violett skimmer, och med någre mer eller mindre tydlige 
mörkare skuggningar eller molnfläckar. 

Rf. 85—91; af. 61—75; brf. 10—12; bf. 6; stjf. 2 + 
13 + 2. 
Pleiironectes megastoma, 



Bhombm 



velivolans, 
Mliombus megastoma, 
Sail FluJce, 

Carter, 



Donovan : The Natural History of British Fishes 

etc. vol. Ill, pl. 51. — 1802—1808. 

W. Yarrell: History of British Fishes, 2:d edit. 

vol. II, pag. 342. — 1841. 
y, „ M. V. DiJBEN & J. Koken, s:r: Ichthyol. Bidr.; 

Kougl. Vetensk:s Alcadrs Handl. 1844, pag. 102. 

— 1846'). 
„ „ S. Nilsson: Skand. Fauna, 4:de del. Fiskarna, pag. 

641. — 1855. 
Zeugopterus megastomus, W. Yareell: Hist. of Brith. Fish. 3:d ed. (Ri- 
chardson) vol. I, pag. 654. — 1859. 

Richardson ; D:o d:o d:o. pag 656 a (med god 

figur). 

A. GtJNTHER: Oatal. of the Fishes in the Brit. 

Mus. vol. IV, pag 411. — 1862 

J. COUCH: History of the Fishes of the British 

Islands, vol III, pag. 163, pl. 163. — 1866. 

Idem: ibm, pag. 167, pl. 164. 
Zeiujopterus megastomus, R. Collett: Norges Fiske, pag. 138 — 1875. 
Bhombus megastoma, A. W. Malm-, Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 

516. — 1877. 
Zeugopterus megastomus, R. Collett; Meddelelser om Norges Fiske i Aa- 

rene 1875—78; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 

1879, N:o 1, pag. 76. — 1879. 
>. „ G. WiNTHER: Prodroraus Ichthyologise Danicse 

marinse; Naturhist. Tidskr. 3:dje Raekke, 12:te 

Bd. pag. 38. — 1879-1880. 

E Moreau: Hist. nat. des Poiss. de la France, 

T. Illrme. pag. 332. — 1881. 

R. Collett: Meddelels. om Norges Fiske i Aa- 

rene 1879-83; Nyt Magazin for Naturvid. 29 Bd. 

(särsk. aftr.) pag. 100 — 1884. 

Enligt v. DiJBEN & KoREN (anf. st) benämnes den af fiskarena i trak- 
ten af Bergen i Norge stundom Glasflyndre och stundom Sjaaflyndre, 
hvilka båda namn hafva afseende derpå, att den till en del är genomsigtig. 
I Skandinavisk Fauna har den fått namnet Stormunt Hvar och i Göteborgs 
och Bohusläns Fauna det af Glashvarf, hvilket senare synes oss lämpligast, 
såsom något erinrande om dess ena Norska namn. 



Pleuronectes megastoma, 
Lepidorhombus „ 



1) De exemplar, som omnämnas af desse författare såsom ungar, 
tillhöra icke denna, utan den föregående ai'ten. 



Glashvarfven. 343 

Beslcr. Dess totallängd stiger till omkr. 2 fot eller 600 
mill. Å ett medelmåttigt stort exemplar hafva vi tagit föl- 
jande mått. Totallängd 12' 2 tum dec.m. eller 375 mill. Krop- 
pens största höjd, utan inberäkning af fenorna och föga bakom 
midten af afståndet mellan underkäkens spets och basen af stjert- 
fenan, 4 t. eller 120 mill. och dess störste tjocklek, öfver loc- 
ken eller ock öfver kroppen något inom spetsen af ögonsidans 
tilltryckta bröstfena, 22 mill. Stjertens höjd strax bakom rygg- 
och analfenornas slut 25 mill. Afståndet mellan underkäkens 
spets och anus 93 mill. — Hufvudets längd 101 mill. Under- 
käkens d:o 59 mill. Öfverkäksbenets d:o på ögonsidan 45 mill. 
Afståndet mellan nosspetsen och nedra ögat 25 mill. Öfra ögats 
längddiameter 24 mill. Nedra ögats d:o 22 ^'2 mill. Mellan- 
l)alkens mellan ögonen minsta bredd 4V2 Hiill. Kyggfenans 
största höjd 36 mill. Längd af dess l:ste stråle 13 mill. D:o 
af dess näst siste d:o 13 mill. Analfenans största höjd 3Ö 
mill. Längd af dess l:ste stråle 12 mill. D:o af dess näst 
siste d:o 15 mill. Bröstfenans längd på ögbnsidan 48 mill. 
D:o d:o på blindsidan 25 mill. Ögonsidans bukfenas d:o 34 
mill. Stjertfenans d:o från basen af den ytterste stödjestrålen 
72 mill. — Kroppen är tunn och till en del genomsigtig hos 
friska exemplar, samt med en aflångt oval eller elliptisk, fram- 
till tillspetsad form; och störste kroppshöjden, utan inberäkning 
af fenorna och nästan vid midten af afståndet mellan under- 
käkens spets och basen af stjertfenan, innehålles 3:ne eller väl 
3:ne ggr i totallängden, och störste tjockleken innehålles ungef. 
5^/2 ggr i den förra. Stjertens höjd strax bakom rygg- och 
analfenorna utgör föga mera än '/j af största kroppshöjden. Af- 
ståndet mellan underkäkens spets och anus är något mindre 
än hufvudets längd, och anus har således sitt läge längre fram 
än lockets bakre kant. Den är belägen strax framom analfenan 
på bukkauten, men dock något snedt och närmare intill blind- 
sidan, och till venster om den äro 2:ne papiller, af hvilka den 
ena in på ögonsidan. — Hufvudet är stort, och dess längd in- 
nehålles 3% till 4 ggr i totallängden. Det är framtill, sedt 
från sidan, något snedt tillspetsadt, med den undre profilen 
något starkare uppstigande än den öfre är stupande, och med 
den senare framtill vid ryggfenans början konkav. Munnen 
är mycket stor, med snedt och icke synnerligen starkt uppsti- 
gande samt bågböjd munspringa, med munvinkeln ungef. under 



34:4 Slägtet Zeugopterus. 

uedra ögats framkant och med bakre änden af ögonsidans öfver- 
käksben under dess midt. Underkäken skjuter betydligt framom 
nosspetsen och bar en stark knöl under hakvinkeln, och under- 
käksgrenens öfre kant är framtill konvex och der framom kon- 
kav, och underkäkens längd är märkbart större än ^Z., af hul- 
vudets d:o. Underkäksgrenens bakre ände är tvärt afhuggen, 
med en rät nedskjutande vinkel nedtill å ögonsidan. Öfver- 
käksbenet är baktill nästan jemnbredt och med afrundad bakre 
ände. Näsborrarne äro temligen små, den bakre större än den 
främre. Den bakre, hvars kanter icke äro uppstående, sitter 
hos det exemplar, hvars mått ofvan meddelats, 3 mill. rätt 
bakom den främre, och ungef. midt för mellanbalken mellan 
ögonen och nästan rätt ofvan det nedra ögats främre orbital- 
kant. Den främre d:o sitter något närmare ögat än nosspetsen, 
och är baktill och på sidorna omgifven af en lång, smal och i 
spetsen tjock och inskuren hudflik. Bliudsidans näsborrar sitta 
innanför ryggfenans början, och den främre är på sidorna och 
baktill omsluten af en stor och bred men tunn och nästan rund 
hudflik. Ögonen äro stora och ovala, och deras längddiameter^ 
som är något större hos det öfra än hos det nedra ögat, inne- 
hålles mellan 4 och 5 ggr i hufvudets längd, och är hos det 
förra nästan lika med afståndet mellan nosspetsen och uedra^ 
ögat. Det öfra ögat sitter nära under ryggfeuans interspinal- 
ben och något längre tillbaka än det nedra d:o, så att dess 
framkant är ungef. midt öfver slutet af den l:ste Y4 ^f det 
sena]-es längddiameter. A det öfra ögat förmärkes nedtill och 
å det nedra upptill å iris en bred men kort opak lob, som 
sträcker sig ut i pupillen, och som är större på det öfra ögat. 
Mellanbalken mellan ögonen har en uppstående skarp kant ned- 
till, och den är smal, sä att dess minsta bredd är ungef. lika 
med Yö 3.f det nedra ögats längddiameter. Locket och under- 
locket hafva den bakre kanten ofvan bröstfeuans bas något ut- 
stående samt å ögonsidan afrundad och å blindsidan trubb- 
vinklig, och underlockets bakre kant är framom bröstfenans 
bas urbugtad, hvilken urbugtning å blindsidan är grundare än 
å ögonsidan. Förlocket är nästan halfmånformigt, med bakre 
kanten något ojemn. Mellanlockets bakre kant är äfvenledes 
något ojemn eller bugtig. Gälöppningarna äro stora, och mel- 
lanväggen mellan gälhålorna är genombruten af ett stort nästan 
elliptiskt hål. Gälhinnorna äro förenade under gälnäset, ehuru 



Glashvarfveti. 3-45 

den venstra der till en del ligger öfver den högra med kanten, 
och den frie gemensamme hudflik, som de derstädes bilda, är 
helt smal. Hvardera gälhinnan har 7 strålar. Bakom öfver- 
käken är ett tydligt men smalt gomsegel i). Hufvudet är på 
ögousidan öfver allt betäckt af fjäll, med undantag af främre 
delen af nosen, läpparne och hakan, och äfvenledes på blind- 
sidan betäckt deraf, dock der äfven med undantag af käkarne. 
På sist nämnda sida äro de derjemte glesa på gällocken och 
saknas på ett stycke bakom näsborrarne och under basen af 
den främre delen af ryggfenan. — Tänderna äro små, spetsiga 
och krökta samt på mellankäksbenen och underkäken kardlikt 
sittande, och bildande på dessa framtill bredare och bakåt hastigt 
afsma]nande band. På främre änden af plogbenet sitta några 
få (blott 3:ne fullt utbildade och 1 eller 2 ytterst små) tänder-). 
Gälräfständerna tillspetsade och tandade i ena kanten. Svalg- 
benens tänder i det närmaste liknande dem på käkarne, kard- 
likt sittande, men glesa och räta. — Bygafenan börjar ungef. 
midt emellan det öfra ögat och nosspetsen samt mycket obe- 
tydligt eller nästan icke in på blindsidan, ehuru dess främre strå- 
lar äro starkt rigtade åt denna sida. Den slutar något litet 
in på blindsidan och på ett afstånd från stjertfenans bas, som 
är lika med -'^ af öfra ögats längddiameter, och dess bakerste 
strålar hafva samma rigtning som de föregående d:o. och äro 
icke böjde bakåt och inåt öfver blindsidan. Den har sin största 
höjd, som innehålles omkr. 3 V3 ggi' i största kroppshöjden, be- 
lägen ungef. vid början af den bakerste V4 '^^ dess längd, så- 
ledes ungef. på samma ställe som hos den föregående arten. 
Den aftager i höjd derifrån starkt bakåt. Dess öfre kant är 
bågformig eller jemnt afrundad, och den höjer sig mycket lång- 
samt framifrån bakåt. Antalet af dess strålar vexlar mellan 
85 och 91, och alla äro ledade och inhöljde i mer eller mindre 
tjock hud samt klufne i 2: ne sidohälfter och med frie spetsar, 
och det vida största antalet af dem, men icke de främre, äro 
grenige. Den främste strålen är fri till närmare basen, och 
den 2:dre ungef. till midten. — Analfenan börjar strax bakom 
anus och under främre delen af ögonsidans bröstfenas bas, och 
slutar under slutet af ryggfenan samt liksom den något litet 



1) v. DuBEN & Koken förneka detta. 

2) v. DuBEN & Koren ^anf. st.) säga origtigt gombenets främre ände. 



346 Släfj-tet Zeugopterus. 

in på blindsidan, och dess bakerste strålar hafva samma rigi- 
ning som de föregående d;o. Den är af samme form och bygg- 
nad som ryggfenan, och nngef. af samma höjd som den, och 
dess största höjd är belägen midt emot den samma å nämnda 
fena. Antalet af dess strålar vexlar mellan 61 och 75, och af 
desse är blott den l:ste icke grenig. l:ste och 2:dre strålarne 
äro icke så mycket frie som de samme å ryggfenan. — Bröst- 
fenan å ögonsidan, hvars längd är nära '/2 '^^ hufvudets d:o, 
är af en utåt något bredare elliptisk form, med snedt afrundad 
spets, och har 12 strålar, af hvilka den öfverste är mycket 
kort, och den och den näst intill den varande samt den nederste 
icke äro grenige, och de öfrige äro grenige. Den är rigtad 
snedt uppåt och bakåt, och räcker med sin spets något bakom 
sidoliniens båge. Blindsidans bröstfena, som är föga mera än 
hälften så lång som ögonsidans d:o, är af en oval form, med 
jemnt afrundad spets, och har 10 strålar, som äro af samma 
beskaffenhet som de i ögonsidans d:o. — Bulfenorna^ som äro 
af samma byggnad som de hos si. Bothus och som äro skilda 
från analfenan samt baktill omfatta anus, äro ej fullt lika 
långa, emedan ögonsidans bukfena, som börjar ett stycke framom 
blindsidans d:o, är något längre än den senare, ehuru denna 
sträcker sig något litet bakom den förra, hvai-s längd utgör 
något mera än % af den samma å ögonsidans bröstfena. Hvar- 
dera bukfenan har 6 strålar, som alla, med undantag af den 
l:ste, äro grenige samt äro omslutne af tjock hud. De bakre 
strålarnes spetsar räcka bakom analfenans början. — Stjerifenan 
är stor, och dess längd från basen af den ytterste stödjestrålen 
utgör något litet mera än -/g af hufvudets d:o. Den har bakre 
kanten i midten trubbvinkligt utstående och å sidorna derora 
grundt urringad eller nästan tvär och med sidohörnen temligen 
spetsiga. Dess strålar äro 13 fullständige och grenige, samt 
å hvardera sidan 2:ne ofullständige och icke grenige stödjestrålar. 
— Fjällen äro jemförelsevis temligen stora och spånlikt lagda 
eller täckande hvarandra. samt icke synnerligen lätt aflfallande. 
På ögonsidan äro långs sidolinien omkr. 100 fjäll, hvaraf omkr. 
34 i dess båge, och uti en vertikal rad mellan rygg- och aual- 
fenorna öfver slutet af sidoliniens båge omkr. 50. De å ögon- 
sidan äro tätare lagda samt något större än de å blindsidan 
(de störstas störste diameter å det uppmätta exemplaret 4 '/j 
mill.) samt alla å den bakre frie änden med ett taggbäraude 



Glashvarfveii. 347 

fält, då deremot de å blindsidan äro utan taggar. Alla äro 
tunna transformerade CTcloidfjäll eller, om man så vill,ctenoidfjäl], 
af en irreguliert rundad eller rundadt oval, eller ock rundadt 
rhomboidisk eller oval form, med mycket tätt stående koncen- 
triska strimmor och med ganska talrika radiära d:o a den in- 
stuckne änden. Kärnan är stundom central och stundom be- 
lägen nära den frie änden. Den instnckne ändens kant är vanligen 
ojemn och bugtig, och deu frie änden är afrundad eller ock 
trubbvinklig. Den störste diametern å blindsidaus störste fjäll 
är 31/2 mill. och å dem är kärnan oftare stor och central. 
Deras frie ändes kant är slät och saknar helt och hållet spår 
till taggar. På ögonsidan sträcka sig fjällen långt ut emot 
spetsarne af de vertikala fenornas strålar, blott med undantag 
af de allra främste strålarne i rygg- och analfenorna, och de 
sträcka sig äfven å denna sida ett godt stycke ut på bröstfenans 
strålar. På blindsidan äro de utbredda långt ut på stjertfenan, 
men saknas å en betydlig del framtill å rygg- och analfenorna 
äfvensom å bröstfeuau. — Sidolmien bildar en stark och jemn 
båge öfver bröstfeuan och går derefter rät långs ryggraden till 
stjertfenan. — Färgen på ögonsidan är ljust gulbrunaktig eller 
ock grågulaktig, i friskt tillstånd med ett svagt violett skim- 
mer, och ined någre mer eller mindre tydlige mörkare skugg- 
ningar eller molnfläckar. Fenorna äro något ljusare. I ris är 
guldgul närmast pupillen. Fisken är dessutom så genomsigtig, 
att man, då den hålles emot dagen, tydligen kan se både ben 
och inelfvor. (Hufvudsakl. v. Duben & Koken). Blindsidan 
är hvit. Färgen företer för öfrigt någon vexling. Malm anför 
derom: Kroppens venstra sida är öfver allt Ijusrödaktigt lergrå, 
med 9 svartaktige skuggningar på ryggfenan och B på anal- 
fenan, af hvilka de bakre äro mörkast. Stjertfenan har ett par 
dylike vid slutet af förste tredjedelen och tre öfver hvarandra 
på midten af dess längd, hvilka båda serier bilda ett slags tvär- 
band. Här och der pa kroppen, i synnerhet bakom midten, 
äro svartaktige raeleringar, uppkomna derigenom att fjällen på 
sådana ställen hafva brunsvarte bakre kanter. Bröstfenan har 
samme grundfärg som kroppen, utom siste strålen, som är hvit 
och opaliserande. 

Glashvarfven tillhör icke Sveriges Fauna, men den har en- 
ligt Malm (anf. st.) en gång. d. 20 April 1868, blifvit tagen 
med vad vid Skagen på 6—7 famnars djup, och det synes der- 



348 Slägtet Zeugopterus. 

för icke vara alldeles omöjligt, att den uågon gång kan blifva 
anträffad i närheten af Bohuslänske skärgården. — Enligt K. 
CoLLETT och enligt våra egna iakttagelser förekommer den icke 
så särdeles sällan vid Norges vestra kust i trakten af Bergen, 
der den stundom i ringa antal torgföres. Collett anför dess- 
utom, att den på senare tiden i flera exemplar erhållits i Trond- 
hjemsfjorden, hvarest den utan tvifvel är stationär. Denna 
lokal är, så vidt hittills är kändt, den nordlige gränsen för 
dess utbredning vid Norges vestra kust. — För öfrigt är den 
söder ut utbredd till kusterna af England, Irland och Frank- 
rike, enligt Yarkell, Francis Day och Mokeau, samt går enligt 
den sist nämnde författaren in i Medel hafvet, hvarest han er- 
hållit den vid Gette, ehuru derstädes mycket sällsynt. Allmän- 
nast synes den vara på vissa ställen vid Englands kuster, der 
stundom en fiskare på en dag kan fånga 30 — 40 exemplar af 
den. Vid kusterna af Frankrike är den deremot allmänt säll- 
synt. 

Enligt v. DuBEN & Koken håller den sig vid Norge på 
betydligt djup — 80 till 100 famnars och deröfver — hvilket 
äfven antydes af dess stora ögon. Den fångas stundom på krok 
på detta djup. Vid Orkney Öarna har man iakttagit, att den 
stundom kommer upp till hafsytan och håller stjerten upp öf- 
ver denna såsom ett segel, samt blir på detta sätt drifven af 
vinden till stranden och der vanligen tagen af fiskmåsar. Dess 
stora gap antyder, att den är en roffisk, och man har i dess 
ventrikel funnit smärre fiskar af slägtena Calliomjmus, Gadiis 
och Motella, af 3 — 6 tums dec.m. längd. Utan tvifvel tager 
den äfven kräftdjur och andra evertebrerade hafsdjur. v. Duben 
& Koren anföra, att den i början af April träffats med starkt 
utbildad rom, ehuru ej fullt mogen att gjutas, och det är der- 
för troligt, att dess lek vid Norgp inträffar i slutet af nämnde 
månad eller i Maj. Vid Irland har man träffat den nyligen 
utlekt i slutet af Oktober. 



Underslägtet Phrynorhombns, A. Gunthek. 

Tänder saknas på plogbenet. Fjällen äro små och starJct taggiga på 
kroppens båda sidor. Rygg- och analfenornu äro vid deras bakre ändar 
böjda öfver på blindsidan, och bukfenorna äro skilda från analfenan. 
Appendices pyloricoi förefinnas. 

Till detta underslägte hör blott 1 art. 



Rissos' Hvarf. 349 

Zeugopterus nnimaculatus (Eisso). 

Rissos Hvarf')- 

Munnen är stor och underkäkens längd är större än '/^ af hufvudets 
d:o. Kroppens höjd, ntan inberäkning af fenorna, innehållen 2:ne ggr i 
totallängden. Byggfenan börjar öfver ögonsidans bakre näsborre, och dess 
förste stråle är förlängd. 

Rf. 70-80; af, (Jl— 68: brf. 10—12: bf. 6; stjf. 16. 
.^Bhombus nnimaculatus. Risso: Hist. nat. des princip. Product. de FEu- 

rope niéridionale, T. III, pag. 252. — 1826. 
Scophthalmus ,. Bonaparte: Iconographia della Fauna Italica, T. 

III. Pesci, pag. 9.8, tav. I (103 i hela serien). 

fig. 3. — 1832-1841. 
Zeugopterus j)unctatus, Yakeell: Hist. of Brit. Fishes, 3:d edit. (Ricliard- 

son), vol. I, pag. 650. — 1859. 
Fhrynorhomhus unimaculatiis, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the 

Brit. Mus. vol. IV, pag. 414. — 1862. 
^-Pleuronectes „ E. MoreaU: Hist. nat des Poiss. de la France, 

T. III, pag. 323. - 1881. 
^Zetigopterus unimactdatus, Travcis Day: The Fishes of Great Bvitain 

& Ireland. vol. II, pag. 17, pl. 99 — 1880— 

1884. 
Beskr. Den blir blott obetydligt större än småhvarfven, och dess 
totallängd lär knappt öfverstiga 5 tum dec.ra. eller 150 raill. Den liknar 
berghvarfven mycket i kroppsformen, som är bredt oval och framtill trub- 
big. Största kroppshöjden, med frånräkuing af fenorna, innehålles ungef. 
2:ne ggr i totallängden. — Hufvudet är stort, och dess längd innehålles 
32/3 eller nära 4 ggr i totallängden. Munnen är stor och starkt uppsti- 
gande, och underkäken framskjuter något framom den öfre d:o, och den 
förres längd är större än '/j af hufvudets d:o. Under hakvinkeln är en 
knöl. Afståndet mellan nosspetsen och det nedra ögat är ungef. lika med 
ögonens längddiameter, hvilken utgör ungef. V4 ^-f hufvudets längd. Gäl- 
hinnans strålar äro 7, och båda gälhinnorna äro föga förenade under gäl- 
näset. Skiljeväggen mellan gälhålorna är genombruten af ett stort ellip- 
tiskt hål. — Tänderna äro mycket små och spetsiga, och bilda kardlika 
band på mellankäksbenen och underkäken, men saknas på plogbenet. — 
Byggfenan börjar ett godt stycke framom öfra ögat och ungef. öfver ögon- 
sidans bakre näsborre, och slutar nästan vid stjertfenans bas, hvarest den 
med bakerste strålarne, som äro mycket fine, böjer sig öfver på blindsidan. 
Den har 70 till 80 strålar, af hvilka den l:ste uppskjuter med en fri tråd- 
lik spets mer eller mindre högt öfver de närmast följande. Den har sin 
största höjd något framom början af den bakerste ^/^ af totallängden. — 
Analfenun är. med undantag deraf att dess l:ste stråle icke är förli^ngd, 
af samme byggnad som ryggfenan, och börjar strax bakom anus och slutar 



1) Detta namn har den erhållit i Skandinavisk Fauna. 



350 Släglet Zeiigopterus. 

under ryggfenans slut och på samma sätt som den in på blindsidan. Dess 
strålars antal är 61—68. — Bröstfenan på ögonsidan, som har 12 strålar, 
är lång, med längden utgörande nära ^/j af hufvudets d:o, och snedt till- 
spetsad, därigenom att de öfre strälarne äro längst. Blindsidans bröstfena 
är mycket kortare och har blott 10 strålar. — Bukfenorna äro icke för- 
enade med analfenan, och hvardera har 6 strålar. — Sfjertfenan är tem- 
ligen kort och rundad, och har 16 strålar. — Fjällen äro små och äro 
taggiga vid den bakre frie änden både på ögonsidan och på blindsidan, 
ehuru med starkare och färre (3 — 6) taggar på den förra. De betäcka 
hufvudet och kroppen samt äfven i mer eller mindre grad fenstrålarne. — 
Sidolinien bildar en stark, nästan halfcirkelformig båge öfver bröstfenan, 
och är för öfrigt rät. — Färgen på ögonsidan är rödbrunaktig eller grå- 
brunaktig, med store irreguliere, rundade, mörke fläckar, af hvilka en, som 
är särdeles tj'dlig, är belägen vid början af den siste ',3 af sidoliniens räte 
afdelning. Blindsidan är hvit. 

Denna art har ännu icke anträffats vid vår Skandinaviska nord, men 
då den temligen många gånger erhållits vid England, t. o. m så nordligt 
som vid Shetlands Garna, är det icke omöjligt, att den i likhet med många 
andra sydliga arter här kan komma att anträffas, och derför hafva vi an- 
sett oss böra fästa uppmärksamheten på den samma. Dessutom förekom- 
mer den äfven vid norra kusten af Frankrike och i Medelhafvet, men den 
är öfver allt sällsynt. 



Underslägtet Zeagopterns, Gottsche s. strict; 

Tänder förefinnas på främre änden af plogbenet. Fjällen äro små, 
och de på ögonsidan äro taggiga i bakre kanten, men de på blindsidan 
äro släta. Rygg- och analfenoma äro vid bakre ändarne böjda öfver på 
hlindsidan, och bukfenorna äro förenade med analfenan. Appendices py- 
loricce saknas. 

Detta underslägte omfattar blott 1 art, som är Europeisk. 



3. Zeugopterus punctatus (Bloch). 

Berghvarfven. 

Kroppsformen oval och framtill truhhvinhligt a/rundad, 
och största Jcroppshöjden innehålles föga mera än 2:ne ggr i 
totallängden. Munspringan är nästan vertikal. Ofra ögat är 
nästan midt öfver det nedra, och ryggfenan börjar vid öfver- 
Jcäksbcnets bakre kant. Bukfenornas främre kant stöter intill 
underkäksgrenarnes bakre undre hörn. 



Bershvarfven. 



351 



hirtus. 



Rf. 87—101; af. 69—80: brf. 10—12; bf. 6; stjf. 1 + 
U + l. 

\^ Pleuronectes punctatus, Bloch; Naturgeschichte der ansländ. Fische, 3:er 

Th. pag. 31, tab. 189. — 1787. 
Abildgaard: o. F. Muller, Zoologia Danica, vol. 
III, pag. 36, tab. 103. — 1789. 

A. J. Eetzius: Faunae Suecicje Pars. I-.ma, pag. 
333. - 1800. 
S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 59. 

— 1832. 
Gottsche: Die seeländischen Pleuronectes-Arten; 

f" Archiv fur Naturgeschichte, l:er Jahrg. 2:er Bd. 
- pag^lTS. — 1835. - ■' 

B. Fries: Sliigtet Pleuronectes; Kongl. Vetensk. 
Akademiens Handl. 1838, pag. 184. — 1839') 
H. Kköyer: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 445. 

- 1843-1845. 

S. Nilsson: Skaiulin. Fauna. 4;de delen, Fiskarna, 
pag. 646. - 1855 2). 

W. Yarrell; History of British Fishes, 3:d ed. 
(Eichardson) vol. I, pag. 646. — 1859. 
A. Gunther: Catal of the Fishes in the British 
Museum, vol. IV, pag. 413. — 1862. 
J. COUCH: History of the Fishes of the British 
Islands, vol. Ill, pag. 170, pl. 165. - 1866. 

Zeugopterus punctatus, K. Collett: Norges Fiske, pag. 139. — 1875. 

„ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, 

pag. 518. — 1877. 

E. MOREAU; Hist. nat. des Poiss. de la France. 
T. III, pag. 321. — 1881. 

Francis Bay: The Fishes of Great. Eritain & 
Ireland, vol. II. pag. 18. pl. 100. - 1880-1884, 
„ „ E. Collett: Meddelelser om Norges Fiske i Aa- 

rene 1879—83; Nyt Magaz. for Naturvid. 29:de 
Bd. särsk. aftr. pag. 101. — 1884. 

Enligt Götebrs och Bohusbs Fauna benämnes den i Bohuslänske skär- 
gården stundom Bergpanka, stundom Panka och stundom Bergskädda, och 



£^ Zeugopterus „ 

Pleuronectes „ 
Bhomhus, „ 

r> n 

Zeugopterus „ 
Bhomhus punctatus, 
Mixllefs Topknot, 
Zeugopterus puncti 

Pleuronectes hirtus, 
Zeugopterus punctatus. 



1) Här har det först blifvit påvisadt, ehuru det redan förut blif- 
vit antydt af A. J. Retzius, att Blochs Pleur. punctatus och Abild- 
GAARDS Pleur. hirtus äro en och samma art. 

2) Afven här hafva goda bidrag blifvit lemnade för bekräftelsen 
af det af B. Fries förut gjorda påståendet om identiteten af Blochs 
Pl. punctatus och Abildgaards Pl. hirtus, men dock har här liksom 
hos de andre författarne det äldre namnet icke fått behålla sin rätt- 
mätiga prioritet. 



352 Slägtet Zeugopterus. 

författaren föreslär derför för den namnet Berghvarf, hvilket vi anse oss 
böra antaga. I Skandinavisk Fauna har den fått namnet Luden Hvar. 

Beshr. Den är af obetydlig storlek, ehuru större än små- 
hvarfven. Det största exemplar, som vi sett, och hvilket har 
en ovanlig storlek, är ungef. TVo tum dec.m, eller 225 miil. 
långt. Detta var en hona. Hanarne bli sannolikt icke så stora. 
Vanligen öfverstiger dess totallängd icke 6 tum, dec.m. eller 
180 mill. Kroppsformen är temligen bredt oval, och framtill 
nästan afrundad, emedan hufvudets främre ände bildar en myc- 
ket trubbig och föga framstående vinkel, och största kropps- 
höjden innehålles föga mera än 2:ne ggr i totallängden. Krop- 
pen är tunn, ehuru ögonsidan är något konvex, och störste 
tjockleken, öfver locken eller ock öfver slutet af sidoliniens båge, 
innehålles ungef. 5 till 6 ggr i största kroppshöjden. Någon 
fri stjert finnes icke, emedan rygg- och analfenorna sträcka sig 
till stjertfenan, men dennas höjd vid basen utgör ungef. V? ^f 
största kroppshöjden. Anus, som är omfattad af de bakre de- 
larne af bukfenorna och har sitt läge på bukkanten intill anal- 
fenans början, är skild från spetsen af underkäken genom ett 
afstånd, som utgör föga mera än -/a ^f hufvudets längd, och 
den är således belägen ovanligt långt fram. Urethralpapillen 
är belägen på ögonsidan vid basen af analfenans l:ste stråle. 
— Hiifvudet är temligen stort, och dess längd innehålles hos 
de äldre omkr. 3 V-, och hos de yngre omkr. 3 Va ggi* i total- 
längden. Munnen är temligen stor, med nästan vertikal mun- 
springa, och med underkäken, hvars längd är något mindre än 
Vn af hufvudets d:o, något litet framskjutande framom den 
öfre, då munnen är sluten. Under hakvinkeln är en knöl. Näs- 
borrarne på ögonsidan äro temligen små och belägne nära in- 
till hvarandra och närmare det nedra ögat än nosspetsen, den 
ene rätt framom den andre och ungef. i linie med det nedra 
ögats öfre kant. Den främre är på sidorna och baktill om- 
sluten af en temligen högt uppstående hudflik. Blindsidans 
näsborrar, som hvarken Gottsche eller Kröyer kunnat upptäcka, 
och som den senare förmodar icke finnas, äro såsom vanligt be- 
lägne under början af ryggfenan, den främre i främre kanten 
af det hudveck, som förefinnes strax bakom öfverkäksbenets öfre 
ände, och den bakre något bakom och nedom den främre, och 
den senare är baktill betäckt af en bred men kort hudflik. 
Nosens längd, eller afståndet mellan nosspetsen och nedra ögat 



Berghvarfven. 353 

är något längre än det öfra ögats längddiameter, hvilken är 
lika med det uedras d:o och utgör ungef. Vö af hufvudets längd. 
Ögonen äro af medelmåttig storlek, och sitta nära intill hvar- 
andra, så att mellanbalkens dem emellan minsta bredd hos de 
yngre blott utgör ungef. '/„ och hos de äldre ungef, '/^ af öfra 
ögats längddiameter, och det öfra ögat sitter nästan rätt öfver 
det nedra och endast högst obetydligt längre tillbaka än detta. 
Det förra är beläget ett godt stycke under ryggfenan, och af- 
ståndet dem emellan är hos yngre något större än '/j af ögats 
längddiameter, och hos de äldre ungef. lika med hela denne 
diameter. Locket och underlocket bilda ofvan bröstfenans bas 
en aftrubbad, bakåt utstående vinkel, och det senare är framom 
nämnde bas grundt urbugtadt, något grundare så på ögonsidan 
än på blindsidan, Mellaulockets undre kant är framtill grundt 
konkav. Förlockets båda grenar bilda nedtill och baktill en 
vinkel, som är något större än en rät, men som är afrundad, 
och den öfre grenens bakre kant är något bugtig. De båda 
gälhinnorna äro föga förenade och bilda blott en snaal fri ge- 
mensam hudflik under gälnäset, och hvardera har 7 strålar. 
Hålet å skiljeväggen mellan båda gälhålorna är stort och ellip- 
tiskt. På ögonsidan är hufvudet öfver allt täckt af sträfva, 
taggbeväpnade fjäll, men på blindsidan saknar det fjäll. — 
Tänderna äro mycket små, spetsiga och krökta, och bilda på 
mellankäksbenen och underkäken kardlika, framtill bredare och 
baktill starkt afsmalnaude band. På plogbenets främre ände 
äro de färre och sitta i en irregulier båge. Gombenen sakna 
tänder. Svalgbenens tänder likna de andra, och sitta kardlikt. 
— Ryggfenan, som börjar på nosen, intill öfverkäksbenens 
främre eller öfre ändar samt på hufvudets öfre kant och icke 
in på bliudsidan, och liksom analfenan vid slutet är böjd öfver 
på stjertens blindsida, och der är fästad på stjertfenans bas, 
med de bakerste strålarne böjde inåt öfver denna fena, är lägst 
framtill, utan förlängd stråle, och höjer sig mycket . långsamt 
bakåt, och är högst ungefär vid början af den bakerste V5 af 
dess längd, hvarest dess höjd utgör omkr. V4 af största kropps- 
höjden. Dess öfre kant bildar en jemn båge. Den har omkr. 
87 till 101 strålar, som alla äro grenige och förenade genom 
feuhinnan ända till spetsarne. — Analfenan börjar något litet 
längre fram än nedra bakre hörnet å förlocket, och är af samme 
byggnad och form som ryggfenan och företer, såsom redan blif- 

Lilljehorg, Fiskarne. H. 23 



354 Slägtet Zeugoptcnis. 

vit anfördt, vid sitt slut samma förhållande som den, så att 
afståndet mellan båda dessa fenor på stjertfenans blindsida icke 
är stort. Den är dock litet högre än ryggfenan, och antalet af 
dess strålar vexlar mellan 69 och 80. Hvardera af de delar, 
med hvilka rygg- och analfenorna sträcka sig öfver på stjert- 
fenans blindsida, har 4 till 5 strålar. Vid dess främre ände 
är analfenan medelst fenhinna förenad med båda bnkfenorna 
ända till nära fenstrålarnes spetsar. Framom den finnes ingen 
analtagg. Den har sin största höjd midt emot den samma å 
ryggfenan. — Bröstfenan å ögonsidan är temligen lång och 
snedt tillspetsad, med de öfre strålarne längst, så att dess längd 
utgör nära Vs ^■f hufvudets d:0. Dess strålar äro till antalet 
12, som, med undantag af den öfverste, äro grenige. Den är 
rigtad för det mesta uppåt och föga bakåt. Blindsidaus bröst- 
fena är mycket mindre än ögonsidans d:o, och dess längd är föga 
mera än 72 ^f '^^^^ seuares. Den är trubbigt tillspetsad och 
har 10 till 1 1 strålar. — Bnkfenorna^ som äro sins emellan 
af ungef. samma längd och höjd, börjande vid spetsen af den 
nedre smale grenen af basibranchiostegalbenet och intill det 
nedre bakre hörnet af underkäken, och sträckande sig med sine 
bakre spetsar bakom a)ialfenans början, hafva hvardera G strå- 
lar, som alla äro grenige och af hvilka de båda främste (1 å- 
hvardera sidan) genom hud äro förenade vid basen. Deras längd 
från deras början till de bakre strålarnes spetsar utgör ungef. 
Vs af hufvudets d:o, och deras bakre sti-ålar äro icke synner- 
ligen betydligt längre än de främre d:o. Bakom dem finnas 
inga taggar å bäckenbenen. — Stjertfenan är liten (dess längd 
utgör ej fullt 72 ^f hufvudets d:o) och starkt afrundad baktill, 
samt distinkt, ehuru vid basen förenad med rygg- och anal- 
fenorna. Den har 14 grenige strålar och å hvardera sidan 1 
icke grenig stödjestråle. — Fjällen äro särdeles karakteristiska 
och äro på de båda sidorna mycket olika hvarandra. I allmän- 
het äro de små. På ögonsidan äro de något större än på bliud- 
sidan och betäcka hvarandra mycket tätare spånlikt, samt äro 
af en annan form, och äro i den frie kanten taggbeväpnade, då 
deremot blindsidans fjäll sakna taggar. På förra sidan hafva 
de största hos ett exemplar af 225 mill:s totallängd den ver- 
tikale diametern, som hos en stor del är den störste, ungef. 3 
mill. lång eller föga mera. Deras form är något vexlande, men 
i allmänhet hafva de den antingen af en halfcirkel eller ock 



Berghvarfven. 355 

af en å eua sidau atrundad fyrkant. Deras frie ände är alltid 
mer eller mindre tvärt afhuggen ocli den instuckne d:o atrun- 
dad och buglig. Den förre är beväpnad med glese och tjocke 
taggar, till antalet vexlande mellan '2 och 12, och den senare 
har glesa radiära fåror, utgående från en nära intill den frie 
kanten belägen kärna. För öfrigt hafva de tätt stående kon- 
centriska strimmor och äro mycket tunna, och äro derför att 
betrakta såsom transformerade cycloidfjäll, eller, om man så 
vill, ctenoidfjäll. Blindsidans fjäll äro glesare och betäcka hvar- 
andra knappt spånlikt och äro något mindre, de största nära 
Va mindre än de största å ögonsidau, samt af en rundad eller 
ock oval form, med den frie kanten afrundad och slät och utan 
spär till taggar. På ögousidan betäcka fjällen hela kroppen 
och alla fenornas strålar nästan ända ut till desses spetsar. På 
blindsidan saknas de på alla fenorna, med undantag af stjert- 
feuau vid basen, äfvensom enligt hvad redan är anförd t på huf- 
vudet. — Sidolinien^ som icke är synnerligen starkt framstå- 
ende, bildar öfver bröstfenan en temligen stark, dock icke half- 
cirkelformig, båge och går derefter rät långs ryggraden till 
sjertfenan. — Färgen på ögonsidan är något vexlande och i all- 
mänhet ljusare hos de yngre än hos de äldre. N. O. Schager- 
ström') anmärker, att den "kanhända är den vackraste inom 
slägtet-); fjällens fina tandningar ge den ett samraetslikt ut- 
seende, och de blandade röde och svarte store fläckarne på den 
ljust brungule kroppen göra en ganska vacker kontrast". Botten- 
färgen är hos de äldre mörkare gråbrunaktig och hos de yngra 
ljusare, gulbrunaktig, och alltid finnas en del större och mindre 
svartaktige fläckar, och åtminstone stundom mellan desse, då. 
fisken är frisk, en del smärre rödaktige d:o. Bakom sidoliniens 
båge och vid spetsen af den tilltryckta bröstfenan är en stor 
rundad, svart eller svartaktig fläck. Öfver hufvudet går genom 
ögonen, åtminstone det nedra, ett svartaktigt tvärband, och 
derifrån går detta snedt bakåt öfver förlocket och mellanlocket.. 
Fenorna ha samme färg som kroppens bottenfärg, ofta med 
svartaktige punkter på de uppstående fjällen, och ryggfenan 



1) Physiogr. Sällsk:s i LunJ Tidskrift, 2:dra haft. 1838, pag. 312. 

2) Slägtet Pleuronectes här taget i den omfattning, som åt det blif- 
vit gifvet af Artkdi och LiNNÉ, och således omfattande alla flundreartade 
fiskar. 



356 Slägtet Zeugopterus. 

stundom med svarta tvärband. Iris är messingsgul närmast 
pupillen. Blindsidan är hvit, men fenorna äro å den mörka 
emot kanterne. 

En unge, som vi tagit vid Bergen i Norge under den se- 
nare delen af Augusti med bottenskrapa på 20 — 30 famnars 
djup, är 36 mill. lång, och bar största kroppshöjdeu lö^/omill. 
samt liknar i kroppsform, ögon, fenor, m. m. fullkomligt de 
äldre, men hade å ögonsidau en mycket ljusare färg, och saknar 
fjäll. Hufvudet och kroppen äro emellertid på nämnda sida 
tätt granulerade samt dessutom beströdda med låga, tillspet- 
sade och tagglika papiller, som äfven förefinnas på fenornas 
strålar. Färgen pä ögonsidan var ljust grågulaktig, med fiere 
större mörkbrune fläckar, bland hvilka den vanlige vid spetsen 
af bröstfenan. Det öfra ögat sitter midt öfver det nedra och 
ett godt stycke under ryggfenan, men synes dock upptill endast 
vara omslutet af dennas interspinalben och dithörande muskler 
och väfnader. . Från högra sidan kan man tydligen se detta 
öga genom den tunne huden och de under den varande väfna- 
derna, och genom dessa kan man äfven se, att det högra sido- 
sil benet och högra pannbenet på nämnda ögas högra sida ännu 
icke blifvit förenade, ehuru ryggfenan är fullständigt utbildad 
och sträcker sig ända fram till öfverkäksbenens främre ändar. 
Då således det öfra ögat å högra sidan endast är omslutet af 
tunna hinnor, synes det oss antagligt, att hos denne unge det 
samma, liksom hos de af Steenstrup och A. Agassiz så kallade 
Plagusieuugarne^), vandrat öfver från högra sidan till den 
venstra genom väfnaderna under ryggfenans interspinalben och 
mellan högra pannbenet och högra sidosilbenet, och i detta sist 
nämnda afseende således på samma sätt som hos ungarne af 
Bothus och Pkuronectes. En dylik liten unge beskrifves äfven 
i Skandinavisk Fauna. — Malm (anf. st.) omnämner en unge, 
som blott var 24 mill. lång, men som dock till formen redan 
var öfverensstämmande med de utbildade. Collett-) anför en 
unge af 50 raiils:s längd, som ännu saknade fjäll och pä ögon- 
sidan hade liknande granulering och papillering med den, som 
vi iakttagit hos den af oss erhållne ungen. 



1) Emekt (Mittheil. aus d. Zool. Stat. zu Neapel, 4:er Bd. 1883, p. 
404) hav med rätta anmärkt, att dessa ungar icke tillhöra slägtet Pia^Ms/a. 

2) Norges Fiske, p. 140. 



BerghvartVeii. 357 

Berghvarfveu är en hos oss« i allmänhet i ringa antal före- 
kommande fisk, och erhålles blott då och då tillfälligtvis. Den 
går icke in i Östersjön, men förekommer enligt N. O. Schager- 
sTRöM (anf. st.) sällsynt i norre delen af Öresund så långt söder ut 
som i trakten af Landskrona. Enligt Skandinavisk Fauna skall 
den något längre norr ut i samma sund, vid Eåå fiskläge äfven- 
som i sydligaste Kattegat vid Kullen, icke vara sällsynt, ehuru 
den fås i ringa antal. Då den anses af fiskarena i dessa trak- 
ter såsom oduglig, tillvaratages den sällan, och detta gör en- 
ligt den å nämnda ställe yttrade förmodan, att den synes vara 
mera sällsynt än den verkligen är. Enligt Göteborgs och Bo- 
husläns Fauna förekommer den långs utmed hela Bohuslänska 
kusten på 7 till 9 famnars djup på bergbotten, och fångas der 
ej så sällan dels i skäddegarn och dels i hummertinor. — En- 
ligt K. CoLLETT är den sparsamt förekommande vid Norges 
södra och vestra kuster upp till Trondhjemsfjorden, der den, så 
vidt hittills blifvit utrönt, har sin nordlige gräns. — För öf- 
rigt förekommer den enligt Francis Day och Mokeau söder ut 
till Englands kuster och de norra och vestra kusterna af Frank- 
rike. Vid Englands kuster är den icke sällsynt och på som- 
liga ställen allmän, men vid Frankrikes d:o är den dereniot 
mycket sällsynt. 

Den söker gerua bergig botten, men äfven sådan, der sand 
och klippor omvexla och der algvegetation förefinnes, och den 
har en stor förmåga att här dölja sig, hvilken förmåga den 
äfven visar i aquarier. Den lefver af kräftdjur och småfisk? 
och man har i dess ventrikel funnit lemningar af djur af si. 
Palcemon och Mijsis samt af Ammodytes och Clupea. Enligt 
Malm och Co.llett lär dess lek inträffa i Juni månad, emedan 
de då erhållit den med mogen rom, men möjligen leker den 
äfven under annan tid, emedan man i England vid alla års- 
tider anträffat små ungar af 1 till 2 Eng. tums längd. 



358 Slägtet Pleuronectes. 

VI. Slägtet Pleurouectes, Artedi. 1738. 

(Genera Piscium, pag. 16. — 1738, — Platessa, G. CuviER: Eégne 
Aiiimal l:re édit. T. 2. pag. 220. — 1817). 

Munnen är liten, och liäkarne och tänderna äro mera ut- 
bildade på hlindsidan än ]}å ögonsidan. Blott Tcäliarne äro 
tandheväpnade . med tänderna sittande i enkel eller dubbel rad^ . 
och plogben och gomben sakna tänder. Högra sidan är i all- 
mänhet ögonsida, och det öfra ögat sitter icke framom det 
nedra d:o. Ryggfenan börjar öher det öfra ögat, och den och 
ancdfenan, som hafva enkle (icke grenige) strålar., sluta ett 
stycke framom stjertfenan. Fjällen äro mycket små eller ru- 
dimentära, eller ock saknade. Gälhinnorna äro förenade under 
gälnäset och hvardera har 7 strålar. 

Detta slägte omfattar ett jemförelsevis betydligt antal (en- 
ligt GuNTHER, Introduction etc, 23) arter från den nordlige 
zoijens haf. Vår nordiska fauna räknar 5 arter, som i all- 
mänhet äro litorala, och icke förekomma på större djup eller 
lånst ute i Oceanen. 



1. Pleuronectes pl.itessa, Linné. 
Ködspättan. 

Kroppssidornct titan taggige knölar, men bakom ögonen 
är en rad af 4 — 7 icke taggige sådana. Sidolinien är nästan 
rät, och endast med en mycket svag båge Öfvtr bröstfenan. 
Kropiishöjden innehålles i allmänhet 2^1 ^ — ^'/j HU'^' ^ total- 
längden. Tänderna på käkarne tvärhuggna, tätt sittande, och 
de på svalgbenen knöllika. Analtagg förefinnes. Stjertfenan 
tvärt afrundad, med trubbiga hörn. Ogonsidan med gulröde 
fläckar. 

Ef. 61—77; af. 47-57; brf. 9—13; bf. G;'stjf. 3-4 + 

13—16 + 3. 

' Fleuronectes platessa, Linné: Fauna Svecica, ed. 2:da, pag. 116. — 

1761. 

„ „ C. QUENSEL: Föisök att närmare bestämma etc. 

Arterna af Flundreslägtet; K. Vetensk. Akad:s 

nya Handl. T. XXVII, år 1806, pag. 211. — 1806. 



g. 


«c 


52 




S 


o 


$ 


■^ 


a, 




s 










g; 


f 


Co 






z 





359 



^ 



£- £ 














^. 


r^ 


- 










i^i. 


C 


ti. ^ 












2 


(I? ^ 






^ 


3 


5 




Ol 


0^ g- 












1 

os 


Sr £ 

c - 


^ 


a 


p: 







pr 


2 RT 


J^ 


■" 


aq 


a 




7 


crq 


2' 







J3_ 


B 




pr 


tjq 
B C6 














f^ 


t» 


pr 


p- 




, 


CD 

B sr 



h2« 


r^ 


p- 


ca 








0- 



360 



Slägtet Pleuronectes. 



Pleuronectes borealis, 
„ Platessa 



Plaiessn vulgaris. 



Pleuronectes Platessa, 



FabrR: Isis 1828, pag. 868. - 1828. 

S. Nilsson : Proclromus Ichthj-ol. Scand. pag. 54. 

- 1832. 

Gottsche: Die seeländ. Pleuronectes-Arten : Ar- 
chiv fiir Naturgesch. her Jahig. 2:er Bd. pag. 
136. — 1835. 
E. Kköyer: Danmarks Fiske, 2;et Bd. pag. 248. 

- 1843—1845. 

S. Nilsson: Skandin. Fauna, 4:de del. Fiskarna 
pag. 612. — 1855. 

C. U. Ekström & W.- v. WeighT: Skandinaviens 
Fiskar af W. v. Wright, B. Fries C. U. Ekström 
& C. J. Sundevall, 10:de haft. pag. 219, pl. 60. 

- 1857. 

A. GUNTHER: Catal. of the Fislies in the Britisli 
Museum, vol. IV, pag. 440. - 1862. 
E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 144. — 1875. 
A. W. Malm: Götebrs och Bohusl:s Fauna, pag. 
525. - 1877. 

E. MOREAU: Histoire nat. des Poiss de la France, 
T. 3:me, pag. 291. — 1881. 
A. J. MelA: Vertebrata Fennica, pag. 307 — 
1882. 

„ „ Francis Day: The Fishes of Great. Britain & 

Ireland, vol. II, pag. 25, pl. 101. — 1880-1884. 

„ „ MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 

91. — 1883. 
Dess vanliga Svenska namn är BöcUpätta. Vid Öresund kallas den 
derjemte af fiskare Spätta och någon gäng Skålla, och vid sydligaste delen 
af Kattegat vid Kullen kallas den större Slätta. ocli en mera långsträckt 
och stor form af den enligt N. O. SchagerströM ') Hansing, hvilket namn 
ilen enligt KböYER äfven bär vid Hirtsholmen i Kattegat. I Bohuslänske 
skärgården benämnes den af fiskare Rödspätta eller Röspåtte, och den 
store formen från Skagen enligt Göteb:s och BohusI:s Fauna Skuhoskädda . 
I trakten af Tjörn kallas den äfven Mareskädda. Vid Christiania hafva 
vi hört den benämnas Kongeflyndre. 

Beshr. Den ernår en rätt betydlig storlek, ehuru den vid 
Sverige i allmänhet föga öfverstiger 2 fots eller 600 niilhs 
totallängd och en vigt af 4 kilogram. Vid Skagen och vid 
Norge blir den dock ännu större, och vi hafva en gång inköpt 
ett exemplar från den förre lokalen, som var 2 fot ö^io ^^^m 
dec.m. eller 774 mill. långt, och vägde 13 skålpund eller ungef. 



'Platessa vulgaris, 
Pleuronectes platessa, 



]) Physiographiska Sällskis i Lund Tidskr. 2:drahäft. 1838, p.. 310. 



Rödspättan. 361 

5 V2 kilogram. Med fråuräkning af rygg- och analfenorna samt 
af stjerten bakom dessa, är den af en oval, framtill temligeu 
starkt tillspetsad form. För öfrigt är dess form underkastad 
några vexlingar, med hänseende till bredd och tjocklek m. m. 
hufvudsakligen efter åldern, men äfven efter lokalen och indi- 
viduelt, De äldre och större äro i allmänhet något bredare och 
fylligare, ehuru man stundom äfven bland dem träffar exem- 
plar, som äro mera långsträckta, och de i Östersjön äro i all- 
mänhet mindre, magrare och tunnare än de i vesterhafvet. Hos 
större exemplar hafva vi iakttagit, att största kroppshöjden, 
med frånräkning af rygg- och analfenorna, ofta blott inne- 
hålles 2 y^ ggr i totallängden. Deremot hos mindre och yngre 
exemplar innehålles den ungef. 2^/., ggr i den senare. Störste 
tjockleken utgör ungef. Vö öII®^' Jiågot mindre del af den största 
kroppshöjden, och är hos de större belägen ett stycke bakom 
hufvudet, då den deremot hos de mindre vanligen är belägen 
öfver locken eller förlocken. Stjertens höjd vid slutet af rygg- 
och analfenorna innehålles omkr. 5 eller mellan 5 och 6 ggr i 
största kroppshöjden, och afståndet mellan rygg- och analfenorna 
samt stjertfenan är stundom lika med och stundom mindre än 
den nämnda höjden af stjerten. Anus har sitt läge å buk- 
kanten, dock något litet mera in på blindsidan, samt under 
ögonsidans bröstfenas fäste, och afståndet mellan den och spetsen 
af underkäken är betydligt större än hufvudets längd. — • Huf- 
vudet är af medelmåttig storlek, och dess längd innehålles mel- 
lan 4 och 5 ggr (hos stora exemplar hafva vi stundom funnit 
den innehållas 4Vs till -^^j^ ggr, och hos yngre och mindre d:o 
JrVs — -tVs og'') ^ totallängden. Det är framtill snedt tillspet- 
sadt, med den öfre profilen framom ryggfenan konkav och dei'- 
efter framtill något stupande, och med den undre d:o starkare 
uppstigande. Munnen är liten, med temligeu tjocke läppar och 
med munspringan starkt uppstigande, med munvinkeln något 
framom nedra ögat och med bakre änden af öfverkäksbenet nå- 
got bakom nämnda ögas framkant, samt med underkäkens spets 
framskjutande framom öfverkäken. Under hakvinkeln är en 
obetydlig knöl. Längden å ögonsidan af underkäken, som räc- 
ker tillbaka midt under nedra ögat, är ungef. lika med Va ^f 
hufvudets d:o. Näsborrarne på ögonsidan, af h vilka den främre 
är snedt tubformad, sitta nära hvarandra och närmare nedra 



3t)2 Slägtet Pleuroiiectes. 

Ögat än uosspetsen samt midt för mellaubalken mellan ögonen. 
Blindsidans näsborrar sitta på Imfvudets öfre konkava del strax 
framom ryggfenans början. Ögonen äro af medelmåttig storlek, 
och det öfra ögat är vanligen något längre än det nedra d:o, 
ehuru de stundom hos yngre äro lika långa, och det förras 
längddiameter innehålles stundom omkr. 5 och stundom när- 
mare 6 ggr i hufvudets längd. Iris bildar icke någon i pu- 
pillen utskjutande flik. Ögonen äro rörliga, men det öfra har 
vanligen pupillen rigtad något uppåt och det nedra har den 
rigtad något nedåt. Det nedra ögat är beläget något längre 
fram än det öfra d:o. Mellaubalken mellan ögonen är smal 
och konvex, och dess minsta bredd utgör ungef. Y^ till V4 '^f 
det nedra ögats längddiameter. Bakom mellanbalken är en 
mer eller mindre böjd rad af vanligen 5 till 6, men stundom 
af blott 4 och stundom af 7 mer eller mindre uppstående ben- 
knölar, som hafva sitt läge på högra pannbenet samt de högra 
ossa sphenoticum &, pteroticum^). Locket och underlocket bilda 
en trubbig utstående vinkel ofvan bröstfenans bas, och det se- 
nares bakre kant är framom denna bas gruudt urbugtad. De 
båda gälhinnorna äro förenade under gälnäset och bilda derstä- 
des en gemensam ganska bred fri hudflik. Hvardera gälhiunau 
har 7 strålar. Hufvudet är fjällbetäckt pä båda sidor, med 
undantag af nosen, käkarne och hakan, men på blind sidan äro 
fjällen glesare och saknas äfven på mellanlocket. — Tänderna, 
som endast förekomma på mellankäksbenen och underkäken och 
äro mycket mera utbildade på blindsidau än på ögonsidan, sitta 
på den förra tätt och äro der tvärt af huggna eller tvärtrubbiga 
och talrika (vi hafva räknat pä blindsidans mellankäksben hos 
ett stort exemplar 28 och på d:o underkäksgren 29 — 30). De 
på ögonsidan äro till en del mindre och dessutom färre, och 
sitta dels glesare och dels icke så reguliert som på blindsidan. 
På ögonsidans mellankäksben hafva vi hos större exemplar räk- 
nat blott 3— 6, sittande endast på den inre delen af detta ben, 
och på samma sidas underkäksgren hafva vi räknat 3 — 4, sit- 
tande på -dess främre ände^). Svalgbenens tänder äro korta. 



. 1) Desse knölar saknas hos små ungar, men åtminstone en eller annan 
af dem uppträder dock tidigt, och vi hafva funnit dem alla tydlige hos 
ungar af blott 90 milhs totallängd. 

2) KrOyer och Nilsson uppgifva å ögonsidans mellankäksben ända 
till 8 tänder och å samma sidas underkäksgren 5 till 7 d:o Troligen har 



Rödspättan. 363 

tjocka, trubbiga och knöllika samt tätt sittande, samt bildande 
på hvartdera undre svalgbenet 2:ne rader. — Ryggfenan börjar 
midt öfver det öfra ögat och slutar midt öfver analfenans slut, 
och på ett afstånd från stjertfenan som utgör omkr. Yj eller 
något mera af underkäkens längd. Dess största höjd är belä- 
gen något bakom raidten af dess längd, och inuehålles nära 
4 ggr i största ki-oppshöjden. Den har 61 till 77 (vanligen 
omkr. 70) strålar, som alla äro ledade men icke grenige och 
med sine spetsar, i synnerhet de främre, räcka något utom fen- 
hinnan. — Analfenan, som börjar ett litet stycke bakom anus 
och framom h vilken är en mer eller mindre skarp analtagg, 
är af samme byggnad som ryggfenau, men har sin största höjd, 
som är föga större än den af den senare fenan, belägen något 
framom midten af dess längd och ungef. midt under den samma 
å nämnda fena. Den har 47 till 57 (vanligen omkr, 50) strå- 
lar af samma beskaffenhet som de i ryggfenan. — Bröstfenan 
å ögonsidau är af en elliptisk, snedt afrundad form, och dess 
längd innehålles 2 till nära 3 ggr i hufvudets d:o. Den har 
10 till 13 strålar, af hvilka de 3 till 5 öfverste och 1 till 2 
nederste icke äro grenige. Blindsidans bröstfena, som har un- 
gef. eller föga mera än Va af ögonsidans bröstfenas längd och 
är af en oval form, har 9 till 12 strålar, som ofta alla icke 
äro grenige, eller ock äro endast några få detta. — Buhfe- 
norna äro af samme form, som hos slägtena Hippoglossus och 
Hippoglossoides^ och följaktligen olika dem hos si. Botlms^ Ar- 
noglossus och Zeugopterus. De hafva en kort bas, bakom nyc- 
kelbenen och således långt bakom basibranchiostegalbenets nedre 
brede gren, och äro endast fastade vid bäckenbenen, såsom van- 
ligt, och de senare benen äro rigtade nedåt och framåt, ehuru 
bukfenorna äro rigtade starkt bakåt. Ögonsidans bukfena är 
något litet längre än blindsidans d:o, och dess längd är ungef. 
lika med eller föga mindre än underkäkens d:o. De hafva 6 
strålar, af hvilka vanligen ingen men någon gång den 5:te är 
grenig. — Stjertfenan, som är tvärt afrundad, med trubbiga 
eller afrundade hörn, och hvars längd är kortare än hufvudets 
d:o och stundom ej större än Ya ^^ denna, har 13 till 16 gre- 
nige strålar och ofvan 3 till 4 och nedan 3 icke grenige stöd- 



detta antal träffats hos något yngre exeiuplav äa dera, vi undersökt, hvilka 
varit mycket stora. 



361 Slägtet Pleiironectes. 

jestrålar. — Fjällen äro glesa och icke spånlagda, och gle- 
sare på blindsidan än på ögousidan, samt äro små och tunna 
cycloidfjäll af vexlande form : dels rundade, dels ovala, dels 
ovalt fyrkantiga, dels elliptiska och dels nästan njurformiga. 
De störstas störste diameter är hos stora äldre exemplar något 
öfver 2 mill. De hafva å ögonsidan vanligen kärnan närmare 
den frie änden, samt tätt stående koncentriska strimmor och 
från kärnan utgående talrika, ehuru något glesare radiära fåror, 
och utmärka sig derigenom, att dessa fåror ofta upptaga stö)-re 
delen af fjället. Vanligen förete de intet spår till taggar, men 
stundom anträffas vid våra södra och vestra hafskuster röd- 
spättor, hos hvilka ögonsidans fjäll i mer eller mindre grad, i 
synnerhet de på hufvudet, äro i den frie bakre kanten väpnade 
med taggar (stundom 10 — 12 och stundom blott 2 — 6), hvar- 
igenom nämnda sida kännes mer eller mindre straff). Dessa 
rödspättor öfverensstämma för öfrigt fullkomligt med de van- 
liga, och öfvergångar dem emellan förefinnas. På kroppens 
båda sidor är fjällbetäckningen utbredd öfver allt samt på 
ögonsidan äfven på de vertikala fenornas strålar mer eller mindre 
långt ut från basen, i synnerhet på de å stjertfeoan. Spår till 
fjäll förekomma äfven på bröst- och bukfenornas strålar. — 
Sidolinien är nästan rät, eller bildar en mycket svag båge 
öfver bröstfeuan, och går derifrån rät långs ryggraden till stjert- 
fenan. — Färgen pä ögonsidan är icke obetydligt vexlande, 
och är i allmänhet mörkare hos de större och äldre, men före- 
ter äfven individuella vexlingar. Hos ett större exemplar hafva 
vi antecknat följande färg: mörkt gråbrun, med olivgrön an- 
strykning, och på hufvudet och kroppen med rödbrune, af en 
mörkbrun ring omgifne fläckar, som på de vertikala fenorna 
för det mesta äro mörkbrune-). Spetsarne af rygg- och anal- 
fenornas strålar hvite, men eljest äro dessa fenor äfvensom 
stjertfenan färgade såsom nämnda kroppssidas bottenfärg. Iris 
silfverhvit, med svag messingsgul anstrykning och med mörk 



1) Denne form har af Gottsche (anf. st. pag. 143) fatt namnet Fla- 
tessa Psendoflesus, och af Nilsson sedermera benämningen Fleur. platessa, 
variet. baltica, och den senare förf. uppgifver, att den vid fiskläget Abekås 
vid Skånes södra kust kallas horunge, såsom förmodad bastard af röd- 
spättan och skrubban. 

2) De rödbrune fläckarne hafva gifvit anledning till namnet röd- 
spätta. 



Rödspättaii. 365 

skuggning å ena sidan. Blindsidan hvit. Hos mindre ex. är 
ögonsidans bottenfärg ofta ljusare, grågulaktig eller ock grå- 
aktigt olivbrun, raed gulröde irreguliere fläckar. Iris med eu 
smal messingsgul ring närmast pupillen. Blindsidans livite färg 
är, i synnerhet hos de större, ej sällan variegerad af mer eller 
mindre utbredde mörke, brunaktige eller gråbrune fläckar. 

Bland variationer (de kunna knappt kallas varieteter) som 
denna föränderliga art företer, må nämnas: 

l:o den, som af Fabek (anf. st.) fått namnet Fleiironectes 
borealis, eller Hausingen, och som af honom blifvit ansedd så- 
som en egen art. Den är stor och blir enligt honom ända till 
3 fot lång, samt utmärker sig företrädesvis genom sin lång- 
sträckte kroppsform, då den största kroppshöjden innehålles un- 
gefär 3me ggr i totallängden. N. O. Schagerström *), som upp- 
gifver, att den i Juni 1837 förekom ymnig i Öresund samt 
eljest mest erhålles sent under hösten, säger, att han icke sett 
några små exemplar af denne form, och att det minsta var 
147io ^^^^ dec.m. eller 423 mill. långt, och att dess vanliga 
längd var 2 fot 2V2 t. till 2 f. 4Vio t. eller 675— 72G mill. 
Den är tydligen en äldre och utvuxen samt något långsträckt 
form. 

2:o Flatessa pseiidojiesus ^ Gottsche (anf. st.), i Danmark 
enligt Kröyek kallad SJätsJcruhba. hvilken utmärker sig der- 
igenom, att ögonsidans fjäll, enligt hvad redan blifvit anfördt, 
äro i mer eller mindre grad taggbeväpnade i den frie bakre 
kanten. Den för denne form utmärkande karakteren visar flera 
gradationer och öfvergår så småningom i den typiske formen. 
Denne form förekommer företrädesvis i Öresund och södre 
Östersjön. 

3:o med venstra sidan ögonsida, eller förvriden rödsjKltia, 
Danskarnes Forkeerfe Bödspätte, eller en hos dem så kallad 
Wranyftyndre. Denna variation förekommer enligt Skand. Fauna 
både vid Kullen och bland Bohusskären, men den lär enligt 
Gottsche och Kröyer vara mycket sällsynt. 

4:o med blindsidan färgad, och äfven der med en långs- 
gående rad knölar på bakre delen af hufvudet-). A ett i Upsala 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. 1838, p. 310—311. 

2) MöBlus & Heincke (anf. st.) anföra en sådan form, hos hvilken 
derjemte det öfra ögat under sin vandring stannat på pannan och hade 
ofvan sig en framskjutande hake eller spets af ryggfenan. Denna variation 
var således en så kallad Cydopform. 



366 Slägtet Pleiiroiiectes. 

Universitets Zool. museum förvaradt ocli af Konserv. G. Kolt- 
HOFF i Bohuslän tillvarataget ungt exemplar, af 171 mill:s längd, 
är färgen, med undantag af hufvudets blindsida ocli den derin- 
till gränsande delen af ryggen, som äro livita, å båda sidor 
gråbrun, med olivgrön anstrykning och mörkare punktering 
samt med svartbrune molnfläckar, hvilka äfven finnas å rygg- 
och analfenorna. 

5:o med båda sidor hvitaktiga och stundom med och stun- 
dom utan mörke fläckar på ögonsidan (så kallade alhinos). 

6:0 Sådana, hos hvilka å ögonsidan det svarta färgämnet 
saknas, under det att det gula är starkt utbildadt. De likna i 
färgen blekare guldfiskar och äro försedda med vackre rödgule 
fläckar (Möbius & Heincke). 

Med afseende på dem, som förekomma längre in i Öster- 
sjön, hafva vi redan anmärkt, att de äro mindre och magrare 
än de i vesterhafvet. A ett exemplar från Stockholms skär- 
gård hafva vi dessutom iakttagit, att det hade jemförelsevis 
något större ögon än de från vesterhafvet, då deras längddiameter 
icke innehölls mera än 5 ggr i hufvudets längd. Stjerteus höjd 
vid slutet af rygg- och analfenorna var jemförelsevis liten, och 
innehölls omkr. 6 ggr i största kroppshöjden. Exemplaret, 
ehuru det hade utseendet af att vara äldre, hade endast en 
totallängd af 270 mill. 

Ungar af omkr. 50 mill:s totallängd eller derunder kunna 
temligen lätt förvexlas med sådane af den följande arten, innan 
de erhållit de karakteristiske knölarne på hufvudet. Ännu vid 
en längd af 90 — 100 mill. eller mera hafva de å ögonsidan en 
grågulaktig eller ljust gråaktig färg, med spridde svartaktige 
fläckar, och sakna de karakteristiske gulröde fläckarne. Såsom 
mycket små (20 — 30 mill. långe) hafva de färgen å denna sida 
ljusare, gråhvitaktig, med rödaktige och svartbrunaktige punk- 
ter. De för den följande arten (Pl. flesus) karakteristiske tag- 
garne långs basen af rygg- och analfenorna uppträda emellertid 
ganska tidigt hos dess ungar, och vi hafva tagit sådane som ej 
varit mera än 37 mill. långe och som dock haft desse taggar 
tydlige, och följaktligen har man redan vid denne storlek hos 
desse ungar en säker karakter för att åtskilja dem. Ungarne af 
Fl. fiesus hafva ungef. samma färgteckning som de af rödspättan, 
men de mörke, svartaktige eller svartbrunaktige fläckarne äro 
vanligen talrikare och af en mera irregulier eller aflång form, 



Rödspättan. 367 

då de hos ungarne af rödspättan vanligen äro rundade, och bilda 
en gles rad af omkr. 5—6 långs ryggfenans interspinalbens- 
trakt och af omkr. -4 långs den samme af analfeuan. Stjert- 
feuan är hos bådadera slagen af ungar afrundad, och lemnar 
derför icke en sådan distinktion, som hos de fullt utbildade. 
Hos rödspättans ungar är uppträdandet af den karakteristiske 
raden af knölar på hufvudet vexlande. Hos en unge, hvars to- 
tallängd är 65 mill. och största kroppshöjd 26 mill. hafva vi 
blott funnit 2:ne knölar antydde, nemligen den främste och den 
näst siste, då deremot hos en annan unge, hvars totallängd är 
56 mill. och kroppshöjd 22 mill. alla 6 knölarne förefinnas, 
ehuru små. Ungarne af PJ. fiesus hafva nästan samme kropps- 
form som de af rödspättan. Hos en dylik, hvars totallängd är 
54 mill. är största kroppshöjden 21 mill., och den senare inne- 
hålles således hos bådadera ungef. 2 V 2 ggi' i <ien fö)-ra. En 
skilnad dem emellan uti kroppsformen förefinnes dock deruti, 
att kroppens öfre och undre kanter vid de bakre delarne af 
rygg- och analfenorna äro hos rödspättans ungar räte eller 
nästan räte, då de deremot hos ungarne af Fl. flesas äro tyd- 
ligen bågböjde. Desse senare ungar hafva ögonsidans bröstfena 
något längre, och hos den sist nämnde ungen är dess längd 
ungef. lika med stjertens höjd vid slutet af rygg- och anal- 
fenorna, då den deremot hos de båda anförde ungarne af röd- 
spättan är kortare än nämnda höjd '). Tänderna hos rödspät- 
tans ungar äro tätt sittande, men spetsiga. Äfven af andra 
arter, som såsom fullt utbildade hafva trubbiga tänder, hafva 
ungarne spetsiga sådana. 

SkcJtttet. Det fasta kraniet liknar mycket det samma af 
si. Htppoglossus, ehuru det i allmänhet är mera vridet och 
osymmetriskt samt dessutom företer en och annan väsendtlig 
afvikelse. Dess bakerst sittande ben äro egentligen symmetriska, 
nemligen basilarbenet, sidonackbenen, o. opisthotica och för det 
mesta äfven o. epotka & pterotka, ehuru man äfven hos dem 
kan märka en tendens till snedhet. Basilarbenet sträcker sig 
till venster om parasphenoidbenet något längre fram än till 
höger om det samma. Dess bakre ände är högre än bred och 
begränsar nackhålet uudertill i midten. Sidonackbenen, hvilkas 



1) Desse ungar jemte fleie hafva vi tagit vid den långgrunde och 
sandige sydligaste stranden af Skelderviken i Skåne d. 7:de Augusti 1880. 



3(38 Slägtet Pleuronectes. 

ledknappar äro väl utbildade och sträcka sig något längre 
tillbaka än basilarbenet, omsluta för öfrigt nästan helt och 
hållet detta hål, och öfre nackbenet är utestängdt från det 
samma, med undantag af en mycket smal spets af det i hålets 
öfre vinkel, samt är liksom hos HippogJossus till större delen 
beläget endast på kraniets öfra sida. Det är snedt derigeuom 
att dess främre del är något mera utbredd åt höger, och dess 
öfre långsgående köl, som fortsattes af en dylik på det venstra 
pannbenet, är rigtad något åt venster. Det venstra o. epotinim 
är stundom något mera uppstående än det högra d:o, med det 
öfre utskottet, från hvilket en köl går till hjessbeuet, mera 
tillspetsadt, men ofta äro dessa ben (u. epiotica) nästan full- 
ständigt symmetriska. Båda o. epotica sammanstöta med hvar- 
andra eller äro genom brosk förenade under den bakre delen 
af öfre nackbenet, som här är stupande nedåt och bakåt. O. 
pterotica äro stundom något osymmetriska derigenom att det 
högra är litet meva utstående än det venstra, med 2: ne till- 
spetsade utskott: ett å yttre sidan och ett baktill, det förra 
bildande en af de bakerste af de för denna art utmärkande 
knölarne på bakre delen af hufvudets ögonsida. O. opistliotica 
äro temligen små, med en inskärning i främre kanten, hvarest 
är ett foramen, och å midten hafva de en konvexitet, hvarest 
det brosk som förenar dem med den undre korte grenen å post- 
temporelbenet, är fästadt. O. prootica äro af vanlig storlek och 
nästan symmetriska. Inskärningen i deras främre kant, som 
här utgör bakre delen af ett stort af alisphenoidbenet framtill 
omslutet hål, är djupare och smalare på det venstra än på det 
högra o. prooticmn. Mellan o. prootica, p)iGrotica, opistliotica 
och bas Hare är en stor, af benhinua betäckt öppning. O. sphe- 
notica äro osymmetriska, och det högra sträcker sig något 
längre fram än det venstra, och det utstående utskott å det 
samma, som har sitt läge ofvan den store ledgropen för den 
främste ledknappen å hyomandibularbenet, är större än det 
samma å det venstra, samt sitter något litet längre fram än 
det senare. Basisphenoidben saknas, men öfver ögonmuskelka- 
nalen är en liten smal benbrygga, som är bildad dels af ett 
utskott från det venstra alisphenoidbenet och dels af ett lik- 
nande från det högra d:o, hvilka båda utskott sammanstöta 
med hvarandra. Det högra alisphenoidbenet, framom hvilket 
stundom är ett stort hål, som framtill omslutes af ett från det 



Rödspättan. 369 

Ijögra paunbenet nedskjutande utskott, och af parasphenoidbe- 
uets högre basitemporale vinge, är upptill förenadt med det 
högra pannbenet, det högra o. splienoticimi och det högra o. 
prooticum, och nedtill är det förenadt med den nämnde vingen. 
Hos m3'cket stora exemjilar hafva vi funnit, att det nämnda 
hålet framom detta alisphenoidben icke förefinnes, och att detta 
ben, som då är något större, sträcker sig fram mellan pann- 
benet och parasphenoidbenets basitemporale vinge till den store 
öppningen mellan parasphenoidbenet och pannbenet. Det är 
mjT-ket mindre än det venstra alisphenoid benet och af en helt 
annan form, så att dessa båda ben äro mycket osymmetriska. 
Det venstra alisphenoidbenet, som begränsas upptill och fram- 
till af det venstra pannbenet, baktill af de venstra o. splieno- 
ticum & prooticum och nedtill af parasphenoidbenets venstre 
basitemporale vinge, är nästan dubbelt större än det högra d:o. 
A främre sidan nedtill sträcker det sig fram emellan det ned- 
skjutande utskottet å venstra pannbenet och parasphenoidbenets 
basitemporale vinge, samt stöter intill den store öppningen 
mellan parasphenoidbenet och den främre delen af det nämnda 
pannbenet. Parasphenoidbenets bakre del, som med en spets 
sträcker sig tillbaka ända till basilarbenets bakre kant, samt å 
midten undertill har en särdeles stor och tunn köl, är nästan 
symmetrisk, men dess främre del är mycket sned, och sträcker 
sig på venstra sidan längre upp än på den högra. Plogbenet, 
som såsom vanligt hos de flundreartade fiskarue bildar det längst 
framskjutna partiet af det fasta kraniet, är något vridet åt 
höger, och den konkava ytan å undre sidan af dess främre 
knappformige ände är rigtad något åt höger, och den nedskju- 
tande kanten å högra sidan af denna yta är mera utstående än 
den å dess venstra sida. Sidosilbenen äro såsom vanligt myc- 
ket osymmetriska, men olikheten dem emellan är dock icke så 
stor som hos si. BotJms, då båda sträcka sig nästan lika långt 
tillbaka. De äro emellertid af betydligt olik form, och det 
venstras uppåt och utåt rigtade sidoutskott är mycket mindre 
än motsvarande utskott å det högra, hvilket är rigtadt framåt, 
utåt och något nedåt. Vid spetsen af det förra (det å det 
venstra sidosilbenet) är fästadt ett litet rudimentärt l:sta infra- 
orbitalben, antydande att det öfi'a ögat der en gång haft sin 
plats. Detta sidosilbens bakre utskott, som ofvan är betäckt af 
det venstra pannbenets främre utskott, sträcker sig tillbaka 

LiUjeborg, Fiskarne. H. 24 



370 Slägtet Pleuroiiectes. 

föga bakom midtea af den ögonhåla, i hvilken det öfra ögat är 
beläget. Framtill sträcker det sig icke fullt så långt fram 
som det högra sidosilbenet, och båda, men i synnerhet det senare, 
hafva blifvit vridna åt höger. På änden af det högra sidosil- 
benets sidoutskott sitter ett infraorbitalben, som, ehuru litet, 
är betydligt större än det rudimentära d:o på det venstra, och 
som har ett smalt och krumböjdt främre utskott, hvilket böjer 
sig tillbaka och ligger öfver den högra näshålan, och således 
ersätter det högra nasalbenet, af hvilket vi icke kunnat finna 
något spår, så vida det icke sammanvuxit med detta infraorbi- 
talben. Det öfra silbenet har en särdeles utmärkande form. 
Det är bredt och upptill ofta temligen tunut och med skarp 
kant samt å bakre sidan konkavt, och det bildar större delen 
af den främre väggen för det öfra ögats ögonhåla, och är starkt 
draget åt höger. A främre sidan har det nedtill, ofvan främre 
änden af plogbenet, ett hoptryckt, näbbformigt och med slät 
ledyta försedt utskott, och ofvan detta är å samma sida 
fästadt ett litet venstra nasalben. Hjessbenen, som hafva sitt 
vanliga läge, framom o. ej)otica och på sidorna af öfra nack- 
benet, äro något osymmetriska derigenom, att det högra är nå- 
got längre och smalare än det venstra. Pannbenen äro såsom 
vanligt högst osymmetriska, och visa större likhet med dem hos 
Hippoglossus än med dem hos Bot/ms, äfven då man bortser från 
ögonens skiljaktiga läge. Från dem hos förra slägtet afvika de vä- 
sendtligen derigenom, att det venstra pannbenet med sitt vid bakre 
delen af det öfra ögats ögonhåla åt höger gående främre utskott 
icke sträcker sig längre än till denna ögonhålas midt och knappt 
ens detta, samt följaktligen icke sammanstöter med det öfra 
silbenet, och detta utskott är således jemförelsevis kort. Dess- 
utom afvika de äfven derigenom, att det högra pannbenets 
främre utskott, som nedtill omsluter det öfra ögats ögonhåla, 
är tunnt och bredt, då det deremot hos Hippoglossus är tjockt 
och något hoptryckt. Det venstra pannbenets främre venstra 
utskott är smalare än det samma hos det senare slägtet, och 
följaktligen är den balk, som upptill omsluter det öfra ögats 
ögonhåla, äfven smalare än hos. det samma. Från si. Bothus 
afvika de derigenom att det pannben, som ligger ofvan öfra 
ögonhålan, sträcker sig längre fram. men icke med sitt under 
ögonhålan gående utskott sträcker sig så långt fram. Der båda 
pannbenen sammanstöta, vid öfre kanten af öfra ögats ögonhålas 



Rödspiittan. 371 

bakre yä.gg, bilda de en gemensam starkt uppstående konvexitet 
eller knöl, framom den här a pannans öfi'a sida varande för- 
djupningen, hvilken knöl saknas hos H/ppoglossud äfvensom hos 
Bothus. Heia den bakre delen af kraniet är bredare än hos 
det senare slägtet. Hyomaudibularbenets båda öfre ledknappar 
äro åtskilde, liksom hos de båda nämnda slägtena, och detta 
ben har å främre sidan nedtill en betydlig, af en tunn lamell bildad 
utvidgning. Högra och venstra hyomandibularbeuen äro hvarandra 
ungef. lika till formen, men det förra är något större. O. symxjJec- 
ticiim är föga utbredt upptill, och det a högra sidan är längre 
än det venstra. Det venstra quadratbenet är deremot större 
än det högra och ä yttre sidan mera konvext. Gombenet är 
betydligt olikt det hos Hippoglossus. Dess maxillärutskott är 
långt och temligen smalt å det högra samt ungef. dubbelt så 
bredt å det venstra, och baktill och nedtill ha båda gombenen ett 
ganska långt bakåt utskjutande utskott, som ligger under frärnre 
delen af mesopterygoidbenet och pterygoidbenet. Det högra mesop- 
terygoidbenet är dubbelt större än det venstra, och af en ellip- 
tisk och framtill tillspetsad form. Det venstra d:o är smalt 
och lancettformigt. Båda sammanstöta baktill med metapte- 
rygoidbenet. Det högra pterygoidbenet är rätvinkligt böjdt, 
och det venstra är bredare och nästan halfmåntbrmigt. Metap- 
terygoidbenet är stort och af en irreguliert rhomboidisk form 
samt väl så stort på blindsidan som på ögousidan. De båda 
mellankäksbenen äro hvarandra mycket olika. Ogousidans 
mellankäksbeu är mycket litet. A ett exemplar, hvars total- 
längd var 519 mill. har detta mellankäksbeu kroppen blott 12 
mill. lång, då deremot blindsidans mellankäksbeu är 18 mill. 
långt i rät linie, ehuru starkt böjdt. Det förra (ögonsidans) 
bär blott 3 tvärtrubbiga tänder, samt har kroppen föga böjd 
och på midten af sin öfre kant försedd med en låg flik. Vid 
dess inre eller främre ände har det såsom vanligt 2:ne utskott, 
af hvilka det ena är kort, tjockt och trubbigt och det andra 
är långt, tunnt och tillspetsadt. Det senare, som är rigtadt 
snedt uppåt och inåt, är ungef. af samma längd som kroppen 
af benet. Blindsidans mellankäksbeu har kroppen bågformigt 
böjd, så att dess bakre sida är konkav, och dessutom är dess 
yttre ände böjd nedåt. Dess båda uppstigande utskott vid inre 
änden äro sammanvuxna ända till änden af det yttre af dem, 
och det inre är ej så spetsigt som det på det högra mellan- 



372 Slägtet Pleuronectes. 

käksbenet, samt långs bakre sidan urhålkadt. En något upp- 
stående skarp kant å detta bens öfra sida, nära dess yttre ände, 
motsvarar den å det högra varande fliken. Detta ben bär hos 
nämnda exemplar 24 tvärtrubbiga tänder. Det högra öfver- 
käksbenet är betydligt längre än samma sidas mellankäksben 
(å det nämnda ex. 21 mill. långt), med den främre och inre 
änden starkt utbredd åt sidorna samt uudertill gruudt urhålkad, 
och med den bakre änden hoptryckt och temligen hög samt 
nästan tvärt afhuggen. Det venstra öfverkäksbeuet, som å 
nämnda ex. är 25 mill. långt, är mera böjdt än det högra 
samt smalare, och har den främre änden undertill djupare urhål- 
kad. Underkäken är äfven betydligt osymmetrisk, och dess venstre 
gren är längre än den högre och har sin tandbäraude del starkt 
bågböjd, då denne senare deremot är rät å den högre grenen, 
hvilken är något högre än den venstre d:o. Hos ofta nämnda 
ex. bär den högre grenen 3:ne och den venstre 26 tvärtrubbiga 
tänder. Vinkelbenet är aftrubbadt och obetydligt. Det högra 
locket är af en nästan triangulär form, med den bakre kanten 
mycket tunn och urbugtad, och det är något bredare än det 
venstra, men är eljest föga olikt detta senare i formen. Högia 
sidans underlock är nästan dubbelt större än det venstra d:o, 
och utlöper upptill i ett långt, smalt och tunnt utskott, som 
sträcker sig såsom vanligt till lockets öfre bakre hörn. Det 
högra mellaulocket är äfven större än det venstra, ehuru skil- 
naden i storlek ej är så stor, som mellan underlocken, och det 
är af en något mera långsträckt form än det senare. Det 
högra förlocket är längre och smalare än det venstra, och båda 
hafva nästan en halfmånformig form. Det venstra är något 
mera symmetriskt bildadt än det högra. Os linyuale är nästan 
cylindriskt. O. hasihrancMostegale är såsom vanligt hos de 
Hundreartade fiskarne framtill genom en djupt ingående bugt 
deladt i en öfre och en undre gren. Af desse grenar är den 
öfre låg och framtill trindlagd, och den nedre hög och nedtill 
mycket tunn. Baktill slutar detta ben med 2me åt sidorna 
divergerande utskott, af hvilka det högra är längre. Tung- 
benshoruen äfvensom gälbågarne äro å båda sidorna hvarandra 
temligen lika. Af de 7 strålarne i hvardera gälhinnan äro 
3:dje, 4:de och 5:te störst. Gälräfständerna äro tillspetsade och 
glesa samt sakna taggar. Af de öfre svalgbenen bär det 2:dra 
i ordningen, eller det breda, 3me grupper tvärtrubbiga eller 



Rödspättan. 373 

knöllika tänder, af hvilka grupper den mellersta är störst och 
den och den bakersta hafva 2:ne rader tänder. Dessa ben äro 
å båda sidor fullkomligt lika och sjnumetriska. Samma är 
föi'hållandet med de undre svalgbenen, som framtill äro starkt 
förenade och med sine bakre spetsar bakåt divergera från hvar- 
andra. Hvartdera har under till en utstäende köl, och bär å 
öfra sidan '2:ne rader tänder, liknande dem å de öfre svalgbe- 
nen, och liksom de bestämda till att krossa hårda födoämnen, 
såsom snäckoi", musslor, kräftdjur och tagghudiugar. — Kotornas 
antal hafva äfven vi funnit vara 43, och af dessa äro 13 bäl- 
kotor. Den l:sta kotans neuralbåge är orörlig, och den l:sta 
stjertkotans hsemalbåge är mycket stor. Så är äfven analfenans 
l:sta transformerade interspinalben, som nedtill slutar i en 
vanligen mycket spetsig och framåt böjd tagg (analtagg). — 
Ögousidans posttemporalben är något smalare än biindsidans 
d:o, och dess nedre gren är smalare än det senares, men eljest 
äro de lika, och den nedre grenen är mycket kort å bådadera. 
Ogonsidans öfra nyckelben är mycket kortare än blindsidans 
d:o. Båda sidornas nyckelben äro deremot lika, med den öfre 
änden baktill föga utbredd och med den nedre d:o tillspetsad 
och nästan dolkformad, med 3:ne skarpe kanter. Scapulan är 
liten, med liten scapularfenestra, som helt och hållet är om- 
sluten af den. Korpbenet är något olika på båda sidor, och 
ogonsidans är nedtill smalai-e och utdraget i en längre spets. 
A båda sidor räcker det blott ett stycke nedom midten af nyc- 
kelbenets längd. De båda bäckenbenen äro hvarandra lika, och 
äro långa och framtill eller upptill tillspetsade och trindlagda, 
och med den undre (eljest bakre) delen något utbredd och tunn. De 
äro stälda i ett nästan vertikalt läge, och med sine öfre ändar 
fastade vid nyckelbenens inre kanter ungef. der korpbenen sluta. 
På inre sidan af deras nedre utbredde ände bildar deras inre 
lamell ett något uppåt och framåt rigtadt spetsigt utskott, och 
det bakre hörnet vid deras nedre ände bildar äfven ett spetsigt 
utskott eller tagg bakom bukfenans bas, liksom hos si. Ar- 
noglössiis. 

Eöd spättan förekommer sannolikt icke i Bottniska Viken 
och är sällsynt i norre delen af Östersjön, men förekommer 
dock derstädes, ehuru liten och förkrympt, enligt hvad som redan, 
namnes i Skandinavisk Fauna och enligt hvad vi sjelfve er- 
farit. Vi hafva nemligen på fisktorget i Stockholm köpt den 



374 Slägtet Pleuronectes. 

fångad i Stockholms skärgård. Att den der är sällsj-nt, fram- 
går deraf, att den icke af C. U. Ekström') upptages bland 
fiskarne i Mörkö skärgård, och icke heller af C. J. Sundevall -) 
i hans förteckning öfver fiskarterna i Stockholms skärgård ; och 
A. J. Malmgren och A. J. Mela hafva icke upptagit den såsom 
förekommande vid Finlands Östersjökuster, men J. v. Fischek ^) 
uppgifver, att den skall vara tagen i Finska Viken. Enligt 
G. Lindström^) fångas den tillfälligtvis under somrarne vid 
Gotland, och G. A. Tiselius^) upptager den såsom förekommande 
vid Östra Småland. C. A. Gosselman^) uppgifver dess före- 
komst vid Blekinge, och H. D. J. Wallengren^) anför den så- 
som sällsynt vid nordöstra Skåne. Enligt Möbius & Heincke 
(anf. st.) är den icke sälls3'nt vid Preussens kuster, och i Skand. 
Fauna uppgifves, att den är allmän vid södra kusten af Skåne. 
Vid hela vår vestra hafskust upp till gränsen af Norge är den 
allmän.. — Enligt E. Collett (anf. st.) är den allmän vid alla 
Norges hafskuster ända upp till den Kj^ske gränsen, och enligt 
A. J. Mela (anf. st.) finnes den sannolikt äfven längre öster ut. 
vid den Murraanska kusten. — Den förekommer äfven vid Is- 
land enligt Faber. och söder ut är den allmän vid kusterna 
af England och vid Frankrikes norra och vestra hafskuster ned 
till Gironde, och den har enligt Giglioli**) äfven blifvit anträf- 
fad på fisktorget i Venedig, förmodligen fångad i Adriatiska 
Hafvet, samt förekommer således sannolikt, om än sälls3^nt, i 
Medelhafvet. 

Den väljer företrädesvis sandig eller fastare hafsbotten, så 
kallad skäddesand enligt Malm ; under den mildare årstiden på 
10 till 14 famnars djup i Bohusläns skärgård, och i sydligaste 
delen af Kattegat enligt Nilsson och äfven enligt hvad vi er- 
farit på 4 till 8 famnars djup, men stundom, i synnerhet de 

1) Kongl. Vet. Ak:s Handl. för år 1834. 

2) Stockholms läns K. Hushålln. sällsk:s Handl. 6:te haft. i<. 78. 

3) Der Zool. Garten, XVI Jahrg. 1875, pag. 289. 

4) Gotlands läns Hushålln. Sällskrs årsber. 1866, aftr. p. 26. ' 

5) Bidrag till kännedom om Östra Smålands Vertebratfauna (grad. 
disp. 1868). p 37. 

6) Zool. och Bot. Iakttag, inom Blekinge, p. 5. 

7) Öfvers. af K. Vet. Ak;s Förh. 1866, N:o 1, pag. 5. 

8) Esposizione internazionale di Pesca in Berlino 1880, Sezione Ita- 
iana, Catalogo, Pesci della Fauna italica, pag. 98. 



Hödspältan. 375 

större och äldre, på något större djup. Stundom träifas de på 
sådan hård botten, som är beströdd med stenar och eger alg- 
vegetation, men stundom erhållas de på lösare sandblandad dy- 
botten. De ega en stor förmåga att hastigt borra sig ned i 
sanden eller den sandblaudade åjn. Under vintern söka de 
större djup. De lära stundom företaga smärre vandringar, 
som äro så vida beroende af vinden, att de vandra med den. 
Om våren vandra de upp från djupet och uärma sig kusterna. 
Ködspättan är mycket seglifvad, och den tåler bräckt och t. o. 
m. färskt vatten. Den förekommer således enligt Feddersen^) 
i Gaardbo sjö och i Laastrup å upp till Borup i Danmark, och 
Yarrell (anf. st. p. 609) omnämner, att den i Ostfriesland 
blifvit inplanterad i färskvattensgölar och der trifvits väl. För- 
modligen har den i dylika fall haft god tillgång på föda, och 
bristen på sådan är säkerligen orsaken till, att den icke ernår 
sin fulla utveckling i Östersjön, samt nästan är försvunnen i de 
nordligaste delarne af detta haf. Dess födoämnen bestå i min- 
dre grad af smärre fiskar, såsom tobis, och utgöras företrädes- 
vis af r\'ggradslösa djur, som förekomma vid hafsbottnen, så- 
som blötdjur, i synnerhet musslor, kräftdjur, maskar och tagg- 
hudingar, och af dessa sist nämnda så väl Echiuider och Spa- 
taugider som Asterider och Ophiurider-). 1 det stora ofvan 
anförda exemplarets ventrikel hafva vi funnit åtskilliga exem- 
plar af Amphidetns cordatus. Den leker hos oss i Februari 
till Maj, och dess ägg utvecklas flytande i hafsytan. Enligt 
WiNTHER^) förrättas dess lek på mindre djup, eller på 3 till 4 
famnars d:o, och efter leken draga de. sig under sommarens 
lopp ut till djupare vatten. I Augusti och början af September 
träffas årsungarne med de ofvan anförda dimensionerna i stora 
massor vid långgrunda och sandiga' stränder. Hanarne äro 
ej så talrike som honorna. Med undantag af lektiden är dess 
kött förträffligt, och den är en af vare smakligaste hafsfiskar, 
hvilket äfven antydes af dess Norska namn Kongejiyndvc (stun- 
dom äfveu gifvet den i Danmark) och af dess Tyska namn 
Goldbutt. Vid vår vestra kust är den bland de der förekom- 



1) Fortegnelse över de Danske Ferskvandsfiske; Naturhist. Tidskr. 
3:dje Efekke. 12:te Bd. pag. 76. 

2) P. Olsson: Lunds Univers:s Årsskr. Tom. VIII, 1871. 

3) Natnrhist. Tidskr. 3:dje Eiekke, Ti-.te Bd. pag. 39. 



376 Slä2;tet Pleuronectes. 

mande flundrorna den jemförelsevis för fisket mest betydelse- 
fulla och den som fångas i största mängd. Den fångas vid 
våra vestra och södra kuster nästan uteslutande med garn, som 
i Öresund och vid Kullen i Skåne kallas slättegarn och i Bo- 
huslän kallas skäddegarn, och eljest i allmänhet flundregarn, 
och äro grofmaskade. Vid Haugesund i Norge hafva vi erhål- 
lit den uppgiften, att den der på hård botten och lämpligt 
djup uppsökes med tillhjelp af ett slags vattenkikare och stickes 
med ett på en lång stång fästadt ljuster. Den tager högst 
sällan på krok. 



2. Pleuronectes flesus, Linné. 
Skrubban eller Skrubbskäddan 

Kroppen, åtminstone långs basen af rygg- och analfenornay 
försedd med tagg ig e knölar och för öfrigt täckt med små, 
släta eller ock taggiga fjäll. Sidolinien är nästan rät. Kropps- 
höjden innehålles omkr. 2\i^ till nära ^^3 ggr i totallängden. 
Tänderna på käkarne temligen tätt sittande och trubbiga, och 
de på .svalgbenen knöllika. Änaltagg förefinnes. Stjertfenan 
konvcx i midten och med spetsiga hörn. Ogonsidan gråaktig 
eller gräbrunaktig eller mörkt grågrönaktig, med mörkare 
molnfläckar och ofta med en del mer eller mindre tydlige rost- 
brnne eller rostgulc fläckar. 

Rf. 53—62; af. 38—45; brf. 10-11 ; bf. 6; stjf. 3-f 12-f 3. 

Pleuronectes Flesus, Linné: Fauna Svecica, ed. -IlHla, pag. 116. — 

1761. 
„ Pas.ser. Idem: Systema NatuiEB, ed. Xllniia, pag. 459. — 

1766. (Yenstervrideu vavietet). 
„ Flesus, Bloch: Naturgesch. der Fische Deutsclilands, 

zweeter Tlieil, pag. 39, Taf. U. - 1783. 
., Passer, Idem: ibni, pag. 57, Taf. 50. 

„ Flesus, C. QuENSEL: Försök att närmare bestäimiia etc. 

Arterna af Flundreshägtet; Kongl. Vet. Akad:s 

Handl. T. XXVII, 1806, pag. 214. — 1806. 
„ Fasser, Idem: ibm, pag. 218. 

„ Fleses, Hollberg: Götheb:s K. Vettensk:s och Vitterh:s 

Samh:s nya Handl. IV del. pag. 38. — 1821. 
„ Passer, Idem: ibm, pag. 48, med tafla. 

„ Flesus, S. Nilsson: Prodromus Ichthyol. Scand. pag. 55. 

- 1832. 



Sknibbaii. 



377 



Pleuronectes flesiis, 
Flates-m „ 



Pleuronectes „ 



C. U. EKSTRÖ3I: Fiskaiiie i Mörkö skärgård; K. 

Vet. Akad:s HaiuU. 1834. pag. 53. — 1835. 

GOTTSCHE; Die seeläiidischen Pleuronectes-Arten; 

Archiv fur Naturgeschichte, l:er Jahrg. 2:er Bd. 

pag. 146. - 1835. 

H. KröYER: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 276. 

— 1843-1845. 

S. Nilsson: Skand. Fauna, 4;de del. Fiskarna, 

pag. 618. — 1855. 

C. U. Ekström & V. v. Wright: Skand:s Fiskar 

af W. v. WrigUt, B. Fries, C U. Ekström & C. 

J. Sundevall, 10;de haft. pag. 215, pl. 55. — 

1857. 

A. GuNTHER: Catal. of the Fishes in the British 

Museum, vol. IV, pag. 450. - 1862. 

E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 146. — 1875. 

A. W. Maui: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 

530. - 1877. 

E.COLLETT: Meddelelser om Norges Fiske i Aarene 

1875—78; Vid. Selsk:s i Chi-istiania Forh. 1879, 

N:o 1. pag. 82. — 1879. 

E. ^lOREAU: Hist. nat. des Poiss. de la France, 

T. 111. pag. 299. — 1881. 

A. J. Mel.\: Vertebrata Fennica, pag. 306. — 

1882. 
„ „ Fancis Day: The Fishes of Great. Britain & 

Iveland, vol. II, pag. 33, pl. 105. - 1880-1884. 
„ ,, MöBlus & HElNCKr-: Die Fische der Ostsee, pag. 

95. — 1883. 

Enligt Linné (Skånska Resa, p. 326) kallas den vid MöUe Fiskläge i 
Kullen i Skåne Skrobba, och enligt samme författares Fauna Svecica har 
den det kollektiva Svenska namnet Fhouha, hvilket den i norre delen af 
Östersjön enligt U. U. Ekström och enligt vår egen erfarenhet öfver allt 
bär. såsom den allmännaste flundrearten. I Blekinge och Skåne kallas den 
i allmänhet Skrubba och i Bohuslän jemte detta namn SkrubbsMdda samt 
stundom äfven Ruskeskädda. Enligt Hollberg benämnes den i Norge 
Skrobbeflijndre, men vi hafva hört den derstädes kallas Skrubbe. 

BesJcr. Den blir ej så stor sora föregående art, och dess 
totallängd öfverstiger i allmänhet icke 12 till 13 tum dec.m. 
eller 360 till 390 mill. och torde knappt ernå 500 mill. — 
Kroppsformen är i det närmaste lik den af föregående art, samt, 
då de vertikala fenorna och den bakerste delen af stjerten från- 
räknas, oval, och framtill något tillspetsad. Största kroppshöj- 
den innehålles 2 V2 till nära 2 -/^ ggr i totallängden och störste 
tjockleken utgör nära V4 af största kroppshöjden. Stjertens 



y^Flesus vnlgaris, 
Fleiironectes fiesus. 



378 Släiitet Pleuroneetes. 

höjd vid rygg- och analfenoruas slut utgör ungef. Vs ^f ^^n 
sist nämnda höjden. Kroppen är icke synnerligen tunn, och 
nästan lika tjock på exemplar från Östersjön som på dem från 
vesterhafvet, på ögonsidan något konvex och på bliudsidan platt. 
Hufvudet är på dem från Östersjön vanligen väl så tjockt som 
kroppen. Afståndet mellan underkäkens spets och anus är nå- 
got större än hufvudets längd, och anus har sitt läge på buk- 
kanten närmare inåt blindsidan. — Hufvudet är temligeu stort, 
och dess längd innehålles 4 till 4 '/a ggr i totallängden och 
ungef. 1 Va ggi" i största kroppshöjden. Det är, sedt från sidan, 
framtill afsmalnande och trubbspetsigt, med den öfre profilen 
framom ryggfenan konkav och med den undre d:o starkare upp- 
stigande än den öfre framtill är stupande. Underkäkens längd 
å ögonsidan utgör ungef. '/a ^^ hufvudets d:o. Munnen är liten 
och munvinkeln är framom och bakre änden af öfverkäksbenet 
å ögonsidan är bakom främre kanten af det nedra ögat. Mun- 
springan är nästan vertikalt uppstigande, och spetsen af under- 
käken skjuter framom öfverkäken. Under hakan är ingen knöl. 
Läpparne äro temligen tjocke. Näsborrarne å ögonsidan äro 
temligen nära intill hvarandra, och äro belägne rätt framom 
mellanbalken mellan ögonen och närmai'e intill dessa än intill 
nosspetsen. Den bakre, som är något större, sitter i'ätt öfver 
nedra ögats framkant och är omsluten af en uppstående hud, 
som är högre baktill. Den främre d:o är snedt tubfor mad, med 
tuben högre baktill. Afståndet dem emellan är ungef. lika 
med '/g af öfra ögats längddiameter. Blindsidans näsborrar 
sitta på öfVe kanten af hufvudet framom ryggfenan, och äfven 
af dem är den främre tubformad. Ögonen äro temligen små, 
och längddiametern af det öfra, som är föga större än den af 
det nedra, innehålles 5 till G'/.^ ggr i hufvudets längd. Det 
öfra ögat sitter ej långt under hufvudets öfre prolilkaut och 
något längre tillbaka än det nedra. Mellanbalken mellan ögo- 
nen är smal och konvex. och dess minsta bredd utgör stundom 
V4 och stundom blott ^ g af öfra ögats längddiameter. Från 
bakre delen af mellanbalken går bakåt till nära gälspringans 
öfre vinkel en bugtig och ojemn samt af benknölar sträf och 
baktill högre, ehuru der vanligen genom en lucka afbruten, 
rygg, som är starkare framträdande på ögonsidan. Locket och 
underlocket bilda baktill ofvan bröstfenans bas en utstående 
aftrubbad vinkel, och det senare är framom nämnde bas grundt 



Skrubban. 379 

urbugtadt. De båda gälhinnoriia äro förenade under gälnäset, 
och bilda derstädes en temligen bred. fri hud flik. och h vardera 
har 7 strålar. På ögonsidan förefinnas å hufvudet glesa och 
till taggiga benknölar förvandlade fjäll, med undantag af nosen, 
käkarne och hakan samt stundom med undantag af nakne fläc- 
kar här och der. På blindsidan af hufvudet saknas fjäll, stun- 
dom med undantag af trakten vid den långs bakre hufvudet 
gående ryggens eller kölens främre del och af några få på gäl- 
locken, samt med undantag af ryggfenans främre iuterspinal- 
benstrakt. — Tänderna äro små och temligen tätt sittande, 
dock ej så tätt intill hvarandra som hos rödspättau. De äro 
trubbiga men ej tvärt afskurna. På ögonsidans mellankäksben 
finnas 7 till 11 och på blindsidans d:o 1-1 till 20. På ögon- 
sidans underkäksgren äro 11 till 15 och på blindsidans d:o 18 
till 24 tänder. Svalgbeuens tänder äro i allmänhet trubbiga 
och knöllika krosstäuder, och hvartdera undre svaigbeuet bär 
omkr. 50 — BO tänder, sittande i omkr. 4 till 5 långsgående 
irreguliera rader, och de som sitta framtill äro större än de 
bakre, i synnerhet de i den innersta raden framtill. — Rygg- 
fenan börjar midt öfver öfra ögat och slutar öfver slutet af 
analfenan och på ett afstånd från stjertfenan som är ungef. lika 
med stjertens höjd vid slutet af dessa fenor. Den har sin stör- 
sta höjd, som är ungef. lika med '/o af hufvudets längd eller 
stundom något större, belägen något bakom sin midt, och är 
der starkare afrundad. Dess strålar äro 53 till 62 (vanligen 
58 — 60), och äro klufne men icke grenige, och räcka med sine 
spetsar något litet utom fenhinnan. -- Analfenan, som börjar 
ett litet stycke bakom anns och framför h vilken är en skarp 
och framstående analtagg, och som är af samma byggnad och 
form som ryggfenan, har sin största höjd, som är föga större 
än den af ryggfenau, midt emot dennas och något framom sin 
midt. Dess strålar äro 38 till 45 (vanligen omkr. 40). — 
Bröstfenan å ögonsidan, som är af en elliptisk form och vid 
spetsen snedt afrundad, har längden ungef. lika med ^^ ^f 
hufvudets d:o, och dess strålar äro 11. Bliudsidans bröstfena, 
som stundom är ungef. lika lång som och stundom är något 
kortare än ögonsidans d:o, är af en oval och vid spetsen mera 
reguliert afrundad form, och har 10 till 11 strålar. — Biilx- 
fenan å ögonsidan, som är ungef. af samma längd som den å 
blindsidan, är af en elliptisk form liksom den senare, och räcker 



380 Slägtet Pleuronectes. 

ungef. till aualfenan. Hvardera biikfenan liar () strålar. — 
Stjertfenan är stor, och dess längd är något kortare än liiifvu- 
dets d:o. Den är i bakre kanten i midten mer eller mindre 
konvex och på sidorna derom grundt urbngtad eller nästan rät 
och har hörnen spetsiga. Den har 12 grenige och å hvardera 
sidan 3:ne enkle strålar, af hvilka den innerste når till stjert- 
fenans spets. — Fjällen äro af 2:ne olika slag: dels vanliga 
tjäil och dels transformerade sådana. Mellan dessa tinnas emel- 
lertid öfvergångar. De vanliga förete återigen 2me skiljaktiga 
slag : dels vanliga tunna cycloidfjäll, med tätt stående koncen- 
triska strimmor och ganska talrika radiära fåror vid den in- 
stuckne bugtige änden, och med kärnan belägen nära den. frie 
änden, och med dennes kant slät; och dels sådana som för öfrigt 
likna dessa, men hafva taggar vid den frie bakre kanten och 
stundom på nästan hela den frie bakre ändens yttre sida. Dessa 
båda slags fjäll, som äro små (de störstas längddiameter är 
ungef. ett par millim.), förete enahanda rundade eller rundadt 
ovale, eller ock ovalo form, och öfvergångar dem emellan före- 
finnas. De transformerade fjällen utgöras af stundom större och 
stundom mindre, vanligen rundade eller ovala, å yttre sidan 
taggiga benskifvor eller benknölar, som stundom äro tjockare 
och stundom tunnare, med antydning till öfvergång från den 
vanlige fjällformen. Fjällen sitta i allmänhet mer eller mindre 
glest och äro i ringa grad spånlagda eller täckande hvarandra 
blott på den bakre delen af stjerten och något längre fram i 
närheten af sidolinien, på kroppens båda sidor. De släta fjällen 
förekomma i synnerhet på blindsidan ett stycke från sidolinien 
samt ofta på ögonsidau, och äfven der ett stycke från sidolinien, 
närmare rygg- och analfenorna, på dessa fenors interspinalbens- 
trakter, men stundom saknai' ögonsidan nästan helt och hållet 
släta eller obeväpnade fjäll. På bakre delen af buken eller 
bakom den äro å ögonsidan ofta taggbeväpnade, ehuru icke fullt 
transformerade fjäll. Till taggige knölar transformerade fjäll 
förekomma i synnerhet på hufvudets ögonsida och i närheten 
af sidolinien, samt vanligen blott en, men stundom två till tre ra- 
der sådana långs basen af rygg- och analfenorna, å dessa 2:ue 
senare ställen på kroppens båda sidor, ehuru något starkare ut- 
bildade på ögonsidan. Äfven förekomma ofta dylike knölar på 
buken å ögonsidan och stundom äfven i mindre grad å blind- 
sidan. De, som förekomma långs basen af rygg- och analfenorna, 



Skriibban. 381 

äro i allmänhet mest utbildade och mest konstanta, och upp- 
träda tidigast hos ungarne, enligt hvad som redan vid beskrif- 
niugen af föregående art blifvit anfördt. De, som finnas i när- 
heten af sidoliuien, äro stundom föga utbildade, med karakte- 
ren af vanliga taggiga fjäll. Vi hafva någon gång iakttagit 
exemplar, som t. o. m. haft de taggige knölarne vid roten af 
rygg- och analfenorua nästan omärklige. Af fenorna är det 
endast stjertfenan vid basen (i synnerhet på ögonsidan) som är 
fjällbäi'ande. — Sidolinien bildar en ytterst svag båge öfver 
bröstfenan och går derefter rät långs ryggraden ända till stjert- 
fenans bakre ände. — Färgen är mycket vexlande. I allmän- 
het är den icke så ren som hos rödspättan. Ögonsidan är grå- 
brunaktig, grågulaktig, gråaktig eller mörkt och smutsigt grå- 
grönaktig, ofta med mörkare molnfläckar, och ofta med mer 
eller mindre tydlige rostbrune eller rostgule, eller ock brune 
fläckar, som äfven finnas på de vertikala fenorna, hvilka hafva 
samme färg som kroppen, ehuru något ljusare. De, som före- 
komma i nordlige delarne af Östersjön, hafva vanligen ögon- 
sidan mörk : gråbrunaktig, grågrönaktig eller svartgråaktig, med 
möi-kare molnfläckar, och äfven de ha stundom mörkt rödbrun- 
aktige och stundom gulrödaktige fläckar. Blindsidan är hvit, 
ofta med mörke, brunaktige fläckar, i synnerhet vid sidolinien 
och baktill, och stuudom är denna sida på bakre delen at stjer- 
teu helt och hållet mörk eller brunaktig. Bröst- och buk- 
fenorna å blindsidan äro hvitaktiga, med rosenröd anstrykning. 
Iris är närmast pupillen messingsgul. 

Om ungarne hafva vi redan ofvan talat, och få endast här 
tillägga, att den 37 mill. långe ungen har fjäll jemte det den 
har taggknölar vid basen af rygg- och analfenorna, men den 
saknar dylike knölar vid sidolinien. Hos en unge, som blott 
är 26 mill. lång, saknas fjäll äfvensom knölar vid de nämnda 
fenorna, men knölarue äro dock antydde genom små mjuke 
sådane. Hos en unge, som är 56 mill. lång, hafva vi funnit 
taggige knölar eller taggiga fjäll vid sidolinien å ögonsidan, i 
synnerherhet vid främre delen af den, men inga vid den samma 
å blindsidan, hvarest emellertid liågre sådane förefunnos ofvan 
basen af bröstfenan. Hos en venstervriden unge, af 54 mill:s 
längd,, fuunos å ögonsidan vid sidolinien endast taggige knölar 
vid dess främre del och å blindsidan inga ofvan bröstfenan. 
Hos en unge af 67 mill:s längd hafva vi funnit de taggige 



382 Slägtet Pleiironectes. 

knölarue väl utbildade vid sidolinien å ögonsidan, med iiudau- 
tag af dess bakerste del, men på blindsidau vovo de svagt ut- 
vecklade och förefuiuios nästau endast vid dess främre del, d. 
v. s. vid den lille bågen. 

Af denna art kan man egentligen blott urskilja '2:ne va- 
riationer eller af arter ^ uemligen l:o den, som har venstra sidan 
till ögonsida, och 2:o den, som äfven har blindsidan färgad, 
emedan de olikheter, som den företer i hänseende till de tag- 
gige knölarnes eller taggige fjällens mer eller mindi-e utbred- 
ning öfver kroppssidorna, i synnerhet å ögonsidan, äro så öfver- 
gående i hvarandra, att de icke kunna begränsas, ehuru det 
stundom händer, att sädaue knölar saknas, med undanta,g af 
den vid rygg- och analfenorna. Den venstervridue eller för- 
vridne formen, som af äldre författare ansågs för en egen art 
och erhöll namnet Fleitronectcs passcr^ uppträder hos denna 
arten ovanligt ofta, och man kan nästan säga, att den stundom 
på somliga ställen, enligt hvad Malm (auf. st.) anför, omfattar 
omkr. 1/3 3,f hela antalet individer. Med undantag af den 
nämnde karakteren, skiljer den sig icke i något från den van- 
lige formen. Vi hafva en gång tagit ett sådant exemplar, som 
var 345 mill. långt och som utvisar, att denne form blir lika 
stor som den vanlige. Den hade blindsidans bröstfena väl så 
lång som ögonsidans, och de taggige knölarne på hufvudet voro 
ovanligt få och glese. Dess färg var den vanlige och blind- 
sidau var . hvit utan fläckar. Den 2:dre formen, med färgad 
blindsida, sluter sig till sådana exemplar af den vanlige formen, 
som hafva mer eller mindre utbredde mörke fläckar på nämnda 
sida. Den har ofta det öfra ögat sittande på öfre kanten af 
hufvudet, samt ryggfenans främre ände framskjutande med en 
fri spetsig flik ofvan det samma'). 

Den i öfre Östersjön och Bottniska Viken förekommande 
skrubban är mindre och i allmänhet magrare än den i vester- 
hafvet, och vanligen af en något mörkare färg på ögonsidan. 
Dess längd öfverstiger knappt 300 mill. 

Vid Sveriges östra hafskuster är skrubban den vanligaste 
flundrearten och den är här utbredd långt upp i Bottniska 



1) Uti Skaadin. Fauna omtalas 2:ne sådana exemplar, som äro fär- 
gade och skråfliga på båda sidor. — R. Collett omtalar en färgvarietet, 
som hade hela ögonsidan hvit, med undantag af stjerten, soin hade nor- 
mal färg 



Skrubbaii, 383 

Viken, hvarest den enligt A. J. Malmgren') är temligen talrik 
ända till Qvarken, men "förekommer derifråu sparsammare emot 
norr". Vi anse det sannolikt, att den förekommer ända upp 
till Bottniske Vikens nordligaste ände, ehnrn A. J. Mela'-) icke 
npptager den såsom förekommande i nordlige delen af detta liaf. 
H. WiDEGHEN-^) har nemligen nppgifvit, att en lots för honom 
berättat, att han en gång i Norrbottens skärgård erhållit vid 
fiske en stor flundra, och största sannolikheten talar för, att 
denna flundra vai'it en skrubba, som af alla bäst trifves i föga 
salt eller t. o. m. färskt vatten. För öfrigt är den allmän vid 
alla våra södra och vestra hafskuster, och går ganska långt upp 
i åtskilliga strömmar, som utfalla i hafvet, såsom i Skåne i 
Eönneå (Skand. Fauna) och i den nedre delen af Höjeå*), och 
i Bohuslän i Götaelf och i Qvistrums Elf, i den förra upp till 
Kongelf och i den senare upp till Fors (Göteb:s och Bohushs 
Fauna). Den har emellertid oss veterligen ännu icke i Sverige 
anträffats i någre egentlige insjöar, ehuru G. Lindström^) upp- 
gifver, att den på Gotland "lefver fullkomligt hemmastadd i 
det söta vattnet af "Alnäse träsk", och att den äfven lefver i 
Ejkes träsk, och ehuru den i Danmark enligt A. Feddersen^) 
förekommer i Gaardbosjö på Jutland, i Nörresjö på Lolland och 
i Tiissjö på Seeland, jemte det den i nämnda land förefinnes 
i en mängd strömmar och bäckar. Der den ständigt vistas i 
färskt vatten blir den icke så stor som i hafvet. — Inom Norge 
förekommer den enligt R. Collett i alla landets fjordar upp 
till Varangerfjorden och den Kyske gränsen, och enligt vår 
erfarenhet äfven i dess skärgårdar. Nämnde författare upp- 
gifver äfven dess förekomst i Norge i elfvar och i åtskillige 
färskvattenssjöar, såsom i sjön Storevand i Hardanger, i Fiske- 
vaagvandet i Nordland och i Orrevand på Jjederen. — Öster ut 
är den utbredd till Hvita hafvet, hvarifrån den ingår i Dvinas 

1) Kritisk öfversigt af Finlands Fisk-fauna, pag. 25. 

2) Vertebiata Fennica. 

3) Om Fisk-Faunan och Fiskerieina i Norrbottens Län ; K. Landt- 
bruks-Akad:s Handl. 1861 (aftr.), pag 9. 

4) AsTRöM: Några iakttag, rör. de Vertebr. djur, som förek. i trakten 
af Lomma, pag. 30. Ue äro der blott 120 mill. långa och å ögonsidan 
nära nog svarta. 

5j Gotlands Läns Hushålln.-Sällsk:s Årsberättelse 1866. 
6) Natnrhist. Tidskr. 3:dje Rrekke, 12te Bd. pag. 76. 



384: Slägtet Pleuronectes. 

myuuing, och härifrån torgförda och förkrympta och små exem- 
plar hafva vi år 1848 köpt i Archaugel. Yester ut förekommer 
den enligt Faber (Natm-g. d. Fische Islands) vid Island. Söder 
ut sträcker sig dess geografiska utbredning till Medelhafvet och 
Svarta Hafvet, då enligt Steindachnek') Phuronectes hiscns, 
Pallas 2) och Phur. italicus, Gunther^) till arten sammanfalla 
med den. Vi hafva haft tillfälle att med den jemföra exempl. 
af den senare, tillvaratagna vid Nizza och förärade till här 
varande Universitets Zoologiska museum af Prof. T. Thorell, 
och anse oss höra instämma i den af Steindachner framstälda 
åsigten, åtminstone beträifande denna art*). Den är talrik vid 

1) Sitzungsber. der math. iiaturwiss. Cl. der Kais. Akad. der Wis- 
sensch. in VVieu, Bd. 57, l:ste Abth. Jahrg. 1868, pag. 719. 

2) Zoographia Rosso-åsiatica, vol. Ill, pag. 427. 

31 Catal. of the Fishes in tlie Brit. Mus. vol. IV, pag. 452. 

4) Vi afvika dock från Stetndachner så vida, att vi anse den i 
Medelhafvet förekommande, åtminstone den, som förekommer vid Nizza, 
såsom en från den typiska arten afvikande form eller varietet. De af oss 
undersökta exemplaren från Nizza, af hvilka det ena har en totallängd af 
207 raili. och det andra en d:o af 201 mill. förete uti kroppsformen och 
fenstrålarnes antal ingen anmärkningsvård skiljaktighet från den t3'piske 
formen, ehuru det enas kroppshöjd är något mindre än vanligt, då den 
blott är 72 mill. och således innehålles ungef. 2% ggr i totallängden. 
Den i fråga varande formen utmärker sig deremot derigenom, att r3'gg- 
fenan börjar något längre fram, nemligen öfver det öfra ögats framkant, 
och att denna fena så väl som analfenan äro i öfre eller undre kanten 
mera jemnt afruadade. A bliiidsidan saknas taggige knölar öfver allt, och 
inga sådane förefinnas derstädes hvarken vid rygg- eller analfenornas bas 
eller vid sidolinien, men å ögonsidan förefiunas de vid basen af nämnde 
fenor, ehuru de äfven der saknas vid sidolinien, med undantag af någre 
mycket små vid den allra främste delen af den samma. Äfven å hufvudets 
ögonsida saknas taggige knölar, med undantag af någre vid den låugsgå- 
ende ryggen å bakre delen af det samma. Fjällen sitta väl så tätt som 
hos den typiske formen och äro tydligen spånlagda ä den bakre delen af 
kroppen. Stjertfenan och bröst- och bukfenorna likna fullk&mligt dem hos 
den typiske formen. Kroppens tunnhet och den mycket smale mellanbalken 
mellan ögonen antyda, att denne är en jemförelsevis mindre utvecklad form än 
den typiske hos oss förekommande. Bland de af SteindACHNER angifne lokaler, 
der han erhållit den, äro Cadiz och Barcelona. — Den har blifvit beskrif- 
ven af Eisso (Ichthyologie de Nice, p. 316) under namn af Pleuronectes 
passer såsom egen art, och äfven af Bonaparte (Fauna Italica, Tomo III, 
Pesci. N:o 97, bladet 2, Tavole 1, fig. 1. — 1832—1841) under namnet 
Platessa Passer långt innan den af GtrNTHER uppstäldes såsom en särskild 
art. Såsom sådan är den ännu upptagen af MoREAU (Hist. nat. des Poiss. 
de la France, T. III, p. 301), hvilken icke synes känna till hvad Stein- 
dachner om den yttrat. 



Skrubban. 385 

Englands kuster och icke sällsynt vid Frankrikes norra och 
vestra d:o, och är enligt Steixdachner särdeles talrik vid de 
norra och nordvestra kusterna af Spanien, men fåtalig vid de 
vestra, södra och östra kusterna af den Iberiska Halfön. Både 
der och i England har man liksom hos oss iakttagit, att den 
uppstiger i floder och kan der lokaliseras, i synnerhet om vatt- 
net är muddrigt. 

Den håller sig under den varma årstiden i allmänhet på 
mindre djup än rödspättan (på 2 — 6 famnars), och den när- 
mar sig stranden stundom på 1—2 fots djup, i synnerhet 
de yngre, och den är af alla våra flundreartade fiskar den som 
i allmänhet lefver på minsta djupet'). För öfrigt hafva vi och 
andre iakttagit, att årsungarne af den under Augusti månad 
uppträda i stor myckenhet, i synnerhet vid vår vestra kust, på 
mycket ringa djup vid långgrunda stränder, der bottnen är 
sandig eller ock består af sandblandad dy. Den borrar sig ned 
i bottnen, liksom andra flundror, eller ock simmar den undan långs 
den samma med stor snabbhet, då någon fara hotar, och ligger 
vanligen med bufvudet eller ock blott ögonen uppe och den öfrige 
delen af kroppen dold i sanden eller dyn. Man har någon 
gång iakttagit, att den under ett år på någon lokal visat sig 
mycket talrikare än vanligt. Dess födoämnen utgöras företrä- 
desvis af mussleartade blötdjur, men äfven af andra blötdjur, af 
kräftdjur, maskar och småfisk, såsom Ammodytes, och någon 
gång af Ophiurider. Hos de, som lefva i de ofvan nämnda 
träsken på Gotland, har Lindström funnit lemningar af färsk- 
vattenssnäckor (Limncea nvata) s^-mt färskvattensgrundmerlor 
(Gammanis pidex) och larver af Phryganider och Ephemerer. 
Dess svalgtänder äro lämpade för sönderkrossning af diverse 
olika skaldjur, om än icke i samma mån som de af föregående 
art. Dess lek inträffar sannolikt både under vintern och våren. 
Kröyer har träffat den med flytande mjölke i början af Februari, 
och Malm har träffat den i lek d. 24 April och antager den 
senare hälften af April såsom dess lektid. Collett har träffat 
den med lös eller flytande rom d. 8:de Mars, och Francis Day 
uppgifver Februari— April såsom dess lektid i England. G. 
Lindström (anf. st.) uppgifver Maj såsom dess lektid vid Got- 
land, och C. U. Ekström har uppgifvit samma tid för dess lek 

1) Enligt G. Lindström ("Om Gotlands Fiskar") lär den vid Gotland 
stundom fångas på 60-70 famnars djup. 

LHljeborg, Fiskarne. II. ^^ 



386 Släsftet Pleuroiieotes. 

vid Södermanlaud. Ehuru den på viss tid och vissa lokaler är 
en ganska smaklig fisk, har den dock icke samma kulinariska 
värde som rödspättan. Under lektideu och strax derefter är 
den oduglig, och vi hafva i allmänhet funnit den vara bäst 
under sommaren och hösten, i synnerhet på sådane lokaler, der 
hafsbottnen var lös och rik tillgång på föda förefanns. Den 
fångas mest med garn, men tager stundom äfven på krok på 
långref, men garnfisket är det hufvudsakliga. 



3. Pleiironectes cynoglossus, Linné. 

Mareflundran eller Jydetungan. 

Kroppsformen långsträckt oval eller elliptish^ och största 
kroppshöjden innehålles från nära 3:ne ggr till något mera 
än 3:ne ggr och hos mycket tinga omkr. 4 ggr, och hufvudets 
längd omkr. 5^/^ till (J ggr eller något mera i totallängden^ 
och kroppen är täckt af jemförelsevis tämligen stora, släta och 
spånlagda fjäll. Sidolinien är rät, och framom analfenan är 
en analtagg. Hnfvudet på blindsidan gropigt. Tänderna tätt 
sittande och tvärtrubbiga. Ögonsidans bröstfena emot spetsen 
svart. 

Kf. 95—117; af. 80—102; brf. 10—12; bf. 6; stjf. 4 + 
14—16 + 4. 

PUnronectes Cynoy lossus, Linné: Syst. Nat. ed. X:ma, pag. 269. — 1758. 
„ „ IdeM: ibin, ed. XlLina, Tomu.s 1, pag. 456. — 

1766. 
„ Saxicola, Faber; Natuvgesch. der Dänisch. Schollen ; Isis 

1828, pag. 877. — 1828. 
„ nigromanns, S. Nilsson: Piodronius Ichthyol. Scand. pag. 55. 

— 1832. 
Glyptocephalus Saxicola, Gottsche: Die seeländischen Pleuvonectes-Arten; 
Archiv fiir Naturgeschiclite, l:er Jahrg. 2:er BJ. 
pag. 156. — 1835. 
Pleuronectes Cynoglossus, B. Feies : Ichthyol. Bidr. till Skandin:s Fauna, 
5, Slägtet Pleuronectes ; Kongl. Vetensk. Akad:s 
Handl. 1838, pag. 166. — 1839')- 
„ nigromanus, P. Gaimard: Voyage en Islande et au Groenland, 

Atlas Zoologique, Medical et Géographique, Pois- 
sons, pl. 13. — 1840—1844. (God figur). 

1) B. Fries har förtjeusten af att hafva återgifvit denua art det 
den samma tillkommande af Linné gifna namnet, sedan den i ungef. 
70 år varit misskänd och blifvit tilldelad diverse olika artnamn. 



Marertundran. 387 

Flatessa saxicola, H. Khöykr: Danmarks Fiske, 2:det Bd. pag. 338. 

- 1843-1845. 
Pleuronectes Cynoglossus, S. Nilsson: Skandin. Fauna, lide delen, Fiskania, 

pag. 623. — 1855.. 
Platessa y. W. YarrelL: History of Biitish Fishes. 3:d ed. 

(Eichardson) vol. I, pag. 616. — 1859. 
„ elongata, Idem: ibm, pag. 619. (Ung). 

Pleuronectes cynoglossus, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the Biitish 
• Museum, vol. IV, pag. 449 — 1862. 
„ elongatus, IdeM: ibm, pag. 450. 

Pole, J. COUCH: History of tlie Fishes of the Bi-itish 

Islands, vol. III, pag. 190, pl. 173. — 1866. (Den 
äldre). 
Lo)ig Flomider, Idem: ibm, pag. 193, pl. 174. (Ung). 

Pleuronectes cynoglossus, E. Collett: Norges Fiske, pag. 147. — 1875. 
„ „ A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns Fauna, 

pag. 527. — 1877. 
Glyptocephalus cynoglossus, B,. Collett ; Meddelelser om Norges Fiske i Aa- 
vene 1875—78; Vid. Selsk:s i Christiania Forh. 
1879, N:o 1, pag. 82. — 1879. 
„ „ Idem: Den Norske Nordhavs-Expedition 1876 — 

1878, Zoologi, Fiske, pag. 150. — 1880. 
Platessa „ E. MoeeäU: Hist. nat. des Poiss. de la France. 

T. III, pag. 296. — 1881. 
Glyptocephalus ., Jordan & Gilbert: Synopsis of the Fishes of 

North America, pag. 838. — 1882. 
Pleuronectes „ Francis Day: The Fishes of Great. Britain & 

Ireland, vol. II, pag. 30. pl. 103. - 1880-1884, 
., „ Möbius & Heincke: Die Fische der Ostsee, pag. 

99. - 1883. 

Den har i Skandin. Fauna fått namnet Svartfenaä Skäclda, och der 
uppgifves, att den i Kullen i Skåne kallas Marejiundra. Konservator C. 
A. Hansson har benäget meddelat oss, att den af fiskare vid Strömstad 
kallas Sockerskädda, på grund af dess fina smak. Uti Göteb:s och Bohus- 
läns Fauna anföres, att den i Bohusläns skärgård allmänt kallas Jydetånga 
eller någon gång Jödetånga, till följd deraf, att de flesta exemplaren af 
den fångas vid Skagen vid Jutland. Vid Christiania hafva vi hört den 
benämnas den Lyse Tunge. 

BesJcr. Den ernår i allmänhet på sin höjd omkr. 500 
mill:s eller IGV3 tums dec.m. totallängd, ehuru det uppgifves 
i Skandinavisk Fauna, att den stundom skall öfverstiga 2 fots 
eller ROO milhs längd. Den är af en särdeles karakteristisk 
kroppsform, och den ende bland vare flundrefiskar, med hvilken 
den i detta afseende öfverensstämmer, är tungan. Den är emel- 
lertid häruti efter åldern underkastad betydliga vexlingar, och 



388 Slägtet Pleuronectes. 

har såsom ung mycket mera långsträckt kroppsform än dä den 
är äldre, och dess ungform har därför i England tills på allra 
sista tiden blifvit betraktad såsom en särskild art^). Kropps- 
formen är hos de äldre långsträckt oval eller nästan elliptisk 
och hos de yngre elliptisk, och hos de förre innehålles största 
kroppshöjden, som sträcker sig temligeu långt tillbaka, ungef. 
3:ne ggr, och hos de senare 3^3 till SVo ggi" och hos mycket 
unge t. 0. m. 4 ggr i totallängden-). Kroppens öfre och undre 
profilkonturer förete jemnt och svagt böjde bågar, som äro mest 
böjde fram- och baktill, hvaraf uppkommit en tungformig, fram- 
till trubbigt tillspetsad kroppsform. Kroppen är mycket tunn. 
och den störste tjockleken, som vanligen är belägen öfver locken 
eller förlocken, innehålles i allmänhet ungef. 5 ggr i största 
kroppshöjden, och är ungef. lika med stjertens höjd vid slutet 
af rygg- och analfenorna. Afståndet mellan underkäkens spets 
och anus, som innehålles 41/2 till nära 4-/3 ggr i totallängden, 
är betydligt större än hufvudets längd, och anus ligger således 
bakom den vertikala linie, som dragés genom bakre kanten af 
locket, och den är belägen ungef. under bakre kanten af ögon- 
sidans bröstfenas fäste samt på sjelfve bukkanten. — Hufvudet 
är litet och framtill trubbigt, med öfre och undre profil erne 
konvergerande framåt ungef. lika mycket. Dess längd innehålles 
omkr. 5 -^ 4 till 6 ggr eller stundom hos äldre något mera i total- 
längden. Underkäkens längd å ögonsidan utgör ungef. Vs af 
hufvudets d:o. Munnen är mycket liten, med nästan vertikal 
munspringa, med både munvinkeln och bakre änden af öfver- 
käksbenet framom nedra ögat, med tunne läppar och med spet- 
sen af underkäken framskjutande något framom den öfre d:o. 
Under hakvinkeln är en tydlig spetsig knöl. Nosen är mycket 
kort och trubbig, med konvex öfre profil, och afståndet mellan 
nosspetsen och det nedra ögat innehålles omkr. 1 Vo eller nära 
^ V2 ggi" i detta ögas längddiameter. Näsborrarne på ögon- 
sidan sitta strax framom mellanbalken mellan ögonen och när- 
mare dessa än nosspetsen, den främre, som baktill och på si- 
dorna är omsluten af en uppstående hudflik, ett litet stjTke 



1) E. COLLETT är den, som först fästat uppmärksamheten liärpå, i 
vden '"Norske Nordhavs-Expedition". 

2) Det är i synnerhet kroppen mellan interspinalbenstrakterne som 
lios de unge är smalare. 



Marefluiidraii. 389 

framom den bakre, som är belägen ofvau det nedra ögats fram- 
kant. Båda äro små. Blindsidans näsborrar sitta på öfra si- 
dan af nosen, vid sidan af och nära hvarandra, ett godt stycke 
framom ryggfenan och obetydligt in på blindsidau. Den 
bakre har formen af en springa och sitter något längre in på 
blindsidan och litet längre tillbaka, och den främre har baktill 
och upptill en hudflik och sitter vid sjelfve gränsen mellan 
ögon- och blindsidorna ' ). Ögonen äro i förhållande till det 
lilla hufvudet stora. Läugddiametern af det öfra ögat, som är 
något litet större än den af det nedra, innehålles omkr. 32/.J 
ggr i hufvudets längd. Det nedra ögat sitter med iingef. den 
främste V 3 framom det öfra, hvilket sitter väf under hufvudets 
öfre kant. Mellanbalken mellan ögonen är mycket smal och 
konvex och har i synnerhet en starkt utstående kant ofvan 
främre delen af det nedra ögat. Den fortsattes af en bakåt allt 
lägre rygg, som sträcker sig till nära öfre änden af förlocket, 
hvilket är smalt och ojemnt halfmånformigt. Locket och under- 
locket bilda en mycket trubbig eller afrundad och af en hudflik 
förlängd utstående vinkel ofvan bröstfenans bas, och det senare 
är i bakre kanten tVamom nämnde bas grundt urbugtadt. Gäl- 
hinnorna äro förenade under gälnäset och bilda derstädes en 
temligen bred gemensam fri hudflik, och hvardera har 7 strålar, 
af hvilka den främste emot spetsen ligger intill den motsva- 
rande ä andra sidan. Bakom båda gälhinuornas förening bilda 
de båda nyckelbenen och basibranchiostegalbehet en fri framåt 
rigtad konisk spets. Hufvudet är på båda sidor fjällbetäckt, 
med undantag af nosen framom ögonen, käkarne och hakan. 
På nosen framom öfra ögat och på hufvudets blindsida upptill 
och på förlocket förmärkas mer eller mindre tydlige gropar, 
som äro föga märkbare på ögonsidans förlock. — Tänderna äro 
små, tätt sittande och tvärtrubbiga eller tvärt afhuggna. På 
mellankäksbenet å ögonsidan sitta 12 till 14 och på blindsidans 
d:o 20 till 25. Tänderna på svalgbenen äro något större och 
med spetsarne, som äro trubbige, något åtskilde, i synnerhet på 
de undre svalgbenen. På de öfre d:o äro tänderna nästan cy- 
lindriska, och på de undre koniska. På dessa senare sitta de 
i 2:ne långsgående rader. — Ryggfenan börjar ungef midt 



1) Enligt Kköyer skulle denne senare näsborre sitta bakom dea 
andre, men så hafva vi icke funnit förhällandet vara. 



390 Slägtet Pleuronectes. 

öfver det öfra ögat ocli slutar temligen nära stjertfenan, så att 
afståndet dem emellan blott utgör ungef. '/j ^Her något mera 
af det öfra ögats längddiameter. Den är jemnt och småningom 
afrundad, ocli höjer sig långsamt samt har sin största höjd, som 
är jemförelsevis större hos de yngre och som är något mindre 
än 1/2 ^f hufvudets längd samt jemförelsevis länge (vid omkr. 
20 strålar) bibehålies, föga bakom sin midt. Antalet af dess 
strålar vexlar mellan 95 och 117 (vanligen omkr. 105 till 110), 
och strålarne äro inneslutne i en tjock hud men hafva de yt- 
terste spetsarne frie. De äro ledade och icke grenige, med un- 
dantag af omkr. de 5 bakerste (den siste undantagen), h vilka 
vi funnit vid spetsen tydligen tvågrenige'). — Analfenan bör- 
jar ett litet stycke bakom anus, och framom den eller vid dess 
början är en tydlig analtagg. Den slutar midt under rygg- 
fenans slut och är af samma byggnad som den, och dess största 
höjd, som är belägen framom dess midt och under den samma 
af ryggfenan, är ungef. lika med denna. Antalet af dess strå- 
lar vexlar mellan 86 och 102 (vanligen 90 till 98), och af desse 
hafva vi funnit hos äldre exemplar de 7 till 8 bakerste, med 
undantag af den allra siste, vid spetsen vara tvågrenige-), då 
deremot hos något yngre ingen varit grenig. — Bröstfenan å 
ögonsidan, som är af en elliptisk, snedt tillspetsad form, och 
hvars längd stundom är ungef. lika med och stundom något 
större än ^/^ af hufvudets d:o, har 10 till 12 strålar. Blind- 
sidans bröstfena, som är mera reguliert tillspetsad, och hvars 
längd utgör omkr. - 3 eller något mera af ögonsidans d:o, har 
ungef. samma antal strålar som den. — Bidfenan å ögonsidan, 
som vanligen är något längre än blindsidans d:o och räcker 
ungef. till analfenan, och hvars längd stundom utgör -/s af 
ögonsidans bröstfenas d:o och stundom är något mindre, har 
liksom blindsidans bukfena 6 strålar. — Stjertfenan, hvars 
längd stundom (hos yngre) är ungef. lika med hufvudets d:o 
och stundom (hos äldre) är något mindre, är baktill i midten 
vinkligt eller nästan viggformigt utstående, så att dess bakre 
kant i midten bildar en utstående spetsig eller ock rät vinkel, 



1) Kröyer uppgifver, att han på de 9 till 10 siste strälanie funnit 
spär till "klyfning'" eller grenighet vid spetsarne. 

2) Kröykr uppgifver, att han funnit de 12 till 13 siste strålarne 
tvågrenige ("klöftede") vid spetsen. 



Mareflundian. 391 

och har afrundade hörn. Den har 14 till Ifi grenige strålar 
och å hvardera sidan -1 icke grenige stödjestrålar. — Fjällen 
äro jemförelsevis temligen stora, sitta tätt och betäcka krop- 
pen öfver allt på bada sidoi-, spånlikt lagda. Fjällbetäckningen 
sträcker sig på båda sidor långt ut pä de vertikala fenorna, i 
synnerhet på stjertfenan och bildar en tjock beläggning på 
dennas bas, och fjäll förefinnas äfven på både ögon- och blind- 
sidoruas bröst- och bukfeuor å dessas yttre sida, ehuru de liär 
icke sträcka sig så långt ut. Längden af de största fjällen på 
ögonsidan (på sidan af bakre stjerten) af ett äldre exemplar af 
nära 500 milhs längd är 7 till 8 mill. och på blindsidan omkr. 
6 mill. De äro i allmänhet af en oval, ehuru stundom något 
irreguliert oval och bugtig form. En del mindre fjäll äro mera 
långsträckta och närma sig den elliptiske formen. De på huf- 
vudet äro små och somliga rundade och andra elliptiska. 1 
allmänhet äro de temligen tjocka och fasta cycloidfjäll, med 
tätt stående koncentriska strimmor och med talrika radiära 
fåror å den instuckne delen, med kärnan närmaVe den frie 
änden och med dennes kant slät och utan spår till taggar. — 
Bidolinien är rät och bildar knappt något märkbart spår till 
båge öfver bröstfenan, samt fortsattes öfver stjertfenan till dennas 
spets. Långs den samme till stjertfenans bas hafva vi räknat 
omkr. 120 fjäll. — Färgen är enkel men något varierande. 
Ögonsidan är stundom temligen ljust brunaktig eller gråaktigt röd- 
brun och ofta med olivgrönaktige skuggningar. Stundom är ögon- 
sidan mörkare, chocoladbrun, och nosen och spetsen af stjertfenan 
svartaktige. Denna sidas bröstfena är i allmänhet ett stycke från 
basen emot spetsen svartaktig, hvilket gifvit anledning till det 
af Nilsson i Prodromus Ichthyol. Scand. gifna namnet. Rygg- 
och analfenorna å ögonsidan af kroppens färg, ehuru något 
mörkare gråaktiga ett stycke innanför strålarues spetsar. Iris 
är silfverfärgad, med messingsgul anstrykning, eller ock med 
en citrongul ring närmast pupillen. Blindsidan är hvitaktig, 
i allmänhet med tät mörk punktering, och stundom hafva vi 
funnit denna sida skuggad af blekt gråbrun färg, hvilket ofta 
är förhållandet med de äldre ^). 



1) Malm har hos den funnit 57 kotor i ryggraden, af hvilka 12 voro 
bålkotor. 



392 Slägtet Pleuronectes. 

Enligt CoLLETT ("Norges Fiske") äro unnarne olike alla 
andre sådana af närbeslägtade former genom sin långsträckte 
kroppsform, genom den betydliga bredden af interspinalbens- 
trakten samt dennes tnnnhet och genomsigtighet. A en 65 
mill. lång unge var interspinalbeustrakten framtill ungefär så 
hög som halfva kroppshöjdeu, och baktill betydligt högre. Detta 
exemplar hade kroppen nästan ofärgad och interspinalbeustrak- 
ten starkt genomsigtig, med svaga pigmentansamlingar. En 
unge af endast 46 mill:s längd hade på den egentlige kroppen 
endast en hvitgul bottenfärg, tätt beströdd med reguliert stälde 
större och mindre fläckar, och interspinalbeustrakten hade en 
hvitgrå bottenfärg, och var upptill (vid ryggfenan) försedd med 
4 och nedtill (vid analfeuan) med 3 större fläckar, jemte en 
sådan tvärs öfver stjertfenans bas. Mellan desse fläckar funnos 
talrike mindre sådane, hvilka äfven betäckte fenorua och gåfvo 
hela ögonsidan ett särdeles spräckligt utseende. Ögonsidans 
bröstfena hade redan sin karakteristiske svarte färg. 

Mareflundran är i allmänhet mer eller mindre sällsynt vid 
Sveriges kuster, och har endast erhållits, så vidt kändt är, vid 
vår vestra kust och icke vid vår södra östersjökust, ehuru den 
enligt MöBius & Heincke en och annan gång blifvit fångad i 
sydvestra Östersjön i trakten af Kiel och Eckeruförde. Deu 
synes icke förekomma i södre delen af Öresund, emedan den 
icke blifvit upptagen af C. P, Astköm i hans förteckning öfver 
ryggradsdjuren i trakten af Lomma, men enligt N. 0. Scha- 
gekstrOm^) förekommer den sällan i norre delen af Öresund i 
trakten af Landskrona, och G. Winther-) uppgifver, att den 
der har sin sydgräns vid ön Hveen. I sydligaste delen af 
Kattegat, vid Kullen i Skåne är den enligt Skand. Fauna minst 
sällsynt, och är der känd af fiskarena under namnet Mareflimdra. 
Enligt Göteborgs och Bohusläns Fauna förekommer den säll- 
synt i hela Bohuslänske skärgården, der den fångas på blöt, 
dy blandad sandbotten pä 10 till 20 ftimnars djup, men i all- 
mänhet endast äldre exemplar, så att det icke ser ut, som den 
der vore riktigt stationär eller ynglade. Enligt benägen upp- 



1) Physiogr. Sällsk:s i Lund Tidskr. 2:dra haft. pag. 312, under nam- 
net Fleur. nigromanus. Han nämner här, att den af fiskarena vid Kullen 
är känd under namnet Skärhising. 

2) Naturhist. Tidskr. 3:dje Raskke, 12:te Bd p. 40. 



Mareflundran. 393 

gift af Konseiv. G. Kolthoff hafva några få exemplar tagits i 
trakten af Gasö i nämnde skärgård. Malm anför i den cite- 
rade faunan, att de flesta exemplar, som torgföras i Göteborg, 
blifvit fångade i trakten af Skagen å Jutland, der den icke 
lär vara sällsynt. — Enligt K. Collett (anf. st.) är den ut- 
bredd vid alla Norges hafskuster ända upp till den Kyske gränsen, 
och ehuru den i allmänhet eljest är fåtalig, har han funnit den 
temligen talrik i Christianiafjorden, der den under alla årstider 
fångas i icke obetydligt antal. Han hade en gång tillfälle att 
iakttaga 21 exemplar, som alla hade blifvit tagna i ett enda 
notvarp vid Holmestrand, och på fisktorget i Christiania såg 
han en dag omkr. 40 exemplar, som då alla hade blifvit fån- 
gade i Bundefjorden utanför Christiania. Vid Christiansund 
har G. O. Särs med bottenskrapa tagit ungar, som således ut- 
visa, att den ynglar vid Norge. — Vester ut förekommer den 
enligt Gaimakd (anf. st.) vid Island, och enligt Jokdan & Gil- 
BERT (anf. st) vid nordöstra kusten af N. Amerika, der den 
norr ut är talrik på större djup; och söder ut förekommer den 
vid kusterna af England och Irland, der den dock i allmänhet 
är fåtalig, samt vid norra och vestra kusterna af Frankrike, 
ned till Arcachon, vid hviiket senare land den är mycket 
sällsynt. 

Om dess lefnadssätt känner man intet annat än att den 
söker dels sandig och dels af sandblaudad dy bestående botten, 
och att den, då den förekommer på lokaler, som hafva ett nord- 
ligare läge, hos oss liksom vid N. Amerika, söker större djup. 
Under den Norska Nordhavs-Expeditionen erhölls ett exemplar 
vid inloppet till Vestfjorden i Lofoten på 150 famnars djup och 
ett d:o i Tanafjorden i Östfinmarken på 127 famnars d:o. Vid 
England är den enligt Francis Day under somliga år mycket 
talrikare än eljest. Den lefver af kräftdjur och Echinodermer 
och sannolikt af diverse andra evertebrerade hafsdjur, som hålla 
sig vid bottnen. Enligt Kröyer, Nilsson och Malm leker den 
sannolikt i Juli och Augusti. Den sist nämnde författaren an- 
ser den för "den mest välsmakande" af alla våra Pleuronectider. 
Den fångas vanligen i flundregarn eller slätte- eller skäddegarn 
tillsamman med rödspättor och andra flundror, och är i all- 
mänhet ej så värderad som rödspättan. Dertill bidrager den 
omständigheten att den är tunn och föga köttrik. 



394 



Släfftet Pleuronectes. 



4. Pleuronectes limauda, Linné. 
Sandskäddan. 

Kroppsformen är oval, oclt största kroppshöjden inneliålles 
2-/5 till 3 gar i totallängden, och kroppen är täckt af temli- 
gen stora, i den frie bakre kanten mer eller mindre taggiga 
fjäll. SidoUnien bildar en stark båge öfver bröstfenan. Mim- 
nen är liten. Tänderna äro trubbigt tillspetsade och mer eller 
mindre åtskilda. Framom analfenan är en analtagg. 

Rf. 65—80; af. 50—62: brf. 10—12; bf. 6; stjf. 3 + 
12 + 3. 
" Pleuronectes Limanda. Linné: Syst. Nat. ed. X:ma, Tomiis I. pag 270. 

— 1758')- 

y ,. C QUENSEL: Försök att närmare bestämma etc. 

Arterna af Flundreslägtet ; K. Vetensk. Akad:s 

nya Handl. T. XXVIL år 1806, pag. 220. — 1806. 

phdessoides, Fabk.R: Naturgesch. der Fische Islands, pag. 140. 

— 1829. 

,. lAmanda, S. NILSSON : Prodromus Ichtbyol. Scand. pag. 56. 

— 1832. 

Limanda vulgaris, Gottsche: Die seeländ. Pleuronectes-Arten: Ar- 

chiv fiir Naturgesch. l:er Jahrg. 2:er Bd. pag. 
160. - 1835. 

Pleuronectes Limanda. C. J. Sdndevall & W. v. Wright: Skandinaviens 
Fiskar af W. v. Wright, B. Fries C. U. Ekström 
& C. J. Sunde vall, 7:de haft. pag. 150, 6:te haft. 
pl. 34. - 1842 & 1840 

Platessa „ El. Kköyer: Danmarks Fiske, 2:et Bd. pag. 298. 

— 1843—1845. 

Pleuronectes „ S. Nilsson: Skandin. Fauna. 4:de del. Fiskarna 

pag. 627. — 1855. 
Platessa ,. W. Yarrell: Hist. of Brith. Plsh. 3:d ed. (Ri- 

chardson) vol. I, pag. 628. - 1859. 
Pleuronectes ,, A. Gunther: Catal. of the Fishes in the British 

Museum, vol. IV. pag. 446. - 1862. 
„ . ,. E. COLLETT: Norges Fiske, pag. 146. — 1875. 

,. ,. A. W. MalM: Göteb:s och Bohushs Fauna, pag. 

525. - 1877. 
'Limanda vulgaris. E. MoreaU: Histoire nat. des Poiss de la France, 

T. III, pag. 289. — 1881. 

1) Då Linné uti Museum Adolphi Friderici, T. H, Prodr. pag. 68, 
och sedermera i Syst. Nat. ed. XILma tillagt »spiuulis ad radicem pin- 
narum dorsi anique», så antyder detta en då skedd sammanblandning 
med Pleur flesus. 



Sandskäddan. 395 

Pleuronectes limcmäa. Francis Day: The Fishes of Great. Britain & 
heland, vol. II, pag. 31, pl. 104 — 1880-1884. 
„ ,. MöBlus & Heincke: Die Fische der Ostsée, pag. 

96. — 1883. 
Enligt så väl Skandin. Fauna som Göteb.-s och Bohusläns Fauna är 
dess vanliga namn i Bohuslänske skärgården Snnd^kädda, ehuru den der- 
städes nägon gång äfven kallas Slättskädda, Stekflimdra och Slättskriibba. 
Vid Gotland kallas den enligt G. Lindström Glade och vid Blekinge 
(Karlshamn) enligt Skand. Fauna Slättika och Fjällflundra. Enligt sist 
nämnda arbete kallas den vid Råa i Skåne Slättflundra, Anyerpiga och 
Atiglepiga, vid Abekås vid södra kusten af Skåne Slätta, och vid Kullen 
Angerjnga eller ock helt enkelt Flundra. I Norge hafva vi hört den be- 
nämnas vid vestkusten Sandflyndre och vid Christiania dels Slätte och 
dels Sandskädde. 

Besl-r. Den blir icke af någon betydlig storlek, och dess 
totallängd öfverstiger knappt 12 till 13 tum dec.m. eller 360 
— 390 mill. Med frånräkning af de vertikala fenorna jemte 
den bakerste delen af stjerten är kroppen af en stundom något 
bredare och stundom smalare oval och framtill tillspetsad form, 
och största kroppshöjden, som är något litet bakom spetsen af 
ögonsidans tillbakalagda bröstfena, innehålles hos de äldre omkr. 
22/5 till 2V2 ggr, och hos de yngre 2^^ till 3 ggr i total- 
längden. Individuella vexiiugar förekomma emellertid, så att 
man stundom träifar yngre, hos hvilka största kroppshöjden 
blott innehålles 2 7-2 ggi" i totallängden. Hanarne synas vara 
något mindre höge, så att vi funnit hos ett äldre par af uugef. 
samme storlek den största kroppshöjden hos honan innehållas 
omkr. 2-/0 och hos hanen omkr. 2V2 ggr i totallängden, och 
hos ett något yngre par den förra innehållas hos honan 2^/3 
och hos hanen väl 2^/4 ggr i den senare. Könen äro för öfrigt 
till det yttre mest åtskilda genom stjertfenans form, enligt 
hvad nedan är anfördt. Kroppen är temligen tunn, ehuru å 
ögonsidan något konvex, och den störste tjockleken, som hos de 
magrare exemplaren är belägen öfver locken eller förlocken och 
hos de fetare äfven öfver kroppen ett stycke bakom hufvudet, 
innehålles 5 till 6 ggr i största kroppshöjdeu. Stjertens höjd 
vid slutet af rygg- och analfenorua innehålles ungef. 4^ 2 ^i^^ 
0V4 E§^' i ^^^ senare höjden. Afståndet mellan underkäkens 
spets och anus är betydligt större än hufvudets längd, och anus, 
som har sitt läge på bukkanten något litet in på blindsidan, 
är belägen strax bakom den vertikala linie, som dragés genom 
bakre kanten af ögonsidans bröstfenas fäste. — Hufvudet är 



396 Siägtet Pleuronectes, 

trubbigt tillspetsadt och temligeu litet, och dess längd inne- 
hålles onikr. 473 till b^ ^ ggr i totallängden. Underkäkens 
längd å ögonsidan innehålles 2-/3 till nära 3 ggr i hufvudets 
d:o. Munnen är liten, och munvinkeln är framom och bakre 
änden af öfverkäksbenet är under det nedra ögats framkant. 
Underkäken skjuter, då munnen är sluten, föga framom den 
öfre d:o, och under hakvinkeln är en liten knöl. Läpparne äro 
tämligen tunne. Näsborrarue äro af vanlig beskaffenhet, och 
de å blindsidan sitta å nosens öfra sida ett litet stycke in på 
nämnda sida och ungef. midt för det öfra ögats framkant, den 
främre rätt framom den bakre. Den fi-ämre är å båda sidorna 
(ögon- och blindsidorna) både baktill och å sidorna omsluten af 
en hudflik. Ögonen, af hvilta det nedra sitter något litet 
längre fram än det öfra, som sitter vid hufvudets öfre kant 
och är rigtadt för det mesta uppåt samt stöter intill och öf- 
verskjuter med sin öfre profil blindsidans gräns '), äro temligen 
stora och ungef. af samme storlek. Deras läugddiameter inne- 
hålles 4 till tt-y^ ggr i hufvudets längd, och mellanbalkea dem 
emellan är plattad och smal, så att dess minsta bredd inne- 
hålles 4 till 6 ggr i ettderas längddiaraeter. Bakom mellan- 
balken är en mycket låg långsgående rygg. Nosen är kort, 
och afståndet mellan nosspetseu och nedra ögat utgör ungef. Yt 
af ettdera ögats längddiameter. Locket och underlocket bilda 
en trubbig flik ofvau bröstfenaus bas, och det senare är framom 
den grundt urbugtadt. Förlocket är nästan rätvinkligt böjdt, 
men dess nedre bakre hörn är afrundadt. Gälhinuorna äro 
förenade under gälnäset och bilda der en bred gemensam fri 
hudflik, och hvardera har 7 strålar. Bakom denne hudflik 
bilda nyckelbenen och basibranchiostegalbeuet en gemensam fri, 
framåt rigtad spets. Hufvudet är på ögonsidan fjällbetäckt, 
med undantag af nosen framom ögonen och käkarne. På blind- 
sidan är å detsamma fjällbetäckningen mindre utbildad, och 
fjällen sitta glesare och icke spånlikt, samt saknas å uudei-- 
locket, mellanlocket och förlocket. — Tänderna äro små, trub- 
bigt tillspetsade och stundom något ojemna, och sitta icke in- 



]) Af alla våra arter at detta slägte liar denna det öfra ögat beläget 
högst uppe och närmast intill blindsidan, ehuru den följande i detta hän- 
seende kommer den nära. 



Sandskäddan. 397 

till, ehuru i synnerhet på ögonsidan nära hvarandra med spet- 
sarne. A högra mellankäksbenet tiunas 8 till 1 1 och på venstra 
d:o 20 till 24 tänder, och å högra underkäkshalfvan 14 till 
l(i och å venstra d:o 20 till 23 d:o. Svalgbenens tänder äro 
emot basen C3'-lindriska och vid spetsen spetsiga och något 
krökta och sitta tätt packade. De på öfre svalgbenen bilda en 
enkel rad på hvartdera benet, således å hvardera sidan i sval- 
get upptill 8:ne något böjda rader, och de på de undre svalgbenen, 
hvilka äro helt smala och nästan jemnbreda, bilda å hvartdera 
2:ne långsgående rader, och de, som sitta främst, äfvensom de 
i den inre raden, äro störst. — Byggfman börjar ungef. midt 
öfver öfra ögat eller föga bakom de?s midt och något litet in på 
blindsidan, och slutar ungef. öfver analfenans slut samt på ett 
afstånd från stjertfenan som är nästan lika med en ögondia- 
meter. Den är temligen jemnt afrundad och har största höj- 
den, som innehålles ?>\.^ till SYö ggi" i största kroppshöjden, 
något bakom midten. Den har 65 till 80 (vanligen 70 till 74) 
strålar, som alla äro enkle och med sine spetsar skjuta något 
utom fenhinnan. — Analfenan, som har samma höjd och bygg- 
nad som rjggfenan och framom hvilkeu är en väl utbildad 
analtagg, börjar ett litet stycke bakom anus, och har 50 till 
62 (vanligen 54 till 58) strålar. Den har sin största höjd 
framom midten och midt emot den samma å ryggfenau. — 
Bröstfenan å ögonsidan, som är af en oval och snedt afrundad 
form, och hvars längd utgör omkr. -/a ^i^l ^U ^f hufvudets d:o 
har II till 12 strålar. Den samma å blindsidan är mindre, 
så att dess längd utgör ungef. ^^ af den samma å ögonsidans 
bröstfena, samt är äfvenledes oval, men mera reguliert afrundad 
vid spetsen, och har 10 till 11 (vanligen 11) strålar. — BiiJc- 
fenorna äro af en elliptisk form och ungef. af samma längd, 
hvilkeu stundom är ungef. lika med hälften af ögonsidans bröst- 
fenas d:o och stundom är något större än denna hälft. De 
räcka något så när till analfenan och hafva hvardera G strålar. 
— Stjertfenan, hvars längd utgör omkring eller nära ^g ^^ 
hufvudets d:o, är olika hos båda könen deruti, att den i bakre 
kanten hos hanen är nästan tvär, med afrundade hörn, och hos 
honan i midten är trubbvinkligt utstående och på sidorna deraf 
mycket grundt urbugtad. Den har 12 grenige strålar och å 
hvardera sidan 3 icke grenige stödjestrålar. — FjäUenäro tern- 



398 Slä